Här står vi, hösten 2016

av Robbie Lauler

Efter en rörig sommar där EM, OS och semester har avlöst varandra är det nu dags att kliva upp i sadeln på allvar igen för att ta den allsvenska hösten i mål.

Jag gör det med blandade känslor. Jag var på Swedbank stadion i går, det var en fantastisk match, en seger inte bara för Malmö FF utan för fotbollen.

Men:

Allsvenskan – som jag följt som supporter sedan jag var sex år, siktat mot som spelare under -90-talet och bevakat som journalist hela 2000-talet – är i dag en trasig fotbollsliga som jag är allvarligt bekymrad över.

Våldet har länge varit representerat genom storklubbarnas firmor som fortfarande lever och frodas. Även om uppgörelserna oftast sker bortanför arenorna är våldet ständigt närvarande i form av de stora polisinsatser som krävs för att hålla supportergrupper åtskilda under högriskmatcher (de är många i dag).

Polisbrutalitet är en annan ständigt aktuell fråga, fotbollsmagasinet Offside satte strålkastarljuset på detta i våras, hittills har polisen inte bemödat sig att ens kommentera den allvarliga kritik som min före detta kollega Oskar Månsson lyfte fram. Med tanke på att polisens organisation just nu synas på många andra områden är det högst önskvärt att även denna aspekt tas på allvar.

Hatet är numera allmänt accepterat även utanför firmorna, i de bredare supportergrupperna. Här springer alltså vuxna män (bara män?) runt och skriker att de hatar ett annat fotbollslag iförda skidmasker och rånarluvor. Det hade möjligen gått att förstå om det handlat om 15-16-åriga kids med stökiga hemförhållanden och stängda fritidsgårdar som i brist på annat släppte ut frustrationen men vi talar om fullvuxna karlar som gör samma sak. Inte sällan är droger och alkohol utlösande faktorer, och i de fall det handlar om rena missbruk kan jag bara önska att fler tog del av den resa jag själv har gjort: Det går att vända ett destruktivt liv till något bättre.

Pyroteknikdebatten har lagt sig då matcher inte har försenats i samma omfattning som i fjol. I går buades Malmös Ultrasgrupper ut av delar av övriga publiken när det tändes bengaler under mötet med IFK Göteborg. I slutet av matchen hissades en banderoll i klacken som hänvisade till Norge där pyroteknik nu ska legaliseras. Att tillåta de nödbloss som brann på Swedbank i går är dock inte aktuellt i Norge och lär aldrig bli i Sverige heller. Om en kompromiss ska hittas (likt den i Norge) måste båda sidor bjuda till, även Ultrasgrupperna själva. Tveksamt om de är intresserade av det, rätta mig om jag har fel? En kompromisslösning är hursomhelst önskvärd, så länge pyrotekniken som används är olaglig kan i alla fall inte jag försvara den eller uppmuntra den eller se den som en stämningshöjande faktor.

Matchfixningen är alltid närvarande kring svensk fotboll, jag känner till allsvenska matcher under 2013-2014 som var uppgjorda. I Jönköping fick vi förmodligen se en ny sida av den spelrelaterade brottsligheten när en 17-åring avbröt mötet mellan Jönköpings Södra och Östersunds FK. Här pågår både en rättslig process samt den fotbollsjuridiska om vilket slutresultat det ska bli. Efter Disciplinnämndens välmotiverade beslut att ge segern till ÖFK har J-Södra överklagat till Besvärsnämnden. Jag bevakar frågorna intensivt och är tacksam för alla tips.
Vad jag tror?
Jag tror att 17-åringen är en del av ett större sammanhang och jag ser det som ett ärende för Riksenheten mot korruption. Och jag tror att Besvärsnämnden river upp beslutet och går på 1-1 som slutresultat om J-Södra kan argumentera vettigt för att 17-åringen inte var deras supporter utan en neutral besökare som vistades på hemmasektionen. Och jag tror att Mats ”Jag-har-inte-läst-domen-men-jag-sågar-den-ändå” Enquist behöver lära sig vad juridik är, det finns säkert någon kurs att gå innan Besvärsnämnden är klara med sin bedömning.

Lägg därtill årets sportsliga haveri där inte ett lag är kvalificerat för Europacupernas gruppspel, därmed bröts en fem år lång positiv trend och allsvenskan tappar på rankingen. Inte alls bra för svensk fotboll.

Spelarförsäljningarna från allsvenskan till utlandet är en annan dyster historia. För det är ju inga storklubbar spelarna skeppas iväg till. Marcus Rohdén hamnar i Crotone, Gustav Engvall i Bristol City och Vidar Kjartansson i Maccabi Tel Aviv. Just det här området är egentligen värt en större analys, låt mig återkomma till det.

Nio av sexton lag har i dag plast som underlag, Malmö FF:s förslag om att förbjuda konstgräs (något jag själv föreslog redan i våras) röstades ned av majoriteten, intresseorganisationen Svensk elitfotboll ska nu ”utreda” frågan om hybridgräs men vad är det för förutsättningar när majoriteten ändå vill fortsätta att tillåta plasten?

Sammantaget är detta en bild av en fotbollsliga med enorma problem men den fotbollsjournalist som påpekar det på sociala medier får snabbt en brölande mobb efter sig som inte drar sig för rena personangrepp för att tysta oliktänkande (det kan ses som en del av den allsvenska hatkulturen). Metoden känns igen om man läser Gellert Tamas utmärkta reportagebok ”Det svenska hatet” som just nu distribueras via Aftonbladet plus. Definitivt värd en krona.

Det finns förstås en hel del att se fram emot också.

Guldduellen Malmö FF vs IFK Norrköping är en svensk fotbollsklassiker där jag inte tänker missa en match. Parallellt pågår duellen mellan AIK och IFK Göteborg om den tredje Europaplatsen. Till sist en duell i botten där Helsingborg och Gif Sundsvall med flera slåss om att undvika kvalplats. Just den är kanske inte så rolig men desto viktigare för inblandade klubbar.

Ungefär där står vi, hösten 2016.

Mr Svensson om Team Anderssons debut

av Robbie Lauler

Kort efter slutsignalen Sverige-Holland 1-1 fick jag mejl av en av mina flitigaste mejlare, vi kan kalla honom mr Svensson.

Mr Svensson gillade inte när jag tidigare beskrivit taktiken i Team Anderssons landslag som Lars-Jans taktik (alltså att det egentligen är Lars Lagerbäck som styr och ställer).

Men nu har mr Svensson ändrat sig…jag låter hans analys bli min matchblogg eftersom jag är på semester, håll till godo:

”Bra spanat!
Lagerbäcks taktik, Lagerbäcks val av spelare… till och med Lagerbäcks beslut under matchen. Din spaning var så rätt!

Folk är säkert nöjda. Själv gillar jag inte flera av valen som gjordes. Vi kan spela mer än laget tilläts göra med denna taktik. Det tråkiga är att jag misstänker att de som skulle kunnat utgöra det lag som både klarade av den typen av spel vi spelade idag och en mer tekniskt offensiv SNABBARE variant vi inte valda att spela inte heller kommer återkomma nästa gång truppen tas ut. De passar helt enkelt inte in när Lagerbäck väljer sin favorittyp av spelare.

Följde bänken. Närmast patetiskt att se hur Janne främst vände sig till Lagerbäck när saker skulle diskuteras. Rådgivare? Knappast! Det var som eleven frågade rektorn om denne fick gå på toaletten.

Vi kan bättre än detta med de spelare vi har, tro mig (menar inte nödvändigtvis resultatmässigt, men helt klart chansmässigt). Vilket i längden också ger bättre resultat.

Mål på rent slarv, i övrigt hade vi knappt en chans, samtidigt som vi bjöd på hur mycket bollinnehav som helst med den valda taktiken. Inte en chans att denna typ av fotboll håller i längden.

Det positiva (trots att vi förlorade två poäng): Detta går att bygga vidare på, det ger laget en grund att stå på. Frågan är bara om Janne har modet att utveckla denna ganska svaga och destruktiva (hoppas vi håller nollan) fotboll.

Är faktiskt ganska frågande… De kommande matcherna får visa om Janne har en egen idé eller inte. Ärligt talat märktes det inte att han var förbundskapten idag. Köper att han fegade idag men inte framöver.

Det enda man märkte annars var väl att det i vart fall inte var Hamrén som ledde laget. Alltid något”.

Lars-Jan och Islandsfotbollen

av Robbie Lauler

Fick en fråga på Twitter om inte Astrit Ajdarevic borde ha varit med i Team Anderssons landslag?

Inte ens nära, tror jag.

Astrit är en fin spelare men jag tror att han spelartypsmässigt är väldigt långt från den löp-och-slit-fotboll som Lars-Jan vill spela.

Island 2.0 om ni vill. Eller Island 0.5 med tanke på att Sverige inte har ett lika bra spelarmaterial i dagsläget.

Det kommer inte att vara någon vacker fotboll. Men den kommer att optimera Sveriges möjligheter att ta poäng i en stenhård VM-kvalgrupp.

Den kommer inte att utveckla spelarna men det är inte heller landslagets uppgift, utan klubblagens.

I landslaget ska spelarna hjärntvättas av Team Andersson för att följa Lars-Jans taktik.

Även om det blir förlust mot Holland, så kommer Sverige knappast förlora med 4-1 den här gången. Ser det inte som omöjligt att ta poäng heller.

Team Anderssons första prövning

av Robbie Lauler

En kopp kaffe vore gott, Lasse…
Knatte, Fnatte och Tjatte…
Några lösa figurer…

Redan fem minuter in på presskonferensen där VM-kvaltruppen mot Holland presenterades så hade Janne Andersson förtydligat två saker:
1. Han har humor, och den är en del av hans ledarskap som förbundskapten också.
2. Ledningen runt laget är namnkunnig men det är Janne som är the big boss.

Jag förstår varför han trycker på det sistnämnda.

Många av personerna i den nya landslagsledningen är större namn än Andersson själv, och jag har funderat på en specifik sak: Vem går emot Lars Lagerbäck i skarpt läge? Om Janne vill spela offensivt och Lasse defensivt, vems linje vinner?

Jag har svårt att se att Janne gå emot Lasse i det läget. Så länge Lagerbäck finns med kommer hans ord väga extremt tungt.

– Jag tycker att vi gör så här, säger Lasse Lager.
– Nej, det gör vi inte, säger Janne Andersson.

Handen upp alla som tror den dialogen blir verklighet?

Men jag förstår att det är viktigt för Janne att skicka signalen utåt innan diskussionen ens uppstår: Det är jag som är the boss. Lätt hänt annars att medierna vänder sig till Lagerbäck för att få svar på frågor, vilket kan skapa en otydlighet hela vägen in i omklädningsrummet. Särskilt som Lagerbäck även framför sina åsikter i tv.

Jag kan mot bakgrund av allt ovanstående bara komma till en slutsats: Team Anderssons Sverige tänker spela med två anfallare, alltså 4-4-2.

Vad gäller truppen känns den lite tunn i dagsläget men intressant på sikt. En blandning av gammalt och nytt, ungt och äldre, prestigelöst, tydligt, här är våra bästa spelare men med en tanke bakom åldersbalansen, kanske väl mycket Norrköpingslagsida sett till anfallare Christoffer Nyman men han får väl motbevisa mig även om jag gärna sett Marcus Antonsson, Leeds.

Där det har uppstått val att göra tycks Team Andersson ha gått på löpvillighet och arbetskapacitet framför allt annat. Det som ska symbolisera Sveriges landslag nu.

Normalt är trupputtagningar av mindre betydelse, någon spelare hit eller dit förändrar sällan något men det här, Team Anderssons första trupp, är helt avgörande på alla sätt. Det här är stommen, det är de här som ska göra det under kommande 4-6 år, plus minus några skador och nya ”succénamn”.

Jag har alltså inga tunga synpunkter men konstaterar att endast en från OS-truppen (Alexander Fransson) kom med i Jannes trupp vilket gör att jag ligga fast med min åsikt från häromveckan: A-landslaget hade besegrat OS-laget med 10-0. Lär dock inte bli samma reaktioner nu som när jag skrev det senast, efter 2-2 mot Colombia.

Sammanfattning av Team Anderssons första riktiga prövning: Job well done.

Laulinho is back – läs alla OS-krönikor här

av Robbie Lauler

Den som läst branschtidningen resume.se vet att jag ansöker om tjänstledighet till vintern för att bo i Washington ett år där min flickvän har fått jobb som SVT:s korrespondent.

Jag ska bli hemmaman, ”kept man” som det heter på amerikanska. Jag ska baka pajer tills jag vinner priser, och dammsuga som om det inte finns någon morgondag, jag har redan valt maskin (det går att invadera ett bångstyrigt centralamerikanskt land med den här för att citera Erik Niva)…

Skärmavbild 2016-07-29 kl. 16.43.18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men först väntar OS i Brasilien. Här nedan kommer jag att samla alla mina krönikor därifrån.

Jag vill dock börja i en annan ände. Ni som följde bloggen i vintras vet att jag utkämpade en personlig kamp då. Den striden får jag fortsätta med hela mitt liv. Jag ångrar inte en sekund att jag förändrade mitt liv, inte heller att jag varit öppen och transparent med allting.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Fick det här mejlet i dag, från en man vi kan kalla J:
Hej Robert
Har alltid gillat din blogg med den underbara humor som du har, blandat med vardagen och från sportens värld. Tror jag har läst alla inlägg. Och så i vintras så försvann du, jag fick senare reda på vad som hade hänt.
Du skrev ett inlägg om ditt missbruk, en mening som fastnade var: ‘Det är inte hur ofta eller hur mycket det dricks som avgör, det är konsekvenserna av drickandet som är varningsklockan’.
Har tänkt på den mening till och från, även lördagsmornarna när jag vaknat bakis, men de enda konsekvensen som jag kunde komma på var att jag inte kom ihåg när jag lagt mig, så ingen fara…
Men allt eskalerade, och de senaste månaderna det blev värre, som lögner till min fru om vart jag gick, vem jag träffade och så vidare.
Nu tre månader senare: Det blev öppenvård i två månader, i dag mår jag som en kung, om man jämför med för ett år sen.
Vad vill jag ha sagt med det här? Jo inlägget om ditt missbruk var en liten öppnare för mig och det vill jag tacka dig för. Idag ser jag att du kommer flytta till USA och jag blir så jäkla glad för din skull! Men för oss som läser dig blir det lite fattigare, hoppas dock att du dyker upp med någon blogg på något sätt eller varför inte ”Trump vs Laul”, kan bara bli magiskt.
Tack Robert, du e fan min hjälte!”.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det är precis den typen av effekt jag hoppades på när jag bestämde mig för att vara öppen med allt. Så tack, J, och grattis till tid som vi säger.

Snart lyfter planet till Manaus där pojk-Sveriges två första matcher i OS spelas, mot Colombia (natten mot 5 augusti) och Nigeria (natten mot 8 augusti). Japan möter Sverige i Salvador natten mot 11 augusti.

Förväntningar? Inga alls.

Det här är en fotbollsturnering utan större värde men sådana måste också bevakas ibland. Vinner Sverige guld kanske jag hetsar upp mig och dansar nakensamba på Copacabana men fram till dess kommer ni inte hitta många versaler i den här spalten.

Manaus är en stad som ligger mitt i Amazonas, just där Zikamyggan trivs som bäst. Därför har jag fått lämna hawaiiskjortan hemma, och ersätta den med skyddande långbyxor och långärmad skjorta i linne för att stå ut i värme och djungelfukt…

Skärmavbild 2016-07-29 kl. 17.16.18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…jag vet, det är inte min stil det där, jag ser inte klok ut men så får det bli en dryg vecka innan vi lämnar Amazonas för att ta oss mot Salvador och senare kära, gamla Rio de Janeiro.

Då räknar jag med att vara klädd som folk igen…

Skärmavbild 2016-07-29 kl. 17.18.14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…-82-tröjan sitter förstås alltid bra i Brasilien, det blir reskostymen på flyget från Stockholm via London till Rio och vidare till Manaus. Där åker linne-rustningen på.

Nog om förberedelserna, ni kan följa min och junior-Jönssons resa på Sportbladet – vi kallar den #djungelboken – och förstås via alla möjliga sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram och Snapchat (jodå kids, visselpipan är nedpackad).

Här samlar jag mina krönikor, trevlig läsning och hoppas ni får ett fint OS framför tv:n:

1. Tyvärr – OS-fotboll är inte på riktigt
…men guld, ja då blir det en nakensamba på Copacabana.

2. Myggor, svett och sex
Första dagen och samtalsämnena var givna: Myggor, svett och sex.

3. Målsättningen: Mest boll i OS
Tibbling såg inte klok ut, Ajdarevic älskade att vara kapten.

4. Mänsklig dumhet dödade Juma
Jag besöker jaguaren som blev ensam kvar på mystiskt militärzoo.

5. Ajdarevic kan snacka, nu ska han visa det med boll också
ÖSK-kaptenen är Sveriges ledare på och utanför planen.

6. Klart godkänt, Sverige
…en Kalle Anka-turnering men en rolig Kalle Anka-turnering.

7. Betalt för att klaga – men inget att klaga på
Dagen efter slet jag mitt hår men det hjälpte inte.

8. Vägen mot kvartsfinal ligger öppen, Sverige…
…eller är jag överdrivet optimistisk?

9. Stjärnans överlägsenhet sa allt
Mikel John Obi var bäst – Sverige gick inte att känna igen alls.

10. Från djungeln – till en mardrömsresa
Vi åkte samma rutt som landslaget, till Salvador för ödesmatch.

11. 80 år senare – hög tid för revansch
…men nu är inte japaner, japaner, japaner Sveriges enda problem.

12. Börjar där jag slutade: Gör om, gör rätt eller stryk.
På det du inte har några förväntningar, kan du inte bli besviken.

Laul vs Lasse EM 2016

av Robbie Lauler

Måndag: ”Han bad mig dra åt skogen
Om tiden då Lars Lagerbäck var svensk förbundskapten.

Tisdag: ”En anfallsövning i skarpt läge
Om genrepet som egentligen var något genrep.

Onsdag: ”På andra sidan taggtråden såg jag honom
Så kan en dag på fältet som EM-reporter också se ut.

Torsdag: ”Kanske snart hyr en trampbåt ihop
Det blev ett kärt (nåja) återseende med Lasse.

Fredag: ”Skojfrisk stämning i den isländska truppen
Ingen oro trots att Portugal vred upp temperaturen.

Lördag: ”Island – allt annat än ett vikingagäng
Bilden av det här landslaget behöver uppdateras.

Söndag: ”Så ska Lagerbäck ‘nolla’ Ronaldo
…och själv blev jag utnämnd till ”Lagerbäck-kännare”.

Måndag: ”Alla missade Lagerbäcks bomb
Erkände plötsligt Det Andra Misstaget.

Tisdag: ”Sagan som blev sann – mot alla odds
Om Eidur Gudjohnsen och ett tv-klipp.

Inför Portugal: ”Lagerbäcks löfte inför premiären
Ser med spänning fram emot att höra om detta.

Efter Portugal: ”Jag ville få fokus på avsparken
Bilderna på Lagerbäcks ”firande” en ny klassiker.

Onsdag: ”Herrejöklur vad han njuter
Därför är detta Lars Lagerbäcks EM.

Torsdag: ”Island – mer sammansvetsade än någonsin
Som en enda stor familj – plus en vid åldersman.

Inför Ungern: ”Islands nästa steg – att vinna…
De vet vad EM är men inte hur man vinner – ännu…

Efter Ungern: ”Just det här Lasse ville undvika”
Självmål och sista minuten-förlust för Island.

Söndag: ”Är smekmånaden över nu, Lagerbäck?
Bussen åkte och Lasse med den.

Måndag: ”Lagerbäck blåste nytt liv i Island
Gav mig hoppet om åttondelsfinal tillbaka.

Tisdag: ”I Island sliter stjärnan mest av alla
Men Island behöver få ut mer av Gylfi Sigurdsson.

Inför Österrike: ”Lagerbäcks sista strid – eller…?
Han kom som Lars Lagerbäck, han kommer lämna som Lars Lagerbäck.

Efter Österrike: ”Fenomenet är ristat i granit
De sprang till och med sönder slutsignalen.

Fredag: ”Det är så vackert
Island mot England, Lasse vs Roy – mer än en match.

Lördag: ”Jaha, nu passar det
Lagerbäcks glada gäng är hett som lava.

Söndag: ”Någon måste reta upp Island
Nio frågor och nio svar inför åttondelen.

Inför England: ”Ska det fjärde torskkriget verkligen bli Lars Lagerbäcks sista strid?
Vi skulle kunna kalla matchen för Cod War IV…

Efter England: ”Ovanför Lasse lyste hans verk: Island-England 2-1
När orden inte räcker till, räckte det att lyfta blicken en liten bit.

Tisdag: ”…och så gick snacket efteråt
Glädje och eufori men också reflektion och eftertanke.

Onsdag: ”Inte ens Lars Lagerbäck kunde se oberörd ut
Om en befängd debatt och ett rörande hyllningstal.

Torsdag: ”De är som folk är mest
”Lars-Heimirs” gäng visar inga divalater.

Fredag: ”Om Lagerbäcks och Islands superkrafter
Är allt en mask, en täckmantel?

Inför Frankrike: ”I morgon åker Island hem, som segrare
Vad är ett hem, och var ligger det?

Efter Frankrike: ”Det slutade med Laul ❤ Lasse
…men kvartsfinalen var över efter 20 minuter.

Analysen: Sverige-Wales 3-0

av Robbie Lauler

Låt oss börja med det mest positiva i EM-genrepet mot Wales (3-0):
Den jämna nivån.

Sverige har under Erik Hamrén haft en förmåga att pendla väldigt mycket i enskilda matcher. Höga berg och djupa dalar. Det har blivit bättre med åren, och mot Wales hade Sverige väldigt få ”svackor” visar statistiken.

Om man delar upp matchen i sex kvartar hade Sverige högre bollinnehav i fem av dem. Endast sista kvarten hade Wales mer boll vilket är naturligt då de låg under med 2-0. MEN och detta är viktigt: Sverige lyckades hålla Wales bollinnehav på egen planhalva största delen av den här perioden också, och jämför man hur mycket tid med boll respektive lag hade på offensiv planhalva sista kvarten är skillnaden inte alls stor mellan lagen (1,03 minuter respektive 1,36 minuter). Wales kom där till fyra avslut men inget skott på mål, Sverige hade ett avslut i mål (Mikael Lustigs snabba crossrensning till John Guidettis första i landslaget).

Övriga fem kvartar dominerade Sverige sett till både bollinnehav och antal anfall, och även om bollinnehav i sig inte behöver betyda något är just en större jämnhet i matchbilden något Sverige letat efter – och hittade perfekt mot Wales.

Enskilda spelare:

* Sebastian Larsson får en del kritik i sociala medier men den statistiska analysen ger en annan bild: Han lyckades med åtta av elva defensiva aktioner, och lyckades med 42 av 54 offensiva aktioner. Passningsprocenten är en bra bit från Oscar Lewickis (97 %) och Emil Forsbergs (90 %) men långt ifrån Marcus Bergs svaga siffra (två lyckade passningar på sex försök): Larsson hittade rätt med 34 av 41 passningar (83 %). Han deltog vid fyra kontringar att jämföra med Forsbergs två.

* Den statistiska analysen visar att Marcus Berg hade en väldigt jobbig match. På 76 minuter var han bara inblandad i spelet 30 gånger (att jämföra med Zlatans 79), och Berg lyckades bara med sex av dessa 30 aktioner. Utan att vara för elak kan vi kalla Bergs insats med boll bedrövlig i dag. Hans till synes givna plats i startelvan kan nog ha blivit lite hotad av John Guidetti.

* Samtliga ytterbackar som spelade har bra siffror, Mikael Lustig har bäst medan det var jämnt mellan Martin Olsson och ersättaren Ludwig Augustinsson. ”Ludde” hade en något högre passningsprocent, och tappade färre bollar offensivt men deltog heller inte i lika många anfall som Olsson. De presterade i princip lika bra på samtliga mätområden. Kanske ett argument för att satsa på den yngre av dem?

* Emil Forsberg lyckades med fem av sex dribblingsförsök.

* Mikael Lustig och Kim Källström var inblandade i flest situationer av de svenska spelarna, och var lyckosamma i närmare 80 procent av aktionerna.

* Mittbackarna Erik Johansson/Andreas Granqvist vann tre av fyra dueller i snitt. Anmärkningsvärt är att Granqvist slog 27 lyckade offensiva passningar. Bara Källström och Zlatan slog fler. ”Granen” framstår som en alltmer komplett mittback.

KÄLLA: Instat.

Ett par ord om Muhammad Ali

av Robbie Lauler

I dag har Muhammad Ali, 74, somnat in efter många år med Parkinsons sjukdom, och jag är egentligen för ung för att med trovärdighet minnas The Greatest.

När Ali besegrade George Foreman i Kinshasa i dåvarande Zaire 1974, Rumble in the jungle, var jag ännu inte planerad (det var jag inte när jag föddes två år senare heller men det är annan historia).

Länge hade jag en tavla på väggen med ett foto på Ali och citatet ”Float like a butterfly, sting like a bee”. Uttalandet gjordes inför just matchen i Kinshasa, var riktat till Foreman och hela citatet lyder: ”Float like a butterfly, sting like a bee. He’s hands can’t hit what his eyes can’t see”.

Den stryktålige Ali vann titelmatchen i åttonde ronden, och året efter besegrade han Joe Frazier i Thrilla in Manila, döpt efter ett annat Ali-uttalande på frågan hur han såg på matchen:
”It will be killa and a thrilla and a chilla, when I get that gorilla in Manila”.

Jag har svårt för boxning som sport, kanske är jag för blödig, men haft lätt att ta till mig Muhammad Ali. Särskilt då hans insatser och ordkonster utanför ringen.

Hur han vägrade ta värvning till Vietnam-kriget med ord som ”I have no quarrel with Vietcong, no vietnamese ever called me a nigger” vilket kostade honom en dom från de amerikanska myndigheterna på fem års fängelse (han benådades senare och fick börja boxas igen).

Tidigare hade han bytt från ”slavnamnet” Cassius Clay till Muhammad Ali, konverterat till Islam, kämpat för de svartas rättigheter ihop med Martin Luther King och slängt OS-guldmedaljen i Ohiofloden när han vägrades servering på en hamburgerrestaurang hemma i Louisville på grund av sin hudfärg.

Sådant kräver mod, övertygelse och beslutsamhet. Särskilt i USA på 1960-talet.

Ett av många arv han lämnar efter sig är just det: Muhammad Ali tog ställning i frågor där insatsen var hög. I dag är få idrottsmän beredda att göra så eftersom det kan påverka varumärket negativt. Vad utöver själva idrottandet förknippar vi dagens största stjärnor med? Bilar, parfymer och välgörenhet kanske. Men det kostar inget, förändrar inget i grunden.

Precis som vingslaget från en fjäril i Amazonas sägs kunna förändra klimatet i Sverige, förändrade Muhammad Ali, med boxningen som plattform, världen till det bättre.

Hans slog inte hårdast men han tålde mest stryk. Riktigt knockad blev han egentligen bara en gång, under en flygresa:
”Buckle up, mr Ali”, sa flygvärdinan.
”Superman don’t need no belt”, svarade Ali varpå flygvärdinnan replikerade blixtsnabbt:
”Superman don´t need no airplane either”.

I boxningsringen flöt Muhammad Ali fram likt en fjäril, i morse flög han vidare efter en tids vistelse på ett sjukhus i Phoenix. Samtidigt spreds hans bevingade uttryck över världen ännu en gång.

Sov gott, champ. Du har förtjänat det.

Det talar för en svensk EM-succé

av Robbie Lauler

För ganska många år sedan skrev jag en krönika om generationen som kan ta VM-guld 2018 i Ryssland.

Det var januari 2012, och handlade om -92:orna som på sätt och vis förekom mig genom att vinna U21-EM tre år senare.

Nu förbereder sig flera av dem – Oskar Hiljemark och John Guidetti bland annat – för EM i Frankrike. En pliktskyldig träningsmatch mot Slovenien har precis klarats av, och där hände inte särskilt mycket att rapportera hem om. Men det var heller inte startelvan som ställs mot Irland i Paris 13 juni (2-1 till Sverige?) som spelade.

Guidetti tror jag får börja på bänken, Marcus Berg startar med Zlatan Ibrahimovic på topp men Hiljemark ser jag gärna i elvan, centralt eller till höger. Och Victor Nilsson Lindelöf, född 1994, är redo.

Efter några mörka år har Erik Hamrén en ganska trevlig trupp som ska kunna göra bra resultat i EM. Tvåa i gruppen, sedan hela vägen till semifinal och väl där…nä, jag ska inte trissa upp förväntningarna för högt. Hamrén har gjort allt han kan för att trycka ner dem genom att säga att hans lag inte går vidare från gruppen. Men jag bevakar Lasse Lagerbäck i detta EM, och kan spekulera bäst jag vill om Sverige.

Sverige har mästerskapsrutin i alla lagdelar, och Hamrén gör knappast om misstaget från 2012 då han petade både Anders Svensson och Chippen i premiären. Isaksson, Lustig, Granqvist, Källström och Zlatan kommer att starta om de är tillgängliga. Där utöver finns en blandning av hyfsat rutinerade mästerskapsdebutanter, ett av turneringens bättre anfallspar samt den begåvade speed från Emil Forsberg som Sverige så länge saknat. Truppen är väl sammansatt, med inhoppare som kan tillföra och kvalitativ bred för att hantera skador (fint inhopp av Pontus Jansson i dag till exempel).

Jag vet inte om jag egentligen har så mycket fog för min spirande optimism, det är egentligen för tidigt för -92-generationen men jag tyckte helheten såg riktigt bra ut mot Danmark, och det är en jäkla styrka att ha med sig att ha överlevt ett play off.

Isaksson, Källström och Ibrahimovic (är han klar för Malmö ännu?), de har spelat VM och EM sedan internet var nytt. I sommar tar deras landslagskarriärer slut.

Min magkänsla säger mig att de får sluta på topp.

Ser inga skäl att sparka Alm

av Robbie Lauler

När det kommer till att söka svar på hur ett bolag eller en fotbollsklubb sköts är det naturliga att titta i toppen, på styrelsen, klubbledningen.

AIK:s högsta höns är i dag Mattias Grundström och Jonny Jergander. Grundström är ordförande i AIK Fotboll AB, Jergander i AIK FF. Jergander valdes till ny ordförande i våras, och har alltså inte suttit länge alls. Det är svårt att så tidigt utkräva något direkt ansvar från Jerganders sida (som även sitter i AB-styrelsen).

Inte heller Grundström har suttit som ordförande särskilt många månader men han har varit vice ordförande bakom Johan Segui desto längre, och ska vi bestämma oss för vilka som sitter på makten i AIK sedan en längre tid är det Grundström och Segui vi landar på.

Det är Grundström och Segui som är ansvariga för att det ser ut som det gör i AIK, oavsett om man tycker att AIK fungerar bra eller dåligt.

Styrelsens viktigaste uppgift i alla bolag är att tillsätta VD för att sköta den dagliga verksamheten. Grundströms och Seguis styrelse anställde i sensomras Mikael Ahlerup som VD. Ahlerup har inte hunnit jobba ett år ännu, vilket är extremt kort tid i VD-sammanhang. Ingen som vet något om bolagsstyrning eller fotbollsklubbar kan med trovärdighet kräva att Ahlerup ska ha hunnit åstadkomma några avgörande resultatförändringar på den tiden. Det enda man med säkerhet kan säga är att om Grundströms och Seguis styrelse skulle vilja göra sig av med VD:n redan efter nio månader så är de ansvariga för en total felrekrytering i somras. Eller så begriper de inte vad en VD:s roll, uppgift och möjligheter i ett aktiebolag/fotbollsklubb är.

Samma sak när det kommer till chefstränaren Andreas Alm. Varken Grundström eller Segui har någon fotbollskompetens att tala om, det tror jag inte ens att de själva skulle påstå. De kan förstås läsa en tabell men ingenstans i deras CV går att hitta något som pekar på några fotbollskunskaper. Inte heller Mikael Ahlerup blev VD i AIK för hans fotbollserfarenheter utan Ahlerup anställdes då han varit framgångsrik som företagsledare inom andra branscher.

Fotbollskompetensen i AIK:s ledning ovanför tränarteamet finns hos sportchefen Björn Wesström. Han har åtminstone en hyfsat gedigen bakgrund inom fotbollen.

Om det är så att Björn Wesström anser att Andreas Alm plötsligt, mitt under pågående säsong, inte längre duger som AIK-tränare, och har rapporterat detta uppåt i organisationen, då är det naturligt att VD Ahlerup och styrelse Grundström/Segui agerar i någon riktning gällande tränarfrågan.

Det är den enda rimliga förklaring VD/styrelse kan komma med om de väljer att göra sig av med Alm.

Det finns ett godtagbart scenario till: Det är om en väsentlig del av spelartruppen har vänt sig mot Alm, och kommunicerat detta till klubbledningen/styrelsen.

Wesström eller spelarna är de enda som med trovärdighet kan begära ett tränarbyte i det här läget. Sedan kan i så fall VD/styrelse agera utifrån det.

Har Björn Wesström slagit larm? Har en väsentlig del av spelartruppen protesterat? Om inte, ja i så fall skulle beslutet enbart tas av personer som inte har kompetens att ta sådana beslut.

Min bild utifrån är glasklar: Andreas Alm har gjort ett mycket bra jobb i AIK under lång tid, han gör fortfarande ett bra jobb med en begränsad spelartrupp. Om det inte finns ett stort missnöje bland spelarna, om Björn Wesström inte har slagit larm, då finns det ingen som helst anledning att AIK sparkar en trotjänare som gjort sitt yttersta för AIK under över sju års tid. För då agerar de som i så fall sparkar honom inte utifrån vad som är sportsligt bäst för bolaget/klubben utan av andra orsaker.

Det finns ytterligare en potentiell utgång av hela historien: Att Andreas Alm helt enkelt förekommer ett beslut om att han ska sparkas genom att säga upp sig själv för att hoppa på ett jobb där styrelsen visar större förtroende för honom. Det får jag i så fall återkomma till i nästa inlägg.

Sida 1 av 393
  • Tjänstgörande redaktör: Linnea Carlén
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB