Man kunde ju ha gett sig fasen på hur detta skulle sluta.

Under kategorin ”konsten att bränna ett drömläge” sorterar vi in Detroit Tigers. Nu är det klart att det blir en extrainsatt, direkt avgörande match mot Minnesota Twins i morgon. I potten ligger AL Central-divisionen och den sista biljetten till MLB-slutspelet. Vinnaren ställs mot (uh-oh) New York Yankees i första omgången.

Det Detroit-fansen och journalisterna undrar nu – utöver hur man kan tappa en ledning på tre matcher med fyra omgångar kvar – är vad som har hänt med Miguel Cabreras ansikte. När Tigers-stjärnan dök upp till lördagens match hade han märken och sår som inte fanns där efter fredagens match.

Spekulationerna har rört allt ifrån interna bråk i laget till problem på hemmafronten, men Cabrera har hittills vägrat kommentera mer än:

– Det var min hund.
 
Tro det den som vill. Klart är i alla fall att Cabrera, utan hits de tre senaste matcherna, bör spela bättre i morgon om Tigers ska ta sig till slutspelet. Minnesota har vunnit 16 av sina 20 senaste matcher, och har 11–7 på Detroit den här säsongen – inklusive 7–2 i Metrodome som nu gör sin sista match som basebollarena (nybyggda Target Field invigs i april nästa år).

/Petter.

Detroit, The Motor City, Motown – den stora, mytomspunna idrottsstaden känner inte bara framgångar och mästerskapstitlar, utan bär också med sig åtskilliga floppar och brustna hjärtan.

Tankarna dras till NFL-laget Detroit Lions, inte minst. Innan söndagens seger mot Washington Redskins hade laget förlorat 19 raka matcher i NFL (inklusive 16 i den segerlösa säsongen 2008).

Sedan har vi Detroit Tigers i MLB. Senaste gången laget vann sin division var 1987. Då var jag tre år, och Miguel Cabrera, som i år tjänar 100 miljoner kronor som first baseman i Tigers, var fyra år.

Sedan dess har Detroit Tigers hunnit med en del mindre smickrande milstolpar. 1994-2005: Elva raka säsonger utan en segerprocent på 50% eller bättre. 2003: Tidernas värsta säsong i American League med 43 segrar och 119 förluster.

Det skulle dröja ända till 2006 innan Tigers tog sig till slutspel igen, och från en wild card-position gick laget hela vägen till World Series. Minnesgoda läsare vet att framgångarna tog slut där, med 1–4 i matcher mot St. Louis Cardinals.

2009 är klubben på väg mot en ny succé. För första gången på 22 år kan man vinna en divisionstitel. Men man vore ju inte Detroit Tigers om det inte krävs lite dramatik först.

En seger mot Minnesota Twins i torsdagens match, och Tigers hade säkrat AL Central-titeln och den sista slutspelsplatsen i American League. Men Twins, som fortfarande har en teoretisk chans att ta hem divisionen, ville förstås inte bjuda på den godbiten. Gästerna vann matchen på Comerica Park med 8–3.
– Om de vinner divisionen så lyfter jag på hatten. Men jag ville definitivt inte se dem fira mot oss. Jag fick se Chicago göra det i fjol, och det är helt enkelt ingen bra känsla, säger Minnesotas Denard Span.

Här är förutsättningarna i AL Central, med tre matcher kvar:
* Detroit har 85 segrar och Minnesota 83.
* Detroit avslutar med tre hemmamatcher mot Chicago White Sox i helgen. Vinner man två eller tre så tar man hem AL Central och slutspelsplatsen oavsett vad Minnesota gör mot bottenlaget Kansas City Royals i sina tre sista matcher.
* Men om Detroit förlorar två eller tre matcher, och lagen slutar på samma antal segrar, så möts Detroit och Minnesota i en direkt avgörande match om divisionen. Den spelas i så fall i Metrodome i Minneapolis på tisdag.

Minnesota Twins-spelarna erkänner det redan nu: Det blir svårt att ha ett hundraprocentigt fokus på Kansas City Royals.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer titta på resultattavlan varje gång jag springer ut på planen, säger Michael Cuddyer.

***

Senare under torsdagkvällen blev Colorado Rockies klara för slutspel då man slog Milwaukee Brewers, och därmed utraderade Atlanta Braves avlägsna hopp om en wild card-plats. Rockies kan fortfarande ta hem NL West-titeln, om man vinner tre raka mot den nuvarande ledaren Los Angeles Dodgers i helgen. Men båda de här lagen kommer alltså spela slutspel oavsett hur det går i helgens matchserie.

Övriga slutspelsklara lag är New York Yankees, Boston Red Sox och LA Angels från American League, samt Philadelphia Phillies och St. Louis Cardinals från National League.

MLB-slutspelet inleds på onsdag. ESPN America sänder hela spektaklet här i Sverige. Vad har våra baseboll-älskande läsare för tips och känslor?

/Petter.

Onsdagkvällens stora baseboll-snackis, dagen efter att New York Yankees säkrat en slutspelsplats, kom från södern.

Atlanta Braves general manager Bobby Cox, 68, slutar efter nästa säsong. Beslutet meddelades i samband med att hans nuvarande kontrakt förlängdes med ett år.
– Jag tror det är enda sättet jag någonsin kan lämna den här sporten. Att säga redan nu att jag ska sluta, så att jag sedan måste göra det. Nu finns det ingen återvändo. Oavsett vad som händer så är det slut efter detta, säger Cox.

Cox har lett Braves under två sejourer, den nuvarande ända sedan 1986. Här är ett utdrag ur hans meritlista:

• 2408 segrar och 1924 förluster (siffror innan nattens match mot New York Mets).
• En World Series-titel 1995 (förlorat fyra andra World Series).
• Tidernas fjärde segerrikaste manager (efter Connie Mack, John McGraw och Tony LaRussa).
• Tidernas 24:e högsta segerprocent (fyra bland managers med minst 3000 matcher och tvåa bland de med minst 4000 matcher).
• American League Manager of the Year 1985 (med Toronto Blue Jays).
• National League Manager of the Year 1991, 2004 och 2005.
• Utsedd till Manager of the Year av tidningen The Sporting News åtta gånger.

…ja, listan kan ju göras ännu längre genom att gräva fram olika statistiska höjdpunkter och personliga åstadkommanden.

Det finns också ett rekord som Bobby Cox inte är helt stolt över. Han är nämligen den som blivit utslängd ur flest MLB-matcher någonsin. 159 ejections har det blivit, och efter att han slog rekordet med sin 132:a mot San Francisco Giants 2007 sa han så här:
– Det är en total icke-faktor. Det betyder bara att jag varit här länge. Det är allt.

Och det kan vi väl ge honom. Från spelarna i Atlanta Braves var det blandade känslor efter att beskedet kom. Glada över en säsong till, men samtidigt vemodiga över att det sedan definitivt är slut med den historiske managern. Cox ska efter nästa säsong agera som rådgivare i klubben. Det blir verkligen en ny värld för Braves spelare, fans och hela organisationen när han lämnar planen.

Vem som efterträder honom som general manager i Atlanta återstår att se, men lokala krönikören Mark Bradley spekulerar i fem olika namn – bland andra Boston Red Sox bench coach Brad Mills.

/Petter.

Daisuke Matsuzaka är tillbaka.

Efter ett 87 dagar långt break återvänder den japanske pitchern till Red Sox, lagom till trippelmötet med Los Angeles Angels of Anaheim (vad är det med lag från Anaheim? Finns det någon lag på att de måste ha sjukt krångliga namn?). Om det är bra eller dåligt för rödsockorna återstår väl att se. Dice-K har enorm potential, men var ju sällsynt usel under säsongsinledningen.

Oavsett vilket, så ger det oss en anledning till att berätta storyn om när han köptes av Red Sox.

När det på hösten 2006 stod klart att Matsuzaka skulle lämna den japanska ligan för MLB, sålde Seibu Lions – hans klubb – pitcherns rättigheter till högstbjudande. Som en auktion, alltså. Problemet för MLB-klubbarna som slogs om rättigheterna var bara att de inte hade någon aning om vad de andra lagen bjöd.

I efterhand har det framkommit att New York Yankees bjöd runt 32 miljoner dollar. Mets la upp 39 miljoner. Boston? Tja, de drog till med lite till.

51 111 111 11 dollar, för att vara exakt.

– Vi väntade oss att några lag skulle försöka blåsa de andra lagen av banan. Men vi visste inte om det skulle innebära ett bud på 30, 40 eller 50 miljoner, förklarade Red Sox ägare John Henry.

Så Red Sox råkade kasta bort över 10 miljoner dollar i onödan. Det fattar vi. Men vad är grejen med alla dessa ettor?

– När vi försökte köpa Red Sox, så ville jag inte att mitt namn skulle synas i media. I kommunikationen med olika banker och andra investerare, kallade jag mig därför för ”Investerare nr. 11”. Nu gick det ju också väldigt bra för oss när vi la bud på klubben. Så även om jag inte är vidskeplig, bestämde jag mig för att kasta in så många ettor jag bara kunde i budet.

Och se på fan. Det funkade ju.

/Stefan.

Det är modevecka i New York, eller det har jag hört att det ska vara.
Det är svårt att veta i en stad där 50 procent ser ut som fotomodeller och 50 procent ser ut som… Ja, som amerikaner.
Men det här vet jag: Ingen är mer på modet än Derek Jeter.

Nummer 2 är nummer 1, skriver man här i New York. Det är inte en konstig, och om man tänker på det för länge, äcklig toalettkod. Det är en rubrik. New York Yankees Derek Jeter, med nummer 2 på ryggen, har passerat legendaren Lou Gehrig och blivit den man som samlat ihop flest hits i den anrika föreningens historia.
Fredag den 11:e september 2009, åtta år efter det terrorattacken mot New York, klev Derek Jeter fram till plattan i Yankee Stadium (den nya, mind you) och smackade iväg bollen för 2 772:a och senare 2723:e gången.
– Det är fortfarande svårt för mig att förstå. Sättet som fansen har behandlat mig i den här staden, på den här arenan… Som ett Yankee-supporter så hade hade jag aldrig kunnat drömma om det här, sa Jeter efter förlustmatchen.

Jag förstår att för er som inte funnit frälsningen i baseboll, eller i Yankees, så är 2773 en tämligen betydelslös siffra. Den är inte helt lätt att sätta perspektiv på heller. Men vi kan testa genom att räkna upp namnen på listan över spelare med flest hits i en av världens mest välkända klubbar alla kategorier:

1. Derek Jeter 2723 hits
2. Lou Gehrig 2721 hits
3. Babe Ruth 2518 hits
4. Mickey Mantle 2415 hits
5. Bernie Williams 2336 hits
6. Joe DiMaggio 2153 hits
7. Don Mattingly 2153 hits
8. Yogi Berra 2148 hits
9. Bill Dickey 1969 hits
10. Earle Combs 1866 hits

Det var några namn du kände igen bakom Jeters där va?
Joe DiMaggio var visserligen gift med Marilyn Monroe, men har inte haft en hit sedan Simon & Garfunkel undrade var han tagit vägen.
Babe Ruth byggde Yankee Stadium, men Derek Jeter byggde nya Yankee Stadium.
Det är, kort sagt, fantastiskt stort. Och här i New York har hela veckan gått klädd i en kritstrecksrandig Derek Jeter-dräkt. Alla pratar om Jeter, alla läser om Jeter och alla ville sen den där 2722:a träffen. Jag säger inte att snacket har nått premiär-i-NFL-klass, men det är inte långt ifrån.

Kanske kommer någon att passera Derek Jeter en dag. Kanske kommer någon att bli ännu större i Yankees. Kanske kommer jag att vinna 30 miljoner på lotto utan att lämna in en kupong. Allt kan hända.
Men som utvecklingen tycks utvecklas så är det liten chans att en spelare stannar i en klubb så länge att han kan slå Jeters rekord. Så ser idrottsvärlden ut i dag. Inte ens Lee Bowyer skulle kunna stanna så länge i en klubb att han kommer upp i 2723 hits.
Men så är Derek Jeter inte som andra heller.
Han fostrades till att bli Yankee-supporter, han draftades av Yankees, han kom till Yankees 1995, blev rookie of the year, vann World Series förs första gången året därefter, han blev kapten i laget 2003, han är en fantastisk lagspelare, han är inte förtjust i individuella utmärkelser, han är aldrig inblandad i skandaler och han påstås ha dejtat Jessica Alba och Scarlett Johansson och har definitivt dejtat Jessica Biel.
Så vi avslutar med en kommentar från ägaren och legendaren George M. Steinbrenner:
– För de som säger att dagens baseboll inte kan producera legendariska spelare så har jag två ord: Derek Jeter.

/Mattias

Fotnot: Som rekord så är Derek Jeters stort. Men det är långt ifrån störst. Ty Cobb hade 3900 hits för Detroit Tigers mellan 1905 och 1926.