Efter åtta raka vinster knuffades Miami Heat ned från tronen från toppen av snökullen.
Boston Celtics vann med 85–82 hemma i the Garden och nu i topp i East igen.

Om det rådde någon tvekan om vilket lags gåta Miami Heat måste lösa snarast så gör det inte det längre. Boston Celtics är nu officiellt Heats nemesis, eller storebror som Dwyane Wade kallar det.
– Det här är en klassisk, typiskt storebror-situation. Man måste komma förbi det. Jag har varit med om det förut. LeBron har varit med om det med Pistons. Tittar du genom historien så har alla varit med om det. Michael Jordan var med om det mot Pistons. Man måste komma över tröskeln. Vi närmar oss men vi är inte där än, säger Wade som sköt 6 av 17 i kväll.
Celtics har nu 3–0 i matcher mot Heat och det är klart att det måste betyda någonting för framtiden. Kvällens match var inte alltid den vackraste men så brukar det vara när mycket står på spel.

Kevin Garnett är ankaret i Celtics försvar men Rajon Rondo är galjonsfiguren. Rondo skickades bland annat för att jaga LeBron James.
– Vi vet alla vad Rondo är kapabel till men nu tog han det till en ny nivå. Jag har aldrig sett någon tvinga LeBron vända korgen ryggen. Han ville verkligen inte studsa bollen i närheten av Rondo, säger Bostoncentern Kendrick Perkins.
Förutom att ensam vara ett pack vilda hundar så bidrog Rondo med en triple-double (11 poäng, 10 returer, 10 assist) och matchens roligaste klipp när han försökte tjuvlyssna på Heat under en paus i spelet. 

Paul Pierce gjorde grovjobbet på LeBron men sköt 0 av 10. Inte sedan 1999 har han spelat fler än tio minuter i en match och satt noll skott. Vad värre är, under måndagen ska Pierce magnetröntga sin vänstra fot. Skadan fick han för ett par veckor sedan men kanske är den värre än vad man först trodde.

Los Angeles Lakers föll tungt mot Orlando Magic i kvällens andra prestigematch. Magic vann med 89–75 på hemmaplan och Dwight Howard var snuskigt bra (31 poäng, 13 returer, 3 blockar och – håll i dig nu – 5 av 6 från straffkastlinjen).

/Wikdahl

Antawn Jamison kommer aldrig få the key to the city, en gigantisk Nike-affisch i centrala Cleveland, eller sin tröja upphängd i taket på Quicken Loans Arena.
Cavaliers-fansen kommer ändå vara honom evigt tacksamma.
När Cavs i natt bröt sin brutala svit på 26 raka förluster, var Jamison den kanske största hjälten. Han gjorde 35 poäng, tog nio returer och sköt en supermegaviktig trepoängare med 22 sekunder kvar av förlängningen.
Till slut fick Los Angeles Clippers (vilka annars?) stryk med 126–119.

Själv såg jag bara de absoluta slutsekunderna av matchen, men reaktionen bland spelarna liknade… ingenting jag sett förut. Om det fanns en glädje där så var den knappt synbar. Snarare skulle jag beskriva det som en kollektiv, något skamsen, suck av lättnad.
Vilket är smakfullt, kan jag tycka.
Jag menar shiiiieeeet, ni har förlorat 26 raka matcher samt 36 av era 37 senaste. Inte läge för tv-puckshög då.

****

Just nu håller jag tummarna för att någon snart lägger upp en video med Karl Malones fullständiga presskonferens, som han höll inför kvällens match mellan Utah Jazz och Phoenix Suns.
Enligt alla indikationer var den GULD.
Utah-ikonen Malone uttalade ett starkt stöd för sin förre coach Jerry Sloan, och antydde att 68-åringen kan ha tvingats bort från jobbet.

Och apropå bråk mellan coacher och spelare så bekräftade The Mailman att han ofta käftade med Sloan, men…
– I tell you one thing. When we went on that court, we did it like HE said. And we did it over and over and over.

***

Angående trade-ryktena som nu blossar upp kring Utah-guarden Deron Williams: Jag tror inte på dem ett endaste dugg.
Jazz kommer göra allt för att behålla honom. Det kommer ju bli nye coachen Ty Corbins viktigaste uppgift; att få Williams att tro på klubbens framtid.
Om man klipper banden till sin franchise-PG – kort efter att man sagt farväl till coachen som VAR lagets själva identitet – ja, då är det sportsligt självmord. Ett ras av Cavaliers-proportioner väntar.

***

Dagens länktips är något så festligt som en Scottie Pippen-intervju. Slam har snackat med den förre Sundsvall Dragons-spelaren om Derrick Rose, Jerry Sloan och den numera döda debatten om huruvida Miami Heat kunde vinna 72 matcher:
– I just felt it was an insult to every team that’s played in this League to think that one team can be put together, and now all of a sudden we got – excuse my word – a jackass like Jeff Van Gundy saying they can win 72 games and break the Bulls’ record. Who is he? So that was just something that he totally took out of proportion, to some degree – with respect to those two players, or I would say two and a half players, since I don’t think Chris Bosh is half the player of LeBron James. But there’s no way those guys are gonna break any type of record. I don’t think they can break the franchise record in Miami, or the state of Florida, I should say.

***

Till sist. Det är inte bara Peter Forsberg som har svårt att hålla sig ifrån sporten han älskar.
Charlotte Bobcats har fått oväntat besök på träningarna den senaste tiden.
Dessvärre kan den här killen (som också var ganska hyfsad när han var aktiv) inte göra comeback just nu, eftersom han äger klubben i fråga och därmed förhindras från att spela enligt NBA:s regelverk.

/Petter.

Lamar Odom gjorde det han måste om Los Angeles Lakers ska vara framgångsrika och hjälpte sitt Lakers till seger på bortaplan mot ärkerivalen Boston Celtics med 92–86.
För ett lag som startade 8–0 men efter det förlorat mot några av de argaste konkurrenterna (Dallas, Miami, San Antonio och just Boston) och tappat, nåja, till 36-16 så var segern förstås oerhört viktig.

Odom kom från bänken och gjorde poäng (10), tog returer (12), blockade skott (3) och luktade (gott).
Visst, han skallade lagkamraten Pau Gasol och tvingades sy åtta stygn efter matchen – men Lamar Odom är… Unbreakable.

/Wikdahl

23 säsonger, 1127 segrar och hundratusentals pick and rolls.
Nu är det över – Jerry Sloan, 68, avgår som coach för Utah Jazz.

– This is going to be tougher than I thought it would be, sa Hall of Fame-coachen vid en tårfylld presskonferens för några minuter sedan.

Rykteskarusellen hade då startat flera timmar tidigare. Osämja och frustration mellan Sloan och spelarna uppges vara orsaken till avhoppet. Framförallt ska relationen till storstjärnan och pointguarden Deron Williams ha spruckit så illa att den inte går att reparera.
– Either Jerry goes or D-Will goes, sa en källa till tidningen Salt Lake Tribune.
Resultatet blev att Sloan, tillsammans med sin hyllade assistent Phil Johnson, lämnar klubben. Tyrone Corbin stannar och tar över som head coach.

Jerry Sloan är en av de verkligt legendariska coacherna inom all amerikansk idrott. Han är synonym med John Stockton/Karl Malone-eran, då han tog Utah till 15 raka slutspel – inklusive två finalförluster (1997 och 1998) mot Michael Jordans Chicago Bulls.

Bara Jerry Sloan själv vet om han har kraften – för att inte tala om hjärtat – att starta om på nytt i en annan klubb. Han kommer säkert få frågan.
Men det är en epok som går i graven, här och nu. Kanske säger de senaste dagarnas händelser också något om hur NBA och proffsidrott har förändrats.

Vintern 2002 fick John Stockton en fråga från Sports Illustrateds Jack McCallum: Varför brukade Stockton – som ju var så intelligent, och som vunnit så mycket respekt under sina 18 säsonger i NBA – fortfarande vända sig mot bänken för att få in ett spel från Sloan?
– Why wouldn’t I? He’s the coach. He runs the team, svarade Stockton.

Spola fram bandet till onsdag 9 februari 2011.
Jerry Sloan coachar sin sista match i Utah Jazz, en förlust mot Chicago Bulls. I halvtid ryker Sloan ihop rejält med Deron Williams.
Vad de bråkar om? Att Williams kört ett annat spel än det Sloan beordrat.

/Petter.

JJ Hickson leker tittut.

När Cleveland Cavaliers ägare Dan Gilbert fick frispel i somras efter LeBron James beslut i Connecticut i juni så var en av de många dumma saker han skrev det här, i versaler:
”I PERSONALLY GUARANTEE THAT THE CLEVELAND CAVALIERS WILL WIN AN NBA CHAMPIONSHIP BEFORE THE SELF-TITLED FORMER ’KING’ WINS ONE.”
Och i meningen efter, i gemener:
”You can take it to the bank.”
Jag vet inte vilken bank du har, men min verkar inte alls intresserad av att ta emot det löftet när jag nu försöker minska mitt bostadslån. 

Så vad hände, Mr Gilbert?
Skrällen mot Boston Celtics i premiären, den respektabla 7-9-starten… Det började ju okej.
Men när Cavs förlorade i Dallas i måndags satte man nytt NBA-rekord med sina 25 raka förluster. Tjugofem. Cavs har förlorat 35 av de 36 senaste matcherna. Trettiofem. Det är knappast en tröst att laget man passerade för att bli nummer ett, så att säga, är sitt eget. Två gånger tidigare har Cleveland Cavaliers förlorat 24 raka matcher, säsongen 1981-1982 och 1982-1983.

Kan det bli värre? 
Det vet du att det alltid kan. 

Dagens Cleveland Cavaliers har redan den värsta förlustraden någonsin i NBA men Tampa Bay Buccaneers har den värsta förlustraden i amerikansk proffsidrotts historia.
1976 var Buccaneers nya i NFL tillsammans med Seattle Seahawks. Buccaneers förlorade alla 14 matcher. Följande säsong flyttades man från AFC West till NFC Central men resultaten förändrades inte nämnvärt. Det tog ända till vecka 13 säsong två innan man lyckades vinna en match.
Alltså 26 raka förluster. 
En Cavs-förlust mot Detroit Pistons i natt och laget tangerar det trista rekord. Ytterligare en förlust mot Los Angeles Clippers hemma natten mot lördag och Cavs står på oöverträffade 27 raka förluster.

Sämsta NHL-laget genom alla tider är Washington Capitals 1974-1975 och San José Sharks 1992-1993. Båda lagen förlorade 17 raka matcher och det de här två har gemensamt med Buccaneers är att förlusterna kom i början av lagens existens. Capitals gjorde sin första säsong i NHL 1974-1975 och Sharks gjorde sin andra säsong i ligan 1992-1993.
I baseball förlorade Philadelphia Phillies anno 1960 23 raka matcher. Ett lag har faktiskt varit sämre, men det har lite speciella omständigheter. 1899 förlorade Cleveland (!) Spiders 24 raka matcher i National League. Men då spelade man 112 matcher av 154 på bortaplan.
Anledningen var att andra lag till slut vägrade åka till Cleveland och spela för det var så lite folk på matcherna att gästande lags del av intäkterna inte täckte resa och hotell. 

Vi avslutar med att minnas hur Dan Gilbert avslutade det där olyckliga brevet, i både gemener och versaler:
”Sleep well, Cleveland.
Tomorrow is a new and much brighter day….
I PROMISE you that our energy, focus, capital, knowledge and experience will be directed at one thing and one thing only:
DELIVERING YOU the championship you have long deserved and is long overdue….”

Vad säger ni, Swedbank? Ska vi göra så att ni tar emot de orden och jag får sänkta lånekostnader?

/Wikdahl

ESPN visade ett par intressanta statistik-bitar under kvällens sändning av Oklahoma City Thunder–Miami Heat.

Miami hade inför matchen bara vunnit två av tio matcher som avgjorts med fem poäng eller mindre.
Dessutom hade laget, som kom in med 32 segrar och 14 förluster, ett tämligen skralt facit mot de övriga topplagen i NBA:

(San Antonio, inte mött)
Boston 0–2
Chicago 0–1
LA Lakers 1–0
Dallas 0–2
New Orleans 1–1
(Oklahoma City, inte mött)
Orlando 1–1
Atlanta 1–1
Denver 0–1
Utah 1–1
5–10 totalt.

Efter kvällens match får vi uppdatera siffrorna.
Miami är numera 33–14 totalt, 6–10 mot topplagen, 3–8 i matcher som avgörs med fem poäng eller mindre, och har 1–0 på OKC Thunder.
Matchen vann man med 108–103.

Att stjärnbygget Heat strugglar såväl mot topplagen som i jämna matcher lär bero på flera olika saker: dålig bollrörelse, skadeproblem, och givetvis roller som inte hunnit sätta sig riktigt.

Mot Thunder såg vi ändå en glimt av den enorma potentialen i laget. Inte bara på hur effektiva man kan bli när Dwyane Wade och LeBron James villigt svingar bollen till sina lagkamrater; utan också på hur starka man blir när rollspelare som Mike Miller och Joel Anthony gör sitt jobb.

Matchen var en av de mer underhållande jag sett den här säsongen. Visst var det lite svängdörrsförsvar på sina håll, men Heat ska ha cred för bra hustlande. En byggsten inför kommande big games.

Thunder? Firma Durant/Westbrook sköt bara 14/42 från golvet, ändå är man med ända in i slutsekunderna. Säger en del om hur svårslagna man är.
Men visst skulle OKC må gott av en ny center, som kan slå vakt om lite fler defensiva returer och göra det mer kostsamt att driva till korgen?

/Petter.

Nate Robinson är imponerad. USA-bloggen likaså. Foto: Getty Images

I nattens hetaste match, var en spelare lite mer big-time än de andra.
Lyft på den grönvita kepsen för Rajon Rondo:

Poäng: 12.
Assist: 22.
Returer: 10.
Steals: 6.
Blockar: 1.

22 j-vla assist.
Och Boston Celtics slog San Antonio Spurs med 105–103, i mötet mellan lagen med NBA:s två bästa records.

För att ära en stor prestation, här är sex saker du (kanske) inte visste om Rajon Rondo:

1. När han tränade inför NBA-draften 2006, så gav de andra spelarna honom smeknamnet ”ET”. Anledningen? Hans långa fingrar, såklart.

2. Sitt rookieår i NBA – säsongen 2006/07, när Celtics fortfarande var ett bottenlag, innan Kevin Garnett och innan Ray Allen – hade Rondo svårt att anpassa sig till sin nya miljö. Han bänkades i flera matcher och till slut hade Doc Rivers fått nog.
– Vet du att dina lagkamrater hatar att spela med dig?, frågade Celtics-coachen i ett enskilt möte med Rondo.
När 21-åringen fattat grejen vann han jobbet som startande pointguard. Säsongens sista månad snittade han 37 minuter, 13 poäng, 5.5 assist, 5 returer och 2.5 steals per match.

3. Rondos favoritfilm är ”Love & Basketball”, han äter helst tacos och den bortapublik han rankar som tuffast i NBA är Clevelands och Golden States.

4. Rajon var sju år gammal när hans pappa stack, och mamman Amber Rondo fick uppfostra tre söner och en dotter på egen hand. Familjen bodde i ruffiga kvarter i Louisville, Kentucky, och en av reglerna var att barnen måste vara hemma så fort det blev mörkt. Rajon satte sig istället på verandan för att lira sällskapsspel – Monopol, fyra-i-rad, kortspel.
– Han var väldigt tävlingsinriktad. Det var vi allihop, har äldre brorsan Will sagt.

5. I fjolårets finalserie mot Los Angeles Lakers bar Rajon Rondo skor med andra färger än sina lagkamrater:
– Jag gillar att vara annorlunda. Jag var inte ute efter uppmärksamhet eller nåt, jag bara bytte skor. Faktum är att jag brukar ha ett nytt par skor till nästan varje match.

6. Rondos 22 assist inatt är förstås ruggigt imponerande, men inte personbästa. Faktiskt inte ens säsongsbästa – redan den 29 oktober hade han 24 assist i en 105–101-seger mot New York Knicks. Bara fem spelare har haft mer i en enskild match.

Källor: ESPN, Boston Globe, Slam, RajonRondo9.com.

/Petter.

Amare Stoudemire, Gilbert Arenas och Ron Artest.

Jag minns inte hur man brukar säga, men visst är det bara amatörer som går ut på krogen på juldagen?
Jag vet inte.
Men stannar du inne så bjuder NBA på ett vansinnigt rus.

Det är fem matcher i dag, tre av dem på fantastiskt tid också för oss svenskar, och vi snackar inte vilka matcher som helst. I kväll är det inget Timberwolves eller Nets eller Cavs, Wizards, Kings, Clippers, Bobcats eller Warriors. I kväll ställs vinstmaskiner mot vinstmaskiner. Det är som finalen i Robot Wars, minus nördarna.
Va? Ska Blazers och Warriors spela? Okej då. Vinstmaskiner mot vinstmaskiner och ett mittengäng mot ett sopgäng.
Vi fokuserar på de tre bästa och viktigaste matcherna.
Det här är vår kväll:

18.00: Chicago Bulls@New York Knicks
Bulls 18-9, Knicks 17–12
Vad betyder matchen?
På ytan inte speciellt mycket men skrapar du lite med nageln så hittar du alltid något. Bulls och Knicks står i samma korsning. Båda gjorde en högprofilsvärvning i somras, båda ska ta nästa kliv. Bulls ska in bland de topp fyra i öst, Knicks ska till slutspel. Så här långt ser det bra ut både i Chicago och New York. En till intressant detalj: som nästa pusselbit ser båda lagen helst Carmelo Anthony.
Vad ska man hålla ögonen på?
Duellen mellan de nämnda högprofilsvärvningarna. Bulls Carlos Boozer (19,1 ppg, 8,4 rpg) har varit glödhet de senaste matcherna efter att ha missat början av säsongen med en skada. Knicks Amar’e Stoudemire (26,4 ppg, 9,3 rpg, 2,1 blk) är så grym just nu att publiken skanderar MVP. De lär stöta på varandra under korgarna och eftersom Stoudemire till och med spelar lite försvar den här säsongen så tror jag han går segrande ur striden.
Både Boozer och Stoudemire valdes förresten i den svaga draften 2002, Stoudemire nia (efter where are they now-namn som Jay Williams, Nick Tskitishvili och Dajuan Wagner) och Boozer 35:a.
Och vad tror USA-bloggen om matchen?
Pånyttfödda Knicks har fortfarande svårt att tända hemmapubliken (även om det händer oftare den här säsongen). Så trots sitt vinstgivande och för publiken underhållande spel så bärs man inte fram speciellt bra i Madison Square Garden. Men utan skadade Joakim Noah så tror jag ändå Bulls får vika sig den här gången.

20.30: Boston Celtics@Orlando Magic
Celtics 23-4, Magic 17-12
Vad betyder matchen?
För Celtics: bibehållen status, och psykologiskt övertag, som östs tveklöst bästa och mest kompletta lag. För Magic: att man var rätt ute när man gjorde sina monstertrades.
Vad ska man hålla ögonen på?
Vi vet exakt var vi har Celtics. Orlando är okänt. Det Magic jag såg leka med ligans hittills bästa lag, San Antonio Spurs, för ett par dagar sedan hade en offensiv som kan sätta skräck i varenda lag i ligan, framför allt tack vare värvningarna Gilbert Arenas och Hedo Turkoglu. Den duon kan gå mot en ny vår – missa inte promenaden.
Och vad tror USA-bloggen om matchen?
Celtics har bara fyra förluster. Två av dem mot bra motstånd (Dallas borta, OKC hemma) och två av dem är rent slarv (Cleveland och Toronto). Celtics gubbar är som bäst när man spelar prestigematcher. Det här är en sådan.
Trots det tror jag på Magic. Deras dubbla pointguardattack med Jameer Nelson och Arenas är svårstoppad för ett Rajon Rondo-löst Celtics. Magic kan flytta boll som få andra och jag är inte säker på att skadedrabbade Celtics kommer att hinna med i kväll.

23.00: Miami Heat@Los Angeles Lakers
Heat 22-9, Lakers 21-8
Vad betyder matchen?
”Jag tycker inte att det är en värdemätare för oss. Det är bara en vanlig match,” säger LeBron James. Alla som tror på det räcker upp en hand. Ingen? Really? Okej. Miami Heat har varit fantastiskt den senaste tiden men för ett lag som haft problem mot äkta contenders (två förluster mot Boston, två mot Dallas) så skulle en seger mot regerande mästaren kunna radera några stora frågetecken.
Lakers coach Phil Jackson jämför kvällens match med när Shaq kom tillbaka till Los Angeles efter trejden till Heat och Derek Fisher säger så här: ”Personligheterna som ställs mot varandra i den här matchen…jag vet inte om det kan bli större.”
Bara en vanlig match? Jo, tjenare.
Vad ska man hålla ögonen på?
Man ska alltid, alltid, alltid hålla ögonen på LeBron James. Han är världens bästa spelare. Att inte kolla på honom är som att kolla på motståndarnas corner back när du inser att Michael Vick kommer att springa själv, på målvakten Semyon Varlamov när Alex Ovechkin har pucken i offensiv zon, på popcornförsäljaren när Albert Pujols kliver fram till plattan i nionde inningen i en oavgjord match.
Lakers har två snubbar som kommer att försöka göra livet väldigt, väldigt surt för The King – Ron Artest och Matt Barnes. Hur väl de lyckas kan ge oss en fingervisning om hur finalserien 2011 ser ut. Inte för att jag tror Heat spelar den men det finns ju de som gör det.
Och vad tror USA-bloggen om matchen?
Som vi redan nämnt så har Heat har fortfarande bara slagit en äkta contender. Det var Orlando och sedan dess har det laget bytt ut halva personalen. Både Dallas och Boston har hittat luckorna i Heats bygge och Phil Jackson är inte dummare än att han vet var de finns också. Lakers är ligans mest kompletta lag och regerande mästare och jag tror att de brinner för att få visa det i kväll.

Kvällens övriga matcher:
02.00: Denver Nuggets@Oklahoma City Thunder
Denver 16-11, OKC 17-12
04.30: Portland Trail Blazers@Golden State Warriors
Blazers 15-14, Warriors 10-18

/Wikdahl

Vilken dag delar USA-bloggen ut sina julklappar?
Christmas Day, förstås.
I år blir det mest hårda paket:

LeBron James får en snuttefilt. Nånting att hålla i när hela världen vänder sig mot honom.

Brett Favre får smärtstillande medel, en käpp, en rutig keps och en inskrivning på Laguna Woods Retirement Community.

NFC East-lagen får ett Madden 11 till Xbox. Så att dom får en ärlig chans att stoppa Mike Vick.

Cliff Lees hustru får en egen, avskärmad suite nästa gång hon besöker Yankee Stadium.

Dirk Nowitzki får ett årskort på Örjans Vall.

Matt Dodge får en handduk för att torka bort Tom Coughlins saliv från ansiktet.

Miguel Cabrera och Josh Hamilton får varsin öl och shot. Det är ni värda, grabbar. Men bara en…

Tyreke Evans, Gilbert Arenas och Brandon Jennings får privatlektioner med Magister Reggie Miller. På schemat: hoppskott; val och utförande av.

Chad Ochocinco får en egen iphone-app, en egen talkshow, en egen dejtingsåpa… Eh. Vänta nu. Vad ger man till nån som redan har allt? Hmm. En ny quarterback, får det bli.

Armando Galarraga får sin perfekta match av MLB-statistikerna. Jim Joyce får nya kontaktlinser, och slipper döma i Detroit igen. Alla vinner.

Joakim Noah får ett svenskt pass och en kallelse till nästa läger på Bosön.

Tampa Bay Lightnings Mattias Öhlund får Aretha Franklins ”Greatest Hits” (långsökt? Äh, ni får tänka lite).

Publiken i Air Canada Center får en cistern med hjortronsylt att ha till våfflorna.

USA-bloggens Stefan Persson får en ackreditering till Super Bowl.

Rex Ryan får ett par öronproppar, så att han slipper höra skämt som: ”Det är klart att han har en fetisch för fötter. Han kan ju inte se sina egna”.

Bruce Boudreau får en fucking great christmas med mamma och resten av familjen.

God Jul!
/Mattias, Petter & Stefan.

Vi visste det redan men det tåls att säga igen: vilka härliga läsare vi har.
Tillsammans har vi samlat in 1 217 kronor till Musikhjälpen.

Nu kan det förstås droppa in lite mer pengar innan dagen är slut men oavsett så är det riktigt bra jobbat av oss.
Och kreativt.
Det idrottsliga siffertemat var oerhört roligt. Vi har, bland annat, sett Celtics startfemma i kronor, antal år sedan Cubs vann titeln, Jordans andra nummer och historiens grymmaste finnfemma.

Totalsumman från USA-bloggen och er läsare blev 1 217 kronor.

Om vi ska fortsätta leka lite med siffertemat så är 1 217 så många rushing yards som Brian Westbrook hade i Philadelphia Eagles 2005/2006, så många poäng som Zach Randolph gjorde i New York Knicks 2007/2008, Chris Chelios födelseår och antalet hits som New York Mets släppte 1969, ett klubbrekord.

Ni är fantastiska.

/USA-bloggen