F1-sporten hade glömt bort döden. Den mörka skugga som tidigare var en självklar följeslagare var död.
I 21 långa år.
Nu är den tillbaka och den kommer alltid att finnas kvar.

1994 omkom Roland Razenberger och Ayrton Senna under tävlingshelgen på Imola. Sedan dess har F1 varit förskonad från dödsolyckor i samband med tävlingar. I en sport där döden tidigare satt med i cockpit varje tillfälle bilen var på banan har den varit frånvarande i 21 år. I 21 långa år har FIA (internationella bilsportförbundet) gjort bilar, banor och hjälmar allt säkrare och förarna förträngt hur farlig sporten är, men i går fick alla ett slag i magen.
Jules Bianchi somnade in efter nio månader i koma.
Hade hans död kunnat undvikas?
Troligen inte.
Sedan 1994 har FIA gjort en stor förbättring av säkerheten, cockpit är betydligt högre och stabilare, nackskyddet HANS skyddar förarens huvud vid krockar, krocktesterna blir allt hårdare och banorna byggs om för att bli allt säkrare.
Men det går aldrig att skydda en racerförare till 100 procent. Alla som sätter sig i en tävlingsbil är medvetna om riskerna, men kärleken till racingen är större än så.
Jules Bianchi levde för sporten. Han var talangen som stöttades av Ferrari, skulle skaffa sig erfarenheter hos Marussia, gå vidare till Sauber för att sedan köra intill Sebastian Vettel hos Ferrari 2016. Vägen var utstakad – men Jules Bianchi han knappt börja sin vandring mot toppen.
Vad var det som gjorde att han inte tog de dubbla gula flaggorna i oktober 2014 på allvar? Blev han, precis som många andra, invaggade i en falsk säkerhet efter två decennier utan dödsolyckor?
Dubbelt gult betyder att det befinner sig människor på banan och att föraren sänka hastigheten för att kunna stanna. Det regnade och var dålig sikt på Suzuka i Japan den här söndagen och enligt FIAs undersökning körde Jules Bianchi fortare än alla andra på den aktuella delen av banan, dessutom var inte hans däck i bästa skick. Han tappade kontrollen över bilen och slungades av banan, in i bakdelen på det bärgningsfordon som skulle flytta Adrian Sutils kvaddade Sauber. Kraften i samband med kraschen mättes upp till 92 g (92 gånger kroppsvikten) och hela den vänstra sidan av Bianchis Marussia slets bort. Fransmannen ådrog sig svåra skallskador, han föll in i koma och återfick aldrig medvetandet. I går dog han, 25 år gammal.
Olyckan var resultatet av ett antal olyckliga omständigheter. Efter den har FIA förbättrat säkerheten ytterligare. Numera använder man sig av en virtuell säkerhetsbil när det uppstår farliga situationer och en display på ratten visar den hastighet som föraren inte får överskrida. Arbetet med säkerheten är en ständigt pågående process och det finns hela tiden saker att förbättra – men det går aldrig att lämna några garantier.
Under 21 år hade döden släppt sitt grepp om F1, nu är den tillbaka och dess skugga kommer alltid att finnas kvar. Det går inte att skydda sig till 100 procent, vare sig det handlar om racing, ridsport eller ishockey.
Alla förare är medveten om riskerna, men kärleken till racingen är större än så.
•••
Max Chilton vann i Indy Car light i natt. Han tillägnade sin framlidne teamkollega Jules Bianchi segern.

Pedal didn't lift from pit exit to pit entry for you buddy! There was stuff you taught me which was in that lap #Pole pic.twitter.com/3ZTe4qEfiv

— M A X Chilton (@maxchilton) July 18, 2015

– Det var perfekt. Denna segern är för Jules. Jag tillägnar honom segern för jag vet att han hade kört det perfekta loppet, precis som alltid, sa Max Chilton som var teamkollega till Jules Bianchi.
– Han var en förare som med största sannorlikt hade blivit världsmästare. under två år låg jag för det mesta steget efter honom. Ibland fick jag till det, men det gillade han inte och han hittade en annan väg att vara snabbare nästa gång. Under två år så iaktog jag honom och jag lärde mig väldigt mycket.