Atlanta Hawks ligger under med 0–3 i matcher och alla är överens: Hawks har inte en chans att gå vidare.
Philadelphia Flyers låg under med 0–3 i matcher, lyckades reducera till 1–3 men alla är ändå överens: Flyers har inte en chans att gå vidare.
Men lugn nu, här kommer den tunnaste strimma hopp du någonsin har sett.

Tre lag har faktiskt lyckats med konststycket att vända 0–3 i matcher i de tre stora ligorna som har bäst av sju-formatet i slutspelet.

Toronto Maple Leafs 1942
Maple Leafs startade sin titelsamling på allvar på 1940-talet. Toronto hade visserligen redan tre Stanley Cup-titlar (1918, 1921 och 1932) men förlorade fem finaler på sju år mellan 1934 och 1940.
1942 kom vändningen.

Efter tre raka förluster i finalen mot Detroit Red Wings fick coachen Hap Day nog och bänkade flera spelare till förmån för rookies. I Stanley Cup-finalen mot Detroit Red Wings gjorde doldisen Don Metz hattrick i match fyra och matchvinnaren match fem. Målvakten Turk Broda höll nollan i match sex och i den historiska match sju klev Dave ”Sweeney” Schriner fram.
Schriner, född i Ryssland, gjorde två mål i tredje perioden när Maple Leafs vann med 3–1.
– Sweeney var den bästa vänsterforwarden jag någonsin sett, påstod legendaren Conn Smythe.

Målvakten Turk Brodas namn graverades in två gånger på Stanley Cup-bucklan. Men, nej, det var inte för att han var så fantastisk i de sista fyra matcherna. Det var helt enkelt ett misstag.

---

New York Islanders 1975
Det tog 33 år innan någon klarade av det Maple Leafs gjorde 1942. Klart att det låg en svensk bakom. Eller, ja, en nästansvensk i alla fall. Bob Nyström föddes i Stockholm 1952 och gjorde sin tredje säsong i Islanders 1974-1975.

Pittburgh Penguins leddes 1975 av bland andra Syl Apps (namne och son till en viss Syl Apps som var center bredvid Sweeney Schriner i Maple Leafs 1942). I kvartsfinalen mot New York Islanders gjorde Penguins 14 mål på de tre första matcherna och tog en, i normala fall, ointaglig ledning med 3–0 i matcher.
Klassiske coachen Al Arbour gjorde som Hap Day i Maple Leafs 1942. Han satsade på en rookie. In i mål kom Glenn Resch. Hans smeknamn var ”Chico” men borde ha varit ”Väggen”.

Pittsburgh gjorde bara ett mål i match fyra, två på hemmais i match fem och ett i match sex. I match sju, i Pittsburgh, träffade Penguins stolparna tre gånger under de första minuterna.
Resch tackade på sitt sätt.
– Jag tänkte att om du har en vän som gör något fantastiskt för dig så skulle du ju ge vännen en kram, ge vännen en kyss, sa Resch.
Så, ja, Resch kysste stolpen.
– Där och då så var stolpen min bästa vän i hela världen och jag tyckte att jag skulle behandla den rätt och ge den a big smacker.
Resch höll nollan i match sju, kaptenen Ed Westfall gjorde matchens enda mål och comebacken var ett faktum.

Bob Nyström? Okej då, han låg väl inte bakom segern mer än någon annan. Bob gjorde bara fyra poäng det där slutspelet men var desto viktigare några år senare under Islanders 1980-talsdynasti.
I semifinalen 1975 kom Islanders igen tillbaka från 0–3 men föll i sjunde avgörande mot slutgiltiga mästaren Philadelphia Flyers.

---

Boston Red Sox 2004
Rivaliteten mellan Red Sox och Yankees är över 100 år gammal, så när Red Sox, the cursed Red Sox, äntligen vann World Series igen för första gången sedan 1918 så är det klart att det inte skadade att Yankees var laget man slog i AL-finalen.
Och inte bara slog.
Red Sox blev det tredje laget i majorligorna att vända 0–3 i matcher. Inte många trodde det, inte efter match tre där Yankees satte lagrekord i runs och vann med 19–8.

I match fyra tog Yankees ledningen med 2–0 i tredje inningen när Yankees Alex Rodriguez slog en homerun. Red Sox tog ledningen i femte, Yankees tog tillbaka den i sjätte och Red Sox kvitterade i nionde. David ”Big Papi” Ortiz blev hjälte med sin homerun i tolfte inningen.
Och bollen var i rullning.
Match fyra blev lika dramatisk – 5–4 till Red Sox i fjortonde inningen (”Big Papi” igen) och match sex i Bronx tog Red Sox hem med 4–2. Redan där var man historiskt. Inget lag i MLB hade på 26 försök lyckats tvinga fram en sjunde avgörande match efter underläge 0–3.

En avgörande match sju. Hur laddar du? Är du inte lite nöjd ändå? Du har ju vänt 0–3, gjort det ingen trodde att du skulle klara, redan skrivit historia.
Red Sox laddade med filmen ”Miracle”, den om USA:s fantastiska OS-guld i hockey i Lake Placid 1980.
Tre homeruns av ”Big Papi”, två av Johnny Damon och två av Mark Bellhorn förseglade inte bara Yankees öde, utan också förbannelsens öde.
1918 vann Red Sox World Series, 1919 sålde man en viss Babe Ruth till ett visst New York Yankees. Sedan dess har man tryckts ned under vattenytan av ”The Curse of the Bambino”. Enligt de som tror på sånt alltså.
Men inte mer. Aldrig mer.
– Inte många människor får chansen att chocka världen. Vi gjorde det, sa Bostons Kevin Millar.
– Vi höll ihop – och suddade ut historien, sa Johnny Damon.
Red Sox vann sedan World Series.
På fyra matcher.

Okej.
Tre gånger har det hänt.
Det här är inte mycket för Philadelphia Flyers och Atlanta Hawks fans att krama om i tv-soffan i natt, men det är något i alla fall.
Philadelphia Flyers nedsläpp i Boston är 01.00.
Atlanta Hawks tar emot Orlando Magic 02.00.
Lycka till.

/Wikdahl