Ikväll 22.30: Denver Broncos–Baltimore Ravens. Ed Reed, safety, Baltimore.
Lurig, kvick, atletisk – och en svårslagen näsa för bollen. Ed Reed har bidragit till en revolution på safety-positionen. Han har plågat ligans quarterbacks i elva säsonger, men mot Peyton Manning har han alltid haft det svårt. För att inte säga omöjligt. På nio försök har Reed nio förluster. Sju i grundserien, två i slutspelet. Om Baltimore ska ha en chans i Denver ikväll tror jag att man måste vinna turnover-matchen, och där är hjärnornas kamp mellan Manning och Reed central.
Ikväll 02.00: San Francisco 49ers–Green Bay Packers. Marshall Newhouse, left tackle, Green Bay.
Packers draftade 145 kilo Newhouse i femte rundan 2010. Efter att inte ha spelat en enda match under sin första säsong vann han jobbet som starter året därpå. Ikväll har han den otacksamma uppgiften att handskas med Niners pass-rush-monster Aldon Smith (19.5 sacks). Aaron Rodgers gick i backen 51 gånger den här grundserien, flest i ligan – och en hisnande siffra om man jämför med ligans andra superstjärnor som Peyton Manning (21), Tom Brady (27) och Drew Brees (26). Newhouse och hans närmsta granne på offensiva linjen, left guard TJ Lang, måste se till att hålla Rodgers rygg fri inatt. Speciellt när Aldon Smith och hans comebackande lagkamrat Justin Smith vevar upp sina motorer.
Imorgon 19.00: Atlanta Falcons–Seattle Seahawks. John Abraham, defensive end, Atlanta.
Falcons-fansen kippade efter luft när Abe haltade ut med en stukad fot mot Tampa Bay för två veckor sedan. Nu pekar det mesta på att han spelar imorgon, men hur effektiv kommer han vara? Atlanta har som vanligt begränsat 34-åringens speltid under säsongen för att hålla honom fräsch. Ändå skrapade han ihop 10 sacks och 6 forced fumbles i grundserien. Resten av Falcons-försvaret stod för 19 och 9 i de respektive kategorierna, så Abrahams produktion är exceptionellt värdefull. Han måste inte bara sätta press på gästernas fenomenale rookie-QB Russell Wilson, han måste också stå emot det fysiska springspelet.
Imorgon 22.30: New England Patriots–Houston Texans. Arian Foster, running back, Houston.
Texans springer på vem de vill, när de vill – right? Näe, riktigt så enkelt är det inte. Även om Foster är en av ligans bästa på sin position, och Houston kan nöta ner de flesta försvar med sin zonblockering, så har maskineriet kärvat betänkligt den här säsongen. 26-åringens snitt på 4,1 yards per springförsök är det lägsta i karriären. Dessutom har 26-årige Foster ännu en säsong med brutal arbetsbörda bakom sig: På 17 matcher har han fått bollen 431 gånger. Han såg stark ut mot Cincinnati förra helgen, men man måste undra om alla smällar inte sliter på honom. Det är ett klassiskt old school-recept, men Houstons bästa skrällchans imorgon är att sätta press på Tom Brady – och springa bollen effektivt.
Som ni vet gillar USA-bloggen trejder. Brian Burke gillar dem också. Och det är framför allt Torontos GM som lyckats tjata in en av de mest intressanta förändringarna i nya kollektivavtalet.
Den nya regeln är inspirerad från basebollen och innebär, något förenklat, att ett lag kan byta bort en spelare, men fortfarande stå för upp till 50 procent av lönen/lönetaksträffen.
Vi snor det här exemplet rätt av från ESPN:s Pierre LeBrun: Säg att Toronto vill byta bort Mike Komisarek, som har en lönetaksträff på 4,5 miljoner dollar och årslön på 3,5 miljoner, till New York Islanders. Inget roligt kontrakt att ta över.
Men med den nya regeln har Toronto möjligheten att behålla halva lönetaksträffen och halva lönen. Islanders får du alltså Komisarek med en lönetaksträff på 2,25 miljoner dollar och årslön 1,75 miljoner dollar. Plötsligt låter det som ett (nästan) vettigt kontrakt.
Det här borde innebär att ligans general managers får det lättare att genomföra bytesaffärer. Så, Glen Sather, bara att börja ringa runt och höra om någon är sugen på Wade Redden.
Jag vet inte vem som skrämmer mig mest, Ray Lewis eller Bane. Båda har ju en del illdåd på sitt samvete, om man säger…
Sugar Ray fick i alla fall en idealisk sista match på M&T Bank Stadium. Det var mäktigt att lyssna på hans pre-game speech, det var mäktigt att se honom run-blitza Andrew Luck, det var mäktigt att höra fansens hyllningar.
Det var inte mäktigt att se honom fumla bort en interception med en flodhästs finmotorik, men någon anledning finns det väl till att han lägger av innan sin 38:e födelsedag.
Baltimore slog till slut Indianapolis med 24–9. Jag är dock inte imponerad. Man ska inte underskatta stoltheten och rutinen hos Ravens veteraner, men jag tror det blir ett brutalt uppvaknande borta mot Denver i nästa runda. Offensiven är för dålig. Och att stoppa Peyton Manning på bortaplan är inte lika enkelt som att stoppa en (förvisso fantastisk) rookie med porös o-line och smörfingrade receivers.
Seattle såg desto bättre ut när man vände ett tidigt 0–14-underläge till seger med 24–14 i Washington. Den stora snackisen under måndagen kommer dock vara knäskadan på Robert Griffin III, och att Redskins lät honom spela och ta en massa stryk på springspel och annat. Rätt eller fel? Båda åsikter finns representerade bland experter och före detta spelare. Vissa, som till exempel Mark Schlereth, menar att spelare vill och ska spela med skador. Andra, som Stephen White, tycker att klubbarna ska skydda spelarna från sig själva.
Så här spelas divisional playoffs:
Lördag 22.30: Denver Broncos–Baltimore Ravens
Jag hoppas jag har fel, men jag tror att Denver gör det här till en relativt ospännande historia.
Lördag 02.00 (natten mot söndag): San Francisco 49ers–Green Bay Packers
En öppen historia där Niners går in som knappa favoriter. Kul sammandrabbning mellan ett grymt försvar och en högexplosiv offensiv.
Söndag 19.00: Atlanta Falcons–Seattle Seahawks
Även om Matt Ryan dödar sina slutspelsdemoner och gör en stormatch är det inte säkert att det räcker för Falcons. Hur ska deras porösa springförsvar stoppa Beast Mode?
Söndag 22.30: New England Patriots–Houston Texans
Jag får lite Giants-vibbar av Houstons försvar såtillvida att de, med JJ Watt i spetsen, kanske kan få Tom Brady att darra i en stor slutspelsmatch. Jag får dock långtifrån några Eli Manning-vibbar av Matt Schaub, så man kanske ska glömma den sensationen…
•••
Lawrence Frank, som nu torde vara det kollektiva Basketsveriges mest hatade man (möjligtvis undantaget Norrköping och Sundsvall där man har lite svårt för Lahdo Sharro), satte stopp för ett historiskt svenskmöte i NBA inatt. Detroit-coachen totalbänkade Jonas Jerebko för 22:a gången på de 23 senaste matcherna. Med tanke på att Pistons vunnit en del matcher på slutet är det nog kört för JJ att få regelbunden speltid inom en överskådlig framtid. Bara skador eller spelarövergångar kan ändra hans öde just nu.
Jeffery Taylor däremot – hans basketkarriär mår väldigt bra. Norrköpingssonen gjorde åtta poäng, hade en fet dunk över Tayshaun Prince och fick ta sedvanligt stort ansvar i defensiven. Totalt 23 minuters speltid när Charlotte vann med 108–101 i förlängning. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt av att se Bobcats vändning. Har sagt det förut och jag säger det igen: Charlotte är ett tuffare lag än deras 9–24-record antyder.
Även om vi blev rånade på ett spelmässigt möte mellan Jonas och Jeff, ska man inte underskatta betydelsen av den här matchen. Första gången två lag med varsin svensk möts i världens bästa basketliga är rätt stort. Och nog var det häftigt att se bilden där de står och samtalar före uppkast. Man kan ju bara hoppas att en viss turnering i Slovenien dök upp för diskussion…
Inte bara är det NFL över ett helt uppslag i dagens tidning. Här bjuder vi dessutom på en panel, lagom till kickoff i säsongens första slutspelsmatch.
1. Houston har förlorat tre av sina fyra senaste matcher. I de förlusterna hade Matt Schaub noll touchdowns, tre interceptions och han blev sackad nio gånger. Litar du verkligen på Schaub i ett slutspel?
Westin: Jag litar på honom mer än jag litar på Andy Dalton i alla fall, formsvackan till trots. Men visst känns det oförutsägbart med en 31-åring som aldrig spelat en slutspelsmatch.
Wikdahl: Jag vet ju inte vad du kommer att ställa för frågor senare, men tänk om det skulle komma en fråga lite längre ned om Ponder och Peterson och deras chanser mot Packers? Du skulle i så fall lägga upp den frågan som att Vikings kanske har en chans mot Green Bay Packers – för att man har Adrian Peterson och att Ponders roll därmed är åtminstone en aning marginaliserad. Så känner jag med Houston. Jag litar på att Schaub klarar av att ge Foster bollen och att passningsspelet därför öppnas upp. När det gör det litar jag på att Schaub prickar tillräckligt många öppna lagkamrater för att vinna i alla fall den här matchen.
Persson: Nä, verkligen inte. Jag tror Houston är väldigt osäkra på var man står efter den skakiga avslutningen och jag tror inte Schaub är kapabel till att styra Texans rätt. Den här matchen avgörs mellan Bengals försvar och Houstons springspel. Den matchen vinner Bengals.
2. Det finns spelbolag som ger 3,60 gånger pengarna för en Colts-seger borta mot Baltimore. Varför i hela världen ska jag INTE lägga mina pengar på den tvåan?
Westin: Jag satt med klickfingret på ”Submit” på Pinnacle, men sedan förstörde Ray Lewis all min entusiasm över Colts. Nu när Baltimores försvarslegendar berättat att han lägger av efter säsongen kommer lagkamraterna kämpa tills de stupar för sin store ledare. Och atmosfären hemma på M&T Bank Stadium torde vara explosiv. Jag tror det blir en övermäktig uppgift för unga Indy.
Wikdahl: Hur mycket pengar snackar vi om? En middag på krogen eller din bostad? Satsa motsvarande en middag om du vill men vet att du kommer att äta korv och makaroner en kväll framöver. Jag ger dig två namn: Ray Lewis och Ed Reed. Nu får du berätta för mig varför jag skulle vilja äta korv och makaroner.
Persson: Jag var på M&T Bank Stadium och såg Ravens torska mot freaking Charlie Batch, så man kan ju tycka att jag borde vara sugen på att gå in stenhårt med typ 50 spänn. Men nä. Jag tror rutin och erfarenhet slår ungdomlig entusiasm i den här matchen. Ravens, med andra ord.
3. Jaja. Ponder utomhus, på bortaplan, mot Green Bay med Aaron Rodgers i spetsen. Det ska inte gå. Men glömmer vi inte att det egentligen är Adrian Peterson mot Rodgers? Och att Peterson mycket väl kan vinna den fighten? Köper ni resonemanget?
Westin: Som du säger: ”Det ska inte gå”. Men det ska inte gå att springa för 2097 yards i dagens passningsglada NFL heller, med en dålig quarterback, bara månader efter att du trasat sönder knät. Ingenting förvånar mig med Adrian Peterson längre, så om han springer för 200+ och Vikings vinner…det är en jätteskräll, jag skulle aldrig tippa på det – men jag skulle inte bli chockad heller.
Wikdahl: Ja, Peterson kan göra en bättre match än Aaron Rodgers. Men betyder det nödvändigtvis att Vikings vinner mot Packers? Om jag läser statistiken rätt så har Packers vunnit fem av sex matcher på Lambeau Field mot Vikings med Peterson. Och Peterson har gjort bra matcher – 106,2 yards i snitt och fem touchdowns. När han har rushat över 100 yards är Vikings 0–3. Så… Vad var frågan igen?
Persson: Visst fan kan det gå. Men då gäller det att Vikings bestämmer takten i matchen igenom och definitivt inte hamnar i underläge. Men skulle jag satsa pengar på Minnesota? Knappast.
4. RGIII mot Russell Wilson. Det känns som om det här mötet kan sluta hur som helst. Men vem av dem vinner i längden? Alltså: vilken QB skulle du helst bygga ditt lag kring under de närmaste tio åren?
Westin: För några månader sedan hade vi skrattat åt den här frågeställningen, men idag känns den relevant. Wilson har haft en imponerande utveckling under säsongen. Han har bara blivit bättre och bättre i takt med att Seahawks gett honom större ansvar. Men jag måste ändå fega ur och välja Robert Griffin den tredje. Han har unika skills.
Wikdahl: Åh, så vi avslutar med en liten ordvits? Härligt! Russell Wilson är 180 centimeter lång och RGIII är 188 centimeter lång så Redskins man vinner i längden. Var det det svaret du letade efter, Kålle? Men jag väljer Robert Griffin III inte bara för längden men också för hans enorma talang.
Persson: Jag är fan lite sugen på att välja Wilson, ändå. Nej, han är ju inte lika makalöst sevärd som RGIII. Men jag har bara så svårt att se hur RGIII ska kunna hålla sig skadefri, som han spelar. Han har som bekant redan en hjärnskakning i år.
Är det dags att riva Globen snart?
Inte?
I Atlanta tycker man tydligen inte att det är konstigt att riva en arena med knappt två decennier på nacken. Georgia Dome började byggas 1989 – samma år som Globen invigdes – och stod klar hösten 1992. Men Falcons ägare ArthurBlank har alltså redan tröttnat på bygget och planerar nu en ny arena, nära den plats där Georgia Dome står i dag.
Arenan ska kosta i runda slängar 1 miljard dollar och kostnaden delas 70/30 mellan NFL-laget och staden Atlanta. Eller, det är människorna som besöker Atlanta som får stå för de 30 procenten. Den delen ska nämligen finansieras med en nyinförd hotellskatt på 11 procent.
Det finns ännu inga ritningar på bygget, men klart är att arenan ska ha ett skjutbart tak och ta runt 80 000 åskådare.
Räkna också med att Falcons i och med nybygget förbinder sig att stanna i Atlanta under bra många år framöver. Lägg därtill att chanserna att få arrangera Super Bowl ökar (Atlanta har inte haft finalen sedan år 2000, då Super Bowl-veckan stördes rejält av kraftigt snöoväder) och ni förstår varför Atlantas borgmästare gett tummen upp för projektet.
Invånarna i Atlanta är inte lika övertygade. Enligt en undersökning av en lokal tv-station tycker 66 procent av de tillfrågade att Georgia Dome funkar alldeles utmärkt.
Men till Arthur Blanks försvar kan man ju lätt konstatera att han inte är ensam i NFL-cirkusen om att vara flyttbenägen. Trots att Georgia Dome alltså bara när 19 år, så finns det endast 10 NFL-arenor som är äldre.
•••
Ni kanske redan har koll på att Seattle är på väg att få en ny arena. Den kan komma att se ut så här:
Arenan är planerad precis intill CenturyLink (NFL) och Safeco (MLB), vilket innebär att Seattles ”Stadium District” sannerligen kommer göra skäl för sitt namn.
Det är väl egentligen bara Philadelphia som kan matcha ett liknande upplägg, med tre stora arenor precis intill varandra. I Philly ligger dock arenorna rätt off, medan man i Seattle snabbt går mellan downtown och till exempel CenturyLink.
Förslaget ovan har dock fått en hel del kritik. Grannarenorna är ju mer spektakulära och ritade för att passa in i hamnområdet precis intill. Sedan kan man ju tycka att även det faktum att Seattle saknar både NBA- och NHL-lag är ett problem. Fixar ni det, Bettman och Stern?
”62-81 för Pistons efter tre quarters. Om de ändå bara hade en energisk, offervillig bänkspelare att kasta in som kunde tända laget…”
…så twittrade jag inför fjärdeperioden mellan Atlanta och Detroit. Det blev inte Jonas Jerebko som jag hade hoppats på, utan Will Bynum som överraskande tog Pistons tillbaka in i matchen. Den snart 30-årige backup-guarden var dominant i en fjärdequarter som gästerna vann med 39–20.
Men Detroit lyckades inte ro supervändningen i hamn. Efter dubbla förlängningsperioder blev turnovers och missade layups lagets fall. Samt en Jeff Teague som gjorde sju raka poäng för Hawks när matchen stod och vägde. Slutresultat 126–119 till Hotlanta.
Det vi tar med oss från den här matchen är att alla Detroits inhoppare var utmärkta, men att Jonas Jerebko dessvärre inte var en av dem. Snarare blev frysboxen bara ännu kallare. Hans konkurrenter Charlie Villanueva och Austin Daye stärkte sina platser i rotationen efter sammanlagt 22 poäng och 18 returer. Daye – som Pistons försöker trejda, optimistiskt nog – var till och med nära att bli matchhjälte. Han sänkte en tung trea för 101–100 med fyra sekunder kvar av ordinarie matchtid, men Al Horford kvitterade för Hawks genom att sänka en av två straffar.
Startspelarna Jason Maxiell och Kyle Singler har haft några dåliga matcher nu, så kanske kan man hoppas på att det kommer en förändring därigenom. Min känsla är dessvärre att Jonas blir fast på bänken tills Detroit (9–22) har förlorat så mycket att Lawrence Frank får sparken, och en coach som gillar svenskens spelstil tar över.
•••
Jag misstänker att Jeffery Taylor och Charlotte Bobcats börjar bli trötta på hedersamma förluster nu. 92–105 mot Miami efter att ha varit så nära som 82–84 i fjärde quartern.
16:e raka förlusten, men Bobcats har gjort större framsteg under coach Mike Dunlap än tabellen visar. De matcher jag sett har visat en stolthet och kampvilja som inte fanns där ifjol. Tyvärr verkar lagets skadebakterie ständigt hitta nya offer. Nu kan 23-årige Byron Mullens, som har en del offensiv talang trots att han skjutit dåligt i år, missa upp till en månad med en kraftigt stukad fot.
Det blev bara sju minuter för Taylor inatt när Dunlap valde att tajta till rotationen ordentligt. Men som jag var inne på i en tyckare nyligen måste vi fortfarande kalla Jeffs rookiesäsong för en succé. Han har överträffat alla förväntningar och ser ut som en spelare med en tioårig NBA-karriär framför sig.
•••
Houston Rockets följde upp gårdagens 23-poängskross i Chicago med att bortaslå Minnesota med 87–84. Turkiske centern Omer Asik kommer aldrig toppa laget i tröjförsäljning, men han gör mycket annan nytta. Nu har han 35 returer på två matcher. 26-åringen hade säkert också en del att göra med det faktum att Minnesotas insideduo Kevin Love och Nikola Pekovic tillsammans sköt 19% (4/21) inatt. Så nu vet ni vad som väntar i EM, Brice Massamba och Jocke Kjellbom…
Här är mittuppslaget i söndagens Sportbladet. Tipsa dina NFL-intresserade kompisar om att gå ut och köpa tidningen, vettja. Vi berättar om Tom Brady, Adrian Peterson och Peyton Manning, och deras strid om MVP-titeln. Det är läsvärda stories – supermodeller, skandalrubriker, familjetragedier, karriärhotande skador med mera… Alla tre har kämpat mot någon typ av svår motgång de senaste åren. Nu är de i blixtrande form och dominerar på sin position.
Min känsla är att ligans mest värdefulle spelare finns i den ovanstående trion, även om några andra också är värda att nämna. Aaron Rodgers är fortfarande briljant och maskerar många av hålen i Green Bays lagbygge. JJ Watt, Aldon Smith och Von Miller har alla imponerat, men om Adrian Peterson är deppig över att juryn favoriserar quarterbacks så är det ingenting mot vad den här trion ska vara – det har gått 26 år sedan en försvarsspelare senast vann titeln. Och hur mycket jag än älskar att se Andrew Luck och Robert Griffin III ta kommandot som rookies, så får de snällt vänta på sin tur i något år till.
•••
RG3 är för övrigt knäskadad och missar Washingtons ödesmatch i Cleveland. Kirk Cousins, en annan rookie-QB, ersätter. Griffin twittrade under lördagkvällen:
”The decision was not my own… But I will be there for my team!!! In every way I possibly can”
Söndagen bjuder annars på ett svårslaget utbud av NFL-matcher. Det är toppmöten, det är slutspelsjakt och det är intressanta kollisioner mellan spelstilar, som exempelvis New Englands superoffensiv mot San Franciscos fruktade försvar på Sunday Night Football. Vad ser ni mest fram emot under kvällen?
Så Zack Greinke får alltså 147 miljoner dollar över sex år av LA Dodgers. Det är den näst fetaste dealen för en pitcher, bara CC Sabathias monsterkontrakt på 161 miljoner dollar är större.
Dodgers kan dock slå ett annat rekord. Men kolla först in den här listan:
• Zack Greinke, 147 miljoner dollar till 2018.
• Adrian Gonzalez, 127 miljoner dollar till 2017.
• Carl Crawford, 102,5 miljoner dollar till 2017.
• Matt Kemp, 108 miljoner dollar till 2019.
• Andre Ethier, 85 miljoner dollar till 2017.
Det är alltså över en halv miljard dollar för fem spelare. ESPN skriver att, beroende på hur Greinkes kontrakt är konstruerat, så kommer Dodgers ha en lönelista på mellan 210 och 220 miljoner när det är dags för Opening Day. I så fall slår Dodgers det tidigare rekordet på 209 miljoner, som naturligtvis innehavs av NY Yankees (år 2008).
Det är inte bara stjärnor som Greinke som cashar in i MLB. Snittlönen i ligan är högre än någonsin, nämligen 3,2 miljoner dollar.
Enligt siffror från ligan höjdes lönerna med 3,8 procent, den högsta ökningen sedan 2007. Yankees hade den högsta snittlönen för 14:e året i rad (6,88 miljoner dollar).
Vilket lag vill du inte skriva kontrakt med om du kan kasta boll? Houston. Där var snittlönen RENT PINSAMMA 684 940 dollar. Det är den lägsta noteringen sedan Florida Marlins lag från 2006.
Några andra intressanta siffror? Jodå. Boston sjönk från tredje till 12:e plats på listan, med en snittlön på 3,3 miljoner dollar. Så låg snittlön har inte Red Sox haft sedan år 2000.
Fotnot: Siffrorna baseras på hur trupperna såg ut den 31 augusti.
Adrian Peterson skulle kunna vara en het kandidat till att vinna både MVP, Offensive Player of the Year och Comeback Player of the Year. Om det inte var för att han, ni vet, helt uppenbart är en robot. Som borde ligga utom tävlan.
Den resa Minnesotas running back har gjort strider mot all mänsklig logik. Han trasade sönder knät på annandag jul förra året. Inte bara trotsade han oddsen när han spelade (och sprang in två touchdowns) i premiären åtta och en halv månad senare. 27-åringen har dominerat vecka efter vecka, på väg mot sina 1600 rushing yards.
Med tre grundseriematcher kvar har Peterson därmed en drömchans att slå sig in på topp 10-listan över alla tiders rushing yards-säsonger:
1. Eric Dickerson, 2 105 yards, Los Angeles Rams, 1984 2. Jamal Lewis, 2 066 yards, Baltimore Ravens, 2003 3. Barry Sanders, 2 053 yards, Detroit Lions, 1997 4. Terrell Davis, 2 008 yards, Denver Broncos, 1998 5. Chris Johnson, 2 006 yards, Tennessee Titans, 2009 6. OJ Simpson, 2 003 yards, Buffalo Bills, 1973 7. Earl Campbell, 1 934 yards, Houston Oilers, 1980 8. Ahman Green, 1 883 yards, Green Bay Packers, 2003 Barry Sanders, 1 883 yards, Detroit Lions, 1994 10. Shaun Alexander, 1 880 yards, Seattle Seahawks, 2005
Det roliga med Peterson är att hans monstersäsong inte är en produkt av kvantitet, utan av extrem kvalitet. Han har blivit starkare och starkare och snittar 7,24 yards per springförsök över sina sju senaste matcher. Under samma period har han också sprungit in åtta av sina tio touchdowns för säsongen.
Vikings quarterback Christian Ponder hakar på robot-teorin: – The guy’s unbelievable. I don’t know if he’s human or not.
Minnesota besegrade divisionsrivalen Chicago Bears med 21–14 under söndagens omgång. Lite överraskande, och nu är Vikings (7–6) plötsligt med i wild card-jakten igen. Det avslutande schemat är tufft: St. Louis borta, Houston borta, Green Bay hemma. Men så länge Adrian Peterson fortsätter att springa på rekordnivåer är ingenting omöjligt.
•••
Några quick hits från söndagens övriga matcher:
Green Bay Packers–Detroit Lions 27–20
Packers släppte in matchens två första touchdowns. Sedan stängde man butiken, och nu har ostskallarna (9–4) NFC North i ett järngrepp.
Buffalo Bills–St Louis Rams 12–15
Buffalos CJ Spiller har bäst ypc av alla running backs i NFL, men fick bara röra bollen åtta gånger här (totalt 52 yards). Tjänstefel, Chan Gailey!
Washington Redskins–Baltimore Ravens 31–28 efter förlängning
Det är svårt att inte sympatisera med Redskins. När den magiske RG3 gick av med ett ont knä i slutsekunderna (inget är trasigt, sägs det) kom en annan rookie-QB in och fixade förlängning. Kirk Cousins passade för en touchdown och sprang in en tvåpoängare. I förlängningen sparkade Kai Forbath in avgörandet.
Cincinnati Bengals–Dallas Cowboys 19–20
Emotionell seger för Cowboys, som låg under med 10–19 med sju minuter kvar av fjärde quartern. Coach Jason Garrett öppnade sitt hjärta när han pratade om Jerry Brownsdöd efteråt: ”He loved the game. He loved being part of our team and he showed it every day. And my memory is a big strapping guy with his bright smile on his face, bright eyes, bounce in his step every time I saw him. 25 years old and he’s no longer with us. That’s hard for everybody to handle. Really hard. We found out about it yesterday morning. We told our team about it on the plane going up to Cincinnati and then we talked about it last night in our team meeting about what it all means. And football is very different than life. We try to make that very, very clear to our team. This is a life situation. We lost a 25-year-old young man who had his whole life in front of him, a teammate, a friend. It’s a real tragedy.”
Pittsburgh Steelers–San Diego Chargers 24–34
Så Steelers bortaslår värsta rivalen Ravens med 38-årige Charlie Batch som QB förra veckan…men när Ben Roethlisberger gör efterlängtad comeback kan man inte betvinga ett krisande Chargers på Heinz Field? Galen liga, det här.
Cleveland Browns–Kansas City Chiefs 30–7
Söndagens roligaste statistiknugget: Senast Browns vann samtidigt som Steelers, Ravens och Bengals samtliga förlorade var omgång 15, 2007.
Carolina Panthers–Atlanta Falcons 30–20
Panthers plockade isär Falcons både på marken och genom luften. Inte mycket att säga om detta, förutom att Atlanta definitivt inte såg ut som ett lag med elva vinster.
Tampa Bay Buccaneers–Philadelphia Eagles 21–23 Nick Foles passade in avgörandet för Eagles med matchuret på 00.00. Michael Vick lär få se sig om efter en ny arbetsgivare nästa år.
För övrigt hade Jason Avant, 29, en catch att berätta om för barnbarnen:
Indianapolis Colts–Tennessee Titans 27–23
Colts är nu 9–4. En av säsongens verkliga framgångssagor. Adam Vinatieri visade att det fortfarande finns lite liv kvar i det gamla mästarbenet, när han sparkade in de två field goals som vände matchen. Det längsta kom från 53 yards.
Jacksonville Jaguars–New York Jets 10–17
Rätt sjukt, men Jets är faktiskt med i slutspelsjakten. Pittsburgh har just nu den sista wild card-platsen på 7–6, precis före Cincinnati på samma facit. Kvar att möta för Jets: Tennessee borta, San Diego hemma, Buffalo borta. Inte ogörbart.
Seattle Seahawks–Arizona Cardinals 58–0
Efteråt fick Cards-coachen Ken Whisenhunt frågan om vilken QB han tänker starta nästa vecka. Han tittade på reportern och svarade: – Do you play?
San Francisco 49ers–Miami Dolphins 27–13 Sköldpaddsmannen gav sig själv (och Jim Harbaugh) lite arbetsro efter förra helgens svaga insats mot St. Louis. Niners är fortfarande ett topplag som ska respekteras därefter.
New York Giants–New Orleans Saints 52–27
Fin vinst på papperet för Giants, men jag känner litegrann att alla matcher mot Saints bör bifogas med en asterisk i nuläget. Laget spelar slarvigt och vårdslöst, som att man inte riktigt bryr sig. Drew Brees har nio interceptions på sina tre senaste matcher. Saints har torskat alla tre.
Dallas Cowboys-spelaren Josh Brent körde rattfull, kraschade bilen – och fick se sin lagkamrat och passagerare Jerry Browndö.
Det är en tragedi, men borde inte komma som en överraskning med tanke på drink-and-drive-kulturen som frodas i det amerikanska samhället. Varje vecka sätter sig berusade NFL-, NBA-, NHL- och MLB-spelare i bilen, precis som Brent och Brown gjorde efter sin festkväll i fredags.
Faktum är att Brent gjorde samma sak redan på college, vilket gör den här dödsolyckan ännu mer frustrerande och meningslös.
Ring en taxi, skaffa en privatchaufför – vad som helst. Med mångmiljonlöner och all tänkbar service tillgänglig, borde ingen spelare någonsin känna sig manad att köra rattfull. Men tyvärr kommer nog ingen betydande kulturförändring ske förrän proffsligorna själva tar tydligt avstånd, och inför nolltolerans mot spelare som kör berusade.
•••
Dallas Cowboys tvingas nu spela morgondagens ödesmatch borta mot Cincinnati Bengals med sorgtyngda hjärtan. För att tala lite football så består utmaningen av att sakta ner Cincinnatis ilskna pass-rush. Bengals toppar NFL med 39 gjorda sacks den här säsongen, medan Cowboys skakiga o-line har låtit motståndarna plocka ner Tony Romo 28 gånger. Som årlig Cowboys-hajpare känns det samtidigt skönt att se Dez Bryant äntligen leva upp till sin potential. Som råämne är det få receivers i ligan som slår honom.
Omgångens mest intressanta match är nog New England Patriots–Houston Texans. Äntligen ett riktigt toppmöte på primetime. Vi kommer lära oss en del om Pats de två kommande omgångarna, då de tar emot San Francisco 49ers på Sunday Night Football nästa helg.
Imorgon är jag också nyfiken på Washington Redskins–Baltimore Ravens. Kan RG3 & co fortsätta segertåget (tre raka)?
