NHL: Save of the day

av Petter Westin

Miika Sakari Kiprusoff

Vad är det med Miika Kiprusoff och makalösa klubbräddningar mot Vancouver?

Calgarys keeper gjorde årets räddning mot Canucks förra säsongen. Och i torsdags var det dags igen. Den här gången var det Henrik Sedins tur att bli rånad.

/Stefan.

 

Tight, Tigers

av Petter Westin

Detroit, The Motor City, Motown – den stora, mytomspunna idrottsstaden känner inte bara framgångar och mästerskapstitlar, utan bär också med sig åtskilliga floppar och brustna hjärtan.

Tankarna dras till NFL-laget Detroit Lions, inte minst. Innan söndagens seger mot Washington Redskins hade laget förlorat 19 raka matcher i NFL (inklusive 16 i den segerlösa säsongen 2008).

Sedan har vi Detroit Tigers i MLB. Senaste gången laget vann sin division var 1987. Då var jag tre år, och Miguel Cabrera, som i år tjänar 100 miljoner kronor som first baseman i Tigers, var fyra år.

Sedan dess har Detroit Tigers hunnit med en del mindre smickrande milstolpar. 1994-2005: Elva raka säsonger utan en segerprocent på 50% eller bättre. 2003: Tidernas värsta säsong i American League med 43 segrar och 119 förluster.

Det skulle dröja ända till 2006 innan Tigers tog sig till slutspel igen, och från en wild card-position gick laget hela vägen till World Series. Minnesgoda läsare vet att framgångarna tog slut där, med 1–4 i matcher mot St. Louis Cardinals.

2009 är klubben på väg mot en ny succé. För första gången på 22 år kan man vinna en divisionstitel. Men man vore ju inte Detroit Tigers om det inte krävs lite dramatik först.

En seger mot Minnesota Twins i torsdagens match, och Tigers hade säkrat AL Central-titeln och den sista slutspelsplatsen i American League. Men Twins, som fortfarande har en teoretisk chans att ta hem divisionen, ville förstås inte bjuda på den godbiten. Gästerna vann matchen på Comerica Park med 8–3.
– Om de vinner divisionen så lyfter jag på hatten. Men jag ville definitivt inte se dem fira mot oss. Jag fick se Chicago göra det i fjol, och det är helt enkelt ingen bra känsla, säger Minnesotas Denard Span.

Här är förutsättningarna i AL Central, med tre matcher kvar:
*
Detroit har 85 segrar och Minnesota 83.
* Detroit avslutar med tre hemmamatcher mot Chicago White Sox i helgen. Vinner man två eller tre så tar man hem AL Central och slutspelsplatsen oavsett vad Minnesota gör mot bottenlaget Kansas City Royals i sina tre sista matcher.
* Men om Detroit förlorar två eller tre matcher, och lagen slutar på samma antal segrar, så möts Detroit och Minnesota i en direkt avgörande match om divisionen. Den spelas i så fall i Metrodome i Minneapolis på tisdag.

Minnesota Twins-spelarna erkänner det redan nu: Det blir svårt att ha ett hundraprocentigt fokus på Kansas City Royals.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer titta på resultattavlan varje gång jag springer ut på planen, säger Michael Cuddyer.

***

Senare under torsdagkvällen blev Colorado Rockies klara för slutspel då man slog Milwaukee Brewers, och därmed utraderade Atlanta Braves avlägsna hopp om en wild card-plats. Rockies kan fortfarande ta hem NL West-titeln, om man vinner tre raka mot den nuvarande ledaren Los Angeles Dodgers i helgen. Men båda de här lagen kommer alltså spela slutspel oavsett hur det går i helgens matchserie.

Övriga slutspelsklara lag är New York Yankees, Boston Red Sox och LA Angels från American League, samt Philadelphia Phillies och St. Louis Cardinals från National League.

MLB-slutspelet inleds på onsdag. ESPN America sänder hela spektaklet här i Sverige. Vad har våra baseboll-älskande läsare för tips och känslor?

/Petter.

Kategorier mlb

Good Cop vs Bad Cop, del 3

av Petter Westin

Yes, snutarna är tillbaka.
Nu med lagen utanför slutspel i Western Conference.

9. COLUMBUS BLUE JACKETS

In: Samuel Påhlsson, f, Mathieu Garon, mv, Anton Strålman, b.
Ut:
Jason Williams, f, Manny Malhotra, f, Ole-Kristian Tollefsen, b, Wade Dubielewicz, mv, Mike Peca, f, Christian Bäckman, b, Chris Gratton, f, Jiri Novotny, f.

Good Cop (MW): Nu blir pressen kanske för hård, men en sak som Columbus verkligen behöver är en back som kan flytta puck. Låter som Anton Strålman, eller hur? USA-bloggen är cementerad i den falang som inte har gett upp på Strålman. Han kommer att slå igenom.
Men Columbus har mer än en potentiell storback. När man gick till slutspel i våras visade ungdomarna att de har växt upp snabbt. Med Rick Nash framåt och Chris Mason bakåt så är inte bara slutspel möjligt, man kan vinna någon match också. I våras blev det 0–4 mot Detroit.

Bad Cop (SP): Jag vill ju också tro att Anton Strålman kan utvecklas till en vass back i NHL, det är inte det. Men om Columbus tror att svensken är lösningen på det som i fjol var ligans klart sämsta powerplay, så är de väldigt galet ute.
Faktum är ju att Blue Jackets gjort väldigt lite åt det som är lagets svaghet: backsidan. De två första backparen? Klesla-Tyutin och Commodore-Hejda. Det är inte illa. Det är riktigt jäkla tokilla.
Nu klarade sig Columbus förra säsongen tack vare en rookiekeeper i Steve Mason. Men i den här allmänt darriga defensiven känns det upplagt för en klassisk ”sophomore slump”.

10. MINNESOTA WILD

In: Martin Havlat, f, Kyle Brodziak, b, Shane Hnidy, b, Greg Zanon, b, Petr Sykora, f, Jaime Sifers, d.
Ut: Marian Gaborik, f, Stephane Veilleux, f, Kurtis Foster, b, Martin Skoula, b, Marc-Andre Bergeron, b.

Good Cop (MW): Det är egentligen ironiskt, samma sommar som man förlorar en av ligans bästa, om än skadebenägna, forwards så bestämmer man sig för att bli lite mer underhållande.
Wild har länge levt på sin defensiv, man har reagerat snarare än agerat. Men samtidigt som Gaborik flyttar till New York så lovar laget en aggressivare offensiv under nye coachen Todd Richards. Kan man kombinera det gamla med det nya så är slutspel definitivt möjligt.

Bad Cop (SP): Sorry, Good Cop, men du menar väl att samma sommar som man förlorar ligans mest skadebenägna forward (Gaborik), så bestämmer man sig för att värva ligans näst mest skadebenägna forward (Havlat)?
Det är inte mycket till uppgradering.
Sedan kan Wild yra hur mycket de vill om ett offensivare spel. De har kvar i stort sett samma lag som i fjol och att bara byta grundspel sådär, det är definitivt lättare sagt än gjort.
Det här blir också året då vi får se vad målvakten Niklas Bäckström verkligen är gjord av. Boo Ahl hade haft bra siffror under förre coachen Lemaires strikta defensiv. Hur kommer Bäckström att reagera när han ställs mot den första två-mot-en-situationen sedan tiden i AIK?

11. LOS ANGELES KINGS

In: Ryan Smyth, f, Rob Scuderi, b.
Ut: Tom Preissing, b, Kyle Quincey, b, Brian Boyle, f, Matt Moulson, f.

Good Cop (MW): Det är nu det är dags. Det är nu Los Angeles Kings exploderar. Eller, ja, småsmäller lite i alla fall. Kings har bra balans mellan gammalt och ungt och mitt emellan och har fått in en veteran och ledare i Ryan Smyth.
Svara de unga stjärnorna, som Kopitar och Doughty, på utmaningen i Pacific så kan det här sluta väldigt, väldigt bra. Ska Detroit darra? Nä, men man ska inte blunda och hålla för öronen heller. Kings är på riktigt.

Bad Cop (SP): Kings har ju varit monumentalt usla i ett par säsonger och därför lyckats samla på sig en hel del talang. Nu har dock det eviga budgetlaget plötsligt fått för sig att spendera the big bucks.
Problemet?
De har lagt sina dollares på fel spelare. Scuderi är en defensiv back som gjort tre hela NHL-säsonger. Han får nu 3,4 miljoner dollar om året. Helt plötsligt känns Torontos signing av Jeff Finger som rena genidraget.
Framåt satsar Kings på tuffe Ryan Smyth, 33. Det är en spelartyp som alltid växer i slutspel.
Problemet?
Los Angeles Kings spelar inte slutspel.

12. EDMONTON OILERS

In: Mike Comrie, f, Nikolai Khabibulin, mv.
Ut: Dwayne Roloson, mv, Kyle Brodziak, b, Ales Kotalik, f.

Good Cop (MW): Fart och flärd – Edmonton har det. Det är inte lätt av värva stjärnor till Edmonton men namn som Cogliano, Hemsky och Gagner ger hopp om framtiden. Och nye coachen Pat Quinn lär släppa loss ungtupparna.
Det kan han gott göra, för bakom dem finns en stabil backbesättning och en bra målvakt. Edmonton exploderar inte den här hösten, men får man in lite fysik i truppen också så kan vi börja snacka.

Bad Cop (SP): Små, tekniska och kvicka. Edmonton hade promenerat hem NHL – National Hobbit League.
Men nu råkar Oilers spela i en annan liga, där det fortfarande är en fördel att ha storlek, styrka och tuffhet. Det verkar dock klubbledningen ha struntat i och i stället draftat varenda pucktrollande 170-centimetersjunior som stått på ett par skridskor.
Det problemet hade väl kanske gått att lösa genom några smarta free agent-värvningar. Men Oilers har inte ens den möjligheten, då ingen NHL-spelare verkar vilja flytta till Deadmonton frivilligt.

13. NASHVILLE PREDATORS

In: Marcel Goc, f, Ben Giute, f, Ben Eaves, f, Peter Olvecky, f.
Ut: Jed Ortmeyer, f, Scott Nichol, f, Ville Koistinen, f, Greg Zanon, b, Vernon Fiddler, f, Radek Bonk, f, Antti Pihlström, f.

Good Cop (MW): Det kanske inte ser ut så på papperet, men Central Division är löjligt tuff. Detroit, Chicago, St Louis och Columbus nådde slutspel. Nashville var det enda laget som missade.
Problemet är offensiven – lösningen är backarna. Det är bland backarna Nashville har sin mesta talang och spelar man efter sina förutsättningar så får St Louis och Columbus passa sig.

Bad Cop (SP): Nashville har fastnat i en neråtgående trend. Men vad gör klubben åt saken? Inte mycket. Barry Trotz må vara en skicklig coach, men har varit i klubben på tok för länge. Här behövs något nytt, som kan få fart på organisationen igen.
Sett till truppen har Predators en backbesättning som många lag är avundsjuka över, men ett gäng forwards som ingen är avundsjuk över. Med den mixen blir det aldrig mer än mediokert.

14. COLORADO AVALANCHE

In: Craig Anderson, mv, Kyle Quincey, b, Tom Preissing, b, David Koci, f.
Ut: Joe Sakic, f, Ryan Smyth, f, Ian Laperriere, f, Andrew Raycroft, mv, Tyler Arnason, f.

Good Cop (MW): Sakic, Foppa och Roy är borta och det är väl bara en tidsfråga (februari?) innan veteranerna Foote och Hejduk försvinner också. Så vad ska man glädjas åt om man håller på Avalanche?
Tja, att man har Paul Stastny och Matt Duchene i laget, att man har värdefulla veteraner att förvandla till framtidsmän vid trejdingdeadlinen och man har ett lag som faktiskt kan kan vara med och slåss ganska länge den här säsongen om man får slippa skador.

Bad Cop (SP): Det är ju ingen idé att hymla. Colorado håller på att montera ned fullständigt och det är lika bra att alla Avalanchefans förbereder sig på några riktigt, riktigt skrala år.
Om två, tre säsonger – och lika många höga draftval – kan Colorado vara att räkna med igen. I år? Not so much. Lagets få stjärnor kommer se den här säsongen som en lång transportsträcka till trading deadline. Först där kommer det finnas en chans att få spela slutspel – men i ett annat lag.

15. PHOENIX COYOTES

In: Jason LaBarbera, mv, Radim Vrbata, f, Veron Fiddler, f, Adrian Aucoin, b, Lauri Korpikoski, f, Jim Vandermeer, b, Taylor Pyatt, f, Robert Lang, f.
Ut: Enver Lisin, f, David Hale, b, Todd Fedoruk, f, Nigel Dawes, f, Brian McGrattan, f, Brandon Prust, f, Steven Reinprecht, f.

Good Cop (MW): Om vi bortser från dramat vid sidan av isen, det här är inte ett så uselt lag. Man har speed och gott om det som kallas uppsida. Tyvärr tar man sig inte till slutspel bara på potential.
Men de som tror att den här säsongen blir en enda lång ökenvandring (förlåt) tror fel. Phoenix kommer att skrämma slag på många motståndaren. Synd bara att det inte finns någon publik som kommer att se det.

Bad Cop (SP): Av någon anledning fick Phoenix för sig att de kunde luta sig mot centrar som Peter Mueller, 21, och Martin Hanzal, 22. Det kunde dom inte. Under försäsongens sista dagar värvade man därför Robert Lang som en nödlösning.
Det säger egentligen allt om hur illa ställt det är i Coyotes – på banan. Försök sedan inte övertala mig om att spelarna kan bortse från allt kaos vid sidan om. Det går inte. Säsongen 2009/10 blir tyvärr en enda lång mardröm för hockeyfansen i Arizona.

/Mattias & Stefan.

 

Kategorier nhl

Spåkulan v40

av Petter Westin

Varje tisdag (eller onsdag den här veckan då…) blickar USA-bloggen in i den omedelbara framtiden. Vi väljer ut sex av den kommande veckans höjdpunkter och mest intressanta händelser, och spekulerar samtidigt i hur det går. 
Är vi rätt ute? Lämna en kommentar och tyck till.

 

Hedmans debut, Atlanta Thrashers–Tampa Bay Lightning, söndag 01.00.

En apa hade ju kunnat räkna ut det, men ändå: I dag har Tampa Bay Lightning presenterat sin senaste samarbetspartner. Japp, du gissade rätt. Det är förstås IKEA.

Lightning har varit sämst eller nästan sämst i det defensiva spelet de senaste två åren. Två svenska backar ska förändra den bilden. Mattias Öhlund och Victor Hedman är värvade för att hjälpa laget tillbaka till slutspel. Och framför allt så är jag extremt sugen på att se vad unge herr Hedman kan göra.

Resan börjar natten mot söndag, mot Atlanta Thrashers på bortais.

Förresten så har inte IKEA någon möbel som heter Mattias vad jag kan hitta. Däremot finns hyllplanet Viktor.

Spåkulan: Victor Hedman har alla verktyg. Verkligen alla verktyg. Den pojken kan allt och lite till och kommer att bli en storback i NHL. Om inte så ska jag äta något äckligt jag inte tycker om. Kanske sushi eller nåt.

Jag spår också att IKEA lanserar en möbel som heter Mattias snart. Något stort och skrymmande som är i vägen.

 

Favre tar emot Packers, Minnesota Vikings-Green Bay Packers, tisdag 01.00.

Det finns så mycket att ta ur här att man kan starta en tv-kanal som bara bevakar, pratar och analyserar kring Brett Favre och rivaliteten mellan Minnesota Vikings och Green Bay Packers.

Det är tårar, beslutsångest, hån, anklagelser om regelvidriga värvningskupper, attacker… Ja, allt som behövs för att göra ett stekhett rivalmöte totalt jävla lavahett.

ESPN, som sänder matchen, hoppas att det här ska bli den mest sedda Monday Night Football-matchen sedan de tog över 2006. Rekordet för ESPN har Dallas-Philadelphia i fjol med 18,6 miljoner tittare. Men Miami–Chicago på ABC 1985 sågs av nästan 30 miljoner människor.

Spåkulan: Det är ett problem när man har ett av ligans sämsta rushförsvar och möter ligans bästa running back. Adrian Petersom kan explodera mot Packers.  Minnesota Vikings är 3–0 så här långt – men har haft relativt enkelt motstånd. Packers är 2–1 och har underpresterat. Jag tror att Vikings vinner – och att Favre slipper vara den som fixar det.

/Mattias

 

Jonas Jerebkos första försäsongsmatch, Detroit Pistons–Miami Heat, tisdag 6 oktober, 01.30.

Alla stjärnorna är på plats och nu inleder Detroit sin försäsong. Första träningsmatchen spelas mot Dwyane Wades Miami Heat, och bara det är ju lite häftigt – en svensk på planen i samma match som en av världens fem bästa basketspelare.

Försäsong är försäsong och brukar betyda att bänkspelarna får extra speltid per automatik. Men för Jerebko beror det på hur nye coachen John Kuester resonerar. Pistons omges av frågetecken och kanske vill Kuester använda matcherna till att laborera med olika lineups och spela in sina nyförvärv.

Spåkulan: Om Jerebko matchas på position 4/5, så har han fem, kanske sex spelare framför sig: Charlie Villaneuva, Ben Wallace, Kwame Brown, Chris Wilcox, Jason Maxiell och eventuellt rookien DaJuan Summers.

Jag tror att Jonas får nöja sig med ströminuter – typ fem per match – i de inledande träningsmatcherna, men så länge han kör sitt race, hustlar och spelar solitt försvar kommer han göra ett positivt intryck.

 

New England Patriots–Baltimore Ravens, söndag 19.00 (sänds i Viasat Sport och Viasat Sport HD). 

Patriots (2–1) har problem och vann inte söndagens match mot Atlanta Falcons för att man spelade särskilt övertygande. Man vann den för att coach Bill Belichick vann en utklassningsseger mot sin mindre rutinerade kollega i Atlanta, Mike Smith.

Nu möter Belichicks manskap Baltimore, som imponerat med tre raka segrar och ligger i topp när experterna rankar ligans just nu bästa lag. Ravens har ett sedvanligt starkt försvar, men den lilla sensationen är anfallet som snittar 430 yards per match. Det blir en ynnest att få se den här toppmatchen, som säkert kommer lära oss en del om vart de båda lagen står. 

Spåkulan: Att Patriots vinner matcher även när Tom Brady är rostig och försvaret försvagats måste vara frustrerande för motståndarlagens fans. Men det är ju bara ytterligare ett i raden av alla bevis på Bill Belichicks storhet.

Båda lagen kommer vara taggade till max på söndag. Jag vill ändå ge New England en liten fördel. Dels på grund av hemmaplan, dels på grund av teorin att Brady kommer bli bättre och bättre under säsongen. Men be mig bara inte tippa…

/Petter.

Good Cop vs Bad Cop, del 2

av Petter Westin

Good Cop och Bad Cop fortsätter sin genomgång inför NHL-säsongen.

I dag: slutspelslagen i Eastern Conference.

1. PHILADELPHIA FLYERS

In: Ian Laperriere, f, Jason Ward, f, Krys Kolanos, f, Chris Pronger, b, Ray Emery, mv, Brian Boucher, mv, Johan Backlund, mv, Ole-Kristian Tollefsen, b, Blair Betts, f, Mika Pyörälä.
Ut: Mike Knuble, f, Martin Biron, mv, Antero Niittymäki, mv, Andrew Alberts, b, Joffrey Lupul, f, Luca Sbisa, b.

Good Cop (SP): Visst, det går att babbla vidare om ”Broad Street Bullies 2.0” och ”The Philly Flu”. Flyers kommer att vara hemska att möta, inget snack om saken. Bara spelare med dödslängtan kommer stödda sig mot lagets stjärnor.
Men Flyers är så mycket mer än ett ligistgäng. Här finns en forwardsuppsättning med ruskigt djup. Det är inte ens säkert att supertalangen James van Riemsdyk – andravalet i draften 2007 – får en plats i truppen.
Samma djup finns på backsidan, som har en skön mix av kontrollerad galenskap (Pronger) och galet bra puckkontroll (Timonen).

Bad Cop (MW): Håll i dig nu för här kommer en klassiker: Man vinner inga matcher i utvisningsbåset. Flyers var elakast i ligan den gångna säsongen och blir knappast snällare med Pronger och Laperriere i laget. Lyckligtvis hade bra box play.
Men de garanterat för många utvisningarna är ändå inte det största problemet. Det största problemet är 188 cm långt, väger 98 kg och heter Ray Emery. Eller nu är han ju inte ett problem än, men om Flyers har en svaghet så är det definitivt målvaktssidan (hört den förut?). Håll andan, det kommer coach Stevens att göra…

2. BOSTON BRUINS

In: Steve Begin, f, Derek Morris, b, Dany Sabourin.
Ut: Manny Fernandez, mv, Shane Hnidy, b, Steve Montador, b, Stephane Yelle, f, Aaron Ward, b, Phil Kessel, f, Per-Johan Axelsson, f.

Good Cop (SP): Vad finns det att inte gilla med Big Bad Bruins? Till och med deras pr-filmer är lysande. Sedan är ju stommen från i fjol intakt, här finns ligans bästa back (Chara), främsta coach (Julien) samt en topp 5-keeper (Thomas) och en topp 7-center (Savard). Dessutom tacklar ingen hårdare än ”Looch”.
Kessel?
Nah, Bruins har sådan offensiv bredd – sju spelare gjorde mer än 20 mål i fjol – att den förlusten inte blir kännbar. Glöm inte heller att snipern Marco Sturm (bara 19 matcher i fjol) gör comeback efter långtidsskada och lär ta platsen bredvid passningsgeniet Savard. Då är det bara för tysken att ställa sig framför kassen, hålla klubban i isen och vara beredd på att sjunga med i den här låten (länk).

Bad Cop (MW): Hockeyn är relevant i Boston igen och det är såklart roligt. Men de som nu grävt upp det gamla smeknamnet Big Bad Bruins borde kanske tänka om. Lagen som leddes av Orr och Esposito är legendariska och pressen att matcha upp kan bli för tung för dagens Bruins.
För sanningen är att det här laget inte har gjort speciellt mycket. Än. Och de som säger att Phil Kessel inte är en förlust… Kom igen. Han gjorde 36 mål, han är 21 år gammal och man fick draftval tillbaka. Framtida draftval hjälper sällan till i en finalserie har jag märkt. Kessel kommer att saknas.
Udda fakta att sortera in någonstans i hjärnan: Nu säger jag inte att det är tufft att ta utvisningar, men bara fem lag var snällare än Bruins den gångna säsongen. Och då hade man ändå Chara och Lukic och Thornton och Montador i laget. Märkligt.

3. WASHINGTON CAPITALS

In: Brendan Morrison, f, Mike Knuble, f.
Ut: Sergej Fedorov, f, Viktor Kozlov, f, Sami Lepistö, b, Brent Johnson, mv, Donald Brashear, f.

Good Cop: LHC-duon Morrison och Knuble är återförenade! Nu väntar vi bara på att Rangers ska signa SSK-tvillingarna Ferraro.
Men allvarligt talat, Caps kommer få stor nytta av båda sina nyförvärv.  Knuble (som bara gör fula mål) lär göra minst 15 kassar bara på returer från Ovetjkin (som bara gör snygga mål) och Morrison är en pålitlig andra- eller tredjecenter.
Det mest skrämmande med Washington är dock att spelare som Mike Green, 23, Nicklas Bäckström, 21, Alexander Semin, 25, och Ovetjkin, 24, förmodligen har sina bästa år framför sig. Lyfter alla bara en nivå till i år, får ”Bäckis” åka segerparad genom Valbo nästa vår.

Bad Cop (MW): Tar du bort Sidney Crosby så har du fortfarande Evgeni Malkin. Ta bort Henrik Zetterberg och du har fortfarande Pavel Datsyuk. Ta bort Joe Thornton och du har Dany Heatley. Men ta bort Alex Oveckin och du har… Bäckström? Knuble? Semin? Green? Varlamov? Bad Cop gillar Capitals men är samtidigt övertygad om att det behövs två superstjärnor för att vinna någonting. Capitals har många verktyg men saknar den där andra superstjärnan. Någon måste kliva fram till plattan och slå iväg bolljäveln ut ur arenan. Jag vet inte vem som ska göra det i det här laget. Men jag vet att det inte blir José Theodore i alla fall.

4. PITTSBURGH PENGUINS

In: Michael Rupp, f, Chris Conner, f, Jay McKee, b, Nate Guenin, b, Brent Johnson, mv, Martin Skoula, b.
Ut: Philippe Boucher, b, Mathieu Garon, mv, Hal Gill, b, Miroslav Satan, f, Rob Scuderi, b, Mike Zigomanis, f, Petr Sykora, f.

Good Cop (SP): Det är ju på gränsen till löjligt. Jag snackar alltså om Penguins centeruppställning med Crosby, Malkin och Staal. Och äldst i den trion är alltså lastgamla Malkin, 23.
Kort sagt: med den centrallinjen vore det en skräll om det inte blev en ny Stanley Cup-final.
Penguins har ju heller inte tappat några viktiga pjäser från mästarlaget. Att Kings gett defensive backen Scuderi 3,4 miljoner dollar om året är sommarens största skämt. Nej, nu ljög jag. Det största skämtet är att Hal Gill får 2,2 i Montreal.

Bad Cop (MW): De nio Stanley Cup-vinnarna alldeles före Pittsburgh har en sak gemensamt: Ingen av dem lyckades försvara bucklan. Senast någon lyckades var Detroit Red Wings som vann 1997 och 1998. Dessförinnan just Pittsburgh 1991 och 1992 och på 1980-talet lyckades superlagen Islanders och Oilers.
Det finns en poäng med den här lilla historielektionen. Bara speciella lag vinner två år i rad. Pittsburgh har speciella spelare (Sid the Kid, Malkin), men det är inget speciellt lag.
Det jag främst saknar, förutom lite bättre ytterforwards, är nya, hungriga spelare. Får man in färskt blod som inte var med i våras så kan man hitta det drivet att vinna igen. Om inte så smyger sig en mättnadskänsla nästan alltid in. Och Penguins har inte tillfört något av betydande värde i truppen. 

5. CAROLINA HURRICANES

In: Tom Kostopoulos, f, Andrew Alberts, b, Aaron Ward, b, Stephane Yelle, f.
Ut: Dennis Seidenberg, b, Patrick Eaves, f, Frantisek Kaberle, b.

Good Cop (SP): Det tog ett tag, men till slut så hittade Canes spelare rätt i Paul Maurices system. Ett system som tog Carolina till semifinal i fjol – ni hade väl inte glömt det, va? – och då man knappt gjort några ändringar i laget, har klubben alla möjligheter i världen att bygga vidare på den framgången.
Efter nästa säsong kan det dock bli fler förändringar. Sex nyckelspelare har kontrakt som går ut nästa sommar. Det kan bli ett problem då, men den här säsongen är det snarare en fördel. Av någon anledning står ju många spelare för sina bästa insatser under ett ”contract year”.

Bad Cop (MW): Kalla det magkänsla eller vad som helst, men Hurricanes ser lite väl välbalanserat och mysigt ut just nu. Man hade framgång i fjol, man hade ingen panik i somras, man har en bra målvakt, gott om rutin och talang – och ändå ett underdogläge.
Är det inte i exakt såna här lägen något går åt helvete?
Letar man efter tecken på att saker går snett hittar man det i nummer 17. 39-årige Rod Brind’Amour vann Selke Trophy både 2006 och 2007. Den gångna säsongen hade ”Rod the Bod” sämst plus/minus i hela ligan. Det måste betyda något.

6. TAMPA BAY LIGHTNING

In: Stephane Veilleux, f, Todd Fedoruk, f, Mattias Öhlund, b, Matt Walker, b, Kurtis Foster, b, David Hale, b, Antero Niittymäki, mv, Drew Miller, f, Alex Tanguay, f.
Ut: Matt Pettinger, f, Marek Malik, b, Josef Melichar, b, Cory Murphy, b, Karri Rämö, mv, David Koci, f, Noah Welch, b, Wade Brookbank, f, Radim Vrbata, f, Vinny Prospal, f, Evgeny Artyukhin, f.

Good Cop (SP): Det vänder snabbt i NHL. Efter två säsonger i den absoluta botten, har Tampa plötsligt ett lag som blir en mardröm att möta i ett slutspel.
Två höga draftval (Stamkos, Hedman), ett par smarta free agent-värvningar (Öhlund, Walker, Malone) och bytesaffärer (Smith, Meszaros, Halpern) har fått ordning på klubben.
Dessutom kommer både att blixtra och dundra om Vinny Lecavalier i år. Nu har han äntligen fått vara skadefri och kan gå för 40 kassar och 90 poäng. Var så säkra.

Bad Cop: Efter en usel säsong där allt gick fel så har Tampa Bay Lightning gjort det mesta rätt i sommar. Som rätt val i draften, backvärvningarna (med Öhlund i spetsen) och små finjusteringar på forwardssidan.
Men räcker det? Räcker det verkligen för att gå från näst sist till slutspel? Jag kan inte se det.
Även om man nu skärpt till backsidan och faktiskt löst målvaktsfrågan med värvningen av Antero Niittymäki så finns det ett par luckor för många framåt. Förstakedjan kan nå superklass igen, men bakom den så tunnas det ut oroväckande snabbt.

7. NEW JERSEY DEVILS

In: Cory Murphy, b, Yann Danis, mv, Rob Niedermayer, f.
Ut: John Madden, f, Bobby Holik, f, Brian Gionta, f, Scott Clemmensen, mv, Mike Rupp, f.

Good Cop (SP): So what, om nye coachen Lemaire är en korsning av Onkel Fester och Lasse Falk? Senast jag kollade handlade det om att vinna. Och det gör Lemaire i Devils.
New Jersey har, som vanligt, en ruggig defensiv med Johnny O i spetsen. Kom ihåg att laget klarade sig utmärkt utan ikonen Brodeur i fjol – i 50 matcher.
Framåt?
Zach Parise går mot sin första 50-målssäsong (45 i fjol), Patrik Elias är alltid att lita på och får Rolston vara frisk blir det runt 30 mål där också.
Devils är att räkna med – som alltid.

Bad Cop (MW): Man kan aldrig vrida tillbaka tiden, man kan aldrig få tillbaka det som en gång varit. Kunde man det så hade jag inte suttit här och bloggat om hockey. Då hade mina betyg och tentaresultat räckt till ett riktigt yrke.
Men Devils försöker ändå.
I fjol plockade man hem Brian Rolston, Bobby Holik och Brendan Shanahan, alla med ett förflutet i Devils. Nu har man tagit hem Jacques Lemaire från Minnesota. Det låter inte som att det blir någon kul hockey i New Jersey den här säsongen. Däremot blir det säkert en vinnande hockey, men inte tillräckligt vinnande för att utmana om kronan i Öst.

8. OTTAWA SENATORS

In: Alexej Kovalev, f, Jonathan Cheechoo, f, Milan Michalek, f.
Ut: Mike Comrie, f, Alex Auld, mv, Dany Heatley, f.

Good Cop (SP): Ottawas problem de senaste säsongerna har varit att de haft ”Pizzakedjan” – men inget mer. Och har du ingen ”secondary scoring” att tala om, har du heller inget framgångsrikt lag.
Nu tvingades Senators ge upp superstjärnan Heatley. Men vad fick de tillbaka? Jo, ni gissade rätt. De fick ”secondary scoring”.
Tillsammans borde Michalek och Cheechoo kunna skramla ihop runt 50 mål den här säsongen. Det är i alla fall ingen omöjlighet.
Dessutom plockade Senators upp den magiske Kovalev. Får ryssen rätt omgivning – och det får han i Ottawa – blir det åka av. Hela vägen till en Conference Final.

Bad Cop (MW): Kan vi för det första komma överens om att fönstret har stängts för Ottawa Senators de närmsta åren? Det blir inget Stanley Cup för Daniel Alfredsson hur mycket han än är värd det. Såvida han inte vill/får/tvingas byta klubb på ålderns höst.
Så. Nu har vi fått det ur vägen.
I övrigt så är det för mycket OM över det här laget. OM Leclaire kan vara hel, OM Cheechoo kan vara frisk, OM Kovalev vaknar på rätt sida den här säsongen, OM Campoli kan flytta puck, OM någon joker, som Erik Karlsson, kan bidra…
Till Ottawas fördel så ska vi notera att man fick bra betalt för Heatley. Laget kommer att vara en svår nöt att knäcka varje kväll – men slutspelsplatsen är långt ifrån given.

/Mattias & Stefan

Kategorier nhl

Good Cop vs Bad Cop synar NHL

av Petter Westin

Som vi har väntat.
Men nu är NHL-premiären bara några dygn bort och USA-bloggen har naturligtvis granskat alla lag inför premiären.
Vi börjar med Eastern Conference och de lag vi tror hamnar utanför slutspelet i år.

9. NEW YORK RANGERS

In: Marian Gaborik, f, Chris Higgins, f, Ales Kotalik, f, Donald Brashear, f, Brian Boyle, f, Enver Lisin, f, Tyler Arnason, f, Matt Gilroy, b, Ryan McDonagh, b.
Ut:
Paul Mara, b, Derek Morris, b, Scott Gomez, f, Blair Betts, f, Markus Näslund, f, Nik Antropov, f, Fredrik Sjöström, f, Colton Orr, Lauri Korpikoski, f.

Good Cop (SP): Rangers har genomgått ytterligare en helrenovering, den här gången framför allt på forwardssidan. Och ställer du namnen mot varandra, går det inte att bortse från fakta.
Rangers är starkare i år.
Det finns inte en tränare i ligan som skulle byta bort Gaborik, Higgins och Kotalik mot Näslund, Antropov och Sjöström. Tro mig. Och det eviga snacket om att Gaborik är gjord av glas?
Puh-lease.
Bortsett från i fjol – då han var långtidsskadad – har han bara vid ett tillfälle spelat under 65 matcher på en säsong. Om han ändå levererade? Tja, 30 baljor på 48 matcher är ju inte så illa.

Bad Cop (MW): Men seriöst, kolla på backbesättningen. Har du den framför dig? Inte? Okej, första backpar: Redden och Roszsival. Andra: Girardi och Staal. Tredje: Potter och Sanguinetti.
Måste vi verkligen prata mer om Rangers efter det här?
Okej, för att fylla ut det här utrymmet kan vi väl också nämna att värvningen av Brashear var korkad, att Gaborik kommer att bli skadad och att det är synd om Henrik Lundqvist. 

10. MONTREAL CANADIENS

In: Mike Cammalleri, f, Scott Gomez, f, Brian Gionta, f, Travis Moen, f, Jaroslav Spacek, b, Hal Gill, b, Paul Mara, b, Curtis Sanford, mv.
Ut:
Saku Koivu, f, Alex Kovalev, f, Alex Tanguay, f, Robert Lang, f, Mike Komisarek, f, Chris Higgins, f, Tom Kostopoulos, f, Mathieu Schneider, b, Mathieu Dandenault, b, Francis Bouillon, Patrice Brisebois, b.

Good Cop (SP): Snacka om att riva ned och bygga nytt. Canadiens har till exempel en helt ny förstakedja till i år. Cammalleri-Gomez-Gionta är ju snarare ”Legion of Smurfs” än ”Legion of Doom”, men deras speed kommer att ställa till det för de flesta försvar i ligan.
Nyförvärven kommer också att få fart på Canadiens powerplay, som tidigare varit något av lagets signum. Spacek hade till exempel 22 poäng i PP förra säsongen.
Det här är också säsongen då Carey Price blommar ut och ger Montreal laget det bästa målvaktsspelet sedan Patrick Roys glansdagar.

Bad cop (MW): Montreal hade elva free agents i somras. Ingen av dem fick nytt kontrakt. Jag respekterar general managern Bob Gaineys val, men det är ändå anmärkningsvärt att han reagerar som jag gör efter en förlust i NHL 10 och byter ut hela laget.
Nu hade ju inte Montreal en speciellt rolig säsong, men med så mycket nytt så har jag svårt att se att det ska bli bättre över en natt. Öst är inte Väst, vi ska inte lura oss själva, men den är tillräckligt bra för att Montreal ska missa slutspel.

11. TORONTO MAPLE LEAFS

In: Phil Kessel, f, Colton Orr, f, Wayne Primeau, f, Rickard Wallin, f, Francois Beauchemin, b, Mike Komisarek, b, Jonas Gustavsson, mv, Garnet Exelby, b.
Ut:
Pavel Kubina, b, Martin Gerber, mv, Curtis Joseph, mv, Tim Stapleton, c, Brad May, f, Olaf Kolzig, mv, Boyd Devereaux, Antron Strålman, b.

Good Cop (SP): Brian Burke har inlett nybygget av Maple Leafs och vist nog har han börjat med grunden. Under free agent-cirkusen såg Burke till att snickra ihop ett av ligans bästa försvar. Om ”Monstret” sedan kan pusha Toskala till stordåd, kommer det bli väldigt svårt att göra mål på Maple Leafs.
”Men offensiven då?”, säger ni. Jo, det är många som sågat Torontos forwardsuppsättning – även efter att Kessel blev klar – men ta bara en snabb titt på statistiken. Maple Leafs gjorde 250 mål i fjol, fler än till exempel Devils, Carolina, Rangers och Montreal. Ska jag nämna några till? Okej. Även Florida, Ottawa, Tampa och Islanders gjorde färre mål.

Bad Cop (MW): Jag har väldigt små krav på livet. Men här är två:
1. En dokusåpa ska lanseras där man följer Maple Leafs underhållande general manager Brian Burke dygnet runt. 2. Toronto Maple Leafs ska gå till slutspel igen.
Inget lär bli verklighet den närmsta framtiden.
Visst gillar jag att Burke har börjat rensa och att han bygger efter sin gamla vanliga mall (försvar och tuffhet) men det luktar inte slutspel om Maple Leafs – än. Vi får ge irländaren ett par somrar till.

12. BUFFALO SABRES

In: Steve Montador, b, Joe DiPenta, b.
Ut: Jaroslav Spacek, b, Maxim Afinogenov, f, Mikael Tellqvist, mv, Dominic Moore, f, Teppo Numminen, b.

Good Cop (SP): Ett nytt namn – i tredje backpar. Det är i stort sett den enda förändringen Sabres gjort från i fjol. Och trots att laget missade slutspel, så är det rätt väg att gå. Det är ju inte så att det saknas talang i Sabres. Problemet har varit att hålla nyckelspelarna friska.
Hade inte målvakten Miller och centern Connolly varit skadade i fjol, hade det blivit slutspel. Det är inte svårare än så.
Nu är den duon tillbaka, plus att spännande talanger som Gerbe, Kennedy och Myers kommer att ta för sig. Om klubben nu bara kunde gå tillbaka till sina gamla tröjor, så blir latjolajbans i HSBC Arena.

Bad Cop (MW): Minns ni när Chris Drury och Danny Briere dominerade? När Brian Campbell var hetast i ligan? När folk pratade mer om Brian Campbell än om Anna Anka?
Det är bara något år sedan men de mäktiga har sannerligen fallit. Det vet man när man hittar Joe DiPentas namn i nyförvärvslistan.
Nu står hoppet till att läkarteamet kan hålla Ryan Miller, Tim Connolly och Thomas Vanek hyfsat friska. Det går antagligen inte, så Buffalos slutspelsdröm dör redan här. Sorry.

13. FLORIDA PANTHERS

In: Steve Reinprecht, f, Jeff Taffe, f, Jordan Leopold, b, Ville Koistinen, b, Clay Wilson, b, Scott Clemmensen, mv.
Ut:
Jay Bouwmeester, b, Craig Anderson, mv, Karlis Skrastins, b, Brett McLean, f, Jassen Cullimore, b, Nick Boynton, b, Richard Zednik, f, Ville Peltonen, f, Anthony Stewart, f, Stefan Meyer, f.

Good Cop (SP): Panthers må länge ha varit en skämtorganisation, men nu är klubben uppenbarligen på rätt väg. Florida missade slutspelet i fjol – på inbördes möten mot Montreal.
Visst, förlusten av Bouwmeester svider, men de fick Leopold och har ändå två riktigt bra backpar. Dessutom har Panthers Vokoun, en målvakt som kan vinna viktiga matcher åt laget.
Störst utvecklingsmöjligheter finns dock i offensiven. Frolik – tjecken, inte hundmaten – gjorde 21 mål som rookie och unga duon David Booth, 31 mål, och Nathan Horton, 22 mål, kommer att växa för varje säsong.

Bad Cop (MW): Det fanns en enda anledning att bry sig om Florida Panthers och den hette Jay Bouwmeester. Nu spelar Bouwmeester i Calgary och Panthers spelar kvar i bottenträsket.
Men vem bryr sig?
Det sägs att Florida Panthers är på uppgång men det är vi ju alla på ett sätt eller annat. Jag gillar David Booth, men Stephen Weiss och Nathan Horton har fortfarande inte visat att man är de stjärnor klubben trodde när man draftade dem fyra respektive trea. Det finns fler unga, bra namn men faktum är att organisationens största hopp är en svensk målvakt som heter Jacob Markström.
Glöm slutspel i år.

14. ATLANTA THRASHERS

In: Anthony Stewart, f, Nik Antropov, f, Tim Stapleton, f, Pavel Kubina, b, Noah Welch, b.
Ut:
Garnet Exelby, b, Eric Perrin, f, Colin Stuart, f.

Good Cop (SP): Om Kovalchuk är glad, så är Atlanta bra. ”Kovy” arg? Atlanta inte bra.
Det är inte svårare än så.
Och om du (mot förmodan, i och för sig) är en Atlantasupporter, så vet du vid det här laget att ”Kovy” är glad. ”Kovy” mycket glad.
Under sommaren såg nämligen GM Don Wadell att värva ryssens polare Nik Antropov. Duon spelade tillsammans i Ak Bars Kazan under lockouten och de blir svårstoppade även i NHL.
Men inte nog med det. Thrashers har blivit starkare även på backsidan. Kubina ger stabilitet till ett tidigare skakigt försvar och supertalangen Zach Bogosian är skadefri och får göra sin första hela NHL-säsong.

Bad Cop (MW): Du behövde inte karta och kompass för att hitta vägar genom Atlantas försvar förra säsongen och ärligt talat, Pavel Kubina förändrar inte det särskilt mycket. Och där startar problemen för Thrashers. Var de slutar? I framtiden, nån gång.
Bara Toronto Maple Leafs släppte in fler mål i fjol, Kari Lehtonen var delvis skadad, delvis dålig och Ilya Kovalchuks nye radarpartner, Antropov, är en gåta. Det finns hopp i namn som Little, Bogosian, Enström och Kane men just nu är man vad man heter: Thrash(ers).

15. NEW YORK ISLANDERS

In: Greg Moore, f, Dwayne Roloson, mv, Martin Biron, mv, Brett Westgarth, b.
Ut: Joey McDonald, mv, Andy Hilbert, f, Dean McAmmond, f, Yann Danis, mv, Thomas Pock, b, Mike Sillinger, f.

Good Cop (SP): Islanders general manager och Garth Snow är känd för att vara kreativ. Det var han som – innan det fanns några restriktioner – sydde ihop ett par målvaktsbenskydd som var så stora att han kunde ha gömt en zamboni bakom dem.
Nu försöker Snow trolla med Islanders laguppställning och, jodå, han är på väg att överraska etablissemanget en gång till. Med Roloson och Biron har han säkrat upp i kassen (bara därför kommer väl DiPietro vara friskare än någonsin) och i Tavares och Okposo har han två blivande superstars.
Backuppsättningen är väl i ärlighetens namn sådär – du vinner inte ens SCA-cupen med Martinek och Sutton som andra backpar – men får bara nyckelspelarna vara friska, blir det betydligt mindre insläppta mål i år.

Bad Cop (MW): Det är väl ingen idé att hymla med det: Jag gillar Islanders. Eller jag gillar tanken på att gilla Islanders åtminstone. Laget kombinerar mina tre favoritsaker i ett lag: tradition, underdogsituationen och New York.
Men inte ens de som på riktigt är förtjusta i Islanders kan vara särskilt upphetsade inför den här säsongen.
John Tavares är ingen frälsare redan nu och vem ska hjälpa honom? Forwardsuppsättningen är usel, backsidan ännu sämre. Frågan är om Rick DiPietro verkligen är skadad eller om han bara är så smart att han håller sig undan?
Men snart är det draft igen! 

/Mattias & Stefan

Kategorier nhl

NHL: Strålman till Columbus

av Petter Westin

Ett kort, snabbt inlägg så här på kvällskvisten.

Anton Strålman blev i dag tradad från Calgary till Columbus och i en intervju med Sportbladet säger backen att han blev ”ganska chockad” av beskedet.
Det är 23-åringen nog ganska ensam om.
Strålman byttes ju tidigare i somras bort från Toronto till Calgary, men det stod redan då klart att svensken knappast skulle ha någon framtid i Flames. Inte för att Strålman är en dålig hockeyspelare, utan för att konkurrensen i Calgary – med backar som Phaneuf, Bouwmeester och Regehr – är löjligt hård.

Calgary ville säkert helst behålla Strålman inom organisationen – han har fått goda betyg under försäsongen – men det fanns helt enkelt inte plats. Varken i truppen eller under lönetaket. Och om klubben placerat honom i farmarlaget, hade Strålman varit tvungen att först gå igenom waiverlistan. Där hade vilken klubb som helst kunnat plocka upp honom, utan att Calgary fått något i utbyte. Nu valde man att i stället byta bort svensken, mot ett tredjeval i draften nästa år.

Bytet är alltså väldigt logiskt. Dessutom är det ju ett bra byte, för såväl Calgary och Columbus som Anton Strålman själv.
Blue Jackets har saknat en spelande back och nu har Strålman fått en chans att etablera sig på allvar i NHL. Den chansen hade han aldrig fått i Calgary.

/Stefan.

 

 

Kategorier nhl

NFL: Kvällens alla matcher

av Petter Westin

I tredje omgången kan man börja se en del tendenser i NFL. Nya, kandiderande topplag utkristalliserar sig. Det blir tydligare vilka lag som får det kämpigt. Och nya stjärnspelare levererar för tredje veckan i rad. Många spännande matcher i kväll, så vad tror ni, våra läsare? Vem skräller och vem floppar? Lämna en kommentar så kör vi igång lite försnack.

Detroit Lions (0–2)–Washington Redskins (1–1), söndag 19.00.
Viskningarna runtom i NFL börjar bli all starkare: Jim Zorn hänger löst. På två matcher har Redskins-coachen sett sitt lag göra 26 poäng, näst minst i ligan, och senast fick man kämpa för att slå svaga St. Louis. Detroit har chansen att bryta sin 19 matcher långa förlustsvit.

St. Louis Rams (0–2)–Green Bay Packers (1–1), söndag 19.00.
Vi varnade Green Bay-fansen för Carson Palmer och Cincinnati förra helgen, och mycket riktigt blev det en skräll på Lambeau Field. Green Bays offense – det som skulle vara lagets styrka – har sett lite rostigt ut och Aaron Rodgers prickar rätt med bara 56,7% av sina passningar. Å andra sidan har Rams 7–37 i poängskillnad, Packers ska komma undan med en bortaseger här.

Minnesota Vikings (2–0)–San Francisco 49ers (2–0), Viasat Sport och Viasat Sport HD söndag 19.00.
Vikings har inte haft en 3–0-start på säsongen sedan 2003. För 49ers är det elva år sedan det hände. I skuggan av running back-stjärnorna Adrian Peterson och Frank Gore är matchens intressantaste spelare Brett Favre, 39. Utan större press har han på två matcher passat för 265 yards, tre touchdowns och noll interceptions – med ligans bästa passningsprocent på 77,1%. Petersons närvaro kan hjälpa Favre till sin första säsong med mindre än 15 interceptions sedan 1996. Idag blir det dock tuffare än mot Browns och Lions.

New England Patriots (1–1)–Atlanta Falcons (2–0), söndag 19.00.
Listad som en av veckans sex höjdpunkter i USA-bloggens nya följetong Spåkulan. Senaste nytt är att Patriots listar inte bara Wes Welker utan även Randy Moss som questionable på veckans skaderapport. Men känslan är väl ändå att det bara är klassiskt rävspel från Bill Belichicks sida. Patriots behöver båda spelarna, och Tom Brady och Randy Moss är kapabla att lustmörda Atlantas secondary. Falcons förstaval i årets draft, Peria Jerry, missar resten av säsongen med en knäskada och ersätts tillsvidare internt.

New York Jets (2–0)–Tennessee Titans (0–2), söndag 19.00.
Titans är ett välcoachat lag som ska kunna återhämta sig från två knappa förluster. Om RB Chris Johnson får röra bollen tillräckligt många gånger, så tror jag att det – åtminstone temporärt – sätter stopp för Jets succéstart.

Philadelphia Eagles (1–1)–Kansas City Chiefs (0–2), söndag 19.00.
Michael Vick gör comeback, ett ämne vi också behandlade i spåkulan. För Chiefs måste 440-miljonersmannen Matt Cassel göra en mycket bättre match än mot Raiders senast (10–13).

Tampa Bay Buccaneers (0–2)–New York Giants (2–0), söndag 19.00.
Efter att ha förstört Dallas Cowboys stora stadiumpartaj kommer Giants nu till en arena som lär vara närmast död i jämförelse. Förväntningarna på Bucs är låga den här säsongen. Förvänta er ett Giants som har tålamod och maler ner motståndet med sin starka offensiva linje.

Baltimore Ravens (2–0)–Cleveland Browns (0–2), söndag 19.00.
Ravens är mitt fantasy-defense. Efter två mediokra veckor på den fronten hoppas jag nu bli rikligt kompenserad med en sack- och interception-fest mot Clevelands skakiga quarterback Brady Quinn.

Houston Texans (1–1)–Jacksonville Jaguars (0–2), söndag 19.00.
Efter att ha hajpat Texans offense till max var det skönt att se Matt Schaub passa för 357 yards och fyra touchdowns i en 34–31-seger mot Tennessee förra söndagen – äntligen fick jag se lite smart ut. Mot Jacksonville blir man klara favoriter. Om Jaguars fortsätter spela lika odisciplinerat och slarvigt som mot Arizona senast så ryker coach Jack Del Rio innan säsongens slut.

Seattle Seahawks (1–1)–Chicago Bears (1–1), söndag 22.05.
Seahawks Matt Hasselbeck, trefaldig Pro Bowl-quarterback, är revbensskadad. I hans ställe startar Seneca Wallace, som är en sämre passare men istället ett hot när han springer. Bears hoppas få igång fjolårets rookiesensation Matt Forte, som sprungit 38 gånger för blott 84 yards.

Buffalo Bills (1–1)–New Orleans Saints (2–0), söndag 22.05.
Vem ska stoppa New Orleans offense, med 93 poäng på två matcher? Bills head coach Dick Jauron talar med stor respekt om Drew Brees och kompani:
– Man får försöka mixa upp det litegrann defensivt, men han har ju sett allt. Det är väldigt svårt att förvirra Drew. Han reagerar så snabbt också.

Cincinnati Bengals (1–1)–Pittsburgh Steelers (1–1), söndag 22.15.
Bengals skrällde borta mot Packers, men om man verkligen vill skicka ut ett budskap till resten av ligan är det nu man ska vinna. På hemmaplan, mot divisionsrivalen och regerande Super Bowl-vinnaren Steelers. Carson Palmers facit mot Steelers är 2–6 och det är ganska exakt tre år sedan (24 september 2006) han senast vann en match mot laget.

Oakland Raiders (1–1)–Denver Broncos (2–0), söndag 22.15.
Denvers defense (13 insläppta poäng två matcher) har hjälpt nye coachen Josh McDaniels till en drömstart, samtidigt som quarterback Kyle Orton begränsat sina misstag. Detsamma kan man inte säga om JaMarcus Russell. Förstavalet i 2007 års NFL-draft har en passningsprocent på horribla 35,2% efter två matcher. Ändå lyckades han på något sätt leda en avgörande 69-yardsdrive mot Chiefs senast, och Raiders kommer väl fortsätta med det här projektet ett tag till.

San Diego Chargers (1–1)–Miami Dolphins (0–2), Viasat Sport söndag 22.15.
Dolphins lyckades med konststycket att ha bollen i 45 av 60 minuter, springa för 239 yards – och ändå förlora mot Colts. Men att kunna springa bollen och att stoppa motståndarna från att göra detsamma (Dolphins tillåter 64,5 yards på marken efter två matcher) är ju som bekant en bra början om man vill vinna i football. Philip Rivers flyttade bollen bra mot Ravens i förlusten senast, men måste omvandla field goals till touchdowns.

Arizona Cardinals (1–1)–Indianapolis Colts (2–0), Viasat Sport söndag 02.30 (natten mot måndag).
Kurt Warner och Cardinals räddade sig själva från ett mardrömsläge när man slog Jacksonville förra helgen. Colts har vunnit mot Jacksonville och Miami utan att direkt ha imponerat och är, förstås, på väg mot ännu ett slutspel under ledning av Peyton Manning. Nye coachen Jim Caldwell pekar på långsiktig kontinuitet och målmedvetenhet som skapat säkerhet i avgörande lägen:
– Vecka efter vecka så kör vi samma övningar och killarna har mycket förtroende för vad vi gör i de situationerna. Jag tror att det helt enkelt beror på att vi gjort det så många gånger.

Dallas Cowboys (1–1)–Carolina Panthers (0–2), Viasat Sport måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Dallas förlorade prime time-premiären i nya Cowboys Stadium mot Giants förra söndagen. Tony Romo får chans till revansch inför en ny storpublik på Monday Night Football, när ett Carolina som verkar ha sina bästa år bakom sig kommer på besök. Precis som Dallas har man frågetecken på quarterback-positionen, ett försvar som är en besvikelse och en coach som är under hård press. Carolina har med all säkerhet studerat hur Eli Manning med framgång attackerade Dallas passningsförsvar förra veckan. På passningar längre än 10 yards satte Manning 12 av 16 försök för 254 yards, två touchdowns och noll interceptions.

/Petter.

Kategorier nfl

NFL-nuggets

av Petter Westin

Några småsaker som fångade min uppmärksamhet:

* Efter två omgångar har det spelats sex prime time-matcher. Skillnaden i dessa matcher har varit 3, 6, 1, 4, 2 och 4 poäng. Det ger ett snitt på 3,33 poäng per match. NFL är jämnt. Det gillar tv-publiken. Med helgens prime time-möten mellan Cardinals och Colts samt Cowboys och Panthers finns förutsättningar för nya rysare.

* Vi skrev ju om de böter som drabbade skoklottraren Dunta Robinson. Nästa spelare att få sota för en, eh, kreativ outfit är Philadelphias Sheldon Brown. Han sprang ut i en klassisk Jason-mask – här finns bild – inför matchen mot New Orleans senast. NFL kommer nu med domen mot den skräckfilmsinspirerade looken: 10 000 dollar i böter.

* I söndags såg ni honom roffa åt sig en misslyckad Tony Romo-passning. Nu är säsongen över för New York Giants safety Kenny Phillips. 22-åringen knäproblem vill inte ge med sig.
– Han hade ett utmärkt training camp. Han försvarade de djupa passningarna faktiskt bättre än någon annan vi haft här, säger Giants coach Tom Coughlin.
Ersättare blir C.C. Brown, men även nye Aaron Rouse (närmast från Green Bay) lär utmana om speltid.

* Minnesota Vikings möter ju San Francisco 49ers i en match som Viasat Sport sänder på söndag 19.00. Det är många som glömt bort det, men Vikings monster till running back Adrian Peterson mötte 49ers för två säsonger sedan – och blev tvärstoppad. Peterson sprang bollen 14 gånger för blott 3 yards. 3 yards! Adrian Peterson! Otroligt men sant, och nu vill han ha revansch.
– Redan när vi lämnade San Fran kollade jag spelschemat för att se när vi mötte dem igen. Jag lärde mig mycket av den matchen. Det var den sämsta matchen i min karriär, så det har etsat sig fast i skallen. Jag ser fram emot att möta dem den här veckan, säger Peterson.
Patrick Willis och kompani i Niners-försvaret kan härmed betrakta sig förvarnade…

/Petter.

Hersley för tre Torspo 500?

av Petter Westin

Nej, det var väl inte traden som fick konkurrerande general managers att kasta sig på sina Blackberrys för att panikvärva och återupprätta maktbalansen i Western Conference.
Men Patrik Hersley är ändå – i teorin – en Predator.

Nu skulle vi ju kunna fråga oss: vad i hela världen ska Nashville ha Patrik Hersley till?
Men vi låter bli.
Däremot är vi väldigt, väldig ivriga på att granska det Philadelphia Flyers – som alltså bytte bort rättigheterna till svensken – fick i utbyte.
Nämligen ”future considerations”.

Den bästa översättningen är väl ”framtida kompensation” eller ”framtida ersättning”. Men…vad är det, egentligen?
Kan det vara så att nästa gång Flyers och Nashville gör en trade, så måste Predators också kasta med en back Gatorade, fyra hårtorkar och tre Torspo 500?
Tja, ibland är det faktiskt inte långt ifrån sanningen. Ofta handlar ”future considerations” om draftval (vi återkommer till det), men det finns gott om undantag.

I juni 1993 ville Detroit Red Wings värva en farmarlagsspelare, som tillhörde Winnipeg. Jets såg ingen som helst framtid för spelaren och gick med på ett byte – mot ”future consideration”.
Spelaren?
Kris Draper, som nu har fyra Stanley Cup-titlar med Red Wings.  Och den ”framtida kompensationen”?
– Vi gav dom en dollar, säger Detroits president Jimmy Devellano.

Det vanligaste är dock att ”future considerations” innebär ett draftval. Dock finns det ofta olika villkor knutna till draftvalet.
Som när Los Angeles Kings 2001 (det är länge sedan, men jag lovar att det finns en poäng med exemplet) skickade Rob Blake och Steven Reinprecht till Colorado för Adam Deadmarsh, Aaron Miller, ett draftval och ”future considerations”.
Den sistnämnda kompensationen var Colorados förstaval i draften 2003. Men villkoret var att Kings bara skulle få det valet, om Avalanche vann Stanley Cup. Men guess what? Det gjorde Avalanche.

Då Kings under 2003 även bytte bort Mathieu Schneider (till Detroit) för ett förstaval, satt klubbens general manager Dave Taylor plötsligt med tre förstaval i en draft som ansågs vara vråldjup.
Det ryktades om att Taylor ville använda i alla fall två val för att flytta upp i draften, från en 13:e plats. Då hade han kunnat välja och vraka bland namn som Marc-Andre Fleury, Eric Staal, Thomas Vanek, Milan Michalek, Dion Phaneuf och Jeff Carter.

Men Taylor struntade i det och valde Dustin Brown som nummer 13, före spelare som Brent Seabrook, Zach Parise och Ryan Getzlaf. Han tog sedan Brian Boyle som nummer 26 och Jeff Tambellini som nummer 27. Då fanns spelare som Corey Perry, Shea Weber, Patrice Bergeron och Loui Eriksson fortfarande kvar.

Och poängen var…?
Jo, att påvisa att även om du som general manager är übersmart i bytesförhandlingar, så betyder det ofta ingenting om du är värdelös på att drafta.  

/Stefan

 

Sida 127 av 130