Detta är en liveblogg. Vi kommer att följa en idrottsdag från tv-soffan – tolv timmar.
Det senaste inlägget kommer alltid att finnas längst upp.

21.39: Red Wings får långt PP. Ferriero double minor. Red Wings har, om vi nu ska snacka procenter, gjort mål 23,5 procent av gångerna. Okej tryck men inga kanonchanser. 

21.32: Slår över till hockeyn och ser San Jose Sharks i ett tidigt PP mot Detroit Red Wings. Och det är MÅL! Backskott av Ian White. Förspelet stod Dany Heatley för. Uppförsbacke för Detroit. Sharks har ju annars inte fått PP att stämma i slutspelet. Har bara strutat 10 procent av gångerna.

21.27: Zach Randolph sänker två straffkast, Grizzlies leder med 106–-95. 1,26 kvar. Det här är över. Så mycket ahr vi lärt oss om Grizzlies det här slutspelet, att man inte tappar det här. Ja, jag minns trean man släppte till Spurs i match fem. Men en gång är ingen gång.

21.12: Jag tycker att Russell Westbrook är slarvig ibland. Försöker vara hjälte, gör dumma saker. Som en drive nyss som han fick tillbaka i ansiktet. Grizzlies viker inte ned sig. Arenan kokade och Thunder började äta upp underläget, då finns det flera lag i den här ligan som skulle ha darrat. Grizzlies bara tuffar på, som om ingenting har hänt. 

21.08: Thunder vrider upp intensiteten. Först en offensiv retur och poäng plus straff av Durant, sedan hårt jobb av Ibaka och Westbrook och nya straffkast. Jag skulle ta en timeout redan nu om jag var Lionel Hollins, Grizzlies coach.

21.05: Nu gäller det. Grizzlies leder med 13. Det här är naturligtvis inte kört än för OKC. Samtidigt så är det dags för Sharks-Red Wings . Känner mig kluven. Men vi sätter fokus på avslutningen mellan Grizzlies och Thunder nu..

20.45: Slår på MLB-tv och ser ett inslag om Al Hrabosky, The Mad Hungarian. Hrabosky var en relief pitcher på 1970-talet som inte var Hungarian, men definitivt Mad. Ni får googla snubben. Helt galen, heeelt galen.

20.36: Alltså, Zach Randolph. Jag vet inte vad jag ska säga. Han har Grizzlies senaste tio poäng. Och även om jag tycker att OKC börjar växa in i kostymen nu så skulle jag inte spela mot Grizzlies.

20.18: Jo, Grizzlies spelar ju mot Thunder. Men det är ingen tvekan om att fokus i basketvärlden i dag ligger på Heat-Celtics. Jeff Van Gundy står fast vid sitt tips att Heat är det bästa laget och kommer att vinna inte bara mot Celtics men också titeln. Jon Barry i ABC:s studio tror på Celtics i sex matcher.
Men vad tror du?

20.07: Basket igen. Grizzlies tar med sig en tiopoängledning i paus. Det hade jag aldrig trott. Man måste ändå fundera på om den fysiska och mentala kraft som krävdes för att slå ut Spurs tar ut sin rätt mot Thunder. Orkar Grizzlies verkligen fortsätta så här? Jag är tveksam.

20.00: Jose Bautista – den mest skrämmande mannen i baseboll. Allvarligt, när ska Blue Jays-sluggern kallna? Förra säsongens homerunkung har redan nio i år. Jag tror det är nåt med de där fula solglasögonen. Bautista ser alla pitches i slowmotion. Yankees fick ut honom – men han slog ändå in en run. 2–1 till Blue Jays.

19.51: Växlar över till Yankees-Blue Jays en stund och noterar att Mark Teixeira har slagit en homerun. Teixeira är känd för att vara en slow starter men han har sju homeruns så här långt. Han har förklarat sin start med att han har svingat mer inför säsongen. Ah, var det så enkelt?

19.34: Start av andra quartern och jag har varit lite borta. Händer saker här. Men Grizzlies har en liten ledning. Samtidigt noterar jag att Chicago Bulls Tom Thibodeau tydligen är coach of the year. Välförtjänt, tycker jag. Zach Randolph är MVP. Nej, skojar bara. Men herregud så bra karln har varit i slutspelet.

19.13: Jag tycker inte OKC flyttar boll speciellt bra så här långt. Samtidigt så är Grizzlies otroligt metodiskt. Svårt att ogilla något av de här lagen. Inte för att man måste ogilla ett av lagen, men ändå. 

19.05: Okej, vi inleder väl i Oklahoma City va? Thunder mot succélaget Grizzlies. Så svårt som Grizzlies gjorde det för Spurs så undrar man ju hur det ska gå för Thunder. Thunders atletiska förmåga och storlek borde hjälpa i alla fall. Och Kevin Durant. 

18.52: Intressanta siffror angående kvällens möte mellan Miami Heat och Boston Celtics. Det här är första gången sedan 1983 som sju av säsongens allstars möts i en matchserie.  Slår man ihop alla spelare så har Heat och Celtics totalt 80 allstarframträdanden. 80. Åttio. 80.

18.41: Spenderar frukosten med Mel Kipers betyg på NFL-lagens draftinsatser. Ni som har Insider på espn.com kan läsa det här. Detroit Lions och Cincinatti Bengals i topp med A-, Seahawks i botten med med D+.

18.25: Tjenare tjenare. Hoppas ni har det bra. Själv är jag nyvaken och har inte ätit frukost än. Men det ska jag ta tag i nu, fast jag kanske borde kalla det lunch (jag är sex timmar bakom er). Annars är det väl inga konstigheter det här. Första matcherna börjar 19.00, bland annat Oklahoma City Thunder–Memphis Grizzlies i NBA och New York Yankees–Toronto Blue Jays i MLB. 
Som ni ser så kallar jag det här inlägget för del 1. Håller vi tolv timmars skrivande i ett inlägg är jag rädd att internet går sönder. Får sikta på tretimmarsinlägg ungefär.
Nu kör vi va?
Okej.
Nu kör vi. 

/Wikdahl

…Mattias Wikdahl, pappaledig sportjournalist men hyperaktuell USA-bloggare. Ryktet säger att du ikväll bjuder in alla våra läsare till din tv-soffa i West Village för ett extraordinärt livebloggsevenemang. Vad exakt är det som kommer hända?
– ALLT kan hända. Och antagligen gör det det. Det som händer rent tekniskt är att jag slår på teven strax efter 18.00 och börjar blogga livet ur mig. Jag kommer att zappa mellan matcher (19) och sporter (3) och försöka vara där det händer. Ena kvarten ser jag Thunder-Grizzlies, andra Yankees-Blue Jays för att sedan spendera lite tid med Nicklas Lidström och Joe Thornton. Man vet inte helt enkelt, det är ett experiment. Se det inte som en matchblogg nödvändigtvis, mer som en kompis som sitter bredvid dig i soffan och kastar ur sig strunt. Självklart tar jag emot förslag på var jag ska vara. Varning dock: all baseboll går inte på nationell teve så där är jag begränsad.

• Satan i gatan! Det är en jäkla massa matcher, och bådar för ett vansinnigt zappande. Har du några speciella knep för att hålla rätt spelare i rätt lag i rätt sport? Så att du inte börjar förväxla Tomas Holmström med Zydrunas Ilgauskas eller så, menar jag.
– Holmström har hjälm, Zydrunas har ett bra medeldistansskott. Det är ett knep. Annars så är det väl kaffe som gäller, stora mängder kaffe så att jag håller mig fokuserad. Samt skräpmat. Big Papi måste få näring.

• Vad är kvällens höjdpunkt?
– För mig: Heat–Celtics. Det kan bli en magisk matchserie. Capitals–Lightning är intressant där hemmalaget redan har ryggen mot väggen. Jag vill se Mets slagträn gå loss på Phillies Cliff Lee, eller Cliff Lee kasta en no hitter. Vilket som. Och stekheta Indians. Och Red Sox knuckleballpitcher Tim Wakefield. Och… Äh, det finns hur mycket som helst att se fram emot. Med 19 matcher i tre olika sporter så är det inga problem att hitta guldkorn.

• Okej, det är omöjligt att släppa loss dig på ett sånt här evenemang utan att avkräva dig några experttips. Först: kan du utnämna någon som kommer floppa, och någon som kommer överraska positivt under den här supersöndagen? Och sedan: kan du ge våra läsare en hygglig trippel till skönt odds; en kupong att hålla i under kvällen?
– Åh, vad du är jobbig. Okej. Floppen blir LeBron James. Celtics har erfarenhet av att göra livet jobbigt för honm och Wade blir inte nödvändigtvis någon hjälp för King James i kväll. Särskilt inte om han ska ödsla all energi på att kämpa igenom screens för Ray Allen hela kvällen.
Kvällens positiva överraskning… Att jag jobbar mig igenom hela kvällen och natten utan att somna.
Du ska alltså ha en trippel? Igen: åh vad du är jobbig. Jag ger dig tre vinnare, odds får du kolla upp själv. Titta närmare på Oklahoma City Thunder, Colorado Rockies och Washington Capitals.

/Petter

Din favoritblogg* tänkte testa en ny grej.
Söndag kör vi liveblogg – tolv timmar i sträck.
Du hörde rätt. Vi pratar om ett slags maraton. 

Häng med på ett tolvtimmarspass i tv-soffan där vi zappar och babblar oss igenom NBA, NHL och MLB.
Vi startar strax efter 18.00 och slutar cirka tolv timmar senare, kring 06.00.

 På schemat i morgon har vi bland annat första matcherna i andra slutspelsrundan i NBA, succélaget Memphis Grizzlies mot Oklahoma City Thunder och supermötet mellan Miami Heat och Boston Celtics.
I NHL tar San Jose Sharks sig an svensklaget Detroit Red Wings och Washington Capitals ska försöka utjämna mot Tampa Bay Lightning.
MLB? Well, det är 15 matcher på schemat. Cliff Lee och Philadelphia Phillies ska försöka tämja New York Mets, AL-ledaren Cleveland Indians möter Detroit Tigers och så vidare och så vidare.
Alla ska med!

Så gå och klipp dig och ladda kaffekannan inför i morgon.
Sunday är Funday.

/Wikdahl 

* Okej, det här kanske inte är din favoritblogg, men topp fem i alla fall. Topp tio? 20? Inte? Men ändå. Det här maratonexperimentet utförs på USA-bloggen och ingen annanstans.

Äh, det finns ju inte tid att skriva om allt som händer.
Så vi gjorde det lätt för oss.
Det här är natten i siffror – 1 till 10:

1. Antalet segrar Seattle Mariners pitcher Eric Bedard har sedan juni 2009. Bedard missade hela 2010 på grund av skada och hade fyra förluster den här säsongen innan nattens seger mot Detroit Tigers (10–1).
– Den betyder mer för laget. Det är det man försöker göra – vinna för laget, säger Bedard.

2. Antalet OT-mål Nathan Horton har gjort i slutspelet. Han har spelat sju stycken i hela sin vid det här laget respektabelt långa NHL-karriär. Det är vad nordamerikanerna kallar ”clutch”. Horton är den femte spelaren de senaste 15 säsongerna som gjort två övertidsmål i samma matchserie.
– Det här är en dröm som har blivit sann, säger Horton.

3. Antal poäng Gary Neal fick för sitt skott på slutsignalen av ordinarie tid i San Antonios match mot Memphis Grizzlies. Den trean innebar 97–97 och nytt liv i en matchserie som förklarats avgjord 1,7 sekunder tidigare. Spurs vann i övertid men behöver ett par segrar till. Grizzlies leder med 3–2 i matcher.
– Dom låg under med tre, man måste ta bort trepoängschansen. Man kan inte låta någon skjuta en öppen trea, säger Grizzlies Zach Randolph, en aktad expert på försvarsspel.

4. Längden på Carolina Panthers lista på spelare de kan tänka sig att välja med förstavalet i NFL-draften på torsdag. Enligt rapporter, alltså. Spelarna: Cam Newton (QB), Marcell Dareus (DT), Patrick Peterson (CB), och A.J. Green (WR).
– Vi pratar om olika scenarion hela tiden. Jag och Ron (Rivera, ny headcoach i Panthers) pratar mer med varandra än med våra fruar, säger Panthers general manager Marty Hurney.

5. Antalet homeruns som Cincinatti Reds Joey Votto och Drew Stubbs slagit den här säsongen. Båda slog sin femte i natt, mot Milwaukee Brewers. Stubbs slog sin i tionde inningen. Den hjälpte Reds till seger med 7–6. Annars var det Reds reliever Aroldis Chapmans show. Grabben med kanonarmen kastade 17 strikes på 19 pitches.

6. Marginalen som Miami Heat hade till Philadelphia 76ers i natt. Heat vann med 97–91 och matchserien med 4–1. Men 76ers skakade Heat. Fyra av fem matcher var snortajta. Andra rundans möte mellan Heat och Celtics blir hyperintressant.

7. Så många gånger offrade backen Eric Brewer sin kropp för Tampa Bay Lightning. Brewer täckte sju skott, Lightning slog Pittsburgh Penguins med 1–0 och är vidare till andra omgången.

8. Antalet inningar som Bartolo Colon pitchade för New York Yankees när man slog Chicago White Sox med 3–1. Colon debuterade i ligan 1997 och ansågs vara mer eller mindre slut vid det här laget. Colon säkrade en plats i laget som reliever på spring training men med Phil Hughes skadad så har han fått en chans i rotationen – och tagit den.
– Jag har aldrig sett honom kasta bättre, säger White Sox Mark Buehrle.
37-årige Colon vann en Cy Young 2005.

9. Som i antalet raka hemmasegrar för Cleveland Indians. På tiden att sportfansen i den staden får något att jubla åt. Indians slog Kansas City Royals med 7–2 och dödade egentligen matchen redan i första inningen när man gjorde 5–0, mest tack vare Orlando Cabreras dubbel som genererade tre runs för hemmalaget.
Ännu större än nio raka segrar är supportern John Adams bedrift. Adams, som stått och slagit på en stor trumma på läktaren sedan 1970-talet, har nu varit på 3 000 Indiansmatcher.
3 000! 
Och vi snackar bara hemmamatcher och han sitter alltid på de billigaste platserna. Trumman han spelar på är samma som han började med 1973.
– Det som gör en äkta supporter är när du vet att laget komemr att vara dåligt men du kommer och hejar ändå. Alla kan hålla på ett bra lag men ett riktigt fan är alltid där, sa Adams i en intervju i fjol.
Supersupportern ska tydligen hyllas innan lördagens match. Det är han väl värd.

10. Antalet slutspelsmatcher som Kevin Durant har spelat i sin NBA-karriär. I natt gjorde Oklahoma Citys stjärna en av sina bästa. Durant droppade 41 poäng, 16 av Thunders 20 sista, när laget slog Denver Nuggets med 100–97 och rullade vidare till andra omgången.
– Det här är bara första hållplatsen. Vi måste fortsätta framåt, fortsätta jobba, säger Durant. 

/Wikdahl

Så här mitt under brinnande slutspel så finns det ändå anledningar att längta till grundserien.
Jonas Jerebko, nio kilo muskler tyngre, är den största. 

Kolla in den här videon. 

/Wikdahl

Det är ingen hemlighet att det har varit lite kyligt mellan New York Yankees stjärna Derek Jeter och lagkamraten Alex Rodriguez.
I en ny bok ska hela sanningen komma fram.
Kanske. 

Boken, ”The Captain” skriven av Ian O’Connor, är en biografi om Derek Jeter och ska beskriva hur Jeter och A-Rod gick från BFF:s på 1990-talet till fiender på 2000-talet.
Boken beskriver hur Jeters och A-Rods en gång djupa vänskap sprack när A-Rod i början av 2000-talet sa några mindre genomtänkta saker om sin kompis. Då spelade Rodriguez i Texas Rangers. A-Rod har själv tidigare berättat att de inte står varandra nära längre.

Men relationen ska ha varit rejält mycket frostigare än vad som tidigare har rapporterats. I boken påstår författaren Ian O’Connor bland annat att dåvarande hittingcoachen Don Mattingly, numera manager i Los Angeles Dodgers, sa till Jeter att han skulle fejka vänskap med A-Rod när de två blev lagkamrater 2004.
Boken sätter också ljus på några mindre positiva sidor av Jeters person. Jeter har ju annars ansetts som oantastlig, det finns ingen som visste att han hade annat än goda sidor.

Derek Jeter själv har inte haft någon större lust att kommentera boken men valde i alla fall att ta avstånd från O’Connors verk. Så vad som är sant och inte sant lär vi väl aldrig få veta ändå.
– Se till att alla vet att det inte är min. Jag hade ingenting med den där boken att göra, säger Jeter till New York Post.

/Wikdahl

Charles Barkley fick mycket ovett när han förutspådde att Memphis Grizzlies skulle slå ut San Antonio Spurs.
Efter att Tim Duncan firat sin 35-årsdag med att göra sex poäng när Spurs blev krossat så ser inte Chuck så korkad ut längre.

Memphis är på väg mot en monumental skräll. Bara tre gånger i NBA har ett åttondeseedat lag slagit ett förstaseedat. och bara en gång i en sju matcher lång matchserie.
Ta en titt på det här: 

• 1994 slog Denver Nuggets ut Seattle SuperSonics med 3–2 i matcher. Seattle var packat med talang, Nuggets var ligans yngsta lag.
• 1999 slog New York Knicks ut ettan Miami Heat med 3–2. Allan Houston blev stor hjälte när han satte 78-77 med 0,8 sekunder kvar av match fem.
• 2007 slog Golden State Warriors ut Dallas Mavericks med 4–2 i matcher. Baron Davis, för tusan. Baron Davis.

Av de här skrällarna skulle jag nog påstå att Denvers är den mäktigaste, Knicks den minst imponerande. Hur Grizzlies placerar sig om man slår ut Spurs? Någonstans i mitten gissar jag.
Eller om… I det här läget är jag säker på att Grizzlies kommer att slå ut Spurs. Storleken och försvarsspelet och tre försök talar för det.
– Jag vet att det är många människor som inte trodde att vi skulle vara här. Och det är ju inte som att vi trodde att vi skulle leda med 3–1 i det här läget. I vårt omklädningsrum tar vi en match i taget. Vi vill åka till San Antonio och avgöra det där. Vi är fokuserade och vill gå vidare till nästa runda, säger guarden Mike Conley.

I nattens möte gjordes i princip alla Spurs poäng av guards. Tim Duncan gjorde bara sex poäng på sin 35-årsdag. Antonio McDyess gjorde fyra och Richard Jefferson noll. Inte lätt att vinna då. 
Grizzlies hade en mycket mer balanserad attack med nio spelare inom spannet åtta till 15 poäng.
– De är ultra-aggressiva och vi sätter inte skotten, säger Duncan.

Så Sir Charles, som fick en skrattsalva i ansiktet när han tippade att Grizzlies skulle slå ut Spurs, tycks vara den som skrattsalvar sist.
Jag tänker mig att han kommer att kasta sig ned på golvet och se ut som Dikembe Mutombo gjorde 1994 när Denver Nuggets chockade världen.
Enjoy.

/Wikdahl

Två skakiga insatser, två kassaskåpssäkra.
Boston Celtics har börjat rulla. 

Gårdagens avslutande seger mot New York Knicks (101–89) var stenlugn, även om Knicks med rök och speglar gav illusionen av att kunna slå Celtics under en några minuter lång comeback i andra halvlek. Undertecknad såg match 3 och 4 på plats i Madison Square Garden. Fansen gav upp hoppet strax efter halvtid i match 3 i fredags. Det var då Celtics gjorde rycket, utan att Carmelo Anthony eller Amar’e Stoudemire svarade och verkligen utan att någon som Bill Walker, Toney Douglas eller Jared Jeffries svarade.
Att Knicks hade ett tunt lag visste vi, liksom att det är tveksamt coachat. Och när man tappade Chauncey Billups i slutet av match 1 och Stoudemire, mer eller mindre, från mitten av match 2 så var matchserien redan avgjord.

Så hur imponerande är den här Celticssweepen?
På en skala 1 till 10, en åtta? Nä, för högt.
En sexa? Nja, för lågt.
Så vi spikar en sjua, det var ju inte Chicago Bulls 1996 Celtics mötte. Och säg att det hade varit Celtics som hade tappat två av sina tre bästa spelare, exempelvis Rajon Rondo och Paul Pierce, hade man verkligen slagit ett fullstarkt Knicks då? Jag är inte så säker på det. Särskilt inte med tanke på hur Celtics bänk har presterat mot Knicks.

Ta en titt på det här: 
• C:s bänk, match 1: 8 poäng, 8 returer, 3 assist, 4 av 15 satta skott. 
• C:s bänk, match 2: 14 poäng, 11 returer, 3 assist, 5 av 15 satta skott.
• C:s bänk, match 3: 13 poäng, 11 returer, 3 assist, 5 av 17 satta skott.
• C:s bänk, match 4: 25 poäng, 22 returer, 2 assist, 11 av 20 satta skott.

Förutom match 4 (då Glen ”Big Baby” Davis beslutade sig för att dyka upp) så är det här inga siffror som skrämmer Miami Heat, som lär vara motståndaren i nästa runda. Philly 76ers reducerade till 1–3 i matcher i går men Heat stänger serien på hemmaplan nästa match,

Ursäkta bänknotisen, det finns förstås fler positiva än negativa saker i Beantown just nu. Celtics har varit överlägset de två sista minuterna i matcherna. Där ska Doc Rivers ha en hel del cred. Rajon Rondo is alive och Paul Pierce/Ray Allen är ligans grymmaste killers just nu. Punkt.
Vad gäller Kevin Garnett, självklart en viktig faktor framför allt med sin defensiv, så var gårdagens roligaste inte hans match, utan en krönika på ESPN Insider där en anonym NBA-stjärna kallar honom ”a punk and a coward.” Det är sånt vi har hört förut om Garnett, men ändå.

Varför har Steve Blake pannband?
Varför? Varför? Varför?
Äh, Los Angeles Lakers torskade i alla fall mot New Orleans Hornets i morse och jag tror nog att det var Blakes pannbands fel. Nu är det 2–2 i matcher.

Den bild som framför allt klistrat sig fast på glasögat är, förutom Blakes pannband, Kobe Bryants reaktion när Pau Gasol droppade ett pass i crunch time. Vad jag minns så sköt Bryant 6 av 24 i match 7 i fjolårets final. Åtminstone nio av de där 18 missade skotten borde han inte ha skjutit. Då kan han fan leva med att Gasol droppar ett pass i match fyra, första rundan, mot Hornets. 

/Wikdahl

Z-Bo is my hero.
Så stod det på åtminstone en t-shirt jag såg i tv-sändningen från FedEx Forum i Memphis, Tennessee. 
Och visst, Zach Randolph var riktigt bra när Memphis Grizzlies tog ledningen med 2–1 i matcher mot San Antonio Spurs, men här är kvällens riktiga slutspelshjältar:

NBA
Brandon Roy har inga knän. Du kanske tror att du ser två knän på honom, han har ju faktiskt shorts på sig, man ser dom ju, men det är egentligen inte knän. Det är två ondsinta, irriterande jävlar som bryskt, eller broskt kanske, har sabbat vad som kunde ha blivit en fantastisk karriär. ”The Natural,” som Portland Trail Blazers guard kallas, har inget brosk i sina knän. I slutet av förra säsongen tömdes det högra på brosk, det vänstra har inte haft något på tre år.
Det här innebär alltså ben mot ben, smärta, svullnad, förlorad explosivitet och snabbhet och en massa andra saker som inte är positiva.

I januari opererade Brandon Roy båda sina knän (igen).
I går knäade han Dallas i skrevet.
Roy, som var ledsen för att han bara fick spela åtta minuter i match två i slutspelsmötet med Dallas Mavericks, gjorde 24 poäng mot Mavs i match fyra. 18 av dem kom i fjärde quartern, två av dem med 39,2 sekunder kvar. De poängen blev matchvinnande.
– Det känns inte verkligt än. Det var en helt otrolig match och comeback av oss, säger Roy direkt efter matchen.
Portland låg under med 23 poäng som mest och vann fjärde quartern med 35–15. 

Tidigare den här säsongen har det varit en sanning att Brandon Roys karriär som stjärna är över.
– Det finns inget hopp om att det ska bli bättre. Han kommer inte att vara den franchisestjärna som Portland trodde att han skulle vara. Portland anser inte att de här problemen går göra något åt, sa en källa till Yahoo.com.
Det finns till och med en läkare som sagt att han har ett eller två år kvar som NBA-spelare, inte som stjärna alltså, utan som NBA-spelare överhuvudtaget.

Det kanske är så. Men Brandon Roys match i natt, utan knän och allt, blev genast en klassiker i Portlands ganska händelserika NBA-historia (NBA-titel, Drexler-eran, Sabonis, Jail Blazers och så vidare…).
– När folk frågar mig vad jag gjorde i fjärde quartern kommer jag att svara att jag stod i hörnet och tittade på The Brandon Roy Show, säger Blazers Gerald Wallace.
Det står 2–2 i matchserien mellan Dallas och Portland. Nästa match spelas i Texas.

NHL
Slutspelet är ett maraton. Det kan enskilda matcher också vara. 
I match fyra låg Boston Bruins under med 0–1, 1–3 och 3–4 och vann ändå mot Montreal Canadiens, tack vare Michael Ryders övertidsmål.
I natt var det dags för OT igen. Den här gången låg Bruins aldrig under men man hade kniven mot strupen precis som i match fyra och precis som i match tre. Canadiens hade ju 2–0 i matcher och Bruins hade två matcher i fiendeland framför sig. Nu är det 3–2 i matcher till Boston och man är framme vid upploppet.
Längst fram springer Nathan Horton.
Han har aldrig sprungit ett sånt här maraton förut.

Nathan Horton kom in i ligan 2003, som hyllat tredjeval av Florida Panthers i den sommarens draft. Panthers dåvarande coach, svenskälsklingen Mike Keenan, jämförde honom med Mark Messier. Det finns ett antal skillnader mellan Messier och Horton, slutspelshistoria är av av dem. Under Hortons sex första NHL-säsonger fick han inte spela en enda slutspelsmatch. Efter sex säsonger i NHL hade Mark Messier redan två Stanley Cup-segrar.
Men efter att ha flyttat till Boston Bruins så är nu Horton äntligen här.
Och han njuter av det.
– Man tror att man vet hur det ska vara men det är helt annorlunda när du kommer hit (till slutspelet). Det är mycket tuffare spel, det är en sak som är säker, sa Horton efter Bruins seger i match tre, där han själv gjorde det viktiga 2–0-målet.
I natt väntade han till andra övertidsperioden innan han smällde in 2–1 på en retur.
– Jag såg returen studsa ut. Det kändes som att det gick i slow-motion. Pucken bara låg där, säger Horton. 

Bruins har nu 3–2 i matcher och kan avgöra i Montreal på tisdag.
– Att spela hemma på tisdag, inför våra fans, gör förhoppningsvis skillnad, säger Canadiens coach Jacques Martin.
Det gjorde det inte i match tre och fyra.

(En sista grej bara, innan någon påpekar det: det fanns fler hjältar i slutspelet i natt, som Tim Thomas till exempel. Men den här  gången valde vi Roy i NBA och Horton i NHL.)

/Wikdahl

Ett säkert vårtecken i Atlanta: Zaza Pachulia står i det nationella rampljuset igen.
Han river i tröjor, delar ut hårda fouls och skallar folk som käftar emot.
Det är NBA playoffs och anything goes.

För tre år sedan hette antagonisten Kevin Garnett. Pachulia slog an tonen för ett Hawks-lag som pressade de blivande mästarna till sju matcher.
”Nothing easy! Nothing easy!”, skrek den 27-årige georgiern inför tv-kamerorna och blev en kultspelare i Atlanta.

I år brottas han framförallt med den superbe Dwight Howard. Det är ett otacksamt jobb, inte bara för att Superman är ett litet helvete att försvara – utan också för att hela Orlando Magic är berett att stå upp för sin stjärncenter.
Inatt rök Zaza ihop med Magic-guarden Jason Richardson (se video ovan).
– Jag kommer aldrig backa i en sån situation. Det är min personlighet, sa Pachulia efter matchen.
Hawks vann med 88–84 (efter ett helt galet trepoängsskott i slutsekunderna av Jamal Crawford) och leder nu matchserien med 2–1. 

Avstängningar lär komma för både Pachulia och Richardson. Tittar man bara på namn och stjärnstatus kanske Hawks”vinner” det utbytet.
Men Pachulias betydelse för Hawks går bortom statistik och tröjförsäljning. Själv sa han så här om sin spelstil, i en intervju med Peachtree Hoops efter match 1:
– Man vill frustrera sina motståndare. Ärligt talat, det är inget jag planerar. Jag antar att det bara blir så när man försöker göra saker kraftfullt och hårt. Jag får inte många minuter så jag måste köra stenhårt. Jag tycker det funkar.
Kort sagt: en irriterande jävel.

/Petter.