På det här albumet tar Daniel Hope med oss på en musikalisk resa där han uppsöker arvet från landsförvisade kompositörer som kom att verka i filmvärldens mecka – Hollywood. Miklos Rózsa, John Waxman, Hanns Eisler och Erich Wolfgang Korngold är bara några av dessa, där Korngolds vidunderliga violinkonsert står som albumets centrala punkt.
Albumet innehåller också några moderna soundtrack-klassiker med musik från Schindler’s List, American Beauty och Cinema Paradiso – detta för att belysa vilket starkt inflytande exilkompositörerna hade och fortfarande har på nutida kompositörer inom filmmusik.
Gästar på albumet gör ingen mindre än Sting, som sjunger på ”The Secret Marriage” – med egen text och musik av Hanns Eissler. Här hör vi också det tyska sångfenomenet Max Raabe som framför den berömda ”Speak Low” av Kurt Weill.
Rakt igenom hör vi Stockholms Kungliga Filharmoniker ackompanjera Hope, under ledning av dirigenten Alexander Shelley.
Escape To Paradise är både ett historiskt och musikaliskt koncept, och ett tema som Daniel Hope själv har personliga kopplingar till: hans morföräldrar flydde från Hitlers Tyskland till Sydafrika, och hans föräldrar flydde på samma sätt från apartheidregimen till England.
Lyssna och njut av ett enastående album, framfört av en fantastisk konstnär!
Den här veckans klassiska album kommer från en av de mest produktiva kompositörerna någonsin. Genom alla tider har musiker kommit att inspireras av honom – vi pratar naturligtvis om Johann Sebastian Bach, här tolkad av konstnären och pianisten Igor Levit.
Den 27-åriga rysk-tyska pianisten Igor Levit är just nu aktuell med sitt andra album som innehåller musik av Bach; nämligen Bachs Partitas- BWV 825-830. Levit anses vara en av sin generations största talanger och har redan tagit emot många hyllningar och lovord.
Levit började spela piano som tre-åring och hade redan som barn egna konserter, varav den första spelades i hemstadenNizjnij Novgorod (tidigare Gorkij). 1995 flyttade familjen till Hannover och unga Igor började 1999 sina studier vid Mozarteum i Wien. Sedan han tog sin examen 2010 har han vunnit flera utmärkelser och tävlingar och spelar nu i konserthus och på festivaler världen över.
Om Bach och albumet säger Igor Levit: ”Det är helt enkelt otroligt vad Bach kunde – han hade en otrolig kontroll över formen – något som ingen annan har överträffat. Det är musik av högsta klass…”.
Lyssna och njut av den här veckans klassiska album – gärna i högsta HiFi-kvalitet.
Och kom ihåg att om du har frågor eller synpunkter, tveka inte att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com
Han har släppt hyllade album, spelat med några av världens främsta orkestrar och prisats för sitt nyskapande sätt att jobba. I kväll blir Daniel Hope – en av vår tids främsta violinister, den första klassiska artisten att spela på festivalen Way Out West i Göteborg.
Programpunkten med Daniel Hope och Göteborgs Symfoniker sticker minst sagt ut bland andra band som Outkast, The National, Motörhead och Röyksopp & Robyn. Det här är första året som Way Out West – en av Sveriges största musikfestivaler, valt att boka en klassisk akt. Och för den kända violinisten Daniel Hope blir det här också första gången han själv besöker en modern musikfestival.
– Jag har varit på enstaka konserter så klart, men aldrig på en riktig festival där det både finns rock, pop, hiphop och elektronisk musik. För mig är det häftigt att få vara en del av en så mångsidig festival.
Daniel Hope som i kväll kommer framföra Max Richters hyllade ”Recomposed” – en tolkning av Vivaldis fyra årstider, tillsammans med Göteborgs Symfoniker menar också att det är värdefullt att få spela för en publik som kanske inte vanligtvis lyssnar på klassisk musik.
– Det är alltid kul att möta nya människor som kanske inte har något tidigare förhållande till den här musiken. Många kanske har fördomar om klassisk musik och konstmusik och förhoppningen är ju att dessa går från konserten och tänker ”wow, det här är ju faktiskt riktigt bra”. Alla är välkomna till mina konserter!
Han har precis flugit in till Göteborg från Mallorca, där han både semestrat och gjort en spelning. Efter festivalen väntar en höst av fortsatt turnerande, något som är vardag för brittiska Daniel Hope sedan han påbörjade sin professionella karriär som 15-åring. Sedan dess har han både haft en framgångsrik solokarriär, drivit flera projekt för utvecklandet av konsertformen, skrivit böcker och producerat film. Hemligheten bakom framgångarna och orken att driva igenom alla projekt menar han kommer från två saker: hård disciplin och stödet från familjen.
– Att vara en violinist på den här nivån kräver hårt jobb. Det handlar om att öva varje dag, hela livet. Tack vare allt stöd från min familj har jag fixat det. Nu när jag dessutom kan välja mina egna projekt känns det knappt som jobb längre – det är bara kul.
För två år sedan blev Daniel Hope kontaktad av vännen Max Richter, känd som en framgångsrik kompositör inom postklassisk musik och filmmusik. Han ville göra en re-komposition av Vivaldis fyra årstider, till Hopes stora förvåning.
– Jag frågade Max varför han ville göra om ett av världens mest fulländande verk, och han svarade ”Vivaldi är det bästa du kan lyssna på, men jag hör det överallt – i hissar, väntrum, garage och på flygplatser. Jag vill göra om det så att jag kan bli kär i det igen”. Jag tyckte att det var en mycket intressant tanke och hakade på, berättar Daniel.
Sedan albumet släpptes i april har det hyllats unisont av såväl kritiker som fans. Den brittiska tidningen The Independent skrev bland annat: ”It’s a beautiful recomposition, with undulating string beds carrying Daniel Hope’s lyrical lone violin lines”. På WiMP utsågs albumet tidigare i våras också till Veckans klassiska album. För Daniel Hope var projektet en utmaning, då han under många år spelat de klassiska versionerna av Vivaldi. Men efter att ha levt med projektet under en lång tid säger han sig nu ha fått en egen relation till de nya re-kompositionerna.
– Jag gillar framförallt ”Summer 3” som har dramatiken och energi från originalet, men som samtidigt fått en ny ”funkighet”. Det är en klockren kombination av det klassiska och det moderna. Sedan tycker jag också väldigt mycket om ”Winter 1” där inledningen liknar originalet men där man sedan leds in i en slags latino-dans-känsla. Den är häftig!
I början av september släpper Daniel Hope också ett nytt album, med en helt annan inriktning. ”Escape to Paradise” innehåller musik från europeiska kompositörer som levde i exil i Hollywood under 30- och 40-talet. Gästar på albumet gör bland annat Max Raabi men också den kända popstjärnan Sting. Exil och flykt är teman som ligger väldigt nära Daniel Hope personligen då hans föräldrar och farföräldrar själva fick fly och spendera tid i exil, under andra världskriget och apartheid. Daniel själv växte upp i Sydafrika, med en irländsk pappa och en tysk mamma och flyttade sedan till England. Idag är han bosatt i Wien, men befinner sig för det mesta ute på turné. På frågan om var han egentligen känner sig hemma, skrattar han lättsamt och säger:
– Jag har ingen plats att kalla hemma, utan ser hela Europa som ett slags hem. Jag gillar de olika språken och kulturerna, som trots att de är olika ändå liknar varandra mer än man tror. Var jag än befinner mig i Europa så känner jag mig hemma.
Den italienska tenoren Carlo Bergonzi, som dessvärre avled nyligen, ses av många som en av 1900-talets största sångare inom sin disciplin. Veckans klassiska album är:
Carlo Bergonzi: The Sublime Voice
Carlo Bergonzi blev 90 år gammal och lämnade efter sig en stor och variationsrik diskografi. Dessutom var han en mycket begåvad sångare med en mycket raffinerad stil.
Han började sin karriär 1948, då som baryton. Men bara tre år senare gjorde han sin debut som tenor i titelrollen i Umberto Giordano opera ”Andrea Chenier” – vilket visade sig vara ett lysande beslut.
Bergonzi var tidigt i sin karriär medveten om att han kanske inte kunde få lika stark genomslagskraft som andra samtidiga kollegor, men att hans styrka låg i hans lyriska och musikaliska uttryck. Och det var nog bland annat den filosofin som ledde till att kan kunde sjunga och uppträda på högsta nivå i många, många år.
Han debuterade på Met i New York 1956 och gjorde sin avskedskonsert 1993. Genom att sjunga på ett sunt sätt och inte forcera stämman lyckades han vara aktiv i nästan ett halv århundrade.
På veckans klassiska album hör du Carlo Bergonzi i några av hans främst ögonblick – från några av de operor han älskare och behärskade som få – La Bohéme, Tosca, Don Carlos, Trubaduren, Aïda och Rigoletto. Vi hedrar Carlo Bergonzis minne och tackar för all fantastisk musik!
Om du har några frågor eller synpunkter, tveka inte att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com
När musiken från en dansk, klassisk kompositör spelas in av en av de stora internationella symfoniorkestrarna, finns det särskilda skäl för det – nämligen att musiken har format. Och det har verkligen den här veckans klassiska album.
Förra året var det Carl Nielsens symfonier som spelades in av New York Philharmonic och nu är det Per Nørgårds namn som står på skivomslaget för de inspelningar som gjorts av en annan berömd symfoniorkester: Wiens filharmoniker. Med den här inspelningen kastar de nytt ljus på en av nordens mest visionära stämma och en av vår tid största symfoniker: Per Nørgård.
Under ledning av den finska dirigenten Sakari Oramo är dessa uppsättningar av Nørgårds symfonier nr 1 och 8 – två symfoniska milstolpar som skrevs med nästan 60 års mellanrum – är det här den legendariska orkesterns första inspelning av modern nordisk musik.
”Musiken jag ville höra, fanns inte där.” Så förklarar Per Nørgård grunden till att han blev kompositör – en attityd som alltid funnits med i hans musicerande.
Under ett långt liv har Nørgård producerat någon av den mest visionära musiken i Norden, varav åtta symfonier skrevs mellan åren 1953 och 2012. Dessa uppstod från Nørgårds enastående förmåga att hitta och uttrycka nya sammanhang – något som gör honom till en av de största symfonikerna av vår tid.
De två symfonierna på albumet är hans första och även hans sista. Trots att de skiljer sig på många plan, förenas de ändå av flera element – både av inre fenomen, som en rumslig dimension i musik, och yttre faktorer så som kopplingen till det nordiska grannlandet Finland.
I Symfoni nr 1 hör man en tydlig koppling till Finlands store kompositör Sibelius. Och 2012 uruppfördes Symfoni nr. 8 av Helsingfors filharmoniker – den orkester som 100 år tidigare uruppförde de flesta av Sibelius symfonier, skriver Jens Cornelius för skivbolaget DaCapo.
Per Nørgård har precis också tilldelats det prestigefulla New Yorker-priset: Marie Josée Kravis Prize for New Music på $ 250.000,- inklusive en beställning på ett nytt orkesterverk. Så man får nog säga att erkännandet av Per Nørgårds unika kompositioner är stort – och välförtjänt!
Lyssna och njut av en av våra största samtida danska kompositörer samt en av världens bästa symfoniorkestrar!
Morten Ernst Lassen
Om du har några frågor eller kommentarer, är du alltid välkommen att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com.
Idag, den 11 juni, skulle den tyska kompositören Richard Strauss ha fyllt 150 år. Strauss lever inte längre, men det gör hans musik i allra högsta grad.
Richard Strauss föddes den 11 juni 1864 och växte upp i ett hem fyllt av musik. Hans far, Franz, var solohornist i Hofkapellet vid operan i München, och redan som sexåring hade Richard komponerat sitt första stycke musik. Och det fortsatte han sedan med, nästan ändra fram till och med sin död 1949.
Även om namnet Richard Strauss inte direkt säger dig något, så känner du med 100 % säkerhet igen hans musik. Den har nämligen använts i många stora sammanhang, såväl som i film- och TV-reklamer som i sportsammanhang. Här tänker jag till exempel på inledningen till hans “Also sprach Zarathustra”.
Och hade Strauss fortfarande levt, tror jag att han hade glatt sig över att musiken används. Han hade nämligen en uttalat hög självbild – inte minst när det kom till att komponera musik. Han ska bland annat ha sagt att han var i stånd till att komponera precis vad som helst, och i en av hans kompositioner refererar han också konstant till själv som ”hjälten”; både musikaliskt och bokstavligt talat.
Strauss var gift med en operasångerska och det sägs ha varit ett förhållande fyllt med dynamik, dramatiska bråk och stora känslor. Hans opera ”Intermezzo” från 1923 sägs komma nära den exakta innebörden av deras relation, och av alla hans operor är den fortfarande ett enastående mästerverk och en av hans mest spelade.
Något som Strauss alltid hyllats för, är hans sätt att instrumentera musiken, det vill säga det sätt han komponerat för orkestern på. Därför är det heller inte någon tillfällighet att många av hans verk idag hör till standardrepertoaren för många symfoniorkestrar.
I den här spellistan har jag samlat några av Strauss mest berömda verk, listade i den ordning de skrevs och med de allra bästa inspelningarna.
Personligen är Strauss en av de kompositörer som gett mig några av mina största musikaliska upplevelser, och som fortsätter att göra det. Stort grattis kära Richard Strauss, och tack för musiken!
Morten Ernst Lassen
morten.ernst.lassen@wimpmusic.com
Veckans klassiska album kommer från en av de mest framstående unga musikerna just nu, som också spelar på ett instrument med en särskilt skön klang, nämligen: cellon!
Den unga amerikanska cellisten Alisa Weilerstein, har av BBC Music Magazine beskrivits som ”en av de mest extraordinära” solisterna från sin generation. På den här plattan, som är efterföljaren till hennes kritikerrosade debutalbum med Elgars Cellokonsert, har hon nu valt Dvoráks konsert.
I denna vitala nytolkning av Dvoráks cellokonsert, kastar hon, dirigenten Jiri Belohlavek och den Tjeckiska Filharmoniska Orkestern nytt och visionärt ljus på den tjeckiska kompositörens episka konsertverk. Tillsammans fångar de verkligen Dvoráks anda, samtidigt som de visar på hans djupt förankrade kärlek till sitt älskade hemland.
På albumet spelar Weilerstein utöver cellokonserten också några av Dvoráks mest kända och älskade melodier, ackompanjerad av Anna Polonska. Bland dessa hittar vi bland annat: Rusalkas ”Sången till månen”, ”Tysta träd” och det oförglömliga temat från hans 9:e symfoni (”Från den nya världen”), även kallat för ”Going Home”.
Alisa Weilerstein har som tidigare nämnts, samarbetat med den Tjeckiska Filharmoniska Orkestern och deras chefsdirigent Jiri Belohlavek i ett partnerskap som måste ses som enastående. Inspelningen skedde i Prags Rudolfinum, där Dvorák själv också uppförde konserten 1896.
Veckans album i WiMP Klassiskt är ett som verkligen ställer ens öron på ända.
Kompositör, pianist, producent och remixare – Max Richter trotsar definitioner och konventioner och kan vara svår att bli helt klok på. Men han är utan tvivel en av de mest produktiva och kreativa musikerna från sin generation.
Med inspiration från Beatles, Back, punkrock och electronica, blandar Max Richter barockmusikens skönhet – med sin minimalistiska metodologi och klassiska orkestrering, med modern teknologi. Resultatet är ett monumentalt musikaliskt universum som omfattar allt i från konsertstycken, operor, balletter, konst och videoinstallationer, film, teater och TV. Förutom detta har Richter även släppt hyllade soloplattor som innehåller poesi och litteratur.
På sitt nya album har han valt ett av de mest kända klassiska styckena – Vivaldis ”De fyra Årstiderna” – och arrangerat om det så det passar bättre för 2000-talet.
I en intervju för Søren Schauser på tidningen Berlingskes förklarade Richter nyligen valet av det klassiska verken och sa: ”Jag kände nästan till dem för bra. För de missbrukas ju konstant i reklamer och allt möjligt. Så jag tänkte knappt på dem som fyra verk från barocken längre. Man kan säga att jag ville ”reclaima” dem. Jag ville liksom erövra dem och förvandla dem till musik igen.”
På albumet har han slagit sig ihop med andra internationella stjärnmusiker, som också jobbat i den klassiska världen och använt den både som genre och ”lekplats”. Bland dessa hittar vi bland annat den brittiska violinisten Daniel Hope.
Lyssna och döm själv om du tycker att Vivaldis ”De fyra årstiderna” mår bra av en modern uppdatering!
Hej och välkommen! Mitt namn är Morten Ernst Lassen och jag är WiMPs nya redaktör för WiMP Klassiskt – vår speciella avdelning för klassisk musik.
Jag är utbildad operasångare vid The Royal Danish Academy of Music och har tagit masterclasses för bland andra Dietrich Fischer-Dieskau. Jag har även sjungit som solist i många delar av världen. Under fyra säsonger var jag dessutom en av ledarna för operahuset Deutsche Oper Berlin och gjorde flera konserter och turnéer med bland andra Berliner Philharmoniker, Claudio Abbado, Bach Akademie Stuttgart och Helmuth Rilling.
Det är med stor glädje jag nu vill introducera dig till Europas nya digitala ingång för vårt otroliga universum av klassisk musik, där vi har samlat mer än 110 år av inspelningshistoria.
Här hittar du allt från Bach till Bartok, barock och romantik till dagens moderna kompositioner, med de absolut främsta artisterna.
WiMP Klassiskt kommer också erbjuda album-rekommendationer, skräddarsydda spellistor och exklusivt material som ger dig en chans att hänga med i vad som händer i den klassiska världen – både utomlands och på hemmaplan.
För ett tag sedan lanserade vi dessutom WiMP HiFi – vår tilläggstjänst som erbjuder musikstreaming i lossless/CD-kvalitet. Då vi är den enda tjänsten på marknaden som i nuläget erbjuder en sådan tjänst, finns det väldigt mycket att se fram emot.
Som en liten försmak på vad som komma skall, har jag redan nu satt ihop en spellista med mina personliga klassiska favoriter.
Än en gång – välkommen till WiMP Klassiskt!
Om du har frågor eller kommentarer är du välkommen att kontakta mig på morten.ernst.lassen@ wimpmusic.com.
WiMP är en musikstreamingtjänst med över 25 miljoner låtar. Med lokala redaktioner i varje land ger WiMP dig dagliga tips, rekommendationer och spellistor för alla tillfällen. För dig som uppskattar hög ljudkvalitet finns även WiMP HiFi - musikstreaming i CD-kvalitet. Läs mer om och skaffa WiMP här. Vill du komma i kontakt med oss på redaktionen?Skicka då ett mejl till Nora eller Felizia så hör vi av oss så fort vi kan.
