Ni vet förutsättningarna: Fyra frågor, två bloggare, oändligt utrymme i kommentarsfältet. Kör hårt.

NFL: Wes Welker gick till Denver, Brandon Lloyd gjorde sig omöjlig, Rob Gronkowski är skadad och kommer kanske – stort kanske – tillbaka till premiären. Och nu Aaron Hernandez! Åtalad för mord och sparkad. Herrejävlar, hur stor är egentligen krisen för New England Patriots passningsspel?

Persson: Det är luuuugnt. Eller, fan, det kanske är totalt jäkla haveri? Jag kan faktiskt inte bestämma mig. Jag tänker så här: Pats visste vad dom gjorde med Welker och Lloyd. Gronks operation kan inte ha kommit som en total överraskning. Det lär dock hela Hernandez-soppan ha gjort och nu är ytterligare en av ligans bästa TE:s borta. Men är det något lag och någon QB som hittar andra sätt att vinna, så är det Patriots och Brady. Ja, ni märker ju själva hur jäkla splittrad jag är.

Westin: New England vann tolv grundseriematcher och gick till AFC-final med Reche Caldwell (760 yards) som ledande receiver. Fasen, de gick 17–2 och vann Super Bowl med David Givens, David Patten och Deion Branch som topptrio. Det var ett annat NFL och ett annat Patriots på den tiden, visst. Men lärdomen är tydlig: Tom Brady och hans starka o-line får det att funka. Oavsett vem som fångar bollarna. Redan ifjol var New England det lag som sprang näst mest av alla i NFL (523 försök, bara Seattle med 536 sprang mer). Räkna med mer av den varan i år. Så länge Gronkowski och nye Danny Amendola är skadefria kommer det finnas spetskompetens även bland passningsmottagarna. Håll koll på namn som Kenbrell Thompkins, Aaron Dobson och Julian Edelman, också. Ingen av dem är nästa Randy Moss, men med speltid och Hall of Fame-kalibrigt QB-spel finns förutsättningar för ett överraskande genombrott eller två.

NBA: Draften är avklarad. Liksom en blockbuster-trade mellan Nets och Celtics. USA-bloggens kommentar? Vi går helt sonika vidare till free agent-cirkusen som drar igång på måndag. Av de tillgängliga namnen, vem är spelaren du a) vill värva till varje pris, b) vill undvika likt pesten, och c) tror kan bli en oväntad succé?

Persson: Till varje pris är kanske att ta i, men jag hade inte tackat nej till Tony Allen. Gillade honom skarpt redan under Celtics titelsäsong och då tog han fortfarande skott som var så dåligt tajmade att man ville springa ned på plan och skaka lite vett i karln. Okej, det händer väl fortfarande. Men mer sällan och det är för hans defensiv jag vill ha honom i mitt lag. B? Det kommer bli kul att se vad som händer med J.R. Smith och Andrew Bynum. Bara de inte hamnar i mitt lag. C? Hm. Knepigt. J.J. Redick hade väl ingen supersäsong i Bucks, men i rätt lag med rätt system och rätt coach borde hans skytte kunna göra en massa nytta.

Westin: A) Dwight Howard. Trots skadeproblem, trams och drama vid sidan av planen. Frisk och motiverad är han en av NBA:s allra bästa spelare. Ett insidemonster som kan dominera en matchbild med sin fysik och sitt försvar. B) Monta Ellis. Lågprocentiga, turnover-benägna tweeners är inte min grej. C) I rätt miljö tror jag fortfarande väldigt mycket på Josh Smith. Han ska inte vara en bärande spelare med något monsterkontrakt, men som tredje- eller fjärdebanan i ett starkt slutspelslag… där kan han verkligen göra skillnad. Jag vet inte hur det ska gå till rent lönetakstekniskt, men en hemlig dröm jag har är att Smoove tar sin spektakulära fysik till San Antonio. Där skulle alla långa tvåpoängsförsök dessutom straffa sig med hårtork i ansiktet och träflisor i göten…

MLB: Ujuj, vad tiden går fort när man har roligt. Snart midseason i MLB – vad gör dig extra upphetsad inför andra halvan av säsongen?

Persson: Handen på hjärtat? I ärlighetens namn? På grund av en galet intensiv NHL-säsong har det blivit alldeles för lite baseboll för min del. Det ska bli ändring på det nu. Mest ser jag fram emot att börja följa ett Red Sox som verkar vara nästan lika likeable som det från 2007.

Westin: Yasiel Puig, Mike Trout, Bryce Harper, Dom Brown, Manny Machado, Matt Harvey, Stephen Strasburg, Shelby Miller, Chris Sale…osv etc mfl. Det är alla unga genombrottsspelare, eller i vissa fall redan etablerade unga superstjärnor, som får mig att hålla intresset uppe under grundseriens transportsträckor. I år verkar vi ju dessutom få en riktigt intressant slutspelsjakt i nästan alla divisioner.

NHL: Om du har hunnit smälta din personliga hockeytragedi (det kan vara en finalförlust, det kan vara att din sportstad inte har något NHL-lag längre)…då är det hög tid att blicka framåt. Draft på söndag, vem/vad ska vi ha ögonen på?

Persson: För det första: vilken finalförlust? För det andra, så är ju själva draften egentligen inte grejen. Visst, det kommer bli spännande att se vad de fem, sex topprankade spelarna hamnar. Men sedan är lotteriet igång och vi får inte veta var vinsterna hamnar förrän om några år. Anledningen till att ni ändå ska följa draften är att på grund av det fallande lönetaket så förväntar i alla fall jag mig en hel hög superintressanta trejder. Säger Pittsburgh adjö till Letang, till exempel?

Westin: Brendan Harms, rivig ytterforward från Fargo Force i USHL, är en av mina absoluta favoritsleepers. Nej, nu ljög jag så in i Norden. Och googlade fram ett coolt namn. Jag vet inte ett jota om NHL-draften. Det lär väl sluta med att jag sitter där och räknar svenskar och känner mig fånigt stolt som vanligt.

Hallå igen, mina små friterade USA-kycklingar.
Long time no write.
Det här är det viktigaste som hänt sedan sist vi hördes:

1) Vi har gått över till vintertid! Det har de inte gjort i USA ännu, så tänk på det när ni planerar era tv-kvällar. NFL kickar alltså igång redan 18.00 svensk tid, och fjärde matchen i World Series börjar 01.00.

2) James Harden har blivit bortbytt till Houston Rockets. Det här är chocknyheten jag vaknade upp till imorse och själva anledningen till att det här inlägget författades. Oklahoma City värderade ekonomisk lättnad och flexibilitet högre än en sällsynt lagkemi. Sammanhållningen och det genuina gillandet som fanns i truppen var en väsentlig del av Thunders framgångar.

Det är ingenting fel på det OKC fick tillbaka – poänggöraren Kevin Martin, lovande rookien Jeremy Lamb och tre intressanta framtida draftval – men det är också ett steg tillbaka från det lag som hotade Miami i finalserien. Är Thunder fortfarande främsta konkurrenten till Los Angeles Lakers i väst? Självklart.

Houstons general manager Daryl Morey känns lite som när man själv lirar NBA 2K11. Han trejdar och signar och cuttar och draftar och härjar. Alla är till salu, ingen tillgång är permanent. Ibland ser det nästan ut som att han dealar för dealandets skull. Men nu har han lyckats bärga det han jagade hela tiden: En superstjärna att bygga laget kring. Åtminstone räknar han med det. Morey är en avancerad statistik-snubbe, så hans team har säkerligen en massa siffror som stödjer teorin att James Harden kan vara The Man i ett NBA-lag.

Hur han funkar tillsammans med Jeremy Lin, vilka svängdörrar de blir i försvaret, och hur Rockets ska spendera sina resterande pengar – det är framtida frågor. Men 23-årige Harden är en bra byggkloss att börja med.

3) San Francisco Giants är en match från att bli World Series-mästare. Samma lag som vände 0–2 i matcher till 3–2 mot Cincinnati och 1–3 till 4–3 mot St. Louis har nu kopplat ett 3–0-grepp i finalen mot Detroit. Nån som tror att de tappar det?

Tigers tunga slagträn har blivit nollade två matcher i rad. Miguel Cabrera har två hits, två walks och bara en RBI i matchserien. Prince Fielder har strugglat hela slutspelet och har bara en hit på tio at-bats mot Giants.

Någon av de här två killarna måste leverera om Tigers ska sänka Matt Cain ikväll.

•••

…och här är de viktigaste sakerna som INTE har hänt sedan sist vi hördes:

1) Steven Jackson har INTE blivit trejdad från St. Louis Rams, trots vissa rykten. Om jag är ett topplag med running back-behov, typ Green Bay, är jag bra mycket mer intresserad av bulldozern S-Jax än Carolinas besvikelse DeAngelo Williams.

2) NHL-konflikten är INTE löst.

3) Atlanta Falcons har fortfarande INTE förlorat den här säsongen. Men om ett par timmar, i ett Sandy-stormigt Philadelphia, tippar jag att vi kan stryka nollan i L-kolumnen. Räkna med en stormatch av LeSean McCoy.

Det är väl passande att damma av inte ett utan TVÅ klipp, nu när det handlar om tvillingarna Sedin?
Tänkte väl det.
Dessutom är det ju på samma tema: makalösa byten. Närmare bestämt ”The Shift” och ”The Shift – Playoff style”. Det kanske inte låter så sexigt, men längtar du efter NHL-hockey lika mycket som jag så kommer du få the chills.
Gu-aran-teeeed.

1. The Shift

2. The Shift – Playoff style

/Stefan. 

Ni kan drillen – fyra sporter, fyra frågor, öppet kommentarsfält.
Fire away.

NFL: San Diego Chargers-ikonen Junior Seau tog livet av sig vid 43 års ålder, vilket återigen sätter fart på debatten om våld mot huvudet, hjärnskakningar och permanenta hjärnskador inom amerikansk fotboll. Gamla Super Bowl-quarterbacken Kurt Warner gick så långt att han påstod sig inte vilja se sina egna barn spela football. Efter hård kritik tog han mer eller mindre tillbaka sitt uttalande, men frågan kvarstår: Skulle du låta dina barn spela amerikansk fotboll?

Wikdahl: Jag vet inte om det är hjärnskakningarna som skulle få mig att säga nej till football. Redan när jag såg ”The Last Boy Scout” lärde Damon Wayans mig att det är painkillers som är den stora boven. Jag lärde jag mig också att motståndare med en puffra i brallan är ännu farligare. Men det är klart, utan vissa förändringar, som jag antar är oundvikliga, så vettefan. Jag skulle föredra om mina barn gjorde som de blev tillsagda: spela basket, bli FN:s generalsekreterare.

Westin: Ja, men bara om de coachas av Eric Taylor. Skämt åsido – jag skulle försäkra mig om att det var under en coach som tog spelarnas säkerhet på allvar. Någon som var utbildad om farorna med hjärnskakningar och hur de ska behandlas.

Wikdahl: Jag väljer alternativ D: Ingen. Jaså, du tvingar du mig? Okej då. För att irritera Persson och andra eventuella Red Sox-fans: Bucky ”Bleeping” Dent.

Westin: Det måste bli ”Mo” ändå. Det är någonting väldigt speciellt med closers, den enorma pressen, den mentala tuffhet som krävs för jobbet – och Rivera är den bäste någonsin. Femfaldig World Series-mästare med 608 saves.

Wikdahl: Hans insatser är i den stora bilden meningslösa, men någon har ju tryckt på Big Baby Davis on-knapp inför slutspelet. 20 poäng och 9,5 returer per match i Orlando är inget att fnysa åt. Men i samma matchserie, fast på andra sidan, har vi mitt val: David West, som tveklöst har höjt sin nivå. Pacersforwarden snittar 16,8 och 10, att jämföra med grundseriens 12,8 och 6,6. Jag säger inte att Pacers slår ut Miami i andra rundan bara för att David West ser ut som en all-star igen, men matchserien kan åtminstone bli intressant.

Westin: Vad sägs om en applåd för överstegrisen himself; Reginald Jamaal Evans? 13 returer på 21 minuter i match ett, 11 returer på 24 minuter i match tre. Hans Clippers vann båda två. Odraftade Reggie är ju en extremt begränsad spelare, men hans hårda slit kommer väl till pass mot insidestarka Memphis.

Wikdahl: Det är väl tämligen glasklart va? New Jersey Devils.

Westin: Los Angeles Kings. De har målvakten, karaktärsspelarna och den offensiva spetskvaliteten. Om de nu bara kunde väcka sitt powerplay, också…

Det är dags. I natt kör Stanley Cup-slutspelet igång och USA-bloggens medlemmar är mer än måttligt speedade.
Många frågar oss: Hur det går i första rundan?
Näää, ingen frågar oss det. Men vi svarar ändå.
Typ så här går det: 

EASTERN CONFERENCE:

• BOSTON–WASHINGTON

Persson: 4–3. Så Rangers bara råkar bli överkörda av Capitals i sista grundseriematchen? Nä, självklart inte. Rangers ville hellre ha Ottawa i första omgången (vilket de nu fick) och who can blame them? Caps känns betydligt mer oberäkneliga än Senators och jag är – för att låna ett annat engelskt uttryck – scared shitless för den här matchserien. 
Wikdahl: 4–1. Det var ju inte så här Capitals säsong skulle se ut, att man ramlade in i slutspelet. Men så är det. Och därmed tror jag att man bränt sitt bästa krut redan. Bruins har haft sina upp och sina ner också men är ett betydligt stabilare lag och ser jävligt upp ut just nu. Dessutom: målvaktssituationen. Tim Thomas mot… Braden Holtby?

• NY RANGERS–OTTAWA

Persson: 4–1. Ottawa har redan trotsat alla odds genom att bara ta sig till slutspel. Här blir det dock tvärstopp, att Alfie & Co vann tre av fyra inbördes möten i grundserien har ju noll betydelse. För en gångs skull går nu Henrik Lundqvist också in i slutspelet hyfsat fräsch. Han har bara spelat 61 grundseriematcher i år, jämfört med de andra säsongerna då han snittat runt 70. 
Wikdahl: 4–2. New York Rangers har flera brister om man tittar på personalen individuellt – men få om man tittar på personalstyrkan som en helhet. Jag tror inte att Ottawa (grattis till en bra säsong) orkar stå emot Tortorellas malande maskin. Och säg att man skulle lyckas hitta vägar att sätta press på New York Rangers, som trots allt inte har ligans djupaste backbesättning, så finns världens bästa målvakt som sista utpost.   

• NEW JERSEY–FLORIDA

Persson: 4–3. Klurigt värre. Inget av de här lagen kommer ju gå vidare från nästa runda, den saken är säker. Det lutar väl ändå mot Devils, som har en bättre dagsform och fler matchvinnare. Men allvarligt talat, vilken gäspning till matchup. Väck mig när matchserien är över. 
Wikdahl: 4–2. Korka upp pommacflaskan och sprätta pommes pinnes-påsen. Jag tror, till skillnad från bloggkollegan Persson, att det här kan bli hockeyfest ändå. Den gamla jätten Devils mot uppstickaren Panthers. Panthers har en del maskindelar som talar för laget, som ett gäng gamla Stanley Cup-vinnare till exempel, men visst tar Devils det här ändå? Jo. Det tror jag. Bättre spets.

• PHILADELPHIA–PITTSBURGH

Persson:  2–4. Här blir det knappast problem att hålla sig vaken. Drömmen hade naturligtvis varit en episk game 7, men jag tror Pens är lite för bra. Malkin är ju löjligt het och Crosby har nu 37 poäng. På 22 matcher. Men framför allt har Pittsburgh en målvakt. Det har inte Flyers. 
Wikdahl: 3–4. Okej, glöm vad jag sa i förra stycket. Det är nu du ska korka upp pommacflarran och börja mumsa pommes pinnes. Jag tror på Bryzgalov, han är en superstar om än inte nödvändigtvis på isen, men jag tror mer på Pittsburghs forecheck än Phillys skadeskjutna backuppställning. 

WESTERN CONFERENCE:

• LOS ANGELES–VANCOUVER

Wikdahl: 1–4. Kan vi inte bara skriva in Canucks i conferencefinalen redan nu? Kan vi det? Härligt. Då säger vi så.
Persson: 0–4. Kan Quick sno en match åt Kings? Kanske. Fast nä, jag tror inte det. LA mäktade bara med 194 mål i grundserien och utan en offensiv att tala om går det inte att skaka om Canucks. 

• SAN JOSE–ST LOUIS

Wikdahl: 4–2. Okej, så varje gång jag trott på Sharks efter en fantastisk grundserie så har det gått åt skogen, relativt sett. Men nu då? Nu när man glider in som sjundeseed? Well, finns det ett lag på den nedre halvan som kan skrälla sig hela vägen till Stanley Cup-final så är det väl Sharks. Man har personalen och för en gångs skull slipper man bära upp favoritskapet. Det jobbiga: att St Louis dominerade Sharks i grundserien – 4–0 i matcher. 
Persson: 2–4. Sharks ryckte upp sig till slut och vi vet ju att laget är som bäst i slutspelet. Inte? Nähä. Två matcher tar man dock. Många i Blues saknar ordentlig SC-rutin och bli inte förvånade om det stundtals ser lite darrigt ut. 

• CHICAGO–PHOENIX

Wikdahl: 4–2. Det finns, som alltid, en skillnad mellan vilja och tro. Jag vill att Coyotes går vidare. För fan, den här ägarlösa organisationen förtjänar det efter att slit och skit. Men kan Chicago matcha Coyotes arbetsinsats man för man, byte för byte, så ser jag Blackhawks som segrare här. Det är ju knappast en skräll i och för sig. Men jag hoppas och ber att Coyotes ger motståndet en extremt tuff serie.
Persson: 3–4. Det har varit svårt att veta var man har Blackhawks i år. Och med frågetecken för absoluta nyckelspelaren Toews…jag tycker det luktar skräll. Coyotes är som vanligt borträknade på förhand – laget skulle förmodligen tippas på kvalserieplats om de gästspelat i elitserien en säsong – men coach Tippet kan uppenbarligen gå på vatten. Och coacha. 

• DETROIT–NASHVILLE

Wikdahl: 1–4. Nej, det blir inget det här året heller för Red Wings. Senaste titeln kom ju så sent som 2008 men sedan dess: finalförlust, ut i andra rundan, ut i andra rundan och nu… ut i första. Red Wings är inte längre ett givet Stanley Cup-hot, man är bara ett riktigt bra lag. Predators, däremot, är på väg åt andra hållet. Man har en stabil grund, byggt bakifrån och framåt och det här är deras tid att ta det där sista klivet in i västs absoluta topp. Och till sist: Radulov!
Persson: 2–4. Is this the year? Yes, sir, det här är året då Predators slutar att vara en SC-besvikelse och sätter en ”storklubb” på plats. Rinne är redo. Suter och Weber spelar både för ära och tokfeta kontrakt nästa säsong. Forwardssidan har en bra mix och Radulov är en joker. Sorry, Detroit. 

Pop quiz hot shot: Vad gör du när motståndaren ställer en till synes openetrerbar 1-3-1 mot dig?
Jag låter dig fundera en stund.
…
Klar?
Självklart, man håller bara pucken i egen zon och hoppas att spelarna i andra laget tappar disciplinen och börjar jaga och vips så får du luckor att enkelt ta dig genom mittzon och in i motståndarnas zon.

Det är precis vad Philadelphia Flyers gjorde i bortamötet med Tampa Bay Lightning i natt. Två gånger i första perioden vägrade Flyers gå till anfall. Tampa, å sin sida, vägrade sätta press bakom Flyers blå. Det såg tämligen löjligt ut. Domaren blåste av spelet båda gångerna efter en liten stund, varnade Flyers och det blev tekning i bortalagets zon.

Lightnings 1-3-1-uppställning, en fälla designad för att inte tillåta någonting som liknar spel genom mittzon, är enligt Flyers backjätte Chris Pronger pinsam.
– Det är inte hockey i min bok. Men whatever. Ligan låter dem göra så. Skulle du betala pengar för att titta på det där?, frågar Pronger.

Kanske inte. Men jag skulle inte betala för att se Flyers Braydon Coburn stå vid egen tekningscirkel och titta på en stillaliggande puck i väntan på att Lightning ska gå bort sig heller.

Men visst finns det en frågeställning att stöta och blöta i kommentarsfältet här? Jo, det gör det. Vi testar:
Vad tycker du?
Är Lightning astråkiga och ett hot mot sporten? Borde man skapa regler som förbjuder 1-3-1? Kasta ut laget ur ligan?
Eller är Flyers fåniga? Borde man inte ha mött ett 1-3-1 cirka tusen gånger vid det här laget? Det är ju inget nytt påfund. Stäm de jävlarna!
Låt det brinna i kommentarsfältet.

/Wikdahl (som tackar USA-bloggens vän och kollega Tomas Ros för tipset, jag hade helt missat denna godbit)

UPDATE!
Ligan är nu full. Ni som inte kom med kan absolut fortsätta anmäla intresse och därmed hamna på en sorts reservlista om någon drar sig ur.
I övrigt så föreslår vi att någon driftig själ startar en till liga för alla som inte hann med den här.

Klockan går, klockan går – och nån kommer alldeles snart göra mål.
Därför är det hög tid att dra igång USA-bloggen Open: NHL.

Förutsättningarna är precis som i fjol:
• 20 lag, rosters och scoring enligt ESPN:s standardupplägg. Ditt lag möter en annan deltagare varje vecka och tävlar i tio kategorier, sju för utespelarna, tre för målvakterna.
• Vi har fyra divisioner. Åtta lag går till slutspel, divisionssegrarna plus de fyra som har bäst record efter det.
• Vi draftar LIVE, förstås. Draften är enligt modellen snake och ordningen lottas av ESPN en timme innan start.

Så, hur går du med?
Som alltid så måste du kunna svara ja på följande frågor:
1. Kan du delta i draften, som äger rum på internet TORSDAG 6 OKTOBER 21.00?
2. Kommer du hålla efter ditt lag varje vecka, hela säsongen?
Svarar du dubbel-ja så får du mer än gärna anmäla ditt intresse. 

De 17 första som skriver en komplett intresseanmälan i kommentarsfältet är med i ligan. Övriga tre är USA-bloggens skribenter.

Med komplett intresseanmälan menar vi att du inte får glömma att skriva din epost-adress i rätt fält. Den publiceras inte på bloggen. De 17 första kan alltså räkna med en inbjudan i mejlkorgen inom kort.

Mer info finns på ESPN.com. Och NHL-säsongen börjar förresten bara ett par timmar efter draften. 01.00 natten mot fredag så är det premiär.

Välkomna!

Mer amerikansk proffsidrott i Sportbladet – så här ser sidan 16 ut idag torsdag.
När Chad Ochocinco säger så galna saker som att han letar en roommate (som dessutom ska vara ett fan), ja, då är det klart att vi gör plats i tidningen. Samtidigt som vi drar oss till minnes några av hans galnaste påhitt, och listar tre heta snackisar (Eagles, Haynesworth, CJ2K) med en månad kvar till NFL-premiären.

När Chad anslöt till Patriots sa han ju att han skulle snacka mindre och synas mindre.
Men jag tycker det är ett positivt tecken när han drar igång sina upptåg. Givetvis handlar det om att bygga sitt eget varumärke, men det visar också att Chad trivs och har roligt. Och då blir det enklare att spela bra football.
Man behöver inte ha en slätstruken, nertonad personlighet bara för att man spelar i Patriots.

Ochocinco har lämnat en av ligans sämst skötta klubbar, för en respekterad maktfaktor som är med i toppen år efter år. Han kommer vara grymt motiverad att göra sitt livs säsong i år. Han vill tvätta bort pajasstämpeln och bli sedd som en vinnare.
Frågan är bara om skillsen fortfarande finns där.
Rapporterna från Foxborough skvallrar om ett svajigt training camp med många tappade passningar.

Till sist, vi är förstås skyldiga er det här.
Topp 10-listan över vilka nu aktiva proffsidrottare vi helst vill ha som rumskamrater.

1. Chad Ochocinco, 33 år, wide receiver, New England Patriots.
It goes without saying. Spela Xbox, käka McDonald’s (Chad älskar Mickey D’s), varva dåliga realityserier med att titta på game tape? Det låter så himla mysigt.

2. Brian Wilson, 29 år, relief pitcher, San Francisco Giants.
Fullständigt galen. Fullständigt, totalt, jävla galen. Exempel här, här och här.

3. Ray Lewis, 36 år, linebacker, Baltimore Ravens.
Hemmet skulle bli renare och mer välskött än någonsin. Skulle du våga fuska med städning, tvätt och disk om hotet var en utskällning från den här mannen?

4. Steve Nash, 37 år, pointguard, Phoenix Suns.
Han är antagligen den enda på listan som vet vem Zlatan Ibrahimovic är, så redan där har vi ju en gemensam nämnare. Dessutom: vi skulle lära oss så sjukt mycket om basket.

5. Bartolo Colon och CC Sabathia, 38 respektive 31 år, pitchers, New York Yankees.
Fatta – det skulle ALLTID finnas en massa mat och snacks hemma. Alltid. Och om det mot förmodan tar slut ringer vi bara över Eddy Curry.

6. Gilbert Arenas, 29 år, guard, Orlando Magic.
Skojig, positiv kille som är känd som en generös festfixare. Nackdelen är väl att han ibland bestämmer sig för att bajsa i dina skor.

7. LeBron James, 26 år, forward, Miami Heat.
Inte för att vi tycker att han är speciellt cool. Inte för att vi tycker att han verkar speciellt rolig. Men vilken intressant inblick man skulle få i idrottsvärldens mest omdiskuterade psyke.

Vi tog en sovstund, och vad vi förstår så gör Brad Richards det nu också.
Han har en del att drömma om.

Sommarens stora pris har fortfarande inte gjort sitt val. I går hade han konferenssamtal med New York Rangers, Calgary Flames, Philadelphia Flyers, Buffalo Sabres och Montreal Canadiens.
Los Angeles Kings och Toronto Maple Leafs träffade stjärnan öga mot öga. Kings pitch tycks ha varit intressantast. Enligt uppgifter så höll Kings en 90 minuter lång presentation (Maple Leafs klockade in på 60 minuter) som ska ha inkluderat en video med personliga meddelanden från Lakersstjärnan Kobe Bryant, Hollywoodgiganten Jerry Bruckheimer – och förstås Wayne Gretzky.
– Jag visste att de skulle komma, jag hade bara inte förstått magnituden och vilken typ av presentation det skulle vara. Det är självklart mycket smickrande, sa Richards i en telefonintervju med Sportsnet.

Richards sa också att han tänker ta beslutet snabbt. Alltså i dag. ”Pretty early in the day,” sa han för att vara mer precis.
Richards har skalat ned listan till fyra lag. Kvartetten som är kvar i racet är Rangers, Kings, Flames och Maple Leafs. Richards gamla lag Tampa Bay Lightning fick ett nej tack.

Några andra klara övergångar medan åtminstone vi sov:
• Obekväme Dan Carcillo landade i Chicago på ett ettårskontrakt värt 775 000 dollar.
• Vancouver hittade en center i Andrew Ebbett från Phoenix för 525 000 dollar.
• Michal Handzus fick ingen skön pitch av Kings och lämnar laget till förmån för San Jose Sharks. Handzus får fem miljoner dollar över två år och Joe Thorntons plats i förstalinan. Delar av den information du just läste var lögn.
• Svenskbekante finländaren Sean Bergenheim  lämnar Tampa Bay och flyttar till grannen Florida Panthers, mjau. Bergenheim ritade på ett fyraårskontrakt värt elva miljoner dollar. Caphiten blir således 2,75 miljoner dollar. Det var Floridas sjätte värvning sedan fönstret öppnade, fjärde forwarden. Bergenheim hade 700 000 dollar i lön i fjol. 
• Ruslan Fedotenko stannar i Rangers för 1,4 miljoner dollar för ett år.

I kommentarsfältet noterade vi Jean-Sebastien Giguere redan i går, men för att sätta punkt: till Colorado för 2,5 miljoner dollar över två år. Avalanches nya målvaktstandem är därmed Semyon Varlamov och Giguere.
– Jag kommer att pusha honom (Varlamov) så mycket jag kan. Förhoppningsvis så kan jag göra honom till en bättre målvakt och förhoppningsvis kan han pusha mig också, sa Giggy.

/Wikdahl

Vänner, det slås upp om en liten stund.
18.00 öppnas tradefönstret i NHL och USA-bloggen kommer att göra vårt bästa för att hålla er uppdaterade. Inte för att vi har tid, men för att vi har lust.

UPDATES (senaste uppdateringen längst upp):

• USA-bloggen gör nu en paus. Vi kanske återkommer med mer i natt men lovar absolut ingenting. Annars ses vi vid ett senare tillfälle. Ni vet var ni, ibland, hittar oss.

• Edmonton rullar också kontinenten runt med shoppingvagnen. Senast in: Eric Belanger för 1,75 miljoner per år i tre år. Edmonton har hittills fyra nya spelare att presentera: Belanger, Cam Barker, Darcy Hordichuk och Ben Eager. The Cup is coming home! 

• Katten fortsätter klösa. Tomas Fleischmann går till Florida Panthers på ett tämligen ordentligt kontrakt. Fleischmann, som hade en caphit på 2,6 miljoner dollar de senaste två säsongerna, får 4,5 miljoner dollar per säsong i Florida. Det är Leinopengar det. Fleischmann skrev på för fyra år. Tjecken gjorde 31 poäng på 45 matcher i fjol.
Därmed har Florida i dag inkasserat Jose Theodore, Scottie Upshall, Ed Jovanovski, Marcel Goc och Fleischmann. 

• Nej, jag trodde inte heller att Sheldon Souray fortfarande spelade hockey. Men alldeles nyss signade han med Dallas för 1,65 miljoner dollar. Kontrakten är ett år långt. Låter som ett år för mycket, eller?
Alexei Ponikarovsky lämnar Los Angeles Kings och tillhör numera Carolina Hurricanes. För besväret får han 1,5 miljoner dollar för ett år. 

• Jag vet inte hur många av er som kan er Sturm und Drang men ni som kan känner väl som jag: Marco har väldigt lite med denna litterära riktning att göra. Marco Sturm lämnar Washington för Vancouver, får 2,25 miljoner dollar för en säsong och tror inte någon speciell storm och ännu mindre längtan.
Ville Leino går samtidigt till Buffalo. Ett massivt sexårskontrakt värt 27 miljoner dollar. Alltså 4,5 miljoner per år. Det är förstås inte rimligt. Som någon nyss twittrade: Jagrdealen ser mycket bättre ut nu efter Coles och Leinos löjliga deals. Ehrhoff och Leino för såna pengar alltså, Buffalo är nu officiellt en player i de här situationerna (men inte mer det här året, man slår snart i taket).

• Michael Ryder kysser Stanley Cup-framgångar hejdå och går med i Dallas Stars glada gäng. Men för 3,5 miljoner dollar per år kan han nog leva utan slutspel i ett par år (även om det är en liten lönesänkning). Aktiva Florida Panthers, mjau, har förresten bytt till sig Kris Versteeg från Philly och målvakten Alex Auld lämnar Montreal för Ottawa.

• Jädrar i min lilla låda, nu hände det saker. Vi gör en snabbranking av de sex senaste signeringarna:
1. Steve Sullivan, till Pittsburgh för 1,5 miljoner dollar för ett år.
2. Roman Hamrlik, till Washington för sju miljoner dollar över två år.
3. Joel Ward, till Washington för tolv miljoner dollar över fyra år.
4. Marty Reasoner, till Islanders för 2,7 miljoner över två år. 
5. Eric Cole, till Montreal för 18 miljoner dollar över fyra år. 
6. Cam Barker, till Edmonton för 2,25 miljoner dollar för ett år. 
Hur fel har vi? 

• Vi är tillbaka, as live. Har det hänt något sen vi gick och åt? Nja, inte mycket som sätter världen i gungning. Den största, om vi pratar pengar alltså, är att Radim Vrbata stannar i Phoenix till till tonerna av nio miljoner för tre år. Mike Commodore valde Detroit, Michael Rupp får chansen att spela i en nyrenoverad Madison Square Garden i åtminstone 41 matcher, Maxime Talbot till Philly, Marcel Goc till Panthers, mjau, och Peter Budaj får vakta båsdörren i Montreal. 

• Johan Hedberg stannar i Devils. Good for him. 

• Colorado-nytt: Jan Hejda har skrivit på för fyra år. Och nu har klubben tydligen bytt till sig målvakten Semyon Varlamov från Capitals. Kostnaden: ett förstaval i draften. Det känns….dyrt.

• Jagr får en svensk lagkamrat nästa säsong. Andreas Lilja – senast i Anaheim – är klar för Philadelphia. Coolt. Ducksstjärnan Bobby Ryan twittrar: ”Good luck to Lilja in Philly. Great teammate!”.

• Florida spänner musklerna. Först Scottie Upshall och nu Ed Jovanovski (senast i Phoenix). Jovo får 16,5 miljoner dollar över fyra år. 

• Chicago satsar på veteraner och har signat fyra spelare. Deras ålder: 39, 37, 36 och 32. Den senaste är Andrew Brunette, för ett år på 2 miljoner dollar. Jamal Mayers, Brett McLean och Sean O’Donnell blev klara tidigare under kvällen.

• Jaromir Jagr är alltså en Flyer. My god. Det är inte direkt läge att missa säsongens första möte mellan Flyers och Penguins. Philly betalar 3,3 miljoner dollar för ett ettårskontrakt. Stooor chansning. Hur tror ni att Jagr och Pronger kommer fungera tillsammans i omklädningsrummet?

• Jose Theodore packar trunken. Efter ett okej år i Minnesota så går flyttlasset till Florida Panthers, där han får konkurrera med Jakob Markström, eller om det är tvärtom. Tomas Vokoun räknar vi väl bort vid det här laget? Theodore får tre miljoner dollar för två år.

• Forwarden Ben Eagers nya adress är Edmonton. Eager får 3,3 miljoner dollar för tre år i himlen.
Jamal Mayers, 22 poäng på 19 matcher i Hammarby under lockouten, för er som tycker att det är relevant information, går till Eagers gamla klubb Chicago Blackhawks.

• Mitt i ett Nya Zeeland-anfall mot England i VM så nås vi av rapporterna att keepern Mathieu Garon flyttar från Columbus till Tampa. Två år för 1,3 miljoner dollar styck. Backen Andy Greene stannar i New Jersey och forwarden Drew Miller stannar i Detroit för 825 000 dollar per säsong i två år.
Greenes summa är oklar, men vi snackar fyra år i alla fall. Greenes deal gjordes strax efter att fönstret öppnat. ”Jag ville bara se vad som hände. Klockan blev över 12 (lokal tid, alltså) men jag ville verkligen stanna i New Jersey.

• TSN rapporterar att Los Angeles Kings har anlänt till Newport Sports kontor för att prata med Brad Richards och agenten Pat Morris. Toronto väntar på att få sin chans att tjusa stjärnan. Samtidigt i New York: Glen Sather har inga naglar kvar att bita på.

• Han är inte Jaromir Jagr men 45 poäng på 80 matcher är inte fy skam. Högervingen Tyler Kennedy har ett värde och Pittsburgh, och han själv, kom överens om att det värdet är exakt fyra miljoner dollar över två år, alltså två per säsong. Bra deal.

• Chris Higgins stannar i Vancouver. Forwarden har skrivit på ett tvåårskontrakt, värt sammanlagt 1,9 miljoner dollar. Bra deal, Higgins gjorde en hel del nytta under Stanley Cup.

• Pittsburgh drar sig ur jakten på Jaromir Jagr. ”Vi var aldrig intresserade av att delta i ett budkrig”, säger GM Ray Shero. Intresset för tjecken ska ha ökat rejält det senaste dygnet. Blir det Detroit, nu?

En fyrling som signade tidigare i dag:

• Columbus bytte till sig chansen att förhandla med James Wisniewski och vann. Eller förlorade. Det beror på vad man anser om 33 miljoner dollar över sex år. Det blir 5,5 per säsong i snitt. Wisniewski är lite tuff och gjorde 51 poäng i Montreal i fjol. Jag säger att man vann.

• Sami Salo stannar i Vancouver. Och Canucks får en skön rabatt: två miljoner dollar kostar ettårskontraktet. 

• Målvakten Josh Harding stannar i Minnesota Wild. Han får 750 000 dollar för det. Hardings status är svår att bedöma då han missade hela förra säsongen på grund av en knäskada. Men han har tidigare, i begränsat antal matcher, visat hög kapacitet.

• Detroit behåller Patrick Eaves. Kontraktet sträcker sig över tre år och har den väldigt hanterliga caphiten 1,2 miljoner dollar per säsong.

Vi kommer att uppdatera lite hipp som happ, hepp som häpp och hopp som hypp. Häng med.

Vänligen,
Din USA-blogg