Nu ramlar årsbästa-listorna över oss från alla håll och kanter. På WiMP har vi redan hunnit med att lista årets bästa låtar, årets mest välljudande låtar samt hunnit spå vilka stjärnor vi tror på mest inför 2015.

Men nu tänkte vi även ta oss en titt på vilka album som fått högst betyg i år. I samarbete med företaget Popyoular kan vi idag presentera årets mest kritikerrosade plattor! Vi tittar både på vilka album som fått högst betyg i US/UK samt i Sverige. De stora vinnarna här är Aphex Twin, St. Vincent och The War On Drugs som fått höga betyg i såväl Sverige som i US/UK. I Sverige hittar vi annars betydligt fler svenska akter på listan, som dessutom toppas av Lorentz för hans hyllade debutalbum Kärlekslåtar.

Högst betyg 2014 från recensenter i US/UK

1. Aphex Twin – Syro

2. St Vincent – St Vincent

3. Run The Jewels – Run The Jewels 2

4. Wild Beasts – Present Tense

5. Sharon Van Etten – Are We There?

6. Swans – To Be Kind

7. The War On Drugs – Lost In The Dream

8. Flying Lotus – You’re Dead

9. Perfume Genius – Too Bright

10. Against Me – Transgender Dysphoria Blues

11. Thee Silver Mt Zion Memorial Orchestra – Fuck Off Get Free We Pour Light On Everything

12. Mac Demarco – Salad Days

13. Tune Yards – Nikki Nack

14. Sun Kil Moon – Benji

15. Angel Olsen – Burn Your Fire For No Witness

16. Shabazz Palaces – Lese Majesty

17. FKA Twigs – LP1

18. Beyoncé – Beyoncé

19. Beck – Morning Phase

20. The Antlers – Familiars

Högst betyg 2014 från recensenter i Sverige

1. Lorentz – Kärlekslåtar

2. First Aid Kit – Stay Gold

3. Mapei – Hey Hey

4. Ison & Fille – Länge leve vi

5. Damon Albarn – Everyday Robots

6. Beyoncé – Beyoncé

7. Neneh Cherry – Blank Project

8. Behemoth – The Satanist

9. St Vincent – St Vincent

10. Aphex Twin – Syro

11. The War On Drugs – Lost In The Dream

12. Hello Saferide – The Fox, The Hunter and Hello Saferide

13. Det Stora Monstret – Det Stora Monstret

14. Mastodon – Once More Around the Sun

15. Kleerup – As If We Never Won

16. Lykke Li – I Never Learn

17. At the Gates – At War With Reality

18. Min Stora Sorg – Mvh Anso, M$$

19. Weeping Willows – The Time Has Come

20. Kent – Tigerdrottningen

Jul, jul strålande jul – äntligen är vår favorithögtid här! Och vad vore en jul utan musik? I WiMP hittar du den bästa julmusiken – för alla olika tillfällen och stämningar. I år har vi satt ihop ett helt gäng med spellistor som passar perfekt för den annalkande högtiden. God Jul önskar vi på WiMP!

Vill du ge bort ett presentkort på WiMP i julklapp? Besök då vår presentkortsbutik!

Julmusik: Jullåtar 2014

Varje år trillar det in en stort antal nya jullåtar, och så även inför julen 2014! Här hittar du både nya tolkningar av klassiska jullåtar samt helt nyskriven julmusik. Sam Smith, The Magic Numbers, Pentatonix, Weeping Willows och Ariana Grande är bara några av de artister som satsat på att släppa jullåtar i år, men här hittar vi också guldkorn från nya och relativt okända akter.

Julmusik: Popjul

Trött på körsång och långsamma ballader? I den här spellistan hittar du några poppiga jullåtar från artister som Mauro Scocco, CeeLo Green och Rod Stewart, samt nyare tillskott från exempelvis Owl City, Ariana Grande och Meghan Trainor. Men självklart hittar du här också klassiker från Wham!, Band Aid och Mariah Carey. Och det blir trots allt ingen jul utan Just D:s ”Juligen”.

Julmusik: Klassisk musik för julen

Pophits i all ära, men den bästa julmusiken kanske ändå kommer från de klassiska kompositörerna? Håller du med om detta så har du hittat spellistan för dig!  Här tar vi dig med på en musikalisk resa och tipsar om vilken klassisk musik som passar bäst för denna vackra säsong. Och du får inte bara ta del av de mest kända och berömda låtarna, utan också en hel del stycken som du kanske aldrig hört förut.

Julmusik: American Christmas

Dagens populärmusik hade inte varit densamma utan Nat King Cole. Hans varma röst bär mycket av julens budskap om gemenskap, vilket också var något han förespråkade under sin livstid. Och Cole är den naturliga inkörsporten till denna samling av amerikanska standardlåtar i julkostym. Bing Crosby, Frank Sinatra, Ella Fitzgerald, Gene Autry och Mahalia Jackson – alla innehavare av exceptionella röster, oavsett tid och plats. Deras versioner av dessa julsånger har genom åren givit en påtaglig känsla av nostalgi. Kanske satte nämnda artister fingret på något som har försvunnit i våra hektiska scheman. När julstressen närmar sig är i alla fall en sak säker: det här är musik att sänka axlarna till!

Julmusik: Alternativa julsånger

Trött på de gamla vanliga julsångerna? Eller är du sugen på att krydda december med något annat än Wham!, Michael Bublé och Mariah Carey? Vi har samlat ett gäng alternativa julsånger som kanske känns lite mindre varuhus. Här får du lite emo-julstämning från Smashing Pumpkins, karibisk jul med Bob Dylan, indie-coolness från The Strokes sångare Julian Casablancas och mycket mer. Och vad vore egentligen julen utan The Pogues klassiker ”Fairytale of New York”? Lyssna och njut!

Julmusik: Cozy Christmas

Stressad inför att ge dig ut i julklappshandeln? Varför inte bara strunta i det och istället ägna din ledighet till att ta det lugnt? Julen handlar ju trots allt om gemenskap och stillsamhet. I den här spellistan har vi samlat några mysiga och lugna favoriter, som på ett kick får dig att sänka axlarna och slappna av. Diana Krall, Sam Smith, Idina Menzel och Carola är bara några av de artister som hjälper till att mysa till det ordentligt! Ha en riktigt lugn och skön jul!

Julmusik: Soul Christmas

Klassiska jullåtar i all ära, men den svängigaste julmusiken kommer utan tvekan från soulen. Här har vi samlat ett knippe klassiska låtar som förenar den amerikanska soultraditionen med den klassiska julkänslan. Direkt från 60- och 70-talets Amerika med produktioner från det mytomspunna Motown. Här hittar vi bland annat medryckande julmusik från The Jackson 5, romantiska kärlekstexter från Isaac Hayes och duetter med bland andra Mari Jones & Johnny Moore.

Julmusik: Cool Jazzjul

Och efter att du plöjt igenom soullistan bör du genast gå över till vår sköna jul-jazz-lista. Här hittar vi coola jazzkatter som Diana Krall, Wynton Marsalis, Bill Evans och The Swingle Singers. Självklart hör du dessutom Ella Fitzgeralds ikoniska tolkning av klassikern ”Have Yourself A Merry Little Christmas”. Dessutom jazziga svenskar som Georg Waldenius, Monica Zetterlund och Svante Thuresson. En riktigt svängig, skön och avslappnade lista som passar perfekt för julminglet!

Julmusik: Blue Christmas

Gillar du country och folk? Då har du hittat rätt! I den här spellistan har vi nämligen samlat sköna jullåtar från några av de största countryartisterna. Emmylou Harris glänser i den vackra balladen ”Away In A Manger”, Brad Paisley bjuder på äkta country-sway i ”Silver Bells” och så hör vi Willie Nelsons i den gamla godingen ”Pretty Paper”. Det är bara att packa väskorna – snart befinner vi oss på julmiddag i Nashville!

Julmusik: Happy X-Mas!

Och så avslutar vi julguiden med att bjuda in till fest! Det går ju inte att soffmysa sig igenom hela julen. I den här spellistan har vi samlat de allra gladaste och mest peppigaste jullåtarna – både gamla klassiker och nyare tillskott. Earth, Wind & Fire, Just D, Wham! och Ariana Grande är bara några av de artister som hjälper till att höja stämningen.

Jazzapparat är ett projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot jazzbandet Je Suis som nyligen släppt det hyllade albumet Ça va? (Live at Fasching) samt LP:n Ça va pas du tout!. Vi tog kontakt med medlemmen Niklas Barnö och pratade om arbetet med plattorna, bandets utveckling samt ljudkvalitet. Dessutom tipsade Niklas om sina favoritlåtar just nu, som du hittar i spellistan längre ner.

Hej Niklas! Ditt band Je Suis! har precis släppt albumet Ça va?” (Live at Fasching) samt LP:n ”Ça va pas du tout!” (Live from Umeå Fazz Festival). Kan du berätta lite om plattorna?

– Blod, svett och många tårar samlade på två skivor. Je Suis!’s sista dödsryckningar eller början på något ännu större? Musiken är full av desperation, ångest och glädje, har flera ansikten och kommer definitivt störa på det ena eller andra sättet. Hur mår du? Jag mår skit!

Hur skiljer sig dessa album från tidigare saker ni gjort?

– Att spela in skivorna live har haft stor betydelse. Je Suis! är ett liveband och gör sig bäst med en lyssnande skara människor att spela för eller med. Gruppen har utvecklats väldigt mycket sen senaste skivan och samspelet har tagits till en ny nivå.

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda, vilka skulle du välja då?

– Jag har väldigt svårt att tänka i de här banorna. Ofta föredrar jag att lyssna på magiska musiker. Det finns en stor risk att jag går in och förstör annars. Med det sagt så hade det varit en dröm att få jamma lite med Don Cherry, Charlie Haden och Carlos Falanga. Tror det hade varit en mycket speciell upplevelse!

[wimp type=”playlist” id=”8831fda1-4499-44bc-963f-8dc47d32aa9c”]Jazzapparat: Niklas Barnös favoriter[/wimp]

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– Musikaliskt mår den väldigt bra. Det finns oerhört mycket produktivt folk som skapar ny spännande jazz hela tiden. Nu gäller det bara för samhället att hänga med och skapa speltillfällen samt bättre förutsättningar för turnéverksamhet så alla dessa begåvade människor kan få ge sig ut i Sverige/Europa/världen/rymden och förgylla folks liv!

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?

– Självklart är det viktigt att saker man lyssnar på återges på ett kvalitativt sätt. Jag tycker det finns fördelar med de olika alternativ till lyssning som erbjuds idag (CD, LP, WIMP, osv.) Det är viktigt att inte ljudkvaliteten glöms bort – speciellt då jazz ofta har en akustisk approach.

Hur skulle du beskriva din playlist med tre ord?

– Svulstig, svängig, spektakulär!

2014 blev det stora genombrottsåret för artister som Seinabo Sey, Banks och Sam Smith. Under 2015 ser vi fram emot att få höra minst lika många guldkorn och tar oss därför en titt in i spåkulan, och listar de vi tror kommer utmärka sig lite extra under det kommande året. Här har vi plockat ut fem internationella och fem svenska artister som vi tror kommer bli tongivande för 2015. Alla dessa hittar du även i vår spellista, tillsammans med ett gäng andra artister som vi tror kommer synas mycket under året.

WiMP rekommenderar: 5 internationella artister att hålla koll på under 2015

Eaves

Han ser ut som en blandning av Taylor Hanson och en ung Neil Young, och sjunger lika vackert som systrarna Söderberg i First Aid Kit. När den unga Leeds-talangen Joseph Lyons aka Eaves debut-EP ramlade in i WiMP tidigare i höstas fick vi stora dåndimpen. Det här är lågmäld, vacker och genuin musik, vilket vi tror kommer gå hem stort under 2015. Frågan är nu bara vilken stor indie-film som kommer lägga beslag på ”Timber” först.

Kygo

Tidigt i våras började gemene man få upp ögonen för den norska DJ:n och producenten Kygo – detta efter hans cocktail-gungande remix på Kyla La Granges ”Cut Your Teeth”. Snart spelades låten ÖVERALLT och Kygo blev på många sätt 2014 års soundtrack till avslappnat öl-häng. Under 2015 kommer vi med största sannolikhet få se Kygos egna karriär ta fart på allvar, och när året är slut bör hans debutalbum ligga högt på det flesta mest-spelade-listorna.

Kwamie Liv

Med sin skönt melankoliska stämma och sina edgiga rnb-låtar är det inte svårt att förstå varför Kwamie Liv jämförts med storheter som Lana Del Rey och M.I.A. Det unga stjärnskottet har på kort tid kommit att bli en av Danmarks mest hajpade artister, och vi skulle bli förvånade om vi inte kommer få se mycket mer av Kwamie under 2015. Lyssna bara på låten ”5 am” från den magiska debut-EP:n Lost in the Girl – det här kan bli riktigt stort!

Kwabs

Den andra britten på den här listan kommer från London. Kwabs, eller Kwabena Sarkodee Adjepong som han egentligen heter, har pluggat jazz på Royal Academy of Music men håller nu istället på att utvecklas till nästa stora soulpop-stjärna. Han lär med andra ord inte behöva knega på några jazzklubbar. Singeln ”Walk” har redan över 6 miljoner visningar på YouTube och producenter som SOHN och Dave ”The Invisible” Okumu har köat för att få jobba tillsammans med honom. Under 2015 tror vi att Kwabs kommer klättra på listor världen över och få miljontals nya anhängare.

Wolf Alice

Om det var ett band man pratade extra mycket om under 2014 så var det brittiska Wolf Alice. Den unga kvartetten slog igenom med singlarna ”Fluffy” och ”Bros”, och blev snart hyllade av de mest svårflirtade av musikkritiker. Med ett sound som doftar skön 90-tals-rock á la My Bloody Valentine och Nirvana – eller ”distorted pop” som de själva kallar det, är det mycket svårt att inte gilla Wolf Alice. Det här kommer bli 2015 års stora indie-snackis.

WiMP rekommenderar: 5 svenska artister att hålla koll på under 2015

Amason

Ända sedan releasen av den fantastiska singeln ”Went To War” har vi hållit ögonen på den svenska supergruppen Amason. Därför hoppade vi av glädje när vi fick reda på att bandet släpper sitt debutalbum  i januari. Med sina drömska och 70-tals-doftande poplåtar har bandet hittat ett unikt sound som känns helt rätt i tiden. Under 2015 tror vi att landet kommer drabbas av Amason-feber och vallfärda till gruppens spelningar. Det kommer i alla fall vi. Hurra!

1987

Under 2014 tog producenten, sångaren och låtskrivaren Victor Holmberg steget ut i rampljuset. Som 1987 gav han oss de drömska och svävande singlarna ”Michelle” och ”Ocean”, som direkt hamnade på våra Rekommenderade-listor. Men det kanske ändå var med popexplosionen ”Bomb” som 1987 positionerade sig som en av Sveriges mest lovande akter. Under 2015 tror vi att det här kommer växa till sig rejält och 1987 bör snart vara ett namn på allas läppar.

OIAM

Hiphop-kollektivet OIAM började jobba tillsammans för två år sedan och släppte sin debut-EP så sent som i november. Men redan nu känner vi av vibbarna – det här kan mycket väl bli 2015 års stora hiphop-akt. Den hajpade Adam Kanyama känner många redan till. Men tillsammans med kollegorna Gedz och Samboii känns det som att han äntligen hittat sin grej. Det här är hittigt, egensinnigt och lekfullt. Bör spinna på radion under en stor del av nästa år. Watch out!

Tove Styrke

Efter IDOL-hetsen och en påstartad popkarriär tappade Tove Styrke lusten och tog ett break från musiken. Bara för att under 2014 återvända med ett helt nytt sound. Ett riktigt coolt sound dessutom! Istället för att köra på i gamla hjulspår satsade Tove istället på reggaedoftande dancehall med texter som ”The voice of the empire / the scene is on fire”. Lite hårdare, lite coolare och lite mer mystiskt. Under 2015 kommer vi garanterat få se mer av denna norrländska popkraft.

Zhala

Snacket om Zhala började då den mycket övertygande singeln ”Slippin´ Around” släpptes 2012. Många började räkna ner till albumsläpp, men ingenting hände. Men under 2014 års Grammisgala fick vi så äntligen se den konstnärliga Stockholms-sångerskan igen. Under året släpptes sedan singlarna ”Prophet” och ”I´m In Love” där den senaste fick en av årets bästa musikvideos. Och i början av 2015 ser det äntligen ut att bli albumsläpp! Zhala är en artist som alltid går sin egen väg och inte kompromissar med sig själv. Det tror vi också är framgångsreceptet till att bli en av 2015 års stora stjärnor.

Jazzapparat är ett projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot sångerskan och pianisten Lindha Kallerdahl som i veckan släppte albumet Gold Quintet Solo. Vi tog kontakt med Lindha för att få reda på lite mer om albumet. Längst ner i inlägget hittar du även Lindhas spellista med hennes favoritlåtar just nu.

Hej Lindha! Du har precis släppt ditt nya album Gold Quintet Solo. Kan du berätta lite om det?

– Skivan är en kombination av min inre värld och bandets dynamik. En drömvärld som möter en gemensam verklighet. Jag är lycklig över att vi lyckades få ihop en skiva som talar ett så tydligt språk, och där improvisationen ger låtarna en vacker grund att stå på.

Hur skiljer sig det här albumet från tidigare projekt?

– Den är mer rakt på sak. Jag valde att vara mogen i mitt urval, och har lyckats våga stå för vad jag faktiskt tror på. Den är helt enkelt mig, just nu.

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda, vilka skulle du då välja?

– Alla fyra i mitt band GOLD ( Samuel, Katrine, Fabian och Thomas ) plus John Coltrane, Alice Coltrane och Audun Kleive!

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– Den mår nog alldeles utmärkt – lite böjd och lite rå. Samtidigt trovärdig jazzens vackra tonspråk.

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?

– Det är självklart väldigt viktigt! Men det är en stor rubrik för många viktiga detaljer. För mig är Åke Linton den främsta bäraren av briljant ljudkvalitet. Jag har haft den stora äran att få arbeta med honom flera gånger, och hans öron är stor konst. Dessutom vill jag nämna August Wanngren (en ny arbetspartner för mig) som fullständigt förtrollade skivan. Det är tack vare människor som dessa som vi musiker faktiskt låter så bra som vi låter.

Hur skulle du beskriva din spellista med tre ord?

– Underbar, spännande och go!

Läs också:

Jazzapparat Del 2: Gustav Lundgren & Celia Mur

Jazzapparat Del 1: Hans Olding & Jaska Lukkarinen

I våra High Fidelity-spellistor samlar vi den mest välljudande musiken – och under 2014 har det blivit ett helt gäng med listor. När ett helt år nu har gått tycker vi också att det är på sin plats att faktiskt lyfta fram några låtar som utmärkt sig lite extra när det kommer till bra ljud och intressanta produktioner. Här vill vi också belysa de producenter som ägnat åtskilliga timmar, dagar och månader till att få musiken att låta så där fantastisk.

Vi på WiMP tycker att musik ska få låta som den gjorde när den spelades in i studion, och därför har vi också tagit fram vårt WiMP HiFi-abonnemang – streaming i lossless CD-kvalitet. Vill du testa på WiMP HiFi? Läs mer här.

Röyksopp & Robyn – Monument

Producent: Röyksopp / Robyn

En av årets största ljudupplevelser kom utan tvekan från den norska electronica-duon Röyksopp och deras samarbete med Robyn på EP:n Do It Again. Det catchiga titelspåret snurrade på radion största delen av året, men det var med den 10 minuter långa ”Monument” som trion kom att på riktigt svetsa sig fast i ljudhistorien. Det här är mycket väldimensionerat, och trots den massiva ljudbilden finns det en given plats för varenda liten detalj. Med dimmiga saxofonpassager, ett monotont driv och Robyns svala röst befinner vi oss snart på jazzklubb i Röyksopps electronica-rike.

Caribou – Can´t Do Without You

Producent: Dan Snaith (Caribou)

Snyggt är bara förnamnet när man pratar om Dan Snaith aka Caribous senaste album Our Love. För att vara ett electronica-album rymmer plattan också oväntat mycket värme, personlighet och närhet, vilket kanske också varit vägen till Caribous stora kommersiella succé. ”Can´t Do Without You” är en experimentell electronica-hymn där Snaith använder sig av många av de effekter som finns på en producents palett. De repetitiva vokalinslagen bidrar till dess sköna och tillbakalutade uttryck, och uppfyller också själva meningen med låten – känslan av att inte kunna sluta tänka på någon.

Beck – Blue Moon

Producent: Beck

Ett av våra favoritalbum från 2014 var helt klart Becks album Morning Phase, där den nu 44-åriga gamla popikonen satsat på ett betydligt mer lågmält och organiskt sound. På ”Blue Moon” bjuds vi på drömsk folktronica, som gjord för vackra solnedgångs-bilfärder längs amerikanska highways. En stor ljudbild – både på djupet och på bredden, som ger lyssnaren känslan av att själv stå på scenen till en av Becks arenaspelningar.

Pink Floyd – Side 1, Pt 2 – It´s What We Do

Producent: David Gilmour / Youth / Andy Jackson / Phil Manzanera

När man frågar människor vilken musik som egentligen låter bäst, svarar många Pink Floyd. Det brittiska rockfenomenet kom också att tidigt bli affischnamn för HiFi-utrustning, där deras album i många fall användes för att testa ut marknadens nya stereos. När David Gilmour & Co så bestämde sig för att 2014 sammanställa deras sista skiva, var intresset från publiken självklart skyhögt. Även om The Endless River kanske inte kan mäta sig mot klassiker som Dark Side Of The Moon eller Wish You Were Here, hittar vi här många ljudmässiga diamanter. Som till exempel på ”Side 1, Pt 2 It´s What We Do” där vi tas med på en närmast science fiction-liknande resa genom Floyds magnifika ljuduniversum. Dessutom årets snyggaste gitarrpartier. Se till att också kolla in vår intervju med producenten Andy Jackson och gitarristen Nick Mason där de berättar mer om hur plattan kom till.

Lykke Li – Gunshot

Producent: Lykke Li / Greg Kurstin / Björn Yttling

Sveriges egen indiedrottning återvände under 2014 med ännu ett hyllat album. Och I Never Learn blev också det album som på riktigt markerade sångerskans övergång från quirky pop a la ”Little Bit” till nattsvart voodoo-indie. Vår favorit är utan tvekan  ”Gunshot” med dess massiva och ödesmättade sound, tillsvarvat av stjärnproducenterna Greg Kurstin och Björn Yttling. De avskalade verserna med orgel, percussion och sång bygger upp spänningen i låten som sedan fullkomligt exploderar i de stora refrängerna, som trots sin rymd är otroligt fokuserade.

Daniel Lanois – Opera

Producent: Daniel Lanois

Daniel Lanois kanske är mest känd som producent, där han jobbat med storheter som U2, Peter Gabriel och Emmylou Harris. Men så gör han egen musik också! På 2014 års Flesh And Machine, beger sig Lanois in i den ambienta världen , där han försöker hitta nya och aldrig tidigare upptäckta ljuduniversum. Ett ambitiöst projekt som också kom att bli en riktig fullträff. Vårt favoritspår ”Opera” går i ett högt tempo och bjuder galna panoreringar, men lyckas ändå kännas sakral. Med en Roland 808-trummaskin som grund bygger Lanois sedan på lager för lager och skapar en skön ljudbild. Här har Lanois också medvetet använt fasfel och utnyttjat det som en effekt som skapar ytterligare en dimension i musiken. Detta är annars mycket ovanligt inom musikproduktion, men fungerar förvånande bra i det här fallet. Lyssnar man på hela plattan är också efterföljande ”Aquatic” en perfekt fortsättning härifrån. Här kan du kolla in vår track-by-track-special där Daniel Lanois själv beskriver plattan.

Tycho – Awake

Producent: Scott Hansen (Tycho)

Fantastisk indietronica kommer lastad. Scott Hansen aka. Tycho vet hur man samplar instrument och använder dessa för att bygga upp vackra ljudlandskap. Titelspåret från ”Awake” bjuder på ett precist och imponerande hantverk där Tycho direkt lockar in lyssnaren i sitt valv av drömsk melankoli. Och sedan kan man inte sluta lyssna. Tycho använder sig av gamla synthar och hårdvarueffekter så som Rolands legendariska Space Echo vilket förstärker den varma ljudbilden. Det var längesedan instrumental musik kändes så o-instrumental, och så tilltalande.

José James – U R The 1

Producent: José James / Brian Bender

Ett av våra favoritalbum i år kom från Blue Note-artisten José James som många gånger om hyllats för sitt innovativa sätt att blanda jazz med hip hop, electronica, pop och funk. Producerat av honom själv tillsammans med sitt band och ljudteknikern Brian Bender har While You Were Sleeping fått den personliga touch som man så ofta letar efter hos sådana här artister. Det känns aldrig platt eller musikhögskole-slickt utan kul, lekfullt och catchigt. På ”U R The 1” får vi skön, tillbakalutad och jazzig soul där släpiga trummor, enkla synth- och gitarrackord ligger till grund för James sömndruckna och sensuella röst. Ett exempel på hur en enkel ljudbild kan gripa tag i lyssnaren mycket mer än det överproducerade.

FKA Twigs – Pendulum

Producent: FKA Twigs / Paul Epworth / Joseph Hartwell Jones

En av årets mest hyllade nykomlingar blev utan tvekan FKA Twigs, eller Tahliah Barnett som den brittiska 26-åringen egentligen heter. Efter en framgångsrik danskarriär gick Tahliah över till musiken – något som kom att bli ett genidrag. Debutalbumet har hyllats av en enig kritikerkår och blev även utnämnt till Månadens HiFi-album i WiMP i augusti. Den snygga balladen ”Pendulum” bjuder på en innovativ produktion från Paul Epworth och Joseph Hartwell Jones, som blandar industriell percussion med sköna synthar och sparsmakade gitarrer. Och Tahliahs fantastiska röst förstås. Här har man dessutom jobbat mycket med pauser i musiken som blir en del av rytmen, vilket också fungerar utmärkt i sammanhanget. Lyssna och njut!

Eric Clapton feat. John Mayer – Lies

Producent: Eric Clapton, Simon Climie

Eric Claptons album The Breeze – An Appreciation Of J.J Cale var ett av årets mest populära album bland våra WiMP HiFi-användare. Och det med rätta. På ”Lies” – som också blev plattans mest populära spår, har Clapton bjudit in gitarrhjälten och kollegan John Mayer, också han populär i ljudnörds-kretsarna. Tillsammans kokar de ihop glittrande bluespop med obligatoriskt gitarrskryt och souliga körer. Clapton stormtrivs i den klassiska och punchiga ljudbilden. Riktigt snyggt.

Jessie Ware – Tough Love

Producent: BenZel

Årets snyggaste röst? Ja, många skulle nog hålla med mig om att Jessie Ware i alla fall ligger i toppskiktet av 2014 års vokalister. För titelspåret från senaste albumet Tough Love teamade Jessie Ware ihop sig med producent-duon BenZel (en något mystisk konstellation som enligt rykten består av två 18-åringar från Osaka), vilket visade sig vara lyckat. Från inledningens enkla driv, där distade trummor för låten framåt, till de drömska syntharna i sticket och den crescendo-liknande avslutningen, är det här rakt igenom en mjuk men samtidigt industriell produktion som passar perfekt till Wares sammetslena röst.

Sam Smith – Stay With Me

Producent: Jimmy Napes / Steve Fitzmaurice

Kanske en av decenniets vackraste låtar? Och dessutom ännu ett tydligt exempel på varför avskalad musik så ofta är det som också låter absolut bäst. I alla fall om man kan sjunga som Sam Smith. Jimmy Napes, som skrev låten tillsammans med William Phelps och Smith, har under de senaste åren haft hela tre förstaplaceringar på den brittiska topplistan: ”Stay With Me”, Clean Bandit & Jess Glynnes ”Rather Be” samt Naughty Boys ”La La La” som också gästades av Sam Smith. Napes hade dessutom en avgörande roll i  electronica-gruppen Disclosures sound på succéplattan Settle. Bra fingertoppskänsla alltså! Och en sångare vi kommer få se mycket mer av under de kommande åren.

Woven Hand – The Refractory

Producent: Sanford Parker

Det Denver-baserade rockbandet Woven Hand, med David Eugene Edwards (föredetta sångare i 16 Horsepower) i spetsen har gjort sig kända för sin förmåga att blanda olika genrer och musikaliska stilar. Trots att många ifrågasatt bandets klart religiösa approach, där Edwards snarare kan ses som en predikant än en traditionell sångare, bjöd 2014 års Refractory Obdurate på musik som berörde på många olika punkter. Som på den mörka ”The Refractory” där bandet hittat den perfekta kombinationen av melodisk folk och suggestiv rock. En stor eloge till producenten Sanford Parker (Buried at Sea, Nachtmystium, Krieg, Pelican) som trots sin särpräglade metal-bakgrund lyckats kombinera och förvalta bandets olika uttryck så väl.

SBTRKT feat. Sampha – Temporary View

Producent: SBTRKT

Aaron Jerome aka. SBTRKT har kommit att bli en av electronica-världens mest hyllade artister och producenter. Men trots detta föredrar britten att hålla sig i bakgrunden och uppträder alltid i mask samt låter andra sjunga hans låtar. Däribland Sampha, som varit en frekvent samarbetspartner sedan debuten 2011. Tillsammans gjorde de också ett av de bästa spåren på 2014 års album Wonder Where We Land – den softa och souliga ”Temporary View”. Med trummaskin, orgel och arpeggio-synth bygger SBTRKT upp en enkel och luftig produktion för Samphas lena röst. Otroligt bra!

Neneh Cherry – Spit Three Times

Producent: Four Tet

Producent: Kiasmos

Isländska artister brukar vara duktiga på att avfärda att de influerats av sitt hemlands dramatiska och karga miljö. Men frågan är om det inte alltid hörs på något sätt ändå. Så är i alla fall fallet med Kiasmos som utgörs av den bejublade piano- och stråkkompositören Ólafur Arnalds samt den elektroniska producenten Janus Rasmussen. Från deras debut hämtar vi den melankoliska ”Dragged” där piano, drömska synthar och stråkar bygger upp ett fantastiskt vackert ljudlandskap som för tankarna till, just det, Island. Kolla även in intervjun vi gjorde med Kiasmos tidigare i år.

Opeth – Moon Above, Sun Below

Producent: Mikael Åkerfeldt

Det svenska metalbandet Opeth har alltid gått sin egen väg. Detta blev också tydligt på 2014 års Pale Communion som hyllades för sin känslosamma och 70-tals-doftande mellotronrock. ”Moon Above, Sun Below”  känns korrekt producerad ”by the book”, men bjuder samtidigt på intressanta och innovativa detaljer. Komplex låtstruktur som går från mangel till folkloristisk stämningssång till mystiskt 70-tals-mörker. Spännande och kul!

Röyksopp & Jamie Irrepressible – Here She Comes

Producent: Röyksopp

Efter succén med Robyn-samarbetet på Do It Again EP, fick Röyksopp nytt syre till att sätta ihop sitt album The Inevitable End, som precis som titeln antyder också kom att bli duons sista. Får vi inte höra något mer från Norges mest kända electronica-duo så måste ändå detta ses som ett värdigt avsked. Det snygga spåret ”Here She Comes Again” är som en kreativ lek med ljud, eller ett kaos när det är som mest organiserat.  Som att duon bara fastnat för en enkel grej, och sedan behållit den som den är – här enkla synthar med mycket reverb. Det är modigt, och fungerar hur bra som helst.

Kwamie Liv – 5 am

Producent: Baby Duka / Kwamie Liv

Danmarks nästa stora musikexport kan mycket väl komma att bli den unga talangen Kwamie Liv. Med ett sound som för tankarna till såväl Lana Del Rey som till M.I.A. tog det bara några minuter innan vi förstod storheten i Livs debut-EP. Den lågmälda ”5 am ”tillhör en av våra favoritlåtar från 2014, och bjuder också på en riktigt cool produktion. Den relativt okända producenten Baby Duka imponerar stort, och bör kunna gå en ljus framtid till mötes.

Damon Albarn – Everyday Robots

Producent: Richard Russell / Damon Albarn

Den föredetta Blur/Gorillaz-medlemmen Damon Albarn har många gånger försett oss med förstklassig musik – men först på 2014 års soloalbum Everyday Robots brände till ordentligt. Plattan är, förutom en uppvisning av producenten Richard Russels förmåga att skapa något som känns lika tidlöst som modernt, också Albarns mest personliga album. Titelspåret briljerar såväl ljud- som textmässigt, eller vad sägs om textrader som: ”We are everyday robots on our phones/ In the process of getting home/ Looking like standing stones/ Out there on our own”.

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!

Så går den upplyftande refrängen till årets mest spelade låt i WiMP, nämligen ”Din Soldat” från Albin!

Och det kanske inte kom som en så stor överraskning. Sedan låten, som skrivits av Mattias Andréasson (E.M.D) och Albin, började snurra på radion i våras har den legat högt på de flesta svenska topplistor, samt på WiMP Topp 100. Och för den debuterande rapparen från Nacka kom framgångarna som en total överraskning.

– Varken jag eller Mattias trodde nog att det skulle gå så här bra. Vi tyckte väl att låten hade hit-potential, men förväntade oss inte att få så mycket respons. Men sedan exploderade det, säger Albin när vi dyker upp på skivbolagets kontor för att dela ut priset för årets mest spelade låt.

Efter genombrottet gav sig Albin sedan ut på en omfattande Sverigeturné, som för övrigt fortfarande pågår. Och ett av hans mest minnesvärda ögonblick från året kommer också från en livespelning, nämligen den på årets upplaga av Östersunds-festivalen Storsjöyran.

– Det var 30 minuter av ren lycka kopplad mellan oss på scenen och de i publiken. Det var helt klart en av årets höjdpunkter.

Vem tycker du själv har varit bäst i år?

– Åh det finns många. Och det har kommit väldigt mycket starka låtar i år. Men om jag ska nämna någon speciell så säger jag nog Tove Lo. Hon är grym!

Nedan hittar du fler bilder från prisutdelningen.

Sedan vill vi även passa på att gratulera gruppen som hade det mest spelade albumet i WiMP 2014 – nämligen Kent med Tigerdrottningen! Grattis!

Och så tar vi en titt på hur det sett ut i våra WiMP-grannländer.

I Norge fick reggaeartisten Admiral P ta emot priset för årets mest spelade låt för hans hit ”Engel”. Admiral P satsar nu också på en karriär i Sverige, så håll ögonen öppna! Priset för årets mest spelade album gick till Highasakite för Silent Treatment.

I Danmark var det den populära danska artisten Rasmus Seebach som kammade hem priset för årets mest spelade album i WiMP med sitt Ingen kan love dig i morgen. Sångerskan Medina knep priset för årets mest spelade låt för hitten ”Jalousi”.

Ett fantastiskt musikår går mot sitt slut. 2014 var året då The War On Drugs, Sharon Van Etten, Seinabo Sey och Àsgeir fick sina stora genombrott. Men det var också året då Caribou ägde electronica-scenen, då Tove Lo, Beyoncé och Lana Del Rey klättrade på topplistorna och då First Aid Kit nådde nya höjder i deras redan gnistrande karriär.

Att sammanställa årets låtar har varit ett stort nöje. När Hozier ropar ut sitt desperata ”Aaaamen” i ”Take Me To Church”, gitarrerna vibrerar i The War On Drugs ”Under The Pressure” eller när basen kickar in på refrängen till Lykke Lis ödesmättade ”Gunshot” – ja, då är det lätt att se tillbaka på 2014 med ett stort leende.  Vår spellista blev lång, variationsrik och fylld med fantastisk musik. För dig som vill få koll på några av guldkornen listar vi här 10 av låtarna från listan som utmärker sig lite extra:

1. Hozier – Take Me To Church

Desperat och vacker anti-kyrko-indie från en av årets mest framstående nykomlingar. Ligger i skrivande stund även på topp 3 på Billboard Hot 100 – oväntat och fantastiskt kul! Kolla in intervjun vi gjorde med Hozier tidigare i år.

2. The War On Drugs – Under The Pressure

Maffig och Bruce Springsteen-flirtande gitarrindie från årets mest uppmärksammade och hyllade band.

3. Sam Smith – Stay With Me

Sammetslen och hjärtskärande soulpop-ballad som förmodligen kommer slåss i kategorin om decenniets bästa låtar.

4. Lykke Li – Gunshot

Tung indiepop-dänga från indiedrottningens tredje fullängdare ”I Never Learn”. När den mäktiga och ödesmättade refrängen kickar igång ramlar vi av stolen! Lykke Li fortsätter regera.

5. Seinabo Sey – Hard Time

Bluesig gospel-pop som avsevärt höjde nivån för den svenska musikscenen 2014. Nu väntar vi bara på ett debutalbum! Kolla in intervjun vi gjorde med Seinabo Sey tidigare i år.

6. Beck – Blue Moon

Soliga gitarrer, stompigt komp, drömska körer och en Beck som kanske aldrig sjungit bättre. En fantastisk låt från ett album som kanske hamnade lite i skymundan i år. Gör din läxa – lyssna på Morning Phase nu!

7. Röyksopp & Robyn – Monument

Årets snyggaste produktion? Den norska duon hittade en monoton, mörk och hypnotisk ljudbild för Robyns svala sång och skrev samtidigt ny pophistoria.

8. Blonde Redhead – Dripping

Med ett luftigt, avskalat och intimt sound var det inte svårt att förföras av indiegruppen Blonde Redheads album Barragán, kanske framförallt av den sensuella singeln ”Dripping”. Kolla även in intervjun vi gjorde med bandet tidigare i år.

9. Sharon Van Etten – Tarifa

Den galet talangfulla singer/songwritern Sharon Van Etten gjorde ett av årets bästa album, där vi också hittar den här musikaliska pärlan. Text- och musikmässig perfektion!

10. Caribou – Can´t Do Without You

En av årets snyggaste låtar kom helt klart från kanadensiska Caribou. ”Can´t Do Without You” blev snabbt soundtracket till årets alla glammiga reklamer och TV-produktioner.

Jazzapparat är ett projekt där tolv jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot Gustav Lundgren och Celia Mur som tillsammans skrivit musiken till albumet ”Cruce De Caminos”. Vi tog kontakt med Gustav Lundgren för att få reda på lite mer om albumet, samt frågade vad han själv lyssnade på.

Hej Gustav! Du har precis släppt albumet ”Cruce de caminos” tillsammans med Celia Mur. Berätta lite om plattan!
– Skivan är resultatet av ett samarbete som började 2012 då jag bodde i Madrid, vilket även Celia gjorde. Vi började spela tillsammans och ganska direkt ville Celia börja skriva texter till min musik. Jag hade aldrig tidigare jobbat med en spansk textförfattare så detta var jättespännande. Under två år arbetade vi på plattan, dels i Valencia där Celia nu är bosatt men också i Stockholm och Madrid. Sedan spelade vi till slut in skivan i år i Stockholm. Jag vågar nog säga att det är en mix av spansk, svensk, brasiliansk och amerikansk jazz.

Hur skiljer sig den här skivan från tidigare saker du har gjort?

– Det här är ett duo-album, där jag spelar akustisk gitarr, 7-strängad gitarr, cavaquinho, bas och el-gitarr, medan Celia sjunger. Jag har tänkt väldigt avskalat och naket när jag producerat den här skivan. På tidigare album har jag använt betydligt fler instrument samt att fler musiker varit inblandade. Det är även den första skivan med spanska texter. Tidigare har jag jobbat med textförfattare och sångare som sjunger på portugisiska, engelska, svenska och franska.

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda – vilka skulle du då välja?

– Oj, den var svår… Min högsta önskan har alltid varit att se John Coltrane live, så kanske någonting med honom? Frank Sinatra och Django Reinhardt är andra favoriter.

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– Mycket bra! Den största skillnaden mellan Sverige och Spanien där jag tidigare bodde är kulturpolitiken. I Sverige finns det gratis utbildning för att bli jazzmusiker och bidrag att söka. I Spanien får man kämpa mer. Dock finns det en betydligt större publik i Spanien och i övriga Europa, med flera unga människor som lyssnar på jazz. Sverige är ett litet land och vi har inte samma tradition med att gå ut på barer och restauranger för att se en konsert. Däremot finns det en massa bra musiker i Sverige, vilket kanske beror på de goda utbildningsmöjligheterna?

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?

– Förra året köpte jag en nya stereo på Hi-Fi klubben, och först då insåg jag på riktigt skillnaden mellan MP3 och FLAC. I samma stund började jag också använda WiMP HiFi samt köpte en ny vinylspelare från REGA. För mig är ljudkvalitet någonting väldigt viktigt! Jag kommer att släppa min första vinylskiva nu i januari med Gustav Lundgren Trio.

Hur skulle du beskriva din spellista med tre ord?

– ”Jazz on Guitar”.

Foto: Hampus Lundgren

Läs också: Jazzapparat: Hans Olding & Jaska Lukkarinen – ”Far From Rio”.

Idag kan vi på WiMP stolt presentera den första delen i vårt samarbete med Jazzapparat! Jazzapparat är ett projekt där tolv jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Först ut är Hans Olding som nyligen släppte den kritikerrosade plattan ”Far From Rio”.

Hej Hans! Den 29 oktober släpptes albumet ”Far from Rio”. Kan du berätta lite om skivan?

– Det är ett gemensamt projekt från mig och den finska trummisen Jaska Lukkarinen. Under de senaste åren har vi flera gånger stött på varandra runt om i världen, och vi har även spelat en del tillsammans i replokaler i Sverige, Helsingfors och New York. Idén om ett gemensamt band växte fram för ett par år sedan när vi båda bodde en kortare period i New York. Snart började vi också fundera över vilka vi ville ha med i bandet. Karl-Martin Almqvist är utan tvekan en av Sveriges mest briljanta saxofonister och vi har spelat ihop många gånger under de senaste tio åren. Han har bidragit med två spår till skivan och det kändes jättekul att äntligen få spela in någonting tillsammans med honom. Mattias Welin är en fröjd att spela med. Jag brukade gå och lyssna på honom så ofta jag kunde när han bodde i Stockholm. Han är även med i några av mina absoluta favoritgrupper. De är två monstermusiker som alltid ger allt! Skivan är inspelad på en dag eftersom det är svårt att samla musiker på den här nivån – för tillfället bor vi ju dessutom i fyra olika städer. Därför har plattan också fått ett väldigt direkt och spontant tilltal. Jag tycker verkligen att det svänger så att det svartnar – vi är jättestolta!

Hur skiljer sig den här skivan från tidigare saker du gjort?

– Den skiljer sig inte så väldigt mycket, men kan ses som ytterligare ett steg på vägen från min förra skiva ”No Place Like Home”, även om ”Far From Rio” har ett lite mer direkt tilltal. Det rör sig fortfarande om samtida, groovebaserad, melodisk jazz med breda influenser. Den här gången delar jag dessutom ledar- och kompositörsrollen med Jaska Lukkarinen, som både är en av mina favorittrummisar men också en spännande kompositör. Mattias och Karl-Martin är också otroligt viktiga för helheten och det känns verkligen som vi hittat ett unikt sound tillsammans.

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda – vilka skulle du då välja?

– Jag har väldigt många hjältar som jag så klart skulle vilja göra musik tillsammans med – några av dessa finns också på min spellista. Annars tycker jag redan att jag spelar med otroligt bra och kreativa musiker som också utmanar mig till att utvecklas. Men det är klart att det finns några drömsamarbeten i Europa, men framför allt på andra sidan Atlanten.

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– Bra, men villkoren är tuffare och nivån bredare och högre än någonsin tidigare. Vi lever i en otroligt kreativ era där stilar krockar och berikar varandra. Begreppet jazz är bredare än någonsin.

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?
– Otroligt viktigt. Jag tror att nästa stora förändring inom musikbranschen kommer att vara högre upplösning på ljud. Jag har ingenting emot mp3 och annat komprimerat ljud – det är praktiskt. Men för egen del föredrar högupplöst ljud när jag lyssnar på musik. Det är först då som det hårda arbetet vi lägger ner i studion verkligen kommer till sin rätt, och magin i musiken kan lysa igenom.

Hur skulle du/ni beskriva din spellista med tre ord?

– 100 procent inspiration!

FOTO: Nina Varumo