Två skakiga insatser, två kassaskåpssäkra.
Boston Celtics har börjat rulla. 

Gårdagens avslutande seger mot New York Knicks (101–89) var stenlugn, även om Knicks med rök och speglar gav illusionen av att kunna slå Celtics under en några minuter lång comeback i andra halvlek. Undertecknad såg match 3 och 4 på plats i Madison Square Garden. Fansen gav upp hoppet strax efter halvtid i match 3 i fredags. Det var då Celtics gjorde rycket, utan att Carmelo Anthony eller Amar’e Stoudemire svarade och verkligen utan att någon som Bill Walker, Toney Douglas eller Jared Jeffries svarade.
Att Knicks hade ett tunt lag visste vi, liksom att det är tveksamt coachat. Och när man tappade Chauncey Billups i slutet av match 1 och Stoudemire, mer eller mindre, från mitten av match 2 så var matchserien redan avgjord.

Så hur imponerande är den här Celticssweepen?
På en skala 1 till 10, en åtta? Nä, för högt.
En sexa? Nja, för lågt.
Så vi spikar en sjua, det var ju inte Chicago Bulls 1996 Celtics mötte. Och säg att det hade varit Celtics som hade tappat två av sina tre bästa spelare, exempelvis Rajon Rondo och Paul Pierce, hade man verkligen slagit ett fullstarkt Knicks då? Jag är inte så säker på det. Särskilt inte med tanke på hur Celtics bänk har presterat mot Knicks.

Ta en titt på det här: 
• C:s bänk, match 1: 8 poäng, 8 returer, 3 assist, 4 av 15 satta skott. 
• C:s bänk, match 2: 14 poäng, 11 returer, 3 assist, 5 av 15 satta skott.
• C:s bänk, match 3: 13 poäng, 11 returer, 3 assist, 5 av 17 satta skott.
• C:s bänk, match 4: 25 poäng, 22 returer, 2 assist, 11 av 20 satta skott.

Förutom match 4 (då Glen ”Big Baby” Davis beslutade sig för att dyka upp) så är det här inga siffror som skrämmer Miami Heat, som lär vara motståndaren i nästa runda. Philly 76ers reducerade till 1–3 i matcher i går men Heat stänger serien på hemmaplan nästa match,

Ursäkta bänknotisen, det finns förstås fler positiva än negativa saker i Beantown just nu. Celtics har varit överlägset de två sista minuterna i matcherna. Där ska Doc Rivers ha en hel del cred. Rajon Rondo is alive och Paul Pierce/Ray Allen är ligans grymmaste killers just nu. Punkt.
Vad gäller Kevin Garnett, självklart en viktig faktor framför allt med sin defensiv, så var gårdagens roligaste inte hans match, utan en krönika på ESPN Insider där en anonym NBA-stjärna kallar honom ”a punk and a coward.” Det är sånt vi har hört förut om Garnett, men ändå.

Varför har Steve Blake pannband?
Varför? Varför? Varför?
Äh, Los Angeles Lakers torskade i alla fall mot New Orleans Hornets i morse och jag tror nog att det var Blakes pannbands fel. Nu är det 2–2 i matcher.

Den bild som framför allt klistrat sig fast på glasögat är, förutom Blakes pannband, Kobe Bryants reaktion när Pau Gasol droppade ett pass i crunch time. Vad jag minns så sköt Bryant 6 av 24 i match 7 i fjolårets final. Åtminstone nio av de där 18 missade skotten borde han inte ha skjutit. Då kan han fan leva med att Gasol droppar ett pass i match fyra, första rundan, mot Hornets. 

/Wikdahl

Z-Bo is my hero.
Så stod det på åtminstone en t-shirt jag såg i tv-sändningen från FedEx Forum i Memphis, Tennessee. 
Och visst, Zach Randolph var riktigt bra när Memphis Grizzlies tog ledningen med 2–1 i matcher mot San Antonio Spurs, men här är kvällens riktiga slutspelshjältar:

NBA
Brandon Roy har inga knän. Du kanske tror att du ser två knän på honom, han har ju faktiskt shorts på sig, man ser dom ju, men det är egentligen inte knän. Det är två ondsinta, irriterande jävlar som bryskt, eller broskt kanske, har sabbat vad som kunde ha blivit en fantastisk karriär. ”The Natural,” som Portland Trail Blazers guard kallas, har inget brosk i sina knän. I slutet av förra säsongen tömdes det högra på brosk, det vänstra har inte haft något på tre år.
Det här innebär alltså ben mot ben, smärta, svullnad, förlorad explosivitet och snabbhet och en massa andra saker som inte är positiva.

I januari opererade Brandon Roy båda sina knän (igen).
I går knäade han Dallas i skrevet.
Roy, som var ledsen för att han bara fick spela åtta minuter i match två i slutspelsmötet med Dallas Mavericks, gjorde 24 poäng mot Mavs i match fyra. 18 av dem kom i fjärde quartern, två av dem med 39,2 sekunder kvar. De poängen blev matchvinnande.
– Det känns inte verkligt än. Det var en helt otrolig match och comeback av oss, säger Roy direkt efter matchen.
Portland låg under med 23 poäng som mest och vann fjärde quartern med 35–15. 

Tidigare den här säsongen har det varit en sanning att Brandon Roys karriär som stjärna är över.
– Det finns inget hopp om att det ska bli bättre. Han kommer inte att vara den franchisestjärna som Portland trodde att han skulle vara. Portland anser inte att de här problemen går göra något åt, sa en källa till Yahoo.com.
Det finns till och med en läkare som sagt att han har ett eller två år kvar som NBA-spelare, inte som stjärna alltså, utan som NBA-spelare överhuvudtaget.

Det kanske är så. Men Brandon Roys match i natt, utan knän och allt, blev genast en klassiker i Portlands ganska händelserika NBA-historia (NBA-titel, Drexler-eran, Sabonis, Jail Blazers och så vidare…).
– När folk frågar mig vad jag gjorde i fjärde quartern kommer jag att svara att jag stod i hörnet och tittade på The Brandon Roy Show, säger Blazers Gerald Wallace.
Det står 2–2 i matchserien mellan Dallas och Portland. Nästa match spelas i Texas.

NHL
Slutspelet är ett maraton. Det kan enskilda matcher också vara. 
I match fyra låg Boston Bruins under med 0–1, 1–3 och 3–4 och vann ändå mot Montreal Canadiens, tack vare Michael Ryders övertidsmål.
I natt var det dags för OT igen. Den här gången låg Bruins aldrig under men man hade kniven mot strupen precis som i match fyra och precis som i match tre. Canadiens hade ju 2–0 i matcher och Bruins hade två matcher i fiendeland framför sig. Nu är det 3–2 i matcher till Boston och man är framme vid upploppet.
Längst fram springer Nathan Horton.
Han har aldrig sprungit ett sånt här maraton förut.

Nathan Horton kom in i ligan 2003, som hyllat tredjeval av Florida Panthers i den sommarens draft. Panthers dåvarande coach, svenskälsklingen Mike Keenan, jämförde honom med Mark Messier. Det finns ett antal skillnader mellan Messier och Horton, slutspelshistoria är av av dem. Under Hortons sex första NHL-säsonger fick han inte spela en enda slutspelsmatch. Efter sex säsonger i NHL hade Mark Messier redan två Stanley Cup-segrar.
Men efter att ha flyttat till Boston Bruins så är nu Horton äntligen här.
Och han njuter av det.
– Man tror att man vet hur det ska vara men det är helt annorlunda när du kommer hit (till slutspelet). Det är mycket tuffare spel, det är en sak som är säker, sa Horton efter Bruins seger i match tre, där han själv gjorde det viktiga 2–0-målet.
I natt väntade han till andra övertidsperioden innan han smällde in 2–1 på en retur.
– Jag såg returen studsa ut. Det kändes som att det gick i slow-motion. Pucken bara låg där, säger Horton. 

Bruins har nu 3–2 i matcher och kan avgöra i Montreal på tisdag.
– Att spela hemma på tisdag, inför våra fans, gör förhoppningsvis skillnad, säger Canadiens coach Jacques Martin.
Det gjorde det inte i match tre och fyra.

(En sista grej bara, innan någon påpekar det: det fanns fler hjältar i slutspelet i natt, som Tim Thomas till exempel. Men den här  gången valde vi Roy i NBA och Horton i NHL.)

/Wikdahl

Ett säkert vårtecken i Atlanta: Zaza Pachulia står i det nationella rampljuset igen.
Han river i tröjor, delar ut hårda fouls och skallar folk som käftar emot.
Det är NBA playoffs och anything goes.

För tre år sedan hette antagonisten Kevin Garnett. Pachulia slog an tonen för ett Hawks-lag som pressade de blivande mästarna till sju matcher.
”Nothing easy! Nothing easy!”, skrek den 27-årige georgiern inför tv-kamerorna och blev en kultspelare i Atlanta.

I år brottas han framförallt med den superbe Dwight Howard. Det är ett otacksamt jobb, inte bara för att Superman är ett litet helvete att försvara – utan också för att hela Orlando Magic är berett att stå upp för sin stjärncenter.
Inatt rök Zaza ihop med Magic-guarden Jason Richardson (se video ovan).
– Jag kommer aldrig backa i en sån situation. Det är min personlighet, sa Pachulia efter matchen.
Hawks vann med 88–84 (efter ett helt galet trepoängsskott i slutsekunderna av Jamal Crawford) och leder nu matchserien med 2–1. 

Avstängningar lär komma för både Pachulia och Richardson. Tittar man bara på namn och stjärnstatus kanske Hawks”vinner” det utbytet.
Men Pachulias betydelse för Hawks går bortom statistik och tröjförsäljning. Själv sa han så här om sin spelstil, i en intervju med Peachtree Hoops efter match 1:
– Man vill frustrera sina motståndare. Ärligt talat, det är inget jag planerar. Jag antar att det bara blir så när man försöker göra saker kraftfullt och hårt. Jag får inte många minuter så jag måste köra stenhårt. Jag tycker det funkar.
Kort sagt: en irriterande jävel.

/Petter.

Bloggen har legat lite lågt ett par dagar här. Det ska bli bot och bättring – men antagligen inte i dag.
För i dag är vi fortfarande i chocktillstånd.
Jag vet inte om ni såg Carmelo Anthony i match 2 mellan Knicks och Celtics men gjorde ni det så är ni antagligen i någon form av tillstånd också. Det var en vansinnesgrym match av Melo – och ytterligare en vansinnesgrym förlust för Knicks, som trots att man saknade Chauncey Billups och Amar’e Stoudamire ändå var nära att vinna mot Celtics.
Carmelo gjorde 42 poäng, tog 17 returer och hade 6 assist och 2 blockar. 

Efter match ett hävdade jag att Knicks skulle vara knäckta, att den törn självförtroendet får av en så taskig enpoängsförlust skulle sänka laget för resten av matchserien. Efter match två så hävdar jag tvärtom: förlusten i match 2 borde bygga självförtroende, snarare än göra laget dubbelknäckt.
Kan man komma så nära utan Mr Big Shot och STAT så borde hemmaplan i Madison Square Garden kunna ta laget över tröskeln. Men fan vet. Det finns ju en motståndare också. Boston Celtics är fortfarande Boston Celtics och oerhört svårt att handskas med. Storebror, om vi får kalla laget så, har gjort det mesta rätt i crunch time båda matcherna.

Vi syns när vi kvicknat till.

/Wikdahl

Ett av tre uppslag om Knicks i dagens New York Post.

Ray Allen får bollen utanför trepoängslinjen, skjuter, matchen över.
Hört den förut? 

Alla i hela Massachusetts visste vem som skulle få bollen. New York Knicks trasslade till det ändå och Boston Celtics Ray Allen fick den strimma dagsljus han behövde för att ta de gröna från 84–85 till 87–85 och seger i match ett i första rundan.
Knicks två misstag som gav Allen chansen att bli hjälte var lika avgörande som skottet. Först släppte man en alley oop till Kevin Garnett på ett inkast och lät Celtics klippa ledningen till en poäng, sedan blåstes Carmelo Anthony av för en offensiv foul när han tryckte undan Paul Pierce.
Foulen har diskuterats ingående i New York i dag. Jag tycker nog att den är lite fånig, men det är ändå en foul. Carmelo Anthonys svaga insats (15 poäng, 5 av 18) är en annan brännande het fråga.
– Jag missade skott som jag i normala fall sätter. Jag är inte speciellt orolig över min individuella insats. Vi gjorde några saker jättebra under merparten av matchen, säger Anthony.

Precis som för Pacers, som lät en seger mot Chicago Bulls rinna iväg i förrgår, så var nog det där New York Knicks chans. På MSG, tv-kanalen alltså, satt inbjudna experterna och gamla hjältarna Earl Monroe och Bernard King och babblade om att det här skulle ge Knicks självförtroende. Really? Att spela så bra, ha en så fet ledning, och ändå förlora måste vara helt knäckande för självförtroendet. Om man inte vinner den där matchen, vilken ska man då vinna?
Så här skriver krönikören Mike Vaccaro om Knicks i New York Post i dag:

”They were coldcocked at the end by a couple of aluminium bats’ worth of NBA playoff reality”

Anyways, det var i alla fall roligt att se att det finns lite liv i öst också. Knicks gjorde en kanonmatch, Amar’e Stoudemire var sjukt bra och laget visade oväntad motståndskraft i försvaret. Inte för att man stängde ned någon direkt men man utmanade i alla fall och nio blockade skott måste ju vara säsongsrekord.

Celtics då?
Champions.
När man vred upp intensiteten i andra halvlek, inte minst reserverna, och publiken vaknade så fick man tillbaka känslan att det där laget kanske ska till final ändå. Jermaine O’Neal (tolv poäng på hundraprocentigt skytte och fyra blockar) fick inte någon att sakna Kendrick Perkins i alla fall.
Jag tror inte Celtics blir sämre i det här slutspelet och man kommer aldrig att slå sig själva. 

Match två spelas i morgon – sannolikt utan Chauncey Billups. Knicksguarden åkte på en knäskada i slutet av match ett.
– Jag vet inte. Jag vet inte. Det är riktigt ömt i dag. Vi får se vad som händer, hur det känns, säger Billups i dag.

I dag tar Miami Heat emot Philadelphia 76ers igen klockan 01.00 och Indiana Pacers ska se om man kan avsluta snyggare mot Chicago Bulls 03.30 i natt.
USA-bloggens tips: Heat vinner (Dwyane Wade ska förresten spela med glasögon igen, för att komma till tals med migränproblemen) och Bulls vinner.
EDIT: Wade spelar inte alls med glasögonen. Där försvann 17 procent av underhållningsvärdet i den här matchen. 

/Wikdahl

Den skulle vara slutspelets minst intressanta matchup, i konkurrens med Chicago Bulls–Indiana Pacers.
Det var förstås idiotiskt att tro något sådant om Los Angeles Lakers och New Orleans. Med Lakers ur form och Chris Paul i motståndarlaget så är ingenting givet.
Hornets chockade Lakers på bortaplan i match 1 och vann med 109–100. 

Rubriken ska alltså läsas: Kris i Los Angeles, en halvdan ordvits. Nu ska vi inte snacka om kris än men med tanke på hur Lakers avslutade säsongen och Phil Jacksons uttalanden om att han är orolig att laget inte är redo för slutspelet så är det förstås lite nervöst i Californien alla fall
Chris Paul dominerade matchen från start till mål. 33 poäng, 7 returer, 14 assist och 4 steals berättar bara hälften av historien. Generalen utförde matchplanen helt perfekt och gav Lakers oerhörda problem i defensiven.
Som författaren, ESPN-krönikören och podcastaren Bill Simmons twittrade:

”Today’s Chris Paul performance should be burned on DVD and shown at basketball camps for the rest of eternity.”

Men allt har ett pris, det har vi lärt oss. I en situation i slutet av matchen gjorde Hornets backup-center Aaron Gray illa foten och behövde hjälp till omklädningsrummet. Gray såg inte ut att vara nära att kunna stödja på den.
Men Aaron Gray? Vem bryr sig?
Ingen, i normala fall.
Men mot Lakers så krävs alla stora kroppar man kan hitta och Gray hade spelat en väldigt bra match när skadan kom. 26-åringen snittade 3,1 poäng under säsongen men svarade för säsongsbästa 12 poäng i dag, på hundraprocentigt skytte. Det är oklart hur allvarlig Grays skada är. 

Kobe Bryant gjorde 34 poäng för Lakers. Men ESPN noterade en intressant poäng. När Bryant tar 25 skott eller fler så är Lakers 9–9, när han tar 15 eller färre så är Lakers 14–0. Kobe tog 26 skott i dag.
Jag säger absolut inte att Kobe ska sluta skjuta nu, herregud, karln är en av NBA:s bästa spelare och han kan ju inte ge bort avslut till Ron Artest (även om just han hade en bra offensiv match i dag, 16 pinnar) bara för att hålla skotten till 15 eller under, men siffrorna är en intressant grund för diskussion i alla fall.
Ett större problem för Lakers var nog att man inte hittade ett sätt att utnyttja sin storlek. Pau Gasol gjorde bara 8 poäng i dag och Andrew Bynum gjorde 13.

Kanske hittade Hornets inspirationen i San Antonio. Memphis Grizzlies slog Westettan Spurs med 101–98.
Det tog 16 år för Grizzlies att få första slutspelssegern. Laget var 0–12 innan kvällens match.
– Det är trevligt ur en irritationssynpunkt att få det gjort. Nu behöver jag inte svara på frågor om att vara 0–13, säger Grizzlies coach Lionel Hollins.
Grizzlies insidetandem Zach Randolph och Marc Gasol gjorde en stormatch mot Spurs Tim Duncan och Antonio McDyess. Randolph/Gasol gjorde tillsammans 49 poäng och tog 23 returer. Duncan/McDyess gjorde 19 poäng och tog 14 returer.
Spurs saknade Manu Ginobili, som har en skadad armbåge.

/Wikdahl

Derrick Rose är killen att hålla ögonen på. I år, nästa år, nästa och nästa och…

Det är den där explosionen och det sammanbitna ansiktet.
Crossovern, hans utvecklade skott, spänsten.
Och törsten, kanske framför allt törsten.

Törsten och det sammanbitna ansiktet hör ihop. Det andra är en följd av det första.
Derrick Rose snittar 25 poäng, 7,7 assist och 4,1 returer per match, han har lett Chicago Bulls till ligans bästa record, till förstaplatsen i East, han är favorit att bli vald till MVP, han är universellt hyllad som ligans mest elektriska spelare. 
Men om du tror att Derrick Rose är nöjd, att han skrattar käken ur led 24/7, så känner du inte Derrick Rose.
– Talangen är uppenbar men det är hans ”makeup” som är så speciell. Om du inte är med honom varje dag så vet du inte att han aldrig är nöjd, säger Tom Thibodeau, rookiecoachen som tillsammans med Rose byggt en äkta utmanare av Bulls.

Rose kom in i ligan som en supersnabb superatlet med frågetecken om hans skott, hans försvar och hans beslutsfattande.
Guardens arbetsetik har rätat ut dem till utropstecken.
Trepoängsskyttet har exploderat och straffarna sitter. Beslutsfattandet är svårare att mäta. Rose snittar fler turnovers i år, men fler assist också i sitt försök att göra Bulls offensiv till en lagmaskin. Och under Thibodeaus överinseende har han förstått vikten av försvarsspel. Rose är inte bara bra i försvar numera, han är mycket bra.

Stora spelare vill alltid bli större. Derrick Rose är en stor spelare. Den där törsten att bli bättre, det är den som har slungat Chicago Bulls tillbaka till toppen.
Inte för att Rose tycker att han är på toppen.
– Grundserien är över. Jag bryr mig inte längre. Jag är glad, jag hade definitivt inte velat vara på ett förlorade lag, men vad är det för mening med att fira nu om du blir utslagen i slutspelet. Det finns ingen mening med det. Det finns ingen mening med att vara bra i grundserien om vi förlorar i första rundan, säger Rose.

Chicago Bulls inleder NBA-slutspelet i dag när man tar emot Indiana Pacers 19.00. 

LeBron James tycks ha förstått att ”The Decision” kanske inte var hans bästa beslut. Efter att fått nyheten att han är tillbaka som etta i tröjförsäljning så var den en lättad LeBron som tog till orda.
– Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka hit. Kanske någon dag, men särskilt det här året… Bara att få all uppmärksamhet och alla dåliga nyheter om mig som fanns där ute – det påverkade mig, säger James.

James, som blev utbuad i nästan varenda arena utom Heats, fick nytt hopp och erkänner nu alltså att han var skakad över reaktionerna på flytten till Miami.
– Det här visar att jag fortfarande har många fans där ute. Jag är inte perfekt. Jag har gjort misstag. Jag försöker gå vidade. Men som en basketspelare och förebild så försöker jag göra rätt saker.

Kobe Bryant är tvåa i NBAstores försäljning och Rajon Rondo överraskande trea. De följs av Amar’e Stoudamire, Derrick Rose, Amar’e Stoudamire, Kevin Durant, Carmelo Anthony, Dwight Howard och John Wall.
Noterbart är att fem Celticsspelare är med på topp 15. Los Angeles Lakers är dock det lag som totalt säljer bäst på NBAstore.

/Wikdahl

Det är här är hans hus. Lycka till, Hornets.

Välkomna.
Här är del två i USA-bloggens lilla guide inför slutspelet som börjar i kväll.
Nu sätter vi tänderna i väst.

SLUTSPELSGUIDE: WESTERN CONFERENCE 

1) San Antonio Spurs – (8) Memphis Grizzlies

Så gick det i grundserien: 2–2, båda lagen försvarade sin hemmaplan.

Profilen: Det finns de som menar att Memphis Zach Randolph (bilden), 29, talangmässigt befinner sig i samma liga som Tim Duncan, Kevin Garnett och andra powerforwards i den absoluta världseliten. Ett problem bara: huvudet. Z-Bo har visserligen alltid lagt upp sina 20/10 per match. Men han har också staplat annan, mindre smickrande statistik på hög. Rattfyllor, marijuana, slagsmål med lagkamrater – och så sent som förra våren pekades han ut som delaktig i en omfattande knarkorganisation i Indianapolis. 

Duellen: Manu Ginobili vs Tony Allen. En av ligans mest kreativa och oförutsägbara guards, mot en av ligans försvarsstarkaste.

Visste du att: När magasinet Slam nyligen släppte en specialutgåva där man rankade NBA-historiens 500 bästa spelare, fanns fem av dagens Spurs-spelare med på listan? Tim Duncan (nr 8), Tony Parker (139),  Manu Ginobili (143), Antonio McDyess (372) och Richard Jefferson (376).

Westins tips: Spurs 4–2. Under korgarna blir det svettigt, men fördelen på guardpositionerna tar Spurs vidare. 4–2.
Wikdahls tips: Spurs 4–3. Jag tror att Memphis kan göra det här intressant.

(2) Los Angeles Lakers – (7) New Orleans Hornets

Så gick det i grundserien: Lakers vann alla fyra.

Profilen: En vildhjärna som Ron Artest? En superstjärna som Chris Paul (bilden)? Nej, vår favorit är den nedtonade, ultratrygga lagpappan Derek Fisher. Lakers-pointguarden har varit med förut, han är en sån man lutar sig mot när det blåser. Och en av få som har Kobe Bryants öra:
– Vi MÅSTE få tillbaka honom, oavsett vad det kostar, sa Bryant i somras när Fisher var kontraktslös.

Duellen: Insidematchen. Med David West skadad måste Carl Landry och Emeka Okafor göra sitt livs matchserie mot firma Gasol/Odom/Bynum.

Visste du att: Han är känd som kungen av crunch time, och siffrorna styrker påståendet. När det är fem minuter eller mindre kvar, av fjärde quartern eller förlängning, och inget lag leder med mer än fem poäng – då gör Kobe Bryant flest poäng av alla i NBA. Allt enligt 82games.com. Huruvida han är mest effektiv kan man däremot debattera. Kobe skjuter 40,9% i clutchen, medan LeBron James skjuter 44,6%, Dirk Nowitzki 48,5% och Eric Gordon 55,6%. För att nämna några.

Westins tips: Lakers 4–0. Njäe, det här måste vara en av hela slutspelets mest ospännande matchserier. Skrällchansen är obefintlig – Lakers går rent.
Wikdahls tips: Lakers 4–0. Lakers har för mycket folk, storlek, scorers, rutin och coachhjärna. Det enda New Orleans har mer av är Chris Paul. Det räcker inte.

(3) Dallas Mavericks – (6) Portland Trail Blazers

Så gick det i grundserien: 2–2.

Profilen: Portlandforwarden LaMarcus Aldridge har gjort sitt livs säsong. Han har gjort den med ett tungt hjärta. I höstas fick familjen beskedet att mamman Georgia Aldridge drabbats av cancer. För LaMarcus var det en skräck – hon var den enda förälder han någonsin haft.
– Jag hade egentligen ingen pappa. Jag har alltid varit som pappan i vår familj. Jag var tvungen att växa upp snabbare än de flesta barn, säger han.
25-åringen förblev stark – i alla fall på utsidan.
– Det knäckte mig mentalt eftersom jag tänkte på det hela dagarna. Till slut bestämde jag mig för att vända det till något positivt. Jag skulle använda det som motivation och bli uttagen i All-Star-matchen för hennes skull, säger Aldridge.
Någon uttagning blev det som bekant inte – en av de värsta petningarna i All-Star-historien, tyckte LeBron James.
Mamma Georgia? Hon har precis avslutat sin kemoterapi, och prognosen är försiktigt optimistisk.

Duellen: Bänkmatchen. Det kryllar av firepower i båda lagens andrauppställningar. Räkna med att ett par av matcherna avgörs av en het inhoppare, typ Jason Terry, Brandon Roy eller Rudy Fernandez.

Visste du att: När Dirk Nowitzki går till straffkastlinjen, nynnar han ibland på David Hasselhoffs (i mitten på bilden till höger) ”Looking for Freedom” för att fokusera?

Westins tips: Mavericks 4–3. Portland har ett högintressant material, men Dallas är en mer väloljad lagmaskin.
Wikdahls tips: Mavericks 4–2. Gerald Wallace har gett Portland nytt liv men jag gillar Mavs lagbygge. 

(4) Oklahoma City Thunder–(5) Denver Nuggets

Så gick det i grundserien: 3–1 till Thunder.

Profilen: Chris ”Birdman” Andersen är känd för sina spektakulära kroppsmålningar och sin högtflygande spelstil. En färgstark personlighet med ett lika extraordinärt levnadsöde: växte upp i lilla Texas-hålan Iola under fattiga förhållanden med en ensamstående mamma, gick på lilla Blinn College och blev aldrig draftad, inledde proffskarriären i klubbar som Jiangsu Nangang och Fargo-Moorhead Beez, förverkligade NBA-drömmen i Denver och New Orleans, straffades med en tvåårig avstängning efter ett drogtest, kom tillbaka igen – och idag är 32-åringen en av Denver Nuggets populäraste spelare.

Duellen: Scott Brooks vs George Karl. Det mentala spelet blir en stor nyckel i den här matchserien. Kan Scott Brooks få sitt unga Thunder att spela samlat och avslappnat trots favorittrycket? Att George Karl får Nuggets att spela med stort hjärta vet vi redan, men vet han vem som ska bära laget i slutet av matcherna?

Visste du att: Nuggets är 18–7 efter sin stora trade (Melo/Billups/Balkman/Carter/Shelden W ut, Chandler/Felton/Gallinari/Mozgov in). Thunder är 19–6 efter sin stora trade (Green/Krstic ut, Perkins/Nate in).

Westins tips: Thunder 4–2. Thunder har en superstjärna. Nuggets har det inte. Därför går Kevin Durant & co vidare.
Wikdahls tips: 4–1. Den här Denverhajpen, är den verkligen befogad? Vill du lägga dina ägg i J.R. Smiths korg? Trodde inte det. Thunder rolls.

NBA-slutspelet kör igång i dag. Snubben här ovanför är redo. Är du?

Vad har du på schemat i dag, och framför allt, i morgon? Stryk det. Rensa rent.
NBA-slutspelet är här och USA-bloggen levererar en liten guide i två delar.
Först ut är Eastern Conference. Western Conference kommer kring 14.00.
Håll till godo.

SLUTSPELSGUIDEN: EASTERN CONFERENCE

(1) Chicago Bulls – (8) Indiana Pacers 

Så gick det i grundserien: Bulls 3–1. De tre segrarna kom tämligen enkelt, förlusten i OT.

Profilen: Du vet att vi kommer att välja Joakim Noah (till höger fångad på en av idrottshistoriens roligaste bilder) här. Förutom att han har en svensk mamma, Yannick Noah som pappa och kul hår så är han också en fantastisk spelare. 
Efter två, ska vi kalla dem ”förberedande”, år så började Noah ta rejäl plats i mitten i Chicago Bulls. Det var inte alltid självklart att det skulle bli så. Vissa såg honom som svår, andra såg honom som kriminell.
Noahs humanism är välomtalad och den tar sig ibland uttryck som delar av det i mångt och mycket konservativa USA inte gillar. Efter att Joakims Florida Gators vunnit NCAA-titeln 2006 så väntade, som brukligt, en tripp till Vita Huset för att träffa presidenten. Noah, inte västvärldens största supporter av George Bush, vägrade. Coach Billy Donovan fick övertala honom. ”Skolan är större än en person och jag ville inte att laget skulle få dålig publicitet,” sa Noah.
Så Noah hängde med. Utan kavaj, utan slips och med skjortan utanför. Och skolan fick dålig publicitet.
Den kriminella biten? Våren 2008, efter en rookiesäsong där han hamnade i del trubbel i Bulls och bland annat blev avstängd efter ett bråk med en assisterande coach, så blev han arresterad för att knalla gatan fram i Gainesville, Florida, med ett glas konjak i handen och marijuana i ciggpaketet. Någon timme senare fick han en bot för att ha kört bil med ogiltigt körkort och utan säkerhetsbälte. Noah fick sex månaders villkorligt samt böter för marijuanaincidenten.
Han stod inte högt i kurs i Chicago då. Nu är han en av lagets mest hyllade spelare och tokviktig om laget ska gå till östfinal, till att börja med.

Duellen: Luol Deng mot Danny Granger. Den förstnämnde är mycket mer än ett skönt namn och den sistnämnde är Pacers enda hopp. Deng är en högpresterande defensiv spelare och kommer att tvinga stjärnan Granger att jobba i försvar också.

Visste du att: Pacers Tyler Hansbroughs bästa match i sin korta NBA-karriär kom i mars? Mot just Bulls. Hansbrough droppade 29 poäng och tog 12 returer innan han foulade ut sig i Pacers enda seger mot Bulls den här säsongen.

Westins tips: Bulls 4–0. Bulls kommer utvilade och harmoniska (för harmoniska?) till andra rundan och mötet med Magic.
Wikdahls tips: Bulls 4–1. Danny Granger sa att han tror att det är lättare att slå Bulls än Celtics i en sjumatchersserie. Behövde du verkligen ge Bulls extra tändvätska, Danny?

(2) Miami Heat – (7) Philadelphia 76ers

Så gick det i grundserien: Heat 3–0. Det var inget snack om saken.

Profilen: Hört talas om LeBron James? Jaha. Men ändå. Glöm Kobe Bryant, Kevin Durant, Derrick Rose, Dwight Howard och alla andra. LeBron James är världens bästa basketspelare. Det är inte vi som säger det (fast det gör vi också), det är ESPN:s John Hollingers statistik som säger det.
Hollingers Player Efficiency Rating (PER) är jobbigt att förklara, men baserat på all statistik använder han en formel för att ta fram en helt ny statistik: hur produktiv en spelare är per minut. Ingen kommer nära LeBron James. James PER är 27,34. Tvåan, Dwight Howard, har 26,13 och trean Dwyane Wade (bilden) 25,65. Ligasnittet är 15. Med James i laget istället för en snittspelare skulle man, statistiskt i alla fall, öka antalet vinster med 25,7 per säsong.
Noterbart är att Phillys högst rankade spelare på listan är reserven Lou Williams (plats 39 med en PER på 18,93). Stjärnan Andre Iguodala är på plats 66 med 17,30.

Duellen: Doug Collins mot LeBron James. Coach Collins har gjort ett finfint jobb med Sixers, särskilt med tanke på den katastrofala inledningen (Philly förlorade 13 av sina 16 första matcher). Här kommer en större uppgift: skapa ett försvar som kan begränsa LeBron James. Heat är förstås mer än LeBron – Dwyane Wade exempelvis – men det är LeBron som har bollen. Aggressivt hjälpförsvar är en start i alla fall. 

Visste du att: Phillys veteran Elton Brand har ett stort filmintresse, STORT filmintresse? Brand startade produktionsbolaget Gibraltar Entertainment tillsammans med Steve Marlton och står själv som producent för bland andra Werner Herzogs Rescue Dawn (Brand poserar bredvid omslaget på bilden till höger), med Christian Bale i huvudrollen. Rescue Dawn har 7,5 stjärnor på imdb.com. Brand står också som exekutiv producent för Bottoms Up starring Paris Hilton. Den har 2,1 stjärnor på imdb. Rent, don’t buy, som man säger.

Westins tips: Heat 4–1. Miami ÄR redo.
Wikdahls tips: Heat 4–1. För det första så har inte 76ers offensiven att kunna hålla jämna steg med Heat. För det andra så har 76ers inte LeBron och Dwyane. 

(3) Boston Celtics – (6) New York Knicks

Så gick det i grundserien: Celtics 4–0. Tätt i de två första, innan trejderna, vinst med tio poäng i båda de två sista.

Profilen: Han fick mycket skit i början av sitt liv i New York men Carmelo Anthony (bilden) har hittat en väg till de kräsna Knicksfansens hjärtan. Han har helt enkelt spelat bättre.
De sista tio matcherna innan slutspelet har Melo snittat 30,3 poäng, 8,0 returer, 2,6 assist och 1,2 blockar per match. Han har skjutit 49 procent under den här perioden. Det rör sig om en förbättring av produktion i samtliga kategorier utom assist.
Men det är mer än det, det handlar också om generell arbetsinsats och kroppsspråk.
Melo har hittat hem.

Duellen: Den en är ung, snabb, kan inte skjuta och är tidvis ett handikapp när matcher ska avgöras. Den andra är gammal, långsam, kan skjuta som fan och är en mästare när matcher ska avgöras. Rajon Rondo och Chauncey Billups är varandras motsatser. Det finns ett par grymma dueller till i den här matchserien, du vet vilka vi menar, men det här blir en stilkamp vi ser fram emot.

Visste du att: Det här är sista säsongen med Madison Square Garden som vi känner den? Efter att Rangers och Knicks är ute ur slutspelet påbörjas en 850 miljoner dyr ansiktslyftning av The World’s Most Famous Arena. Arbetet förväntas pågå under tre sommaruppehåll. Det är väl på tiden också. MSG är den äldsta arenan i NHL och näst äldsta i NBA. Den nuvarande versionen av MSG öppnade 1968.

Westins tips: Celtics 4–2. Knicks spelar helt utan press. Knicks har en championship pointguard och två av ligans största poängmaskiner. Knicks får ett galet Madison Square Garden i ryggen i tre matcher. Knicks komm…nä, jag kan inte intala mig själv det här. Celtics vinner givetvis.
Wikdahls tips: Celtics 4–2. Jag tror att Knicks har bästa spelaren men Celtics har allt annat. Publiken i The Garden räddar två matcher åt Knicks.

(4) Orlando Magic – (5) Atlanta Hawks

Så gick det i grundserien: Hawks 3–1 men det har varit relativt tighta affärer.

Profilen: Han var en av de sista som tog steget direkt från high school till NBA. Josh Smith var för talangfull, för sugen på utmaningen och för orolig över att chansen inte skulle komma tillbaka. ”Skolan finns alltid där, men det är så svårt för en basketspelare att nå NBA,” har Smith sagt.
Så Smith deklarerade att han var redo för draften 2004, precis som Dwight Howard. Howard gick etta till slutspelsmotståndaren Orlando, Smith valdes som nummer 17 av födelsestadens Atlanta Hawks. 
Sedan dess har han framkallat en hel del ”aaahs” i Atlantapubliken, och en hel del ”ääähs” också. Josh Smith är tveklöst en fantastisk talang men för varje sinnessjuk dunk och taklyftande block så finns risken för en korkad, forcerad, lång tvåa. 
Smiths beslutsförmåga matchar inte alltid hans atletiska talang. Men mot Orlando den här säsongen har han varit guld. Smith har snittat 17,5 poäng, 10,5 returer, 2,3 blockar, 4,0 assist och 1,0 steal per match. Orlandos Brandon Bass och Ryan Anderson kan inte stoppa Josh Smith. Bara Josh Smith kan stoppa Josh Smith i den här matchserien.
Förresten, det här är power forwardens sjunde säsong i NBA. Smith är 25 år ung. 

Duellen: Dwight Howard mot Al Horford. Det låter kanske som en promenadseger för Howard men faktum är att Horford, med hjälp av lagkamraterna, är en av de spelare som gett giganten störst problem den här säsongen. Howards poängsnitt mot Hawks ligger 3,6 poäng under säsongssnittet men framför allt har man lyckats få honom i foulproblem. I fyra matcher mot Hawks så har Howard snittat 4,8 fouls. Säsongssnittet ligger på 3,3.

Visste du att: Josh Smith och Dwight Howard har mer än ett draftår, brist på utbildning och en slutspelsserie gemensamt? Båda är födda i Atlanta, Georgia, och spelade under somrarna tillsammans i mäktiga AAU-laget Atlanta Celtics. Också Joe Johnson spelade i Atlanta Celtics, liksom Amar’e Stoudamire.

Westins tips: Magic 4–1. Två lag som har nått vägs ände i sina nuvarande konstruktioner. Men Orlando är, precis som ifjol, klassen bättre.
Wikdahls tips: Magic 4–3. Men hey, Atlantafans. ni har kvar Joe Johnson nästa år också! Då kostar han bara 18 000 000 dollar.

Dagens matcher: Pacers@Bulls (19.00), 76ers@Heat (21.30), Hawks@Magic (01.00), Trail Blazers@Mavericks (03.30). 

Är det inte det ena så är det det andra och ibland är det både det ena och det andra och dessutom det tredje.
Los Angeles Lakers har problem inför slutspelet.

Natten mot onsdagen bröt Los Angeles Lakers sin mörka svit på fem raka förluster. Men det krävdes att man mötte ett San Antionio Spurs som satt säkert på förstaplatsen i väst och vilade sina tre största stjärnor, Tim Duncan, Manu Ginobili och Tony Parker.
Skönt att bryta förlustraden, oskönt att det kostade en skada på Andrew Bynum och 100 000 dollar.

Bynum, som inte är någon främling för skador, gjorde sig illa i knät när han trampade på Spurs DeJuan Blairs fot. Magnetröntgen under onsdagen visade att det rör sig om en lättare skada och Bynum ska vara redo att lira i helgen när slutspelet startar. Men ni som känner jättens knän vet att det beskedet knappast lugnar Lakersfansen.
Bynum missade 47 grundseriematcher 2008, och dessutom slutspelet och finalförlusten mot Boston Celtics, med en knäskada. I somras opererade han vänster knä igen och missade de första 24 matcherna.
– Vi tänker alltid positivt, optimistiskt. Andrew är villig att offra sin kropp för att vara med där ute, och han kommer att kämpa igenom vad som helst, säger centerpolaren Pau Gasol.
Nu ska vi också vara positiva och tro att Bynum är nära 100 procent. Men. Om han inte är det så blir Lakers jakt på ytterligare en titel krångligare än Rubiks kub.
Bynum spelade inte i nattens grundserieavslutning mot Sacramento Kings.

Det var det ena och det andra. Här kommer det tredje: Kobe Bryant får böta 100 000 dollar för att ha muttrat ”Fucking faggot” i riktning mot domaren Bennie Adams efter att han fått en teknisk foul i matchen mot Spurs.
Som en kär vän uttryckte det (varning för sarkasm): Så innovativt. Piggt. Fyndigt.
100 000 dollar böter betyder inget för Bryant men kritiken från olika organisationer och över hela halva internet har förhoppningsvis blivit en läxa.
– Jag tycker att det är vårt ansvar som idrottare och som människor i strålkastarljuset att öka medvetenheten i vissa frågor. Det är vårt att ansvar att försöka öka medveten som mycket vi kan och säga att det där inte är okej, att förolämpningar och brist på respekt inte är rätt väg att gå, säger Kobe i ett uttalande.
Det var bra sagt.
Han sa också så här:
– Det jag sa i går kväll ska inte tas bokstavligt.
Den kan man fundera på ett tag. 

/Wikdahl