Basketen lever i New Orleans igen.
Idag är det ingen som vill prata om Chris Pauls osäkra framtid, om ekonomiska problem eller uteblivna satsningar.
Idag vill människorna i the Big Easy bara frossa i Hornets 5–0-start.
I nattens 96–93-seger mot Miami Heat.
I det faktum att Paul såg ut som den bästa superstjärnan på planen med 19 assist – lika många som hela Heat, febrilt sökandes efter ett funktionsdugligt half court-spel, hade tillsammans.

– Jag är inte förvånad över vår start, sa CP3.
– Vi är professionella allihop. Det spelar ingen roll hur det ser ut på papperet. Man måste gå ut och spela matcherna, och det är det vi gör.

New Orleans har nu slagit Milwaukee, Denver, San Antonio, Houston och Miami.
Det är riktigt bra.
Inte bara för att man får en tjuvstart mot de andra lagen i det förväntat täta slutspelsracet.
Det är viktigt eftersom säsongen är en pågående tryout för hela klubben, där spelarna och nye coachen Monty Williams måste övertyga Chris Paul om att släppa alla tradetankar.
Om att han kan vinna, här och nu, med Hornets.

I 39-årige Williams, ligans yngste head coach, kan klubben ha gjort ett fynd.
De fem senaste åren var han uppskattad assisterande coach i Portland Trail Blazers.
Dessförinnan spelade Williams själv för fem olika klubbar under en nioårig NBA-karriär.
Pat Riley, mannen som är ansvarig för att ha satt ihop Miamis supertrupp den här säsongen, är en speciell inspirationskälla för Hornets-coachen.
Det var Riley som coachade New York Knicks när Williams kom till klubben som rookie 1994.
– Han lärde mig hur man arbetar hårt, hur man lyckas i intensiva miljöer, har Williams sagt till USA Today.
– Varenda en av coach Pat Rileys träningar är intensiv. Matcherna är intensiva. Filmsessionerna är intensiva. Man vänjer sig vid den atmosfären efter ett tag.

/Petter.

Nashville, Tennessee, är inte staden du förknippar med superstjärnor. Ja, i alla fall inte inom sportens värld. Nu har staden dock Randy Moss (se Petters inlägg här nedan). 
Men är Moss ett Nashvillelags största värvning någonsin? Nä, inte om du frågar läsarna av bloggen ”On The Forecheck”. Där tycker majoriteten av läsarna att en viss Peter Forsberg är nummer ett. 

Det är ju nästan så att man har glömt bort Foppas korta sejour i Predators. Foppa hade två mål och 13 assist på 17 grundseriematcher i Nashville. I Stanley Cup noterades han för fyra poäng på fem matcher, men Predators försvann redan i första omgången. 
Det är också nästan så att man har glömt bort vilket jäkla kanongäng Predators hade 2006/07. Här fanns Tomas Vokoun i kassen. Weber, Suter och Hamhuis hade sällskap av två storbackar som Kimmo Timonen och Marek Zidlicky. Paul Kariya var fortfarande vass och både Scott Hartnell och Alexander Radulov var kvar i klubben. 
Det laget borde ha gått betydligt längre i slutspelet. 

Apropå Moss. 
Det här är bra. Sjukt bra.

/Stefan. 

One man’s trash…
Två stora namn bytte NFL-klubbar under onsdagen.
USA-bloggen granskar och betygsätter övergångarna.

Randy Moss, 33 år, wide receiver.
Från: Minnesota Vikings.
Till: Tennessee Titans.
Story: En av NFL-historiens farligaste spelare, kan fånga den djupa bollen som ingen annan. Men ack, det där huvudet. Moss har den här säsongen lyckats strula sig bort från två klubbar – först New England, sedan Minnesota. Hos Vikings förnedrade han sina coacher på presskonferensen, och betedde sig svinaktigt mot restauranganställda som serverade mat åt laget. 
Citatet: ”I was sitting in my locker eating the food. I thought it was pretty good.”
– Brett Favre om Moss numera världsberömda utbrott.
Bloggens betyg på värvningen: ++++
Det krävs en stark coach för att hantera en labil superdiva som Randy Moss. Minnesotas Brad Childress är vid det här laget ungefär så underminerad som en NFL-coach någonsin kan bli. Det lär funka mycket bättre med Jeff Fisher i Tennessee. Han har coachat laget sedan 1994 – längst av alla nuvarande head coacher.
Rent spelmässigt är Moss ett både spännande och nödvändigt tillskott. Han lär göra om inte livet, så i alla fall springspelen enklare för Chris Johnson. Med genombrottsmannen Kenny Britt skadad hade Titans ingen annan förstereceiver.

Shawne Merriman, 26 år, outside linebacker.
Från: San Diego Chargers.
Till: Buffalo Bills.
Story: Merrimans förfall är närmast sorgligt. För några år sedan en av NFL:s firade unga stjärnor. I dag skadeförföljd och utdömd som fuskande föredetting. Elaka tungor menar att han blivit en sämre spelare för att han slutat med anabola steroider (åkte dit och stängdes av fyra matcher 2006). Oavsett vad – Chargers fick nog av bristen på produktion, skadeproblemen och strulet vid sidan av planen.
Citatet: ”It might be the best thing to get him away from Hollywood, from San Diego, from the bright lights. In Buffalo it’s all about football and only football. Maybe he will remember what football means to him.”
– En anonym NFL-klubbchef till ESPN.com.
Bloggens betyg på värvningen: ++
Lura inte er själva, Bills-fans. Quarterback-skräcken som blev känd som ”Lights Out” finns inte längre. Merriman hade 39,5 sacks sina tre första säsonger, men har bara fyra på sina tre senaste. Men som chansning under en redan förlorad säsong? Varför inte.
För Shawne Merriman är det jackpot – han får en öppen tryout inför hela ligan. Lyckas han, så får han ett fint kontrakt nästa sommar.

Fotnot: Båda spelarna hamnade, efter att ha fått sparken av sina tidigare klubbar, på waivers. Där får de klubbar som vill ha spelaren lägga in sin intresseanmälan. Laget med sämst facit under säsongen får första tjing, sedan kommer laget med näst sämst facit och så vidare.
Buffalo Bills (0–7) och var etta på waiver-listan. Klubben tog Shawne Merriman innan någon annan fick chansen. Tennessee Titans (5–3) var 23:a på listan. Alltså valde 22 andra lag att tacka nej till Randy Moss…

/Petter.

Det är ju en sak om man draftar som en bakfull David Kahn. Men att man ska tappa greppet i en fantasyuppgörelse – jag råkar ha två spelare i Knicks och två i Magic i mitt fantasylag – på grund av misstanken om att det finns asbest i Madison Square Garden är ju…själva faan. 

Mötet mellan New York Knicks-Orlando Magic i går kväll blev alltså inställt. Orsaken: i samband med renoveringen av MSG upptäckte man damm, som misstänktes vara asbest. Det var inte asbest. Men MSG tog det säkra före det osäkra och ställde alltså in matchen. 
– As the safety of our customers and employees are our top priority, we will not reopen the Garden until we are absolutely assured the arena is safe, meddelar klubben. 
Det är säkert också klubbens prioritet att inte bli stämda på miljarders dollars av lungsjuka Knicksfans. Ändå undrar man ju, hur kan det här hända år 2010? I NBA?

Å andra sidan bleknar ju ”skandalen” i MSG i jämförelse med incidenten i St. Petes Forum tidigare i år. Då ställdes försäsongsmatchen mellan Magic och Heat in på grund av att någon smetat in golvet med en oljebaserad vätska som gjorde planen snorhal. Bra jobbat. 

/Stefan. 

Closern Brian Wilsons suveräna avslutning. Edgar ”Mr. World Series” Renteria, som för andra gången i karriären blev matchvinnare i en avgörande World Series-match. Cliff Lee, som nu blir den mest jagade spelaren på free agent-marknaden. 
Det finns mängder av storylines efter Giants första titel på 56 år. Men egentligen handlade ju allt om Giants makalös pitchers. Från första slutspelsmatchen mot Atlanta Braves till gårdagens 3–1-seger mot Texas, så var det Lincecum & Co som visade vägen. 
Giants hade fyra shutouts i slutspelet, varav två i World Series. De tillät tre eller färre runs i nio av 15 slutspelsmatcher.
Världsklass, helt enkelt.  

Har ni fest, eller?

/Stefan. 

Konkurrensen om titeln ”Största headcase” är alltid stor i NFL, men den här säsongen har vi redan en solklar vinnare.
Randy Moss, kliv fram till prispallen.

Den 33-årige receivern fick idag sparken efter bara fyra veckor med Minnesota Vikings – klubben han blev tradead till efter att ha gnällt sig bort från New England Patriots.
Orsaken måste vara gårdagens bisarra presskonferens.
Vikings förlorade med 28–18 mot just Patriots. Moss mötte media i Boston Red Sox-keps, vägrade besvara frågor, men höll en lång monolog om hur mycket han saknar spelarna och coacherna i Patriots.

Otroligt förödmjukande för Vikings-coachen Brad Childress, förstås. (Och för klubben som betalade ett val i tredjerundan av nästa års draft i traden).
Idag kom beslutet att placera Moss på waivers.

Nu kan vi börja spekulera i vilken klubb som vågar chansa på Moss härnäst.
Men den mest relevanta frågan kanske är: Hur mår du, Randy?

/Petter.

Tim Lincecum igen? Eller Cliff Lees revansch efter debaclet senast? Misslyckas Lee med det sistnämnda, har Giants tagit sin första titel på 56 år. 
Jag tippar på att säsongen tar slut i natt. Vad tror ni?

Apropå slutspel. Ligabossen Bud Selig har hintat om att det blir tio lag – och inte åtta, som i dag – i slutspelet, från och med 2012. 
– I like it enough, so we’ll seriously consider it. Is eight out of 30 enough? Is that fair? And that’s the basic question here, at least for me. Two more would give us 10, and 10 out of 30 I still think is a rational mix. But then the next question is how do you do it and what form does it take?, säger Selig. 
MLB-chefen avslöjar också att han vill korta ned säsongen. Men eftersom klubbarna motsätter sig den förändringen, så lär det knappast bli verklighet. 
– You can be assured the clubs do not want a shorter season. No sense misleading each other about all that, säger Selig.

Jag vet att i alla fall minst en tredjedel av USA-bloggen sitter uppe och ser matchen i natt. Syns vi i kommentarsfältet?

/Stefan. 

Sitter du framför ESPN America, fjärde matchen i World Series, och undrar vad i hela friden det var för otäck liten skapelse som satte igång spelet med orden ”Play Ball”?
Det var bara Lil Ron Washington.

Hans riktiga namn är Liam Roybal, en sjuårig Rangers-supporter från Keller, Texas.
Liam blev en internetsensation i veckan efter att bilden på hans oortodoxa Halloween-dräkt gått från Facebook, till Twitter, till ESPN:s SportsCenter och överallt däremellan.
Förslaget att klä ut sig till just Ron Washington kom från Liams pappa (intressant, eftersom Washington har sina sidor som förebild. Pros: Den första manager som tagit Texas Rangers till World Series. Cons: Gammal kokainmissbrukare).

Utstyrseln är både galen, naturtrogen, lustig, och mycket, mycket läskig på samma gång: Delvis rakat huvud, fejkmustasch, ett par glasögon och en basebolldräkt med Rangers-t-shirt.
Rangers klubbledning blev så imponerad/smickrad/vettskrämd att de ringde upp familjen Roybal och erbjöd två biljetter till Game 4, ett möte med Ron Washington 1.0 och en plats framför mikrofonen innan matchstart.

Men hittills har Lil Rons närvaro inte varit någon lyckobringare.
Texas Rangers ligger under med 0–2 i fjärde inningen mot San Francisco Giants, och det ser lite illavarslande ut för pitchern Tommy Hunter.
– You are on thin ice right now if you are Ron Washington, säger expertkommentatorn Rick Sutcliffe som alltså återigen ifrågasätter hur Rangers sköter sina pitchers.

UPDATE: Giants vinner med 4–0 till slut, och leder nu med 3–1 i matcher. Giants kan alltså avgöra redan imorgon kväll, då vi får se Tim Lincecum och Cliff Lee igen.

/Petter.

• ”ATTACKEN PÅ ROMO”. Den rubriken kunde jag ha satt om jag gått all-out-kvällstidning på Cowboys-receivern Roy Williams uttalanden häromdagen.
– Precis lika bra, sa Williams när han skulle jämföra Jon Kitna med Tony Romo.
Romo gick ju sönder på Monday Night Football senast.
Det var dödsstöten för Super Bowl-tippade Dallas Cowboys (1–5), men Williams tror på lagets backup-quarterback.
– Jag tror inte att det är någon försämring. Kitna passade för 4000 yards två säsonger i rad. Hade han haft den statistiken med Cowboys, så hade han också lirat i Pro Bowl. Men folk förbiser honom eftersom han spelade för Lions, säger Williams.
En relevant detalj i sammanhanget är ju att Williams själv spelade för Detroit Lions under samma period som Kitna, bland annat säsongen 2006 – enda gången Sugar Roy haft över 1000 receiving yards (1310 samt sju touchdowns).

• Roddy White är ju löjligt jävla bra alltså.
Jag har sett de flesta minuterna av Atlanta Falcons sju matcher den här säsongen (fem segrar, två förluster) och White bär hela deras offense, en solklar MVP-kandidat.
Inför matchen mot Cincinnati Bengals senast lovade han att vara den bästa receivern på planen. Konkurrensen? Några anonyma dussinlirare vid namn Ochocinco och Owens.
Sharod förnedrade TOcho med elva receptions för 201 yards och två touchdowns.
Efteråt poserade han i den t-shirt som Ochocinco på klassiskt maner hade skickat till alla medlemmar av Falcons secondary som en psykning inför matchen:

Bilderna är lånade från Roddys Twitter.

• Brett Favre, Brett Favre, Brett Favre.
Så har vi fått det sagt.

• Inför NFL-säsongen bjöd vi in våra läsare till en så kallad Eliminator Challenge på ESPN. Tävlingen var enkel: Tippa en (1) vinnare varje vecka, rakt av utan handicap. Du får aldrig använda samma lag två gånger. Den som överlever längst vinner.
56 deltagare anmälde sig. Efter sju veckor var blott fyra kvar, hundraprocentiga. Och det galna är att samtliga fyra hade tippat Baltimore mot Buffalo i senaste omgången. Close call…
Jag själv? Jag (och ett gäng andra) flög all världens väg redan efter fem veckor, när Cincinnati svek mot Tampa Bay. Klurig liga, den där NFL.

• Så, den strejkande Vincent Jackson var äntligen tillbaka hos San Diego Chargers.
Han skrev på sitt kontrakt, han log inför kamerorna, han sa att han var ”glad” över att vara tillbaka.
Vi är glada för din skull också, Vincent.
Räkna bara inte med att Chargers-fansen är lika glada – 2–5 är inte speciellt kul.
Jackson ska avtjäna en tre matcher lång avstängning innan han får spela – säsongsdebut kan han göra tidigast 28 november borta mot Indianapolis Colts. Frågan är om det finns något kvar att spela för vid det laget?

• Vi har snackat om att San Franciscos Mike Singletary och Dallas Wade Phillips sitter på extremt heta stolar.
Det börjar bli dags att nämna Denvers Josh McDaniels i samma grupp. Broncos är 2–5, föll med pinsamma 14–59 hemma mot divisionskonkurrenten Oakland senast, och har förlorat 13 av sina 17 senaste tävlingsmatcher.
Legendaren Rod Woodson gick hårt åt McDaniels på NFL Network:
– ”How to dismantle a franchise in two years” – he should write a book! Because he’s done it.
Woodson menade att Denvercoachen gjort sig av med värdefulla individer (Jay Cutler, Brandon Marshall, Tony Scheffler, Mike Nolan) bara för att han personligen råkat ogilla dem.
– He’s destroyed this franchise, he’s destroyed their chemistry in two seasons.

• Avslutningsvis, tre predictions inför helgens omgång:
1. Houstons Arian Foster hade 231 rushing yards i säsongspremiären mot Indianapolis Colts – i returmötet på måndag kväll når han inte ens tresiffrigt.
2. Green Bay Packers chockar New York Jets, 27–13 på New Meadowlands Stadium.
3. Drew Brees gör sin bästa match för säsongen mot Pittsburghs fruktade försvar på söndag kväll.

/Petter.

Det är inte speciellt oväntat att Blake Griffin gjorde en sanslöst bra debut i NBA.
Snubben är ju väldigt filmintresserad.
– Jag såg andra halvlek två gånger, hela matchen en gång, säger Griffin.

Blake Griffin, som gick etta i fjolårets draft, hade en oförglömlig NBA-debut. Ett år senare än förväntat fick han, äntligen skadefri, visa vad han kan. Rookiens statline natten mot torsdagen var en drömrad med tanke på förutsättningarna. Griffin missade ju inte bara en säsongs matcher med den där knäskadan, han missade en massa träning och erfarenhet. Det är ett år av hans karriär som bara försvann.
Ändå kunde han lämna planen efter matchen mot Portland med 20 poäng, 14 returer och fyra assist.
– He’s a stud man, var Portlands Marcus Cambys kommentar.
Det sammanfattar Blake Griffin rätt bra.

Men det beror inte bara på att han är 208 centimeter lång, väger 114 kilo, är mer explosiv än nitroglycerin och dessutom har känsliga händer.
Det beror också på att han har den kanske viktigaste egenskapen av alla: ett huvud som brinner för att bli bättre.
När resten av basketvärlden var upptagen med att hylla honom efter förlustmatchen så slog Blake Griffin själv igång matchfilmen för att studera varför han förtjänar allt annat än hyllningar.
– När jag tittar på matchen så ser jag varenda misstag. Hela tiden så tittar jag på mig själv, förstår du? Jag ser allt det dåliga, säger Griffin som satt uppe till två på natten efter förlusten mot Portland och glodde.
– Det skulle inte säga att det känns bättre efteråt, men jag känner att de saker som jag misslyckades med kan korrigeras. Det handlar bara om att fortsätta jobba, säger Blake Griffin.

I natt spelar Griffins Clippers borta mot Golden State Warriors. Jag tror att Clippers vinner, jag tror att Griffin kommer att vara fantastisk och jag räknar med att han trots det kommer att se om matchen efteråt för att hitta alla fel han gjorde och fundera på hur han ska göra saker bättre.
Det är därför han blir en superstjärna.

Väldigt många mil norrut händer andra saker.
Delonte West är i trubbel igen.
West, nu i Boston Celtics, hamnade i en brottningsmatch med lagkamraten Von Wafer på fredagens träning.

Enligt rapporterna tycks West ha varit den aggressivare och utdelat det första slaget. Det ska vara andra gången just de två hamnar i bråk och rykten säger att Celtics kommer att göra sig av med West.
– Någonting hände och vi hanterar det internt. VI är nöjda med Delonte och Von och hur de har spelat men det som hände i dag var oacceptabelt, säger Celtics general manager Danny Ainge.
Ainge förnekar att klubben har tänkt att släppa West. Å andra sidan så förnekar AInge också att West och Wafer varit i bråk tidigare, trots att det då fanns reportrar på plats som såg det.

Ni som kan er Delonte West vet att fler saker än en ful foul eller kamp om speltid kan ligga bakom det här. USA-bloggen har skrivit om guarden förut.

/Wikdahl