De 400 000 supportrarna

av Robbie Lauler

Hammarby presenterade idag en ny huvudsponsor vilket min kollega EP-Månsson kunde avslöja på förmiddagen. När pressmeddelandet sedan droppade in som bekräftade att LW Sverige AB tar över efter Herbalife på matchtröjan hittade jag en annan intressant detalj.

Så här skriver Bajen i pressmeddelandet:
”Hammarby Fotboll är en av Skandinaviens mest populära fotbollsklubbar med drygt 400 000 supportrar”.

Jag ringde upp vd:n Henrik Kindlund för att undersöka siffran närmare.

Kindlund backade – fast ändå inte – och ämnet är intressant så jag har transkriberat vårt samtal:

Har Hammarby 400 000 supportrar?
– Om du säger sympatisörer då? Vi har nog inte 400 000 som går på match varje år men om man tittar på de olika undersökningar som görs och har gjorts, och tittar på hur stor andel av befolkningen som säger att de gillar Hammarby, då hamnar du där någonstans. I vissa hamnar vi högre och i andra lägre men där någonstans.

Vad är det för undersökningar?
– Vi har gjort egna och det skrevs en del om det här för något år sedan, det var en kille på en PR-byrå som bloggade och då utgick han från TNS (Sifo) stora undersökning där de hade tillgång till databasen och sånt. Sponsor Insight gör undersökningar kring det här. När det kommer till sympatisörer är inte vi störst i Sverige, det finns klubbar som är ännu större.

Vilka då?
– Jag tror att IFK Göteborg fortfarande har flest sympatisörer, och då är det väldigt mycket folk runtom i landet som gillar IFK Göteborg efter framgångarna på 1980- och -90-talet. Jag kan tänka mig att Malmö flyttar fram positionerna nu också. Jag tror att Malmö, Djurgården, AIK, Hammarby och IFK Göteborg är hyfsat jämnstora. Men det är som sagt sympatisörer vi pratar om. Har du 400 000 som går på match varje år, då börjar vi prata på allvar.

Ni skriver supportrar men hur definierar man ”sympatisörer” då?
– Folk som får frågan ”Vilket lag i allsvenskan håller du på?” så svarar de Hammarby.

När jag la ut det här på sociala medier så fick jag reaktioner från folk som köpt biljett till era matcher för att se bortalaget, och sedan fått mejl med anslaget ”Kära Hammarbyare”. Är de med bland de här 400 000?
– Nä, det är våra biljettköpare. Vi gör som alla andra, utgår jag ifrån, att vi plockar in alla uppgifter man får när folk köper biljetter och så använder man sig av de uppgifterna. Det är klart att vi skickar ut mejl till bortalagens supportrar också, och då ber de oss att bli bortplockade från den listan och då gör vi det.

Om ni hade haft en arena som rymt en halv miljon, hade ni dragit 400 000 på den då?
– Det beror nog på vilka vi möter och vad det är för sammanhang. Vi är jättenöjda med den publik vi har och ibland säljer vi ut Tele 2 Arena på egen hand. Det är inte så mycket att klaga på.

Er Facebook-sida gillas av 45 000, vad gör…
– …nä, 63 000 är det som gillar vår Facebook-sida.
Hammarby Fotboll?
– Ja, 63 500 är det som gillar Hammarby Fotboll på Facebook.
Okej, vad gör de övriga 336 500?
– Det är en bra fråga faktiskt. Det kan man verkligen ifrågasätta vad de håller på med. 

När du tror du att ni når en halv miljon sympatisörer?
– Vi ser ju att vår popularitet ökar år för år, framför allt i södra Stockholm. Dels genom nya arenan, dels för att vår ungdomsverksamhet växer väldigt mycket. Och framför för att Stockholm och södra Stockholm växer enormt mycket befolkningsmässigt. Vi ser att vi har en jäkla tillväxt på supportersidan. Sedan ska man inte stirra sig blind på de här 400 000, det är inte det som är det viktiga. Det viktiga för oss är hur många som går på matcherna. Sedan finns det en koppling däremellan så klart.

Men ni kommer ligga kvar med formuleringen 400 000 supportrar i era pressmeddelanden?
– Ja, absolut. Varför skulle vi inte kunna göra det?

Den vilda jakten på mr X

av Robbie Lauler

Jo, det hela började egentligen sent på onsdagskvällen. Då gick det upp för mig att en god vän och kollega, Spanjoren (@markuswulcan), hade parkerat bilen på asfalten utanför Kamratgården för att lösa gåtan som gäckat Göteborg med omnejd nu senaste veckan: Vem är mr X?

Mycket lite var då känt: Mr X är en fotbollsspelare som IFK Göteborg kanske har gjort allt klart med tidigare i veckan och kanske skulle det därför hållas en press konferens på fredag. En välmeriterad mittfältare, antingen från Sverige eller från omvärlden men åtminstone av tillräcklig dignitet för att IFK-sportchef Mats Gren  utan minsta tveksamhet planerade att förära honom en bättre pressbjudning.
Nåväl, vem fan är karl’n?

Det hade ingen av stadens sportmurvlar lyckats lista ut, och nu var onsdagen på väg att övergå i torsdag.

Det var därför Spanjoren parkerade utanför Kamratgården i hopp om att mr X i skydd av mörkret skulle dyka upp på den öde och nedsläckta träningsanläggningen. Där satt alltså Spanjoren en halv natt med en konservburk ansjovis och ett sexpack folkisar utan att bli särskilt mycket klokare.

Spanjorens fru lär ha följt diskussionerna på Twitter utan att greppa hela sammanhanget, och inte ens en så luttrad kvinna som Spanjorens fru kunde hålla sig helt lugn när hennes sämre hälft var ute och strök om natten på jakt efter ett gammalt X. Spanjoren fick ta Volvon hemåt med oförrättat värv.

Så här kan vi inte ha det, tänkte jag på morgonen och började dra i ett par trådar. Jag fick snabbt upp tre spår: Kim Källström, William Kvist Jörgensen och en spelare vi kan kalla…mr X.

Källström kunde jag tills vidare avskriva ganska snabbt, inte mer med det. Mr Kvist lät spontant som ett högst troligt namn men efter att jag ringt och skakat liv i den fortfarande lätt djupfryste Spanjoren återkom han med en dementi från någon källa som möjligen är ett spel för galleriet men likförbannat en dementi som vi inte kom så mycket längre med just då.

Återstod gjorde mr X.

Mr X stämmer väl in på signalementet då han är central mittfältare med gedigen fotbollsbakgrund: 4X Champions League-matcher, VM-meriterad, klubben vill inte längre ha honom kvar och han hittade inget nytt under det nyligen stängda transferfönstret. 31 år gammal, kan tänkas fylla 32 förr eller senare.

Vi började gräva på riktigt.

Mitt problem var att jag vid sidan av allt detta hade ett jobb att sköta, och skulle göra en intervju i Bromma plus en telefonintervju med Henke Larsson plus att AIK Ishockey AB fick sin rekonstruktionsansökan beviljad exakt samtidigt.

Spanjorens problem – utöver att hans fru överväger skilsmässa och att han eventuellt måste byta ut sin förfrysta högerfot mot en protes – var att mr X är på en nivå och en breddgrad dit vanliga, hederliga Göteborgskontakter inte når.

Men så fick jag plötsligt mejl från en person som inte ville skylta med sitt namn. Initierade källor inifrån IFK Göteborg gav oss en nationalitet och en liga på det tänkta Blåvitt-nyförvärvet som överensstämde med just vårt spår.

En tillfällighet?

Nja. Som Jim Gordon säger till John Blake i The Dark Knight Rises: ”As a journalist, we’re not allowed to believe in coinsidences.

Spanjoren fick kort senare en bild skickad till sig på en person som skulle ha haft ett möte på Posthotellet i Göteborg med ”personer med IFK Göteborg-klubbmärke på kavajen” och vi hade en bildanalys framför oss. Den visade snabbt alltför stora avvikelser i personernas hudfärg.

Vi lät inte detta bakslag nedslå oss utan jag kontaktade ytterligare en kollega, Simon Bank, som fick scanna den aktuella ligan utifall vi var på fel spår men nej, vår mr X var fortfarande den som bäst stämde in på all data.

Bara att mala vidare.

Framåt kvällen kopplade vi på en fjärde kollega, den evigt unge Fitness-Wagner (@MicGWagner). Just idag dragandes på en karriärhotade lunginflammation men med färsk information som han tidigare inte hade haft anledning att betrakta som relevant: Det visade sig att vår mr X hade blivit petad i sin klubb eftersom klubben värvat en yngre schweizare. För alla som är alldeles för djupt insyltade i den här historien ringer då samma klocka: Schweiz – Mats Gren.

Fitness-Wagner tog en antibiotikakur till, kom på fötter och började gå igenom sin digra lista av internationella journalistkontakter där han hittade just den reporter som har i uppdrag att bevaka just den klubb mr X vill bort ifrån.

Svaret Fitness-Wagner fick var chockerande intressant:
”Well, XX was in Sweden two weeks ago but for medical treatment and negotiations with MLS-club X”.

Här stod vi alltså, tolv timmar efter att jag fått fram mr X-spåret med en bekräftelse på att precis denna lirare varit i Sverige för två veckor sedan – för att träffa en läkare och förhandla med en MLS-klubb?

Jag messade vidare informationen till Spanjoren som efter en stund svarade med 48 000-kronorsfrågan:
– Varför skulle han förhandla med en MLS-klubb i Sverige?

Ja det var ju just det.

Dessvärre visade det sig att Fitness-Wagners internationella journalistkontakt inte lagt grunden ordentligt, han hade nämligen aning om vilken klubb den svenska läkaren var kopplad till. Vi ringde runt till alla fotbollsläkare vi kan namnet på i Göteborg – inklusive ett par till för att beställa mer antibiotika åt Fitness-Wagner – men fick ingen mer information om mr X mystiska Sverige-besök för två veckor sedan.

Däremot kunde vi via en djupdykning på Google konstatera att förhandlingarna med MLS-klubben inte burit frukt för mr X.

Därmed kan vår mr X fortfarande vara rätt mr X. Och eftersom presskonferensen som kanske ska hållas i dag fredag kanske inte hålls i dag fredag har vi kanske ett par dagar till på oss.

Eller så står det i G-T.

Ingen stor fråga

av Robbie Lauler

Det pågår en diskussion i Malmö FF vem som ska ha kaptensbindeln kommande säsong.

Guillermo Molins var kapten fram till skadan i fjol, Markus Rosenberg tog över bindeln, nu är Molins på väg tillbaka, då har MFF bestämt att Rosenberg ska ha bindeln permanent 2015. Detta har Molins kommenterat med viss besvikelse:
– Åge (Hareide) har utsett en ny kapten och jag har berättat för båda vad jag tycker om det. Vad vi sa stannar mellan oss men jag kommer att kriga för mitt lag oavsett jag är kapten eller inte.

Inget fel på Molins resonemang, han bryr sig verkligen om sin klubb men denna relativt unika situation – det är extremt ovanligt att det blir debatt om vem som får kaptensbindeln, både i Sverige och utomlands – har skapat en märklig bild av lagkaptensrollen på sociala medier.

Plötsligt verkar många tro att det normalt är en stor fråga i fotbollslag.

Det är det inte.

När laget kliver ut till match, så kan jag garantera alla oroliga själar att det max finns en spelare som springer runt och tänker på vem fan som har bindeln på sig.

Det finns olika typer av ledare i alla lag, de är de personer de är, oavsett de har en bindel på armen eller inte.

Självklart finns det undantag, som situationen som har uppstått i Malmö, som Gerrards betydelse i Liverpool eller Tottis i Roma eller Zlatans i svenska landslaget – men det är och förblir undantag.

Jag tycker att MFF:s kloke sportchef Daniel Andersson sammanfattade det helt korrekt häromdagen:
– För oss är det ingen stor fråga.

Inte ens i Malmö med den uppkomna situationen är det alltså någon stor fråga internt.

Men att övertyga den tv-spelande Fifa-generationen på Twitter om detta, ja då får man räkna med mothugg.

Självklart förstår jag att det i det aktuella MFF-fallet ändå blir en diskussion bland fans och i medier när två viktiga namn gör anspråk på samma roll (i synnerhet i en tid då ALLT ska diskuteras, hur smått det än är).

Men här handlar det mer om namnen än själva rollen då båda har en stark anknytning till Malmö, och är symboler för föreningen. Det hade nog inte varit viktigt för Molins att vara kapten i ett annat lag men i MFF är det viktigt för honom, eftersom han bryr sig om klubben, på riktigt.

…å andra sidan: Om – jag skriver om för jag tror det inte – det påverkar honom negativt på riktigt att inte ha bindeln vete fan om Molins är något så kallat ”kaptensämne”. För du kan vara en lika viktig ledare, oavsett du har något runt armen eller inte.

Lagkaptensuppdraget må vara ett stort hedersuppdrag men i vanliga fall är kaptenens viktigaste uppgift att singla slant, prata med domaren, hantera presskonferenser, vara tillgänglig för sponsorer och supportrar, representera klubben på ett gott sätt. Det här med att lagkaptenen alltid är någon slags sammanhållande kraft och länk i omklädningsrummet eller på planen, det är en myt. Alla som har befunnit sig i de situationerna vet att gruppdynamik inte styrs av det. Daniel Tjernström var Daniel Tjernström för hela AIK, med eller utan bindel. Anders Svensson har varit samma ledare för Elfsborg och landslaget även då han inte haft bindeln av olika anledningar. Det samma gäller Olof Mellberg som valde bort bindeln då han inte trivdes med att tvingas göra presskonferenser stup i kvarten. Han var samma ledare på planen och i gruppen även utan bindeln. Så fungerar det normalt.

Jag skulle vilja göra två invändningar mot mitt eget resonemang:

* I landslag kan kaptensuppdraget ha en något större betydelse rent generellt på grund av det medietryck som finns kring moralfrågor och allt annat mellan himmel och jord som dyker upp när du kallas under fanan.

* Problem skulle kunna uppstå oftare i både klubblag och landslag om ”helt fel” spelare får bindeln. Moestafa El Kabir, denna gudabenådade målskytt, kanske inte ska vara lagkapten, bara för att ta ett exempel. Men då tränare normalt har koll på sådana här saker blir det sällan eller aldrig något större ämne inom fotbollen.

I 99 fall av 100 är det en fråga som de flesta fotbollsspelare rycker på axlarna åt, är min bedömning efter 34 år i och kring elitfotbollen.

För övrigt tycker jag att Markus Halsti borde ha kaptensbindeln i MFF.

Jag stämplar ut

av Robbie Lauler

Plötsligt kom redaktionsprofilen Jim Jaber förbi och knackade mig på axeln:
– Du, på sju timmar har du dragit in 33 500 kronor till företaget.

Det visade sig att sammanställningen där jag betygsätter de allsvenska topplagens lagdelar har sålt 67 Plus-abonnemang – and counting. Varje Plus-abonnemang sägs vara värt 500 kronor för Aftonbladet.

33 500 kronor, det är min nettolön per månad och jag informerade snabbt Nätchefen om att jag stämplar ut i februari.

Så här är det: Jag kan skriva en Plus-artikel om dagen om allsvenskan som säljer 67 abonnemang. Så misshandlad är bevakningen av serien i förhållande till all journalistik som pumpas ut om den internationella fotbollen – som ju knappast kan anses vara vårt huvudsakliga bevakningsområde.

…nu när det bevisligen finns ekonomi i allsvensk rapportering kanske det sker en förändring? Snart drar svenska cupen i gång och redan där kan intresset explodera. Fortsätt köp Plus, och ni ska se att den allsvenska rapporteringen ökar i Sportbladet, vilket tvingar andra publikationer att haka på. En positiv cirkel är skapad.

Allsvenskan är stekhet just nu, och jag ser två huvudsakliga anledningar till det: Malmö FF:s Champions League-avancemang som ritat om kartan, Hammarbys comeback i högsta serien. MFF och Bajen är lokomotiven i svensk fotboll just nu, landslaget inkluderat.

MFF och Bajen berör inte bara sina egna, de berör även Djurgårds- och framför allt AIK-supportrar i hög utsträckning. Det är bara att se vad folk på Twitter reagerar på och skriver om.

…MFF berör också IFK Göteborgs och Elfsborgs supportrar, och även många HIF:are även om de kanske inte skulle erkänna det.

Att Don Daniel… f’låt värvar-Danne håller en presskonferens per dag minskar inte intresset, sa han 13.00 i morgon också?

Allsvenskan är glödhet men någon annan får rida på den vågen.

33 500 in – då stämplar jag ut.

Avslutningsbloggen

av Robbie Lauler

Dubai. Stannar ett dygn innan jag flyger hem till Solna, mest för att se stället, aldrig varit här tidigare.

Tänkte mig en längre avslutningsblogg men läsarnas intresse för januariturnén har varit ovanligt svalt så det kan nog kvitta.

Lite trist för spelarna eftersom det har varit ett bra läger. Mina favoriter från den här resan om jag måste nämna tre: Erik Johansson, Simon Gustafson och Marcus Rohdén.

Egentligen verkar det bara vara Malmö FF:s supportrar som bryr sig om landslagsfotboll i  dagens Sverige. MFF-fansen – och Emil Bergströms farsa.

* * * * * * * * * * * * *

Hade inte bevakat landslaget på ett tag innan denna resa, tröttnade lite på ”Tjo och tjim med Kongo-Kim”-journalistiken trots att det inte gått särskilt bra senaste åren. När EP-Månsson av olika anledningar inte kunde åka på januariturnén gick frågan till mig igen, och jag tänkte att jag kan väl försöka sätta en annan agenda.

Det gick helt okej. Men samtidigt, som jag nämnde här ovan: Ju mer seriös sportjournalistiken försöker vara, desto mindre intresse.

…tar någon det vidare?

* * * * * * * * * * * * *

Här är samtliga mina artiklar och krönikor under januariturnén:

1. Experternas tunga kritik.

2. Facit: En av 20 lyckas.

3Lasse Richt försvarar januariturnén.

4. Erik Hamrén svarar på kritiken.

5. Skadad – på första träningen.

6. Nabil Bahoui om spelaromsättningen i AIK.

7. Isaac Kiese Thelin om spelaromsättningen i Malmö FF.

8. U21-förbundskapten Håkan Ericson om Quaison-gate.

9. Stefan Schwarz om en roll i landslaget.

10. Johan Elmander om tunga hösten – och landslagets ”Zlatan-beroende”.

11. Åge Hareide kommenterar MFF:s Tobias Sana-värvning.

12. Här ska svensk fotboll enas.

13. Hamrén: Därför röstade jag på Zlatan.

14. Kolo Touré inför Sverige-Elfenbenskusten.

15. Den 15:e mannen – tar Robin Olsen över efter Isaksson?

16. En svårbedömd seger.

17. Isaac Kiese Thelin hyllas – av veteranen som är på väg ut?

18. Nabil Bahoui – het i Grekland.

19. Thelins kupp – fixade Yaya Tourés tröja.

20. Makthavaren som ska rädda svensk landslagsfotboll.

21. Anton Tinnerholm om Sana-värvningen: ”Billigare än jag”.

22. Vem ska hota Lustig – kampen om att bli näste högerback i Blågult.

23. Jättetalangen får chansen – Simon Gustafson i startelvan mot Finland.

24. Möt Erik Johansson – landslagets näste mittbacksklippa?

25. En januariturné som gav hopp.

26. Granskningen: Spelare för spelare.

* * * * * * * * * * * * * * * * 

Det bästa citaten under de knappa två veckorna levererades inte av någon här, utan från Sverige:

1. ”Nu sitter klubben i en rävsax!”.
SVT:s Thomas Wernersson om Malmö FF som dragit 200 millar på Champions League och 100 på spelarförsäljningar.

2. ”När jag var ute och gick med hunden förra våren kom folk fram och gnällde på mig och undrade varför Isaac fick spela. Mitt svar var alltid att jag tror på honom”.
IFK Norrköpings Janne Andersson apropå att han inte lyckades förlänga kontraktet med Isaac Kiese Thelin som gick från ”Peking” till Malmö FF för en knapp miljon, och nu är såld till Bordeaux för nästan 40 miljoner.

* * * * * * * * * * * * * * * * 

…Party-Jannes hund vill jag gärna veta lite mer om?

* * * * * * * * * * * * *

Erik Hamréns betyg under januariturnén blir starka L L L. Tycker han har varit bra med medierna, fixade Fifa-poäng genom att vinna rätt match och hade tagit ut en bra trupp där de mest intressanta fick rimlig speltid. Egentligen bara Anton Tinnerholm som blev lite misshandlad.

* * * * * * * * * * * * *

Tack ni som hängt med ändå. Vi hörs när det händer något igen.

* * * * * * * * * * * * * * * * 

Dagens bild får bli Chaufför Skiölds ögonblickare från sista arbetsdagen vid poolen…

Skärmavbild 2015-01-20 kl. 22.25.45

5-6 spelare till ”riktiga” landslagstruppen

av Robbie Lauler

Efter en lång tids nedåtgående trend ramlade svenska A-landslaget ner i den djupaste av svackor under 2014.
Såg vi en vändning i Abu Dhabi, vintern 2015?
Att döma av matchen mot Finland, rakt ner i avgrunden i så fall.

Nej, så illa blir det faktiskt inte när man sammanfattar hela lägret även om jag förstår att många nog skakade på huvudet framför tv-apparaten (ni som inte kollade på Idrottsgalan alltså):

Januariturnén 2015 slutade med 2-0 mot ett namnkunnigt men svårbedömt Elfenbenskusten samt 0-1 mot ett hårdare arbetande men mindre stjärnspäckat Finland.

I efterhand har flera spelare vittnat om att de upplevde Yaya Touré & Co. som ”loja” och ”inte gick för fullt” vilket var känslan på pressläktaren också.

Mot Finland fick Sverige större möjligheter att föra spelet, dessvärre med högst blandat resultat. Bäst gick det till vänster när Johan Elmander löpte inåt i planen och Ludwig Augustinsson kunde trampa runt och slog flera bra inlägg. Tyvärr var ensamme anfallaren Mikael Ishak inte tillräckligt het framför mål. Det var Ishak inte heller när Simon Gustafson fixade en straff, åtminstone inte när han skulle slå den.

Däremot visade nämnde Gustafson hur mycket boll han har i sig, även om jag förstår att Erik Hamrén skakade på huvudet när han vid ett par tillfällen inte stängde ytor på mittfältet, och Finland kunde spela rakt igenom. Det är lärdomar 20-årige Simon gör med tiden, vi kommer att se mer av honom på högre nivå än den här.

I snitt brukar en till två spelare ta steget till det ”riktiga” landslaget vars första samling är i mars inför EM-kvalet mot Moldavien. Den här gången talar vi om fler trots kvällens ytterst bleka insats mot Finland:

Nabil Bahoui och Isaac Kiese Thelin har varit med tidigare och lär få chansen igen.

Erik Johansson och Robin Olsen lär också finnas med med i mars.

* Detsamma gäller en av högerbackarna Emil KrafthJohan Larsson och Anton Tinnerholm. Min gissning är att Hamrén går på kraft.

* Vänsterbacken Ludwig Augustinsson har visat framfötterna på lägret och måste betraktas som högaktuell men får kanske fokusera på U21-landslaget fram till och med sommarens EM.

* Spelare som Simon Gustafson, Marcus Rohdén och Oscar Lewicki har också imponerat och är framtidsnamn även om det nog dröjer ett tag till.

Truppen mot Moldavien i EM-kvalet lär alltså bestå av minst 5-6 spelare från Abu Dhabi-lägret, lite beroende på om Erik Hamrén tycker att Johan Elmanders erfarenhet och arbetskapacitet fortfarande behövs. Bolltekniskt är veteranen omkörd av yngre förmågor som Augustinsson, Lewicki och Gustafson, något som blivit tydligt under träningarna här men fotboll handlar om att löpa mycket och rätt också.

Jag tycker ändå att januariturnén gav en del hopp om framtiden. Hamrén har en månad att fundera på om han ska våga satsa på en totalrenovering eller lita på mer det gamla.

Att A-landslaget efter det svaga 2014 står inför ett vägskäl känns uppenbart. Det tycks inte finnas så mycket mer utveckling i den trupp Hamrén har lutat sig emot senaste åren. Däremot finns det många spännande namn som trycker på underifrån.

En del av dem visade upp sig från sin bästa sida under januariturnén i Abu Dhabi 2015 där inte mindre än elva spelare totalt gjorde landslagsdebut, och Sverige genom segern mot Elfenbenskusten samlade ihop viktiga poäng till Fifa-rankingen.

Finlandsmatchen räknas inte efter en uppgörelse mellan länderna. Att den första matchen gjorde det berodde på att Elfenbenskusten aldrig svarade på Sveriges förhandsförfrågan att stryka den. Något som blev lyckat i efterhand.

Pressens lag – nu startar vi upp

av Robbie Lauler

Landslaget hyr en minibuss från Abu Dhabi-firman Akbar Express. I den åker spelare och ledare som inte åker i stora spelarbussen när de ska ut på diverse uppdrag. Ikväll stuvades journalistpacket in i Akbar Express och fraktades till hotell Intercontinental för den traditionsenliga mutmiddagen.

… att det kallas mutmiddagen har förorsakat viss kritik från landslagsledningens håll, trots att det hetat så i urminnes tider men nu ville presschefen Bodell Briefing döpa om det till mysmiddagen och visst, det kan man ju göra men det hade nog retat folk ännu mer tror jag.

Även om det kanske är en mer passande beskrivning, det är en trevlig middag.

Denna gång med brasilianskt tema, och vi åt kött tills det inte gick ner mer. En oväntad vinnare i Olof Lundh, jag tror fortfarande inte att han visat röda sidan upp.

Reine Almqvist brukar lyftas fram som landslagets stora anekdotberättare, och det är förstås sant men i journalistgänget finns en värdig kombatant i Patrick Ekwall. Jag vet att många retar sig på Ekwall men när det kommer till att dra skrönor från den gamla tidens journalistverklighet är Ekwall oöverträffad. Vi skrattade så att vi fick tårar i ögonen.

…inget av det är tyvärr tryckbart.

Vi hade en diskussion med landslagschefen Lasse Richt som ville dra en historia från förr men i så fall menade att den inte kunde publiceras nånstans. Jag och Lundh förklarade att ett sådant löfte går aldrig att ge, och historien förblev oberättad. Vi enades om att det ändå är bättre nu, när gränserna är tydliga jämfört med förr, då allt flöt ihop.

…likt när en känd landslagsspelare för 30 år sedan direkt efter att landslagsplanet tagit mark inför viktigt mästerskap utomlands ska ha ringt upp TV4:s utsände Patrick Ekwall o frågat:
– Ska vi ut och titta lite?

…så blev det, tre dagar i rad. Under ett mästerskap. Otänkbart i dag. Nya tider. Andra tider då. Inget någon behöver dömas för. Vi är alla barn av vår tid.

Däremot bjöd landslaget på en historia från VM 1994 om en före detta förbundskapten som gick i sömnen på New Yorks lyxigaste hotell, Waldorf Astoria, vaknade upp i korridoren med låst dörr, fick traska ner helt näck till receptionen för att be om ett nytt nyckelkort.

…personen i fråga var landslagschef på den tiden, och heter något i stil med Apan Trasan Apansson.

Vidare plockades det upp en tråd som jag och Chaufför Skiöld hade diskuterat dagen innan, att återinföra Pressens lag. Richt avslöjade att det finns lösa tankar inom förbundet på detta inför U21-EM, att ett lag uttaget av journalister får möta Håkan Ericsons gäng i en jippomatch.

…kör! tycker jag.

Då, på 1940-50-talet, var detta en stor sak och bland annat Lennart ”Nacka” Skoglund slog igenom i Pressens lag.

Vilken grej det hade blivit i dag, eller hur? Med folket i en rådgivande position via nätomröstningar och Laul, Bank och Niva som journalistikens svar på Backe, Svennis och Tord.

Kvällens citat stod informationschefen Bodell Briefing för. Jag frågade om Omvärldsbevakare Nystedt låg under hans ansvarsområde, och Bodell Briefing menade att rollen skulle ses som ”en satellit”.
– En fri roll på mittfältet, sa Bodell Briefing.

Vi pratade om Zlatan-dokumentären – eller Zlatan-reklamfilmen som jag hellre vill kalla den – om Friends Arena, om att Lars-Åke Lagrell skickade tre SMS efter segern mot Elfenbenskusten för att uttrycka sitt stöd, om att matchen gav poäng på Fifa-rankingen på grund av ett misstag, att Finlandsmatchen på måndag inte ger poäng, att Sverige vill riva upp regeln om max sex avbytare och försökte byta fler i torsdags men domaren sa nej och en hel del annat matnyttigt, till exempel att talangen Simon Gustafson hålls lika högt i landslaget som av oss medier men att han gör för många enkla misstag.

Vid ett tillfälle sa Richt spontant men med eftertryck:
– Vi ska inte ha någon utländsk förbundskapten!

Det är intressant eftersom SvFF:s nye generalsekreterare Håkan Sjöstrand i den här intervjun pratar varmt om Åge Hareide. tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att fråga om en norrman anses som utländsk i Richts ögon.

Det var en trevlig kväll, och Dagens bild får bli den här, från 1942, när matchen mellan landslaget och pressens lag var en stor sak. Kan det bli så igen?

Skärmavbild 2015-01-17 kl. 22.54.00

Bland kärringar, kineser och Reine Almqvist

av Robbie Lauler

En av de bästa sakerna med att bevaka landslaget är att du får träffa Reine Almqvist. Det är en riktig fotbollsmänniska. Han har varit med överallt, i alla tider, i ur och skur. Det är också en mycket varm och omtänksam människa, en lite udda fågel i landslagsledningen men framför allt är Reine en historieberättare av rang.

I dag bjöd han som vanligt oss journalister på visdomsord – ”Har man haft en bra kväll kan man inte ha en bra dag” – och tidigare i veckan drog han historien om ”Karla” Larsson.

Karl-Henrik ”Karla” Larsson var en bohem som spelade i Blåvitt och Bajen, och Reines historia handlade om ett Kamratmöte på Ullevi på 1960-talet. ”Karla” Larsson var vänsterytter och hade IFK Norrköpings ettrige högerback Bo la Fleur (namnet!) emot sig. Enligt Reine snurrade ”Karla” Larsson upp Bo la Fleur så till den milda grad att högerbacken efter matchen tog av sig skorna, slängde dem i soptunnan, förkunnade att ”Nu slutar jag!” och sedan satte han aldrig foten på en fotbollsplan igen. Bland annat ska ”Karla” Larsson ha promenerat fram mot la Fleur och ställt sig för att stretcha ljumskarna. När la Fleur trodde att han kunde ta bollen, då var ”Karla” Larsson snabbt på tå igen och stack förbi och slog ett inlägg.
– Inför 39 000 åskådare, sa Reine och höjde rösten:
– 39 000!

En annan gång, i en B-lagsmatch på Valhalla, berättade Reine, dribblade ”Karla” Larsson runt bland motståndarna, la bollen på mittpunkten, drog ner brallorna och visade röva, tog bollen och dribblade vidare.

Det bästa med Reine är att allt han säger är sant, tyvärr är de bästa av hans historier otryckbara eftersom de hade tvingat folk från hus och hem.

Som Reine säger: ”Har man haft en bra kväll kan man inte ha en bra dag”.

Mer då?

Jodå, det var träning också. Att döma av den blir startelvan följande (nya jämfört med Elfenbenskusten-matchen i fet stil):

Johan Larsson, Johansson, Sebastian Holmén, Augustinsson
Simon Gustafson, Lewicki, Rohdén
Niklas Bärkroth, Mikael Ishak, Elmander

…vem som står i mål vet jag inte. Antingen kör mr Shining vidare på Robin Olsen eller låter någon av Karl-Johan Johnsson och Oscar Jansson visa upp sig. Det framgick inte av träningen.

…men det är som Reine säger: Robin Olsen är riktigt bra.

Jag tycker det är lite konstigt att mr Shining inte ger Anton Tinnerholm chansen från start, det är han värd efter insatserna i Champions League. Tinnerholm har ”misshandlats” lite det här lägret, fått spela vänsterback på träningarna, byttes in som högerytter mot Elfenbenskusten, flyttades sedan över till vänsterbacksplatsen och nu är han alltså utanför laget igen vad det verkar.

…men det är som Reine säger: Bo la Fleur hade det värre.

Jag pratade med Anton i dag och frågade hur han såg på situationen och han var förståndig nog att vara diplomatisk:

– Att göra debut är stort, det är något man har drömt om sedan man var liten, klart att det är kul, sedan trodde jag kanske inte att jag skulle vara högerytter och vänsterback men…
…det trodde inte vi heller?
– Nä men jag spelar där Erik säger att jag ska spela, det är inte mer än så, det var bara roligt att göra debut. Sedan är det roligt att vara här.
Vet han inte att du är högerback?
– Nja, jag vet inte, jag har ju spelat högerytter några gånger i Malmö men inte så många gånger kanske. Det är perfekta förutsättningar här så det är upplagt för bra fotboll.
Finns det en besvikelse att du inte får spela på din riktiga plats?
– Nja, jag vet inte, jag kände ganska tidigt att jag skulle börja på bänken, då blev det mer en bonus att jag fick spela överhuvudtaget.

…det är som Reine säger: ”Karla” Larsson hade snurrat upp dem allihopa.

Efter en diskussion med en spelare som först tyckte att jag drivit en kampanj mot honom, sedan ändrade sig till att jag inte hade underlag nog att bedöma honom efter fyra träningar, susade vi ut till golfen. Vi är ju ett blandat och öppensinnat gäng som är här, med hjärtat på rätt ställe, med sunda värderingar, kanske inte alltid vid sunda vätskor men åtminstone ett gäng som vill väl. Dock kan jargongen ibland låta som den är tagen ur Familjen Flinta. Som i bilen nyss när vi mötte ett annat fordon:
– Var det en kärring som körde?
– Nä, det var en kines.
– Han tittade snett på dig.

…det är som Reine skulle ha sagt: Ni har en del att jobba med, ni också.

Tog taxi hem från golfen, chaffisen hde massa frågor om tävlingen, jag svarade ”Yes”, ”Yes” och ”Yes” innan han tystnade.

…vad han frågade om? Det vete fan.

Dagens Bild får bli Reine i full färd med att berätta en av sina anekdoter…

Skärmavbild 2015-01-17 kl. 11.49.21

Under attack, vingklippt och skadeskjuten, men på väg tillbaka

av Robbie Lauler

Dagen efter segermatcher är bra dagar för oss journalister. Särskilt efter lite större skalper.

Spelarna är på gott humör, garden är nere.

Ledarna brukar vara lite kaxigare, som när mr Shinings högra hand Marcus Allbäck fick syn på mig i receptionen och sa med skeptisk blick:
– Jag hoppas att du är med i mustaschkampen?

…det ska läsas som att han inte tycker jag klär i min nyodlade grosshandlare.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

I dag var Nabil Bahoui, Isaac Kiese Thelin och Niklas Bärkroth beställda, och ”Nabbe” fick svara på frågor om ryktena i Grekland att PAOK och Olympiakos jagar honom, Thelin berättade om berömmet från Johan Elmander och hur han kuppade till sig Tourés tröja efter matchen.

…vilken Touré? Det vete fan.

Det här med matchtröjor är förstås en grej för det unga landslaget.

Bärkroth – som kom in i 85:e minuten, grundlurade Gervinho i 86:e och bäddade för Marcus Rohdéns 2-0-mål i 87:e – menade att halva Sverige försökte få just Roma-stjärnans tröja efteråt. Oklart om någon lyckades, själv kom Bärkroth på att han kanske borde behålla sin egen tröja från landslagsdebuten vilket han också gjorde:
– Annars hade mamma blivit arg.

Jag frågade Bärkroth hur det känns att skicka upp Gervinho i lammkön med en ”Cruyff-fint”?
– Äh, försvarsspel är väl inte hans bästa gren, sa Niklas.

Sant.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

– Grym artikel förresten, sa Bärkroth när intervjun var klar.

Han syftade på en sammanställning jag gjort inför resan med spelarnas procentchanser att slå sig in i landslaget på längre sikt där jag gett Niklas Bärkroth 99 procent vilket väckte viss uppståndelse.

Låt oss kalla det en medveten överdrift. Vad jag ville ha sagt genom att placera just honom högt är att jag tror att det ”riktiga” landslaget saknar den här spelartypen. Den som dyker i djupled från kanterna mot mål och skapar poäng. Emil Forsberg är ett exempel som börjat få chansen på riktigt.

…problemet är att de här killarna ska kunna försvara som Johan Elmander också. Och det är ofta där det brister.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Apropå Elmander: Jag har varit på många januariturnér där jag fått försvara Anders Svensson och Tobias Hysén och andra veteraner när de blivit uttagna bland talanger. ”De är bara med på gamla meriter”, brukar det muttras, men jag har försökt förklara att kollar man träningarna så ser man hur de här gamla rövarna sticker ut. De är en eller ett par klasser bättre än de uppskrivna ”löftena”. Det är en lärdom jag har gjort under lång tid. Det är en insikt många fans tycks sakna.

…men vad gäller Elmander är det inte riktigt så, eller har i alla fall inte varit på den här resan. Han ser snarare ut att vara steget efter många av de tio år yngre spelarna. Det kan förstås ha sina orsaker, Johan har en otroligt tuff och tung höst bakom sig men på samma sätt som jag hade hyllat honom om han sett högklassig ut måste jag bedöma honom även när han inte gör det.

Därför är jag rädd att det här kan bli Johans sista resa med landslaget. På kanterna finns många andra alternativ som det kan vara läge att satsa på, och i anfallet (där jag tycker att Johan bäst kommer till sin rätt helst i ett 4-4-2) konkurrerar han med Zlatan, Toivonen, Thelin, Berg, Hrgota och Guidetti.

…Elmanders erfarenhet kanske kan behövas vid en skadekris, likt mot Liechtenstein i höstas, men i en grundtrupp? Tveksamt utifrån där vi står nu.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Från den här truppen tror jag att målvakten Robin Olsen, mittbacken Erik Johansson, yttern Nabil Bahoui och anfallaren Isaac Kiese Thelin finns med även i mars när det är EM-kvaldags mot Moldavien.

…Erik Johansson är intressant, han har liksom smugit lite i bakgrunden av mittbackskollegan i Malmö FF, Filip Helanders talangstatus. Men som jag skrev i bloggen häromdagen: ”Johansson ser majestätisk ut på träningarna”. Insatsen mot Elfenbenskusten förändrade inte det intrycket, och jag skulle säga att Johansson är resor före Helander.

Gårdagens matchhjälte Johan Mårtensson då? Tja, han är 25 år och vi stirrar ju oss gärna blinda på ålder i det här landet.
– Men det är väl inte lastgammalt? som Mårtensson själv uttryckte det efter matchen och det har han förstås rätt i.

Jag är ändå inte beredd att plocka ut honom redan efter en ynka A-landskamp.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag är heller inte beredd att säga att allt är guld och gröna skogar i landslaget bara för att de vinner en träningsfajt mot ett lojt Elfenbenskusten. Jag åkte hit med granskningen ”Hur mår Blågult?” eftersom det kändes fel med den vanliga ”tjo och tjim med Kongo-Kim”-journalistken som annars präglar mycket av bevakningen. Det hade inte varit rätt mot bakgrund av ett 2014 med endast två segrar och en rekordlåg placering på Fifa-rankingen (44:e plats).

…men ge mig en övertygande seger även mot Finland på måndag, och jag ska med glädje erkänna att detta kan ha varit resan då den negativa trenden vändes.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Om det är något man ska plocka med sig från matchen mot Elfenbenskusten är att mr Shining har fokuserat på försvarsspelet under träningarna, sedan ställde han elva välutbildade spelare på planen och de följde instruktionerna till punkt och pricka. Det är värt att ta med sig i tider då förbundskaptenen får klä skott för allt som är dåligt med svensk landslagsfotboll. Själv tycker jag faktiskt att han har utvecklats under sina år på posten. Jag var betydligt mer kritisk mot honom perioden 2011-2012.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

I morgon är det dags för SvFF:s årliga ”mutmiddag” där de låter oss journalister som bevakar januariturnén smörja kråset, sedan tar Lasse Richt notan med förbundskortet. Det är en gammal tradition som jag faktiskt inte vet hur länge den funnits. Första gången jag var med var 20o4 i Hongkong då Omvärldsbevakare Nystedt bjöd mig, Jacob Sillén på TT och salig Hans Linné på Expressen på hamburgare på ett O’Learys-liknande ställe. Det går förstås att kritisera att SvFF bjuder journalister på middag men det är inte så att jag blivit mindre kritisk i min bevakning genom åren, tvärtom. Dessutom brukar middagen vara en källa till information som leder till blogginlägg, krönikor eller artiklar. Skulle det bli för mycket missnöje från läsarna, får väl Sportbladet betala min nota för jag vill inte missa middagen, det vore inte i linje med mitt journalistiska uppdrag som är att få fram så mycket information som möjligt.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Dagens bild blir Dagens bilder och symboliserar att jag hamnat under attack i en synkroniserad offensiv där SvFF och TV4 av någon outgrundlig anledning gjort gemensam sak. Först la SvFF:s nye generalsekreterare, Ica-handlare Håkan Sjöstrand ut en bild på Instagram som hans vänner inte tyckte var till min fördel. Olof Lundh var inte sen att haka på och repostade bilden. Sedan växlade Lundh upp det sista steget med en ”lika-som-bär” med mig och karaktären Ole Bramserud från Sällskapsresan. Ett hån som även Sportbladets eget Instagram-konto repostade. 4-0 till firma Sjöstrand/Lundh.

Det är tufft på fältet, jag erkänner att jag är både skadeskjuten och vingklippt för tillfället men jag kommer tillbaka, det gör jag alltid.

Här har ni 4-0-förlusten, steg för steg…

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 12.02.07

 

 

 

 

 

 

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 12.03.02

 

 

 

 

 

 

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 12.03.23

 

 

 

 

 

 

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 12.04.07

 

 

 

 

 

 

 

Att känna igen Kolo Touré eller inte…

av Robbie Lauler

Ny dag, ett nytt besök på golfklubben. Pressbuffén smakade bra den här gången också.

Dan före matchdag är alltid lite mer intressant än ”lunkdagarna”. Det är då startelvan brukar kunna slås fast, och av träningen att döma blir det den vi spekulerade i redan i början av veckan – fast med Robin Olsen i målet (mr Shining släpper elvan officiellt 09.30 svensk tid då han ville sova på saken samt meddela spelarna först).

I alla fall, så här:

Olsen
Krafth, Johansson, Karlsson, Augustinsson
Rohdén, Lewicki, Mårtensson
Elmander, Thelin, Bahoui

…uppställt som ett 4-3-3 här men om Elfenbenskusten startar med bröderna Touré, Gervinho, Bony och Kalou med flera så kommer det där förstås bli ett 4-5-1.

Eller om vi ska vara ärliga: 10-0-0.

Tyskland slog ju Brasilien med 7-1 i en VM-semifinal, hur stora siffror kan det då inte bli här? 1-17?

Nja, kanske inte ändå. Mot Nigeria i måndags vann Elfenbenskusten bara med 1-0 och då kom Nigeria också med spelare från inhemska ligan (de är inte kvalificerade för Afrikanska mästerskapen).
– Vi gjorde ingen bra match. Det kunde blivit oavgjort, eller vi kunde till och med förlorat, sa Kolo Touré när svenska medier fick en pratstund med honom i dag.

Även om det kan bli stora siffror tror jag inte att Elfenbenskusten går för fullt i 90 minuter, ja vi vet ju inte ens om de startar med stjärnorna. Men det är deras genrep, så mycket är klart.

…jag tror att Elfsborgs Marcus Rohdén blir viktig: En spelare som löper mycket. Det lär Oscar Lewicki (MFF) och Johan Mårtensson (HIF) också tvingas göra på mitten.

* * * * * * * * * * * *

Intressant är också – om matchbilden blir den förväntade med mycket försvar – hur de unga ytterbackarna Emil Krafth (HIF) och Ludwig Augustinsson (FCK) står sig men framför allt: MFF-Olsen i målet. Är det han som till slut ska utmana Andreas Isaksson hela vägen?

…måste också inflika att Erik Johansson (MFF) har sett ganska majestätisk ut på träningarna.

Det har däremot inte Johan Elmander gjort men det har förstås sina förklaringar med den tunga hösten. Tror dock att Johan behöver göra en bra match om han ska vara aktuell för den riktiga truppen i mars. Och då behöver han höja sig mot hur det har sett ut på träning.

* * * * * * * * * * * *

Apropå Kolo Touré: Egentligen var det brorsan Yaya vi tänkte intervjua men sett till den hårtork han gav en asiatisk tv-murvel som skuttade in på planen och bad att få ställa ett par frågor efter deras träning insåg vi att det blir nog inget för oss heller. I stället tog jag rygg på Disco från konkurrenten som kan sin Premier League, och som snabbt nosade upp Kolo och sköt iväg ett par rappa.

…själv hade jag ingen aning om vem vi pratade med men Iphonen tog upp ljud ändå. Efteråt visade det sig att Discos inspelning brakat ihop så trots att det var han som ställde samtliga frågor, var det jag som hade citaten.

På Twitter väckte det viss munterhet bland tv-spelspojkarna att jag inte hade känt igen Liverpool-spelaren men så mycket kan jag säga att journalistik handlar inte om att känna igen Kolo Touré på uppstuds – journalistik handlar om att lösa situationen när du  i n t e  känner igen Kolo Touré på uppstuds.

För om vi ska vara ärliga: Var det tv-spelspojkarna på Twitter eller jag som levererade en intervju till Sportbladet i dag?

Just det.

Sedan kan man tycka att så märkvärdig är väl inte artikeln men det får ni ta med Disco, det var han som ställde frågorna.

…skämt åsido, den var bra, det är vad man hinner få ihop under en dryg minut innan stjärnorna skyndar vidare till spelarbussen.

* * * * * * * * * * * *

Efter Sveriges pass fick mr Shining förklara varför han hade röstat på Zlatan Ibrahimovic som världens bästa fotbollsspelare 2014 i Ballon d’Or-omröstningen, och han motiverade det med att han tycker Zlatan, Messi och Ronaldo är de tre bästa i världen, just i år ville han ha in Manu Neuer också, han satte Zlatan som etta för att Zlatan är svensk och Sveriges lagkapten, och han bedyrade att han tog omröstningen på allvar. Att lämna vinnaren Ronaldo helt utanför topp tre var ”mest rättvist” eftersom mr Shining satt Ronaldo före Messi fjol, då gjorde han tvärtom nu.

Ungefär så.

Omsorgen om vår storstjärna är lite gullig, annars kan jag inte påstå att jag bryr mig alls om den där omröstningen. Det är tio minuters underhållning på Twitter när alla Messi- och Ronaldo-fans går bananas mot allt och alla som andas något som inte passar. Sedan tillbaka till verkligheten.

* * * * * * * * * * * *

Hör om otrevligheter på hemmaplan där vd:n Thomas Edselius och andra inom AIK ska ha hotats av anonyma krafter. Tycker att AIK gör rätt som polisanmäler och offentliggör. Tror att öppenheten är bästa skyddet mot hot. Polisanmäl allt, berätta det som går. Positivt också att Sefs ordförande Lars-Christer Olsson direkt kliver ut och ger AIK stöd – det var det jag efterlyste i samband med att Helsingborgs dåvarande klubbdirektör Paul Myllenberg hotades i fjol. Föreningsdemokrati handlar om att medlemsmajoriteten har givit styrelsen mandat att sköta verksamheten fram till nästa årsmöte eller ett extrainsatt. En av styrelsens viktigaste uppgift är att tillsätta vd. Allt detta är gjort enligt god demokratisk ordning i AIK Fotboll, vad jag förstår.

* * * * * * * * * * * *

Läs gärna mitt tidningsknäck om Robin Olsen – och 14 andra målvakter som utmanat Andreas Isaksson senaste tolv åren.

* * * * * * * * * * * *

När jag chattade om svensk landslagsfotboll på nätet i dag fick jag ett SMS från Djurgårdens klubbdrektör Bosse Andersson. ”Svara på min fråga!”, skrev han. Jag scrollade runt bland alla som kommit in, och mycket riktigt, det fans en från ”Super-Bo” som handlade om hur Emil Bergström sett ut på träningarna. Jag svarade ärligt, att han är fjärde mittback och har sett lite kantig ut. Men det är en nivå upp mot vad han är van vid så inte särskilt konstigt. Gillar sportchefens engagemang.

* * * * * * * * * * * *

Dagens bild får bli bröderna Touré – sekunderna före Yayas utbrott…

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 20.36.39
Sida 1 av 387
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB