Haier Shooting Stars.
Taco Bell Skills Challenge.
Foot Locker Three-Point Shootout.
Sprite Slam Dunk.

Där har ni kvällens aktiviteter, med sponsornamn och allt.
Roligast?
Ja, det måste väl vara dunktävlingen. Ingen LeBron James, tyvärr, men vi tror och hoppas på en fet show ändå.
Deltagare i år är i stället Nate Robinson (som ni kan se här), DeMar DeRozan (se här), Gerald Wallace (se här) och Shannon Brown (se här).
Hyggliga lirare, om man säger.
02.00 börjar festen.
Häng med.

• Så vilka är med i trepoängstävlingen?
Jo, det är Paul Pierce, Boston, Channing Fry, Phoenix, Daequan Cook, Miami, Chauncey Billups, Denver, Danilo Gallinari, New York och Stephen Curry, Golden State.
USA-bloggens favorit: Stephen Curry.

• Ah, vad tusan. Vi dammar av deltagarna i Skills Challenge också: Deron Williams, Utah, Steve Nash, Phoenix, Derrick Rose, Chicago.
USA-bloggens favorit: Steve Nash. Alltid Steve Nash.

• Ett tips: värm upp med den här videon från ESPN.

• WTF!? Sportbladet har flyttats från första till andra raden i pressboxen. Känns nästan som en petning.

• Alright. Nu börjar det likna något här. Vi har i alla fall ett par stjärnor på banan och förhoppningsvis drar vi igång showen inom kort.

• Nuså. Vi inleder med skottävlingen Shooting Stars med ett par NBA- och WNBA-lirare samt några legendarer. Gäsp.

• Det är inte bara show och skoj i Dallas. Med så många GM:s på plats och en trading deadline som rycker allt närmare, så var det bara en tidsfråga innan helgens första bytesaffär skulle bli officiell. Och inte oväntat är det just Dallas som slår till först. Mavericks får Caron Butler, Brendan Haywood och DeShawn Stevenson av Washington Wizards. Josh Howard och Drew Gooden går motsatt väg.

• Arnold! Jajemän, Schwartzeneggernegger är på plats vid courtside.

• Vi glömde nämna att Brandon Jennings, Milawukee, också är med i Skills Challenge. Och att Russel Westbrook ersätter Derrick Rose.

• Fler kändisar som är på plats: Mary J. Blige (som vinkade snällt i Fan Cam) och Jay-Z (som riktade all uppmärksamhet mot sin Gin & Tonic. Tror jag det var. Jag är ingen expert i ämnet).

• Brandon Jennings tar ledningen i Skills Challenge med 35,7 sekunder. Nu är det Nash, som slutar på…35,0. Grymt. Inte helt oväntat dominerade Nash i passningsmomentet. Just där hade Jennings väldiga problem. Inte helt oväntat det heller.
…och där tog Deron Williams ledningen.
Men i finalen mellan Williams och Nash var det inget snack. Phoenix störste lille lirare fixade titeln, precis som vi förutspådde.

• Spike Lee är i huset. Men den snubben brukar vi springa på när vi är i Dallas.

• Nästa tävling: Three-Point Shootout. Miamis Cook är regerande mästare. Jag hoppas att Paul Pierce tar hem det, men tror att Stephen Curry fixar det.
Första rundan:
Pierce: 17 treor.
Billups: 17 treor.
Curry: 18 treor.
Gallinari: 15 treor.
Frye: 15 treor.
Cook: 15 treor.

• Att amerikanarna är galna i statistik och att man brukar serveras tonvis med papper under matcherna är ingen nyhet. Men nu får väl NBA-donnorna här i pressboxen ta och ge sig. Tio (!) sidor statistik från Shooting Stars-tävlingen!? C’mon.

• Trepoängstävlingens finalrunda:
Pierce: 20 treor.
Billups: 14 treor.
Curry: 17 treor.
Yieeeha! Paul Pierce sätter spolingen Curry på plats. Snyggt. Men det lär nog inte dröja länge innan Curry tar hand om den där titeln.

• So, hög tid för huvudnumret. Slam Dunk-competition. Och vi hoppas väl på Shannon Brown, va? Kollega Wikdahl har ju satt sina stålars på Lakers-spelaren i dagens Nattlir.
Första rundan:
DeRozan: Springer in från snett bakom korgen, bollen mellan benen och en baklängesdunk. Wow. Hyfsad inledning. 42 poäng.
Brown: Sjukt lång sats, snurr och….och miss! Nytt försök och…slam! Ingen snurr, men han bytte hand i luften och samlade ihop 37 poäng.
Wallace: Miss först och en sedan klassisk – men våldsam – baklängesdunk i försök två. 38 poäng.
Robinson: Miss. Och miss. Och kabooom! Robinson studsar bollen i marken och smäller in en tvåhandare. 44 poäng.

• Andra rundan:
Brown: Kom igen nu, rädda Wikdahls nattlir…Brown får assistans av Kobe, som lägger upp bollen precis vid korgen och Brown sänker en enhandsdunk. 41 poäng.
Wallace: Missade första. Tar emot en studspassning och dunkar i från ”fel” sida. 40 poäng.
DeRozan: Oooooooooh! Han får en passning som först studsar på plankkanten och vräker sedan in dunken. 50 poäng! Och utan tvekan kvällens högsta jubel.
Robinson: En 360 och 45 nya poäng till den regerande mästaren.

• Finalrundan, där tv-tittarna får rösta:
Robinson: Två missade dunkar från bakom korgen gör att Robinson får lätt panik och skickar iväg en rätt konventionell dunk. För att vara Robinson.
DeRozan: Miss. Men dunk nummer två sätter han genom att hoppa över sin lagkamrat.
Robinson: Ojojojoj. Nate tar revansch genom att valla bollen i plankan och sedan ösa i en baklängesdunk. Fixade han segern där?
DeRozan: Tar sats från andra sidan planen och missar. Andra försöket sätter han, med en grym tvåhandsdunk. Men räcker det? Tveksamt, va?

• DeRozan eller Robinson, det är frågan. DeRozan satte ju den där 50-poängsdunken i andrarundan, men Robinson är en publikfavorit och jag skulle tippa att Knicksliraren tar hem titeln.

• …och jodå, visst blir det Nate Robinson som vinner. Det är en historisk tredje titel och Nate tackar Gud och sin mamma.

• That’s it. USA-bloggen tackar för sig och räknar ned timmarna tills vi är på plats i Cowboys Stadium i morgon kväll. Det. Kommer. Bli. Helt. Jävla. Makalöst. Det vågar vi lova. Och om inget oförutsett händer, så livebloggar vi därifrån också.

/Stefan.

All Star-helgens festligheter fortsätter.
Enligt schemat skulle All Star-lagen träna på lördagsförmiddagen, men det var inte mycket till träning som bjöds i Dallas Convention Center.
Det var show, som vanligt.
Coach van Gundy vallade runt sina East-spelare i en kvart innan det var dags för Dwight Howard att börja skjuta treor, sittandes på halvplan. Sedan fortsatte det med alla tänkbara tävlingar och uppvisningar.

Vi låter bilderna tala den här gången.
Men är ni uppe i natt, logga gärna in och följ liverapporteringen från NBA All-Star Saturday Night med dunktävling, trepoängstävling och annat skoj.

 

 

/Stefan.

Howdyhej igen.
USA-bloggen är på plats i American Airlines Center för att liverapportera från Rookie Challenge (& Youth Jam) med Jonas Jerebko & Co.

Andra halvlek:

• Ajaj. Nu börjar uppkopplingen att krångla i AAC och jag kan bara hoppas att de här raderna publiceras.
Under halvtid möttes alltså Clippers Eric Gordon och Torontos DeMar DeRozan i ett kval till morgondagens stora dunktävling. Gordon krånglade till det ordentligt och behövde en herrans massa försök innan han fick till sina dunkar. DeRozan körde en mer konventionell stil – och gick vidare.

• Jerebkostats efter första halvlek: 7.41 spelade minuter, fyra poäng, en offensiv retur, en assist, en foul och två steals.

• Helloooo? Coach? Vakna. Dags att slänga in Jerebko igen, det är bara 12 minuter kvar att spela och snubben har suttit på bänken i en evighet nu.

• 98–84! Är vi på väg mot en superskräll här? Olidligt spännande. Nä, kanske inte, men lite kul är det ju om andraårslirarna åker på däng.

• Och nu är det plötsligt rena rama maskotfesten i AAC. I like (jo, på allvar).

• Sophomores Russel Westbrook har hamnat i värsta stimmet och hängt dit 30 pinnar. Men hur går det med Brandon Jennings löfte om att slå Chris Pauls assistrekord? Inget vidare. Jennings har bara sex assist och måste alltså göra tio till för att slå rekordet.

• Haha. Fantastiskt. Plötsligt zoomas Pistons Jason Maxiell in på läktarplats och Jerebkos lagkamrat har naturligtvis en vikingahjälm på skallen. Jerebko har dessutom fått komma in på planen. About time, goddammit.

• Ka-boom! Dunk nummer två av Jerebko. Ge karln en plats i dunktävlingen!

• 3.15 kvar att spela. 127–115 till Rookies. Och undertecknad måste slänga sig i hissen och åka ned till den mixade zonen. Återkommer.

• Sådär. Ja, det blev till slut en klar seger för rookielaget: 140–128. Jerebko fick väldigt lite speltid i andra halvlek, men det var knappast något han brydde sig om efter matchen.
– Äh, i en sån här match kan jag sitta på bänken och kolla hur länge som helst. Det spelar ju ingen roll, säger han. (Det ska finnas en hel artikel att läsa på sportbladet.se).

• Matchens MVP blev Sacramentos Tyreke Evans. Han hade 26 poäng (11 av 15), sex returer, fem assist och fem steals. Det var dock Russel Westbrook som gjorde flest poäng, nämligen 40 stycken.

• Nu tänker USA-bloggen ta sig genom snöslasket och tillbaka till Ramada-motellet som faktiskt har utomhuspoolen öppen. Vi återkommer redan i morgon, då med liveblogg från All Stars dunktävling och skills competition. Kan bli skoj, va?

Första halvlek:

• Ah, just ja. Glömde ju att nämna vilka som coachar lagen. Adrian Dantley och Kevin Durant har hand om rookie-laget, medan Patrick Ewing och Chris Bosh boshar över sophomores.

• Ingen Jerebko från start i Rookies. Och som det ser ut härifrån (på våning 53) så har han inte på sig sina Sverigedojjor, som det snackades om på förhand.

• Det är långt ifrån fullsatt i AAC. Hade man inte fyllt ena långsidan med en massa kids, så hade det varit direkt ödsligt. Men vi som är här får se en massa basketgodis. Miamis Michael Beasley showar som väntat mest av alla.
Ställningen: 19–17 till Sophomores.

• Med 13.33 kvar kommer 33:an in på plan. Bra det.

• Inga poäng av Jerebko än så länge och bara ett skottförsök. Men han tog matchens första foul. Alltid något.

• Såja. Jerebko lägger i en tvåa och dunkar sedan in två till. Sweet. Och det är som om svensken liksom inte kan låta bli att spela 100 (nåja) procent. Inte är det någon slump att det är han som har flest steals (två) i matchen.

• Med JJ på plan gick Rookies fram till 46–41. Hetast bland nykomlingarna har Brandon Jennings och Tyreke Evans varit.

• 67–55 till Rookies efter första halvlek (jo, man kör halvlekar i den här matchen). DeJuan Blair stod för den fetaste dunken, medan Tyreke Evans och Michael Beasley visade upp flest grymma moves.
Kanske att vi får se lite mer kamp i andra, framför allt från andraårsspelarna. Det är ju inte särskilt smickrande att åka på den första Sophomore-förlusten på sju år.

Pre-game:

• Någonstans långt därnere värmer JJ upp. Tror vi. Eftersom Aftonbladet inte råkar vara ett alltför högprioriterat mediahus i NBA-världen (även om vi jobbar på att bli det) får vi sitta med en massa andra losers på nosebleedplatserna i AAC. Men vi ska naturligtvis inte klaga. Det här ska bli precis hur jäkla kul som helst. 

• När vi talade med JJ inför matchen lovade han att hans rookielag kommer att gå för segern. Rookies vann 2002, men har sedan dess sju raka förluster.

• Laguppställningen, Rookies:
45. DeJuan Blair, San Antonio
18. Omri Casspi, Sacramento
30. Stephen Curry, Golden State
13. Tyreke Evans, Sacramento
10. Jonny Flynn, Minnesota
22. Taj Gibson, Chicago
13. James Harden
3. Brandon Jennings
33. Jonas Jerebko

• Laguppställningen, Sophomores:
30. Michael Beasley, Miami
33. Marc Gasol, Memphis
8. Danilo Gallinari, New York
10. Eric Gordon, LA Clippers
11. Brook Lopez, New Jersey
42. Kevin Love, Minnesota
32. OJ Mayo, Memphis
22. Anthony Morrow, Golden State
0. Russel Westbrook, Oklahoma City

• Under uppvärmningen visas några av säsongens fetaste highlights i jumbotronen. Det får naturligtvis ungdomarna på planen att sluta studsa boll. Och vad får de se? Jo, Jonas Jerebkos sjuka pass bakom ryggen till Ben Wallace. 

• Glömde vi någon rolig detalj från hänget med alla All Stars? Tja, det snackades ju en del om att både Shaq och Dwight Howard gillar att kalla sig Superman. Chris Bosh och Chris Paul var två av stjärnorna som ombads kommentera vem de tycker är the one and only Superman. Ingen av dem ville dock ge sig in i den debatten.
Men vad tycker ni?
Vem är The Real Superman?

• USA-bloggen valde bort årets Celebrity Game. Någon som vet om jag missade något?

• I halvtid kommer det att avgöras vem som blir den fjärde deltagaren i årets dunktävling. Toronto Raptors DeMar DeRozan och LA Clippers Eric Gordon gör upp om den platsen. Redan klara deltagare i tävlingen – som avgörs i morgon kväll – är Lakers Shannon Brown, Knicks Nate Robinson och Charlottes Gerald Wallace.

/Stefan.

Segerkyssen längst upp i Sun Life Stadium. Foto: AP

New Orleans Saints 31, Indianapolis Colts 17.
Det kanske är på sin plats med några spridda kommentarer och reflektioner:

• Litegrann känns det ju som att Saints är Destiny’s Team. När man tänker på allt som människorna i staden New Orleans har gått igenom, hur nära det var att klubben blev såld och flyttad, alla de slumper som ledde fram till att Sean Payton, Drew Brees, Reggie Bush och de andra hjältarna hamnade i Saints. Det var liksom det perfekta slutet på den här framgångssagan, att klubben fick vinna sin första Super Bowl.

• Självklart – man ska akta sig för att bagatellisera en sådan tragedi som orkanen Katrina. Sportslig framgång kan aldrig kompensera förlusten av en närstående. Men Saints har fått en betydelse för New Orleans som går långt bortom ett vanligt, professionellt idrottslag. Det är ett faktum. Jag har själv varit i staden och pratat med människor som vittnat om den förenande kraften Saints har haft på invånarna, i ansträngningarna att bygga upp staden igen. Så det är ingen gullig liten mediamyt. 

• Hatten av till Saints coaching staff. Jag vet inte vad Sean Payton och kompani diskuterade inför matchen, men jag kan tänka mig att resonemanget gick ungefär så här: ”Vi ska fortsätta vara aggressiva. Vi ska fortsätta ta chanser och lita på vårt offense. Vi ska hålla fast vid vår identitet.”
Payton måste förstås få fem plus för sin insats i matchen. Han gick för det på 4th down, han var framgångsrik med sin challenge-flagga och, herregud, karln inledde andra halvlek med en onside-kick – trots att skillnaden i matchen då bara var fyra poäng!

• Peyton Manning kastar en pick-6 vid underläge 17–24. Där avgörs matchen – och där förändras Peytons arv? För Tom Brady-fansen ger i alla fall det här ett nytt elakt argument i Manning vs Brady-debatten. Peyton är nu 9–9 i slutspel. Brady är 14–4.

• Coolt att festa på South Beach inatt. Men säkerligen mycket, mycket roligare att festa i French Quarter. 2013 avgörs ju Super Bowl i Superdome. Läge att planera den resan väldigt snart, kanske…

• Hur är det egentligen att vara Tracy Porter en kväll som denna? Det var han som satte spiken i kistan när han läste Manning perfekt och sprang in 31–17.
– We knew that on third and short they stack, and they like the outside release for the slant.  It was great film study by me, a great jump and a great play, säger Porter – som själv växte upp i Louisiana.
– Words can’t describe how much this means to New Orleans.

• Fy så sorgligt att man nu ska behöva vänta i sju fucking månader på att NFL-säsongen drar igång igen. Men, det har varit en riktigt rolig säsong – och det tackar vi er läsare för! Det är ni som gör USA-bloggen till vad den är.

/Petter.

Sean Payton – en mästerlig coach. Foto: AP

Game on!
Tanken var att vi skulle uppdatera efter varje quarter. Men nä, så länge orkar man ju inte vänta mellan uppdateringarna.
I stället öser vi på med så mycket vi orkar.
Häng med.

Fjärde quartern:

• Jaha. Då får vi väl ett drama, igen. 17–16 till Colts inför sista quartern och det känns som om det här kan sluta precis hur som helst.

• ”That’s american football!” utbrister Theismann när Colts cheerleades zoomas in. Jag säger inte mer än så.

• Peyton visar klassen – igen. Passar på 4th and 2 och fixar en 1st down. Starkt.

• Manning hamnar dock i trubbel igen och Colts skickar in Stover för ett field goal-försök från 51 yards. IT’S NO GOOD (Bra Depeche-låt, för övrigt).

• Hmmm. Den i normala fall så coola Manning ser ut att vara ordentligt förbannad där på bänken. Theismann spekulerar i att Manning hade velat fortsätta spela eller punta.

• Grym drive av Brees och Saints. 1st and goal nu…

• …TOUCHDOWN! Shockey tar Brees korta pass och vi har 22–17 till Saints. Som går för TVÅ poäng…INCOMPLETE.

• Men. Payton utmanar domslutet. Och nu får vi vänta…och Payton får rätt! Ojvoj (som Biffen Bjurman brukar säga). 24–17 till Saints. 24–17! 5.42 kvar att spela.

• Han är ju inte blyg, Payton. Saints coach har tagit det ena vågade beslutet efter det andra och förutom missen på 4th down tidigt i matchen, så har allt gått hans väg. Sjukt starkt att våga fortsätta coach så hårt, matchen igenom.

• Nu du, Peyton Manning. Upp till bevis!

• 3rd and 5 på Saints 31:a. Viktigt spel? You bet. Så vad gör Peyton? HAN KASTAR BORT BOLLEN. Fuck me, på ren amerikanska. Porter gör en interception och springer in 30–17 till Saints!

• 31–17, 3.05 kvar att spela. Det här kan väl Colts inte vända, väl?

• Tony Dungy, Colts ex-coach, förutspådde ju att Super Bowl inte ens skulle vara jämn i slutminuterna, utan att ett par touchdowns skulle skilja lagen åt. Han hade rätt, den gode Tony. Han hade tippat fel lag bara…

• Vad betyder det här för den ständiga debatten Manning vs Brady? Vi får säkerligen anledning att återkomma till det.

• Peyton och kompani misslyckas i red zone. Framgångssagan är komplett och avslutad: New Orleans Saints vinner Super Bowl med 31–17. Nytt inlägg kommer om några minuter.

Tredje quartern:

• Och snacka om att tredje quartern rivstartar! Saints coach Payton fortsätter att gambla och satsar på en on side kick. Det hela slutar med att Saints vinner bollen och börjar på egna 40 yardslinjen.
Wow.

• Pierre Thomas! Och TOUCHDOWN. Nu är alltså New Orleans Saints plötsligt i ledningen: 13–10.

• Lite intressant statistik: Dwight Freeney, som spelar med en trasig fot, har varit inne på 19 av 22 passningsspel för Saints – men bara 4 av 12 springspel. Aktiv coachning av Colts alltså, för att spara sin pass rush-specialist.

• Peyton Manning har antagit utmaningen. Briljant pass till Dallas Clark och Colts närmar sig målområdet.

• TOUCHDOWN. Addai dansar sig genom Saints försvar och Colts har snabbt återtagit ledningen: 17–13.
Hyfsad inledning på halvleken, va?

• Och nu kommer Brees svar? Saints har snabbt tagit sig till Colts 36-yardslinje.

• Hartley får sparka igen och IT’S GOOD. 47 yards den här gången. Han har varit hyfsat effektiv, denne Hartley. Det var ju också han som sparkade Saints till finalen, efter dramat mot Vikings. Reducerat till 16–17. 1,55 kvar av tredje quartern.

Halvtidsshow:

• Hmmm. Antingen sluddrar Roger Daltrey något alldeles makalöst, eller så hade producenterna väldigt stora problem med synkningen under The Whos framträdande. Cool ljusshow, men nog var det bättre för två år sedan (Tom Petty) och ännu bättre i fjol (Bruce Springsteen). Se där, det blev en recension ändå.

2nd quarter:

• Colston fångar äntligen en boll och får därmed fart på hela Saints offensiv. Bra det. Vi vill ju att det här ska bli jämnt och spännande. Eller, i alla fall vill jag det.

• Men visst är det härligt att se Andreas Johansson stå och snacka amerikansk fotboll? Det finns ju absolut ingen anledning att konkurrera sporter sinsemellan. Samarbete är vägen. Det håller dock inte NFL med om.
I vintras hade Chicago Bears och NHL-laget Chicago Blackhawks en gemensam reklamkampanj på gång. ”Big hits cause big turnovers”, typ, var valspråket. På bilderna stod killar som Jay Cutler och Devin Hester bredvid lokala hockeystjärnorna Patrick Kane och Jonathan Toews. Men NFL stoppade reklamen, eftersom man tyckte att ligan klarar sig bäst själv…

• Halvskadade Freeney sackar Brees på 3rd down. Hartley drar dock in ett 46 yard field goal och vi har reducerat till 3–10.

• Dwight Freeney plockar alltså ner Drew Brees. Dwight som för övrigt beskriver sig själv som ”Businessman & Philanthropist” på sin hemsida…

• Ojojoj. Nu är det Pierre Garcons tur att hantera bollen som om det vore en tvål insmord i olja. Eller olja insmord i tvål. Ni fattar. Därmed måste Colts punta, med 8.14 kvar av andra quartern.

• Brees är igång. Först en fin pass till Colston på 3rd down, sedan en sjuyardare till Shockey och därefter hittade han Moore med en 21-yardspassning. Men Saints nu måste Saints running game komma igång också.

• Nähä. Strunta i att springa då. Brees kastar 27 yards till Colston och nu ligger det en touchdown i luften.

• Mike Bell tappar balansen på 3rd down och Saints missar ett gyllene läge att kvittera.

• My god. Saints går för en touchdown på 4th down. Ett beslut som Joe Theismann inte gillar. Och inte vi heller. Visst kändes det att Colts skulle stänga till en gång till? Illa, illa för Saints.

• Starkt av Saints försvar att direkt få stopp på Colts. NO-coachen Sean Payton firar med att ta ett nytt Hubba-Bubba.

• Saints repar sig snabbt efter missen under förra driven. Hartley sparkar in tre poäng till från 44 yards. Ställningen i halvtid: 6–10.

• Vad äter bloggläsarna en kväll som denna? Petter äter en semla och gräver i historieböckerna. Här är några olika Super Bowl-rekord:
– Flest receiving touchdowns i en match: 3, av Jerry Rice för San Francisco mot Denver 1990.
– Flest rushing touchdowns i en match:  3, av Terrell Davis för Denver mot Green Bay 1998.
– Flest passing touchdowns i en match: 6, av Steve Young för San Francisco mot San Diego 1995.
– Flest receiving yards i en match: 215, av Jerry Rice för San Francisco mot Cincinnati 1989.
– Flest rushing yards i en match: 204, av Tim Smith för Washington mot Denver 1988.
– Flest passing yards i en match: 414, av Kurt Warner för St. Louis mot Tennessee 2000.

• När Saints gick för det på 4th down innanför 2-yardslinjen alldeles nyss, så var det blott sjunde gången i Super Bowls historia en coach fattat det beslutet. Bara en gång har det gått vägen, och då var det Dallas-stjärnan Emmitt Smith (invald i Hall of Fame i helgen) som sprang in bollen.
(Statistiken skamlöst snodd från ESPN, för övrigt.)

• Halvtidsvila. Och då får ni njuta av The Who i fred. USA-bloggen tänker inte recensera ”My Generation” utan måste ladda batterierna inför andra halvlek.
Strax tillbaka.

1st quarter:

• Skakig inledning av Brees och Saints offensiv. Det var väldigt nära att Brees åkte på en sack redan på andra spelet.

• Peytons start? En passning på 18 yards till Dallas Clark. Och självklart ska Peyton kasta så mycket han orkar. Inte bara för att det är hans absoluta styrka, men Saints passing defence är bara rankat 26:a. 

• Matchen har knappt börjat men vi har redan fått ett rekord. Matt Stover, kicker i Colts, är vid 42 års ålder den äldsta som någonsin spelat i en Super Bowl.
– Jag hade en vision ända från början. Jag sa det tillochmed till klubbledningen här; att mitt mål var att sparka dom till Super Bowl, sa Stover i veckan.
Och nu har han sparkat in matchens tre första poäng. Colts 3, Saints 0.

• Sådär, då kom första 1st down för Saints. Brees hittar Reggie Bush för 16 yards. Kändes som att Brees behövde det där för att komma in i matchen, va?

• Nämen Colston…den där passningen måste du ju ta. Nu får Saints punta, igen.

• Joseph Addai presenterar sig och springer först för 16 yards och kort därpå för 11 till. Colts är mycket mer än Peytons kastarm.

•…och Addai igen. 26 nya yards och plötsligt är Colts på Saints 23 yardslinje. Dags för Saints försvar att steppa upp?

• TOUCHDOWN! Peyton hittar Pierre Garcon och Colts har redan 10–0.

• För er yngre tittare kan vi upplysa om att expertkommentatorn Joe Theismann är en gammal stjärnquarterback som vann Super Bowl med Washington Redskins 1983. Han är också känd för att ha råkat ut för detta (http://www.youtube.com/watch?v=PHCXNt4P8Xg) lika otäcka som omtalade benbrott.

•…och nu slog vi över från TV6 till Viasat Sport och förstår plötsligt vad signaturen ”mathias” menade när han talade om Andreas Johansson. Vad den förre NHL-forwarden gör i studion har vi dock ingen aning om.

• Okej, nu berättar Johansson att han suttit och käkat ribs med Titansspelare i Nashville. Inside information!

• 10–0 efter första quartern. Och precis som Ni är inne på i kommentarerna, så ser ju Peyton ruskigt taggad ut.

Pre-game:

• Spelar? Spelar inte? Dwight Freeney….spelare. Colts defensive end har haft problem med en fotskada och var ett frågetecken hela vägen fram till uppvärmningen. Och nu kom just beskedet att Freeny är spelklar. Men är han 100 procent? Tveksamt.

• Coachen Sean Payton ville att gurun Bill Parcells skulle hålla ett pre game peptalk till Saintsspelarna. Det ville dock inte Parcells, som tackade nej till inbjudan. Vem som fick hoppa in i stället? Förre Dallas Mavericks-coachen Avery Johnson, av alla människor.

• TV6 har den goda smaken att visa ”Friday Night Lights” som uppvärmning till Super Bowl. Och ni följer väl serien med samma namn? Om inte, köp hem DVD-boxarna. Det är inte ett råd. Det är en order.

• Kollega Källberg på YouBet-bloggen har ett par Pierre Thomas-spel han rekommenderar ikväll. Det behöver inte vara helt fel. Thomas är ju en nyckel om Saints vill mjölka lite klocka och hålla Peyton på sidlinjen med en kepa på huvudet.

• Hur Peyton laddar inför avspark? Lyssnar han på jazz? Nä. Spelar han Yatzy? Nä. Studerar han sin kepssamling? Nä.
Han läser matchprogrammet.
”I always read the game day program front to back. The Super Bowl one takes a little longer. The one in Indianapolis I have memorized by Week 4”, säger Peyton.
Vecka 4, redan?
Imponerande.
Om jag minns rätt så var matchprogrammet från Lucas Oil Stadium (jag var där i november i år) ganska tjockt. Det var i och för sig rätt många bilder på Colts cheerleaders, men ändå…

• Saints förlorade sina tre sista grundseriematcher, men är ändå i Super Bowl. Det har aldrig hänt tidigare i NFL:s historia.

• Bryt! Bryt! Bryt! Och skjut upp avsparken i minst en timme. Niclas Wallin har blivit tradad från Carolina till Sharks!

• Brees vs Manning är en stor anledning till att årets Super Bowl har sådan dragningskraft. Två super-quarterbacks som står på toppen av sina karriärer. Vi måste gå tillbaka till 1998 för att hitta nåt liknande; John Elway vs Brett Favre. Möjligtvis kan man nämna Tom Brady vs Donovan McNabb från 2005. Det är hursomhelst mäktigare än förra gången Peyton var i en Super Bowl, och då mötte Rex Grossman…

• Jarkko på Sportbladets redigering, känd från en omåttligt populär liverapportering under mötet Sverige–Finland i JVM-hockeyn nyligen, sågar Queen Latifahs sång.
– Det var ingen bra start, säger musikkännaren Jarkko.

• Carrie Underwood sjöng nationalsången. Hon dejtar Mike Fisher, forward i Ottawa Senators. Hon har också varit tillsammans med Dallas Cowboys Tony Romo. Visst känns det som om era liv blev lite rikare nu när ni vet det?

/Petter & Stefan.

Nedräkningen har börjat.
Om några timmar gör Saints och Colts upp om Vince Lombardi Trophy och Ni följer naturligtvis hela festen här på USA-bloggen.

Vi återkommer senare med uppsnack och en liveblogg under själva matchen. Men fram tills dess, ge oss era tankar inför drabbningen.
Vilket lag vinner?
Hur blir matchbilden?
Vem blir MVP?
Vevar Pete Townshend armen ur led under halvtidsshowen?

Kommentera och tyck till, så hörs vi igen senare i eftermiddag.

/Stefan.

…och tradefesten bara fortsätter.
Efter hela Toronto-Calgary-Anaheim-cirkusen förra veckan och Jokinen-till-Rangers-affären för någon dag sedan, så blev alltså Ilya Kovalchuk klar för New Jersey Devils i natt.

Först, traden i dess helhet.
Devils får: Ilya Kovalchuk, f, Anssi Salmela, b, 2nd round draftpick 2010.
Thrashers får: Johnny Oduya, b, Niclas Bergfors, f, Patrice Cormier, f, 1st round draftpick 2010, 2nd round drafpick 2010.

Spontan reaktion 1: ”Det var som fan”.
Spontan reaktion 2: ”Men Waddell, vad har nu ställt till med…igen”.
Det var ju just Atlantas general manager Don Waddell som mer eller mindre gav bort Marian Hossa till Pittsburgh häromåret. Nu hamnade Waddell i en liknande situation, när Kovalchuk nobbade det ena feta kontraktsförslaget efter det andra och till slut tvingade fram en trade.
Okej, Waddells förhandlingsläge var kanske inte det bästa. Enligt uppgifter från bland annat TSN var det många lag som höll tillbaka eftersom ryssen kommer kräva runt 11 miljoner dollar om året för sitt nya kontrakt.
Men ändå.
Oduya, Bergfors, Cormier och ett (högt) förstarundeval för Kovalchuk?
Det är…inte mycket.

Nu gillar vi ju både Oduya och Bergfors. Det är två mycket duktiga hockeyspelare. Men nog kan man tycka att Devils kom undan väldigt billigt. Kovalchuk, 26, är trots allt en av NHL:s allra främsta målskyttar och med ryssen i laget är plötsligt Devils en Stanley Cup-contender.
Kanske är det bara så att Waddell är en rätt dålig general manager.
• Han draftade Patrik Stefan som nummer ett i draften 1999. Det är ett av de absolut sämsta förstavalen i modern historia.
• Han skickade Braydon Coburn till Philadelphia i utbyte mot Alexei Zhitnik inför Stanley Cup 2007. Fullständigt vansinne.
• Han misslyckades att signa Marc Savard och i stället för att byta bort honom, så försvann playmakern till Boston som free agent sommaren 2006.
• Han skickade, som sagt, Marian Hossa till Pittsburgh i utbyte mot Colby Armstrong (!), Erik Christensen (!!) och talangen Angelo Esposito.  

Det är sannerligen ingen vacker meritlista.

/Stefan.

Till slut blev den så klar, traden som skickar Olli Jokinen och fightern Brandon Prust till Rangers och Ales Kotalik och Christopher Higgins till Calgary.
Anledningen till att traden dröjde?
Ales Kotalik hade en begränsad no trade-klausul.
Nej, jag skämtar inte.
Ales Kotalik, av alla spelare, hade en begränsad no trade-klausul.

Glen Sather har gjort en och annan blunder som New York Rangers general manager. Som att ge Wade Redden ett fett långtidskontrakt. Eller att signa Donald Brashear. Eller att spela 56 matcher utan en riktig förstacenter.
Att ge Ales Kotalik en begränsad no trade-klausul verkar kanske i sammanhanget som en liten, obetydlig detalj. Och det kanske det är, nu när Sather ändå blev av tjecken.
Men samtidigt säger det en hel del om vilka underliga affärer denne general manager är kapabel till att sy ihop. Inte bara gav han Kotalik, 31, tre miljoner dollar (överpris) om året fram till 2012. Tjecken fick dessutom en klausul som de flesta NHL-spelare bara kan drömma om. Har du gjort endast fem NHL-säsonger och som bäst gjort 25 mål eller 62 poäng, ska det liksom vara helt jävla omöjligt att få en no trade-klausul av något slag. 
Men inte i Glen Sathers värld, uppenbarligen.

Tillbaka till traden.
Vad innebär den för Calgary?
Jo, eftersom man inte hade en tanke på att re-signa Jokinen i sommar (då han blir free agent), så får man ändå säga att klubben fick hyggligt betalt för den underpresterande centern. Nu har varken Kotalik eller Higgins varit någon succé på Broadway, men potentialen finns i alla fall. Dessutom blir ju även Higgins UFA till sommaren, vilket innebär att man har lönetaksmässig flexibilitet.
Calgary lär dock inte ha dealat klart. Om jag har räknat rätt så har man nu tio ytterforwards i truppen.

Rangers?
Well, nu fick man ju sin förstecenter, i alla fall. Grattis, Glen. Och kanske, kanske kommer Jokinen fungera fint ihop med Marian Gaborik. Blir Jokinen en flopp kan ju Sather alltid släppa finländaren till free agency, så Rangersbossen tar ingen gigantisk risk med traden.
Och med Jokinens 5,2 miljoner dollar off the books nästa säsong, så finns ju utrymme för Sather att värva något annat. Säg fem miljoner dollar om året under fyra säsonger till Pavol Demitra, 35? Och en no trade-klausul, så klart.

/Stefan.

Ka-boom!
Just som man sitter och gnäller över att det aldrig blir några stora trader i NHL (jo, det är sånt jag sysslar med på söndagkvällar) så skickar Toronto Maple Leafs Brian Burke (vem annars?) iväg sex (!) spelare och byter till sig fyra andra.
Vem var det som yrade om att lönetaket satt stopp för alla coola bytesaffärer (eh, det var nog jag det…)? Den gamla reglen gäller ju fortfarande; om en tillräckligt desperat GM ringer upp en annan tillräckligt desperat GM vid rätt tillfälle, så är möjligheterna till en trade ganska stora. 

Det här är Brian Burkes dagsverke.
In: Dion Phaneuf, b, Calgary, Fredrik Sjöström, f, Calgary, Keith Aulie, b, Calgary, Jean-Sebastien Giguere, mv, Anaheim.
Ut: Matt Stajan, f, Calgary, Ian White, b, Calgary, Niklas Hagman, f, Calgary, Jamal Mayers, f, Calgary, Jason Blake, f, Anaheim, Vesa Toskala, mv, Anaheim. 

En desperat mans handling? Jo, men Brian Burke är inte bara desperat, han är smart också. Flames general manager Darryl Sutter? En desperat man. Punkt. Sutter ger upp en Norris Trophy-finalist för två år sedan för en samling komplementsspelare. Obegripligt. Inte ens ur ett lönetaksperspektiv gör Sutter en smart affär.
Ja, han blir av med Phaneufs 6,5 miljoner dollar om året. Men både Stajan och Mayers är UFA:s i sommar, White RFA. Både Stajan och White kommer att kräva ordentliga löneförhöjningar från sina 1,75 miljoner dollar respektive 850 000 dollar.

Att Sutter agerar är en sak. Calgary gick trögt. Att han skickar iväg en back är också ganska givet, det var på backsidan han hade sina tillgångar. Jag kan till och med köpa att han offrar Phaneuf, som verkar vara i behov av en nytändning. Men, herregud, se till att få något likvärdigt i utbyte.

Så vad säger vi om Toronto? Tja, Burke är ju inte rädd för förändringar, om man säger så. Det är en del namnbrickor som fått bytas ut i Maple Leafs omklädningsrum sedan Burke tog över.
Se bara på backsidan, som den såg ut 08/09:

Carlo Colaicovo
Jonas Frögren (AHL)
Jay Harrison
Tomas Kaberle
Pavel Kubina
Phil Oreskovic (AHL)
Luke Schenn
Anton Strålman
Ian White
Jamie Sifers
Mike van Ryn (långtidsskadad)

Sedan dess har Toronto värvat Francois Beauchemin, Garnet Exelby, Carl Gunnarsson, Mike Komisarek och så nu även Dion Phaneuf. Det gör en intressant backbesättning.

Med Giguere får Jonas Gustavsson en tuffare konkurrent än Toskala. Sedan kan man diskutera om den affären var så smart ur ett ekonomiskt perspektiv. Giguere tjänar 6 miljoner även nästa säsong, medan Toskalas kontrakt på 4 miljoner går ut i sommar. Å andra sidan lyckades ju Burke bli av med Jason Blake och hans ofattbara 4 miljoner om året till 2012. Bara det är värt någon sorts medalj.

Men vad har egentligen Maple Leafs framåt?
Att svara ”not much” är ett understatement.
Jo, nu har man ju Freddy Sjöström. Men vi kan väl vara ärliga och säga att Freddy knappast är den sista pusselbiten i Maple Leafs forwardsuppsättning.
Jag tycker fortfarande att Kessel-traden var ett misstag och ska Toronto till slutspel nästa säsong gäller det att uppgradera ordentligt. Men det är kanske på gång. I samband med dagens bytesaffärer förklarade Burke att han inte tradat klart…

/Stefan.

Känner Ni igen en bra affär när ni ser en?
Det gör jag.
Till exempel kan ju en lila skinnsoffa för drygt 7000 pix aldrig vara en dålig affär. Och om den lila skinnsoffan för drygt 7000 pix har stått parkerad hemma hos knätacklingarnas okrönte konung Darius Kasparaitis?
Ja, då säger min hjärna bara en sak: köööööööööp!

/Stefan.