Sur Moss = trubbel
avPeyton Manning och Reggie Wayne. Tony Romo och Miles Austin. Matt Schaub och Andre Johnson.
Frågan är om NFL:s farligaste QB/WR-combo ändå inte är Tom Brady och Randy Moss. Så länge Moss är nöjd, vill säga – och där börjar varningsklockorna ringa så smått.
Problemet är att 33-åringens kontrakt går ut efter säsongen, och New England Patriots har hittills inte gjort några ansatser att förlänga det.
– Med tanke på allt jag presterat och allt arbete jag gjort, så känns det som att de inte vill ha mig. Jag tar det för vad det är, spelar färdigt mitt sista år och sedan får vi se vad som händer i framtiden. Men det är en ganska dålig känsla – att känna sig oönskad, säger Randy Moss till CBS Sports.
Okej, Moss är Moss. Det vet vi. Man får ta det onda med det goda. Alla coacher vet att han fuskar med run blocking och att han ibland är totalt ointresserad när bollen inte är på väg i just hans riktning. Det är saker som coacherna är villiga att offra i utbyte mot ett av NFL-historiens farligaste deep threats.
Men det är skillnad på odisciplinerade Moss, och apatiska Moss – den sistnämnda varianten höll på att döda sin egen karriär i Oakland för fyra år sedan. Patriots, Bill Belichick och Tom Brady blev räddningen.
Mellan säsongerna 2006 och 2007 gick Moss från 42/553/3 till 98/1493/23 (catches/receiving yards/touchdowns).
Förutsatt att Patriots inte överraskar och förlänger kontraktet, så kan Randy Moss-situationen ta två riktningar:
1) Han biter ihop, motiveras av att spela för ett nytt kontrakt, och gör ännu en kanonsäsong för Patriots.
2) Han blir sur och butter (kanske extra mycket när lagkamraten Brady får sitt nya monsterkontrakt), börjar se slutet av karriären och spelar på halvfart.
Ska man gissa är det 90–10 i det första alternativets favör. Moss har tonat ner sina divalater sedan han kom till New England.
Men som Patriots-fan skulle jag ändå känna en viss oro. Moss känns fortfarande inte som typen som nödvändigtvis drivs av att vinna en Super Bowl, eller som måste stanna i Patriots till varje pris. Om motivationen inte finns där kan det bli ganska ugly.
Laget behöver honom desperat; för det här är ett anfall som måste kompensera för försvarets tillkortakommanden.
/Petter.