Sugen på att läsa mer om NFL?
Då kan vi rekommendera en tidning som heter Sportbladet.

Jag har blivit utskälld av Mike Keenan.
Den gamle token gillade inte att jag ställde en fråga efter presskonferensen och han köpte inte min förklaring om att jag gått vilse i Saddledomes katakomber och därför missat frågestunden.

Det var en annorlunda upplevelse (att bli utskälld av en tränare; jag går vilse alldeles för ofta). För att få en utskällning av en tränare här hemma i Sverige, så måste du antingen kalla FBK:s Perra Johnsson för Johansson (det var inte jag) eller fråga Magnus Haglund om det stämmer att hans Elfsborg fått stryk i en träningsmatch av ett gäng seychelliska fiskare (det var jag).

Anyways, det här var ju inte tänkt som en sagostund. Det är ju det här klippet jag vill visa, när New York Rangers John Tortorella och NY Post Larry Brooks börjar tjafsa som två sjuåringar på skolgården.
Vuxet?
Nä.
Underhållande?
You bet.

/Stefan.

Okej, alla ni som inför den här säsongen hade koll på målvakten Alexander Pechurskiy, räck upp handen.
Nä, tänkte väl det.

19-åringen från Magnitogorsk gjorde sin NHL-debut för Pittsburgh Penguins häromkvällen. Han fick hoppa in mot Vancouver, tog 12 av 13 skott och fick det ohyggligt ärofyllda priset som matchens tredje stjärna.
Tidigare den här säsongen debuterade Pechurskiy även i KHL. Då släppte han in sex mål och hade en räddningsprocent på 57,1, så NHL-debuten var ju onekligen ett steg i rätt riktning.

Men det roliga i den här historien handlar inte om räddningsprocent. Pechurskiy spelar egentligen i WHL, en liga som inte har samma regler som NHL när det gäller målvaktsutrustningen. Därför fick inte Pechurskiy inte spela i sina benskydd, som enligt NHL-mått var för stora.
Så vad göra?
Jo, man lånar.

Plötsligt blir ju Pechurskiys debut än mer imponerande.

/Stefan.

Efter att ha varit utpekad som fuskare under snart tio års tid, kröp Mark McGwire i natt till korset och erkände att han varit dopad från och till under ett helt decennium.
Men det är ju lite sent.
Och även om McGwire bjuder på tårar och allt, så är det inte helt enkelt att köpa ursäkten. Framför allt med tanke på att han fortfarande hävdar att dopningen inte påverkade hans förmåga att slå homeruns.

– I was given a gift to hit home runs. The only reason I took steroids was for health purposes.

Jomentjenare.
1998 slog McGwire rekordet för flest homeruns under en säsong. 1998 var McGwire dopad. Inte så svårt att hitta ett samband där, va?
Förmodligen är utspelet bara ett desperat försök till att rädda en plats i basebollens Hall of Fame. Förmodligen räcker inte det för att lura HOF:s kommitté.

Sett till bara statistiken är det ju annars lätt att hävda att McGwire borde ha en plats bland de största. Bara sju spelare har slagit fler homeruns under sin karriär.
Men det sorgliga: av de 15 spelare som slagit flest homeruns (Bonds toppar med 762) har nu sex namn kopplats samman med dopning.  

/Stefan.

Beskedet kom redan i måndags, men har väl inte fått alltför stor uppmärksamhet i Sverige. St. Louis Blues har alltså sparkat tränaren Andy Murray.
58-åringen ledde överraskande Blues till slutspel förra säsongen, men har inte haft samma framgång i år. Men det är inte därför beskedet var väntat. Murray gick bara samma öde till mötes som de flesta andra coacher som inlett säsongen i Europa (tack till Ros för påpekandet).

2009:
Andy Murray, St. Louis Blues
Mike Babcock, Detroit Red Wings
Peter DeBoer, Florida Panthers
Joel Quenneville, Chicago Blackhawks

2008:
Craig Hartsburg, Ottawa
Michel Terrien, Pittsburgh
Barry Melrose, Tampa
Tom Renney, NY Rangers

Scary stuff, ey?
Kanske snart dags för DeBoer och Babcock att uppdatera cv:t.

/Stefan.

USA-bloggen är dubbelt välsignad.
Vi firar julafton den 24 december.
Och den 25 december.
För det är ju så att i landet vi i den här bloggen bevakar så är juldagen grejen, inte julafton. 
Så därför gör vi det här dubbelt:
God jul!
Och God jul i förskott!

/Petter, Stefan och Wikdahl

Som rubriken på en sportsajt i morse: ”This is not How A Human Leg Is Supposed to Bend”.

Benet tillhör 19-rankade Texas A&M:s Derrick Roland, som skadade sig mot Washington i går kväll. Roland är en senior och allt talar nu för att hans collegekarriär är över.
I sådana här sammanhang brukar det heta att ”hela laget chockades av skadan” och i det här fallet stämmer det faktiskt.
– Många spelare grät. Dom är illa däran, säger lagets assisterande coach Scott Spinelli.

Här kan ni se händelsen, som många har jämfört med skadan som Washington Redskins gamle quarterback Joe Theismann åkte på i en Monday Night Football-sändning 1985. En klassiker i denna makabra kategori, som ni kan se här.

/Stefan

Inför säsongen tippade USA-bloggens Good Cop och Bad Cop att New York Rangers skulle bli nia och missa slutspel.
Så här långt är vi rätt ute. New York Rangers är i skrivande stund nämligen just nia i Eastern Conference.

Det kanske inte helt framgår i det inlägget, men den stora anledningen till att vi förväntade oss en tung säsong för Rangers var att vi helt enkelt inte trodde på stjärnvärvningen Marian Gaborik.
Jag trodde i alla fall att han skulle bli skadad. Som vanligt. Och att han skulle få lida för Glen Sathers oförmåga att skrapa ihop en vettig centeruppsättning.
Så här långt är jag inte helt rätt ute.

Rangers må vara en besvikelse, men det är inte Marian Gaboriks fel. The New York Times har gjort en liten sammanställning som visar vilka spelare som kommer närmast epitetet ”one-man team” när det gäller målskytte.
Och, jo, den listan toppas av Gaborik.

Marian Gaborik, NYR, 24 av 94 mål, 25,5 procent.
Steven Stamkos, TB, 20 av 86 mål, 23,3 procent.
Sidney Crosby, PIT, 22 av 110, 20 procent.
Mike Cammalleri, MTL, 18 av 90, 20 procent.
Jarome Iginla, CGY, 19 av 99, 19,2 procent.
Dany Heatley & Patrick Marleau, SJ, 21 av 112, 18,8 procent.
Alex Ovetjkin, WSH, 23 av 127, 18,1 procent.
Dustin Penner, EDM, 18 av 101, 17,8 procent.
Rick Nash, CLB, 18 av 101, 17,8 procent.

/Stefan.

Hög tid att vinjetten Videotajm gör comeback, inte sant?

I natt bjöd Marian Hossa på ett drömmål som lätt kommer att platsa bland topp tio när säsongens mål ska utses. Nu är jag inte säker på om NHL har kvar den där fåniga ”felaktig handstoppning”-regeln, men om så är fallet gjorde ju domaren helt rätt i som råkade blunda i samma ögonblick som Hossa lekte baseboll.

Sedan fortsätter av någon anledning just finländska målvakter att göra de sjukaste räddningarna man skådat. Tidigare har vi länkat till Kiprusoff-räddningar och här gör Antero Niitymäki omgångens svettigaste save.

/Stefan

En skyttekung som var beredd att göra precis allt, allt, allt för sitt lag (även om det innebar att kasta handskarna mot ligans mest fruktade fighter). En av NHL-historiens största vinnarskallar genom tiderna. Och dessutom en skön snubbe som bjöd på sig själv.

Det fanns redan många goda skäl till att gilla Brendan Shanahan som hockeyspelare.
Nu finns det ett till.

Den här storyn bjöd Shanahan (som växte upp i Toronto som stort Maple Leafs-fan) på som gäst i Gary Bettmans radioshow:

– When I was 14 years old I was skating in the summertime at a rink in Toronto. Rick Vaive (stor stjärna i just Maple Leafs) happened to be skating at an adjoining rink and we were actually in dressing rooms that were right next to each other.
– I went in when he was sort of settled and asked him for an autograph. I didn’t get the best response from Rick Vaive at that time.

Fyra år senare blev Shanahan draftad av New Jersey Devils och tog omedelbart en plats i NHL. Rick Vaive – som hade nekat Shanahan autografen – hade då blivit bortbytt till Buffalo Sabres.

– Fast forward four years later and Rick Vaive is waiting for a meaningless faceoff in Buffalo. He’s now playing for the Sabres. He’s lined up next to some 18-year-old kid from New Jersey. When the puck dropped, I attacked Rick Vaive.

– It was a quiet, uneventful game. He couldn’t believe the rage I had, not only in attacking him, but it took two (linesmen) to restrain me afterwards and throw me in the penalty box.

Av förklarliga skäl hade Rick Vaive ingen aning om varför han blev nedslagen.

– He said to one of my teammates at the time, Jim Korn, ‘By the way, what’s wrong with that kid and why was he coming after me?
– Jim Korn said, ‘Apparently he asked you for an autograph when he was a little kid and you weren’t that friendly to him. So he’s harbored those feelings since then.’

Storyn slutar dock inte där. För tre år sedan dök Rick Vaive upp i Air Canada Center i Toronto. Han hade med sig sin 14-åriga son och bad Shanahan om en autograf.

– I signed the autograph, took a picture and gave him a piggy-back. I didn’t want karma to come back and get me.

/Stefan.