Som om tiderna inte var tuffa nog redan.
I helgen förlorade 700 NFL-spelare sina jobb, när klubbarna krympte sina trupper från 75 till 53 spelare. De flesta är namn du aldrig hört förut, men visst finns det undantag:

Matt Leinart, quarterback, cuttad av Arizona Cardinals.
Redan den 25 augusti skrev vi om quarterback-kontroversen som bubblade under ytan i Arizona. Dagarna därefter exploderade den. Leinart petades av Derek Anderson, lackade ur, klagade i media och blev till slut utdömd som överflödig/inte värd besväret av Cardinals klubbledning. Härnäst? Många tippar på en återförening med Pete Carroll, Leinarts gamla USC-coach som numera leder Seattle Seahawks.

TJ Houshmanzadeh, wide receiver, cuttad av Seattle Seahawks.
Den förre Bengals-stjärnan skrev på ett lukrativt kontrakt med Seattle förra sommaren, men blev något av en besvikelse (bara tre touchdowns, bland annat). Att han fick sparken är ändå en liten överraskning med tanke på att a) Seattle ändå tvingas betala lön för hela säsongen, sju miljoner dollar, och b) WR-konkurrensen i laget inte är direkt mördande. Kanske är det Pete Carrolls sätt att visa att ingen går säker, kanske vill man bara slippa en gnällig 33-åring när man påbörjar ett omfattande bygga-från-grunden-projekt. TJ Whosyomama lär i alla fall inte ha problem att hitta en ny arbetsgivare, i Minnesota eller någon annanstans.

Willie Parker, running back, cuttad av Washington Redskins.
Oh, how fast the mighty have fallen. Åren 2005, 2006 och 2007 hade ”Fast Willie” Parker 1202, 1494 respektive 1316 rushing yards för sitt Pittsburgh. Därefter? 791 yards 2008, bara 389 yards 2009, och utkonkurrerad av Clinton Portis och Larry Johnson i Washington 2010. Parker fyller 30 i höst och är ett levande exempel på hur snabbt det kan gå utför på running back-positionen i NFL.

Troy Smith, quarterback, cuttad av Baltimore Ravens.
Vann Heisman-trofén 2006 och fick en del speltid i NFL sin rookiesäsong 2007. Men med Joe Flacco som starter och Marc Bulger som ny backup hade Ravens ingen plats för 26-årige Smith.

Justin Hartwig, center, cuttad av Pittsburgh Steelers.
Maurkice Pouncey, artondevalet från i våras, gjorde det han draftades för och konkurrerade ut 31-årige Hartwig under försäsongen.

Michael Clayton, wide receiver, cuttad av Tampa Bay Buccaneers.
In a galaxy far, far away – även känd som NFL-säsongen 2004 – hade förstarundavalet Michael Clayton faktiskt 1193 receiving yards och 7 touchdowns. Men succérookien blev snabbt en besvikelse, hade skadeproblem och kom över 400 yards bara en enda gång de följande fem säsongerna.

/Petter.

Du har suttit som klistrad framför teven vid Premier League-uppstarten och kanske är du som oss, kanske sitter du också och funderar på varför USA, som har så starka band till England, inte är en supermakt också i fotboll.
Jaså? Du funderar inte på det?
Well, svaret kommer här i alla fall.
Och lösningen.

USA:s problem med att bli en av världens absoluta toppnationer i fotboll, är de flesta överens om, är att landets största idrottstalanger inte ser soccer som ett alternativ. Sporten är för liten, intresset för lågt, tv-matcherna för få, de internationella framgångarna för små.
När barn i USA börjar intressera sig för sport så ser de inte Landon Donovan, Clint Dempsey, Tim Howard eller Örebros Alejandro Bedoya.
De ser LeBron, Adrian Peterson och A-Rod.
Så trots att man i USA menar att man har 18 miljoner fotbollsspelare i landet så visar det sig inte på den största scenen. För atleterna med talang, de som kunde och skulle ha blivit bäst, valde en annan sport.

Så de soccerintresserade amerikanerna – och de är trots allt väldigt, väldigt många – har uppfunnit en ny sport: att fantisera om hur deras landslag hade sett ut OM landets största idrottstalanger hade valt övriga världens favoritvariant av fotboll.
Efter uttåget mot Ghana i VM i somras så tog sajten Yahoos Premier League Fantasy Football-blogg tag i saken och spikade ihop en drömelva.
Så här såg den ut:

MÅLVAKT:
Tim Howard
Fotboll, Everton. 191 cm, 95 kg.
Den enda riktiga fotbollsspelaren i laget. Men landslagskeepern har faktiskt en bakgrund i basket också och draftades av Harlem Globetrotters i fjol.

BACKAR (från höger till vänster):
Dwyane Wade
Basket, Miami Heat, 193 cm, 100 kg.
Kvick och orädd. De finns de som menar att Wade, inte LeBron, är världens bästa spelare. Skulle antagligen vara tämligen offensiv lagd.
Dwight Howard
Basket, Orlando Magic, 211 cm, 120 kg.
För det första är han stor, för det andra stor och för det tredje: han är jävligt stor. Lättrundad av en sån som Messi, spekulerar jag i, men antagligen jobbig att utmana i luftrummet när hörnan kommer. Har slagit huvudet i korgen på ett dunkförsök. Korgen sitter 3,05 meter upp.
Ndamukong Suh
Football, Detroit Lions, 193 cm, 139 kg.
Stor kropp, enorm styrka och en bra motor. Rörligare än mittbackskamraten Howard och väldigt, väldigt explosiv.
Darelle Revis
Football, New York Jets, 180 cm, 90 kg.
Cornerback i NFL som kan få vilken stjärnreceiver som helst att fundera på tidig pensionering. Tanken är att han skulle dominera i en mot en-spelet och helt stänga sin kant.

DEFENSIVT MITTFÄLT:
Troy Polamalu
Football, Pittsburgh Steelers, 178 cm, 93 kg.
Safetyn Polamalu har snabbhet, fantastiska instinkter och förmåga att läsa spelet. Och han har en kul frisyr. Polamalus hår är försäkrat till en miljon dollar. Och i idrott, inte minst fotboll, så kan en intressant frisyr vara viktigt.
Ray Lewis
Football, Baltimore Ravens, 185 cm, 113 kg.
35 år gammal, legendarisk linebacker som blev MVP i Super Bowl XXXV. För att citera kollega Westin här ute till höger, på frågan om favoritspelare: ”Ray Lewis för intensiteten.”

OFFENSIVT MITTFÄLT:
LeBron James
Basket, Miami Heat, 203 cm, 113 kg.
Ett fysiskt monster, stark, obehagligt snabb, spänstig. Han gör allt på parketten och rimligtvis borde hans sanslösa allround-skills översättas mycket bra till gräs också.
Rajon Rondo
Basket, Boston Celtics, 185 cm, 78 kg.
Rondo är lätt, i det här sällskapet, men har alla fysiska förutsättningar – och i sin position som pointguard och playmaker är han van att styra ett lag. Rondo är en utmärkt defensiv spelare också.
Reggie Bush
Football, New Orleans Saints, 183 cm, 92 kg.
En skräck för motståndarna varje gång han har bollen. Snabb, explosiv, mångsidig och oberäknelig. En av sex spelare i det här laget som vunnit mästerskapet i sin sport (de andra är Rondo, Lewis, Bryant, Polamalu och Wade). USA gillar vinnare.

FORWARD:
Kobe Bryant
Basket, Los Angeles Lakers, 198 cm, 93 kg.
Kallas för en assassin. Kobe har inte bara de fysiska egenskaperna, han har också killerinstinkten som krävs där framme och hugger som en kobra, eller en Black Mamba kanske, på chanserna. Växte delvis upp i Italien och har ett dokumenterat fotbollsintresse. Sökte upp Leo Messi på OS 2008 för en pratstund. Det var mest Kobe som pratade. ”You’re the man, Messi. You’re the best. You’re not just good, you’re the best,” sa Kobe. Messi har senare berättat att Kobes ord var viktiga för honom.

So there. Där är lösning. Ta in de där snubbarna och USA vinner VM-guld 2014.
Eller inte.
Men vi kan ju i alla fall konstatera att det blir ett rätt biffigt lag. Om vi räknar bort den riktiga fotbollsspelaren Tim Howard (som trots allt är 191 cm lång) så blir snittlängden just 191 cm och snittvikten 103 kg.
Mittbackslåset, Howard och Suh, blir…skräckinjagande är nog ordet. Snittstorleken på de killarna är 202 cm och 129,5 kg.

Så vad tror du? Skulle det här funka, om vi utgår från att de hade blivit drillade i fotboll från tidig ålder? Vilken spelare saknar du i elvan?
Kommentarsfältet står öppet.

/Wikdahl

Byron Leftwich, nummer fyra, blev knockad av lagkamraten Mewelde Moore och Carolinas Marcus Hudson. Foto: AFP/GETTY IMAGES

Ni visste redan att Ben Roethlisberger är avstängd sex, kanske bara fyra, veckor.
I natt fick Pittsburgh Steelers ta emot nästa käftsmäll:
Big Bens vikarie Byron Leftwich är knäskadad och det tycks vara allvarligt.

Skadan kom i andra quartern i nattens träningsmatch mot Carolina Panthers. Leftwich stukade knät och enligt lagkamraterna så kan den vara av den allvarligare sorten.
– Serious, trodde Charlie Batch om skadan.
Batch, fjärde quarterback på Steelers lista, kan nu alltså kastas in hetluften. Frågan är om det skrämmer honom, coachen Mike Tomlin eller fansen mer. Men sannolikt får Dennis Dixon förtroendet så länge Leftwich är borta. Frågan är om det skrämmer honom, coachen Mike Tomlin eller fansen mer.

I dag ska Byron Leftwich genomgå en magnetröntgen och då kommer det tydligare besked. Ännu viktigare är kanske att Ben Roethlisberger ska träffa ligans commissioner Roger Goodell i dag och få veta om hans avstängning sänks till fyra matcher, som det förväntas, eller om den stannar vid sex.

/Wikdahl

Ingen har väl någonsin kunnat fastslå vad som rör sig inuti Manny Ramirez skalle, men utanpå är det desto enklare: långa, stolta dreads.
I alla fall ett tag till.

Hos Chicago White Sox, klubben som plockade upp Ramirez på waivers nyligen, finns sedan flera år en uttalad hårpolicy.
Efter World Series-titeln 2005 blev några av spelarna lite för ovårdade, tyckte klubbens ägare Jerry Reinsdorf – och AJ Pierzynski och Joe Crede blev frisyrreglernas första offer.
– Jerry bad mig säga åt dem att klippa håret och se mer presentabla ut. Så jag sa åt dem att klippa håret och se mer presentabla ut, sa general manager Ken Williams då.
– Regeln fanns redan när jag kom hit som spelare. Ordentliga frisyrer. Han säger inte att du måste bli flintskallig, men du ska följa hans regel, sa manager Ozzie Guillen.

Manny Ramirez lösning på problemet? The Barber of Baseball, såklart.
Angel Pena, eller El Montro som MLB-stjärnorna känner honom som, får nu sätta sig på ett plan till Boston där Ramirez väntar. Men det kommer krävas lite övertalning innan han genomför uppdraget.
– Manny vill att jag ska klippa av hans dreadlocks, men det tänker jag inte göra, säger Pena enligt USA Today.
– Det skulle vara som om Ozzie Guillen rakade av sitt bockskägg. Håret är det som gör Manny cool.

Guillen är nog tacksam om han slipper ta hårsnacket med Ramirez.
– Är spelarna missnöjda får de ta upp det med Jerry Reinsdorf. Det är inte min avdelning. Killarna kan gå ut helnäck så länge de vinner matcher, då är jag nöjd, säger Ozzie.
Och matcher, det måste Chicago White Sox vinna. Klubben är 73–60 och jagar Minnesota Twins (77–56) i toppen av AL Central. Inatt slog man Cleveland Indians med 6–4, efter att ha legat under med 1–4 inför åttonde inningen.
Hårfagre Manny tog plats som designated hitter och hade en hit på tre at bats.

El Montros hemsida: Monster99.com
Tv-inslag med El Montro:

/Petter.

Det är inget att hymla om – Michael Vick var den enskilt största anledningen till att mitt intresse för amerikansk fotboll fördjupades i början av 2000-talet. När man såg honom göra såna här grejer…

…då föddes känslan av att en ensam man kunde töja på gränserna och normerna för en hel sport. Känslan av att han kunde ta vägen vart fan som helst när han hade bollen i händerna. Ingen match och ingen drive kändes omöjlig för Virginia Tech eller Atlanta Falcons.
Samtidigt gjorde Vick många misstag på planen (och, som vi skulle lära oss, fler utanför den). Någon riktigt stor quarterback blev han aldrig. Men en av 00-talets mest unika och underhållande atleter? No doubt.

Om det låter som att Michael Vicks karriär är död när vi talar om den i imperfekt, så är det för att den är det.
Åren efter fängelsestraffet är blott en epilog, en dålig remake på en film som aldrig uppnådde sin fulla potential när det begav sig heller.
Och ändå skriver jag det här inlägget, eftersom Michael Vick ska starta i torsdagens träningsmatch mot New York Jets. Philadelphias ordinarie manskap, inklusive quarterbacken Kevin Kolb, får vila i sista försäsongsmatchen. Vick har förstås ingen chans att ta över starterjobbet så länge Kolb kan stå på två ben, men jag kommer ändå se den där halvleken han spelar.

/Petter.

Spurs fyndar (igen)
Spursfansen fick ikväll en preview på en spelare som klubben hoppas mycket på: brasilianske landslagsmannen Tiago Splitter. 25-åringen draftades av San Antonio redan 2007 (28:a totalt), men gör sin NBA-debut i höst.

I kvällens VM-match mot USA gjorde Splitter 13 poäng (6/12 FG), 10 returer (fyra offensiva), 3 assist, 2 steals och 1 block (men också 5 turnovers). Utan att ha skärskådat honom alldeles, så känns det som en insidespelare som kan passa bra in hos Spurs och bredvid Tim Duncan.

Och brassarna? Helt okej. USA vann till slut med 70–68 efter en rysare i slutsekunderna. Det verkar som att den amerikanska lagledningens ovilja att satsa på storlek kan komma att bita dem i ändan. Men det är fortfarande inget snack om att USA är storfavoriter till att vinna VM-guld.

T-Macs försvarstal
Hela sommaren har folk debatterat, analyserat och dissekerat Tracy McGradys förmåga som basketspelare.
Nu vill huvudpersonen själv ha ett ord med i leken.

– Jag tänker inte förändra nånting i mitt spel, säger McGrady enligt Detroit Free Press.
– Jag är bara 31 år gammal, inte 44 eller 41… Jag kommer kanske inte dunka på folk som jag brukade göra, men jag kommer stoppa bollen i korgen. Vem var det, Mehmet Okur, jag dunkade på 2003? (Det var det nog, reds. anm). Jag kanske inte gör såna saker… Men jag kan fortfarande stoppa bollen i korgen, säger T-Mac.

USA-bloggen kan bara repetera sin ståndpunkt: För bara 1,35 miljoner dollar, över endast en säsong, så har Detroit Pistons råd att misslyckas med sin McGrady-chansning.

Jamal Crawford vill bort?
Han har ett år kvar på sitt kontrakt, men vill förlänga det redan nu. Enligt uppgift kommer Jamal Crawford kräva en trade om han inte får sin vilja fram.

Det här är en besvärlig situation för Atlanta Hawks och en ägargrupp som redan är kraftigt ifrågasatt. Även efter sitt bästa år i karriären är det tydligt att Crawford är en begränsad spelare, med svagheter i försvar och lagspel. Knäckfrågan: Är en 30-årig Jamal Crawford värd ett flerårigt kontrakt på 10+ miljoner per säsong?

…och samtidigt. Spelar det ens någon roll? Med sommarens kraftfulla maktskifte i Eastern Conference, vem bryr sig om en sjättespelare för en medioker pseudo-contender som Atlanta Hawks?

/Petter.

USA-bloggen Open – ligan där alla fula knep är tillåtna. Ungefär så här.

*** UPDATE ***

Tack för det otroligt generösa intresset för USA-bloggens fantasyliga!
Ni var många som ville spöa oss med era NFL-kunskaper.
Dessvärre får inte alla plats. Efter att vi själva tagit varsitt lag, och efter att vi skickat ut invites till ett par läsare som bokat plats sedan tidigare, kommer följande elva deltagare få en inbjudan i mejlen:

• Jesper
• Ola
• Joakim
• Myslas
• Johan
• Thysell
• Carl
• Teodor
• Galfvensjö
• Jocke
• Hannes

OBS! Vi håller kommentarsfältet öppet ifall ni som missade tåget skulle vilja bilda en liga på egen hand, och utmana era likasinnade. Intresset för fantasy football verkar ju onekligen stort.

***

Ni har frågat om det.
Vi har hintat om det.
Nu kör vi – USA-bloggens fantasyliga för NFL-säsongen 2010.

HÄR ÄR INTRÄDESKRAVEN:
• Du får inte jobba på Sportbladet (vi tävlar redan mot våra arbetskamrater i en annan liga).
• Du bör infinna dig för draften – autodraft är tråkigt. Preliminärt draftar vi på ESPN.com onsdag 1 september 20.00.
• Du bör fixa ditt lag varje vecka. Inte minst av solidaritet mot de andra deltagarna, om det skulle vara så tråkigt att ditt lag blir avhängt i slutspelsjakten.

HÄR ÄR FÖRUTSÄTTNINGARNA:
• Vi lirar på ESPN.com.
• Mellan 8 och 16 lag, beroende på hur stort intresset blir.
• Rosters och scoring enligt ESPN:s standardupplägg. Ditt fantasylag möter en annan deltagare varje vecka, och den som får flest poäng vinner matchen.
• Snake draft.
• När antalet lag är fastställda lottar vi draftordningen och mejlar ut resultatet.
• Lagen är uppdelade i två divisioner. De två divisionsvinnarna plus de två lag som har bäst record därefter går till slutspel. Om vi får en riktigt stor liga utökar vi eventuellt till åtta slutspelslag, men då blir varje slutspelsrunda bara en vecka istället för två.

Vill du spöa Persson, Westin och Wikdahl?
Då ska du lämna en kommentar nu – och kom ihåg att skriva in din epost-adress i rätt fält (publiceras inte). Sedan mejlar vi ut en inbjudan till er som fått plats i ligan.
Först till kvarn!

Ni kan drillen.
Fyra sporter, fyra frågor.
Öppet kommentarsfält.
Nu kör vi.

• MLB: Rookie-sensationen Stephen Strasburg tvingas till en avancerad armbågsoperation – och väntas missa 12-16 månader. Vad var dina tankar när du först hörde nyheten?

Wikdahl: Tråkigt för Strasburg, naturligtvis. Men han är ung. Mina tankar gick snarare till Washingtons sportsupportrar. Nationals är stabilt usla, Wizards är ett skämt och Redskins gick 4–12 förra säsongen. Capitals är framgångsrikt – men en hjärtekrossare. Strasburgh symboliserade hopp om bättre tider. Men Wizards John Wall, och i viss mån också Redskins nye coach Mike Shanahan, kan hjälpa till att bära den bördan.

Persson: ”Holy fuck”. Typ så. Jag var i USA i samband med Strasburgs debut och intresset var verkligen sjukt, sjukt stort. Det var nästan så att NBA-finalerna – som avgjordes just då – hamnade i skymundan på ESPN och i USA Today. Det är en riktigt tung smäll för MLB, men för Washington som sportstad är det nästan förödande. Nu väntar vi bara på att McNabb ska halka på ett bananskal i Redskins omklädningsrum och bryta benet.

Westin: Först tyckte jag såklart att det var jävligt trist. För Washington Nationals, men också för alla basebollfans i Nordamerika. Många motståndarklubbar har vittnat om en Strasburg-effekt – när Nationals kom till stan köpte folk biljetter inte för att se en basebollmatch, utan för att se the greatest pitching prospect ever.
Sedan kom min nästa tanke: Nu får vi f-n se vad den här killen är gjord av. Att komma tillbaka från Tommy John surgery är ingen lek. Att Stephen Strasburg kastar en elak fastball vet vi, men har han målmedvetenheten som krävs för att komma tillbaka från en svår operation?

• NBA: Enligt ESPN:s källor är frågan inte OM, utan NÄR Carmelo Anthony blir bortbytt av Nuggets. Tro det den som vill – men vart vill du se Melo lira boll om han lämnar Denver?

Wikdahl: Tja, hur vore det med New Jersey Nets? 2012 flyttar laget till Brooklyn och man behöver en självlysande stjärna. Utöver nye ägaren Mikhail Prokhorov alltså. Eller fan också. Skicka honom till Miami vettja. Och så Dwight Howard också. Och Chris Paul, Kevin Durant, Deron Williams, Kobe Bryant, Pau Gasol, Tim Duncan, Steve Nash och Dirk Nowitzki också. Alla till Miami. Alla.

Persson: Han får spela var han vill. Så länge inte han och Chris Paul får för sig att lägga grunden till ett nytt superlag a la Heat i New York, vill säga. Men det kanske är dit vi är på väg? Superstjärnorna samlas i ett par lag och plötsligt har vi ett NBA som är lika förutsägbart som La Liga.

Westin: Okej, utan någon hänsyn till vilka klubbar som är mest realistiska eller som har mest att erbjuda Nuggets i en trade… Varför inte New York Knicks? Det vore roligt om det spelades betydelsefulla matcher i Madison Square Garden igen. Knicks behöver en stjärna till bredvid Amar’e Stoudemire för att på allvar bli en faktor i East.

• NFL: Klubbarna och NFL-bossen Roger Goodell vill utöka grundserien från 16 till 18 matcher, genom att förkorta försäsongen från fyra till två matcher. Spelarna är mycket kritiska. Vad är bäst – 16 eller 18?

Wikdahl: Egentligen vore det bästa om man spelade 200 000 matcher per säsong i alla sporter, i alla serier. Då eliminerar du elementen slump och otur och de bästa lagen kommer att vara i topp och de sämsta i botten. Rättvisa. Men, nej, det är ju idiotiskt. Här är jag nog är på spelarnas sida. Problemet med skador ökar avsevärt och varje match förlorar lite av sin lyster.

Westin: Jag är starkt emot förslaget. Vi älskar NFL för att varje match är av monumental betydelse. Lägger du till två omgångar på schemat kommer litegrann av den där svårslagna nerven du känner varje söndag försvinna. Dessutom blir det svårare att utvärdera rookies och backups (det är ju det försäsongen är till för), samtidigt som skaderisken ökar för stjärnorna. Inte bra.

• NHL: Niclas Bergfors är långtifrån ett nytt kontrakt med Atlanta Thrashers. ”Återigen, vår syn på spelaren och deras syn på spelaren är kanske inte riktigt samma”, säger klubbens GM Rick Dudley. Hur bra är Bergfors, och hur mycket skulle du betala för honom?

Wikdahl: Han ska väl ha Kovalchuks lön? Det var väl Kovy han ersatte? Nja, men det är knivigt sånt där. Men NHL gillar statistik, so here goes: Bergfors tjänade 500 000 dollar förra säsongen. Lagkamraten Bryan Little, ett år yngre och tio poäng färre i fjol, skrev nyligen ett treårskontrakt värt drygt sju miljoner dollar, 2,4 miljoner dollar per år. Atlanta bytte i somras till sig Dustin Byfuglien, ett år äldre och tio poäng färre i fjol, som tjänar tre miljoner dollar per år. Så med den duon i åtanke ska väl karln ligga på drygt tre miljoner dollar per säsong. (Jag vet, man ska inte jämföra spelare på det viset, det finns åtskilliga fler faktorer, men jag gjorde det ändå). För övrigt: I sin första hela säsong i NHL så gjorde Bergfors 44 poäng på 81 matcher. Det är lika många som Henrik Zetterberg gjorde på 79 matcher som rookie i Detroit.

Persson: Knepigt. Det är ju svårt att veta exakt vilka argument som används, men tillåt mig gissa:  Bergfors & Co påpekar säkert det faktum att den förre SSK-talangen skrev kontrakt med Devils redan 2005/06. Och att han därför inte ska betraktas som en andraårsspelare, även om han faktiskt är det (hoppas ni hängde med i tankegången där). Men hur mycket jag skulle betala? Säg ett tvåårskontrakt på 2,3 miljoner dollar.

Westin: Det här med lönetak, dollar och cent är mer kollega Perssons bord. Men det jag vet är att Thrashers inte har råd att vara snåla. Jag tror att Atlanta, post-Kovalchuk, försöker bygga ett lag på attityd och arbetsvilja. Men man behöver fortfarande målskyttar. Bergfors är en sådan.

Visste du att Ben Gordon föddes i London och har brittiskt pass?
Om inte; nu vet du.
Pistons-stjärnan flyttade till USA med sina jamaicanska föräldrar när han var tio månader gammal, men fortsatte hälsa på släkten i England varje sommar.
– Jag känner mig inte speciellt brittisk. Men jag har många fina minnen. Av olika choklader och av maten. Jag minns att jag åt fish and chips i tidningspapper, säger Gordon till Detroit Free Press.

…och exakt varför är det här är intressant?
För att Ben Gordon nu lovat att spela för det engelska basketlandslaget.
Han var på plats och såg laget bli klart för nästa års EM efter en kvalrysare mot Bosnien. Men Gordons landslagsdrömmar stannar inte vid EM. Han hoppas få spela OS på ”hemmaplan” 2012.
– Bara att delta i OS är speciellt nog. Men att få göra det här, i landet jag föddes i… Det vore fantastiskt att få spela mot USA och att slå dem, säger Gordon.

Det där sistnämnda kan vi bara önska lycka till med…
Däremot finns en ganska hygglig chans att England till slut får spela basketturneringen i London 2012. Trots att landet är värdnation är man inte direktkvalificerat. I slutändan ligger beslutet hos internationella basketförbundet FIBA. Den brittiske coachen Chris Finch är optimistisk:
– Vi har uppnått varje prestationskrav de ställt på oss. Vi anser att vi har förtjänat vår rättmätiga plats med vårt spel, säger han till Fibaeurope.com.

Stjärnor i det engelska landslaget är Chicago Bulls Luol Deng samt Pops Mensah-Bonsu, den tidigare NBA-spelaren som i vinter ska spela för spanska Caja Laboral.

***

När vi för en gångs skull ändå är inne på landslagssnacket – idag inleds basket-VM i Turkiet. Viasat Sport sänder utvalda gruppspelsmatcher samt hela slutspelet.
Spelbolagen betalar ut runt 1,65 på USA som turneringssegrare, medan andrahandsfavoriten Spanien ger drygt fyra gånger pengarna.
– USA har ett lag utan superstjärnor, även om alla som spelar i NBA givetvis är stjärnor. Men det kan faktiskt vara positivt. Coach Mike Krzyzewski tanke är just att man vill ha ett lag. Kroatien i premiären kommer att bli en bra värdemätare, säger Viasat-experten Per Stümer i ett pressmeddelande.
Även om jag bara har respekt för den gode Stümer, så kan jag absolut inte hålla med om att USA saknar superstjärnor. Kevin Durant må inte åtnjuta samma worldwide recognition som en Kobe Bryant eller en LeBron James, men han är en av världens fem bästa spelare idag – och mitt givna förhandstips som NBA:s MVP 2010/11.
Durant har alla förutsättningar för att dominera VM i Turkiet.

/Petter.

Hejdå nummer 400. Foto: AFP/GETTY IMAGES

Alex Rodriguez stod för förra milstolpen.
I natt var det Albert Pujols tur.
– Men jag spelar inte för siffror, sa Cardinals-sluggern efter homerun nummer 400.

Pujols blev den tredje yngste genom tiderna att nå 400 homeruns. Bara A-Rod, som för en tid sedan nådde 600, och Ken Griffey Jr. var yngre när de smackade dit den.
– Det är en speciell milstolpe, sa Pujols.
St Louis förlorade dock matchen mot mediokra Washington Nationals med 10–11 trots att man ledde med 1–0, 5–3 och 10–8 och är i en svacka. Cardinals är fyra segrar efter Cincinnati i NL Central och slutspelet är i fara.
– Vi måste vinna matcher, det är vad det handlar om. Det spelar ingen roll hur vi gör det, om vi vinner med 15–14 eller 1–0, men vi måste vinna matcher. Tyvärr pitchade jag inte tillräckligt bra för att ge mitt lag chansen, sa pitchern Chris Carpenter.

/Wikdahl