I söndagens Sportbladet hade jag en krönika. Den dök aldrig upp på nätet, så ni får den här istället.

•••

En trasig hälsena – bland det absolut värsta som kan hända ett basketproffs.
Nu mer än någonsin behöver Jeffery Taylor sin omtalade träningsvilja.
Och Sverige måste klara ett EM-kval utan sin bästa, mest spektakulära spelare.

Nej, man kan ju inte beskylla NBA-svenskarna för att ha oförskämt mycket tur.
Båda slog sig fram från en undanskymd draftposition i andra rundan.
Båda har kämpat i bottenlag med intern turbulens och sparkade coacher.
Och värst av allt – båda slet av hälsenan i samband med sin viktiga andra säsong.

Få skador är så förödande. Speciellt i basket där man är så beroende av explosivitet.
För Jonas Jerebko var det en enorm kamp att komma tillbaka från sin olyckskväll i oktober 2010.
Nu tvingas Jeffery Taylor, 24, gå igenom samma sak.
Det är ett förkrossande bakslag.

Norrköpingssonen var mitt i det som skulle bli hans stora genombrottsår. Han snittade 24 minuter per match för ett lag som ligger på slutspelsplats. Och då har hans skytte ändå strejkat hela hösten – så mycket betyder Taylors försvar för Charlotte Bobcats, så uppskattat är hans solida lagspel.

NBA är en skoningslös industri. Det finns inga garantier för att samma roll väntar på honom när han blir frisk.
Men om någon har arbetsmoralen för att komma tillbaka fullt ut efter en allvarlig skada, så är det Jeffery Taylor.
Vi pratar om en kille som inte kunde skjuta trepoängare när han gick på college, låste in sig i hallen under sommaren, och inte kom ut förrän han avlossat sisådär 150 000 skott.
Plötsligt var han en av lagets bästa skyttar.

Träningsvilja, målmedvetenhet och en nästan läskig disciplin.
Det var de egenskaperna som tog Jeffery Taylor till världens bästa liga.
De egenskaperna kommer göra honom till en etablerad NBA-spelare igen – även om den avslitna hälsenan rånar honom på en del av hans naturliga superfysik.

Säsongen 2013/14 är över för den spänstige forwarden.
Jag skulle bli chockad om vi såg honom i EM-kvalet i augusti.
Även om han mot förmodan blir spelklar i tid, så kommer Bobcats aldrig släppa honom. Han är en av de tongivande unga spelarna i klubben. Ägaren Michael Jordan och hans stab lär vilja övervaka svenskens hela rehabperiod och försäsong.

Basketlandslaget tappar sitt vassaste offensiva vapen, sin bästa försvarsspelare – och en häftig publikmagnet. Talanger som Viktor Gaddefors och Ludvig Håkanson måste bli vuxna illa kvickt och producera mer. Efter årets EM i Slovenien vet vi att potentialen, och killer-instinkten, finns där.
Men den största stjärnan blir förstås Jonas Jerebko.
Ukraina 2015 är fortfarande inom räckhåll, så länge Detroit-proffset kommer hem och leder laget lika bra som han gjorde i det förra kvalet.