Mycket snack om sommarens free agent-cirkus i NBA. Men hur ser det egentligen ut i finallagen? Här är deras kontraktslösa spelare, allt enligt Hoopshype.com:

BOSTON CELTICS
• Ray Allen
• Nate Robinson
• Brian Scalabrine
• Tony Allen
• Marquis Daniels
• Shelden Williams
• Michael Finley
• Tony Gaffney
• Oliver Lafayette

Kommentar: Det stora beslutet är förstås Ray Allen. Celtics vill säkert behålla honom – men till vilket pris? Det kommer krävas en rejäl lönesänkning från de 19,8 miljoner dollar Allen tjänat den här säsongen. Den blivande 35-åringen har visat sig från sin bästa sida i slutspelet, med 16,8 poäng per match och 42,3% från trepoängslinjen. Tipset är att han och Celtics kommer överens, men det blir säkert lite svårare om laget skulle förlora klart i finalen.
Nate Robinson anslöt mitt under säsongen och har fått sparsamt med speltid. Ett grymt bra offensivt vapen – i lagom stora doser. Vem vill betala? Och vad prioriterar Nate – speltid/pengar/chansen att vinna?
Brian Scalabrine är något av en kultlirare som lär attrahera minimalt intresse från andra lag.
Tony Allen, Marquis Daniels, Shelden Williams och Michael Finley är bänkspelare som torde vara hyfsat enkla att ersätta med andra veteraner om de försvinner.

LOS ANGELES LAKERS
• Derek Fisher
• Jordan Farmar
• Shannon Brown
• Adam Morrison
• DJ Mbenga
• Josh Powell

Kommentar: Det tyngsta och viktigaste namnet är inte listat – Phil Jackson. Lakers vill sänka hans lön, Jackson gillar pengar. Ett svårlöst dilemma som blir enklare om coachen vinner sin elfte NBA-titel. Annars kanske chansen att coacha LeBron James kan locka…
Resten handlar mest om vad som händer med lagets tre pointguards.
Derek Fisher, 35, är en stadig veteran som smälter in i vilket lagbygge som helst. Han ligger före Jordan Farmar på depth charten, men Farmar har en distinkt fördel inför sommaren: han är tolv år yngre. 23-åringen är restricted free agent och Lakers har rätt att matcha alla anbud som kommer från andra lag.
Sedan har vi hoppjerkan Shannon Brown – atletisk som få, men en klassisk ”tweener”. Han har en player option på 2,2 miljoner dollar för nästa år. Han lär vara sugen att testa marknaden i jakt på mer pengar och fler minuter.
Fisher tror jag blir kvar om Lakers bara lägger ett anständigt kontrakt på bordet.
För Brown och Farmar lär det handla om speltid och känslan av ett långsiktigt commitment från klubbens sida.

/Petter.

När The King gästade Larry King så var fanns det förstås en frågare som var lite hetare än andra:
Var i hela världens namn ska LeBron James spela nästa säsong?
Cleveland Cavaliers sitter i pole position.

På fredag sänds CNN-stjärnan Larry Kings intervju med LeBron James. Intervjun har läckt ut och de intressantaste frågorna handlade om LeBrons sommar och vilken klubb den kontraktslöse MVP:n tänker välja.
På den direkta frågan om Cleveland har en ”edge” inför valet 2010 så svarade James: Absolut.
– Du vet, den där staden, de där fansen… De har gett mig mycket de här sju åren. Och för mig är det bekvämt där. Jag har många minnen och…Cleveland har fördel.

Men LeBron verkar inte ha stängt några andra dörrar.
Han pratade exempelvis varmt om Los Angeles Clippers.
– De har några riktigt bra spelare, några riktigt fina, solida byggstenar. Får man ett par free agents så kan det bli ett riktigt bra lag. Och det är en fantastisk stad. Men samtidigt så handlar det inte alltid om staden. Det handlar om att vinna. Om du sätter mig och Chris Bosh i samma lag, eller mig och Dwyane Wade, så skulle många lag bli mycket bättre. Cavs skulle bli mycket bättre, säger James.

/Wikdahl

Tillsammans har de 32 av de 63 NBA-titlar som delats ut. Och på torsdag smäller det igen: Boston Celtics mot Los Angeles Lakers. 
Nu är det ju fortfarande några timmar dit, men det är väl aldrig för tidigt med en sådan här teaser: 

Häromdagen blev infieldern Sean Rodriguez historisk, utan att ens ha spelat. 25-åringens bedrift? Han blev den första spelaren i Tampa Bay Rays att bli stungen av en – stingray. 

Rodriguez tog en promenad längs Redington Beach med sin 2-åriga dotter, när han gick ner i vattnet för att få en bättre glimt av ett par delfiner i närheten. Det var då rockan bet ifrån, i Rodriguez häl. 
– I actually thought it was a catfish at first, that it grazed me. I didn’t think much of it. And then I got out of the water, and I was like whoooaaaa, säger Rodriguez till St. Petersburg Times.
– I was coming out of the water and there was just straight blood shooting out, like a straight line.

Rays shortstop Jason Bartlett var med på promenaden och tillkallade ambulans. Allt Rodriguez behövde var dock lite plåster på sin häl, rockan visade sig inte vara av den farligare typen (inte för att vi har någon aning om vilka typer av stingrays det finns). 

Det krävs alltså mer än freak accidents för att få stopp på Rays. Laget toppar fortfarande sin division, även om Toronto, Yankees och Red Sox är…hack i häl. 

/Stefan.

När de amerikanska kidsen kommer tillbaka till skolan igen på tisdagen, så är det tre samlarkort som ökat lite i värde sedan i fredags.
Här är helgens hjältar – spelarna som alla på skolgården kommer vilja byta till sig:

Roy Halladay, pitcher, Philadelphia Phillies.
Ni minns att Dallas Braden gjorde det för några veckor sedan. I går var det Roy Halladays tur: att bli historisk genom att kasta en perfekt match. 33-åringen var omutlig när Phillies bortaslog Florida Marlins med 1–0.
– Säg nånting!, uppmanade hans lagkamrater.
Den notoriskt behärskade Halladay bjöd på ett leende, och sa senare:
– Det är nåt du aldrig tänker på. Det är svårt att förklara. Det finns dagar när allt faller på plats och saker händer, och det är givetvis ingenting du går ut och försöker göra specifikt. Men det är en fantastisk känsla.
Halladays bragd innebär att vi för första gången sedan 1880 (just det – artonhundraåttio) fått uppleva två perfekta matcher på en säsong. Who’s next?

Kobe Bryant, guard, Los Angeles Lakers.
Kobe hade ingen lust att vänta på en sjunde match, så han skickade ut Phoenix Suns (111–103) ur slutspelet redan igår kväll. 37 poäng, inklusive nio under matchens två sista minuter.
Han har gjort en fantastisk matchserie mot Phoenix, och nu väntar Boston Celtics i finalen.
– En sexig matchup, säger Bryant som vill ha revansch för finalförlusten 2008:
– Vi får se hur mycket vi har mognat.

Nate Robinson, guard, Boston Celtics.
Undrar hur många Boston-fans som fick en klump i halsen när Rajon Rondo föll hårt, och haltade ut till bänken i fredags?
Och undrar hur många av dem som trodde att Nate Robinson verkligen hade en chans att fylla tomrummet?
Kryptonate kom in från bänken, gjorde 13 poäng, 2 assist och noll (!) turnovers på 13 minuter, och spelade viktigt försvar (!!) på Orlandos Jameer Nelson.
I slutet av kvällen hade Boston-fansen inga tvivel kvar – bara kärlek till den stora, lilla mannen.
– Varje match jag står på sidlinjen, så jobbar jag på att få med oss publiken, göra high-fives med mina lagkamrater. Det är den energin jag använder mig av, säger Robinson.
Tveksamt om han får någon särskilt betydande roll i den stundande finalserien, men ett kvicksilver som Robinson är alltid en intressant x-faktor att kasta in från bänken.
Och förmodligen ett extra populärt basketkort i Massachusetts idag.

/Petter.

Här är en annan rolig episod från nattens match mellan Lakers och Suns.
Två slovenska guards ryker ihop!
En slump i stridens hetta? Nej. Goran Dragic och Sasha Vujacic gillar inte varandra.

– Det är en rivalitet mellan oss, har Dragic tidigare sagt till Arizona Republic.
– Varje match så pressar han mig riktigt hårt och jag försöker penetrera försvaret. Det är personligt, skulle jag säga. Jag vet inte varför, men det kanske har med förra året att göra. Båda var med i landslaget men han blev inte utvald till tolvmannatruppen till EM, sa Phoenix-spelaren.
Den två år äldre Vujacic var lite mer nonchalant när frågan om Dragic dök upp efter nattens match:
– My countryman? Oh, the kid on the other team…

Vujacic har attityden och spelet som bara en mor (och, mot bättre vetande, vissa Lakers-fans) kan älska. Han dejtar Maria Sharapova. En gång gav han sig själv smeknamnet ”The Machine”.
Behöver vi verkligen säga att USA-bloggen håller på Dragic i den här beefen?

/Petter.

Jag vet inte vad som gjorde Alvin Gentry mest illamående:
Den friterade avocadon han ätit…
…eller det faktum att Phoenix höll LA Lakers till 42-procentigt skytte, kvitterade matchen med 3,5 sekunder kvar – men ändå inte lyckades sno segern i Staples Center.
Nu leder Lakers med 3–2 i matcher, och Phoenix spelar med ryggen mot väggen på lördag.

Det fåtal av er som höll er uppe sent inatt – trots att Lakers ett tag ledde med 18 poäng – fick betalt för er manipulerade dygnsrytm.
Vilken vansinnigt dramatisk avslutning:
Efter att Jason Richardson osannolikt skjutit 101–101 via en trea som gick planka i (de räknas inte, brukar Wikdahl säga), fick Lakers chansen att avgöra.
3,5 sekunder kvar, Kobe Bryant får bollen, pressat skott från trepoängslinjen – air ball.
Förlängning? Nope.
Från ingenstans – eller mer korrekt, från en dålig utblockering signerad Jason Richardson – kom Ron Artest.
Han snodde åt sig returen och la i 103–101.
Sedan gick slutsignalen och lagkamraterna firade Artest med en äkta March Madness-kram.

Ron-Ron blev hjälte och fick Craig Sager att säga ”Queensbridge” i segerintervjun (färgstarka personligheter emellan, liksom).
Men Lakers-forwarden kunde lika gärna ha blivit syndabock.
Ett par anfall tidigare slängde han upp en superkorkad trepoängare med 20+ sekunder på skottklockan. Lakers ledde med tre och borde ha utnyttjat sekunderna till max.
– Vi hade en liten ”session” med Ron efter matchen. Många kramar. Och… diskussion, sa Lakers-coachen Phil Jackson.

Det blev en extremt knäckande förlust för Phoenix-fansen, förstås.
Men jag tycker inte att spelarna behöver känna sig särskilt nedslagna.
Nu har de fått ett kvitto på hur hårt de kan pressa Lakers på bortaplan. Värdefullt inför en eventuell sjunde match i Staples Center.

Och Alvin Gentrys spya? Så här sa Suns-coachen själv:
– It’s similar to college. Once you get it out of your system, you’re okay. It’s like a friday night frat party…
Det får räcka så, va?

/Petter.

3–0 har blivit 3–2 och om det fanns anledning till oro när det var Bruins som hade ledningen, så är det rena rama jävla panic mode nu. 
Tänk om det är det här klippet som bäst sammanfattar Celtics öde i NBA-slutspelet 2010?

Orlando reducerade alltså ytterligare i natt. Celtic gav tidigt bort en 14-poängsledning och den behöll Magic, utan några större problem. 
Nu väntar en ångestmatch av stora mått i Banknorth Garden och tänk om – jag säger: tänk om! – Celtics skulle bli det andra Bostonlaget i år att tappa en 3–0-ledning i matcher….

Risken finns att Celtics tvingas spela match sex utan både Kendrick Perkins och den i klippet knockade Big Baby Davis. Perkins fick igår sin sjunde (!) tekniska foul och ska enligt reglerna då bli avstängd i en match. Och Big Baby åkte på en ordentlig hjärnskakning efter att ha fått Dwight Howards armbåge i skallen. Det är ännu oklart om han kan spela på fredag. 

/Stefan. 

37 år. 
37 låååånga år.
Så länge dröjde det innan New York Rangers och New York Islanders fick för sig att genomföra en trade med varandra igen. Senast det hände var alltså 1972 – samma år som Islanders grundades – och spelaraffären bestod då av att Ron Stewart skickades från Rangers till Islanders i utbyte mot cash. 

Den historiska andra traden? Jo, Glen Sather skickar Henrik Lundqvist och Marian Gaborik till Islanders i utbyte mot Rick DiPietro och Frans Nielsen. Närå. Det är den finländska talangen Jyri Niemi som flyttar in till Manhattan, medan Islanders lägger beslag på Rangers sjätteval i den kommande draften. 

Nu väntar vi bara på att Rangers och New Jersey ska börja byta spelare med varandra. Det har inte hänt sedan….nä, det har faktiskt aldrig hänt. 

/Stefan. 

Så här är det: New York. En världsstad. Supermäktig, supertrevlig. Oändliga möjligheter och ett fantastiskt forum för… tja, alla upplevelser du kan tänka dig.
Men en Super Bowl? Utomhus i februari?
Det låter galet, men nu är beslutet klubbat. New York/New Jersey – närmare bestämt nya Meadowlands Stadium i East Rutherford – vann slaget om mästerskapsmatchen år 2014.

Konkurrenter var de klimatmässigt överlägsna Tampa och Miami Gardens. Men Florida har stått värd för 15 Super Bowls – New York ingen.
– Det här är ett historiskt ögonblick för ligan, säger NFL-bossen Roger Goodell.
– Folk pratar om vädret, men du vet, det här är football och inte beachvolleyboll, säger New Yorks borgmästare Michael Bloomberg.

Trots att snittemperaturerna ligger långt under NFL:s normala krav på en Super Bowl-arena, har Meadowlands alltså fått dispens. Det har från arrangörshåll kallats ”ett unikt tillfälle att fira den nya arenan och NFL:s stora arv och historia i New York-regionen”.
Man skulle också kunna kalla det ”ett unikt tillfälle att dra in shitloads med cash”.

När New York byggde sin nya monsterarena – för 12,5 miljarder kronor, dyrast i världen – var det underförstått att en Super Bowl skulle följa på köpet. Nu kan NFL-klubbarna Jets och Giants, som äger 50 procent var av Meadowlands Stadium, sälja vidare namnrättigheterna för dyra pengar. Uppskattningsvis knappa fyra miljarder kronor, uppskattar ESPN.
För den lokala ekonomin handlar det också om tillskott i miljardklassen. Och NFL älskar att bygga sin image på de stora marknaderna.

Kritikerna kan peka på ett par punkter:
1. Vädret, obviously. Och det handlar inte om de ”stackare” som tvingas huttra på läktaren i potentiell snöyra och minusgrader. Det handlar om spelet. NFL har blivit en liga där passningsspelet står i centrum och dikterar matcherna. Och passningsspelet blir lidande i snö, kyla och regn.
2. …men alla de andra då? Visst, möjligt att New York ska ha sin Super Bowl. Men vad händer med andra anrika NFL-städer – Philadelphia, Washington, Chicago? Kommer de få sina chanser, eller är det bara New York man gör ett undantag för? Huruvida NFL verkligen värnar om sportens och ligans arv, eller om det mest handlar om $$$, återstår att se.

Som ett ordinärt, hyfsat neutralt football-fan är jag kluven. Visst, det känns märkligt att säsongens viktigaste match ska avgöras i vinterväder. Vem vill se skickliga spelare halka runt eller tappa enkla bollar?
Å andra sidan har jag alltid varit tilltalad av det råa, fysiska tävlingselement som uppstår i dåligt väder. Det finns inga ursäkter, och genuint tuffa lag hittar ett sätt att vinna ändå.

/Petter.