Fyra ligor, fyra frågor – och obegränsat utrymme i kommentarsfältet.
Let’s rock’n’roll.

NFL: Försvarsstjärnor runtom i NFL rasar. Höga bötesbelopp, till och med avstängningar ska bli aktuellt för de spelare som delar ut regelvidriga tacklingar. Gör NFL rätt som tar ett kontroversiellt steg för att skydda sina spelare från hjärnskakningar (och värre)? Eller tycker du, som Chicagos Brian Urlacher, att det mer börjar likna ”NFFL – the National Flag Football League”?

Persson: Jag kan förstå att försvarsspelarna blir frustrerade (även om Steelers James Harrison, som hotar att sluta efter att ha fått 75 000 dollar i böter för tacklingen på Mohamed Massaquoi, beter sig rätt barnsligt). De har redan ett svårt jobb och det blir inte direkt enklare nu.
Men c’mon.
Något måste ju uppenbarligen göras. Det kan inte vara acceptabelt att spelare, efter spelare, efter spelare ska åka på hjärnskakningar. Påverkar hotet om avstängning spelet negativt? Förmodligen. Är det ändå rätt beslut? Ja.

Westin: NFL har under Roger Goodells ledning blivit en extremt image-medveten liga. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Det här är ett fall av det sistnämnda. Tyvärr ger ligaledningen intrycket av att man fått panik efter helgens alla tuffa kollisioner, som fick stort utrymme i amerikanska medier. Dessutom är det höjden av hyckleri från NFL – spelarnas hälsa är viktig, men uppenbarligen inte viktigare än att ligan vill utöka spelschemat till 18 matcher…

Wikdahl: Ibland får man ta skit om man försöker ta ansvar. Ligan måste såklart göra någonting för att skydda sina spelare. Men att vidta de här åtgärderna samtidigt som man vill utöka antalet matcher till 18… Det rimmar lite illa.

NHL: Vancouvers Rick Rypien fick hjärnsläpp i matchen mot Minnesota och lekte Tie Domi genom att ”attackera” en Wildsupporter. Avstängning väntar, så klart. Men hur många matcher snackar vi, egentligen?

Persson: Det är inte helt lätt att förutspå hur NHL tänker när de ska till att dela ut straff. Två matchers avstängning för James Wisniewskis obscena gest mot Sean Avery? Två matcher? Really? Med den bestraffningen som bakgrund ska Rypien vara glad om han inte får 200 matchers avstängning. Om jag skulle få bestämma? 15 matcher. Att ge sig på en supporter är trots allt en big no-no.

Westin: Ge honom The Ron Artest Treatment – avstängd året ut.

Wikdahl: Säsongen har knappt startat och redan är vi uppe i väldigt, väldigt många incidenter. Det här är den värsta, för det händer inte på isen och det är inte spelare mot spelare. Jag vill ta i med hårdhandskarna, även om den där supportern antagligen betedde sig illa. Det är trots allt publiken som betalar Rypiens, gissar jag, fina bil. Ge honom minst 20 matchers avstängning. Det är ett bra straff för Rypien men också en fin belöning för NHL-publiken som slipper se honom spela i 20 matcher.

MLB: Rangers och Yankees, Phillies och Giants slåss just nu om de två platserna i World Series. Vem har varit MLB-slutspelets klarast lysande stjärna så här långt?

Persson: Yankees hade en hyfsad respekt för Cliff Lee redan innan serien mot Texas. ”Respekt” är nog ett för milt uttryck vid det här laget. ”Fruktan” passar bättre. Det är nästan så att jag önskar att Lee får en match till mot Yankees (när det här skrivs får halva Rangers hjärnsläpp i andra inningen och skänker Yankees två poäng…)

Westin: Ja, hur kan man inte nämna Cliff Lee? Han strikeade ut 13 slagmän på Yankee Stadium i måndags. Det var hans sjunde slutspelsseger i karriären – på sju försök. Hans ERA i årets slutspel är 0,75 och han har 34 strikeouts på tre matcher. Nu hoppas jag att ALCS går till sju matcher, så vi får se Cliff Lee pitcha i en direkt avgörande match mot Jeter, A-Rod och grabbarna på lördag. Hur häftigt vore inte det?

Wikdahl: Har du sovit hela slutspelet? Herregud, vilken fråga. Självklart är det Cliff Lee, Texas Rangers. 24 innings, två runs, tre segrar och en ERA på 0,75. Nästa fråga.

NBA: Premiären är bara dagar bort. Vilken match missar du inte under första veckan?

Persson: Well, man behöver ju inte direkt leta länge efter den givna höjdpunkten. Boston–Miami i premiären är ju rena rama julafton. Första matchen för säsongen kommer väl knappast ge några svar på exakt hur bra Heat är, men räkna med underhållning. Sjuk jävla underhållning.

Westin: Först ska jag göra allt som står i min makt för att se till att John Wall hamnar i mitt fantasylag. Sedan rattar jag in hans NBA-debut torsdag 28 oktober, när Washington möter Orlando på bortaplan. Kan bli början på en Hall of Fame-karriär.

Wikdahl: Det är svårt att blunda för det självklara men jag lyckas. Nästan. Ser man förbi premiären mellan Heat och Celtics så spelar ju Miami en till höjdare den första veckan. På fredagen kommer Dwight Howard till Miami. Det som framför allt har diskuterats som en svaghet i Heat är hur man ska hantera stora motståndare i försvarsspelet. Dwight Howard är inte stor. Han är störst. Antingen foular han ut för att Wade och LeBron tar bollen till korgen gång på gång på gång, eller så gör han 35 och tar 20 returer.

Boys and girls. Det är fredag och vad passar bättre än en panel?
Ämnet är upp till er läsare.
Hörde jag NHL? Okej, om ni insisterar. Vi kör en panel på NHL helt enkelt, för att piffa upp den här dagen ytterligare.

1. Säsongen är en vecka gammal. Vad har vi lärt oss så här långt?
Persson: Att Toronto och Tampa möts i Eastern Finals, att Clarke MacArthur kommer tvåa i skytteligan, att Tim Thomas tar hem Vezina och Oilers utmanar om titeln? Nä. Vi har väl egentligen inte lärt oss någonting om den här NHL-säsongen. Eller, jo, vi har sett väldigt många svenskar hamna i AHL, vilket av någon underlig anledning fått väldigt stor uppmärksamhet. Det är väl snarare den naturliga följden av att rekordmånga svenskar försvann till Nordamerika inför den här säsongen. Vi är bra i hockey. Men inte så bra att vi skickar över 25 nya spelare som går rätt in i NHL.
Westin: Att om du biter lönetaket, så biter lönetaket tillbaka. New Jersey Devils ställde upp med blott 15 utespelare mot Pittsburgh, 16 mot Buffalo. Det är indirekt följden av att klubben pressat in det dyra Kovalchuk-kontraktet i budgeten.
– Det är en börda för coachen och spelarna. Det är mitt ansvar att lösa situationen, har general manager Lou Lamoriello sagt.
Lite hjälp fick han när skadade Brian Rolston hamnade på injured reserve. Nu finns extra utrymme under lönetaket, och inatt mot Colorado väntas Devils ställa upp med 18 utespelare igen.
Wikdahl: Ja, vi har väl lärt oss att NHL i Stockholm inte nödvändigtvis är en succé bara för att det är NHL. Det finns en del att jobba på. Och, ja, jag tänker på biljettpriserna framför allt.

2. Vad är du mest spänd över att se den här säsongen?
Persson: Efter att ha hängt med Oilers i tio dagar i september ska det bli kul att följa dem under säsongen. Framför allt vill jag följa Taylor Halls utveckling. Om han verkligen slår redan i år, blir jag imponerad. Det var nämligen läskigt att se hur jobbigt han hade det under campen.
Westin: Washington Capitals. Men inte 300-mål-i-grundserien, förnedra-bottenlagen, greatest show-on-ice-Capitals. Jag vill se kniven-mot-strupen-i-slutspelet-Capitals. Klarar de att leverera den här gången?
Wikdahl: Jag tänkte ju följa ungdomsrevolutionen på Long Island, med Okposo, Bailey, Tavares und so weiter. Men med Okposos skada så har jag tvingats leta substitut. Här är två: 1. Edmontons Big Three med Pääjärvi, Eberle och Hall. 2. Unga svenska backar, med Hedman, Erik Karlsson, Ekman-Larsson, Hjalmarsson och Edler i spetsen.

3. Vad missar du inte i helgen?
Persson: Europamatcherna är ju alltid…sådär. Så jag hoppas få se en riktigt bra Bruins-match på lördag, borta mot New Jersey.
Westin: NY Rangers hemmapremiär mot glödheta Toronto (tre raka segrar). Rangers måste hitta en förstecenter som kan få fart på stjärnduon Gaborik/Frolov. Inatt tycks uppdraget gå till Chris Drury, tillbaka efter skada. Ett litet experiment som gissningsvis inte kommer fortgå särskilt länge.
Wikdahl: Med en timmes mellanrum på lördag kväll smäller det rejält i ruggigt tuffa Atlantic Division. Vid midnatt börjar slaget om Pennsylvania: Pittsburgh@Philadelphia. En timme senare: Boston@New Jersey. Jag är sjukt laddad.

4. Till sist: vem vinner Stanley Cup?
Persson: Vancouver. De små förändringarna – Malholtra, Torres, bort med C:et från Luongo – kommer leda till något stort.
Westin: Pittsburgh är min favorit, Boston är min outsider.
Wikdahl: Jag sa det tidigt och står fast vid det till den dag det visar sig att jag hade fel (och den lär komma). Vancouver Canucks vinner Stanley Cup. Man har en målvakt som kan rädda laget på regniga dagar, en av ligans bästa backbesättningar och bra balans i kedjorna. Åh, och så världens bästa tvillingar förstås.

Hej på er.
Sista delen av vår genomgång av NHL kommer exakt nu, exakt här.
Vi kallar greppet för Good Cop, Bad Cop, där den förstnämnda hittar ljuspunkterna, den sistnämnde bara ser dammråttorna i hörnen. Lagen är rankade efter var vi tror de slutar i respektive conference.

Tidigare delar:
Western Conference: The Pretenders
Western Conference; The Contenders
Eastern Conference: The Pretenders

EASTERN CONFERENCE: THE CONTENDERS
Good Cop: Persson. Bad Cop: Wikdahl.

1. Washington Capitals
In: –.
Ut: Shaone Morrison, b, José Theodore, mv, Eric Belanger, f.
Good Cop: Tror ni att Capitals är revanschsugna efter den smått osannolika slutspelsförlusten mot Montreal? Då tror ni rätt. Att det här laget har all talang som krävs för att vinna titeln, står utan tvivel. Nu har man också samlat på sig en hel del erfarenhet och aldrig att laget slappnar av mitt under en slutspelsserie igen.
Bad Cop: Okej, låt mig se om jag fattat detta rätt: laget som 2008 torskade i första rundan mot Philly, som 2009 förlorade i andra rundan mot Pittsburgh och som i våras föll i första rundan mot Montreal väljer alltså att sitta nöjt under silly season? Ingen värvning? Ingen ny back? Really?
Okej. Lycka till. Ses på golfbanan.

2. Pittsburgh Penguins
In: Zbynek Michalek, b, Paul Martin, b, Arron Asham, f, Mike Comrie, f.
Ut: Sergei Gonchar, b, Ruslan Fedotenko, f, Jay McKee, b.
Good Cop: Det snackas mycket om Capitals i öst och Red Wings i väst. Av någon anledning verkar folk ha glömt bort Penguins i diskussionen om potentiell Stanley Cup-segrare. Det är, naturligtvis, helt oförklarligt.
Penguins har jobbat smart på spelarmarknaden och laget känns bättre balanserat än förra säsongen, inte minst på backsidan. Får vi bara en ”normal” säsong av Malkin, så blir det åka av. Kanske hela vägen till final.
Bad Cop: Det är inte det att Pittsburgh saknar talang, det är bara det att all talang är samlad i mitten. Tyvärr får man inte Stanley Cup för att man har flest bra centrar. Nu ska ju Malkin spela på en vinge den här säsongen men ska man hitta hål i laguppställningen så hittar du dem på kanterna. Och förlusten av Sergei Gonchar kan svida rejält när kravet att utnyttja numerära överlägen stiger i vår.
Kort sagt: Penguins är inte bättre än i fjol och vad jag minns så blev det ingen Stanley Cup då.

3. New Jersey Devils
In: Henrik Tallinder, b, Anton Volchenkov, b, Jason Arnott, f, Johan Hedberg, mv.
Ut: Paul Martin, b, Rob Niedermayer, f, Jay Pandolfo, f.
Good Cop: Vad har hänt med Devils? Har Lou blivit galen? Man börjar ju undra, när den tidigare så försiktiga klubben plötsligt går ut och signar Kovalchuk för tokmycket dollars. Vad det här betyder i framtiden (läs: när Parise ska skriva nytt kontrakt) återstår att se, men den här säsongen? Oh, boy. Parise-Zajac-Kovalchuk som förstakedja. En duo med Elias och Arnott i andra. Rolston och Clarkson i tredje. Det är en offensiv som blir svår att stå emot.
Bad Cop: Lou Lamoriello ska ha cred. När han skrev nytt kontrakt med Ilya Kovalchuk lyckades han igen få folk att tro att Devils är relevanta i Stanley Cup-racet. Det är man inte. Det är en illusion. Bortsett från förstakedjan med Kovy och Parise, vad finns det egentligen i det här veteranlaget? Jag kan berätta: en gammal andralina och två tämligen mediokra tredje- och fjärdelinor, stabila backar och en målvakt som är långt från sina glansdagar.

4. Boston Bruins
In: Nathan Horton, f, Tyler Seguin, f.
Ut: Vladimir Sobotka, f.
Good Cop: Boston hade ligans krampaktigaste offensiv i fjol. Man glömde helt enkelt bort hur man gör mål. Att laget trots det var en match i från Conference Finals, säger en del om hur svårspelat Bruins är.
Blir man bättre framåt i år? Definitivt. Horton får äntligen spela i ett bra lag och spelare som Lucic, Krejci och Ryder borde studsa tillbaka efter svaga säsonger. Friska och krya har ju Boston dessutom ligans bästa centeruppställning. Sedan ska det bli intressant att följa Seguin – Torontos present från Kesseltraden – som har överglänst Taylor Hall under försäsongen.
Bad Cop: När Bruins slog Philly i match ett i första rundan i våras så skrev jag att Boston skulle förlora matchserien. Hånen mot mig ökade i takt med Bruins segrar. 2–0 i matcher, 3–0 i matcher… Men så lärde vi oss vilka Bruins egentligen är. Boston Bruins är ett lag som kan tappa 3–0 i matcher i slutspelet. Det krävs fler nya ansikten, nya ledarfigurer för att jag ska tro på det här laget igen.

5. Philadelphia Flyers
In: Nikolai Zherdev, f, Andrej Meszaros, b, Sean O’Donnell, b.
Ut: Simon Gagne, f, Arron Asham, f.
Good Cop: Varför räckte Flyers inte hela vägen i slutspelet? Och varför var Flyers bara en straff från att missa hela Stanley Cup? Backsidan. Bredden på backsidan. Men den detaljen har GM Holmgren nu åtgärdat i och med värvningarna av O’Donnell och Meszaros.
Men förlusten av Gagne är väl tung? Nja, karln var ju sällan frisk och hans feta lön ställde till det för Flyers. Zherdev är absolut inget att lita på, men vad gör det när spelare som Briere, Leino, Carter, Giroux och van Riemsdyk alla kommer producera mer i år än förra säsongen.
Bad Cop: Vi börjar väl på samma sätt som vi börjar alla år när det gäller Flyers: målvaktsspelet. Eller snarare, bristen på målvaktsspel. Jag vet, waiver-fyndet Michael Leighton såg ut som en Stanley Cup-keeper ibland, men han får svårt att upprepa succén. Brian Boucher och Sergei Bobrovsky? Please.
Sen har vi ju det här med Simon Gagne. Visst, han har haft skadeproblem, men glöm inte att det var hans två game winning goals som ledde Flyers tillbaka från 0–3-underläget mot Boston Bruins i slutspelet. Jag har svårt att se att den frustrerande Nik Zherdev tar det ansvaret i vår.
Självklart slutspel, men inte mycket mer, för Flyers.

6. Ottawa Senators
In: Sergei Gonchar, b.
Ut: Anton Volchenkov, b, Andy Sutton, b.
Good Cop: Håll i hatten. Här blir det åka av. Full fart framåt. Senators har på pappret ett av ligans mest offensiva lag och frågan är om motståndarna ens kommer att få låna pucken i vinter. Laget har pucksäkra backar i överflöd, en stark centertrio i Spezza-Fisher-Regin och hypervassa forwards som Alfredsson, Kovalev och Michalek. Snacka om målgaranti.
Men defensivt då? Phillips kommer naturligtvis att få slita, liksom målvaktsduon. Får bara Leclaire vara frisk, har Senators dock en keeper med hög potential.
Bad Cop: Värvningen Sergei Gonchar kan visa sig vara ett genidrag, också i förlängningen då Erik Karlsson får se och lära av en av de bästa offensiva backarna i ligan. Och sen så har man ju… eh… vahettere… få se nu… Fan. Ottawa har i princip ingenting. Tveksamma målvakter, ihåligt försvar, tunn forwardsbesättning. Och jag vill helst inte skriva det här men jag gör det ändå: Daniel Afredsson är inte längre en elitvinge.

7. Tampa Bay Lightning
In: Dan Ellis, mv, Randy Jones, b, Simon Gagne, f.
Ut: Kurtis Foster, b, Antero Nittymäki, mv, Zenon Konopka, f, Alex Tanguay, f.
Good Cop: Alla gillar det Stevie Y gjort i Tampa. Det är inte så konstigt. I stort sett varje spelaraffär han gjort sedan han tog över som GM, har varit väldigt genomtänkt och vettig (det är som om han lärt sig jobbet i Detroit, eller nåt).
St. Louis har förlängt kontraktet. Lecavalier får en nystart. Kubina gör defensiven stabil. Och så har man då en joker i Gagne, som – om han får vara frisk – kan smälla in 40 kassar i den här omgivningen. Lägg därtill en ännu bättre Hedman och en revanschsugen Öhlund och du har ett slutspelslag som kan ställa till det ordentligt för toppklubbarna.
Bad Cop: Det finns de som tippar att Tampa går hela vägen den här säsongen. Bad Cop fnissar. I en svag division lyckades man bara bli fyra förra säsongen och snitta blott 2,6 mål per match. Divisionen är inte bättre i dag, men det är inte Tampa heller. Värvningarna, frånsett Gagne, är bleka och coachen är en rookie.
Tampas bästa spelare är general managern. Tyvärr lär inte Steve Yzerman snöra på sig skridskorna, han får förlita sig på att Vincent Lecavalier gör jobbet på isen. Men Vinny är ingen Stevie Y och pressen från legendaren kan snarare sänka än höja Lightningkaptenen.

8. Montreal Canadiens
In: Alex Auld, mv, Lars Eller, f.
Ut: Jaroslav Halak, mv, Sergei Kostitsyn, f, Dominic Moore, f, Paul Mara, b.
Good Cop: Ni minns vad kritikerna sa i fjol? Montreal var för litet och klent. Fullständigt felbyggt för slutspelet, med andra ord. Canadiens är kanske fortfarande litet och klent, men nog fan kan man spela slutspelshockey i Montreal. Och även om Halak var bra i fjol, så vann han inte matcherna på egen hand. Montreal har en briljant förstakedjan i Cammalleri-Gomez-Gionta. En trio som kommer bli ännu bättre under sin andra säsong. Även andrakedjan – ledd av Plekanec – har kapacitet att leverera mängder av mål.
Bad Cop: Montreal släpper alltså Jaroslav Halak? Igen: Montreal släpper alltså Jaroslav Halak!? Verkligen? Okej. Carey Price känns inte speciellt pålitlig, och det kan man inte ens dölja med försvarsinriktade Jacques Martin som coach.
I övrigt så är det här i princip samma lag som inte räckte till i våras. Och då hade man Halak i kassen. Så varför ska det gå bättre nu? Eller ens lika bra? Jag tror inte Brian Gionta och Scott Gomez har speciellt mycket utveckling i sig.

Dags för del 3 när Good Cop och Bad Cop gafflar sig igenom NHL. VI har avklarat Western Conference och nu flyger vi österut.
För er som inte förstått: USA-bloggen tar tempen på NHL, lag för lag, genom att tippa och låta två av oss inta olika positioner. En är Good Cop, som ser ljust på allt, den andra är Bad Cop som ser problemen. Och du, in- och ut-listorna är inte kompletta. Vi har bara med de vi ansett vara viktigast.

Här är tidigare delar:
Western Conference: The Pretenders.
Western Conference: The Contenders.

EASTERN CONFERENCE: THE PRETENDERS
Good Cop: Persson. Bad Cop: Wikdahl.

9. Buffalo Sabres
In: Jordan Leopold, b, Shaone Morrison, b, Rob Niedermayer, f.
Ut: Henrik Tallinder, b, Toni Lydman, b.
Good Cop: Det verkar inte spela någon roll hur många spelare som Sabres låter försvinna via free agency. Man klarade sig bra utan Briere och Drury. Då kommer man klara sig utmärkt utan Tallinder och Lydman, som lämnade i somras. Myers är redan nu redo att ta över chefsskapet i försvaret och offensivt hittar Sabres alltid bra lösningar (den senaste är Tyler Ennis). Det är budget, det är inte särskilt spännande – men det funkar.
Bad Cop: Det finns en regel för skräll-lag: man får inte göra det två säsonger i rad. Så Buffalo, vinnare av Northeast 2010, får den här säsongen se sig passerade av Boston, Montreal och kanske till och med Ottawa.
Silverkanten?
Med ett toppval i kommande draft blir det mycket roligare att gå in i säsongen 2011-2012.

10. New York Rangers
In: Alexander Frolov, f, Martin Biron, mv, Derek Boogard, skräckinjagande, Tim Kennedy, f.
Ut: Olli Jokinen, f, Aaron Voros, f, Alex Auld, mv.
Good Cop: Hur mycket bättre hade Devils slutspelsfacit varit om man i tid börjat matcha Brodeur lite försiktigt under grundserien? Tja, det får vi ju aldrig veta. Hur mycket bättre blir Henrik Lundqvist när han har en vettig backup (Biron) som kan avlasta under grundserien?
Jävligt mycket bättre, ska ni se. Bli inte heller förvånade om det äntligen lossnar för Derek Boogard (token till höger) och han sätter runt 25 kassar. Nä, nu skojade vi. Vi är dock helt allvarliga när vi påstår att Rangers offensiv är bätte än sitt rykte. Det kommer spelare som Christensen och Anisimov bevisa i år.
Bad Cop: Allt vi egentligen behöver veta om New York Rangers är att man gav fightern Derek Boogaard ett treårskontrakt och drygt 1,6 miljoner dollar per säsong. Hur det ska lösa det här lagets många problem har jag svårt att se.
Största problemet är att man inte åtgärdat defensiven. Rangers var ett av de ihåligaste lagen i ligan förra säsongen, och då var Henrik Lundqvist ändå bra. Men det är klart, nu har man ju värvat Steve Eminger. Lunkan gör frivolter i omklädningsrummet.

11. Toronto Maple Leafs
In: Kris Versteeg, f, Clarke MacArthur, f, Colby Armstrong, f.
Ut: –.
Good Cop: Nu börjar det likna något. Efter att ha rensat, byggt om, rensat igen, har Brian Burke äntligen fått ihop ett lagbygge som fansen inte behöver skämmas över. Defensiven ser löjligt stark ut, med backpar som kombinerar skills med ren och skär benknäckarmentalitet. I nye lagkaptenen Dion Phaneuf har de både och i samma person. Framåt är Kessel inte längre ensam. Både Versteeg och Armstrong går rätt in bland topp sex-forwards. Det här kan också bli säsongen då Bozak, Kulemin och Kadri får sina ordentliga genombrott.
Bad Cop: Minns ni när Brian Burke kom till Maple Leafs? ”Nu jävlar blir det ordning,” sa vi och berättade anekdoter om Ducks Stanley Cup-guld, tävlade i att hitta de mest vansinnigt roliga Burkecitaten och led med den legendariske general managern när vi läste om hans sons tragiska död.
Och nu står vi här och tittar på vad Burke har plitat ned för namn i första- och andrakedjan: Kessel, Kulemin, Grabovski, MacArthur, Bozak, Versteeg. Jag har ett samlingsnamn för den sexlingen: Finn fem fel. Jag förstår att Burke försöker bygga på ”rätt” sätt men det här laget är så baktungt att man aldrig kommer att flyga.

12. Atlanta Thrashers
In: Dustin Byfuglien, b, Andrew Ladd, f, Bean Eager, f, Chris Mason, mv, Fredrik Modin, f.
Ut: Maxim Afinogenov, f, Slava Kozlov, f, Johan Hedberg, mv.
Good Cop: Med en smart GM vid rodret kan det gå rätt snabbt att förvandla ett hopplöst gäng losers till en slutspelskandidat. Titta bara på Thrashers. De har på kort tid blivit bättre i alla lagdelar. Vi tycker att Mason är ett uppköp jämfört med Hedberg. Vi tycker att Big Buf ger försvaret mer tyngd och tuffhet. Vi tycker att Thrashers har secondary scoring. Vi tycker att laget har rätt karaktär. Vi tror till och med att det kan göra ont att möta Atlanta den här säsongen.
Bad Cop: Vi kan säga så här: det är tur att Atlanta har baseball, football och basket också. Hockeyn, den fula ankungen som aldrig någonsin växer upp och visar sig vara en svan, är en evig magknip. Bad Cop gillar Evander Kane och vad man har gjort med backsidan. Resten? Fågelskit. Talande info om forwardssidan är att Fredrik Modin har gjort 150 mål fler än någon lagkamrat.

13. Carolina Hurricanes
In: Joe Corvo, b.
Ut: Rod Brind’Amour.
Good Cop: Föryngringsprocessen är i full gång, men Hurricanes har ju redan de viktigaste bitarna på plats: en toppmålvakt (Ward), en pucksäker back (Pitkänen) och en center att bygga hela jäkla klubben kring (Staal).
Eftersom Carolina är just Carolina får vi sällan se eller höra om spelare som Jokinen och Sutter. Placera Hurricanes på Manhattan och den duon skulle tituleras stjärnor. Jokinen kan mycket väl göra sin andra raka 30-målssäsong och Sutter är på väg att växa ut till en högklassig center.
Bad Cop: Hurricanes stora problem är att man inte har någon början, eller något slut. Det beror på hur man ser på det. Det jag försöker säga är att backbesättningen är tokusel och inte kan dölja problemen som den ännu sämre förwardsbesättningen skapar. Hey, Cam Ward – ha så kul i vinter.

14. New York Islanders
In: James Wisniewski, b, Zenon Konopka, f.
Ut: –.
Good Cop: Ett redan tunt lag åker på tunga skador på Streit och Okposo. Katastrof? Inte nödvändigtvis. Titta bara på Colorado, som hade mängder av skador i fjol, men som ändå lyckades skrälla. Nu säger vi inte att Islanders kommer gå till slutspel – good cop är good, inte stupid – utan vi menar bara att skadeproblem kan svetsa samman ett lag och få komplementsspelare att överprestera. Vi ska också komma ihåg att Islanders för första gången sedan Stefan Perssons – ja, den andra Stefan Persson – glansdagar har en rätt stark defensiv.
Bad Cop: Streit och Okoso borta. Men ska vi hitta något positivt, en enda ljusglimt i Islanders, något som fansen kan omfamna så är det att man har Rick DiPietro kontrakterad i ytterligare tio säsonger efter den här. Eller vänta nu…

15. Florida Panthers
In: Steve Bernier, f, Dennis Wideman, b.
Ut: Keith Ballard, b, Nathan Horton, f.
Good Cop: Vad finns inte att gilla med Florida? Här finns sol, stränder och Miami Heat. Eller missförstod jag uppgiften nu? Aha. Okej. Vi gillar Panthers för att de har en målvakt som spelar för ett kontrakt nästa år. Vokoun är bra i vanliga fall. I år kommer han att vara ett monster. Vi gillar Panthers för att det här absolut-ingenting-att-förlora-läget kommer gynna spelare som Weiss, Frolik, Higgins och Olesz. De kommer ta ordentliga steg framåt i utvecklingen, nu när laget otvivelaktligen är i rebuild mode.
Bad Cop: Nejnejnej.

I morgon: Eastern Conference: The Contenders.

Du kan drillen: USA-bloggen tar tempen på NHL så här under säsongens första skälvande dagar och vi gör det med hjälp av ett grepp vi kallar Good Cop, Bad Cop. En av oss är snäll och positivt lagd, den andra är elak och negativ.

Vi har avverkat plats 9 till 15 i väst. Nu är det dags för slutspelslagen i Western Conference.
In- och ut-listorna är inte kompletta. Vi har valt att bara ta med de viktigare övergångarna.
Good Cop: Wikdahl. Bad Cop: Persson.

WESTERN CONFERENCE: THE CONTENDERS

1. Vancouver Canucks
In: Dan Hamhuis, b, Keith Ballard, b, Manny Malhotra, f, Raffi Torres, f.
Ut: Willie Mitchell, b, Steve Bernier, f, Pavol Demitra, f.
Good Cop: Det tog kanske lite längre än en del hade trott, men bröderna Sedin är tveklöst i toppen nu. Inte så konstigt. De är sjukt lika och det måste svårt att hänga med som back, ”vem är min gubbe?”, liksom.
I alla fall.
Vad finns det att inte gilla här? Bra målvakt, bra backar, bra forwards. Och Alex Burrows. Nä, ingen gillar honom. Men han hjälper till att vinna matcher.
Stanley Cup or bust.
Bad Cop: Det ser hyfsat ut på pappret och tvillingarna Sedin kan säkert göra 475 poäng tillsammans under grunserien. So what? Det finns fortfarande alldeles för många frågetecken kring det här laget när det vankas slutspel. Luongo var sämre än Kay Whitmore i förra årets matchserie mot Chicago och det saknas utpräglade matchvinnare som kan kliva fram när det verkligen gäller.
Presidents Trophy? Tja, kanske.
Stanley Cup? Tjenare.

2. Detroit Red Wings
In: Mike Modano, f, Ruslan Salei, b, Jiri Hudler, f.
Ut: Andreas Lilja, b.
Good Cop: Skador satte käppar i the winged wheel förra säsongen. Men är det något vi lärt oss om otur så är det att den sällan håller i sig. Alltså kommer Detroit, som fyllde sjukstugan i fjol, sannolikt att klara sig okej från sånt den här säsongen.
Ni vet vad det betyder? Det vanliga: en lång resa i slutspelet.
Och Douglas Murray tror på Mike Modano. Då gör jag det också, även om den förre Stars-liraren var på omslaget till EA:s NHL redan 1909 (bildbevis till höger).
Bad Cop: Kan någon ta och slå en signal till den där Holland-snubben och förklara för honom att NHL är en ”young man’s league”? För det här börjar ju bli löjligt. Modano? Verkligen? Vi såg redan i fjol att Detroit börjar få problem med att hänga med. Kom ihåg att Red Wings länge var illa ute i slutspelsracet, innan laget fick fart efter OS-uppehållet. Gubbarna kommer gå till slutspel även i år, men golfklubborna kommer åka fram tidigt på vårkanten.

3. San Jose Sharks
In: Antti Niemi, mv, Antero Niittymäki, mv.
Ut: Rob Blake, b.
Good Cop: Vi har redan hört allt om det finska målvaktsundret. Tänk er då två finska målvakter i samma lag! Frågan är om motstådnarna ens orkar försöka göra mål. Nej, men seriöst så kommer Sharks att leverera även när det gäller. Förr eller senare. Med iskalle Anti Niemi längst bak så tror jag på förr.
Bad Cop: ”Is this the year?”. ”Is THIS the year?”. Nä, förmodligen inte. Om det var något år som Sharks skulle ha vunnit, så var det väl i fjol. Laget har ju knappast blivit bättre till den här säsongen och nu ska alltså Joe Thornton – den nya lagkaptenen – leda styrkan mot en titel?
Puh-lease.

4. Chicago Blackhawks
In: Viktor Stålberg, f, Marty Turco, mv, Ryan Potulny, f, Fernando Pisani, f.
Ut: Dustin Byfuglien, b, Kris Versteeg, f, Andrew Ladd, f, Cristobal Huet, mv, John Madden, f, Adam Burish f.
Good Cop: En mästare är en mästare är en mästare, brukar man ju säga. Och trots spelarförlusterna, Chicago är fortfarande laget att slå. Du som tror att karaktärsspelarna som försvann inte går ersätta tror fel. Karaktärsspelare är enklare att ersätta än, säg, en supertalang som Patrick Kane. Med det inte sagt att Kane inte är en karaktärsspelare. En karaktär är han i alla fall.
Chicago har fortfarande löjlig slagstyrka framåt och om Turco får en nytändning så finns en final självklart med i målbilden.
Bad Cop: Ni vet hur det är med lönetaket: de mest talangfulla lagen har några år på sig att vinna, innan spelarna blir för dyra och truppen måste splittras. Chicagos stora chans var i fjol. Från och med nu kommer det bli svårare, väldigt mycket svårare att vinna. Att det till stora delar nya lagbygget skulle vara redo att utmana redan i år igen, kan vi definitivt glömma.

5. Los Angeles Kings
In: Alexei Ponikarovsky, f, Willie Mitchell, b.
Ut: Alexander Frolov, f.
Good Cop: Hur man bygger ett framgångsrikt lag? Bakifrån, förstås. Det lärde jag mig redan i lågstadiet. Då var Kings obehagligt lovande måvaktsduo Quick och Bernier inte födda än. Men med den duon, och ett starkt försvar som blev ännu starkare med Willie Mitchell, så räcker det nästan med Anze Kopitar (bilden) framåt. Jag skrev nästan.
Bad Cop: Kings var sommarens stora förlorare på spelarmarknaden. Man siktade på Kovalchuk, fick Ponikarovsky. Sweet baby Jesus, vilket nedköp. Nu har Los Angeles ett intressant lag, men intressanta lag vinner inga titlar. Kanske nästa säsong, om Doughty och Kopitar får två högklassiga spelare till att leka med.

6. Colorado Avalanche
In: –.
Ut: Marek Svatos, f, Darcy Tucker, f.
Good Cop: Kolla på in-listan här ovanför. Ingenting. Så tryggt känner sig Colorado Avalanche med sitt lagbygge. I fjol gick ett kraftigt nederlagstippat Avalanche till slutspel, nu är det här unga laget ett år äldre och det är inte bara lovande spelare vi pratar om. Vi pratar om prinsar som kommer att bli kungar, framtida hockeyadel, can’t miss-stjärnor. Om Avalanche lyckas behålla sin unga stomme i ett par-tre år till så kommer man att vara där Chicago Blackhawks var våren 2010.
Och du, glöm inte att Avalanche har en börs full med pengar också och kan värva fett under säsongen. Om våren 2010 ser ut att komma snabbare än väntat alltså.
Bad Cop: Let’s face it. Anledningen till att Avalanche överraskade i fjol var att många spelade över sin egen förmåga. Är Craig Anderson en av ligans bästa målvakter? Nä. Kommer Chris Stewart göra 28 mål även i år? Nä. Kommer Matt Duchene spela som han vore Steve Yzerman version 2.0? Nä. Kommer Colorado gå till slutspel i år? Nä. Börjar vi bli tjatiga? Ja.

7. Nashville Predators
In: Matthew Lombardi, f, Sergei Kostitsyn, f.
Ut: Jason Arnott, f, Dan Hamhuis, b, Dan Ellis, mv.
Good Cop: Det börjar med Pekka Rinne och slutar ofta med Patric Hörnqvist (bilden). Den ena stoppar puckarna, den andra…well, stoppar puckarna. Fast in i mål. Hörnqvist gjorde 30 mål i fjol och det blir ännu fler den här säsongen.
Med små medel har Nashville lyckats gå till slutspel fem av de senaste sex säsongerna. Jag bettar inte emot att det blir sex av sju.
Bad Cop: Hmm. Vad ska vi tippa? Till slutspel med liten marginal, sedan ut direkt i första rundan? Det är ju så det brukar se ut för Nashville. Och – klapp, klapp – det är ju imponerande i sig. Predators är ju inte direkt klubben som gör allt för att behålla sina stjärnor och som alltid ligger pressat upp mot lönetaket.
Men just därför är det svårt att engageras sig i klubbens öde. Vem bryr sig, egentligen?

8. Calgary Flames
In: Olli Jokinen, f, Alex Tanguay, f, Henrik Karlsson, mv.
Ut: Nigel Dawes, f, Vesa Toskala, mv, Christopher Higgins, f.
Good Cop: Du vill räkna ut Calgary redan? Såga värvningarna? Hävda att Kipper är på väg utför, och kanske Iggy också? Well, du kanske har rätt.
Men Flames har något mer också: desperation.
För att mjölka ur det man kan med Kipper och Iginla som förgrundsfigurer så kommer 28 snubbar som heter Sutter i Flames ledning säkerligen att göra något tokigt under säsongen. Typ trejda resten av laget mot en hyfsad center till Iginla och sedan fylla upp truppen med koner. Jag tror det kan bli lyckat.
Bad Cop: Under free agent-cirkusen tryckte kanadensiska sportkanalen TSN in ungefär 27 experter i samma studio. När det blev klart att Olli Jokinen svarade experterna med…total tystnad. De var chockade, helt
enkelt. Och tacka fan för det. Jokinen var en katastrof under sin första tid i Calgary och absolut ingenting talar för att det blir annorlunda nu.
Flames är uppenbarligen på väg utför.
Och det kommer gå snabbt.
Ohyggligt snabbt.

I morgon: Eastern Conference: The Pretenders.

Jo, vi vet att vi är sena. Men vi är ändå i tid, på något sätt.
Det här är USA-bloggens förhandsgenomgång inför NHL.

Precis som i fjol så kör vi konceptet Good Cop, Bad cop.
Det är väldigt enkelt.
En ser den ljusa sidan, en den mörka. En hittar guldkornen, den andra gruskornen.

Vi har delat upp genomgången i fyra delar: Western Conference del 1: The Pretenders, Western Conference del 2: The Contenders, Eastern Conference del 1; The Pretenders, Eastern Conference del 2: The Contenders.
Vi publicerar en del per dag.

Viktigt att veta är att på in- och ut-listan så har vi inte listat varenda spelare, utan bara de vi ansett vara viktigast. Nu åker vi.

WESTERN CONFERENCE: THE PRETENDERS
Good Cop: Wikdahl, Bad Cop: Persson.

9. St Louis Blues.
In: Jaroslav Halak, mv, Vladimir Sobotka, f.
Ut: Paul Kariya, f, Keith Tkachuk, f, Chris Mason, mv.
Good Cop: St Louis har ett gäng unga spelare, fullblodstalanger, som inget hellre vill än bevisa att de hör hemma, inte bara i NHL, utan i Stanley Cup-slutspelet. Det kanske inte är ett argument för att Blues kan nå ända fram till slutspelet. Men här kommer två riktigt jävla bra argument:
1. Jaroslav.
2. Halak.
Bad Cop: Här försvinner både Kariya och Tkachuk, vilket öppnar upp för Blues att agera på spelarmarknaden. Visst, man bytte till sig Halak. Men annars? Nothing. Nada. I stället förlitar man sig på att lagets ungdomar ska ta ett steg framåt. Lagets ungdomar tog dock ett steg bakåt i fjol och den här truppen skriker verkligen efter en riktig ledartyp som vet vad som krävs för att gå långt i ett slutspel. Andy McDonald? Nä, det räcker inte.

10. Phoenix Coyotes
In: Ray Whitney, f.
Ut: Zbynek Michalek, b, Matthew Lombardi, f.
Good Cop: Dave Tippett (bilden) hyllas i hockeyvärlden för sitt jobb med Coyotes. Med all rätt. På papperet ser inte laget mycket ut för världen men hockey spelas inte på papperet och Tippett har kramat ur varenda droppe han kan ur den här kaktusen. Vad jag har förstått så har karln bra handstyrka och kan krama ur ännu mer.
Bad Cop: ALLA underskattade Phoenix förra säsongen. I år kommer man dock inte att ha den fördelen och redan där kan vi skala bort runt tio poäng från totalsumman i fjol. Så hur bra är Phoenix, egentligen? Ett klassiskt mittenlag, om du frågar Bad Cop.

11. Anaheim Ducks
In: Toni Lydman, b, Andy Sutton, b, Andreas Lilja, b.
Ut: Scott Niedermayer, b.
Good Cop: Scott Niedermayer är förstås ett tungt tapp men Anaheim kan ändå ställa ett par farliga kedjor och en ganska svårjobbad backmassa på isen. Som senaste värvningen Andreas Lilja. Han är inte Niedermayer, men han kommer att se till att det inte blir en fest att möta Ducks.
I övrigt: Räkna aldrig ut ett lag som har en duo som Ryan Getzlaf och Corey Perry.
Bad Cop: Vänta nu….Ducks? Det var väl laget som hade NHL:s överlägset bästa backuppsättning? Inte nu längre, nej. Det här försvaret är förmodligen ett av ligans sämsta. Den enda backen av värde (Visnovsky) går dessutom sönder stup i kvarten. Perry-Getzlaf-Ryan kan bära Ducks en bit. Men inte hela vägen till slutspel.

12. Minnesota Wild
In: John Madden, f, Matt Cullen, f.
Ut: Owen Nolan, f, Derek Boogaard, skräckinjagande.
Good Cop: Ja, Mikko Koivu (bilden) är värd pengarna. Låt oss få det ur vägen först. Ge honom ordentliga vingar bredvid sig och vi skulle prata om honom i samma andetag som Wayne Gretzky och Mario Lemieux. Okej, inte då. Men Koivu är en center av toppklass.
Wild har lite fler saker som talar för laget: en målvakt (Bäckström) som bara kan bli bättre, samma stomme och två nyförvärv som fyller ett behov. Det nya, offensivare Minnesota blev aldrig farligt framåt, men man börja ändå läcka bakåt. Stanley Cup-mästarna Madden och Cullen vet hur man förhindrar sånt.
Bad Cop: Det defensiva tänket skulle bort. Här skulle det satsas framåt. Mycket mål. Underhållning. Det funkade…inte alls. Nya Minnesota blev ett lag som gav bort pucken vid precis fel tillfällen. Ett lag som inte längre hade någon identitet. Och då är man illa ute.
Men år två, då? Tja, visst borde spelarna kunna systemet bättre. Problemet är att för att systemet ska fungera, så måste spelarna vara bättre. Wilds spelarmaterial räcker helt enkelt inte till. Ibland är det inte svårare än så.

13. Dallas Stars
In: Adam Burish, f, Andrew Raycroft, mv.
Ut: Mike Modano, f, Marty Turco, mv, Jere Lehtinen, f.
Good Cop: Dallas är mitt inne i en föryngringsprocess och man håller på att lösa det rätt snyggt. Loui Eriksson, James Neal, Nicklas Grossman… Det finns garantier för att Dallas aldrig behöver bli en slagpåse innan man blir bra igen.
Slutspel? Varför inte? Bakom de fyra stora i väst så kan allt hända.
Bad Cop: Kan Mark Cuban ta och köpa Stars, already? Den här klubben behöver ju verkligen en ny ägare. Här finns ju så mycket talang – framför allt offensivt – men ingen spelarbudget att tala om. Nu tvingas Starsfansen se ett lag som har en väldigt bräcklig målvakt och en mycket tunn backbesättning. Ett par skador och Dallas får svårt att ställa ett NHL-mässigt lag på banan.

14. Columbus Blue Jackets
In: Ethan Moreau, f.
Ut: Ingen.
Good Cop: Tränaren Scott Arniel har pratar om en frejdigare offensiv och med spelare som Nash, Huselius, Brassard, Voracek och Filatov kan det bli rätt kul att se. Nej, inte ens Good Cop tror att det räcker till slutspel.
Men jag har en känsla för Columbus. Inte den typen av känsla jag skulle kasta in bostadsrätten i potten för, men en tillräckligt stark känsla för att våga säga så här: Columbus blir säsongens stora överraskningslag.
Bad Cop: Columbus är i samma situation som Minnesota var i fjol. Man har sagt adjö till sitt defensiva spelsystem och satsar framåt. ”Det är nästan tvärtom mot vad vi spelade tidigare”, sa Anton Strålman i samband med NHL-premiären. Well, det säger ju sig självt. Det kommer ta tid att strukturera om Columbus. För lång tid för att det ska bli slutspel redan i år.

15. Edmonton Oilers
In: Taylor Hall, f, Magnus Pääjärvi, f, Jordan Eberle, f, Kurtis Foster, b,
Ut: Mike Comrie, f.
Good Cop: Jag vet inte om dig, men jag kommer att se varenda sekund av Oilers jag kan den här säsongen. Den här trion som kommer in, Hall, Eberle och Pääjärvi (bilden), har du varit så spänd av förväntan över en trio rookies förut?
Trodde inte det.
Bara att lyckas skapa den här hajpen i en lägenhet på Götgatan i Stockholm, från en universellt hatad stad som Deadmonton, borde vara värt något sorts pris.
Bad Cop: Vi kommer förmodligen se de tokhajpade rookiesarna göra en och annan superinsats i början av säsongen. Men efter några veckor kommer bilden av det riktiga Oilers att klarna: ett talangfullt lag, som inte är i närheten av att vara moget för slutspel. Backsidan är fortfarande ett skämt, målvaktssidan likaså.

I morgon: Western Conference del 2: The Contenders.

What time is it?
USA-bloggen Open-time förstås!
Nu har du chansen att slå oss i fantasyhockey – NHL säsongen 2010/20112.

INTRÄDESKRAVEN:
• Du får inte jobba på Sportbladet (vi har en egen liga redan).
• Du bör infinna dig på draften – autodraft sucks. Vi draftar redan på ONSDAG 21.00.
• Du bör vara aktiv. Vi förväntar oss deltagare som ger 110 procent, för att prata sportspråk. Folk som inte bryr sig förstör för alla andra.

HÄR ÄR FÖRUTSÄTTNINGARNA:
• Vi lirar på ESPN.com.
• Vi kör 20 lag – fyra divisioner. Åtta går till slutspel.
• Rosters enligt följande: 3 centrar, 3 left wingers, 3 right wingers, 5 backar, 2 målvakter, 5 bänknötare. ESPN:s standard scoring för Head2Head Points. Ditt fantasylag möter en anna deltagare varje vecka och den som samlar ihop flest poäng vinner.
• Snake draft. Ettan i första rundan väljer sist i andra, först i tredje och så vidare.
• När vi fått ihop 20 lag lottar vi draftordningen.

SÅ HÄR FÅR DU PLATS I LIGAN:
• Lämna en kommentar till det här inlägget. Svara på följande frågor:
Vilket är ditt favoritlag i NHL?
Vilken är din favoritspelare i NHL?
På något konstigt vis väljer vi ut deltagarna utifrån den informationen. Kom ihåg att skriva din emailadress i rätt fält (publiceras inte).

Och du, draften är på ONSDAG 21.00.
Det är lite bråttom.
Nu kör vi!

Det finns lag som har otur – och så finns det New York Islanders.
Ni vet att Mark Streit, lagets viktigaste back, gick sönder i lördags och ni vet att i tisdags kom beskedet att Kyle Okposo också tvingas till operation.
Men ni kanske måste vara Islandersfans för att inte bli bli förvånade över vilken otur man kan ha.

Under andra halvan av 2000-talet har nämligen New York Islanders varit bäst på en enda sak i NHL: att få spelare skadade. Till och med om vi räknar bort den vandrande sjukhusräkningen Rick DiPietro så är Islanders löjligt hårt drabbat av skador.
De två senaste är en slägga i ansiktet på den hårt prövade organisation.
Under de senaste dagarna så har backstjärnan (i den mån man kan vara det i Islanders) Mark Streit blivit axelskadad och forwardslöftet Kyle Okposo har blivit…axelskadad. Både Streit och Okposo tvingas till operation. Okposo påstås kunna vara tillbaka i december men för Streit är säsongen sannolikt över.

Så. Det här leder oss till den intressanta, men darriga, statistik som heter Man Games Lost To Injury (MGLTI). MGLTI, alltså hur många matcher som spelarna i ett lag tillsammans har missat, målar inte hela bilden men ger ändå en indikation på vilken klubb som har det jobbigt och vilken som ofta hamnar på rätt sida om en röntgenplåt.

• Säsongen 2006/2007 hade Islanders 351 MGLTI. Bara ett lag hade fler – St Louis Blues med 382. Som jämförelse så hade Ottawa blott 82 MGLTI.
• Säsongen 2007/2008 blev siffran 402. Den var det inget lag i NHL som slog. Phoenix Coyotes hade minst trångt i sjukstugan med sina 74 MGLTI.
• 2008/2009 tog det verkligen (sjuk)hus i helvete. Islanders hade 566 MGLTI. Tvåa var St Louis med 100 färre.
• Den gångna säsongen hittar jag inte exakta siffror för (NHL för inte officiellt den här statistiken längre) men i april, med bara några få matcher kvar av grundserien, så var Islanders nionde lag på listan med 250 man games lost to injury. Det måste ha blivit ett gäng till med tanke på att Doug Weight och Rick DiPietro, exempelvis, inte spelade i slutet av säsongen så kan man ha klättrat ett par placeringar. Edmonton Oilers var värst med 531 matcher.

Varför det är så här vet jag inte, mer än att det inte kan bero på hård träning i alla fall. I så fall hade New York Islanders tabellrad de senaste åren sett annorlunda ut.
/Wikdahl

Du har suttit som klistrad framför teven vid Premier League-uppstarten och kanske är du som oss, kanske sitter du också och funderar på varför USA, som har så starka band till England, inte är en supermakt också i fotboll.
Jaså? Du funderar inte på det?
Well, svaret kommer här i alla fall.
Och lösningen.

USA:s problem med att bli en av världens absoluta toppnationer i fotboll, är de flesta överens om, är att landets största idrottstalanger inte ser soccer som ett alternativ. Sporten är för liten, intresset för lågt, tv-matcherna för få, de internationella framgångarna för små.
När barn i USA börjar intressera sig för sport så ser de inte Landon Donovan, Clint Dempsey, Tim Howard eller Örebros Alejandro Bedoya.
De ser LeBron, Adrian Peterson och A-Rod.
Så trots att man i USA menar att man har 18 miljoner fotbollsspelare i landet så visar det sig inte på den största scenen. För atleterna med talang, de som kunde och skulle ha blivit bäst, valde en annan sport.

Så de soccerintresserade amerikanerna – och de är trots allt väldigt, väldigt många – har uppfunnit en ny sport: att fantisera om hur deras landslag hade sett ut OM landets största idrottstalanger hade valt övriga världens favoritvariant av fotboll.
Efter uttåget mot Ghana i VM i somras så tog sajten Yahoos Premier League Fantasy Football-blogg tag i saken och spikade ihop en drömelva.
Så här såg den ut:

MÅLVAKT:
Tim Howard
Fotboll, Everton. 191 cm, 95 kg.
Den enda riktiga fotbollsspelaren i laget. Men landslagskeepern har faktiskt en bakgrund i basket också och draftades av Harlem Globetrotters i fjol.

BACKAR (från höger till vänster):
Dwyane Wade
Basket, Miami Heat, 193 cm, 100 kg.
Kvick och orädd. De finns de som menar att Wade, inte LeBron, är världens bästa spelare. Skulle antagligen vara tämligen offensiv lagd.
Dwight Howard
Basket, Orlando Magic, 211 cm, 120 kg.
För det första är han stor, för det andra stor och för det tredje: han är jävligt stor. Lättrundad av en sån som Messi, spekulerar jag i, men antagligen jobbig att utmana i luftrummet när hörnan kommer. Har slagit huvudet i korgen på ett dunkförsök. Korgen sitter 3,05 meter upp.
Ndamukong Suh
Football, Detroit Lions, 193 cm, 139 kg.
Stor kropp, enorm styrka och en bra motor. Rörligare än mittbackskamraten Howard och väldigt, väldigt explosiv.
Darelle Revis
Football, New York Jets, 180 cm, 90 kg.
Cornerback i NFL som kan få vilken stjärnreceiver som helst att fundera på tidig pensionering. Tanken är att han skulle dominera i en mot en-spelet och helt stänga sin kant.

DEFENSIVT MITTFÄLT:
Troy Polamalu
Football, Pittsburgh Steelers, 178 cm, 93 kg.
Safetyn Polamalu har snabbhet, fantastiska instinkter och förmåga att läsa spelet. Och han har en kul frisyr. Polamalus hår är försäkrat till en miljon dollar. Och i idrott, inte minst fotboll, så kan en intressant frisyr vara viktigt.
Ray Lewis
Football, Baltimore Ravens, 185 cm, 113 kg.
35 år gammal, legendarisk linebacker som blev MVP i Super Bowl XXXV. För att citera kollega Westin här ute till höger, på frågan om favoritspelare: ”Ray Lewis för intensiteten.”

OFFENSIVT MITTFÄLT:
LeBron James
Basket, Miami Heat, 203 cm, 113 kg.
Ett fysiskt monster, stark, obehagligt snabb, spänstig. Han gör allt på parketten och rimligtvis borde hans sanslösa allround-skills översättas mycket bra till gräs också.
Rajon Rondo
Basket, Boston Celtics, 185 cm, 78 kg.
Rondo är lätt, i det här sällskapet, men har alla fysiska förutsättningar – och i sin position som pointguard och playmaker är han van att styra ett lag. Rondo är en utmärkt defensiv spelare också.
Reggie Bush
Football, New Orleans Saints, 183 cm, 92 kg.
En skräck för motståndarna varje gång han har bollen. Snabb, explosiv, mångsidig och oberäknelig. En av sex spelare i det här laget som vunnit mästerskapet i sin sport (de andra är Rondo, Lewis, Bryant, Polamalu och Wade). USA gillar vinnare.

FORWARD:
Kobe Bryant
Basket, Los Angeles Lakers, 198 cm, 93 kg.
Kallas för en assassin. Kobe har inte bara de fysiska egenskaperna, han har också killerinstinkten som krävs där framme och hugger som en kobra, eller en Black Mamba kanske, på chanserna. Växte delvis upp i Italien och har ett dokumenterat fotbollsintresse. Sökte upp Leo Messi på OS 2008 för en pratstund. Det var mest Kobe som pratade. ”You’re the man, Messi. You’re the best. You’re not just good, you’re the best,” sa Kobe. Messi har senare berättat att Kobes ord var viktiga för honom.

So there. Där är lösning. Ta in de där snubbarna och USA vinner VM-guld 2014.
Eller inte.
Men vi kan ju i alla fall konstatera att det blir ett rätt biffigt lag. Om vi räknar bort den riktiga fotbollsspelaren Tim Howard (som trots allt är 191 cm lång) så blir snittlängden just 191 cm och snittvikten 103 kg.
Mittbackslåset, Howard och Suh, blir…skräckinjagande är nog ordet. Snittstorleken på de killarna är 202 cm och 129,5 kg.

Så vad tror du? Skulle det här funka, om vi utgår från att de hade blivit drillade i fotboll från tidig ålder? Vilken spelare saknar du i elvan?
Kommentarsfältet står öppet.

/Wikdahl

Ni kan drillen.
Fyra sporter, fyra frågor.
Öppet kommentarsfält.
Nu kör vi.

• MLB: Rookie-sensationen Stephen Strasburg tvingas till en avancerad armbågsoperation – och väntas missa 12-16 månader. Vad var dina tankar när du först hörde nyheten?

Wikdahl: Tråkigt för Strasburg, naturligtvis. Men han är ung. Mina tankar gick snarare till Washingtons sportsupportrar. Nationals är stabilt usla, Wizards är ett skämt och Redskins gick 4–12 förra säsongen. Capitals är framgångsrikt – men en hjärtekrossare. Strasburgh symboliserade hopp om bättre tider. Men Wizards John Wall, och i viss mån också Redskins nye coach Mike Shanahan, kan hjälpa till att bära den bördan.

Persson: ”Holy fuck”. Typ så. Jag var i USA i samband med Strasburgs debut och intresset var verkligen sjukt, sjukt stort. Det var nästan så att NBA-finalerna – som avgjordes just då – hamnade i skymundan på ESPN och i USA Today. Det är en riktigt tung smäll för MLB, men för Washington som sportstad är det nästan förödande. Nu väntar vi bara på att McNabb ska halka på ett bananskal i Redskins omklädningsrum och bryta benet.

Westin: Först tyckte jag såklart att det var jävligt trist. För Washington Nationals, men också för alla basebollfans i Nordamerika. Många motståndarklubbar har vittnat om en Strasburg-effekt – när Nationals kom till stan köpte folk biljetter inte för att se en basebollmatch, utan för att se the greatest pitching prospect ever.
Sedan kom min nästa tanke: Nu får vi f-n se vad den här killen är gjord av. Att komma tillbaka från Tommy John surgery är ingen lek. Att Stephen Strasburg kastar en elak fastball vet vi, men har han målmedvetenheten som krävs för att komma tillbaka från en svår operation?

• NBA: Enligt ESPN:s källor är frågan inte OM, utan NÄR Carmelo Anthony blir bortbytt av Nuggets. Tro det den som vill – men vart vill du se Melo lira boll om han lämnar Denver?

Wikdahl: Tja, hur vore det med New Jersey Nets? 2012 flyttar laget till Brooklyn och man behöver en självlysande stjärna. Utöver nye ägaren Mikhail Prokhorov alltså. Eller fan också. Skicka honom till Miami vettja. Och så Dwight Howard också. Och Chris Paul, Kevin Durant, Deron Williams, Kobe Bryant, Pau Gasol, Tim Duncan, Steve Nash och Dirk Nowitzki också. Alla till Miami. Alla.

Persson: Han får spela var han vill. Så länge inte han och Chris Paul får för sig att lägga grunden till ett nytt superlag a la Heat i New York, vill säga. Men det kanske är dit vi är på väg? Superstjärnorna samlas i ett par lag och plötsligt har vi ett NBA som är lika förutsägbart som La Liga.

Westin: Okej, utan någon hänsyn till vilka klubbar som är mest realistiska eller som har mest att erbjuda Nuggets i en trade… Varför inte New York Knicks? Det vore roligt om det spelades betydelsefulla matcher i Madison Square Garden igen. Knicks behöver en stjärna till bredvid Amar’e Stoudemire för att på allvar bli en faktor i East.

• NFL: Klubbarna och NFL-bossen Roger Goodell vill utöka grundserien från 16 till 18 matcher, genom att förkorta försäsongen från fyra till två matcher. Spelarna är mycket kritiska. Vad är bäst – 16 eller 18?

Wikdahl: Egentligen vore det bästa om man spelade 200 000 matcher per säsong i alla sporter, i alla serier. Då eliminerar du elementen slump och otur och de bästa lagen kommer att vara i topp och de sämsta i botten. Rättvisa. Men, nej, det är ju idiotiskt. Här är jag nog är på spelarnas sida. Problemet med skador ökar avsevärt och varje match förlorar lite av sin lyster.

Westin: Jag är starkt emot förslaget. Vi älskar NFL för att varje match är av monumental betydelse. Lägger du till två omgångar på schemat kommer litegrann av den där svårslagna nerven du känner varje söndag försvinna. Dessutom blir det svårare att utvärdera rookies och backups (det är ju det försäsongen är till för), samtidigt som skaderisken ökar för stjärnorna. Inte bra.

• NHL: Niclas Bergfors är långtifrån ett nytt kontrakt med Atlanta Thrashers. ”Återigen, vår syn på spelaren och deras syn på spelaren är kanske inte riktigt samma”, säger klubbens GM Rick Dudley. Hur bra är Bergfors, och hur mycket skulle du betala för honom?

Wikdahl: Han ska väl ha Kovalchuks lön? Det var väl Kovy han ersatte? Nja, men det är knivigt sånt där. Men NHL gillar statistik, so here goes: Bergfors tjänade 500 000 dollar förra säsongen. Lagkamraten Bryan Little, ett år yngre och tio poäng färre i fjol, skrev nyligen ett treårskontrakt värt drygt sju miljoner dollar, 2,4 miljoner dollar per år. Atlanta bytte i somras till sig Dustin Byfuglien, ett år äldre och tio poäng färre i fjol, som tjänar tre miljoner dollar per år. Så med den duon i åtanke ska väl karln ligga på drygt tre miljoner dollar per säsong. (Jag vet, man ska inte jämföra spelare på det viset, det finns åtskilliga fler faktorer, men jag gjorde det ändå). För övrigt: I sin första hela säsong i NHL så gjorde Bergfors 44 poäng på 81 matcher. Det är lika många som Henrik Zetterberg gjorde på 79 matcher som rookie i Detroit.

Persson: Knepigt. Det är ju svårt att veta exakt vilka argument som används, men tillåt mig gissa:  Bergfors & Co påpekar säkert det faktum att den förre SSK-talangen skrev kontrakt med Devils redan 2005/06. Och att han därför inte ska betraktas som en andraårsspelare, även om han faktiskt är det (hoppas ni hängde med i tankegången där). Men hur mycket jag skulle betala? Säg ett tvåårskontrakt på 2,3 miljoner dollar.

Westin: Det här med lönetak, dollar och cent är mer kollega Perssons bord. Men det jag vet är att Thrashers inte har råd att vara snåla. Jag tror att Atlanta, post-Kovalchuk, försöker bygga ett lag på attityd och arbetsvilja. Men man behöver fortfarande målskyttar. Bergfors är en sådan.