Arkiv för kategori Sverige

- Sida 1 av 1

VM-analys: Sverige utnyttjar Sydkoreas huvudlösa taktik

av Kalle Karlsson

Sverige tog sin första seger i en VM-premiär på 60 år.
Här tittar vi närmare på de taktiska detaljerna bakom triumfen.

Tv: Min analys framför taktiktavlan inför Sverige-Sydkorea.

Diskussionerna om den svenska startelvan var nästan obefintliga dagarna före match. Det mesta var ju inristat i sten, Sveriges elva var satt, men på matchdagen hade Victor Nilsson Lindelöf drabbats av feber och blev tvungen att lämna återbud. Så Sverige fick göra en plötslig ändring och slänga in Pontus Jansson i mittförsvaret. Inte optimalt att behöva ändra i försvaret, men det skulle visa sig ha marginell betydelse.

Sydkorea var svårscoutat inför mästerskapet. Förbundskaptenen Shin Tae-Yong har laborerat med både formationer och tröjnummer i träningsmatcherna, allt för att förvilla de svenska scouterna. Och dribblandet var på ett sätt lyckat – Sydkorea överraskade genom att ställa upp ett 4-3-3. Men det var inte samma 4-3-3 som jag noterat i en av träningslandskamperna där stjärnan Heung-Min Son släppte sin vänsterkant och vandrade in i plan. Nej, här började Son med att hålla bredd på vänsterkanten.

Sydkorea1Sydkoreas stjärna Son håller sig brett på vänsterkanten inledningsvis. Foto: SVT

Sverige har, jämfört med VM-kvalet, skruvat på sin uppspelsmodell. Vill ni grotta ned mer i det kan ni titta på det här tv-klippet på 8-9 minuter där jag i detalj går igenom vad Janne Andersson och Peter Wettergren har förändrat när man bytt 3-4-3-uppspelen mot formationen som kan beskrivas som 2-4-2-2.

Sydkorea4Sveriges uppspelsmodell kan beskrivas som 2-4-2-2 (eller 2-2-4-2 beroende på hur högt ytterbackarna går, utseendet påverkas av hur högt motståndarna pressar, om Sydkorea hade pressat lite högre hade Sveriges ytterbackar automatiskt varit tvungna att positionera sig lägre ned, som spelalternativ för mittbackarna). Foto: SVT

I VM-premiären använde Sverige som väntat den nya varianten 2-4-2-2. Men Sydkorea hade förberett sig på långa bollar mot Ola Toivonen. Därför övergav man sitt vanliga 4-4-2-försvar och spelade istället med Ki Sung-Yueng som defensiv mittfältare och placerade honom bara några meter framför mittbackarna. Det valet fick stor påverkan på matchen. Sydkorea hade svårt att få till sin vanliga intensiva press, blev låga och Sverige tilläts föra matchen. Det var lite oväntat då Sydkorea är ett lag som helst vill äga bollen och är långt från trygga med att försvara sig lågt.

Sydkorea6Ki positionerar sig nära mittbackarna för att kunna hantera Ola Toivonen. Foto: SVT

Sydkorea började matchen optimistiskt. Taktiken inledningsvis var att placera nickstarke anfallaren Kim Shin-Wook på vänsterkanten där han skulle vinna nickdueller och skarva mot lagets snabba, offensiva spelare.

Sydkorea3Shin-Wook positionerar sig till vänster och vinner nickdueller i början av matchen. Foto: SVT

Tanken var nog från början att Kim Shin-Wook skulle gå i luftrummet mot Victor Nilsson Lindelöf, där sydkoreanen hade haft fördel tack vare längdövertaget. Nu gick han mot ersättaren Pontus Jansson och efter ett par vunna luftdueller första minuterna av Shin-Wook växte Jansson ut till en jätte och neutraliserade sin motståndare.

I början av matchen använde Sydkorea sin karaktäristiska återerövning och vann tillbaka bollen omgående.

Sydkorea2Sydkorea använder med framgång direkt återerövring i matchens inledning. Foto: SVT

Matchen blev sönderryckt på grund av elva frisparkar första 15 minuterna. Domaren Joel Aguilar framstod nog som lite petig, men efter att ha sett en repris av matchen kan jag inte påstå att någon av frisparkarna var feldömda. Spelarna tog helt enkelt många taktiska (och ett par otaktiska) frisparkar. Aguilar lade en nivå och höll sig oftast till den (med några undantag).

Varför Sydkorea övergav strategin att pressa högt och använda direkt återerövring efter 10-11 minuter är högst oklart. Visst hade det kostat energi i värmen att kliva fram med laget, men det hade förmodligen kostat svenskarna ännu mer energi att få jaga boll.
Efter 12 minuter var egentligen första gången i matchen som Sverige fick kontroll på bollen och fick bygga upp ett anfall. Då ändrade matchen också skepnad totalt.
Från och med minut 12 var det Sverige som fick bollinnehavet. Då var det Sverige som snabbt vann tillbaka boll när centrala mittfältarna tog steget fram i precis rätt läge (just i återerövringsspelet hade Albin Ekdal en nyckelroll).

Sydkorea12Albin Ekdal kliver fram och pressar och vinner bollen. Det lägger grunden för en bollvinst och straffsituationen där Ki fällde Toivonen i slutet av första halvlek. Foto: SVT

Vad orsaken var till att Sydkorea blev passivt är högst oklart. Deras taktik framstod som fullständigt huvudlös. Rent horribel.
Egentligen var tanken att ställa Ki Sung-Yueng framför mittbackarna inte alls dum eftersom Sverige ville slå längre bollar mot Ola Toivonen och sedan kriga fast andrabollarna via de indragna yttrarna Emil Forsberg och Viktor Claesson. Men den sydkoreanska 4-1-4-1-formationen med Ki som ”städare” gjorde att ensamme forwarden, den orörlige Kim Shin-Wook, inte klarade att stressa de svenska mittbackarna. När Sebastian Larsson och Albin Ekdal sedan gick ned och hämtade bollar (vilket jag pratade om i inför-analysen) valde Sydkorea att inte kliva fram utan istället backa längre och längre bak. Ju längre första halvlek led, desto närmare egen box sjönk man. Till slut stod man med forwarden Kim Shin-Wook 15 meter in på egen planhalva.

Sydkorea11Sydkorea sjönk längre och längre ned. Foto: SVT

Sydkorea8…och tillät Sebastian Larsson att opressad svinga in crossbollar mot Ola Toivonen. Foto: SVT

Sydkorea10Avstånden mellan lagdelarna var korta, men på grund av den låga försvarslinjen bjöd man in Sverige till att enkelt lyfta in bollar i straffområdet. Foto: SVT

Man lät alltså ett begränsat Sverige – med längdövertag och strategin att slå tidiga inlägg – att tämligen ostört stå och sikta in bollar i straffområdet. Att den svenska taktiken innehöll tidiga inlägg var uppenbart. Högerbacken Mikael Lustig dunkade i princip in bollen i straffområdet så fort han fick chansen, även då en sydkorean störtade fram i press. Det var ett sådant ”chansinlägg” som ledde fram till första halvlekens bästa chans, då andrabollen hamnade hos Ola Toivonen som serverade Marcus Berg i friläge.
Att tillåta Sverige att styra och skicka in bollar i straffområdet var en självmordstaktik från Shin Tae-Yong. Det har säkert gjorts värre snedsteg av en förbundskapten i VM-sammanhang, men just nu kommer jag inte på någon som gått bort sig så fullständigt sedan Alejandro Sabella, Argentinas förbundskapten i VM 2014, gick bort sig fullständigt i premiären mot Bosnien (Argentina vann med 2–1, men första halvlek hamnade man helt fel i stt 3-5-2).
Sydkorea hade kanske förlorat ändå eftersom jag anser att det här är en begränsad upplaga som är sämre än Sverige som lag, men nu gav de bort matchen. Med facit i hand hade Sydkorea förmodligen fått betydligt bättre effekt av att kliva fram i sitt normala 4-4-2-försvar och stressa Sveriges speluppbyggnad. Vad i hela fridens namn var de rädda för? Det är knappast så att Sverige har några exceptionella, okontrollerbara djupledshot, även om Marcus Berg är kvick och gärna hotar i djupled. Var de rädda för att Sverige skulle tiki-taka-spela sig ur pressen? För Sydkorea – ett lag som är bräckligt på att försvara sig lågt – fanns det absolut inget att förlora på att kliva högt.
Det hade också hindrat Andreas Granqvists Beckenbauer-löpningar. Eftersom Sydkorea var upptagna med att stänga av Emil Forsberg i mellanytan fick Granqvist ett par gånger i första halvlek bara vandra fritt fram rakt igenom Sydkoreas mittfält. Det gav så när ett friläge tidigt i matchen.

Sydkorea7Sydkorea stänger som väntat mellanytan (half-space) för Forsberg. Då driver Andreas Granqvist istället fram bollen och hotar. Foto: SVT

Det var oklart hur Sin Tae-Yong hade tänkt sig att vinna den här matchen med sin fega, reaktiva taktik. Sverige skapade chans på chans eftersom det kändes farligt varje gång man fick in bollen i straffområdet, oavsett om det var via ett tidigt inlägg eller via en fasta situation. Med den matchbilden valde Sydkorea att falla hem och agera åskådare. Det var smått chockerande att se.
Samtidigt hade laget knappt några omställningshot. När man väl fick kontringslägen berodde det mest på att Sverige slarvat och tappat boll i fel lägen (Andreas Granqvist vid ett tillfälle och Emil Forsberg vid det andra då han skulle haft en solklar frispark).
Sverige och i synnerhet Marcus Berg hade tillräckligt med lägen för att gå till paus med tvåmålsledning.

I andra halvlekens inledning tycktes Sydkorea försöka kliva lite högre när Albin Ekdal och Sebastian Larsson hämtade bollar. Men Sydkorea var fortfarande ett delat lag men hål båda här och där. Bortsett från Saudiarabien stod de för turneringens sämsta insats.
Sverige hade ett par halvfarliga möjligheter, bland annat sköt Emil Forsberg över i bra läge innan Viktor Claesson ordnade en VAR-tilldelad straff. Situationen kom till efter att högra mittbacken Jang Hyun Soo fumlat med bollen och sedan misslyckats med sitt uppspel. Det var talande för matchen.
Sverige kom rätt i sitt försvarsspel, men de behövde inte vara särskilt synkroniserade för att stressa fram ett misstag från ett blekt, slarvigt Sydkorea.
Efter Andreas Granqvists straffmål föll Sverige som väntat tillbaka. Sydkorea tilläts äga boll, men då bytte man ut sin nickspecialist Kim Shin-Wook. När de väl fick chansen att slå inlägg, under sista 20 minuterna, fick var deras enda nickhot på bänken.
Sydkorea skapade knappt några farliga lägen fram till tilläggstid då Hwang Hee-Chan nickade en boll utanför i bra läge.

Sammanfattning
Sverige tog en oerhört viktig premiärseger mot gruppens förmodat sämsta lag. Sydkorea spelade 4-3-3 offensivt men hade svårt att få till något vettigt anfallsspel efter första 10-12 minuterna. Försvarsmässigt blev sydkoreanerna passiva och sjönk hem i ett lågt 4-1-4-1 där man tillät Sverige att utnyttja sin styrka – inläggsspel och andrabollsspel. Det var en märklig taktik som förbundskaptenen Shin Tae-Yong får svårt att försvara.
Sverige gjorde vad man skulle. Även om nyckelspelaren Emil Forsberg hade svårt att få till det och även om Marcus Berg missade öppna lägen klarade man att bärga en trepoängare. Det betyder att det finns sparkapital, vilket lär behövas mot Tyskland och Mexiko som kommer att utgöra helt andra utmaningar.

Fotnot: Bilder från SVT. Du vet väl att du kan se repriser av matcherna i SVT Play och Cmore

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB