I den kungliga familjen av rock n´roll finns det bara en kung – idag skulle Elvis Presley ha fyllt 80 år, och detta vill vi så klart fira. Vi tar oss en tillbakablick på stjärnans liv, och lyssnar samtidigt på de guldkorn som kommit att bli milstolpar för 1900-talets musikkultur och dess utveckling. I spellistan här nedanför hittar du några av Presleys mest populära låtar, men också några mindre kända spår som än mer visar på varför Presley kom att bli en oöverträffad stjärna.
Elvis Presley är tidernas bäst säljande soloartist inom populärmusiken. Men hans artisteri blev också betydelsefullt på andra sätt. Presley bidrog till att den förr så tabu-belagda afroamerikanska musiken tog plats i rocken, och blev på så sätt en kontroversiell katalysator för acceptansen av ”the Black culture” i USA. Hans existens kom också att ha stort inflytande över de kommande 50 årens populärmusik och ungdomskulturer.
Med en säregen röst, sensuellt skakande höfter och en cool personlighet blev Elvis dessutom föremål för unga kvinnors beundran, och någon som framkallade avundsjuka hos de flesta unga män. Som Leonard Bernstein en gång sa: ”Elvis Presley är den starkaste kulturella kraften för 1900-talet”.
Elvis växte upp i Tupelo, Mississippi, men flyttade vid 13 års ålder till Memphis, Tennessee. Snart skulle han komma att bli den största musikexporten från staden som också huserade med stjärnor som Aretha Franklin, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash, Roy Orbison, Otis Redding, och B.B. King.
Presleys första singel, ”Heartbreak Hotel”, släpptes 1954 på etiketten RCA och blev början på en fantastisk serie hits som gjorde Elvis till en stjärna med en överväldigande kommersiell succé. Beroende på vem som räknar har man uppskattat att Elvis gjorde mellan 655 och 711 inspelningar. År 2011 hade stjärnan spelat in 167 guld- och platinaalbum och singlar. Enligt RCA har Presley sålt över en biljon skivor.
Elvis karriär fick ett avbrott i och med hans militärtjänstgöring 1958 till 1960. Men under den tiden lyckades han ändå pricka in 10 stycken topp 40-hits.
60-talet blev mer turbulent, vilket till stor del berodde på Presleys försök att göra karriär som skådespelare i Hollywood. De frustrerande fansen kritiserade detta och menade att Presley övergett sina musikaliska rötter. Men allt förläts i och med sångarens uppmärksammade comeback 1968, vilken inleddes med en lång period av turnerande. Den nya Elvis-epoken fick sitt klimax med 1973 års historiska Aloha From Hawaii – den första konserten att livesändas i TV via satellit.
Trots en återuppväckt karriär och miljontals fans omkring sig började Presley själv må allt sämre. Utmattad av ett helt liv i rampljuset och många år av missbruk försämrades hans hälsa drastiskt och 1977, vid 47 års ålder, dog Elvis Presley i sitt hem i Graceland.
Men Presleys bortgång ledde bara till att kulten kring honom ökade. Detta bidrog också till att det kom fram ett stort antal imitatörer. Vid tiden för sin död fanns det omkring 170 kända ”ETAs” (Elvis Tribute Artists). År 2000 uppskattade man att dessa hade ökat till cirka 85 000 världen över. Även om de tusentals personer som ägnat sitt liv åt att imitera ikonen kan sägas ha haft en trivialiserande effekt på Presleys image, visar det också på det enorma inflytande som sångaren faktiskt hade på sin omvärld.
Elvis Presleys liv är en historia om amerikansk succé, men också den om en amerikansk tragedi. Kanske är det också därför som vi inte släpper taget om sångaren och hans fantastiska musikskatt.
[wimp type=”album” id=”38091708″]Thomas Jäderlung Amazing Trio – Plays Jazz[/wimp]
Jazzapparat är ett projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot Thomas Jäderlund Amazing Trio som är aktuella med albumet Plays Jazz, där de valt att tolka musik från jazzgiganterna Charles Mingus och Ornette Coleman. Vi tog kontakt med frontmannen Thomas Jäderlund för att få veta lite mer om plattan. Längst ner i inlägget finns också Thomas spellista med några personliga favoritlåtar.
Hej Thomas! Kan du berätta lite om ert senaste album – Plays Jazz?
– För några år sedan kände jag en stark lust att starta något nytt, pröva något nytt – en ny utmaning. Tankarna landade i att försöka tolka musik från mina stora förebilder samt att bilda en liten ensemble. Detta skulle innebära ett större utrymme och en utmaning för mig som saxofonist. Redan efter vår debutkonsert kände vi att detta måste få leva vidare och ett par år senare var vi redo att spela in den här plattan.
Hur skiljer sig det här albumet från tidigare projekt?
– I mina tidigare skivproduktioner har det nästan uteslutande handlat om nyskriven originalmusik, antingen av mig eller någon annan i bandet. Här tolkar vi istället kompositioner från två giganter inom jazz- och improvisationsmusik: Charles Mingus och Ornette Coleman. Två nydanare inom jazzen som dessutom haft stort inflytande på mitt eget musikskapande.
Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda – vilka skulle du då välja?
– Oj, jag skulle kunna sätta ihop 100 sådana grupper! Men okej. Jag lyssnade mycket på Miles Davis ”elektriska” period som ung, särskilt en platta som heter Live Evil från tidigt 70-tal. Rykten från den tiden säger att Miles hade planer på att samarbeta med Jimi Hendrix, vilket naturligtvis gick i stöpet i och med Jimis bortgång. Det bandet hade jag gärna varit med i, med Michael Henderson på bas och Jack DeJohnette på trummor.
[wimp type=”playlist” id=”ab2cd1a3-6e88-4e68-bf3a-4bea99dd9d0d”]Jazzapparat: Thomas Jäderlunds favoriter[/wimp]
Hur mår den svenska jazzscenen idag?
– Bra och dåligt! Återväxten är mycket god, det vet jag som också undervisar på improvisationsutbildningen vid Högskolan för scen och musik på Göteborgs universitet. Väldigt många unga människor vill väldigt gärna syssla med detta. Söktrycket är enormt till dessa utbildningar runt om i Sverige! Det tas också många nya, kreativa initiativ och då särskilt bland de unga. Det kan handla om att starta upp spännande spelställen, bilda genreöverskridande konstellationer med mera. Men! Antalet arrangörer med möjlighet att betala rimliga gager till musiker har sjunkit drastiskt sedan jag började spela på heltid i början av 80-talet. Många jazzklubbar finns tack och lov kvar, men många, och särskilt de i mindre städer arrangerar betydligt färre konserter per år. Alla studieförbund, skolor, kommunala kulturförvaltningar och liknande, som förr hade budget för att ordna livekonserter, har idag inga medel alls – katastrof!
Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?
– Ja, som musiker blir man självklart kräsen vad gäller ljudkvalitet, det följer med yrket. Man eftersträvar att det sound man jobbat på i många år ska återges så nära sanningen som möjligt – både live och på CD eller dylikt.
2014 går mot sitt slut och vi kan se tillbaka på ett år med en mängd fantastiska klassiska album.
Här får du den bästa musiken från det gångna året, samlat i en spellista med ett spår från varje platta. Men som vanligt kan du också höra hela albumen genom att klicka på länken bredvid låtarna. Lyssna och njut!
Den här spektakulära musiken spelades in samtidigt som utomhustemperaturen föll ner mot -30 grader på det lokala operahuset i Perm (Ryssland). Den sammansvetsade gruppen av musiker och sångare hade bara ett mål i sikte: att leverera den mest kompromisslösa inspelningen av Mozarts opera under de mest optimala arbetsförhållandena. Man arbetade dag och natt med att finjustera alla små detaljer – och resultatet talar för sig självt!
På det här albumet hör vi Leonidas Kavakos spela tillsammans med den 27-åriga pianisten Yuja Wang – som också är en av världens mest efterfrågade unga musiker på den internationella musikscenen. De två talangerna inledde sitt samarbete under 2013 års Verbier Festival, och har sedan fortsatt med det här albumet samt med att göra gemensamma konserter vid sidan av sina egna turnéer.
Inspirerad av Beatles, Bach, punk-rock och electronica, blandar Max Richter barockmusikens skönhet med minimalism, klassisk instrumentation och modern teknik. Resultatet är en monumentalt musikaliskt universum som omfattar konserter, operor, baletter, konst, videoinstallationer, film, teater och TV samt ett antal kritikerrosade soloalbum som även innehåller poesi och litteratur. På Richters senaste album har han tagit ett av världens mest kända musikstycken från den klassiska världen – Vivaldis Fyra Årstider – och ”komponerat om det” för att passa 2010-talet.
På det här albumet hör vi en kör av solister – nämligen några av Norges mest kraftfulla sångare, flera av dem med internationella karriärer: Carsten Stabell, Yngve Søberg, Marius Roth Christensen, Henrik Engels, Hallvar Djupvik, Thor Inge Falch, Espen Langvik, Ole Jörgen Kristiansen, Rolf Magne Asser, Håvard Stensvold, Fredrik Otterstad, Kjetil Støa och Jens-Erik Åsbø. Med albumet och projektet önskar man inte bara att presentera hög musikalisk kvalitet, utan också att bygga broar mellan olika kulturer inom musik. Detta gör man med en blandning av ett mycket högt konstnärligt uttryck, en rejäl portion humor och en helt otrolig energi.
Den unga cellisten Alisa Weilerstein har av BBC Music Magazine beskrivits som ”en av de mest extraordinära solisterna av sin generation”. På den här plattan, som följer upp hennes kritikerrosade debutalbum, har hon valt Dvoráks konsert för det instrument som hon behärskar som få. I den här nya tolkningen kastar Weilerstein, dirigenten Jiri Belohlavek och Tjeckiska Filharmonikerna nytt och visionärt ljus på den tjeckiska kompositörens episka konsert. Tillsammans fångar de Dvoráks ande och hans djupt rotade kärlek till sitt älskade hemland.
Verdis opera Giovanna d’Arco uruppfördes på La Scala i Milano 1845, och blev hans sjunde i rad. Den dramatiska berättelsen om jungfrun som bränns på bål, framförs här av den ryska sopranen Anna Netrebko. Inspelningen ägde rum under Salzburg Festival 2013 och på rollistan hittar vi även tenoren Plácido Domingo, här i sin nya roll som baryton. Münchner Rundfunkorchester och Philharmonia Chor Wien leds av den italienska dirigenten Paolo Carignani.
Här hör vi Per Nørgårds 1:a och 8:e symfoni, inspelade av den välkända symfoniorkestern Wiens filharmoniker. Med denna premiärinspelning kastar de nytt ljus över en av nordens mest visionära röster och en av vår tids största symfoniker. Under ledning av den finska dirigenten Sakari Oramo är dessa framföranden av Nørgårds symfonier 1 & 8 – två symfoniska milstolpar skrivna med nästan 60 års mellanrum – den legendariska orkesterns första inspelning av ny nordisk musik. ”Musiken jag ville höra fanns inte där” – har Per Nørgård själv sagt om varför han började skriva musik, vilket också är en attityd som bestått.
Förväntningarna är alltid skyhöga när den årliga ”Sommernachtskonzert” närmar sig och publiken strömmar till det gamla slottet Schönbrunn för att höra Wiens filharmoniker spela under bar himmel. Det brukar vara magiska konserter och i år var inget undantag! Konserten ägde rum den 29 maj och i år medverkade även den kinesiska pianisten Lang Lang och dirigenten Christoph Eschenbach i ett mycket varierat program.
Musikälskare världen över sörjde då en av världens främsta dirigenter – den italienska maestron Claudio Abbado, gick bort i januari i år. Och han var inte bara en stor dirigent. Under sina sista tio år, då han för övrigt också återhämtade sig från en allvarlig sjukdom, startade han en suverän orkester – Lucerne Festival Orchestra. Abbado lyckades lyfta orkestern till en nivå som konsertbesökare världen över aldrig tidigare upplevt. Och det var konserten vi hör här som fick såväl recensenter som publik på fall. Konserten ägde rum på Lucerne Festival 2013, och på den här inspelningen hör du programmets andra del. Denna var också dedikerad till Anton Bruckners nionde och sista symfoni – ett verk som Bruckner aldrig lyckades färdigställa.
Den italienska tenoren Carlo Bergonzi, som också dog 2014, måste ses som en av 1900-talets största sångare inom sin genre. Carlo Bergonzi blev 90 år gammal och lämnar en stor och varierad diskografi efter sig. På detta album hörs sångaren i några av hans största ögonblick, med framföranden från några av de operor han älskade mest men också behärskade som få: La Bohéme, Tosca, Don Carlos, Trubaduren, Aïda och Rigoletto.
Den 27-årige rysk/tyska pianisten Igor Levit är aktuell med sitt andra album där han spelar Bach, och närmare bestämt Bachs Partitas – BWV 825-830. Levit anses vara en av sin generations största talanger och har redan fått ta emot många utmärkelser. Han vann även pris vid årets upplaga av ECHO Award i München. Med det här albumet förstärker han sin position som en av dagens mest talangfulla unga pianister.
Med fokus på musik av ”dansande karaktär” är detta album, som också har den mycket passande titeln ”Dances”, inspirerat av den framgångsrika pianisten och kompositören Ferruccio Busoni och dennes brev till sin dåvarande elev Egon Petri. I brevet föreslår Busoni att Petri bör skapa ett ”dansprogram” som tema för en konsert. Benjamin Grosvenor fann detta koncept så intressant att han själv komponerade ett liknande program för sin debutkonsert på Queen Elizabeth Hall 2012.
På det här albumet fokuserar violinisten Daniel Hope på Hollywood, och tar oss med på en musikalisk resa där han uppsöker musik från landsförvisade europeiska kompositörer såsom Miklos Rozsa, John Waxman, Hanns Eisler och Erich Wolfgang Korngold. Centralt för albumet står dock Korngolds vidunderliga violinkonsert. Skivan innehåller också moderna soundtrack-klassiker från filmer som Schindler´s List, American Beauty och Cinema Paradiso. Allt som allt ger albumet utrymme för reflektion över det starka musikaliska inflytande som exilkompositörerna hade och fortfarande har på våra samtida filmkompositörer.
På det här albumet har den unga pianostjärnan Alice Sara Ott valt att samarbeta med kollegan Francesco Tristano. De är båda otroligt begåvade och ofta inblandade i innovativa projekt. Albumet, som bär titeln ”Scandale” baseras på skandalen som ägde rum 29 maj, 1913 på Théâtre des Champs-Élysées i Paris. Detta vid uruppförandet av Stravinskijs ”Le Sacre du Printemps” som inte föll den kräsna Paris-publiken i smaken. Och när två framstående unga konstnärer väljer att spela stycket för två pianon finns det verkligen anledning att spetsa öronen! På albumet framför de, utöver Sacre de Printemps, också Ravels ”La Valse”, Rimsky-Korsakovs “Scheherazade” samt en helt ny komposition av Tristano själv.
Den norska stjärnpianisten Leif Ove Andsnes har gjort en lång resa under de senaste åren – en resa tillsammans med Beethovens fem pianokonserter och Mahler Chamber Orchestra. Och den har resulterat i hela tre album, varav det sista släpptes i år. När Leif Ove Andsnes och Mahler Chamber Orchestra nu har valt att lägga flera år på att spela dessa konserter, är det inte utan anledning. Musiken är för det första otroligt vacker, men är också en stor utmaning – för vilken pianist och orkester som helst. Samtidigt ger den också Andsnes möjligheten att uttrycka det han önskar, då han själv dirigerar orkestern från sin plats bakom flygeln. Andsnes har idag genomfört minst 144 konserter i 44 olika länder.
I mars 1995 lanserade Deutsch Grammophon ett av sina många flaggskepp, vilket också satte en ny standard för återutgivningar av inspelningar från LP-eran. “The Originals”-serien – med sin eleganta logotyp, sina suggestiva illustrationer, förträffliga innehåll och överkomliga pris, välkomnades varmt av musikälskare världen över. Njut av det här albumet som innehåller musik från Bach, Beethoven, Schubert och Carl Orffs legendariska inspelningar med Herbert von Karajen, Carlos Kleiber, Martha Argerich och många, många fler.
Danmarks nationalkompositör har på senare år fått en stor publik i New York, där tiotusentals amerikaner redan välkomnat honom på Lincoln Center Avery Fisher Hall. På detta album hör vi New York Philharmonic som bland annat haft Leonard Bernstein som sin chefdirigent, det vill säga för den 1:a & 4:e symfonin. Självaste Alan Gilbert har vid flera tillfällen också uttalat att: ”Nielsens tid är kommen!” Och det måste man säga att den har.
För första gången undersöker Bartoli den musikaliska guldgruva som finns i barockmusiken från Tsarryssland. Detta med musik från tre av 1700-talets stora tsarinnor: Anna, Elisabeth och Katarina den stora. Musiken är skriven av italienska och tyska kompositörer som jobbade i det ryska hovet vid den tiden. Det här albumet kastar nytt ljus på en otroligt betydelsefull tid för Ryssland där man både kom att forma sin politik och kultur i riktning mot den upplysta västvärlden.
Carsten Dahl är en av Danmarks mest aktiva och produktiva musiker med konsertverksamhet över hela världen. Hans senaste projekt är J. S. Bach´s Goldberg Variations. Detta är en utmaning även för de mest erfarna och klassiskt utbildade pianisterna, men för Carsten Dahl innebar det ytterligare en svårighet. Detta då han är autodidakt och inte läser noter. Därför har han tillbringat flera år bara för att lära sig musiken och ytterligare tid för att hitta sitt eget sätt att framföra den på. Och det måste man säga att han verkligen har lyckats med.
Gustavo Dudamel återupptar sina inspelningar av Mahlers symfonier med den här inspelningen av den ovanliga och mystiska 7:e symfonin. Själv har Gustavo Dudamel sagt att den 7:e symfonin är ”en symfoni som har allt” – ”från kaos till härlighet, sarkasm till ömhet, från en begravningsmarsch till en förförande tango. Det är en kosmisk symfoni av galaktiska, känslomässiga räckvidder”. Under det senaste årtiondet har Dudamel vuxit samman med sina bröder och systrar i Simón Bolívar Symphony Orchestra från Venezuela. Det är inte längre bara ett projekt som ska hjälpa barn ut ur fattigdom – de har också tagit sig in på världens musik- och konsertscener som en orkester som bör likställas med många av de riktigt stora.
Ett av årets bästa plattor kommer från den kinesiska stjärnpianisten Lang Lang som ägnat ett helt album åt musiken från Wolfgang Amadeus Mozart. Här kan du höra två av Mozarts älskade pianokonserter och ett antal av hans solopiano-sonater. Lang Lang ackompanjeras av dirigenten Nikolaus Harnoncourt samt av Wiens filharmoniker.
”Oavsett av vad jag spelar in, är det alltid en spegling av min känslomässiga och psykologiska situation”. Så sa Elīna Garanča tidigare i år. Med andra ord är ”Meditation” ett mycket personligt album, precis som hennes skivor brukar vara. Här sjunger hon ett urval av lugna och vackra stycken från flera lettiska kompositörer, men också från mer kända namn som Mozart, Bizet och Mascagni.
För 40 år sedan påbörjade den italienska pianisten ett av sitt livs största projekt – inspelningen av Beethovens pianosonater. Och med det här albumet avslutar han också den här omfattande processen. Albumet, som släpptes av det ikoniska skivbolaget Deutsche Grammophon (som Pollini jobbat med under hela sin karriär) innehåller sonaterna no. 16-20.
På det senaste albumet från den ryska superstjärnan Anna Netrebko sjunger hon bland annat Strauss ”Vier Letzte Lieder ”- ett riktigt utmanande stycke. Hon får också sällskap av några av nutidens mest betydelsefulla dirigenter och musiker – Daniel Barenboim och Staatskapelle Berlin. Här framför de bland annat också Strauss ”Ein Heldenleben”, som för övrigt blev Strauss sista musikaliska dikt. Det är också ett stycke som många betraktar som Strauss egna självbiografi.
På det här albumet framför sopranen Patricia Petibon franska chansons från kompositörer som Satie, Poulenc, Fauré, Hahn och Rosenthal. På albumet gästas hon också av en av hennes mest trogna musikaliska samarbetspartners – Susan Manoff. Andra gästinhopp kommer från stjärnviolinisten Nemanja Radulovic och skådespelaren Olivier Py.
Det var mina klassiska favoriter från 2014. Och nu vill jag passa på att önska dig ett riktigt Gott Nytt År så hörs vi igen under 2015!
Om du har du några frågor eller kommentarer är du välkommen att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com
Men nu tänkte vi även ta oss en titt på vilka album som fått högst betyg i år. I samarbete med företaget Popyoular kan vi idag presentera årets mest kritikerrosade plattor! Vi tittar både på vilka album som fått högst betyg i US/UK samt i Sverige. De stora vinnarna här är Aphex Twin, St. Vincent och The War On Drugs som fått höga betyg i såväl Sverige som i US/UK. I Sverige hittar vi annars betydligt fler svenska akter på listan, som dessutom toppas av Lorentz för hans hyllade debutalbum Kärlekslåtar.
Jul, jul strålande jul – äntligen är vår favorithögtid här! Och vad vore en jul utan musik? I WiMP hittar du den bästa julmusiken – för alla olika tillfällen och stämningar. I år har vi satt ihop ett helt gäng med spellistor som passar perfekt för den annalkande högtiden. God Jul önskar vi på WiMP!
Varje år trillar det in en stort antal nya jullåtar, och så även inför julen 2014! Här hittar du både nya tolkningar av klassiska jullåtar samt helt nyskriven julmusik. Sam Smith, The Magic Numbers, Pentatonix, Weeping Willows och Ariana Grande är bara några av de artister som satsat på att släppa jullåtar i år, men här hittar vi också guldkorn från nya och relativt okända akter.
Julmusik: Popjul
Trött på körsång och långsamma ballader? I den här spellistan hittar du några poppiga jullåtar från artister som Mauro Scocco, CeeLo Green och Rod Stewart, samt nyare tillskott från exempelvis Owl City, Ariana Grande och Meghan Trainor. Men självklart hittar du här också klassiker från Wham!, Band Aid och Mariah Carey. Och det blir trots allt ingen jul utan Just D:s ”Juligen”.
Julmusik: Klassisk musik för julen
Pophits i all ära, men den bästa julmusiken kanske ändå kommer från de klassiska kompositörerna? Håller du med om detta så har du hittat spellistan för dig! Här tar vi dig med på en musikalisk resa och tipsar om vilken klassisk musik som passar bäst för denna vackra säsong. Och du får inte bara ta del av de mest kända och berömda låtarna, utan också en hel del stycken som du kanske aldrig hört förut.
Julmusik: American Christmas
Dagens populärmusik hade inte varit densamma utan Nat King Cole. Hans varma röst bär mycket av julens budskap om gemenskap, vilket också var något han förespråkade under sin livstid. Och Cole är den naturliga inkörsporten till denna samling av amerikanska standardlåtar i julkostym. Bing Crosby, Frank Sinatra, Ella Fitzgerald, Gene Autry och Mahalia Jackson – alla innehavare av exceptionella röster, oavsett tid och plats. Deras versioner av dessa julsånger har genom åren givit en påtaglig känsla av nostalgi. Kanske satte nämnda artister fingret på något som har försvunnit i våra hektiska scheman. När julstressen närmar sig är i alla fall en sak säker: det här är musik att sänka axlarna till!
Julmusik: Alternativa julsånger
Trött på de gamla vanliga julsångerna? Eller är du sugen på att krydda december med något annat än Wham!, Michael Bublé och Mariah Carey? Vi har samlat ett gäng alternativa julsånger som kanske känns lite mindre varuhus. Här får du lite emo-julstämning från Smashing Pumpkins, karibisk jul med Bob Dylan, indie-coolness från The Strokes sångare Julian Casablancas och mycket mer. Och vad vore egentligen julen utan The Pogues klassiker ”Fairytale of New York”? Lyssna och njut!
Julmusik: Cozy Christmas
Stressad inför att ge dig ut i julklappshandeln? Varför inte bara strunta i det och istället ägna din ledighet till att ta det lugnt? Julen handlar ju trots allt om gemenskap och stillsamhet. I den här spellistan har vi samlat några mysiga och lugna favoriter, som på ett kick får dig att sänka axlarna och slappna av. Diana Krall, Sam Smith, Idina Menzel och Carola är bara några av de artister som hjälper till att mysa till det ordentligt! Ha en riktigt lugn och skön jul!
Julmusik: Soul Christmas
Klassiska jullåtar i all ära, men den svängigaste julmusiken kommer utan tvekan från soulen. Här har vi samlat ett knippe klassiska låtar som förenar den amerikanska soultraditionen med den klassiska julkänslan. Direkt från 60- och 70-talets Amerika med produktioner från det mytomspunna Motown. Här hittar vi bland annat medryckande julmusik från The Jackson 5, romantiska kärlekstexter från Isaac Hayes och duetter med bland andra Mari Jones & Johnny Moore.
Julmusik: Cool Jazzjul
Och efter att du plöjt igenom soullistan bör du genast gå över till vår sköna jul-jazz-lista. Här hittar vi coola jazzkatter som Diana Krall, Wynton Marsalis, Bill Evans och The Swingle Singers. Självklart hör du dessutom Ella Fitzgeralds ikoniska tolkning av klassikern ”Have Yourself A Merry Little Christmas”. Dessutom jazziga svenskar som Georg Waldenius, Monica Zetterlund och Svante Thuresson. En riktigt svängig, skön och avslappnade lista som passar perfekt för julminglet!
Julmusik: Blue Christmas
Gillar du country och folk? Då har du hittat rätt! I den här spellistan har vi nämligen samlat sköna jullåtar från några av de största countryartisterna. Emmylou Harris glänser i den vackra balladen ”Away In A Manger”, Brad Paisley bjuder på äkta country-sway i ”Silver Bells” och så hör vi Willie Nelsons i den gamla godingen ”Pretty Paper”. Det är bara att packa väskorna – snart befinner vi oss på julmiddag i Nashville!
Julmusik: Happy X-Mas!
Och så avslutar vi julguiden med att bjuda in till fest! Det går ju inte att soffmysa sig igenom hela julen. I den här spellistan har vi samlat de allra gladaste och mest peppigaste jullåtarna – både gamla klassiker och nyare tillskott. Earth, Wind & Fire, Just D, Wham! och Ariana Grande är bara några av de artister som hjälper till att höja stämningen.
Jazzapparat är ett projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot jazzbandet Je Suis som nyligen släppt det hyllade albumet Ça va? (Live at Fasching) samt LP:nÇa va pas du tout!. Vi tog kontakt med medlemmen Niklas Barnö och pratade om arbetet med plattorna, bandets utveckling samt ljudkvalitet. Dessutom tipsade Niklas om sina favoritlåtar just nu, som du hittar i spellistan längre ner.
Hej Niklas! Ditt band Je Suis! har precis släppt albumet Ça va?” (Live at Fasching) samt LP:n ”Ça va pas du tout!” (Live from Umeå Fazz Festival). Kan du berätta lite om plattorna?
– Blod, svett och många tårar samlade på två skivor. Je Suis!’s sista dödsryckningar eller början på något ännu större? Musiken är full av desperation, ångest och glädje, har flera ansikten och kommer definitivt störa på det ena eller andra sättet. Hur mår du? Jag mår skit!
Hur skiljer sig dessa album från tidigare saker ni gjort?
– Att spela in skivorna live har haft stor betydelse. Je Suis! är ett liveband och gör sig bäst med en lyssnande skara människor att spela för eller med. Gruppen har utvecklats väldigt mycket sen senaste skivan och samspelet har tagits till en ny nivå.
Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda, vilka skulle du välja då?
– Jag har väldigt svårt att tänka i de här banorna. Ofta föredrar jag att lyssna på magiska musiker. Det finns en stor risk att jag går in och förstör annars. Med det sagt så hade det varit en dröm att få jamma lite med Don Cherry, Charlie Haden och Carlos Falanga. Tror det hade varit en mycket speciell upplevelse!
– Musikaliskt mår den väldigt bra. Det finns oerhört mycket produktivt folk som skapar ny spännande jazz hela tiden. Nu gäller det bara för samhället att hänga med och skapa speltillfällen samt bättre förutsättningar för turnéverksamhet så alla dessa begåvade människor kan få ge sig ut i Sverige/Europa/världen/rymden och förgylla folks liv!
Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?
– Självklart är det viktigt att saker man lyssnar på återges på ett kvalitativt sätt. Jag tycker det finns fördelar med de olika alternativ till lyssning som erbjuds idag (CD, LP, WIMP, osv.) Det är viktigt att inte ljudkvaliteten glöms bort – speciellt då jazz ofta har en akustisk approach.
2014 blev det stora genombrottsåret för artister som Seinabo Sey, Banks och Sam Smith. Under 2015 ser vi fram emot att få höra minst lika många guldkorn och tar oss därför en titt in i spåkulan, och listar de vi tror kommer utmärka sig lite extra under det kommande året. Här har vi plockat ut fem internationella och fem svenska artister som vi tror kommer bli tongivande för 2015. Alla dessa hittar du även i vår spellista, tillsammans med ett gäng andra artister som vi tror kommer synas mycket under året.
WiMP rekommenderar: 5 internationella artister att hålla koll på under 2015
Eaves
Han ser ut som en blandning av Taylor Hanson och en ung Neil Young, och sjunger lika vackert som systrarna Söderberg i First Aid Kit. När den unga Leeds-talangen Joseph Lyons aka Eaves debut-EP ramlade in i WiMP tidigare i höstas fick vi stora dåndimpen. Det här är lågmäld, vacker och genuin musik, vilket vi tror kommer gå hem stort under 2015. Frågan är nu bara vilken stor indie-film som kommer lägga beslag på ”Timber” först.
Kygo
Tidigt i våras började gemene man få upp ögonen för den norska DJ:n och producenten Kygo – detta efter hans cocktail-gungande remix på Kyla La Granges ”Cut Your Teeth”. Snart spelades låten ÖVERALLT och Kygo blev på många sätt 2014 års soundtrack till avslappnat öl-häng. Under 2015 kommer vi med största sannolikhet få se Kygos egna karriär ta fart på allvar, och när året är slut bör hans debutalbum ligga högt på det flesta mest-spelade-listorna.
Kwamie Liv
Med sin skönt melankoliska stämma och sina edgiga rnb-låtar är det inte svårt att förstå varför Kwamie Liv jämförts med storheter som Lana Del Rey och M.I.A. Det unga stjärnskottet har på kort tid kommit att bli en av Danmarks mest hajpade artister, och vi skulle bli förvånade om vi inte kommer få se mycket mer av Kwamie under 2015. Lyssna bara på låten ”5 am” från den magiska debut-EP:n Lost in the Girl – det här kan bli riktigt stort!
Kwabs
Den andra britten på den här listan kommer från London. Kwabs, eller Kwabena Sarkodee Adjepong som han egentligen heter, har pluggat jazz på Royal Academy of Music men håller nu istället på att utvecklas till nästa stora soulpop-stjärna. Han lär med andra ord inte behöva knega på några jazzklubbar. Singeln ”Walk” har redan över 6 miljoner visningar på YouTube och producenter som SOHN och Dave ”The Invisible” Okumu har köat för att få jobba tillsammans med honom. Under 2015 tror vi att Kwabs kommer klättra på listor världen över och få miljontals nya anhängare.
Wolf Alice
Om det var ett band man pratade extra mycket om under 2014 så var det brittiska Wolf Alice. Den unga kvartetten slog igenom med singlarna ”Fluffy” och ”Bros”, och blev snart hyllade av de mest svårflirtade av musikkritiker. Med ett sound som doftar skön 90-tals-rock á la My Bloody Valentine och Nirvana – eller ”distorted pop” som de själva kallar det, är det mycket svårt att inte gilla Wolf Alice. Det här kommer bli 2015 års stora indie-snackis.
WiMP rekommenderar: 5 svenska artister att hålla koll på under 2015
Amason
Ända sedan releasen av den fantastiska singeln ”Went To War” har vi hållit ögonen på den svenska supergruppen Amason. Därför hoppade vi av glädje när vi fick reda på att bandet släpper sitt debutalbum i januari. Med sina drömska och 70-tals-doftande poplåtar har bandet hittat ett unikt sound som känns helt rätt i tiden. Under 2015 tror vi att landet kommer drabbas av Amason-feber och vallfärda till gruppens spelningar. Det kommer i alla fall vi. Hurra!
1987
Under 2014 tog producenten, sångaren och låtskrivaren Victor Holmberg steget ut i rampljuset. Som 1987 gav han oss de drömska och svävande singlarna ”Michelle” och ”Ocean”, som direkt hamnade på våra Rekommenderade-listor. Men det kanske ändå var med popexplosionen ”Bomb” som 1987 positionerade sig som en av Sveriges mest lovande akter. Under 2015 tror vi att det här kommer växa till sig rejält och 1987 bör snart vara ett namn på allas läppar.
OIAM
Hiphop-kollektivet OIAM började jobba tillsammans för två år sedan och släppte sin debut-EP så sent som i november. Men redan nu känner vi av vibbarna – det här kan mycket väl bli 2015 års stora hiphop-akt. Den hajpade Adam Kanyama känner många redan till. Men tillsammans med kollegorna Gedz och Samboii känns det som att han äntligen hittat sin grej. Det här är hittigt, egensinnigt och lekfullt. Bör spinna på radion under en stor del av nästa år. Watch out!
Tove Styrke
Efter IDOL-hetsen och en påstartad popkarriär tappade Tove Styrke lusten och tog ett break från musiken. Bara för att under 2014 återvända med ett helt nytt sound. Ett riktigt coolt sound dessutom! Istället för att köra på i gamla hjulspår satsade Tove istället på reggaedoftande dancehall med texter som ”The voice of the empire / the scene is on fire”. Lite hårdare, lite coolare och lite mer mystiskt. Under 2015 kommer vi garanterat få se mer av denna norrländska popkraft.
Zhala
Snacket om Zhala började då den mycket övertygande singeln ”Slippin´ Around” släpptes 2012. Många började räkna ner till albumsläpp, men ingenting hände. Men under 2014 års Grammisgala fick vi så äntligen se den konstnärliga Stockholms-sångerskan igen. Under året släpptes sedan singlarna ”Prophet” och ”I´m In Love” där den senaste fick en av årets bästa musikvideos. Och i början av 2015 ser det äntligen ut att bli albumsläpp! Zhala är en artist som alltid går sin egen väg och inte kompromissar med sig själv. Det tror vi också är framgångsreceptet till att bli en av 2015 års stora stjärnor.
Jazzapparat är ett projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Vi på WiMP älskar jazz, varför vi under det kommande året kommer att presentera alla releaser från Jazzapparat. Detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot sångerskan och pianisten Lindha Kallerdahl som i veckan släppte albumet Gold Quintet Solo. Vi tog kontakt med Lindha för att få reda på lite mer om albumet. Längst ner i inlägget hittar du även Lindhas spellista med hennes favoritlåtar just nu.
Hej Lindha!Du har precis släppt ditt nya album Gold Quintet Solo. Kan du berätta lite om det?
– Skivan är en kombination av min inre värld och bandets dynamik. En drömvärld som möter en gemensam verklighet. Jag är lycklig över att vi lyckades få ihop en skiva som talar ett så tydligt språk, och där improvisationen ger låtarna en vacker grund att stå på.
Hur skiljer sig det här albumet från tidigare projekt?
– Den är mer rakt på sak. Jag valde att vara mogen i mitt urval, och har lyckats våga stå för vad jag faktiskt tror på. Den är helt enkelt mig, just nu.
Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda, vilka skulle du då välja?
– Alla fyra i mitt band GOLD ( Samuel, Katrine, Fabian och Thomas ) plus John Coltrane, Alice Coltrane och Audun Kleive!
Hur mår den svenska jazzscenen idag?
– Den mår nog alldeles utmärkt – lite böjd och lite rå. Samtidigt trovärdig jazzens vackra tonspråk.
Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?
– Det är självklart väldigt viktigt! Men det är en stor rubrik för många viktiga detaljer. För mig är Åke Linton den främsta bäraren av briljant ljudkvalitet. Jag har haft den stora äran att få arbeta med honom flera gånger, och hans öron är stor konst. Dessutom vill jag nämna August Wanngren (en ny arbetspartner för mig) som fullständigt förtrollade skivan. Det är tack vare människor som dessa som vi musiker faktiskt låter så bra som vi låter.
I våra High Fidelity-spellistor samlar vi den mest välljudande musiken – och under 2014 har det blivit ett helt gäng med listor. När ett helt år nu har gått tycker vi också att det är på sin plats att faktiskt lyfta fram några låtar som utmärkt sig lite extra när det kommer till bra ljud och intressanta produktioner. Här vill vi också belysa de producenter som ägnat åtskilliga timmar, dagar och månader till att få musiken att låta så där fantastisk.
Vi på WiMP tycker att musik ska få låta som den gjorde när den spelades in i studion, och därför har vi också tagit fram vårt WiMP HiFi-abonnemang – streaming i lossless CD-kvalitet. Vill du testa på WiMP HiFi? Läs mer här.
Röyksopp & Robyn – Monument
Producent: Röyksopp / Robyn
En av årets största ljudupplevelser kom utan tvekan från den norska electronica-duon Röyksopp och deras samarbete med Robyn på EP:n Do It Again. Det catchiga titelspåret snurrade på radion största delen av året, men det var med den 10 minuter långa ”Monument” som trion kom att på riktigt svetsa sig fast i ljudhistorien. Det här är mycket väldimensionerat, och trots den massiva ljudbilden finns det en given plats för varenda liten detalj. Med dimmiga saxofonpassager, ett monotont driv och Robyns svala röst befinner vi oss snart på jazzklubb i Röyksopps electronica-rike.
Caribou – Can´t Do Without You
Producent: Dan Snaith (Caribou)
Snyggt är bara förnamnet när man pratar om Dan Snaith aka Caribous senaste album Our Love. För att vara ett electronica-album rymmer plattan också oväntat mycket värme, personlighet och närhet, vilket kanske också varit vägen till Caribous stora kommersiella succé. ”Can´t Do Without You” är en experimentell electronica-hymn där Snaith använder sig av många av de effekter som finns på en producents palett. De repetitiva vokalinslagen bidrar till dess sköna och tillbakalutade uttryck, och uppfyller också själva meningen med låten – känslan av att inte kunna sluta tänka på någon.
Beck – Blue Moon
Producent: Beck
Ett av våra favoritalbum från 2014 var helt klart Becks album Morning Phase, där den nu 44-åriga gamla popikonen satsat på ett betydligt mer lågmält och organiskt sound. På ”Blue Moon” bjuds vi på drömsk folktronica, som gjord för vackra solnedgångs-bilfärder längs amerikanska highways. En stor ljudbild – både på djupet och på bredden, som ger lyssnaren känslan av att själv stå på scenen till en av Becks arenaspelningar.
Pink Floyd – Side 1, Pt 2 – It´s What We Do
Producent: David Gilmour / Youth / Andy Jackson / Phil Manzanera
När man frågar människor vilken musik som egentligen låter bäst, svarar många Pink Floyd. Det brittiska rockfenomenet kom också att tidigt bli affischnamn för HiFi-utrustning, där deras album i många fall användes för att testa ut marknadens nya stereos. När David Gilmour & Co så bestämde sig för att 2014 sammanställa deras sista skiva, var intresset från publiken självklart skyhögt. Även om The Endless River kanske inte kan mäta sig mot klassiker som Dark Side Of The Moon eller Wish You Were Here, hittar vi här många ljudmässiga diamanter. Som till exempel på ”Side 1, Pt 2 It´s What We Do” där vi tas med på en närmast science fiction-liknande resa genom Floyds magnifika ljuduniversum. Dessutom årets snyggaste gitarrpartier. Se till att också kolla in vår intervju med producenten Andy Jackson och gitarristen Nick Mason där de berättar mer om hur plattan kom till.
Lykke Li – Gunshot
Producent: Lykke Li / Greg Kurstin / Björn Yttling
Sveriges egen indiedrottning återvände under 2014 med ännu ett hyllat album. Och I Never Learn blev också det album som på riktigt markerade sångerskans övergång från quirky pop a la ”Little Bit” till nattsvart voodoo-indie. Vår favorit är utan tvekan ”Gunshot” med dess massiva och ödesmättade sound, tillsvarvat av stjärnproducenterna Greg Kurstin och Björn Yttling. De avskalade verserna med orgel, percussion och sång bygger upp spänningen i låten som sedan fullkomligt exploderar i de stora refrängerna, som trots sin rymd är otroligt fokuserade.
Daniel Lanois – Opera
Producent: Daniel Lanois
Daniel Lanois kanske är mest känd som producent, där han jobbat med storheter som U2, Peter Gabriel och Emmylou Harris. Men så gör han egen musik också! På 2014 års Flesh And Machine, beger sig Lanois in i den ambienta världen , där han försöker hitta nya och aldrig tidigare upptäckta ljuduniversum. Ett ambitiöst projekt som också kom att bli en riktig fullträff. Vårt favoritspår ”Opera” går i ett högt tempo och bjuder galna panoreringar, men lyckas ändå kännas sakral. Med en Roland 808-trummaskin som grund bygger Lanois sedan på lager för lager och skapar en skön ljudbild. Här har Lanois också medvetet använt fasfel och utnyttjat det som en effekt som skapar ytterligare en dimension i musiken. Detta är annars mycket ovanligt inom musikproduktion, men fungerar förvånande bra i det här fallet. Lyssnar man på hela plattan är också efterföljande ”Aquatic” en perfekt fortsättning härifrån. Här kan du kolla in vår track-by-track-special där Daniel Lanois själv beskriver plattan.
Tycho – Awake
Producent: Scott Hansen (Tycho)
Fantastisk indietronica kommer lastad. Scott Hansen aka. Tycho vet hur man samplar instrument och använder dessa för att bygga upp vackra ljudlandskap. Titelspåret från ”Awake” bjuder på ett precist och imponerande hantverk där Tycho direkt lockar in lyssnaren i sitt valv av drömsk melankoli. Och sedan kan man inte sluta lyssna. Tycho använder sig av gamla synthar och hårdvarueffekter så som Rolands legendariska Space Echo vilket förstärker den varma ljudbilden. Det var längesedan instrumental musik kändes så o-instrumental, och så tilltalande.
José James – U R The 1
Producent: José James / Brian Bender
Ett av våra favoritalbum i år kom från Blue Note-artisten José James som många gånger om hyllats för sitt innovativa sätt att blanda jazz med hip hop, electronica, pop och funk. Producerat av honom själv tillsammans med sitt band och ljudteknikern Brian Bender har While You Were Sleeping fått den personliga touch som man så ofta letar efter hos sådana här artister. Det känns aldrig platt eller musikhögskole-slickt utan kul, lekfullt och catchigt. På ”U R The 1” får vi skön, tillbakalutad och jazzig soul där släpiga trummor, enkla synth- och gitarrackord ligger till grund för James sömndruckna och sensuella röst. Ett exempel på hur en enkel ljudbild kan gripa tag i lyssnaren mycket mer än det överproducerade.
FKA Twigs – Pendulum
Producent: FKA Twigs / Paul Epworth / Joseph Hartwell Jones
En av årets mest hyllade nykomlingar blev utan tvekan FKA Twigs, eller Tahliah Barnett som den brittiska 26-åringen egentligen heter. Efter en framgångsrik danskarriär gick Tahliah över till musiken – något som kom att bli ett genidrag. Debutalbumet har hyllats av en enig kritikerkår och blev även utnämnt till Månadens HiFi-album i WiMP i augusti. Den snygga balladen ”Pendulum” bjuder på en innovativ produktion från Paul Epworth och Joseph Hartwell Jones, som blandar industriell percussion med sköna synthar och sparsmakade gitarrer. Och Tahliahs fantastiska röst förstås. Här har man dessutom jobbat mycket med pauser i musiken som blir en del av rytmen, vilket också fungerar utmärkt i sammanhanget. Lyssna och njut!
Eric Clapton feat. John Mayer – Lies
Producent: Eric Clapton, Simon Climie
Eric Claptons album The Breeze – An Appreciation Of J.J Cale var ett av årets mest populära album bland våra WiMP HiFi-användare. Och det med rätta. På ”Lies” – som också blev plattans mest populära spår, har Clapton bjudit in gitarrhjälten och kollegan John Mayer, också han populär i ljudnörds-kretsarna. Tillsammans kokar de ihop glittrande bluespop med obligatoriskt gitarrskryt och souliga körer. Clapton stormtrivs i den klassiska och punchiga ljudbilden. Riktigt snyggt.
Jessie Ware – Tough Love
Producent: BenZel
Årets snyggaste röst? Ja, många skulle nog hålla med mig om att Jessie Ware i alla fall ligger i toppskiktet av 2014 års vokalister. För titelspåret från senaste albumet Tough Love teamade Jessie Ware ihop sig med producent-duon BenZel (en något mystisk konstellation som enligt rykten består av två 18-åringar från Osaka), vilket visade sig vara lyckat. Från inledningens enkla driv, där distade trummor för låten framåt, till de drömska syntharna i sticket och den crescendo-liknande avslutningen, är det här rakt igenom en mjuk men samtidigt industriell produktion som passar perfekt till Wares sammetslena röst.
Sam Smith – Stay With Me
Producent: Jimmy Napes / Steve Fitzmaurice
Kanske en av decenniets vackraste låtar? Och dessutom ännu ett tydligt exempel på varför avskalad musik så ofta är det som också låter absolut bäst. I alla fall om man kan sjunga som Sam Smith. Jimmy Napes, som skrev låten tillsammans med William Phelps och Smith, har under de senaste åren haft hela tre förstaplaceringar på den brittiska topplistan: ”Stay With Me”, Clean Bandit & Jess Glynnes ”Rather Be” samt Naughty Boys ”La La La” som också gästades av Sam Smith. Napes hade dessutom en avgörande roll i electronica-gruppen Disclosures sound på succéplattan Settle. Bra fingertoppskänsla alltså! Och en sångare vi kommer få se mycket mer av under de kommande åren.
Woven Hand – The Refractory
Producent: Sanford Parker
Det Denver-baserade rockbandet Woven Hand, med David Eugene Edwards (föredetta sångare i 16 Horsepower) i spetsen har gjort sig kända för sin förmåga att blanda olika genrer och musikaliska stilar. Trots att många ifrågasatt bandets klart religiösa approach, där Edwards snarare kan ses som en predikant än en traditionell sångare, bjöd 2014 års Refractory Obdurate på musik som berörde på många olika punkter. Som på den mörka ”The Refractory” där bandet hittat den perfekta kombinationen av melodisk folk och suggestiv rock. En stor eloge till producenten Sanford Parker (Buried at Sea, Nachtmystium, Krieg, Pelican) som trots sin särpräglade metal-bakgrund lyckats kombinera och förvalta bandets olika uttryck så väl.
SBTRKT feat. Sampha – Temporary View
Producent: SBTRKT
Aaron Jerome aka. SBTRKT har kommit att bli en av electronica-världens mest hyllade artister och producenter. Men trots detta föredrar britten att hålla sig i bakgrunden och uppträder alltid i mask samt låter andra sjunga hans låtar. Däribland Sampha, som varit en frekvent samarbetspartner sedan debuten 2011. Tillsammans gjorde de också ett av de bästa spåren på 2014 års album Wonder Where We Land – den softa och souliga ”Temporary View”. Med trummaskin, orgel och arpeggio-synth bygger SBTRKT upp en enkel och luftig produktion för Samphas lena röst. Otroligt bra!
Neneh Cherry – Spit Three Times
Producent: Four Tet
Få artister har förmågan att blanda genrer, stilar oc. h uttryck lika lätt och följsamt som Neneh Cherry. På Blank Project– Cherrys första soloalbum på 17 år, vände hon sig till den Londonbaserade producenten Kieran Hebden (även känd som electronica-artisten Four Tet), samt till electroduon RocketNumberNine. Tillsammans skapade de en platta som är lika industriell och hård, som mjuk och vacker – och ständigt sammanhållen av Cherrys raspiga och närvarande röst. Från den här fulländade plattan tar vi med oss fantastiska ”Spit Three Times” – en suggestiv och rockig jazzkomet med en perfekt avvägd och minimalistisk ljudbild.
Kiasmos – Dragged
Producent: Kiasmos
Isländska artister brukar vara duktiga på att avfärda att de influerats av sitt hemlands dramatiska och karga miljö. Men frågan är om det inte alltid hörs på något sätt ändå. Så är i alla fall fallet med Kiasmos som utgörs av den bejublade piano- och stråkkompositören Ólafur Arnalds samt den elektroniska producenten Janus Rasmussen. Från deras debut hämtar vi den melankoliska ”Dragged” där piano, drömska synthar och stråkar bygger upp ett fantastiskt vackert ljudlandskap som för tankarna till, just det, Island. Kolla även in intervjun vi gjorde med Kiasmos tidigare i år.
Opeth – Moon Above, Sun Below
Producent: Mikael Åkerfeldt
Det svenska metalbandet Opeth har alltid gått sin egen väg. Detta blev också tydligt på 2014 års Pale Communion som hyllades för sin känslosamma och 70-tals-doftande mellotronrock. ”Moon Above, Sun Below” känns korrekt producerad ”by the book”, men bjuder samtidigt på intressanta och innovativa detaljer. Komplex låtstruktur som går från mangel till folkloristisk stämningssång till mystiskt 70-tals-mörker. Spännande och kul!
Röyksopp & Jamie Irrepressible – Here She Comes
Producent: Röyksopp
Efter succén med Robyn-samarbetet på Do It Again EP, fick Röyksopp nytt syre till att sätta ihop sitt album The Inevitable End, som precis som titeln antyder också kom att bli duons sista. Får vi inte höra något mer från Norges mest kända electronica-duo så måste ändå detta ses som ett värdigt avsked. Det snygga spåret ”Here She Comes Again” är som en kreativ lek med ljud, eller ett kaos när det är som mest organiserat. Som att duon bara fastnat för en enkel grej, och sedan behållit den som den är – här enkla synthar med mycket reverb. Det är modigt, och fungerar hur bra som helst.
Kwamie Liv – 5 am
Producent: Baby Duka / Kwamie Liv
Danmarks nästa stora musikexport kan mycket väl komma att bli den unga talangen Kwamie Liv. Med ett sound som för tankarna till såväl Lana Del Rey som till M.I.A. tog det bara några minuter innan vi förstod storheten i Livs debut-EP. Den lågmälda ”5 am ”tillhör en av våra favoritlåtar från 2014, och bjuder också på en riktigt cool produktion. Den relativt okända producenten Baby Duka imponerar stort, och bör kunna gå en ljus framtid till mötes.
Damon Albarn – Everyday Robots
Producent: Richard Russell / Damon Albarn
Den föredetta Blur/Gorillaz-medlemmen Damon Albarn har många gånger försett oss med förstklassig musik – men först på 2014 års soloalbum Everyday Robotsbrände till ordentligt. Plattan är, förutom en uppvisning av producenten Richard Russels förmåga att skapa något som känns lika tidlöst som modernt, också Albarns mest personliga album. Titelspåret briljerar såväl ljud- som textmässigt, eller vad sägs om textrader som: ”We are everyday robots on our phones/ In the process of getting home/ Looking like standing stones/ Out there on our own”.
Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig Jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!
Så går den upplyftande refrängen till årets mest spelade låt i WiMP, nämligen ”Din Soldat” från Albin!
Och det kanske inte kom som en så stor överraskning. Sedan låten, som skrivits av Mattias Andréasson (E.M.D) och Albin, började snurra på radion i våras har den legat högt på de flesta svenska topplistor, samt på WiMP Topp 100. Och för den debuterande rapparen från Nacka kom framgångarna som en total överraskning.
– Varken jag eller Mattias trodde nog att det skulle gå så här bra. Vi tyckte väl att låten hade hit-potential, men förväntade oss inte att få så mycket respons. Men sedan exploderade det, säger Albin när vi dyker upp på skivbolagets kontor för att dela ut priset för årets mest spelade låt.
Efter genombrottet gav sig Albin sedan ut på en omfattande Sverigeturné, som för övrigt fortfarande pågår. Och ett av hans mest minnesvärda ögonblick från året kommer också från en livespelning, nämligen den på årets upplaga av Östersunds-festivalen Storsjöyran.
– Det var 30 minuter av ren lycka kopplad mellan oss på scenen och de i publiken. Det var helt klart en av årets höjdpunkter.
Vem tycker du själv har varit bäst i år?
– Åh det finns många. Och det har kommit väldigt mycket starka låtar i år. Men om jag ska nämna någon speciell så säger jag nog Tove Lo. Hon är grym!
Nedan hittar du fler bilder från prisutdelningen.
Sedan vill vi även passa på att gratulera gruppen som hade det mest spelade albumet i WiMP 2014 – nämligen Kent med Tigerdrottningen! Grattis!
Och så tar vi en titt på hur det sett ut i våra WiMP-grannländer.
I Norge fick reggaeartisten Admiral P ta emot priset för årets mest spelade låt för hans hit ”Engel”. Admiral P satsar nu också på en karriär i Sverige, så håll ögonen öppna! Priset för årets mest spelade album gick till Highasakite för Silent Treatment.
I Danmark var det den populära danska artisten Rasmus Seebach som kammade hem priset för årets mest spelade album i WiMP med sitt Ingen kan love dig i morgen. Sångerskan Medina knep priset för årets mest spelade låt för hitten ”Jalousi”.
Vi firade Albin med tårta och ballonger!Nora Lindkvist och Felizia Uggla från WiMP Sverige tillsammans med Albin.
WiMP är en musikstreamingtjänst med över 25 miljoner låtar. Med lokala redaktioner i varje land ger WiMP dig dagliga tips, rekommendationer och spellistor för alla tillfällen. För dig som uppskattar hög ljudkvalitet finns även WiMP HiFi - musikstreaming i CD-kvalitet. Läs mer om och skaffa WiMP här. Vill du komma i kontakt med oss på redaktionen?Skicka då ett mejl till Nora eller Felizia så hör vi av oss så fort vi kan.
