En av de bästa, mest välspelade och underhållande matchserier jag kan minnas är över.
Miami Heat är NBA-mästare för andra året i rad.
Komplett värdiga, imponerande mästare. Deras största stjärna är en osjälvisk tvåvägsspelare. De står för en kraftfull, försvarsfokuserad attackbasket. Varje gång de tvingar fram en turnover och springer i en dunk på andra planhalvan, så känns det som en liten seger för sporten.

Jag älskar San Antonio Spurs och deras vackra lagspel precis lika mycket, men det är bara att lyfta på kepsen för Miami – världens bästa basketlag de två senaste säsongerna.

Vad det här betyder för Heat, Spurs och det framtida NBA-landskapet blir en diskussion för en annan dag. Tills vidare nöjer vi oss med att hylla mästarna. Här är hela laget, spelare för spelare:

Ray Allen, shooting guard, 37 år. Lika pålitlig som Fröken Ur. Prestigevärvningen från Boston bidrog med precis det han skulle: floor spacing, tunga trepoängare och en jädra massa rutin.

Chris Andersen, power forward, 34 år. Det var ett litet äventyr varje gång Birdman kom in på planen. Och oftast med lyckligt slut för Miami. Sinnebilden av en energispelare.

Joel Anthony, center, 30 år. Laglojal, defensiv brunkare som knappt nuddade planen i slutspelet.

Shane Battier, small forward, 34 år. En av de stora finalhjältarna i fjol med sitt 58-procentiga trepoängsskytte. I år har både speltid och produktion minskat. Men när allt skulle avgöras, då stod den intelligente klisterkillen där och bombade i bollarna igen: sex av åtta trepoängare.

Chris Bosh, power forward, 29 år. Den hånade stjärnan fick sin revansch, i år igen. Skärpte sig och tog fajten under korgarna mot Spurs. Efter den dåliga semifinalserien mot Indiana var många beredda att avfärda hans framtid som Heat-spelare.

Mario Chalmers, point guard, 27 år. Heat-fansen har lärt sig att älska Rios bästa sidor, och leva med hans sämsta. Blandar skytteuppvisningar med anonymitet eller ren vårdslöshet.

Norris Cole, point guard, 24 år. Spelade varenda match i slutspelet, tills han blev totalt uppsnurrad av Parker/Ginobili i finalmatch fem och bänkades. 2013/14 blir en nyckelsäsong.

Udonis Haslem, power forward, 33 år. Klubbens hjärta vann sin tredje titel i sin tionde säsong. Stundtals kämpig finalserie, men utan hans skytte i match tre och fem mot Indiana är det tveksamt om Miami ens tagit sig hit.

Juwan Howard, power forward, 40 år. Spelade 51 minuter i grundserien, exakt noll i slutspelet. Så jo, Heat fäster nog ett rätt stort värde vid hans ledarskap. Själv fäster jag ett rätt stort värde vid att han är en av de sista i en generation där profilerna (Grant Hill, Jason Kidd) droppar av en efter en, och att han får oss som hängt med ett tag att känna oss, well…lite mindre antika. Ett år till, Juwan. Ett år till!

LeBron James, small forward, 28 år. Det var inte riktigt lika friktionsfritt som den första titeln, men visst visade den självutnämnde kungen att han förtjänar sin tron. Från trippeldubblarna till monsterförsvaret till The Headband Game – det var ett slutspel att minnas, av en av tidernas absolut bästa basketspelare.

James Jones, small forward, 32 år. Med Allen, Miller och Battier i rotationen fanns nästan inga minuter kvar till trepoängsspecialisten Jones.

Rashard Lewis, forward, 33 år. Satt långt ut på bänken och lyfte en monsterlön. Belönades med sin första mästerskapsring. Ganska gött liv, ändå.

Mike Miller, shooting guard, 33 år. Trepoängsskytt och slitvarg som funderade på att lägga av efter förra titeln. Ångrar knappast sitt beslut idag…

Jarvis Varnado, power forward, 25 år. Via italienska andraligan, Israel, D-League och ett kort gästspel hos Boston Celtics hamnade han till slut i Miami – laget som draftade honom 2010. Fick ingen speltid i slutspelet, men är en exceptionell skottblockare som kan kämpa sig till en roll nästa säsong.

Dwyane Wade, shooting guard, 31 år. 2006 var han Miamis givna MVP, ifjol klev han åt sidan och lät LeBron leda laget. På väg mot sin tredje titel kämpade Wade mot onda, besvärliga knän. Men när det verkligen behövdes – som i match sju mot Pacers, och match fyra och sju mot Spurs – levererade han superstar-spel på båda planhalvorna.

Erik Spoelstra, head coach, 42 år. Tre raka finaler, två raka titlar. Ett specialdesignat spel, lika halsbrytande underhållande för publiken som det är svårtacklat för motståndarna. Schackmatchen mot Gregg Popovich i finalserien var mycket underhållande. Spoelstra har etablerat sig som en av ligans bästa coacher – och det är bra, för det lär bli ännu svårare att vinna mästerskap i framtidens NBA.