Välkommen till NBA, Jeffery Taylor.
Vill du hade bra eller de dåliga nyheterna först?
Okej, de dåliga: Du blev draftad av ligans sämsta lag.
De bra: Här finns det speltid att roffa åt sig för en 23-årig rookie. Och om du händelsevis skulle springa på din högsta chef då och då… Snacka med honom. Han vet ett och annat om basket.

Att NBA-draften handlar väldigt mycket om potential fick vi ett kvitto på inatt. Taylor halkade ur första rundan – trots att välrenommerade klubbar som Boston Celtics, Indiana Pacers, Miami Heat och Oklahoma City Thunder hade kopplats samman med svensken.
En hel drös av killarna som gick i första rundan lär vara sämre basketspelare än Jeffery Taylor idag. Men de har åldern på sin sida och scouterna bedömer att de har större utvecklingspotential.

Ett talande exempel är att Charlotte Bobcats tog Michael Kidd-Gilchrist, 18, med draftens andra val. Sedan tingade man Jeffery Taylor – 29 val senare. Minnesgoda läsare vet vem som dominerade den matchupen den gångna säsongen.
Nu säger jag inte att Jeff borde ha gått topp-5.
Men det är ändå anmärkningsvärt.
Inte ett enda av lagen i slutet av första rundan fann ett behov av en superatletisk försvarsspecialist som kan sänka det öppna skottet.

Jeffery Taylor får använda det som motivation.

Att draftas i första rundan innebär högre status och mer pengar i början av karriären.
Men att halka ner till andra rundan är inte nödvändigtvis dåligt.
Fråga Jonas Jerebko om han sörjer idag att han blev draftad som 39:a för tre år sedan, till exempel.

Michael Jordan-ägda Bobcats hade NBA-historiens sämsta segerprocent den gångna säsongen. Klart det kommer finnas minuter att slåss om för Jeffery Taylor.
Spel- och spelarmässigt älskar jag inte situationen. Offensivt hade han varit gynnad av att lira med folk som är bättre på att skapa lägen för andra.
Men Taylor lär få speltid enbart tack vare sitt försvar, om det funkar lika bra i NBA som det gjorde på college. Och om han fortsätter att sänka skotten…då kan vi få en rookiesuccé liknande den vi såg under Jerebkos debutsäsong.

Hursomhelst – grattis till en fantastisk prestation, och svensk baskethistoria.

/Petter.

När undertecknad intervjuade San Joses GM Doug Wilson för någon säsong sedan, var han väldigt tydlig med att han inte gillade 1 juli. 
Anledningen?
Klubbarna blir pressade till att betala på tok för mycket för de kontraktslösa spelarna. Dels i lön, men kanske framför allt i kontraktslängd.

Snart är det 1 juli igen och det har redan börjat kastas löjliga kontrakt över nästan mediokra spelare. För – i skrivande stund – bara några minuter sedan blev det klart att Calgary bytt till sig rättigheterna till Washingtons Dennis Wideman. Inte bara det, man har också skrivit kontrakt med Wideman. 29-åringen är en duktig offensiv back, men desto sämre defensivt. Han spelade i Capitals tredje backpar under slutspelet.
Hur mycket han får av Flames?
En sådär 26,5 miljoner dollar. 

Kontraktet har en caphit på 5,25 miljoner dollar per år och det är naturligtvis löjligt mycket. Men det är dåligt med alternativ på UFA-marknaden, vilket drar upp lönerna ytterligare. Och om Wideman får strax över 5 miljoner dollar om året, vad får då Nashvilles Ryan Suter? Sju? Åtta?

Vad betyder då det här för Flames? Tja, det ryktas redan om att klubben kommer shoppa iväg Jay Bouwmeester, en tidigare UFA-värvning som, just det, fick ett omotiverat fett kontrakt. Något måste Calgary göra. Nu har de över 21 miljoner dollar investerade i Bouwmeester, Matt Stajan, Mike Cammalleri och Wideman.
Good luck med det. 

Ni som gillar NHL:s free agency bör förresten ha fortsatt koll på den här bloggen och vårt twitterflöde. Snart lägger vi upp en fet lista på alla UFA:s, en lista som vi sedan uppdaterar lite då och då. 

/Stefan.

Så här såg det ut när Carmelo Anthonys nya vaxdocka presenterades på Madame Tussauds i New York.
Nånstans här finns det ett skämt om ”skrämmande överskattad”, ”stegfel” eller ”en staty skulle spela bättre försvar än…”.
Help me out.

– I guess I’m here now, I made it in New York, sa Knicks-stjärnan, märkbart stolt över sitt nya monument.
Men det har inte bara varit jippon och kändisglamour för Melo sedan säsongen tog slut.
Han har tränat hårt, gått ner fem kilo och säger sig vara motiverad av att ha sett LeBron James vinna sin första titel.

•••

Sommaren 2009 skrev Detroit Pistons två långa, svindyra kontrakt med Ben Gordon och Charlie Villanueva.
Du behöver inte titta längre än så om du vill ha ett första svar på varför klubben haft det så jobbigt de senaste säsongerna.
Nu har president Joe Dumars lyckats korrigera det ena misstaget tack vare en trade med Charlotte Bobcats.
• Charlotte får Ben Gordon (två år och 25,6 miljoner dollar kvar) och ett förstarundaval tidigast 2013.
• Detroit får Corey Maggette (ett år och 10,9 miljoner dollar kvar).

En utmärkt affär för Pistons del.
Man dumpar ett horribelt kontrakt, skaffar flexibilitet under lönetaket och tar ställning för en backcourt med Brandon Knight/Rodney Stuckey.
Dessutom har jag en bra känsla för Maggette. 32-åringen har värde både som scorer som spelar för nytt kontrakt, och som tradevara för andra lag som vill hyra in temporär hjälp vid deadline.

Det är såklart aldrig bra att förlora sina first rounders, men om Detroit hamnar i draftlotteriet igen nästa år så får Charlotte vänta till 2014 på sin kompensation.
Om draftvalet hamnar i topp 8 då, så skjuts det fram till 2015.
Om det blir förstavalet då, så skjuts det fram till 2016 då det blir Charlottes oavsett.
Så ni förstår principen – om Detroit fortsätter suga, så får man behålla sitt höga draftval.

För Charlotte är det också ett bra byte.
Man kan fortsätta bygga genom draften och får den trepoängsskytt man letat efter. Visserligen kostar Gordon mycket pengar, men det finns plats under lönetaket och det är ju inte som att NBA:s free agents står i kö för att skriva på för Bobcats.

•••

Nattens citat, från David Letterman som presenterar kvällens gäst LeBron James:
– He’s like Kim Kardashian. He got that first ring, and now he’s looking for more.

/Petter.

Största silly season-snackisen efter NBA-draften blir ju annars free agent-guarden Deron Williams.
Nu rapporteras det vitt och brett att han väljer mellan att stanna i Brooklyn Nets, eller att skriva på för sin hemstads Dallas Mavericks.

Många tyckare tippar Nets, och många tyckare är snabba med att berätta exakt hur fel det valet är.
Frågan är bara: Hur många av dem skulle tacka nej till ett jobb som garanterar runt 175 miljoner kronor mer i lön?
För att inte tala om alla sponsringsmiljoner som skulle trilla in om Nets-hajpen växer så som Mikhail Prokhorov, Jay-Z & co tänkt sig i samband med flytten till Brooklyn.

Låt Nets re-signa D-Will och sedan busta sitt ass för att kuppa till sig Dwight Howard.
Oddsen kanske inte är på deras sida, men låt dem åtminstone försöka innan vi sågar så vi får blåsor.

/Petter.

Rick Nash är fortfarande en blåjacka och Vancouvers Roberto Luongo är fortfarande världens bäst betalda dörrvakt.
Men det hände andra grejer under midsommarhelgen, grejer som USA-bloggen har åsikter om. 

• Toronto bytte Luke Schenn mot Philadelphias James van Riemsdyk.
Ett spelare-för-spelare-byte som makes sense för båda lagen. Toronto får äntligen en forward som är över 1,60 och väger mer än 65 kilo, även om JVR knappast kan beskrivas som en ”banger”. Flyers fyller ett tomrum på backsidan, nu när det är stooora frågetecken kring Chris Prongers framtid. 
Båda spelarna faller också inom mår-nog-bra-av-ett-miljöombyte-kategorin. Så, all in all, ett trejd som bör gynna båda lagen.

• Pittsburgh bytte Jordan Staal mot Carolinas Brandon Sutter, Brian Dumoulin och 8:e valet i draften. 
Säg att en av dina stjärnor nobbar ett fett 10-årskontrakt. Säg att det nuvarande kontraktet går ut om ett år. Tough shit, huh? Men GM Ray Shero gjorde sannerligen det bästa av situationen. Ja, han tvingades säga adjö till Jordan Staal, men nog fick han tillbaka en hel del. 
Därmed inte sagt att Carolina gav bort för mycket. När en spelare av Staals kaliber VILL flytta till Raleigh, ja då är det bäst att slå till. 

• Washington bytte Cody Eakin och ett andraval mot Dallas Mike Ribeiro. 
Caps har hittat sin nya andrecenter i oerhört begåvade men väldigt ojämna Ribeiro. 32-åringen – som sitter på ett utgående kontrakt – ska ge Nicklas Bäckström lite understöd i poängproduktionen, är det tänkt. Är han kapabel till 70, 75 poäng? Yes. Tror vi att han når de höjderna? No. 

• Columbus bytte ett andraval och två fjärdeval mot Philadelphias Sergei Bobrovsky. 
Det går ju inte att bli klok på Blue Jackets. Här är de på jakt efter målvaktsförstärkning och så ringer de till…Flyers!? Galenskap. 

Vad annars? Jo, Luongo vill enligt rykten inte till Toronto eller Chicago – utan tillbaka till Florida. Nash har inte Ottawa på sin lista över tänkbara destinationer. Pittsburgh kan gå efter både Zach Parise och Ryan Suter, efter att ha skapat utrymme under lönetaket. 
Det var väl det hela.

/Stefan. 

Gold Swagger! Indiana Pacers har en hängiven och basketkunnig fanbase. Foto: AP/SCANPIX

Bloggen lyckades catcha upp med Jeffery Taylor igår.
Han skulle precis hoppa på ett flyg till Indianapolis.
Pacers, som väljer 26:a i NBA-draften på torsdag, vill kolla närmare på svensken.

Det kan betyda massor, och det kan betyda ingenting i slutändan.
Men det är klart att Larry Bird & co är allvarligt intresserade.
Annars skulle man inte be om en andra, extrainsatt workout bara dagar innan draften.

Indiana känns som en väldigt bra destination för Taylor.
Frank Vogel är en ung, intressant coach som bygger ett kollektiv med lite elaka old-school-vibbar.
– When you can get your players to play for you, bleed and sweat for you as a coach, you’re a great coach, and that speaks to your character as a man, har stjärnforwarden Danny Granger sagt.

Visserligen finns både Granger och Paul George som slukar mycket speltid på vingen, men bakom dem finns ingen som inte går att detronisera. (Dessutom omges Granger av ständiga traderykten).

Jeffery Taylors ”höga” ålder (23! Lastgammal va!) nämns ofta som en minuspost i draftanalyser. Men för ett slutspelslag som vill bredda truppen, och ha nån som kan ge kvalitetsminuter direkt, så kan den erfarenheten vara värdefull.
Jag tror att den försvarsstarke, attackvillige Norrköpingssonen har kvaliteter som passar in i Pacers filosofi.

…men återigen, det här är spekulationer som kan vara helt utdaterade runt 03-snåret natten mot fredag.
Eller som Jeff själv uttryckte det igår:
– Jag varit på besök hos elva olika klubbar, jag har varit på NBA Combine. Jag har gjort allt jag kan göra, gett järnet i alla övningar och visat vad jag kan. Nu vill jag bara att det ska bli torsdag kväll så jag får veta vilken klubb jag ska till.

/Petter.

”Youk! Youk! Youk!” Red Sox-fansen tog farväl av en hjälte igår. Foto: AFP/GETTY IMAGES

Efter åtta och en halv säsong, 594 runs och två World Series-titlar:
Kevin Youkilis-eran har nått sitt slut i Boston.

Red Sox skickar 33-åringen – och en säck med pengar – till Chicago White Sox. Tillbaka får man hjälpgumman Brent Lillibridge och 25-åriga, hittills mediokra pitchern Zach Stewart.
Inget all-star-paket, direkt.
Men Red Sox ville göra plats för heta rookien Will Middlebrooks i laguppställningen.

Med tanke på alla skadeproblem känns det ganska starkt att Boston trots allt har 38–34 i W/L-kolumnen.
White Sox, med samma record, är förståeligt optimistiska över bytesaffären.
Det kan ha hittat en jackpot i Bostons kluriga situation.
– There is no way we are not a better team with Kevin Youkilis. He is just too good of a player and has been through all the wars and is still relatively a young guy. We just have to keep him on the field. If that is the case, it could be one of the bigger steals of the season, säger White Sox-sluggern Paul Konerko.

/Petter.

Älska honom eller hata honom, men erkänn honom som det han är:
En fullständigt värdig mästare.

LeBron James, 27, vann sin första NBA-titel för en liten stund sedan.
Det var gloriös, episk idrottshistoria.
När var egentligen förra gången vi såg någon göra ett så komplett, dominant slutspel?
Kobe Bryant 2009? Tim Duncan 2003? Shaquille O’Neal när Lakers vann tre raka titlar?

Miami Heat vinner finalserien mot Oklahoma City med 4–1 i matcher.
Match fem var en ren demolering; 121–106. Miami var mentalt bättre förberedda, mer beslutsamma, mer självsäkra – och de hade ett sänk som inte var av denna värld.

LeBron är given Finals MVP, men Heat är såklart ändå fullt av hjältar.
Här är hela mästarlaget:

Joel Anthony, center, 29 år. Blev överflödig i rotationen när Chris Bosh kom tillbaka från skada. Dessförinnan en laglojal, defensiv brunkare.

Shane Battier, small forward, 33 år. Hur mycket du än ogillar Heats skrytbygge, hur skurkaktig du än tycker att LeBron är – nog måste du unna Shane Battier en mästerskapsring? Sympatisk, intelligent och nyttig. Klisterkille.

Chris Bosh, power forward, 28 år. Dags att skrota de där Two and a Half Men-skämten en gång för alla.

Mario Chalmers, point guard, 26 år. LeBrons och Wades ständiga hackkyckling fick sin stora stund i match fyra. Det var roligt.

Norris Cole, point guard, 23 år. Det måste vara obeskrivligt häftigt att komma som rookie från Cleveland State och vinna en titel med de här grabbarna.

Eddy Curry, center, 29 år. Det lär ha varit ett bra år för snabbmatskedjorna på South Beach.

Terrel Harris, guard, 24 år. Odraftad bänkis som kämpade till sig en plats i truppen när han kom från D-League i december.

Udonis Haslem, power forward, 32 år. Var faktiskt på väg till Plannja Basket en gång i tiden. Så blev det inte. Dwyane Wades BFF har spelat för Miami hela sin NBA-karriär. Det här är hans andra titel.

Juwan Howard, power forward, 39 år. Spelade knappt någonting – men vilken lagpappa. Favoritepisoden i slutspelet var när han sprang runt i Indianas hemmaarena och letade efter Lance Stephenson, som han tänkte läxa upp för en hånfull gest mot LeBron James.

LeBron James, small forward, 27 år. Kungen är krönt.

James Jones, small forward, 31 år. Trepoängsspecialist som fick få minuter, men gjorde ett viktigt inhopp i finalmatch tre.

Mike Miller, shooting guard, 32 år. Herre. Min. Je. Kommer aldrig glömma Millers insats inatt, då han sänkte sju av åtta trepoängare och krämade ut absolut max ur sin hårt sargade kropp. Snacka om x-faktor.

Dexter Pittman, center, 24 år. Vägde 175 kilo som senior på high school, innan han bestämde sig för att förändra sitt liv. Sex år senare och 50 kilo lättare är han NBA-mästare, om än i en extremt begränsad roll.

Ronny Turiaf, center, 29 år. Ännu en av de insidespelare som kastats in och ut ur rotationen.

Dwyane Wade, shooting guard, 30 år. 2006 var han Miamis givna MVP, i år klev han åt sidan och lät LeBron leda laget. Fortfarande en superstjärna, såklart.

Erik Spoelstra, head coach, 41 år. Halvvägs ut ur dörren flera gånger, men tystade tvivlarna och visade Miamis ledning gjorde rätt som lät honom slutföra projektet.

Pat Riley, team president, 67 år. Självklart måste silverräven nämnas. Det var han som parade ihop LeBron och Bosh med Wade i tidernas mest uppmärksammade free agent-kupp.

/Petter.

NHL-feber?
Nej, vi har inte gått lite tidigt på midsommarsnapsen. Och vi syftar inte på galan häromkvällen (grattis alla pristagare), utan om draften. Fast kanske inte just själva väljandet. Ah, vafan, för att prata klarspråk: TREJDDAGS!

Det är ju så, när draften närmar sig brukar det börja lossna i trejdsnacket. Och den här sommaren har vi större namn än vanligt in play.
Som till exempel:

• Rick Nash, Columbus. 
Det mesta talar för att Blue Jackets kommer byta bort sin superstar. Det kan ske redan under draftdagen, om man ska tro envisa rykten. Enligt fler rykten är det runt tio klubbar som visat seriöst intresse för Nash. Rangers var ju hyfsat nära en deal redan vid trading deadline och ska vara intresserade även nu. 
Enligt The Hockey News – som ju sällan är ute och tokcyklar – är det framför allt fem andra klubbar som har chans på Nash: Carolina, San Jose, Philadelphia, Boston och Toronto.

• Bobby Ryan, Anaheim.
Vad som än händer med Nash, så kommer det påverka vad som händer med Ryan. TSN uppger att samma lag som jagar Nash, även har koll på Ryan. Det gör att det är upplagt för en serie intressanta scenarier. Och vem är egentligen förstapriset? Visst, Nash har visat att han kan vara en av ligans främsta målskyttar. Men han är också både äldre och dyrare än Ryan. Dessutom ska Blue Jackets begära mer i utbyte för Nash, än vad Anaheim gör för Ryan. 

• Jordan Staal, Pittsburgh.
Han har bara ett år kvar på kontraktet. Pens har ont om utrymme under lönetaket. Dessutom antydde ju Staal själv i våras att det kanske är dags att röra på sig. 
Å andra sidan har GM Shero sagt att han definitivt vill ha kvar Staal. Det lär dock knappast betyda att han är helt off the market, om rätt erbjudande dyker upp. 

• Roberto Luongo, Vancouver.
Vokoun signad. Lindbäck tradad. Harding har skrivit på nytt. Det finns alltså inte så många alternativ kvar för lagen som är desperat jakt på en ny målvakt. Toronto nämns flitigt som eventuell ny klubbadress. 

/Stefan.

Hur man än vänder och vrider på det – det är LeBron Raymone James som den här finalserien handlar om.
I torsdagstidningen försöker vi kartlägga några av beståndsdelarna som gör LBJ till världens mest intressanta, omdebatterade och känsloupprivande basketstjärna.
Spelaren, varumärket, syndabocken, människan.
Hopkoket finns också här för pluskunder.

Vill jag se honom bli mästare natten mot fredag?
Ärligt talat vet jag inte.
Frånsett det faktum att en grym matchserie riskerar att avslutas – nog vill vi ha minst en match till? – så är NBA en mer kittlande liga så länge LeBron jagar den där första, gäckande titeln.
Vi har en högintressant sommar framför oss om Oklahoma City vinner tre raka matcher nu.

Å andra sidan… LeBron har tvättat bort mycket av smutsen och eländet som kom med ”The Decision”.
Han har mognat, förlovat sig, fokuserat på att må bra och utvecklas, istället för att gå omkring och irritera sig över vad Skip Bayless eller Charles Barkley eller nån annan säger om honom.

Dessutom: Han spelar ju så förbannat bra basket! Det går inte att värja sig mot alls.
Det är LeBron som har burit Miami genom hela slutspelet. Han åker inte alls snålskjuts på Dwyane Wade och Chris Bosh, vilket kritikerna menade var planen när han skrev på. Wade har sviktat och Bosh har varit skadad.

Match fyra borta mot Indiana (40 poäng, 18 returer, 9 assist) och match sex borta mot Boston (45 poäng, 15 returer, 5 assist) går rätt in på listan över alla tiders slutspelsklassiker. Två tillfällen då Miami hade ryggen mot väggen, och LeBron spelade episk basket.
I finalserien har han både varit en stabiliserande kraft, och gjort de ”game-changing plays” som uteblev ifjol och som han lovat att göra i år.
Man måste kanske inte sänka en buzzer-beater för att få kallas clutch, ändå.

/Petter.