Terrell Owens vägrar släppa taget om den amerikanska fotbollen.
Nästan 20 månader efter att han senast spelade en NFL-match har han lyckats hitta en klubb som är villig att chansa på honom.
Ettårskontraktet med Seattle Seahawks är signerat och klart.

Det är häftigt.
”TO” är en levande legend och skapar rubriker överallt han kommer. Till och med i Allen Wranglers, Indoor Football League-klubben han representerade i våras, visste vi vad han hade för sig.

Den där fantastiska kroppen har han hållit i trim. Under en hyllad provträning i måndags sprang den blivande 39-åringen 40 yards på 4,45 sekunder.
Visst kan han göra en hygglig säsong i Seattle, där det finns både speltid och passningar att kriga (och gnälla) till sig.

Men vi ska nog inte göra oss några illusioner om att det är kärlek till sporten som driver Terrell Owens idag.
Han behöver varje cent av den där minimumlönen på 990 000 dollar som Seahawks betalar honom för säsongen. Den urstarke receivern har lyckats göra av med nästan rubbet av de runt 80 miljoner dollar han tjänat i karriären.

Samtidigt har han fyra barn med fyra olika kvinnor, och underhåll som ska betalas varje månad.

Vilket leder oss till klipp #95 på YouTube-listan.
I våras gjorde Terrell Owens ett gästspel hos Dr Phil, där han fick stå till svars inför tre av sina baby-mamas.
Det är sorgligt, patetiskt, bisarrt och obekvämt.
Allt man vill ha av ett YouTube-klipp, med andra ord.

För dig som inte fick nog: Här finns ännu fler klipp där TO bland annat skyller på media, pratar om att vara pank och svarar ”it is what it is” på frågan ”is she a gold-digger?”.
Jag vet inte med er, men själv ser jag hejdlöst mycket framemot nästa kapitel i den här såpoperan.

/Petter.

Ni vet hur man har vissa humorinslag på internet som man återvänder till, gång efter gång efter gång? För mig är det Spritharen (alla svenskar känner en), vältalige sjuåringen King Curtis (den enda människa jag sett som brinner för bacon mer än Wikdahl gör), samt Pippirulls gamla Göran Persson– och Peter Antoine-imitationer (”stick från stan med din jävla köttdisk!”).

Och så den här topp tio-listan, förstås.
Det är möjligt att jag postat den förut, men den måste med på USA-bloggens YouTube-lista – bara måste.
Inget säger ”NFL-pepp” som adrenalinstinna coacher som frustrerat ryter ifrån mot lallande journalister.
30 dagar till årets premiär och nya, klickvärda utbrott.

/Petter.

Shahid Khan har gått från 16-årig invandrarpojke som jobbade som diskare för att ha råd med college, till att bli miljardär inom bilindustrin och köpa sin egen NFL-klubb.
Självklart är han inte skakad av att Maurice Jones-Drew strejkar.

– There’s no decision here. It’s his choice. There’s been very little for us to do rather than wait on whatever he might choose to do, säger Khan, som tog över Jacksonville Jaguars i vintras.

27-årige Jones-Drew fick ett nytt femårskontrakt våren 2009, som gjorde honom till en av ligans tre bäst betalda running backs. Bland annat fick han 17,5 miljoner dollar rakt i handen för att skriva på.
Nu, med två säsonger och 9 miljoner dollar kvar på kontraktet, tänker NFL:s regerande rushing leader skippa försäsongslägret i hopp om en löneförhöjning.

Det är ingenting konstigt, vi ser exakt samma sak hända varje sommar med flera NFL-spelare.
Ingen vill ha ettårskontrakt, alla vill ha långsiktig trygghet med höga garantier. När sedan kollegor runt om i ligan får nya, dyrare kontrakt – då känns den där drömdealen man kämpade till sig för ett par år sedan plötsligt inte alls så rättvis.

Men Shahid Khan tycker inte att man gör affärer på det sättet.

– There’s more than 50 players under contract. There are other people under contract in management, coaches. Does that mean if you do it for one, you do it for everybody. Where do you draw the line?

Det är en beundransvärd ståndpunkt.
Frågan är hur länge han står fast vid den, i en klubb som bara har en stjärna och i en liga där stjärnspelarna brukar få sin vilja fram.
Om Jaguars ska spela tufft mot Maurice Jones-Drew måste de vara villiga att göra det hela vägen in i säsongen – annars kan de lika gärna ge honom ett nytt kontrakt redan idag.

•••

Bloggens kompis Myslas har startat en skön pick’em-tävling på ESPN inför OS. Gå in här och tippa alltifrån basket till bågskytte varje dag under spelen. Sök efter gruppen USA-bloggen och använd lösenordet dreamteam för att gå med.
Det blir en utmaning, minst sagt.

/Petter.

Fjärde dagen, fjärde panelen.
Yupp, det är dags för NFL-snack.

1. 52 dagar till grundseriepremiären mellan New York Giants och Dallas Cowboys. Hur står det till med football-peppen egentligen?

Wikdahl: Du, den står fantastiskt bra till. Jag kan till och med ranka mina topp tre peppar just nu: 1. Åka till Skellefteå. 2. NFL-premiären. 3. Äta hamburgare och bacon.

Westin: Under uppbyggnad. Antingen börjar jag bli gammal och luttrad, eller så har årets offseason varit en av de tradigare i mannaminne. Från bountyskandal till kontraktsbråk till strulpellar i trubbel med lagen – det har varit en oändlig ström av tjatiga, negativa nyheter. Och då har vi inte ens nämnt Terrell Owens baby-mama-drama. 

Persson: Njaaaa. Det har ju varit två väldigt underhållande offseasons i både NHL (nu börjar dessutom CBA-snacket att dra igång på allvar) och NBA, så peppen är väl sådär. Men den är på gång. I vissa kretsar har ju fantasyhetsen redan dragit igång och snart sitter man ju där och slukar allt, allt, allt om den kommande säsongen. 

2. Efter månader av tuffa förhandlingar är det klart: Drew Brees och New Orleans Saints är överens om ett femårskontrakt värt upp till 100 miljoner dollar. I praktiken är den 33-årige quarterbacken garanterad minst 60 miljoner dollar – inklusive en nätt liten signing-bonus på 37 miljoner dollar som han cashar in redan i år. Det här är ju helt hysteriskt! Ingen kan vara värd såna pengar! Eller?

Wikdahl: Jo, har en organisation råd att betala de pengarna så finns det någon som är värd de pengarna. Det är ju en jävla massa pengar men ”bara” två miljoner mer per år än Tom Brady, exempelvis. Visst kan Saints få svårt att betala – och behålla – andra spelare men om de resonerar att behålla Brees är bättre än alternativet att inte behålla honom så tänker jag inte protestera. Förresten så tjänar Amar’e Stoudemire samma pengar. Kobe Bryant tjänar mer. Dirk Nowitzki tjänar mer. Hell, Gilbert Arenas cap hit var 20,8 miljoner i fjol. A-Rod tjänar 30 miljoner dollar den här säsongen. Johan Santana tjänar 24 millar, Joe Mauer 23 millar. 

Westin: Självklart är Brees värd de pengarna, kanske ännu mer. Sett till sin position och vad han presterat har han varit underbetald i flera år.

Persson: Det är ju mer än vad både Peyton och Tompa får kommande säsong, så klart man kan diskutera summan. Men kom ihåg att Saints hade Brees till ett rejält reapris under det första kontraktet. Och i läget som Saints är – som organisation – fanns det faktiskt inget annat alternativ än att säkra Brees. Till (nästan) vilken kostnad som helst. Med sin franchiseplayer på plats kan Saints äntligen börja blicka framåt. 

3. Vem kommer du INTE drafta i ditt fantasylag den här säsongen?

Wikdahl: Jag vägrar slösa ett tidigt draftpick på en quarterback. Ett år struntade i QB och blev bränd, året efter slösade jag ett toppval – bara för att åka dit på en skada och bli bränd igen. Jag väljer hellre att bli bränd på ett val i åttonde  rundan än ett val i tredje. (Jo, jag vet. Det argumentet kan man applicera på alla positioner men nu ber jag er att strunta i att mitt resonemang haltar). I övrigt så ger jag fan i Adrian Peterson, Jamaal Charles och Rashard Mendenhall.

Westin: Cam Newton, quarterback, Carolina Panthers. Han springer inte in några 14 touchdowns igen. Fjolårets fenomenala rookiesäsong är något jag inte är speciellt sugen att betala för i årets draft.

Persson: Peyton fucking Hillis. 

4. NFL slår alla möjliga tv-rekord till höger och vänster – men på arenorna har man faktiskt problem. Förra säsongens snittpublik på 64 698 var den lägsta sedan 1998. Ända sedan rekordåret 2007 har biljettförsäljningen minskat, säsong för säsong. Du har ju varit på en del matcher – är football bättre på tv?

Wikdahl: Tidigare i dag hade någon postat en bild på en skylt på Instagram. Det stod. ”Bara två saker är bättre i verkligheten än på tv. Den andra är bandy”. HAHAHA! Nej, men allvarligt, all sport är bättre i verkligheten. Alla konserter är bättre i verkligheten. All konst är bättre i verkligheten (utom Mona Lisa som är lite löjlig). Om du inte har arenans sämsta plats, svår öron- och ögoninflammation och det är 15 minusgrader och du bara har kalsonger på dig och ena bokstaven i ”Go Bucs” målad på bröstet så är det alltid bättre på plats. Sedan är förstås football väldigt bra på tv, precis som de flesta sporter. Men det här är väl snarare en prisfråga än en fråga om hur sporten upplevs bäst.

Westin: Ja, NFL är bäst på tv idag. De uppdateringar, den expertis och den valfrihet som tv + internet ger är oslagbart. Det är förstås någonting unikt med att se en riktigt bra match på plats, att höra dina tankar dränkas i publiknivån, att träffa andra fans, att uppleva larger-than-life-känslan av världens mäktigaste proffsliga. Men biljetterna är svindyra, för många amerikaner är det krångligt att ta sig till arenorna…och ja, då är tv-soffan eller den lokala sportbaren ofta ett bättre alternativ. 

Persson: Det är utan tvekan den bästa tv-sporten. No doubt. Att bänka sig framför burken en söndag, se flera matcher, följa fantasyn, kolla in red zone-sändningen, bevittna analyserna, höra profilerna (ingen jävla The Moniker på plats i studion där, inte)…klart som fan att folk ibland väljer bort de dyra matchbiljetterna. 

5. Eftersom det aldrig är för tidigt för dåligt underbyggda tips och analyser: Vilka lag möts i Super Bowl, vilket lag vinner och vem blir matchens MVP?

Wikdahl: Green Bay Packers slår Peytons Denver Broncos och Aaron Rodgers blir MVP.

Westin: Denver Broncos–New York Giants. 37–24. Peyton Manning MVP. How about that?!

Persson: New England Patriots–New York Giants. Eli Manning. Som vanligt. 

Intensiv.
Det är ordet som bäst beskriver Kevin Garnett.
Jag gillar inte allt han gör på planen – han kan vara en riktig jävla gris ibland, fråga bara Charlie Villanueva eller Jose Calderon – men den där sprakande elden, inlevelsen och stoltheten… Den gör honom ganska unik.

Ja, jag vet.
Det här börjar låta som en klyschig krönika om nån ”passionerad” italiensk fotbollsspelare.
Men det är ju sant – ingen lever ut sina känslor på basketplanen med samma intensitet (och samtidigt intelligens!) som Kevin Garnett.

Kolla bara in bilderna här ovan. De är från match tre mot Miami häromnatten, och summerar på ett ganska perfekt sätt vad KG är för en tokstolle.
Så fort han flippade upp från en hård foul och gjorde sina åtta knogarmhävningar…då visste man vad det skulle bli för typ av match. Inte ge upp, inte vika sig. Det var hans mantra, och Boston tog rygg.
I vanlig ordning var det ett utspel som retade motståndarna litegrann.
– I don’t get into the theatrics of it. Play the game between the lines, man, sa till exempel Udonis Haslem efter matchen.

Garnett har verkligen vridit tillbaka klockan i det här slutspelet, som kan vara hans sista någonsin. Han spelar 37 minuter per match. Han snittar 19,7 poäng på 50-procentigt skytte, och river ner 10,5 returer per match.
Men mest ögonöppnande är plusminusstatistiken.
”The Big Ticket” var +27 poäng på 34 spelade minuter i fredags, en match som Boston vann med 101–91.
Och hur sjukt är inte det här:

Natten mot söndag spelas match 4.
Det blir intressant att se om ett åldersstiget, sargat Celtics orkar mana fram samma monstruösa kampvilja för tredje matchen i rad.

•••

I skrivande stund leder Oklahoma City med sju poäng i fjärde quartern mot San Antonio.
Om de lyckas hålla undan känns den här matchserien plötsligt väldigt oviss igen.
Scott Brooks har onekligen lyckats med sina pilar och kryss efter de två klara förlusterna som inledde matchserien.

•••

Stephen Strasburg är bra på baseboll. Fan vad fett när han får börja kasta längre matcher i framtiden.

•••

Dagens mest ofrivilligt humoristiska silly season-nyhet:
Phoenix Suns ser Deron Williams som drömersättaren till Steve Nash.
Deras tyngsta säljargument: Golf.
Jo, det är sant.
Så här säger en källa till New York Daily News:
– If they lose Steve, then they plan to go after Deron, hard. They know he loves golf and they’re going to try to sell him on going out there.

•••

Det är vanligtvis den här tiden på året – NBA och NHL närmar sig slutet, MLB är mitt i serielunken – jag börjar känna ett hejdlöst sug efter NFL.
I år är inget undantag. Just nu känns de där tre månaderna till premiären väldigt långa.
Tills vidare får vi hålla till godo med de sedvanliga skriverierna om kontraktsbråk, heta försäsongsspelare och folk som hamnar i trubbel med lagen.

Den story jag älskar mest är ändå den som årligen kommer från alla de lag som råkat byta försvarscoach eller spelsystem i defensiven.
– We’re gonna bring a lot of pressure, throw a lot of different looks at the quarterback, really try to force a lot of turnovers.
Så brukar det heta, ungefär.
Vilket är jätteroligt.
För ingen skulle ju någonsin säga att ”näääeee, vi ska nog spela ganska avvaktande och försiktigt, inte ta särskilt många risker”. Men när säsongen börjar kan man ge sig fan på att ens favoritlag ändå kör nåt skittråkigt bend-but-don’t-break-spel i defensiven.

/Petter, som inte alls vågar vara särskilt entusiastisk över Mike Nolans ankomst till Atlanta.

Vilken amerikansk idrottsstjärna vill du se på dollarsedeln?
ESPN the Magazine ställde frågan till 48 MLB-spelare och 42 NBA-spelare.
Här är de som fick flest röster. (Obs! USA-bloggen tar inget ansvar för kaffe på tangentbordet när du kommer till nummer fyra.)

1) Michael Jordan, 40,9% av rösterna
Ikonen som överskrider alla idrottsliga, nationella och generationsgränser. Förändrade inte bara hur basket spelas, utan också hur sportstjärnor kunde marknadsföras och bli ofantligt mycket större än sina klubbar. Utan Jordan, ingen Kobe/Iverson/LeBron/T-Mac/D-Wade/etc.
Dessutom den enda basketspelare min mormor kan namnet på.

2) Muhammad Ali, 12,9% av rösterna
Efter NBA-titeln förra sommaren blev Dirk Nowitzki gratulerad av en rad celebriteter, både hemma i Tyskland och utomlands.
– Men vet du vad som gjorde mig gladast? Muhammad Ali skickade ett paket till mig, berättade Dirk för Der Spiegel.
”You are the greatest”, stod det på boxningshandsken.
Dallas-stjärnan tackade genom att skicka tillbaka en signerad basketboll färgad i guld.
Jodå – Muhammad Ali, 70, är alltjämt en hjälte, förebild och inspiration även för dagens unga idrottsmän.

3) Derek Jeter, 10% av rösterna
Knappt igenkänd när han besökte Sverige i somras (”I’m here to see you”, sa den notoriske hjärtekrossaren när min Sportbladet-kollega Malin Wahlberg frågade vad som bringade honom till Stockholm).
Men Jeter är en amerikansk legendar, tro inget annat. 18 säsonger, 3149 hits och fem World Series-titlar – för en av idrottsvärldens mest mytomspunna klubbar – tenderar att ha den effekten.

4) Tim Tebow, 9,4% av rösterna
Där förnuftet tar slut och Tebowmania tar vid.
24-åringen med 2383 passing yards och en träffprocent på 47,3% i sin NFL-karriär slog ut såväl Jackie Robinson som Magic Johnson i omröstningen.
– He’s not a great quarterback yet, but if anyone was going to be put on the dollar bill, it would be him. He represents our country well, säger en av de anonyma enkätsvararna – en startande pitcher i American League – till ESPN.
Jag vet inte vad jag ska säga längre.
Mer än att jag är väldigt excited.

•••

USA-bloggens eget bidrag till diskussionen?
Det måste bli någon som symboliserar hårt arbete, som lyckats mot alla odds, som uttrycker sin starka personlighet men samtidigt offrar sig för kollektivet.
Ben Wallace, 37, ÄR den amerikanska drömmen.

Odraftad och ouppskattad blev han bortbytt av två NBA-klubbar innan han slog igenom med Detroit. Var ankaret i ett av historiens coolaste mästarlag – 2004 års Pistons, som 4–1-chockade LA Lakers skrytbygge med Kobe, Shaq, Malone och Payton.
Fyrfaldig Defensive Player of the Year. Tvåfaldig returkung. En av få spelare som verkligen kunnat dominera en matchbild utan att göra poäng.
Big Ben, you’re so money and you don’t even know it.

/Petter Westin, vars bloggtjänster kan köpas för en dollar (eller mindre).

Ni kan drillen – fyra sporter, fyra frågor, öppet kommentarsfält.
Fire away.

NFL: San Diego Chargers-ikonen Junior Seau tog livet av sig vid 43 års ålder, vilket återigen sätter fart på debatten om våld mot huvudet, hjärnskakningar och permanenta hjärnskador inom amerikansk fotboll. Gamla Super Bowl-quarterbacken Kurt Warner gick så långt att han påstod sig inte vilja se sina egna barn spela football. Efter hård kritik tog han mer eller mindre tillbaka sitt uttalande, men frågan kvarstår: Skulle du låta dina barn spela amerikansk fotboll?

Wikdahl: Jag vet inte om det är hjärnskakningarna som skulle få mig att säga nej till football. Redan när jag såg ”The Last Boy Scout” lärde Damon Wayans mig att det är painkillers som är den stora boven. Jag lärde jag mig också att motståndare med en puffra i brallan är ännu farligare. Men det är klart, utan vissa förändringar, som jag antar är oundvikliga, så vettefan. Jag skulle föredra om mina barn gjorde som de blev tillsagda: spela basket, bli FN:s generalsekreterare.

Westin: Ja, men bara om de coachas av Eric Taylor. Skämt åsido – jag skulle försäkra mig om att det var under en coach som tog spelarnas säkerhet på allvar. Någon som var utbildad om farorna med hjärnskakningar och hur de ska behandlas.

Wikdahl: Jag väljer alternativ D: Ingen. Jaså, du tvingar du mig? Okej då. För att irritera Persson och andra eventuella Red Sox-fans: Bucky ”Bleeping” Dent.

Westin: Det måste bli ”Mo” ändå. Det är någonting väldigt speciellt med closers, den enorma pressen, den mentala tuffhet som krävs för jobbet – och Rivera är den bäste någonsin. Femfaldig World Series-mästare med 608 saves.

Wikdahl: Hans insatser är i den stora bilden meningslösa, men någon har ju tryckt på Big Baby Davis on-knapp inför slutspelet. 20 poäng och 9,5 returer per match i Orlando är inget att fnysa åt. Men i samma matchserie, fast på andra sidan, har vi mitt val: David West, som tveklöst har höjt sin nivå. Pacersforwarden snittar 16,8 och 10, att jämföra med grundseriens 12,8 och 6,6. Jag säger inte att Pacers slår ut Miami i andra rundan bara för att David West ser ut som en all-star igen, men matchserien kan åtminstone bli intressant.

Westin: Vad sägs om en applåd för överstegrisen himself; Reginald Jamaal Evans? 13 returer på 21 minuter i match ett, 11 returer på 24 minuter i match tre. Hans Clippers vann båda två. Odraftade Reggie är ju en extremt begränsad spelare, men hans hårda slit kommer väl till pass mot insidestarka Memphis.

Wikdahl: Det är väl tämligen glasklart va? New Jersey Devils.

Westin: Los Angeles Kings. De har målvakten, karaktärsspelarna och den offensiva spetskvaliteten. Om de nu bara kunde väcka sitt powerplay, också…

NFL-draften drog igång inatt – och det blev en vild historia med flera trades och en del överraskande val.
Här är en snabbguide till de 13 supertalanger som draftades först:

1) Indianapolis Colts: Andrew Luck, quarterback, Stanford.
• Expertens kommentar: ”Luck acts as an extension of the coach, and seems to absorb and process everything. This is a high school valedictorian, and when you combine that intellect with the physical prowess, you get great execution.” – Mel Kiper, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: Visst är det svårt att bli upphetsad över förstavalet i en draft när det varit allmänt känt i typ ett halvår?

2) Washington Redskins: Robert Griffin III, quarterback, Baylor.
• Expertens kommentar: ”The bottom line in my 5 game film evaluation: Griffin is a superior arm talent and natural passer than Luck. Will he be a better NFL quarterback? We’ll find out soon enough.” – Greg Cosell, NFL Films.
• USA-bloggens kommentar: Förutom att vi älskar idrottsstjärnor som heter Något-Den-Tredje, så är vi väldigt spända på att se hur relationen mellan ultrakarismatiske RG3 och surgubben Mike Shanahan utvecklar sig.

3) Cleveland Browns: Trent Richardson, running back, Alabama.
• Expertens kommentar: ”The problem is that he’s ordinary. I think he’s ordinary. The size, the speed, his moves.” – Jim Brown, Hall of Fame-running back.
• USA-bloggens kommentar: Man får leta en stund för att hitta en negativ analys av Richardson. Passande då att den allra värsta sågningen kom från Clevelands största idrottsman någonsin!

4) Minnesota Vikings: Matt Kalil, offensive tackle, USC.
• Expertens kommentar: ”If he can become stronger in the literal sense on a play-to-play basis, we may have a multi-year Pro Bowler here. He’s just not there yet.” – Doug Farrar, Yahoo/Shutdown Corner.
• USA-bloggens kommentar: Jag vet ärligt talat inte speciellt mycket om Matt Kalils förmåga att skydda en quarterback. Storebror Ryan är trefaldig Pro Bowl-center för Carolina, så han har ju att brås på. Och han kan bära upp en jättehammare med pondus. Alltid en tillgång på offensiva linjen.

5) Jacksonville Jaguars: Justin Blackmon, wide receiver, Oklahoma State.
• Expertens kommentar: ”He’s a coordinated, strong athlete who despite not having elite height (6-1), has the natural length to consistently pluck off his frame and win in jump ball situations.” – Wes Bunting, National Football Post.
• USA-bloggens kommentar: Para Blackmon med free agent-värvningen Laurent Robinson, och Maurice Jones-Drew är plötsligt inte längre ensam playmaker i Jaguars. Om man nu bara kunde trycka CTRL+Z på fjolårets tiondeval också…

6) Dallas Cowboys: Morris Claiborne, cornerback, LSU.
• Expertens kommentar: ”Claiborne’s size, speed, fluid hips and impressive ball skills make him the clear-cut choice as the top cover corner on the board.” – Todd McShay, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: 4 poäng av 50 möjliga. Det var Claibornes resultat på Wonderlic-testet inför draften. En liten fakta-nugget att ha i bakhuvudet om du ser honom sabba ett coverage i någon match i höst…

7) Tampa Bay Buccaneers: Mark Barron, safety, Alabama.
• Expertens kommentar: ”The top safety in the draft, he has ideal size, range and instincts for the position. He’s also a solid tackler in the open field.” – Mel Kiper, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: Det är nåt med en playmaking-safety som är lite mer spännande än nästan alla andra positioner. (Det är också nåt med den här låten som retar gallfeber på mig, men YouTube-utbudet var begränsat).

8) Miami Dolphins: Ryan Tannehill, quarterback, Texas A&M.
• Expertens kommentar: ”Despite some of the poor second halves he and his Aggies teammates suffered through this season, Tannehill’s upside is very intriguing. He has only started for the Aggies for one season yet has shown the ability to zip the ball throughout the field and make plays with his feet when plays break down.” – Chad Reuter, NFLdraftscout.com.
• USA-bloggens kommentar: Här finns det bara en lärdom: när killen med pengarna säger att han vill ha en quarterback, då får han sin quarterback. Ryktena säger att Dolphins-ägaren Stephen Ross var den som pushade hårdast för Tannehill.

9) Carolina Panthers: Luke Kuechly, linebackers, Carolina Panthers.
• Expertens kommentar: ”Kuechly’s upside is not great. He will never be Brian Urlacher. But the risk level is low. He will learn his role, play special teams as a rookie, and make the plays he is supposed to make. And if his college production is any indicator, a few more.” – Mike Tanier, Yahoo/Shutdown Corner.
• USA-bloggens kommentar: Ifjol värvade de en quarterback som ville bli sedd som ”an entertainer and an icon” med sitt förstaval. I år tar de en linebacker som ser snällare ut än min gamla katt. Tvära kast för Panthers.

10) Buffalo Bills: Stephon Gilmore, cornerback, South Carolina.
• Expertens kommentar: ”Gilmore plays with an astute awareness that makes him a dangerous defender to test. He is a vocal team leader who understands everybody’s role on defense and is especially effective in zone coverage” – Frank Cooney, The Sports Exchange.
• USA-bloggens kommentar: Någon med en internetuppkoppling har tagit en öl för mycket till sina Buffalo Wings ikväll:

11) Kansas City Chiefs: Dontari Poe, defensive tackle, Memphis.
• Expertens kommentar: ”Still riding the incredible workout, Poe has rare athleticism for this size. Tape not on par with workouts, but some coach will be willing to develop.” – Mel Kiper, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: En 160-kiloskoloss som flyger fram så här? What’s not to like?

12) Philadelphia Eagles: Fletcher Cox, defensive tackle, Mississippi State.
• Expertens kommentar: ”Speed, quickness and agility, along with solid versatility, have vaulted Cox to the top of the defensive tackle class.” – Todd McShay, ESPN.
• USA-bloggens kommentar: Har både spelat basket och sprungit 4×100 meter på high school. Bra, för då kan han ju alltid springa ifrån media om Eagles floppar igen.

13) Arizona Cardinals: Michael Floyd, wide receiver, Notre Dame.
• Expertens kommentar: ”Personally, I would rank Floyd higher than Blackmon. Floyd is a little faster and a little taller, and he’s been pretty productive in college.” – Gil Brandt, NFL.com.
• USA-bloggens kommentar: Det här var Larry Fitzgeralds önskespelare. Och vips är Larry Fitzgerald en av mina önskespelare inför alla fantasy-drafter i höst.

•••

Hela första rundan hittar du här.
Under fredagen fortsätter draften med rundorna två och tre, och på lördag avslutas det med rundorna fyra till sju.

/Petter.

Fåglarna kvittrar.
Soltimmarna blir fler och fler.
Uteserveringarna börjar fyllas, gruset sopas undan från trottoarerna och människorna blir alltmer glada, öppna och trevliga.
Det är vidrigt.
Men misströsta inte! Vi ska bara kämpa oss igenom en menlös vår och en överskattad sommar innan livet kan börja igen.
NFL har premiär om 140 dagar.
Inatt presenterades schemat – här är tio höjdpunkter:

Sunday Night Football, 9 september: Denver Broncos–Pittsburgh Steelers. När Peyton Manning och Peyton Mannings nacke gör comeback blir det på primetime, mot ett av ligans historiskt sett mest respekterade och fruktade försvar.

Förmiddagsmatch, söndag 16 september: Carolina Panthers–New Orleans Saints. Syndarna i Saints lär bli utbuade vart de än kommer i år. Första bortamatchen råkar vara i Carolina. Där råkar unga quarterback-stjärnan Cam Newton spela. Och han råkar vara en av spelarna som hade ett pris på sitt huvud i Saints bounty-program. Tror ni Panthers-spelarna är sugna att dela ut en smäll eller två här?

Förmiddagsmatch, söndag 30 september: Atlanta Falcons–Carolina Panthers. Ack Falcons, mitt sorgebarn. Hur många gånger har ni krossat mitt hjärta nu? Matt Ryan kommer inte bara gå till jobbet med en ”can’t-win-in-the-playoffs”-stämpel i pannan. Han kommer också arbeta under hotet att han snart kanske inte ens är den näst bästa quarterbacken i sin egen division. Slå Cam Newton här, Matt! Slå honom, om du vill slippa burop och ifrågasättande kolumnister under din femte säsong i Hotlanta.

Monday Night Football, 22 oktober: Chicago Bears–Detroit Lions. Chicago har belönats med inte mindre än fem primetime-matcher – tre på måndagkvällarna! Utan tvekan ska det bli spännande att se laget som äntligen skaffat sig en riktig #1-receiver i Brandon Marshall. Ett fysmonster som jag kommer drafta i varenda fantasyliga jag kommer i närheten av, nu när han återförenas med Jay Cutler. Ett bra test för Bears (353 poäng ifjol) blir att försöka hålla jämna steg med Detroits vilda offense (474 poäng ifjol).

Sunday Night Football, 18 november: Pittsburgh Steelers–Baltimore Ravens. Ligans hårdaste, fulaste, argaste, ondaste och bästa rivalitet.

Eftermiddagsmatch, torsdag 22 november (Thanksgiving): Dallas Cowboys–Washington Redskins. Två andra bittra rivaler – och ett härligt test för Redskins nya hotshot-quarterback Robert Griffin III. Han lär vara värd hela GamePass-slanten själv, om man ska tro på hajpen.

Thursday Night Football, 22 november (Thanksgiving): New York Jets–New England Patriots. Här, i den elfte matchen, har vi antagligen kommit så långt att ”Borde Tebow peta Sanchez?” blivit en faktisk diskussion. Vilket måste vara fullständigt deprimerande om man är Jets-fan. Men ganska underhållande för resten av ligan.

Eftermiddagsmatch, söndag 25 november: New Orleans Saints–San Francisco 49ers. Ännu ett lag som har en del otalt med Saints.

Sunday Night Football, 25 november: New York Giants–Green Bay Packers. De var ämnade för stora saker 2011, Green Bay. Men den perfekta säsongen gick upp i rök en speciell eftermiddag på Arrowhead Stadium, och titeldrömmarna krossades obarmhärtigt av Giants redan i divisional playoffs. Här får ostskallarna chans till en minirevansch på de regerande Super Bowl-mästarna.

Förmiddagsmatch, söndag 30 december: New York Giants–Philadelphia Eagles. Inte kan vi redan nu förutspå vilka matcher som kommer vara allra hetast i sista omgången!? Jo, det kan vi. Det här är en av dem. Magkänslan säger att en slutspelsplats kommer ligga i potten på MetLife Stadium. Och att det blir upp till Mike Vick att greja den (förutsatt att hans kropp överlever ända hit).

/Petter.

MLB drog igång på allvar med sju matcher ikväll, och vi har redan fått…

…ett rekord: Torontos seger 7–4-seger borta mot Cleveland var den längsta opening day-matchen i historien. JP Arencibia dundrade in en home-run på Jairo Asencio i 16:e inningen.

…en anledning att börja fila på ”Year of the Pitcher, Part III”-artiklarna.
• Justin Verlander, Detroit: Åtta innings, noll runs, två hits, en walk, sju strikeouts. Jo, det verkar som att fjolårets AL MVP fortfarande got that good stuff.
• Roy Halladay, Philadelphia: Åtta innings, noll runs, två hits, noll walks, fem strikeouts. Well, duh.
• Stephen Strasburg, Washington: Sju innings, en run, fem hits, en walk, fem strikeouts. Det 23-åriga superlöftet har ett jobbstopp runt 160 innings i år, så njut medan ni kan.
• Justin Masterson, Cleveland: Åtta innings, en run, två hits, en walk, tio strikeouts. Låt oss bara säga att Chris Perez tar notan nästa gång Indians pitcher-gäng käkar middag ihop.
• Johan Santana, New York Mets: Fem innings, noll runs, två hits, två walks, fem strikeouts. Skön comeback för 33-åringen efter 19 månaders skadefrånvaro.
Tommy Hanson, Erik Bedard, Ryan Dempster, Johnny Cueto och Jon Lester är andra som förtjänar att nämnas.

…årets första ”ni-ska-inte-tvivla-på-oss”-tal, efter Mets 1–0-seger mot Atlanta:
– Today is the perfect situation to show some negative people out there we can do it. We can win more than they think we can, sa Mets-closern Frank Francisco.
We’ll see about that, Frank.

…en bruten supersvit: Detroits closer Jose Valverde pitchade hem 49 av 49 möjliga saves förra säsongen, men tillät Boston göra två runs i nionde inningen ikväll. Detroit vann ändå med 3–2 efter Austin Jacksons avgörande ground ball. (Och hur länge dröjer det innan vi har en bullpen-kontrovers i Boston förresten?)

•••

Vi lär återkomma till Dwight Howard/Stan Van Gundy-dramat – den bästa såpan i hela idrottsvärlden just nu – men en sak kan vi konstatera direkt:
Howards match mot Knicks ikväll var de 40 mest viljelösa, oengagerade minuter jag sett på en basketplan den här säsongen.

•••

Det lär dröja lääääänge innan Gregg Williams coachar i NFL igen.

/Petter.