Michael Jordan knuffade Bryon Russell på ända och sänkte historiens kanske mest berömda hoppskott. Några månader senare lämnade han sporten han älskade – med sex NBA-titlar, fem MVP-troféer och en odiskutabel status som världens fortfarande bäste spelare. (Vi ignorerar Wizards-äventyret några år senare i det här exemplet).
Ray Lewis sa ”This is it” till sina lagkamrater. De svarade med att ge honom allt sitt blod, svett och tårar genom ett sista, känsloladdat slutspel. Sedan, när Super Bowl-triumfen var ett faktum, stack den fruktade och respekterade försvarsikonen medan valet fortfarande var upp till honom.
Men de allra flesta får ju aldrig det där sagoboksslutet på karriären.
Brett Favre och Terrell Owens gick från prisade megastjärnor till rena skämt. Shawn Kemp knäcktes av skenande kilon och missbruk. Tracy McGrady kuskade i flera år runt från klubb till klubb och bänk till bänk, av skador berövad på sin en gång så bländande förmåga.
En sak kan vi enkelt konstatera.
När vi nu lägger ned USA-bloggen, så känner vi oss betydligt mer som en trött, trög och överviktig föredetting, än som en franchise player som världen kommer att sakna.
De kvalitativa inläggen har blivit färre, de tysta perioderna längre. Vi lyckas inte längre hålla uppdateringarna på en anständig frekvens, så därför är det dags att lägga ner – för gott.
USA-bloggen har hela tiden varit mer eller mindre en hobby, som till 99% skötts på fritiden. Jag önskar att det var annorlunda, och jag tror faktiskt på ett annorlunda svenskt medielandskap i framtiden. När intresset för NFL, NBA och allt det där har vuxit ännu mer i vår del av världen, så kommer seriösa resurser för att bevaka ligorna avsättas även på svenska sportredaktioner.
Men det här ska inte bli ett långrandigt resonemang om varför en blogg läggs ner, utan jag vill egentligen bara säga tack.
Tack så oerhört mycket, för att ni var med och skapade något av det roligaste vi gjort.
För det var alltid så vi såg det – det var aldrig bara vi som skrev och ni som bara läste, utan snarare en ständig kommunikation och diskussion kring idrotterna, ligorna och spelarna vi älskar och fascineras av.
Ni som var med oss – Myslas, Martin, LFCJonas, Andreas, Lars, Rikard, Tore, Alexander, Christoffer, Matte, Daniel, Fiftymagpies, Gammeljärven, GoLions88, Fredrik och alla ni andra, det är så många som förtjänar att nämnas – tack!
Över 13 000 kärleksfulla, kunniga och engagerade kommentarer sedan starten i september 2009. Ni är ett levande bevis på att näthat och destruktivitet fortfarande har många mäktiga motpoler i vårt land.
Dessutom är ni ett bevis på en förbaskat god smak, om jag får säga det själv. När man väl fastnat för amerikansk sport, då är man oftast körd för all framtid. Som den stora, verkligt drabbande förälskelsen. Det var bland det bästa med att driva USA-bloggen – att få möta en massa andra, hopplösa romantiker.
Folk som verkligen fattade vad det handlade om.
Från den otåliga väntan på en Pontel-video, till den desperata jakten på en fulstream mitt i natten.
Från söndagarna med PA Gullö, till pilgrimsfärder till Superdome, Lambeau Field och Texas Stadium.
Från basebollsamlarkort, till Sabermetrics till Mariano Rivera till Yasiel Puig.
Egentligen allting.
ESPN, Madden-turneringar, Super Bowl-fester, StubHub-biljetter, ölkrängaren som skriker ”ice-coooooold beer! ice-coooooold beer!”, Bobblehead Night, flyttlådor med Slam-tidningar, marching bands, maskotar, NBA Store, Craig Sagers gräsliga kavajer, fantasyligor, gamla Jordans som vi vägrar slänga trots att både slitaget och våra bättre vetande familjemedlemmar talar för det, ribs, pizza, light-öl (eller åtminstone reklamen för den), Al Michaels, mock drafts, Foot Locker, matchtröjor, sportbarer, och många, många sena nätter…
Vi är alla en del av en sorts syskonskap, sammanknutna av en förståelse för den passion och galenskap som amerikansk sport kan framkalla i en människa.
Ni bringade åtminstone mig många trevliga och underhållande diskussioner, och för det är jag evigt tacksam.
Det här blir det sista inlägget i USA-bloggen, men konversationen behöver ju inte tystna för det. Jag kommer förhoppningsvis fortsätta skriva i Sportbladet då och då, så håll utkik där. Kanske hörs vi också i framtiden i något annat bloggliknande sammanhang.
Om ni vill hänga med mig till mitt nya Twitter-konto och snacka sport-eller-vad-som-helst, blir jag förstås jublande glad.
USA-bloggens Twitter, som lever vidare trots själva bloggens frånfälle, kommer Stefan från och med nu sköta på egen hand.
Eftersom jag redan har skrivit ett löjligt sentimentalt och högtravande sista-inlägg, kan jag väl lika gärna avsluta med ett sista tårdrypande citat.
Från His Airness himself, i United Center onsdag den 13 januari 1999, när han meddelade världen att det var dags att lägga skorna på hyllan:
”It was difficult because you are giving up something that you truly, truly love. My love for the game is very strong, and it’s hard to give up that love.”
Å ena sidan var det den tråkigaste Super Bowl på flera år. Å andra sidan var det en av de mest imponerande Super Bowl-insatserna någonsin.
Helt ärligt: Super Bowl XLVIII blev ett stort, fett antiklimax. Drömduellen, den mäktiga kollisionen mellan ligans bästa anfall och ligans bästa försvar, den gick liksom om intet.
Jag tror att de enda som njöt fullt ut av matchen var Seattle Seahawks supportrar. Möjligen extrema defensiv-entusiaster, också (men de kan omöjligt ha gillat det de såg när Denvers försvar var inne).
Samtidigt: Man måste uppskatta den historiska briljans vi fick se.
Seattles 43–8 går in på delad tredje plats på listan över Super Bowls största segermarginaler någonsin.
Prestationen måste också räknas bland tidernas bästa, med tanke på hur man fullständigt pulvriserade den offensiv och den legendariske quarterback som skrev om rekordböckerna den här säsongen. Seahawks försvar har länge snackat om att de vill etablera sig som tidernas bästa. Det känns helt rimligt att åtminstone inkludera dem i diskussionen, speciellt efter den här matchen. Sättet de stänger ner Peyton Manning och alla andra quarterbackar – i en era där reglerna och spelets naturliga utveckling gynnar anfallsspel – är såpass imponerande.
Seattle är helt enkelt vansinnigt bra.
Snabba, smarta och fysiska spelare – med precis rätt mått av elakhet. De smäller på och kaxar upp sig och är aggressiva, men går sällan bort sig eller tappar fattningen.
Bra coachning, bra värvningsfilosofi och bra scoutning.
Det är så man bygger en bred trupp där ett draftval från sjunderundan, som 24-årige Malcom Smith, blir Super Bowl-MVP. Det är så man hittar fynd som Richard Sherman (draftad i femte rundan), Kam Chancellor (femte rundan) och Russell Wilson (tredje rundan).
Rätt tråkig match – grymt imponerande mästarlag.
Det är så jag kommer minnas årets Super Bowl.
I söndagens Aftonbladet går vi helt bananas med Super Bowl-pepp.
Det du ser här ovan är sidorna 15, 16 och 17 i Sportbladet.
Och sidorna 24 och 25 – mittuppslaget – i huvudtidningen.
Läsning för oss inbitna nördar.
Läsning för de som nyss fastnat för sporten och brinner av iver att lära sig mer.
Och inte minst – läsning för alla de som är nyfikna lite sådär på avstånd, men inte är helt säkra på vad de tycker eller vad football handlar om riktigt än.
Fem fullmatade sidor. En monstersatsning, med svenska mått mätt. Hoppas ni gillar det.
För att fira årets – åtminstone i den här bloggens universum – största sporthändelse, bjuder jag och Stefan på en färsk panel med några speciellt inbjudna gäster. Det här är profilerna som håller igång #nflse-snacket på Twitter. De driver egna bloggar/webbsajter/podcasts, och är i största allmänhet kunniga och förbaskat trevliga. Så läs deras svar, och kolla upp deras grejer om du vill läsa ännu mer om amerikansk fotboll på svenska:
1. Vad är det bästa med Super Bowl? Petter Westin, USA-bloggen: På ett rent personligt plan: Att det är den helg på året då NFL får en extra skjuts in i svenskarnas medvetande. Fler snackar om ligan, medierna ökar bevakningen och folk ordnar sina små Super Bowl-fester runtom i landet. För varje år tycker jag mig märka att intresset blivit ännu lite större än föregående säsong. Varje säsong kommer nyfrälsta vänner, bekanta och kollegor fram och säger: ”Du, jag har börjat kolla på NFL, och det är ju jävligt häftigt”. Sånt gillar jag. Och rent sportsligt? Well, det är alltid svårslaget med direkt avgörande finalspel, idrottsprestationer i absolut världsklass och den speciella dramaturgi som alltid växer fram ur en Super Bowl.
Stefan Persson, USA-bloggen: Reklamfilmerna? Nä, det är så klart hela larger than life-känslan. Det må vara ett uttjatat begrepp, men det är exakt den stämningen som infinner sig när man ser spektaklet på plats. Jag tycker den känslan brukar förmedlas rätt bra på teve, också. Underhållning i världsklass, helt enkelt.
Mattias Olsson, nflsupporter.se: Finaler är alltid speciellt eftersom de har en känsla av att historia skrivs, men det finns andra helger under säsongen om man bara vill se bra fotboll. Super Bowl ger istället oss fans en chans att fira av säsongen, och den känslomässiga berg- och dalbanan vi hoppar på varje år, med en riktig brakfest!
Sportpojkarna: Hela NFL-säsongen är i sig mer spännande än Super Bowl, det bästa med Super Bowl är som VM-finalen i fotboll, det är kulmen på den bästa turneringen i sitt slag.
Linus Jakobsson, SFN: Super Bowl representerar allt som man älskar med amerikansk fotboll och USA. Man tar allt till bristningsgränsen; mat i överflöd, reklamfilmer som kostar mer än man vågar tänka sig, bra fotboll i en inramning som i sig skulle vara skäl nog att sitta upp hela natten, att kunna dricka öl på en söndag utan att det är semester och framförallt att göra allt detta i goda vänners sällskap som delar samma passion för fotbollen som en själv.
Per Fogelin, Tenyards.se: Spektaklet, samt att det är en ren final. Systemet med ”bäst av en match” genom hela slutspelet är genialt. ”Bäst av sju” kan visserligen också ha sin charm, men ingen annan liga i världen har lyckats så väl med att göra varje match (under hela säsongen) betydelsefull. Vad gäller spektaklet Super Bowl är det få länder som kan producera idrott som amerikanerna. De behandlar varje match under säsongen som om det är det viktigaste i världen just då.
2. Hur ska du se matchen? Petter Westin, USA-bloggen: Det verkar inte bättre än att jag ska redigera Sportbladets papperstidning medan matchen drar igång, så det blir ett halvt öga på TV10-sändningen under tiden. Förhoppningsvis är mitt ”riktiga” jobb klart lagom tills Bruno Mars äntrar scenen, så att jag kan luta mig tillbaka och njuta av andra halvlek – innan det är dags att leverera texter till Sportbladet.se under måndagsmorgonens tidiga timmar. Inte mer glamouröst än så att vara NFL-skribent i Sverige, alltså.
Stefan Persson, USA-bloggen: I tv-soffan, med polare. Med Patriots-kepsen på, så klart.
Mattias Olsson, nflsupporter.se: Jag ska se den med nära vänner i en bekväm soffa. Det blir en lång och bra uppladdning och sedan stora mängder mat för hela slanten!
Sportpojkarna: På biografen CNEMA i Norrköping. Häftig upplevelse att se riktig fotboll på en så stor duk. Självklart värmer vi upp med blaskig amerikansk öl.
Linus Jakobsson, SFN: Det blir en fullspäckad dag med gänget ifrån fantasyligan. Vi brukar ses varje NFL-söndag och denna söndag blir inget undantag, men eftersom det är Super Bowl adderar vi vissa element. Vi träffas redan strax efter lunch, då blir det ett hårt fyspass i form av innebandy så att vi gör oss förtjänta av tio timmars ätande och drickande då energidrycker, Coors Light och en mexikansk buffé står uppdukade efter bandy och bastu. Ingenting lämnas åt slumpen, köttet till carnitan har stått på spisen och puttrat hela eftermiddagen och ölen ligger redan på kylning i en snödriva utanför huset.
Per Fogelin, Tenyards.se: Jag och en god vän brukar, sedan 7 år tillbaka, hålla i en liten Super Bowl-fest där vi bjuder in diverse ”ofrälsta” kamrater. Mat & dryck brukar vara typisk amerikansk (wings, burgare, Budweiser/Miller etc). Det är inte alltid alla gäster klarar sig igenom natten, men om vi är 5-6 stycken kvar framåt gryningen brukar vi se det som en seger för vår mission.
3. Vilken duell är du mest spänd på att se? Petter Westin, USA-bloggen:Peyton Manning mot Richard Sherman. Matchens två mest uppsnackade profiler. Det känns som nånting stort kommer hända här. En pick-six av Sherman? En lång Peyton-touchdown till Demaryius Thomas? Det enda jag tror mig veta med säkerhet, är att ligans enda femfaldige MVP inte lär vara rädd för att utmana Sherman.
Stefan Persson, USA-bloggen: Det är naturligtvis duellen mellan de två giganterna. Rivalerna som ändå är vänner. Ja, jag snackar naturligtvis om Denvers Matt Prater och Seattles Steven Hauschka. Visste ni att deras gemensamma field goal conversion rate ligger på 95 procent? Och att det är bästa siffran någonsin i en Super Bowl? Kanske att jag sneglar lite mot den mer uppenbara duellen mellan Denvers WR:s och Seattles secondary.
Mattias Olsson, nflsupporter.se: Peyton Manning mot den psykiska pressen. Han möter ett lysande försvar som väldigt få quarterbacks har varit framgångsrika mot. Men förväntningarna verkar vara att han ska göra precis som vanligt. Det behövs nog stora delar ödmjukhet och tålamod. Dumdristiga misstag skulle sänka Broncos.
Sportpojkarna: Ligans mest underskattade WR Demaryius Thomas mot ligans bästa CB Richard Sherman, båda är monster, och i förlängningen Seattles secondary mot Denvers passmottagare – Seattle måste vinna den matchen i matchen för att ha en chans.
Linus Jakobsson, SFN: Eftersom jag är lite mer defenseorienterad så kommer jag nog hålla ett litet extra öga på Sherman, Chancellor, Thomas & Co. oavsett vilka Broncos väljer att ställa upp mot dom. Jag är extremt fascinerad av både det fysiska och mentala spelet som pågår mellan DB’s och deras motståndare, speciellt när det kommer till spelare som Richard Sherman. Om Seahawks defense skulle lyckas få det mentala övertaget på Manning och hans lärjungar så kan det bli en riktig fröjd att se.
Per Fogelin, Tenyards.se: Marshawn Lynch (RB, Seattle) mot Terrance Knighton (DT, Denver). De två fysiska bjässarna på var sida. Lynch gillar att springa rakt fram och utnyttja sin enorma styrka. Om han gör samma vägval under Super Bowl lär han springa på Knighton vilket kan bli intressant. Lynchs framgång, eller brist på sådan, tror jag kommer vara nyckeln till utgången i den här matchen.
4. Och nä…du slipper inte undan: Vilket lag vinner Super Bowl XLVIII, och vem blir den stora hjälten? Petter Westin: Jag har ju sagt Denver ända sedan i somras, så det vore fegt att ändra det tipset nu. Peyton blir Super Bowl-MVP, men den osjungne hjälten är Montee Ball som kommer in från bänken och straffar Seahawks springförsvar med 87 arga yards och en touchdown.
Stefan Persson, USA-bloggen: Jag tippade Denver innan säsongen och måste ju stå fast vid det. Med det sagt, jag tycker ju inte att Denver sattes på något större prov mot Patriots. Är rätt övertygad om att man kommer få en jobbig inledning mot Seahawks. Sen gör väl Mannings som de brukar, blundar, kastar och hoppas att en WR fångar bollen med hjälmen.
Mattias Olsson, nflsupporter.se: Seattle Seahawks vinner. De är bättre byggda för jämna och tuffa matcher. Ett fantastiskt scenario värdigt Hollywood skulle vara om Seahawks receiver Percy Harvin tar över matchen. Det dyra nyförvärvet har knappt satt fot på plan sitt första år men ska vara i full form till säsongens sista match.
Sportpojkarna: Denver Broncos vinner matchen på Peyton Mannings hjärna, och tyvärr blir Peyton Manning MVP. När Jacoby Jones inte vann MVP förra året dog hoppet om att nån annan än en QB kan vinna den.
Linus Jakobsson, SFN: Jag är ändå djupt tacksam att jag slapp tippa exakt score då det historiskt sett inte varit min starkaste sida. Många sedlar som försvunnit ur min ägo när den sedvanliga Super Bowl-bettingen kommit igång framåt småtimmarna.
Även om jag hellre skulle se Kam Chancellor slå ner en boll i end zone på fjärde och mål med bara sekunder kvar på klockan i fjärde kvarten och Seahawks mirakulöst vinner över ”Super Peyton” så tror jag dessvärre att verkligheten ser annorlunda ut.
Trotjänaren Wes Welker och Peyton Manning har om möjligt en ännu bättre match än förväntat och Mannings playcalling hittar luckor i Seahawks försvar som ingen tidigare sett. För att inte göra anfallet för enkelspårigt får Moreno springa en TD mellan varven men i övrigt så har Broncos full kontroll matchen igenom. När konfettin virvlar omkring på arenan framåt morgonen så kommer den vara orange och blå och alla kommer ställa sig frågan ”– Var detta Peyton Mannings sista match någonsin?”.
Per Fogelin, Tenyards.se: Peyton Manning är den spelare som ligger mig varmast om hjärtat, och jag vill så hemskt gärna se honom med ytterligare någon ring innan han pensionerar sig. Med det i åtanke hoppas jag på att Broncos tar det här. Dessutom vore det ett fantastiskt scenario att se honom tala till massorna efteråt, och skicka en hälsning till de som alltid hävdat att han inte kan spela fotboll i slutspel och kall väderlek.
Som liten drömde Demaryius Thomas mardrömmar om hur hans mamma fördes bort av polis. En dag hände det på riktigt.
Kraft, elegans, blixtrande explosivitet och starka händer. Demaryius Thomas, 26, ger Denver Broncos allt en NFL-klubb vill ha från en wide receiver – men utan de divafasoner och det strul som positionen ofta förknippas med.
Kanske är det för att han redan haft så mycket drama i sitt liv.
Demaryius var bara elva år när han hörde någon slå in dörren till hans hem i Montrose, Georgia. Polisen var där för att spränga en knarkliga – där Thomas mor och mormor var huvudmisstänkta. – Jag är tillräckligt bekväm för att prata om det nu. Men det är lite tufft. Jag tänker på det hela tiden och känslorna tar över, säger Broncos-stjärnan idag.
Han såg sin mamma i handbojor i sovrummet, innan polisen gav henne chansen att säga farväl vid skolbussen.
Som liten hade han fruktat att dagen skulle komma. Han hade till och med drömt mardrömmar om den, gråtit om nätterna och bett sin mamma att sluta sälja droger.
Men hon lyssnade inte.
Än i dag har Demaryius minnesbilder av hur hans mormor tillverkade crack i köket. – De försökte dölja det för mig, men jag såg allting, har Thomas berättat för NFL.com.
15 år senare är hans mor och hans mormor fortfarande inlåsta. Den ena avtjänar ett 20-årigt fängelsestraff, med chans att släppas till ett halvvägshus julen 2016. Den andra sitter inne på livstid.
För Demaryius Thomas tog livet en dramatisk vändning när de fängslades. Pappan låg i armén, så sonen skickades mellan olika släktingar och fosterhem. Till slut hamnade han hos sin faster och hennes man. Det var där han fann trygghet – och delvis formades till den plikttrogna, tystlåtna superstjärna han är idag. Han hjälpte till i kyrkan där hans fasters man predikade. I hemmet fanns strikta regler och sysslor som skulle skötas, även på tidiga sommarmorgnar. – Det gjorde mig till en starkare och bättre man bara att vara i den atmosfären, att jobba hårdare och förstå att inget skulle vara enkelt.
Känslan av svek, av att bli övergiven, har Demaryius Thomas lagt bakom sig. Även om det krävdes många år och mycket bearbetning. – När min mor åkte i fängelse pratade jag inte speciellt mycket med henne. Enda gångerna var när min styvfar tog mig dit för att hälsa på dem. När jag började på college pratade jag med henne om allt som hade hänt. Hon bad om ursäkt för allting, förklarade allting och vi gick vidare.
I morgon står han inför sitt livs största utmaning – på footballplanen, åtminstone. I fängelset i Tallahassee följer hans mor och hans mormor Super Bowl via tv. De är inte ensamma. – Alla damerna där har t-shirts och tittar på mig, så det är speciellt. Det driver mig att veta att min mor och min mormor finns där och tittar på mig. Jag försöker göra mitt bästa eftersom jag vet att de kommer prata om matchen med andra människor i fängelset, säger Demaryius Thomas.
•••
Historien om Demaryius Thomas är förstås inte det enda fascinerande människoödet bland årets Super Bowl-spelare.
I lördagens Sportbladet berättar vi om den hett omdebatterade cornerbacken Richard Sherman – och granskar drömanfallet han och Seattle Seahawks vill stoppa imorgon.
Super Bowl spelas natten mot måndag, 00.30 svensk tid. Matchen ser du på TV10, Viaplay eller via NFL GamePass.
Och kom ihåg att snacka med oss på Twitter före, under och efter matchen.
Bill Belichick – mästarcoach, tyrann, motvillig profil och genialisk strateg.
Mannen som gav munktröjan med avklippta ärmar ett ansikte.
Ett buttert ansikte, ska tilläggas.
Vi berättar om Patriots-coachen på sidan 18 i söndagens Sportbladet. Du kan också läsa dokumentet här (plusinlåst).
•••
Well, this is it.
Bara tre matcher kvar av NFL-säsongen (Pro Bowl räknas inte).
Så här års kan man ställa sig frågan: Vad har vi lärt oss?
Det här är tio av mina lektioner från 2013/14:
1. Ryktet om springspelets död är betydligt överdrivet. ”NFL is a passing league, NFL is a passing league, NFL is a passing league”. Det är den vedertagna sanningen vi matas med. Men så kommer slutspelet. Och här vinner de lag som kan spela försvar, springa bollen och skydda en skicklig quarterback. Visst finns här också en rekordkrossande passningsvirtuos som Peyton Manning, men till och med hans lag sprang bollen 21 gånger (jämfört med 27 passningar) i förra slutspelsomgången. Och tunga trion San Francisco, Seattle och Carolina la beslag på de tre sista platserna vad gäller antalet passningsförsök i hela ligans grundserie.
2. Coachning är viktigt. Typ jätteviktigt.
Lag som Minnesota och Tampa Bay havererade av, bland annat, undermåligt ledarskap. Samtidigt fick en klubb som Kansas City stabilitet och riktning när Andy Reid kom in. Reid som själv fick sparken efter 14 säsonger i Philadelphia. Just Philadelphia fann en ny identitet under offensiva snillet Chip Kelly, och ett liknande uppsving fick Chicago med quarterback-gurun Marc Trestman. Två profiler som jag tror kommer sätta sitt avtryck på NFL i många år framöver.
Och medan totalt sju coacher fick sparken under eller efter besvikelsetyngda säsonger, så fick sådana som Mike Smith i Atlanta (4–12) och Tom Coughlin i New York Giants (7–9) behålla sina jobb för att, well… Har man hittat en bevisad och skicklig coach vill man gärna hänga fast vid honom ett tag till.
3. Det spelar ingen roll hur mediokra Dallas Cowboys är. Du slipper dem ändå inte.
136–136 i grundserien sedan 1997. 8–8 tre säsonger i rad. Det är definitionen av medelmåttighet. Ändå kommer ESPN & Co fortsätta mangla oss med Jerry Jones, Tony Romo och America’s Team (om du fortfarande köper den myten). För många gillar Cowboys. Och många gillar inte Cowboys alls, men de gillar att läsa om och titta på när det går dåligt för Cowboys.
4. NFL är i London för att stanna.
Det blir tre nya äggbollsmatcher på Wembley nästa säsong: Atlanta–Detroit, Jacksonville–Dallas och Oakland–Miami. NFL-chefen Roger Goodell understryker sina internationella visioner så fort någon sticker en mikrofon under näsan på honom. – Jag vill ha lag i både London och Los Angeles, men det spelar ingen roll vilket som kommer först, förkunnade han i oktober.
5. Kanske visste Mike Lombardi vad han gjorde, trots allt, när han trejdade Trent Richardson.
Clevelands general manager blev kraftigt ifrågasatt när han bytte bort en namnkunnig running back som gick trea i draften så sent som 2012. Men allt Trent Richardson gjort i Indianapolis tyder på att det var rätt beslut. 23-åringen sprang för patetiska 2,9 yards per försök hos Colts. Han fumblade första gången han rörde bollen i slutspelet. Han såg tvekande och långsam ut. Han blev till och med utkonkurrerad av självaste Dammit Donald! Än är det för tidigt att döma ut Richardson, men i dagsläget ser ett 26:e-val i draften ut som rätt fantastisk ersättning för den förre Alabama-stjärnan. Och by the way: Jim Brownsåg det komma.
6. Dagliga fantasyligor är framtiden. Och nutiden.
Ett fenomen som har exploderat i Nordamerika med sajter som FanDuel, DraftStreet och DraftKings. Numera finns proffs som tjänar hundratusentals dollar på denna spännande spelform. Och inte bara NFL, även basket, baseboll och hockey. När får vi européer och svenskar vara med och leka?
7. TV10-gänget blir bara bättre och bättre.
Att han kallar NBA-spelaren Carlos Boozer för Bowser gör mig ingenting. Magnus Dahlborn är en helskön profil och ska uppskattas för sitt brinnande engagemang för basket, samt för det gedigna jobb han gör med den amerikanska fotbollen i TV10. Tillsammans med Carl-Johan Björk, Hamish Mabon och Stefan Björkman har han vässat NFL-sändningarna ytterligare den här säsongen. Även om vi nördar oftast rattar in vårt GamePass så måste det svenskspråkiga alternativet finnas om sporten ska växa i Sverige.
8. Som underhållning är NFL, fortfarande, oslagbart.
Det slås offensiva rekord till höger och vänster, matcher avgörs rutinmässigt i slutsekunderna och spelarna gör otroliga saker på planen. Samtidigt står fortfarande ett par tunga, fysiska, försvarsinriktade ångvältar i final four – Seattle och San Francisco. Så de utbredda farhågorna om att regeländringar och rädsla för hjärnskakningar skulle skapa någon sorts flag football…än så länge är de ogrundade.
9. Jonathan Martin-soppan var och är en sorglig historia, men om någonting positivt kom från den så var det att debatten om mobbning, mental hälsa och machoideal i NFL kom upp på dagordningen.
Och det här kan mycket väl vara den bästa texten jag läste den här säsongen.
10. Vi kommer att sakna Peyton Manning och Tom Brady när de lägger av.
När man hör att Mannings framtid hänger på en läkarundersökning i mars, är det svårt att inte blicka framåt. Även om han fortsätter nästa säsong, så är slutet knappast långt borta för den blivande 38-åringen. Att säkra sin framtida hälsa lär vara prio 1. Tom Brady är ett år yngre och har inte fyra nackoperationer bakom sig, men inte heller han kommer ju lira för evigt. Titta noga på kvällens match – vill det sig illa kan det vara det sista stora mötet mellan de här två ikonerna.
Så, vad är det viktigaste du tar med dig från NFL-säsongen?
Sportbladet fortsätter att bevaka NFL-slutspelet.
Så här ser sidan 18 ut i lördagens tidning. Duellerna, siffrorna, stjärnorna. Mitt tips är att du knallar ner till närmsta tidningsförsäljare, eller skaffar Plus-abonnemang och laddar ner blaskan till din surfplatta/mobil.
Efter förra helgens dramatiska slutspelshelg – med Colts monstruösa vändning mot Chiefs som höjdpunkt (eller bottennapp, om du är KC-fan) – finns det en del att leva upp till.
Men så är det ju också några riktigt speciella lag, och spelare, som kliver in i slutspelet den här veckan.
Peyton Manning, legendaren som ska försöka undvika en ny slutspelsbesvikelse. Tom Brady, en annan ikon som har en del tvivlare att tysta.
Seattle Seahawks och Carolina Panthers, som ska försöka överföra sin defensiva dominans från grundserie till slutspel.
Och så vidare.
Kittlande stories kommer det att finnas gott om.
•••
Inte för att någon har frågat, inte för att någon någonsin borde rygga mig i ett spel, men så här tippar jag Divisional Playoffs:
Lördag 22.35: Seattle–New Orleans 23–20
Kanske drar jag för stora växlar av bortasegern mot Eagles i första rundan, men jag tyckte att Saints hittade något där. Man vann på ett ganska okaraktäristiskt sätt – 30 running back-carries, neutraliserade LeSean McCoy i defensiven. Att imponera i Philadelphia och att vinna i Seattle är två skilda saker, dock. Det blir en rysare – men Seahawks går vidare till slut.
Lördag 02.15 (natten mot söndag): New England–Indianapolis 28–24
Colts är rock’n’roll och Andrew Luck är jazz, men tyvärr tror jag att dansen tar slut här. Ett väl förberett Patriots skickar hem första rundans mirakelmakare. Tror jag. Eller inte, förresten. Eller jo. Fast nä. Skit också! Jag ändrar: New England–Indianapolis 27–28 Magkänslan får styra över förnuftet.
Söndag 19.05: Carolina–San Francisco 24–17
Kanonarmar, snabba ben och total avsaknad av rädsla. För oss som älskar spektakulära, springande quarterbacks vattnas det i munnen här – Cam Newton mot Colin Kaepernick. På förhand är denna defensiva duell helgens mest ovissa match, men jag gissar att Stålmannens slutspelsdebut blir en show att minnas.
Söndag 22.40: Denver–San Diego 38–21
Ja, jag har ju varit all-in på Broncos sedan i somras och tänker inte sluta med det nu. Även om man aldrig kan vara säker med Peyton Manning i januari.
Så, nu vill jag höra. Vad är era tips och teorier, förhoppningar och farhågor?
NFL-slutspelet börjar ikväll, och ni vet vad det betyder.
Japp, det är dags för Sportbladets årliga quarterback-ranking. Plus en del annat smått och gott.
Så här ser sidorna 16–17 ut – ja, minus de gigantiska frågetecknen, förstås – i lördagens tidning:
Om du vill läsa, har du tre vägar att gå:
1) Rusa ner till tobakshandlaren och köp en hederlig gammal papperstidning (rosa sidor!). 2) Bli medlem i Plus och ladda ner tidningen till din surfplatta eller smartphone. 3) Läs hela paketet på Sportbladet.se när det kommer ut där.
•••
I år känns det svårare än någonsin att ranka slutspelets spelfördelare.
Utan att avslöja för mycket, så är namnen i toppkvartetten och bottenduon rätt givna – enligt min mening. Hur man sorterar dem sinsemellan känns mest som kosmetika.
Men mellanskiktet, plats fem till tio, är riktigt klurigt. Här finns spelare med extrema matchvinnaregenskaper, som mycket väl kan ta över och göra det här slutspelet till sitt. Men det kan lika gärna sluta med kraschlandning i första matchen (fråga bara Peyton Manning).
Hursomhelst – dela med er av era synpunkter och egna listor, här i kommentarsfältet eller på Twitter.
Quarterbacken är förstås den viktigaste spelaren på planen.
Men här är fem andra spelare som kan få avgörande roller – och bli x-faktorn – i den första slutspelsrundan.
*** Lördagens matcher *** 22.35: Indianapolis Colts–Kansas City Chiefs Justin Houston/Tamba Hali, linebackers, Kansas City. Om Chiefs ska vinna behöver försvaret a) sätta press på quarterbacken b) tvinga fram turnovers. Houston och Hali kan bidra med båda de grejerna. Tillsammans har de 22 sacks och 5 forced fumbles den här säsongen – trots sammanlagt sex missade matcher. Båda har dragits med skadeproblem, men tipset är att de spelar ikväll.
02.10: Philadelphia Eagles–New Orleans Saints Darren Sproles, running back, New Orleans. Med Pierre Thomas på skadelistan får Sproles genast en större roll. Den 168 centimeter korta speedkulan har sina främsta förtjänster i passningsspelet – och det är där Eagles försvar är extra sårbart.
*** Söndagens matcher *** 19.05: Cincinnati Bengals–San Diego Chargers Vontaze Burfict, linebacker, Cincinnati. Strulpellen som aldrig ens blev draftad är nu NFL:s tacklingskung (171) vid 23 års ålder. Chargers vill springa bollen med Ryan Mathews i spetsen – men det blir svårt mot Burfict & Co i Cincinnatis tuffa, fysiska försvar.
22.40: Green Bay Packers–San Francisco 49ers Randall Cobb, wide receiver, Green Bay. Gjorde comeback i ödesmatchen mot Chicago förra helgen – och tog Packers till slutspel genom att fånga den avgörande touchdown-passningen med 38 sekunder kvar. Även om vädret ställer till det för passningsspelet – det ska bli svinkallt i Green Bay imorgon – så är Cobb den typ av hala, kvicka spelare som kan ta en kort boll och förvandla den till någonting extraordinärt.
Vi gav er chansen att spöa oss.
Och spöa oss, det gjorde ni.
Det blev läsarsegrar i samtliga USA-bloggens footballtävlingar den här säsongen – och en speciell prestation som var enormt jäkla imponerande, faktiskt.
Här är mitt hyllningsinlägg till vinnarna.
Pigskin Pick’em: Stevens2002A och Slaentbjorn satte skräck i Las Vegas den här säsongen. Efter att ha tippat rätt – mot spreaden – i 141 NFL-matcher landade de på en delad 728:e plats i världen. Snyggt jobbat – grattis.
College Pick’em:
Collegefotbollen kan vara en snårig djungel att orientera sig genom, men BorstahusenBeachboys var superstabil i toppen av bloggens liga. Tippade rätt i 604 matcher och tog sig till plats nummer 20023 i världen.
Gridiron Challenge: Jarnix, med sina Aspudden Maulers, kunde kosta på sig att lämna kvar en skadad Calvin Johnson i sista omgångens lineup – och ändå ta en relativt komfortabel seger. Dessutom på en mycket hedrande 1360:e plats i världen. Grattis. Själv har jag tappat all min tyngd som fantasyexpert, då jag inte ens är bäst i mitt eget hushåll längre. Suck.
Eliminator Challenge:
Det bästa har vi sparat till sist. Förnamnet är det enda jag har gemensamt med Petterkatten, för hans fingertoppskänsla var verkligen out of this world. Han fick alltså ALLA RÄTT i den här NFL-tävlingen. I en survivor pool ska man ju alltså tippa ett vinnande lag varje omgång, men får bara tippa varje lag en (1) gång på hela säsongen – vilket gör det här till en smått overklig prestation. Bara 166 deltagare i VÄRLDEN var 100-procentiga. Stort grattis, Petterkatten. Djupt, djupt imponerande.
Tyvärr har våra vänner på ESPN inte öppnat några tävlingar för slutspelet den här säsongen. Men det hindrar ju inte er, kära läsare, från att tippa slutspelet i kommentarsfältet. Plita ner era tips, spelar-predictions, vad ni vill – och ge er själva rätten att skryta hela vägen från februari till september.
Och glöm inte att kolla in Sportbladet imorgon, för då blir det en fet NFL-special inför slutspelspremiären.
AFC Första seed: Denver Broncos, direktkvalificerade för andra rundan. Andra seed: New England Patriots, direktkvalificerade för andra rundan.
Lördag 22.35: Indianapolis Colts–Kansas City Chiefs
Colts går in som knappa favoriter. Man vill ju hellre ha hemmalagets quarterback Andrew Luck, än gästernas Alex ”Captain Checkdown” Smith om matchen ska avgöras på en sista drive. Men om KC lyckas få ut ordentlig produktion av Jamaal Charles – Chiefs extraordinäre running back som kan vara MVP-tvåa bakom Peyton Manning – kanske det aldrig behöver komma till det.
Söndag 19.05: Cincinnati Bengals–San Diego Chargers
Här är Bengals klara favoriter. Ingen som såg Chargers nästan fucka upp det mot Chiefs reserver i en ödesmatch kan väl protestera mot det. Dock finns det både rutin och offensiva matchvinnare hos Chargers. Bengals kan aldrig vinna en Super Bowl med Andy Dalton som quarterback. Det var i och för sig precis vad jag sa om Baltimore Ravens och Joe Flacco ifjol…
NFC Första seed: Seattle Seahawks, direktkvalificerade för andra rundan. Andra seed: Carolina Panthers, direktkvalificerade för andra rundan.
Lördag 02.10 (natten mot söndag): Philadelphia Eagles–New Orleans Saints
Eagles, 10–6 och divisionsvinnare efter nattens bortaseger mot Dallas Cowboys, är rättmätiga – om än knappa – favoriter här. Saints har dokumenterat svårt utomhus och på bortaplan. Jag ser framför mig en anfallsglad, svängig historia med en och annan turnover. Philadelphia har +12 i den kategorin den här säsongen, Saints +/-0. Opportunistiska försvarsspelare med näsa för bollen kan täcka upp för andra svagheter i ett slutspel.
Söndag 22.40: Green Bay Packers–San Francisco 49ers
Med Aaron Rodgers på planen har Green Bay ALLTID en chans. Det såg vi i den dramatiska vändningen mot Chicago igår kväll. Nu möter man, förstås, ett försvar som är flera klasser bättre. Packers är knappa underdogs trots hemmaplan. Alla ögon kommer vara på gästernas quarterback Colin Kaepernick, som trasade sönder Green Bay med 263 passing yards, 181 rushing yards och totalt 4 touchdowns i fjolårets slutspel. När lagen möttes i höstas satte han 27/39 passningar för 412 yards och 3 touchdowns. Har Packers försvarscoach Dom Capers ett svar för Kaep den här gången?
Duellerna, stjärnorna, snackisarna.
Sportbladet kopplade greppet på NFL:s sista grundserieomgång i söndagens tidning.
Klicka på bilden för en större, läsbar variant.
Om du vill hitta alla förutsättningar inför slutspelsjakten, kolla in det här inlägget.
