Häromdagen bad vi våra följare på twitter (ni hittar oss på @abusabloggen) att förutspå något om den kommande NFL-säsongen.
Här nedan har vi samlat alla predictions och i februari dammar vi av det här inlägget för att se vem som fick rätt.
Har du något att tillägga? Bara att använda kommentarsfältet.

@BerraBlodig:
EJ Manuel blir årets rookie.

@EnricoSpiaggia
Jag förutspår att Bears blir ett offensivt powerhouse och går 15-1 i år. Vinner dock inte Superbowl trots en bra reg

@MagnusEngberg
Alfred Morris springer flest yards. Eli kastar flest.

@JProspects
Mike Walllace håller sitt snitt med 8td/säsong, blir på håret!

@Svennemano
Seahawks vinner Super Bowl, 14-2 i grundserien, där dom även gör 35 poäng i varje halvlek.

@drommarnaskaj
Texans möter Seahawks i Super Bowl i en tät match som vinns av Texans.

@jonathantorell
Vick blir skadad i 2Q,week 2. Packers slutar top 5 i total rushing yards. Clay matthews defensive player of the year.

@gubbesomtycker
Att Drew Brees passar för flest yards…

@thr1llr
att Tim Tebow kommer få minst två reps som TE!
Sanchez kommer starta första två matcherna men kommer bytas ut vid tredje matchen. Geno Smith kommer leda Jets!

@JS_OTF
Adrian Peterson flest rushing TDs

@USAsvensk
tyvärr så lär Denver vinna

@myslas
Percy Harvin håller sig skadefri och har flest total yards i ligan.

@danielcroona
Kaepernick har en medioker säsong. Seahawks vinner istället divisionen och går till Super Bowl.

@jullovic
Bengals vinner trots en lite taskig grundserien.

@SBodarve
jets d# hittar tillbaka till gammal fin form och bär laget till ett respektabelt 7-9. Panthers vinner NFC South

@TouchdownBlogg
Brady skadar sig i första quartern i matchen, Tebow blir Super Bowl-MVP.

@imtakinadump
minst 5 spelare har 20 eller fler sacks och Strahans rekord ryker all världens väg.
Trots Mendenhall & Palmer vinner Cardinals West och tar sig hela vägen till NFCCG

@nflsupporter
LeSean McCoy springer för flest yards. Le’Veon Bell blir årets offensiva rookie. Rams går till slutspel. Broncos vinner SB.

@Emilwahlstrom51
Ser i min glaskula att Tavon Austin blir Offensive rookie of the year och att Mark Sanchez upprepar the buttfumble

@jsk_sct
Kaep springer för mer td än vad han kastar

@AndresSwe
Jamaal Charles vinner säsongens rushliga och Kansas City till slutspel på wildcard

@M_Brienza1
Jets går till slutspel efter 10-6 och Geno Smith leder laget till conference final efter att Sanchez blivit bänkad tidigt
Cleveland blir inte sist i afc north och alla lagen i nfc East slutar 8-8

@varldsmastaren
steelers går 4-12.

@anksvans
Houston missar playoffs å får äntligen stark kritik för avsaknad av WR2. (finns såklart mer förvånande scenarier)

@martinsamuel
Kirk Cousins tar Redskins till slutspel. Griffin kommer tillbaks halvskadad i första slutspelsmatchen men åker ut direkt.

@maxiiig94
Jason Garret får sparken efter säsongen eftersom Cowboys inte går till Playoffs.. Fast kanske inte förvånande:-)

@gustavnilang
jag tror på Jets! Kan ingenting om NFL men heja Jets! Någon måste ju heja på de.

@martinhjelmberg
bengals tar hem segern i afc north! Bra försvar, ungt anfall med några smarta draftpicks. Ravens genomgår en föryngring.

@Biwallo
Ne,j ingen kan tro på att Jets vinner Super Bowl den kommande säsongen. Gissar att de slutar på 5-11.
Hoppas av hela mitt hjärta på 49ers. Annars tror att Broncos blir heta i år och att de kommer att gå lång i slutspelet.

@Ader01
Tom Brady visar att han är bästa QB:n genom alla tider och vinner super bowl med sin nästan helt nykomponerade receiver kår

@MattiasGrahn
Buffalo Bills överträffar sig själva och hamnar över .500! CJ Spiller & Fred Jackson springer båda mer än 1000 YDS.

@ludvigkarmehed
Seahawks vinner superbowl mot Patriots efter att ha vänt underläge 10-21 till 31-24

@MartinBostrom
broncos kommer ha 3 wrs med över 1000 recieving yards!

@AlphaDamir
Denver vs San Francisco i Superbowl. Denver vinner

@AlbinHellstrom
Denver går till slutspel efter 12-4 i matcher. Vinner över Houston i en tät AFC final men förlorar mot Atlanta i Superbowl.

/Stefan.

I går blev Tuukka Rasks nya kontrakt med Boston Bruins klart. Det blev, som väntat, ett åttaårskontrakt värt sammanlagt 56 miljoner dollar. (Man behöver inte ens en miniräknare för att räkna ut att) Caphiten blir 7 miljoner dollar om året.

Ska Bruinsfansen vara nöjda med kontraktet? Ja, just nu. Men framför allt ska de vara nervösa. För let’s face it, misslyckade kontrakt med målvakter tenderar att lamslå klubbar i högre utsträckning än skeva dealar med backar eller forwards.

För att belysa det har vi gjort en liten guide över de största målvaktskontrakten under lönetakseran.

Namn: Rick Di Pietro.
Klubb: New York Islanders.
Kontrakt: 15 år, 67 miljoner dollar.
Det positiva: Med tanke på att vi snackar Islanders här, så kom ihåg att kontraktet förmodligen kunde ha varit på 25 år.
Det negativa: Di Pietro är utköpt efter att ha spelat runt 170 NHL-matcher sedan han skrev på kontraktet i september 2006. Så ja, kontraktet är verkligen ett av de allra värsta i NHL:s historia. Och det man ofta glömmer är att Di Pietro inte ens var bra när han fick kontraktet. 32 (!) målvakter hade bättre räddningsprocent än Di Pietro under 2005/06. Di Pietro har ALDRIG varit bra.
Vad Ilya Bryzgalov skulle säga: ”I think Di Pietro contract was like universe. Only bigger”.
Vad Don Cherry skulle säga: ”WE’LL A WHAT DID YOU THINK WILL A HAPPEN WHEN YOU SIGN ONE OF THOSE ITALIAN GOALIES!?”

Namn: Roberto Luongo.
Klubb: Vancouver Canucks.
Kontrakt: 12 år, 64 miljoner dollar.
Det positiva: Vi fick det här klippet:

Det negativa: Kontraktet har verkligen satt hela Canucks i den berömda skiten. Med en vettigare deal hade GM Mike Gillis kunnat trejda Luongo, fått väääldigt bra betalt i utbyte och sedan satsat på yngre och billigare Cory Schneider. Enligt journalisten Damien Cox hade Gillis kunnat få Nasim Kadri, Tyler Bozak och ett draftval för Luongo, men tackade nej. Fatta då vad Canucks hade kunnat få om Luongo haft ett vettigt kontrakt. Nu är Schneider bortbytt mot talangen Bo Horvat och klubben smörar med allt smör i Wisconsin för att få Luongo på gott humör igen.
Vad Ilya Bryzgalov skulle säga: ”Vancouver reporters not nice. Not like Siberian Husky. She’s nice”.
Vad Don Cherry skulle säga: ”WHAT DID I JUST A TELL YA ABOUT ITALIANESE GOALIES!?”

Namn: Jonathan Quick.
Klubb: Los Angeles Kings.
Kontrakt: 10 år, 58 miljoner dollar.
Det positiva: Juryn är fortfarande där ute, som de säger. Men som Quick spelar i slutspelet (94,6% under 11/12 och 93,4% i år) finns det anledning att tro att kontraktet kommer se bra ut de närmaste åren. Caphiten är på relativt låga 5,8 miljoner dollar.
Det negativa: Quick såg inte speciellt vass ut under grundserien, med endast 90,2 i räddningsprocent. Det är något att lägga på minnet, i alla fall. Och kom ihåg att vi snackar om ett tioårskontrakt. Om Quick är ojämn i grundserien nu, hur är han när han fyllt 35?
Vad Ilya Bryzgalov skulle säga: ”LA nice beach. You can swim. Not like Philly. Dark water. Dark like in the woods. Or in universe”.
Vad Don Cherry skulle säga: ”WELL OF COURSE QUICKIE IS GOOD, HE’S A GOOD CANADIAN….OH”.

Namn: Tuukka Rask.
Klubb: Boston Bruins.
Kontrakt: 8 år, 56 miljoner dollar.
Det positiva: 7 miljoner dollar i caphit är hanterbart, särskilt om lönetaket förväntas stiga rätt kraftigt de kommande åren. Och av det vi sett hittills, så är Rask utan tvekan en av ligans bästa målvakter.
Det negativa: Materialkostnaden kommer inte gå ned.

Vad Ilya Bryzgalov skulle säga: ”Rask happy now. But everybody get buy out. It is like NHL law. If you sign big contract and NHL find out, you be buy out.
Vad skulle Don Cherry skulle säga: ”YA KNOW I CANT BELIEVE THIS KID IS FROM A COUNTRY THAT IS CLOSE TO HARDY ASTROMS COUNTRY”.

Namn: Ilya Bryzgalov.
Klubb: Philadelphia Flyers.
Kontrakt: 9 år, 51 miljoner dollar.
Det positiva: ”It’s Always Sunny in Philadelphia” var under en period bara den näst roligaste showen från Pennsylvania.
Det negativa: Showen är över. Nedlagd. Det finns även en liten risk att huvudrollsinnehavaren har gjort sitt i NHL. Experimentet blev inte helt gratis för ägaren Ed Snider och målvaktscirkusen i Philly lär hålla på ett tag till. För ni tror väl inte på allvar att duon Emery/Mason tar laget lååångt in i slutspelet? Nä, tänkte väl det.
Vad Ilya Bryzgalov sa: ”I am grateful”.
Vad Don Cherry skulle säga: ”YA ALL KNOW I DONT LIKE COLOURFUL PERSONALTIES”.

/Stefan.

NBA har som bekant ett lönetak. För säsongen 2012/13 låg det på 58 044 000 dollar.
Man kan säga att Los Angeles Lakers – ni vet det där laget som precis tog sig till slutspel bara för att åka ut med dunder och brak – den gångna säsongen spenderade något över det taket. Det får man göra i NBA, men då tvingas man också betala den så kallade lyxskatten.
Vad Lakers är skyldiga i lyxskatt?
29 259 739 dollar.
Kanske även några cent.

Sett till de tio senaste säsongerna är dock inte Los Angeles Lakers värst. Långt ifrån. Det framgår av den här intressanta sammanställningen av shamsports.com.

/Stefan.

Det har blivit lite av en sommartradition, USA-bloggens free agent-lista. Här listar vi de största kontraktslösa namnen efter position och bockar av allt eftersom de får ny klubbadress.

Målvakter:

Ilya Bryzgalov
Tim Thomas
Rick DiPietro
Nikolai Khabibulin, Chicago Blackhawks, 1 år, 2M$ caphit.
Har funnit sig i backup-rollen och kommer pusha Crawford lika bra som Emery gjorde. 
Evgeni Nabokov, New York Islanders, 1 år, 3,25M$ caphit.
Kortsiktig okej lösning för Isles. 
Jose Theodore
Ray Emery, Philadelphia Flyers, 1 år, 1,65M$ caphit.
Flyers kör lågbudgetlösning igen och varför inte? Emery får ett år på sig att visa att han är en no 1.  

Backar:

Ron Hainsey
Tomas Kaberle
Marek Zidlicky
Ryan Whitney
Mike Komisarek, Carolina Hurricanes, 1 år, 700K$ caphit.
Bidrar i alla fall till tuffhet och ledaregenskaper. För det priset? Klart godkänd värvning. 
Carlo Colaicovo
Jeff Schultz, Los Angeles Kings, 1 år, 700K$ caphit.
Kings kommer sakna Scuderi. Schultz är inte mycket till tröstprist, men caphiten är i alla fall låg.
Roman Hamrlik
Rob Scuderi, Pittsburgh Penguins, 4 år, 3,375M$ caphit.
Tillbaka i Pittsburgh, där han kommer göra nytta. Men nu måste Pens göra sig av med lön. Kanske blir det Orpik som åker? 
Keith Ballard, Minnesota Wild, 2 år, 1,5M$ caphit.
Chans till nystart för Ballard, som hade tungt i Canucks. Smart värvning med låg risk.
Jordan Leopold, St Louis Blues, 2 år, 2,25M$ caphit.
Väntad re-signing. Leopold gör nytta som defensiv back. Lär inte påverka möjligheterna att re-signa lagets RFA:s.
Toni Lydman
Tom Poti
Ian White
Greg Zanon
Hall Gill
Steve Montador
Douglas Murray
Andrew Ference, Edmonton Oilers, 4 år, 3,25M$ caphit.
Perfekt lösning för Oilers. En pålitlig karaktärsspelare som kommer leda unga Oilers. Inte i poängligan, nej, men i omklädningsrummet. 
Michal Rozsival, Chicago Blackhawks, 2 år, 2,2M$ caphit.
Re-signat med mästarna till en vettig caphit.  
Joe Corvo
Wade Redden
Andreas Lilja

Forwards:

Vincent Lecavalier, Philadelphia Flyers, 5 år, 4,5M$ caphit.
Har inga problem med caphiten. Men fem år? Flyers fortsätter att satsa tungt på veteraner med nedåtgående formkurva. 
Jarome Iginla, Boston Bruins, 1 år, 6M$ caphit.
Iginlas caphit är i grunden endast 1,8 miljoner dollar, men når han bonusnivåerna går det upp till 6 miljoner. En bra deal ekonomiskt, återstår bara att se hur Iggy fungerar i Bruins. Här får han i alla fall spela RW och i teorin borde han passa perfekt i en förstakedja med Krejci och Lucic. 
Danny Briere, Montreal Canadiens, 2 år, 4M$ caphit.
Briere har en del att bevisa efter sista tiden i Flyers. Viktigt för Canadiens att det bara blev två år (jmfr med Flyers och Vinny). 
Patrik Elias, New Jersey Devils, 3 år, 5,5M$ caphit.
Elias kommer förmodligen avsluta karriären som en Devil. Kanske lite överraskande att det blev hela tre år för 37-åringen. 
Mike Ribeiro, Phoenix Coyotes, 4 år, 5,5M$ caphit.
Ger Coyotes en ny dimension, länge sedan de hade en riktig playmaker. Men det är mycket pengar för en 34-åring som har haft en väldigt ojämn karriär. 
Daniel Alfredsson, Detroit Red Wings, 1 år, 5,5M$ caphit.
Holy crap. Jesus Christ. Alfredsson är en Red Wing. Oerhörd förlust för Sens, naturligtvis. Vi saknar ord, faktiskt.
Mikhail Grabovski
Tim Connolly
Jaromir Jagr
Teemu Selänne
Brenden Morrow
Pierre-Marc Bouchard, New York Islanders, 1 år, 2M$ caphit.
Billig lösning utan risk? Yes, det är så Islanders funkar numera. 
Nik Antropov
Nathan Horton, Columbus Blue Jackets, 7 år, 5,3M$ caphit.
Tung värvning för Jackets, som sänder en signal till fansen och motståndarlagen. Horton kan vara grym, men har haft stora problem med skador. Listan på hjärnskakningar är lång. Riskfylld värvning? Yes. Chansning värd att ta om du är Jackets? Yes, där också. 
Derek Roy, St Louis Blues, 1 år, 4M$ caphit.
Blues missade både Weiss och Filppula och fick nöja sig med Roy. Kan han göra sig fri från skadorna och fylla tomrummet efter Andy McDonald? Tveksamt. Men smart lösning med ett 1-årskontrakt.
Saku Koivu, Anaheim Ducks, 1 år, 2,5M$ caphit.
Ett år till för veteranen som fortfarande kan producera, allt till en vänlig caphit.
Ryane Clowe, New Jersey Devils, 5 år, 4,85M$ caphit.
Dagens head scratcher. Clowe kommer från en oerhört tung säsong där han gjorde endast tre mål. En väldig chansvärvning.  
Matt Cullen, Nashville Predators, 2 år, 3,5M$ caphit.
Simon Gagne
Matthew Lombardi
Michael Ryder, New Jersey Devils, 2 år, 3,5M$ caphit.
Kändes som någon klubb till slut skulle överbetala rejält för den ojämne Ryder. Men det här är faktiskt en helt okej deal för Devils.  
Clarke McArthur, Ottawa Senators, 2 år, 3,25M$ caphit.
Inte mycket till tröstpris när man förlorat Daniel Alfredsson till Detroit. 
Dustin Penner
Rostislav Olesz, New Jersey Devils, 1 år, 1M$ caphit.
Utköpt av Chicago och hoppas på nystart i Devils. En chansning värd 1 miljon dollar under ett år? Absolut. 
Stephen Weiss, Detroit Red Wings, 5 år, 4,9M$ caphit.
En spelare som Detroit verkligen ville ha. Och man fick honom till ett riktigt bra pris. 
Valtteri Filppula, Tampa Bay Lightning, 5 år, 5M$ caphit.
Filppulas värde är omdebatterat. Visst, 5M i caphit för en andracenter är ingen katastrof. Men det priset för en andracenter som har det svårt att hålla igång produktionen? Vi får Ville Leino-vibbar av det här kontraktet.  
Daniel Cleary
David Clarkson, Toronto Maple Leafs, 7 år, 5,25M$ caphit.
Steve Sullivan
Vinny Prospal
Mason Raymond
Michal Handzus, Chicago Blackhawks, 1 år, 1M$ caphit.
Milan Hejduk
Matt Cooke, Minnesota Wild, 3 år, 2,5M$ caphit.
Hm. Cooke är en riktigt vass penaltykiller och har – sett till senaste säsongen i alla fall – oförtjänt dåligt rykte. Kommer utan tvekan göra nytta i Wild.
Alexi Ponikarovsky
Tyler Bozak, Toronto Maple Leafs, 5 år, 4,2M$ caphit.
Blev inte lika dyr som man fruktade i Toronto. 4,2 är ändå helt okej. Men är han en no 1-center? Icke.
Pascal Dupuis, Pittsburgh Penguins, 4 år, 3,75M$ caphit.
Får en rejäl löneökning, men det var väntat. Ultimata för Pens hade kanske varit två eller tre år för 34-åringen.
Eric Nystrom, Nashville Predators, 4 år, 2,5M$ caphit.
Pålitlig forward som ensam inte kommer lösa Predators problem med målskyttet. Men en nyttig karaktärsspelare till schysst prislapp.
Damien Brunner
Brad Boyes
Colby Armstrong
Viktor Stålberg, Nashville Predators, 4 år, 3M$ caphit.
Ska bli väldigt intressant se Stålberg i en mer framträdande roll. Känns som rätt lag att komma till, Preds behöver målskyttar. Kan tycka att 3M är lite mycket, men kommer målen är det en viktig investering för klubben..
Matt Hendricks, Nashville Predators, 4 år, 1,85M$ caphit.
Nyttig spelare till en vettig prislapp.
Peter Regin, 1 år, New York Islanders, 750K$ caphit.
Hade ingen framtid i Senators och får möjligheten att spela till sig ett bättre kontrakt med Isles.
Peter Mueller

1-1 i matcher och vi har faktiskt ingen aning om var den här serien är på väg.
Vi kan dock notera att…

• Sedan bäst av sju-formatet infördes 1939 har lagen som vunnit match två av Stanley Cup-finalen i 55 fall av 73 också vunnit titeln. Det motsvarar 75,3 procent. Game 2-segrarna har dessutom vunnit titeln åtta gånger under de tio senaste åren.

• Å andra sidan vann Boston titeln 2011 efter att ha förlorat game 2, så egentligen betyder statistiken ovan absolut ingenting. Men visst var det tre snygga meningar?

• Det här kan vara vår nya favorit-Gif.

Det här är så klart vår gamla favorit-Gif:

• Det är första gången sedan 2004 som SC-finalen är 1-1 efter två matcher. Ville bara säga det. No reason.

• Två raka sudden-matcher i Stanley Cup, alltså. Det är andra året i rad som det skett. Innan förra året, så hade det inte hänt på 61 år. Men det är också en bit kvar till finalerna 1951, då samtliga fem matcher mellan Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens gick till sudden death. Kan vara bra att veta vid random Stanley Cup-konversation: ”Spännande? Nja, själv tycker jag att 1951 var ett bättre år”. 

• Har ni hört den här förut: ”Alltså, det är ju så att powerplay är vääääldigt viktigt i sådana här matcher”.
Eh, nä.
Boston är nia i PP-effektivitet i årets SC, Chicago 12:a. Vilka som toppar listan? Anaheim. Kings var 12:a i fjol, men vann ändå. Boston hade 11,4 procent i effektivitet under vägen till titeln 2011.

• Vi yrade inför match två att det är Bostons sämre bottom six-forwards som kommer avgöra matchserien till Chicagos fördel. Så vad händer? Daniel Paille stänker in två baljor och Tyler Seguin är kanske Bruins bästa forward.
Så ja, vi hade så fel. Men också rätt. Typ. För det var trots allt matchen mellan lagens respektive osjungda hjältar som avgjorde. Vi tror det blir samma visa ikväll.

• Vill ni ha sällskap under matchen i natt? Börja följa oss på twitter, vettja.

/Stefan.

Räknar ni ned timmarna till game 2?
Vi också.
Och under tiden funderar vi på följande:

• Nathan Horton slog alltså axeln ur led i en regular season-fight med Jarome ”Jag skulle ha valt Bruins” Iginla och det var den skadan som gjorde sig påmind i game one. Ingen rolig skada att dras med under en Stanley Cup-final, men den may come in handy nästa gång Horton hamnar i en tvångströja.

I skrivande stund verkar det ändå som om Horton ska spela. Ett vågat beslut i så fall, inte minst med tanke på att Hortons kontrakt går ut i sommar. En ännu allvarligare axelskada kan leda till att lag i stället väljer att kasta dollar över spelare som Bryan Bickell eller David Clarkson.

• En sak till om Horton. Mycket talar för att han blir för dyr för Bruins att behålla. En spelare som skulle passa bra som ersättare är St Louis Chris Stewart. Han är RFA, men Blues måste också skriva nya kontrakt med backstjärnorna Pietrangelo, Shattenkirk och centern Patrik Berglund. Det kommer att kosta. Kanske en idé att ge Stewart ett offer sheet på 3,5 till 4 miljoner dollar om året?

• När Bruins skickade Andrew Raycroft till Toronto funderade man alltså på att ta tillbaka Jiri Tlusty i utbyte i stället för Tuukka Rask. Yikes.

• Vilken är den svaga länken som till slut avgör Stanley Cup-finalen? Fram till 0-2 i game one hade jag sagt backparet Oduya/Hjalmarsson. Krejcis kedja ägde faktiskt svenskduon. Men båda backarna spelade upp sig och Oduya hade ett par magnifika defensiva ingripanden under matchen.
Nu lutar jag åt att det är Bostons bottom six-forwards som är den svaga länken. Campbell saknas och Peverley och Kelly innebär inget offensivt hot. Kelly var -3 i finalen, -9 totalt i Stanley Cup.

• Tänkte ni på att Bruins väldigt ofta sköt högt mot Crawfords plockhandske i game one? De sköt 30 skott i den riktningen, tre av dem gick in.

• Tändvätska, någon?

/Stefan.

Ligachefen hatar honom, journalisterna fruktar honom.
Han lärde sig allt om Sovjet, jobbade fem år i flygvapnet och tänkte bli CIA-spion – men sadlade om och blev coachgeni.
Gregg Popovich, 64, är en av NBA-finalens skönaste profiler.

Den 29 november 2012 gjorde Gregg Popovich sitt livs dyraste petning.
San Antonio Spurs spelade på bästa sändningstid mot regerande mästarna Miami. Miljonpubliken såg direkt att något fattades från toppmötet: Spurs tre största stjärnor.
Tim Duncan, Tony Parker och Manu Ginobili satt redan på planet hem med lagkamraten Danny Green.
Ligachefen David Stern var ursinnig.
– Jag ber om ursäkt till alla NBA-fans. Det här var ett oacceptabelt beslut av San Antonio Spurs och det kommer att få betydande påföljder, dundrade han före uppkast.

250 000 dollar – 1,64 miljoner kronor.
Så mycket fick San Antonio böta till NBA.
Det var ju inget nytt knep Popovich hade tagit till, det var ju ingenting konstigt för den fyrfaldige mästarcoachen. Han hade vilat ålderstigna nyckelspelare flera gånger förut utan bestraffning.
Men nu blev det kulmen på en mångårig spänning mellan ligans mäktigaste man, och dess starkaste coach.

Yahoo-krönikören Adrian Wojnarowski talade om ”ett misslyckat kulturkrig” mot Spurs och en ligachef som ”ville förnedra” Popovich. ”I åratal hade Stern och hans underhuggare i det tysta klagat på att ingen ville se Spurs spela, att de förstörde hans tittarsiffror, att de var ointressanta, oattraktiva och omöjliga att marknadsföra till den stora publiken”.
Chris Kaman, center i Dallas Mavericks, ställde sig också på Popovichs sida:
– David Stern hatar Spurs. Men deras basket är den renaste basketen du kan hitta i NBA. De spelar med bra fart, gediget försvar och ett gediget spelsystem.
1,64-miljonersmatchen? Spurs förlorade. Men inte förrän deras bänknötare pressat mäktiga Miami till de absoluta slutsekunderna.

”Varför är du så elak?”

Lika hatad som Gregg Popovich är på NBA-kontoret, lika fruktad är han i de stora mediehusen. Hans matchintervjuer är legendariska. Ibland är han glad och skämtsam, oftare är han sur och tvär. Ibland svarar han med ett ord på varje fråga. Ibland får han rena utbrott på journalisterna.
Tv-veteranen David Aldridge drog en nitlott ur Popovich-tombolan i höstas.
– Hur glad var du över era skottval, undrade han inför fjärde perioden.
– ”Glad”?! Glad är inte ett ord vi tänker på i sporten. Du måste komma på något annat. ”Glad”…jag vet inte hur jag ska bedöma ”glad”. Vi är mitt i en tävling. Ingen är glad, svarade stjärncoachen gruffigt.

Doris Burke på ESPN menar att Popovich är ”smart, rolig och underbar” utanför matcherna. Men intervjuerna på sidlinjen? Ångest.
– Min enda tanke: Gör honom inte arg, säger hon.
Gregg Popovich försöker faktiskt skärpa sig – för att slippa bli uppläxad av sin hustru.
– När jag kommer hem säger hon ”Jösses, varför är du så elak? Du är en skitstövel, folk hatar dig”.

Hur jag fick dig att älska mig

Frågar du spelarna i San Antonio Spurs, så är ”skitstövel” antagligen det sista ordet de använder om sin coach. De pratar snarare om humor, värme och intelligens.
– När folk hör mig beskriva honom säger de ”Wow Bruce, du låter som om du älskar honom”. Det är för att jag gör det, säger Bruce Bowen.
41-åringen vann tre NBA-titlar under Popovichs ledning.
– När du ser honom skrika under matcherna… Det är inte samma person som hjälpt så många människor i sitt område. Han fortsätter göra sådana saker men vill inte ha någon uppmärksamhet för det, säger Bowen.

Välgörenhet är en grej som inte syns på Popovichs arroganta tv-yta.
Hans medmänsklighet är en annan.
– Spelarna måste förstå att du bryr dig om dem. Och de måste bry sig om varandra och intressera sig för varandra. Då börjar de känna ett ansvar mot varandra. Och då börjar de göra saker för varandra, säger Popovich själv.
– Och jag har alltid tyckt att det hjälper om man kan ha kul. Du måste skicka budskapet att världen är större än en basketplan.
Därför pratar han om allt ifrån massförstörelsevapen till sin vinsamling till utländska riksdagsval.

Ibland, när han är rädd att truppen ska tappa intresset under serielunken, bryter han rutinerna drastiskt. Som när han låter spelarna själva coacha och sköta timeouterna. Eller den där gången då han satte Tim Duncan på skadelistan en match under kategorin ”gammal”.
– Timmy älskade det, han tyckte det var kul som fasen. Och det var ju sant. Han var gammal som gatan, säger Popovich.

Gör bara inte misstaget att förväxla det öppna klimatet med slapphet. 64-åringen skällde ut Los Angeles Lakers stjärncenter Dwight Howard för att denne inte var tillräckligt seriös och uppmärksam – under en allstar-match.

Ett av Popovichs främsta adelsmärken som coach är att han behandlar alla likadant och lika hårt. Oavsett om det är odraftade nyzeeländaren Aron Baynes, eller 35-årige storstjärnan Manu Ginobili.
– Om ”Pop” är riktigt arg, då släpper man diskussionen, säger Ginobili.
– Vi kanske pratar i tio minuter om hur vi ska försvara ett pick-and-roll-anfall, och han kanske ändrar uppfattning. Men så fort han är övertygad om att han har rätt sätt, då är det rätt sätt. Och om du inte följer det, så hamnar du i skamvrån.

En fet, dum och lycklig ex-spion

Disciplin, lydnad. Gregg Popovich lärde sig allt om det där på college. Han var 17 år när han började plugga och spela basket på det amerikanska flygvapnets officershögskola. Fyra år senare, 1970, tog han examen med Sovjet-studier som huvudämne – och en dröm om att bli CIA-spion.
– Allt jag hade i huvudet då var att jag ville jobba med kontraspionage, har han berättat.
Han sökte ett topphemligt jobb i Moskva, men papperna kom in för sent. Istället fick han tjänstgöra i Turkiet, vid gränserna till Syrien och Iran.
Själv har Popovich alltid tonat ner sin roll i det militära.
– Jag var stationerad vid gränsen, men det var inte som att jag var James Bond.
På basen i Diyarbakir träffade han generalen som gav honom ett nytt uppdrag: Följ med vårt basketlag på turné genom Östeuropa. Popovich blev nykär i sporten, och snart var han tillbaka i USA som assisterande coach för flygvapnets collegelag.

1979 fick han sitt första jobb som huvudcoach för det lilla division 3-collegelaget Pomona-Pitzer. Han bodde med hustrun Erin och deras två barn i en studentlägenhet. Laget förlorade 22 av 24 matcher den första säsongen. Gregg Popovich? Han njöt i fulla drag.
– Jag hade varit fet, dum och lycklig om jag hade fått stanna på Pomona för alltid. Jag älskade det.
Utanför baskethallen utredde han fulspelande studentföreningar, och kämpade mot diskriminering av kvinnor och homosexuella.
På planen blev Pomona-Pitzer bättre och bättre.

Vägen till stjärnorna

Samtidigt växte vänskapen till stjärncoachen Larry Brown. Brown hade nobbat spelaren Popovich två gånger – först i uttagningarna till OS-laget 1972, sedan på en provträning för NBA-laget Denver Nuggets 1976. 1985 tog han emot Popovich som lärling på prestigefyllda Kansas University.
– Det var tydligt direkt att han hade hela paketet. ”Pop” har fantastisk karaktär, fantastisk passion för sporten och fantastisk intelligens. Allt du vill ha egentligen, säger Brown.

1988 gjorde han ”Pop” till sin assisterande coach i San Antonio Spurs.
Efter en mellanlandning i Golden State Warriors kom Popovich tillbaka till Spurs 1994 som general manager. Två år senare sparkade han coachen Bob Hill – och utsåg sig själv till efterträdare.
Smekmånaden uteblev. Sportchefen Popovich hade redan gjort sig impopulär när han trejdade bort Dennis Rodman. Coachen Popovich förlorade 47 av 64 matcher sin första säsong.
Då tycktes Spurs ha större chanser att vinna på lotto än att bli NBA-mästare.
Och det var just precis vad som hände.

Den 18 maj 1997 stod Gregg Popovich ensam i ett tält i New Jersey, käkade burgare och drack öl. I tv-studion intill lottades NBA-draften. Spurs hade 21,6 procents chans att få förstavalet – och rätten till givna superstjärnan Tim Duncan.
På en liten tv såg Popovich drömmen gå i uppfyllelse.
– Jag trodde inte det var sant. Jag var så chockad att jag bokstavligt talat tappade hamburgaren på marken.
Duncan parades ihop med legendariske centern David Robinson under korgarna – ”Twin Towers” var födda. Duncan blev årets rookie, togs ut i allstar-matchen och hjälpte Spurs till slutspelets andra runda.

Men uppförsbacken var inte över för Gregg Popovich.
Under den lockoutförkortade säsongen året därpå förlorade San Antonio åtta av sina fjorton första matcher. Spelarna tjafsade. Lokal-tv sände inslag med rubriken ”The Worst of Popovich”. Oron blev så stor att vissa delägare höjde röster för ett coachbyte.
Popovich fortsatte sitt metodiska arbete – några månader senare var Spurs i final.
– Jag läste en bok. Jag blev smart, blev det sarkastiska svaret när medierna ville veta hur han fick ihop lagbygget.
Den 25 juni 1999 vann klubben sin första NBA-titel.

Kollektivet framför allt

Under 17 säsonger har han byggt och förädlat den ultimata lagmaskinen i San Antonio. Ingen coach i de fyra stora proffsligorna – NBA, NFL, NHL och MLB – har varit längre med sitt nuvarande lag än Gregg Popovich.
Frågar du honom själv så har han haft ”tur” som haft Robinson, Duncan, Parker och Ginobili i sina lag.
Frågar du en motståndarcoach så hyllar han Popovich.
– ”Pop” är ett lysande exempel för vår yrkeskår. Sättet han styr en organisation…han är värd allt beröm. Det jag verkligen beundrar med honom är att jag hade chansen att träffa honom för 20 år sedan, och han är samma kille i dag som han var då. All framgång, alla mästerskap…han har inte ändrats ett dugg. Fantastisk ödmjukhet, fantastisk coach, fantastisk klubbledare, säger Chicagos Tom Thibodeau.

17 säsonger, 16 raka slutspel, 1034 segrar, 2 årets coach-utmärkelser, 4 NBA-titlar.
För Gregg Popovich är de enda siffrorna som betyder något just nu… 1–1.
Det är ställningen i NBA-finalen mellan San Antonio och Miami. I natt leder ”Pop” sin osjälviska, offervilliga trupp genom en ny ödesmatch.
Räkna med att han coachar, klurar, motiverar, analyserar, agerar och reagerar med brinnande engagemang.
Tro bara inte att han är ”glad” när han gör det.

//Petter Westin.

Källor: Dallas News, ESPN, National Post, New York Times, Orlando Sentinel, Sheridan Hoops, Sports Illustrated, USA Today, Yahoo Sports.

Några tankar inför kvällens match:

• Men vadå, den här matchserien är väl redan över? Närå. Pittsburgh är för talangfullt för att vika ned sig i fyra raka. Vi spår att match fyra blir nyckelmatchen, då det avgörs om det blir 3-1 till Boston eller 2-2 i matcher.

• Penguins GM Ray Shero har – med all rätt – hyllats för sina smarta trejder. Men två andraval för Douglas Murray? Känns ju sådär.

• Det finns naturligtvis flera anledningar till att Bruins har 2-0 i matcher. Och vi kan snacka om Pittsburghs svaga insatser till korna går hem, men det är ju faktiskt Bostons försvarsspel som ligger till grund för segrarna.
Med det sagt, visst är det överraskande att Pittsburgh gått in i matchserien med helt fel fokus. Varför försöka buffla, tjafsa och tackla ikapp Boston? Makes no sense. Jag köper att det kan gå snett i match ett, då adrenalinet tar över och förståndet glöms kvar i omklädningsrummet. Men två matcher i rad? Sanslöst.

• Fleury eller Vokoun? Löjligt svår fråga. Det var ju inte så att Fleury glänste när han kom in i match två. Nästan att Bylsma borde gå till Crosby och fråga vem laget litar mest på.

• Så hur ska Penguins spela för att vinna i natt? Spela snålt som bara faan i första perioden, stick bara vid givna kontringslägen och gör allt för att hålla nollan halvvägs in i matchen. Nej, det är inte Pittsburghs spel, men jag tror inte laget är mentalt starkt nog att vända ett nytt underläge.
Håller Pittsburgh nollan så länge, kan det i stället bli Bruins som börjar uppträda frustrerat. Sedan är det bara hoppas på att Crosby eller Malkin avgör efter en individuell prestation.
Och ja, jag är medveten om att den här utläggningen kommer se idiotisk ut om Pittsburgh har 4-0 efter första perioden.

• En sak till: Crosby ska inte ens titta åt Charas håll. Cooke ska inte åka och leta efter tacklingar och han ska framför allt låtsas som om det regnar när Marchand börjar babbla.

• Nathan Horton blir UFA till sommaren och om Pittsburgh åker ut här lär man kasta dollares över forwarden.

• Jag hade velat vara i TD Garden i kväll.

/Stefan.

Miami Heat slog Indiana Pacers med 99–76 och är klart för NBA-final. Där väntar San Antonio Spurs. Här är några spridda reflektioner efter nattens kross:

• LeBron James spelade en mästerlig basketmatch. Istället för att känna sig stressad att göra för mycket själv – mot bakgrund av sina lagkamraters undermåliga prestationer de senaste matcherna – så agerade han spelmotor. Han litade på sina medspelare, och det var tydligt redan från start att Miami ville vinna en lagseger. Det gjorde de.

• För mig var matchens stora story dock Heats försvar. Som de kvävde Indiana! Som de vägrade alla deras intentioner och önskemål! Bara att se LeBron stänga ner Paul George var en uppvisning i sig.

• Men George kommer tillbaka, förstås. Pacers var aldrig nära i sjunde matchen, men vilken läropeng den här serien var för laget. Det blir mycket intressant att se dem bygga kring George och Roy Hibbert.

• Offensiva returer var en styrka för Pacers genom hela matchserien. Men inatt var rollerna ombytta, 15–8 till Heat.

• David West fyller 33 i augusti och är free agent. Han har betytt mycket för Indianas tuffa, orädda attityd. Vad som kommer hända med skadeförföljde Danny Granger, ett år och 14 miljoner dollar kvar på kontraktet, är också intressant.

• Så, vem vann courtside-fashion-matchen – Justin Bieber, Miguel Cabrera eller David Beckham?

• Tony Parker har, i mina ögon, varit slutspelets näst bäste spelare. Han kommer ge Miami ett helvete i finalen.

• Chris Boshs returtagning var ett stort problem tidigare i matchserien, men när det som bäst behövdes skärpte han sig. Åtta ribbor i första halvlek – efter att ha snittat 4,4 i de åtta föregående matcherna. Men hans offensiva spel är fortfarande bekymmersamt. Uppenbarligen bär han på mycket frustration också. Han vrålade ut ”Fuck them! Fuck them! Fuck them motherfuckers!” … efter att ha satt ett hoppskott i första halvlek. Totalt sköt han 3/13.

• Dwyane Wade såg mer ut som Dwyane Wade i match sju. Kan han hålla den nivån i finalserien?

• Den första finalmatchen spelas natten mot fredag, 03.00 svensk tid (japp, nu blir det till att kliva upp tidigt/vara vaken sent). Finalserien spelas enligt formatet 2–3–2. De två första matcherna i Miami, sedan tre i San Antonio, och de sista två i Miami. Om det blir sju matcher, alltså. Vilket jag idag både hoppas och tror.

• Vi avslutar väl med en liten tipstävling. Vem vinner, med hur många matcher, och vem blir MVP i finalserien?

Det var en grym slutspelskväll igår. Heck, det är grymma slutspelskvällar varje kväll.
Här sammanfattar vi händelserna – i siffror.

• OKC är historia efter 84-88 mot Memphis i natt. Kevin Durant sköt endast 23,8 procent (5-21), hans tredje sämsta field goal-procent någonsin i en slutspelsmatch.

• Blackhawks har 1-0 i matcher mot Detroit, efter 4-1-segern i natt. Tänk att Chicago, Boston, Pittsburgh och LA alla kan gå till Conference Finals. Det är de fyra årens senaste Stanley Cup-vinnare.

• Antal gånger Memphis Grizzlies tidigare har spelat i Western Conference Finals? Noll.

• Blackhawks penaltykill är perfekt hittills i slutspelet. Laget har nu dödat 20 utvisningar i rad.

• Oh, Johnny-O. Med Oduya i laget är Blackhawks facit 55-14-9.

• OKC:s Kendrick Perkins har haft ett jobbigt slutspel. Han slutade med fler fouls (38) än poäng, assist och block tillsammans (36).

• Detroit snittade 23 tacklingar per match fram till nattens möte med Chicago. Då delade man ut 43 smällar.

• Chicagos Duncan Keith matchades hårt mot Pavel Datsyuk. Keith var inne på 24 av ryssens 27 byten. Datsyuks facit? 0 poäng, 0 skott på mål.

• Mer Detroit: Marcus Krüger tog elva tekningar mot Detroit. Han förlorade samtliga.

• Miami är i sin tredje raka Eastern Conference Final. Detroit Pistons är det senaste laget att lyckas med den bedriften.

Vi tackar ESPN, TSN och Yahoo för alla roliga siffror.