Arkiv för kategori Southampton

- Sida 1 av 4

Stabilt Chelsea imponerar under Conte

av Kalle Karlsson

Southampton gjorde mycket rätt. Men var inte ens nära att vinna. Det säger en del om hur stabilt Antonio Contes Chelsea uppträder för tillfället.
Chelseas rad inför söndagens bortamöte med Southampton var tre segrar och 9–0 i målskillnad. Southampton å sin sida hade fem raka ligamatcher utan förlust. Så det var onekligen två formstarka lag som skulle göra upp på St Mary’s.
Antonio Conte började säsongen med en fyrbackslinje, men när resultaten uteblev, inte minst 0–3 borta mot Arsenal, omformerade han till ett 3-4-3/5-2-3. Sedan dess har Chelsea blivit bättre och bättre. Organisationen börjar lika den som kännetecknade Juventus under Contes tid i Turin. Och offensivt har stjärnor som Eden Hazard fått utrymme att briljera.

Southampton under Claude Puel har blivit mer possessionbaserat, mer risktagande. Jag gillar det jag sett hittills. Idag styrde de matchen inledningsvis och det hade varit så intressant att se hur matchen hade utvecklat sig om den hade fått vara mållös en bit in i första halvlek.
Nu fick Chelsea bästa tänkbara start när Steven Davis missade i positionsspelet mot Eden Hazard och belgaren fick tid och utrymme att vända tillbaka och dunka in 1–0 mellan benen på Fraser Forster. Då hade det bara gått drygt fem minuter.
Med Antonio Contes 3-4-3/5-2-3 är underläge det absolut sämsta som kan ske. Vid överläge kan Chelsea falla ned, formera en fembackslinje, positionsspela och bara invänta kontringslägena som kommer att uppstå.
Så blev det också. Efter cirka 20 minuter in i första halvlek hade Southampton haft runt 73 procent (!) i bollinnehav. Southampton hade centralt övertag och Chelsea hade svårt att få tag i hemmalaget som fick rulla runt.
Saints var överlägset. Förutom i och runt de båda straffområdena. Och som bekant är det där fotbollsmatcher avgörs.

Trots spelövertaget hade Southampton nämligen oerhört svårt att skapa klara målchanser. Det beror förstås till stor del på att Chelsea gjorde dem uddlösa. Skillnaden på andra planhalvan var total.
Det kändes farligt varje gång Eden Hazard, Victor Moses och de andra fick vända upp och attackera en mot en.
Hazard var fenomenal. Hans insats påminde en del om formen han höll 2014/15, där drivet med boll och den låga tyngdpunkten gjorde det omöjligt för Southampton att stoppa honom.

Southampton försökte använda inläggsspel som vapen i andra halvlek, men närvaron i boxen begränsade sig till Charlie Austin som skulle brottas med César Azpilicueta, David Luiz och Gary Cahill. Det hade varit intressant att se mittbacken Virgil van Dijk i anfallet – Southamptons ”plan B” – redan vid ställningen 0–1 eftersom det var så uppenbart att hemmalaget hade så svårt att skapa lägen.
Klyftan mellan lagen den här dagen blev extra uppenbar när Diego Costa curlade in 2–0 med ett klassavslut. Han vek in från vänster och hittade det långa hörnet, otagbart för Fraser Forster.
2–0, game over.
Till slut hade segern kunnat bli ännu större eftersom Chelsea fick kontra mot ett än mer utspritt hemmalag.
Trepoängaren var odiskutabel och det trots att Southampton, spelmässigt, imponerade i passningsspelet i första halvlek.
Men att hamna i underläge mot Antonio Contes Chelsea är en dålig idé den här säsongen.

Zlatan är på väg att göra riktigt stora avtryck i England

av Kalle Karlsson

Zlatan Ibrahimovic lovade att han skulle bli gud i Manchester. Efter tre mål på två matcher går det inte längre att utesluta.

Zlatan Ibrahimovic inledde äventyret i England med mål ot Bournemouth (och en magisk klackpassning till Wayne Rooney). Men till fredagsmötet med Southampton fick han stå tillbaka i försnacket. Det mesta har kretsat kring Paul Pogba.
Världens genom tiderna dyraste fotbollsspelare var redo för debut, eller comeback kanske vi ska kalla det. Han tog Ander Herreras plats på det defensiva mittfältet.
Det började inte så bra för Pogba. I sin första aktion slog han bort en enkel passning. Sedan tuggade han igång och ju mer bekväm han blev, desto mer utrymme tog han. Paul Pogba hann demonstrera den där unika fysiken som gör att han kan hålla ifrån sig motståndare och skapa sig själv yta. Vid ett par tillfällen drev han upp tempot med sina älgkliv. Förmågan att ta fram bollen med fart är en egenskap som Manchester United saknat på mittfältet i många år.
Men trots den lovande insatsen tillhörde den här kvällen ett annat, betydligt billigare, nyförvärv i Manchester United.

Zlatan Ibrahimovic värvades på free transfer. Han har visserligen en skyhög lön – det brukar Mino se till – men han har redan betalat av en betydande del av investeringen. Dels genom att han höjt klubbens marknadsvärde, det skedde redan i somras när affären blev klar. Dels genom att han höjt spelarna runt omkring sig, ni läste säkert hur José Mourinho talade om hur ”de unga spelarna flockas runt Zlatans bord i matsalen”. Dels genom att han gett laget en spets de tidigare saknat.
Manchester Uniteds spel hackade precis som i premiären i söndags. Southampton kom med sin nya possessionfilosofi under Claude Pudel och hade en hel del boll i inledningen av matchen. Hade Nathan Redmonds inlägg varit lite lägre hade Shane Long troligen nickat in 0–1 och då hade det kanske blivit en annan historieskrivning.
Men i den 36:e minuten slog Wayne Rooney ett inlägg. Zlatan Ibrahimovic nådde inte bara högst. Han käkade upp José Fonte fullständigt och nickade in bollen med sådan kraft att Fraser Forster var chanslös.
Det skulle komma mer.
I den andra halvlekens inledning föll Luke Shaw i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten. Zlatan Ibrahimovic stegade fram till elvameterspunkten, och det säger förstås en hel del om vilken status han åtnjuter i omklädningsrummet att han redan tar frisparkar och straffar i sin nya klubb. En klubb där Wayne Rooney prenumererat på den typen av fasta situationer sedan Cristiano Ronaldo flyttade till Madrid.
Zlatan satte straffen säkert och står nu på tre mål på två matcher.

Hans drömstart är på vissa sätt fullständigt naturlig. Han är ju Zlatan. Han har tystat tvivlare i en hel karriär och verkar fast besluten om att göra det igen.
På ett sätt är det fullständigt fantastiskt.
Låt oss säga så här: Zlatan Ibrahimovic hade ett svalt EM, men det var inte direkt något som påverkade hans svansföring när han presenterades i Manchester. Om Eric Cantona var kung, skulle Zlatan bli gud, lät han omvärlden veta.
I sådana lägen – när man stuckit ut hakan – blir kritiken så mycket mer svidande om man misslyckas. Att snacka är en sak. Det fenomenala med Zlatan Ibrahimovic är att han levererar. Gång på gång, på gång, på gång. I varenda liga, i varenda ny klubb.
”It ain’t bragging if you could back it up”, som Zlatans barndomsidol Mohammad Ali sa.
Det är tidigt ännu, bara två matcher har spelats.
Men Zlatan Ibrahimovic är på väg att göra riktigt stora avtryck i Premier League.

Analys: Så har Puel förändrat Southampton

av Kalle Karlsson

Ett koppel av topptränare har gjort entré i Premier League.
Här tittar vi närmare på hur en av dem har förändrat sitt nya lag.

Istället för att titta åt samma håll som alla andra så gör bloggen denna gång en avstickare till sydkusten. Att analysera Pep Guardiolas debutmatch i Manchester City med sina ”invärtes full-backs”, indragna ytterbackar, kändes givet. Men José Mourinho, Antonio Conte och 3–4-fyrverkeriet på Emirates tror jag har diskuterats flitigt både här och där. Så därför kan vi ju ägna oss åt ett lag som inte fått samma uppmärksamhet efter helgens premiär.

Southampton har återigen tvingats släppa både sina framträdande spelare och sin populäre tränare. Ronald Koeman flyttade till Everton i sommar. Hans ersättare blev Claude Puel, 54, ett aktat namn i fransk fotboll efter sejourer i Monaco, Lyon och senast OGC Nice.
Claude Puel annonserade redan under försäsongen att han skulle införa spelmässiga förändringar och några var tydligt direkt i 1–1-mötet hemma mot Watford.

Mittfältsdiamant
Claude Puel använde en mittfältsdiamant ifjol i Nice och han har för avsikt att lyckas med den i Premier League också. Det här är intressant eftersom mittfältsdiamanter inte varit så vanligt förekommande i England senaste åren. De mest kända exemplen är Carlo Ancelotti som gjorde ett försök i Chelsea innan han släppte idén. Sir Alex Ferguson gjorde revolution när han negligerade kanttraditionen i Manchester United och spelade en diamant i några matcher hösten 2012. Brendan Rodgers använde en diamant med Raheem Sterling som spets bakom Daniel Sturridge och Luis Suárez i vissa matcher under våren 2014.
Det finns fler exempel men på rak arm kommer jag inte på någon klubb som konsekvent spelat 4-4-2-diamant över en säsong.

Claude Puel har iallafall slopat Ronald Koemans 4-2-3-1-formation. I sin diamant använde han i lördags Oriol Romeu som sittande mittfältare, Steven Davis och James Ward-Prowse i de ”indragna kantrollerna” och Dusan Tadic som offensiv spets. Då fick han möjlighet att använda ett tvåmannaanfall med Shane Long och Nathan Redmond.

Southampton använder diamanten på standardsättet i uppspelsfasen. Antingen går Romeu ned mellan mittbackarna och hämtar bollen eller så hittar han ytan bakom motståndarnas förstapress för att få bollen i nästa skede. Se nedan.

Southampton-diamant1Romeu (inringad) hittar ytan bakom Watfords två anfallare.

Southampton-diamant2När bollen spelas ut till högerkanten har det skapats en korridor bakom förstapressen.

Southampton-diamant3Via tillbakaspelet får Romeu bollen omarkerad och Southampton kan etablera spelet i spelyta 1.

Possession
Valet av mittfältsdiamant och numerärt övertag centralt visar att Claude Puel tänker sig en possessionbaserad fotboll. Det är en radikal förändring mot Southampton ifjol som var ett av de mest omställningsbaserade lagen, och ett av de lagen som verkligen gjorde det effektivt. Nu har man en annan spelidé som bygger på en tålmodig speluppbyggnad.
Här kan jag känna att ”Saints”, åtminstone mot Watford i helgen, blev temposvagt. Gång på gång fastnade man i första halvlek när man skulle igenom Watfords försvarsmur.
Att rulla bollen i sidled kommer inte att vara överdrivet svårt med centralt övertag, och det är inte alls svårt mot ett Watford som ställer ut ett försvarsinriktat lag med fembackslinje. Det intressanta blir att se om Claude Puel kan få Southampton att skapa målchanser och göra mål med den passningsorienterade fotbollen. Ett bra test kommer på fredag mot Manchester United.

Hög press
Claude Puels possessionfotboll kopplas ihop med en vilja att återerövra bollen snabbt. Southampton i premiären påminde i det avseendet en hel del om Mauricio Pochettinos upplaga av ”Saints”. Lördagens spel var en stor skillnad mot Ronald Koemans organiserade, mer positionsbaserade försvar.
Även om Southampton körde fast offensivt i första halvlek vann de boll ofta på offensiv planhalva och det märktes att publiken gillade den ambitionen.
Det var inte heller enbart Gegenpressing, det vill säga direkt press efter bolltapp, utan Southampton hade ambitionen att kliva högt även i uppställt spel. Den här spelidén underlättas av att löpvillige Shane Long ofta sätter förstapressen i sin roll som anfallare.

Inlägg som anfallsvapen
Med mittfältsdiamanten blir följden att motståndarna centrerar sitt mittfält och då skapas ytor på kanterna för Southamptons ytterbackar.
Ronald Koeman hade ibland en tendens att ge sina ytterbackar livrem för att inte laget skulle blotta sig för mycket defensivt. Nu kommer Southamptons ytterbackar att få nyckelroller i offensiven. I helgens premiär hade Cédric Soares och Matt Targett höga utgångspositioner och de ges tid och utrymme för inlägg.
Det kändes redan i första halvlek att Southampton skulle slå många inlägg och när jag granskade siffrorna visade det sig stämma. När jag tittat närmare noterade jag att Southampton slog flest inlägg av alla lag under premiäromgången i Premier League. Oj, vad de hade behövt sin Graziano Pellè nu, en nickstark centertank som hade satt motståndarförsvaren på prov varje gång ett inlägg med kvalitet levererats in i boxen.

Southampton-diamant4 Här ser vi hur högerbacken Cédric Soares (inringad) dels trycker upp, dels får en ledig korridor, till viss del tack vare mittfältsdiamanten.

Antal inlägg i premiäromgången – lag för lag
Southampton 3/31 (3 av 31 inlägg nådde en Southamptonspelare)
Swansea 12/28
Crystal Palace 6/25
Bournemouth 3/24
Manchester City 3/24
Middlesbrough 6/23
Burnley 5/23
Stoke 2/22
West Bromwich 9/21
Chelsea 6/21
Tottenham 4/21
Sunderland 3/20
Arsenal 6/19
Watford 3/16
Hull City 2/14
Everton 2/12
Leicester 0/12
Liverpool 3/10
Manchester United 2/7
West Ham 1/7

Här kan man alltså notera att:
> Manchester City som hade 77 procent bollinnehav i hemmamötet med Sunderland bara slog 24 inlägg.
> Totalt slogs 380 inlägg under premiärhelgen. Men bara 81 av dessa (21,3 %) nådde en lagkamrat. Det understryker hur ineffektivt inläggsspel är som anfallsmetod.
> Att det tidigare så passningsorienterade Swansea slog så många inlägg kan ju bero på att man numera har nickspecialisten Fernando Llorente på topp.

***
Läs mer:
Oktober 2012: ”Uniteds taktiska revolution”.

Nedräkning, del 13 – Southampton

av Kalle Karlsson

Stjärnor som lämnar och dessutom en ny tränare som aldrig coachat i Premier League på det. Det här borde sluta illa, eller?

Southampton känner igen mönstret. De tre senaste åren har de fått se sina bästa spelare lämna.
Det började sommaren 2014. Mauricio Pochettino hade slutfört en imponerande säsong med Saints, men nu hade argentinaren gjort klart med Tottenham och ut genom dörren följde Luke Shaw, Adam Lallana, Dejan Lovren, Rickie Lambert och Calum Chambers.
Det var ingen optimal situation för nye tränaren Ronald Koeman och från försäsongen twittrade han en bild på en tom träningsplan. Men Koeman misströstade inte. Han använde pengarna smart och köpte Graziano Pellè, Dusan Tadic, Shane Long, Sadio Mané och Fraser Forster. Och vips hade Southampton ett material för att visst slåss på övre halvan. Det blev en meriterande sjundeplats i ligan.
Året efter samma sak. Morgan Schneiderlin fick sin vilja igenom att flytta till Manchester United. Nathaniel Clyne värvades till Liverpool. Ronald Koeman deppade inte. Han plockade in Virgil van Dijk från Celtic och fick en av ligans bästa mittbackar.

Nu har Ronald Koeman lämnat. Sadio Mané är såld till Liverpool. Victor Wanyama återförenades med Pochettino i Tottenham. Graziano Pellè har flyttat till Kina.
Tre tunga tapp för en klubb som senaste åren fått vänja sig vid att nyckelspelare lämnar.
Det är till den här situationen Claude Puel anländer. Den franske tränaren har varit ett aktat namn i Ligue 1, senast från imponerande arbete i OGC Nice.

Southampton har fortfarande en bra centrallinje med målvakten Fraser Forster, mittbackarna Virgil van Dijk och José Fonte samt ett mittfält med evighetsmaskinen Steven Davis. Nu har man hämtat Pierre-Emile Höjbjerg från Bayern München. Höjberg har av Pep Guardiola jämförts med Sergio Busquets och det bådar ju gott. Nathan Redmond är en spännande spelare som Puel jämfört med Thierry Henry. Puel väntas för övrigt spela Redmond som anfallare.

Det där sista hänger ihop med att den nye tränaren snickrat på ett systemskifte. Istället för att bygga vidare på 4-2-3-1 som varit Southamptons mest frekventa formation har Claude Puel använt en 4-4-2-diamant i träningsmatcherna. Han har talat om att han vill se ett mer possessionbaserat spel, en klar förändring jämfört med tidigare.
Det här gör att jag tvivlar på Southamptons chanser att upprepa fjolårets sjätteplats, eller ens en plats på övre halvan.
Inte nog med att viktiga spelare försvinner, nu ska det dessutom implementeras en ny spelmodell. Passar possession-spel med, låt säga, Shane Long? Tveksamt va?
Jay Rodriguez gjorde comeback (för andra gången) i april. Det blir spännande att se om han kan hitta formen igen efter två års skadefrånvaro.

Tänkbar startelva:
Forster – Soares, Fonte, van Dijk, Bertrand – Höjberg – Davis, Ward-Prowse – Tadic – Redmond, Long.
Nyckelspelare: Virgil van Dijk.
Håll ögonen på: Pierre-Emile Höjbjerg.

Nyförvärv:
Nathan Redmond – Norwich, £11m
Pierre-Emile Höjbjerg – Bayern Munich, undisclosed
Kieran Freeman – Dundee Utd, compensation
Alex McCarthy – Crystal Palace, £4m
Jeremy Pied – NIce, undisclosed

Förluster:
Sadio Mané – Liverpool, £36m
Victor Wanyama – Tottenham Hotspur, £11m
Juanmi – Real Sociedad, £5m
Paulo Gazzaniga – Rayo Vallecano, loan
Gastón Ramirez – released
Kelvin Davis – retired
Joe Lea – Yeovil, free
Jason McCarthy – Walsall, loan
Graziano Pellè – Shandong Luneng, £12m

Hur gör man egentligen mål på Leicester?

av Kalle Karlsson

Ramstarkt försvar, lite tur med domslut och en ny 1–0-seger.
Leicester har skaffat sig ett försprång på sju poäng i toppen av Premier League – med sex omgångar kvar.

Det var alltså intet nytt från King Power Stadium. Det är så här det har sett ut i stort sett hela säsongen.
Leicester är så strukturerat, så organiserat och så lojalt att ingen motståndare lyckas bryta ned dem den här tokiga säsongen 2015/16.
Southampton och Ronald Koeman gjorde ett tappert försök. Den holländske taktikern – också en succétränare – mönstrade en fembackslinje. Dels för att ha tre mittbackar som kunde täcka upp för Jamie Vardys och Shinji Okazakis djupledslöpningar, dels för att Matt Targett som wingback kunde ge extra skydd mot Riyad Mahrez.

Det var en vettig matchplan och hade bara Sadio Mané gjort mål när han fick ett friläge och rundade Kasper Schmeichel hade Koeman kanske hyllats som ett geni. Men Mané träffade armen på Danny Simpson och domaren Michael Oliver bedömde att det inte var hands. En utebliven fifty-fifty-straff som kan få stor inverkan på var titeln hamnar.
Min känsla är att Leicester har haft den sortens tur med domslut den här säsongen.
Nu blev det ingen straff och med åtta minuter kvar av halvleken dröjde sig Wes Morgan kvar i offensivt straffområde och nickade in 1–0 på Christian Fuchs inlägg.
Leicester hade fått sin ledning och sedan såg det ut som det brukar göra.

Southampton gjorde ett tappert försök i andra halvlek och det fanns en period med cirka tjugo minuter kvar där Leicester såg ut att gå på tandköttet.
Jag tycker att det var solklar straff när bollen träffade Robert Huths utsträckta hand, men som sagt, Leicester har turen med sig för tillfället.
Claudio Ranieris defensiv är onekligen är ruskigt stark och så mycket närmare än den straffsituationen kom in Saints.
Inläggen tas enkelt om hand av firma Huth/Morgan och när det uppstår ett kontringshot på mittplan är N’Golo Kanté och Danny Drinkwater beredda att springa genom väggar för att hamna på försvarssida.
Så hur gör man mål på Leicester? Jag vet ärligt talat inte för inget Premier League-lag verkar ha hittat receptet. Arsenal vann med 5–2 på King Power Stadium i höstas, men det var ett annat Leicester. Inte lika homogent, inte lika pragmatiskt strukturerat. Med den offensiva nivå som finns i PL är det tydligen en övermäktig uppgift att hitta luckor i Ranieris försvarsmur numera.

N’Golo Kanté var överallt. Igen. För vilken gång i ordningen? Det känns som vi har skrivit det efter varje match sedan senhösten. Tar karlns energi aldrig slut?
När det återstod tio minuter var det N’Golo Kanté som hade kraft nog att ta en överlappning i en offensiv omställning.
När det återstod en minut av tilläggstiden då var det samme N’Golo Kanté som var längst ned och täckte upp när mittbackarna inte var på plats för att täcka ett inspel från höger.
Riyad Mahrez och Jamie Vardy i all ära, men Kanté har varit lika viktig för Leicester den här säsongen.

Done deals, 16 januari

av Kalle Karlsson

Här tittar vi närmare på gårdagens spelarövergångar i Premier League.

Charlie Austin, från Queens Park Rangers till Southampton
Pris: 4 miljoner pund.
Kommentar: Charlie Austin har varit en av de mest omtalade spelarna på transfermarknaden i England sedan sommaren. Då blev han överraskande nog var i degraderade QPR, men nu får han sin flytt till Premier League. Austin har gjort nio mål på tolv starter i Championship och verkar ha kvar målkänslan.
Betydelse för laget: Det var inte förvånande att Austin flyttade, men det var lite förvånande att Southampton blev nya klubbadressen. Det fanns klubbar i Premier League med större behov av en striker än Saints även om Graziano Pellè inte gjort mål sedan 1 november. Det som höjer värvningsbetyget är den låga prislappen. I somras talades det om summor på 15 miljoner pund…
Tänkbar startelva med Charlie Austin:
Forster – Soares, vsn Dijk, Fonte, Bertrand – Ward-Prowse, Wanyama – Davis, Mané, Tadic – Austin.
Värvningsbetyg: 4/5.

Taktiska detaljer från helgen

av Kalle Karlsson

Under avdelningen taktiska detaljer från helgen tittar vi närmare på Southamptons första mål i matchen mot Manchester United. Vem var det egentligen som felade?

Southampton inledde starkt på St Mary’s Stadium på söndagen och hade kunnat leda matchen med 2–0 efter dryga kvarten om Graziano Pellè ställt in siktet lite bättre när han prickade stolpen.
Ett par minuter tidigare hade italienaren hittat rätt och det var ett mål som ledde till att Manchester Uniteds försvarare Daley Blind och Marcos Rojo fick utstå en del kritik.
Ni kan se målet här i svepet från Viasat.

0920Unitedpress9
Alla kunde se att Marcos Rojo kunde ha varit aningen snabbare ut i press mot James Ward-Prowse som slår inlägget (bilden ovan). Daley Blind borde också ha varit snabbare upp i rygg på Sadio Mané och sett till att denne inte kunde vända upp med bollen.
Jag menar dock att det var fler spelare som fallerade och kanske framför allt vänsteryttern Memphis Depay.

Målet föranleds av situationen på bilden nedan och det är något som är direkt kopplat till Louis van Gaals försvarsstrategi.

0920Unitedpress7
Den holländske managern använder zonmarkering på mittfältet. Det är något vi noterade att Holland använde i VM förra året, bland annat i mötet med Spanien (ännu mer fördjupning här). Det betyder att de centrala mittfältarna ska positionera sig utifrån motståndarna i första hand, inte utifrån bollen och medspelarna. Det innebär att Uniteds mittfält ibland kan framstå som utspritt. Det i sig är inget problem så länge spelarna där framme har skött sitt jobb korrekt.

Vi tar situationen från allra första början. Wayne Rooney har slagit en misslyckad passning som hamnar hos Southamptons målvakt Maarten Stekelenburg. När uppspelet startar tittar inte Memphis Depay på bollen. Se bild nedan.

0920Unitedpress6Memphis Depay vänder ryggen åt spelet.

Memphis Depay har en viktig roll i presspelet. Manchester United placerar oftast sin striker på högerkanten (i detta fall Anthony Martial) för att stoppa spel till motståndarnas vänstra mittback och vänsterback. Tanken är då att Manchester Uniteds vänsterytter ska ta en kurva och skära av spel till motståndarlagets högerback. Se bilden nedan som jag sparat ned från Champions League-mötet med PSV Eindhoven.

ManUtd433-A
Men eftersom Memphis Depay har slappnat av i förstaläget, när bollen sätts i spel av Maarten Stekelenburg så hamnar han efter i pressen.

0920Unitedpress2Memphis Depay hamnar efter i pressen. Memphis ”kurva” är för stor och han hinner inte stressa bollföraren.

Här kommer det intressanta. Mot ett positionsförsvar hade det här – att tappa en offensiv spelare på fel sida om bollen – inte varit något problem alls. Manchester Uniteds mittfält hade i så fall centrerat, låtit Southamptons bollförare José Fonte spela ut bollen på en kant och sedan flyttat hela laget mot bollsida och fördröjt spelet. Men eftersom Manchester United använder zonmarkering på mittfältet – där Wayne Rooney och Morgan Schneiderlin ligger tajtare på sina motståndare – blir Memphis Depays uteblivna press jobbig att hantera i ett senare skede. Se nedan.

0920Unitedpress4Wayne Rooney (inringad längst bort) ligger tätt på Victor Wanyama. Morgan Schneiderlin har markerat Oriol Romeu. Ytan i mitten blir enorm eftersom Memphis Depay (inringad längst till vänster i bild) hamnat på efterkälken. Schneiderlin har här insett det och släppt bevakningen på Romeu.

0920Unitedpress3 (kopia)
Wayne Rooney har släppt markeringen på Victor Wanyama och försöker sätta press på Fonte, men det är för sent eftersom denne redan har hittat en passningsväg till Sadio Mané. Notera här hur Chris Smalling, den bortre mittbacken i Manchester United, har följt Graziano Pellè i rygg och därför har lång väg hem till eget mål medan Daley Blind avvaktat istället för att kliva upp tätt på Mané.

Slutsats
Manchester Uniteds strategi med zonmarkering på centralt mittfält betyder att förstapressen blir oerhört viktig för att laget ska komma rätt.
Om en spelare slarvar, vilket jag visar ovan att Memphis Depay gjorde, så finns risken att Manchester United blir öppna centralt och enkla att såra.

Genomgång av transferfönstret, del 4

av Kalle Karlsson

SOUTHAMPTON
In
Virgil van Dijk – Celtic, £11.5m
Jordy Clasie – Feyenoord, £8m
Juanmi – Malaga, £5m
Oriol Romeu – Chelsea, £5m
Cedric Soares – Sporting CP, £4.7m
Cuco Martina – FC Twente, £1m
Maarten Stekelenburg – Fulham, Loan
Steven Caulker – QPR, Loan
Out
Morgan Schneiderlin – Manchester United, £25m
Nathaniel Clyne – Liverpool, £12.5m
Artur Boruc – Bournemouth, Free
Jos Hooiveld – Released
Cody Cropper – MK Dons, Free
Omar Rowe – Released
Jake Sinclair – Released
Dani Osvaldo – Released
Jack Stephens – Middlesbrough, Loan
Sam Gallagher – MK Dons, Loan
Jordan Turnbull – Swindon, Loan
Emmanuel Mayuka – Metz, undisclosed fee
Kommentar: Southampton drabbades återigen av tunga förluster. Morgan Schneiderlin och Nathaniel Clyne lämnar ett tomrum även om Cedric Soares ser intressant ut på högerbacken. Steven Caulker eller Virgil van Dijk måste kliva fram och ta ansvar i de bakre leden bredvid José Fonte. Jordy Clasie är tänkt som en mer passningsskicklig, bolltrygg ersättare till Schneiderlin, men hittills har holländaren dragits med en fotskada och inte spelat en enda minut. Även om ”Saints” oundvikligen tappat viktiga pjäser, och även om det gör att man tappar sin plats på övre halvan, så tycker jag att kubben gjort vad man kunnat under sommarfönstret. Ronald Koeman har hämtat in en rad spännande spelare med utvecklingspotential och får han igång Jay Rodriguez som varit långtidsskadad så har Southampton ett minst lika bra material som ifjol.
Betyg på silly season: 3/5.

STOKE
In
Xherdan Shaqiri – Inter Milan, £12m
Joselu – Hannover 96, £5.75m
Phillipp Wollscheid – Bayer Leverkusen, £2.75m
Jakob Haugaard – FC Midtyjlland, £0.6m
Glen Johnson – Liverpool, Free
Shay Given – Aston Villa, Free
Sergio Molina – Real Madrid, Free
Marko van Ginkel – Chelsea, Loan
Moha El Ouriachi – Barcelona, Undisclosed
Ibrahim Afellay – Barcelona, Free
Mark Waddington – Blackpool, Tribunal
Dom Telford – Blackpool, Tribunal
Out
Steven N’Zonzi – Sevilla, £7m
Asmir Begovic – Chelsea, Undisclosed
Robert Huth – Leicester City, Undisclosed
Jamie Ness – Scunthorpe, Free
Thomas Sorensen – Released
Wilson Palacios – Released
Andy Wilkinson – Released
Kommentar: Stoke tappade sin bäste spelare Steven N’Zonzi och sålde Asmir Begovic till Chelsea. Robert Huth lämnade redan på lån i januari och det märks att Mark Hughes gradvis förändrat truppens karaktär. Nyförvärven är idel andra spelartyper, Marco van Ginkel är en passningsskicklig mittfältare, Ibrahim Afellay ska vara en teknisk (?) offensiv mittfältare och Xherdan Shaqiri är en prestigevärvning. Det är fullt möjligt att Stoke har slagit knut på sig själva i jakten att bli ett mer sevärt lag, och jag är rätt säker på att laget tappade mycket med förlusterna av Begovic och N’Zonzi. Köpet av Shaqiri räddar godkänt betyg.
Betyg på silly season: 2/5.

SUNDERLAND
In
Jeremain Lens – Dynamo Kiev, £12.5m
Fabio Borini – Liverpool, £9.75m
DeAndre Yedlin – Tottenham, Loan
Ola Toivonen – Rennes, Loan
Yann M’Vila – Rubin Kazan, Loan
Younes Kaboul – Tottenham, £3m
Adam Matthews – Celtic, £2.2m
Sebastian Coates – Liverpool, £2m
Santiago Vergini – Estudiantes, £2m
Out
Connor Wickham  – Crystal Palace, £9m
El-Hadji Ba – Charlton, Undisclosed
Santiago Vergini – Getafe, Loan
Jordan Pickford – Preston, Loan
Anthony Reveillere – Released
Emanuele Giaccherini – Bologna, Loan
Kommentar: Sunderland var i stort behov av en utredning och vi får se om sommarens tillskott är tillräckligt för att vända trenden. Jeremain Lens är en vass offensiv spelare och Yann M’Vila har redan visat att han besitter spetskvaliteter (även om det finns frågetecken för karaktären och humöret). Ola Toivonen var en överraskande värvning som började med en assist i debuten. Det som borde få Sunderlands fans optimistiska är det sena köpet av Fabio Borini. Italienaren gjorde ingen lycklig i Liverpool, men senast han var på lån i Sunderland var han superb. Sunderland har ett bättre material nu, men för att Dick Advocaat ska kunna sova tryggt om nätterna hade det behövt rejäla försvarsförstärkningar (och dit räknar vi inte Sebastian Coates och inte heller hittills Younes Kaboul).
Betyg på silly season: 2/5.

SWANSEA
In
Eder – Braga, £5.2m
Franck Tabanou – St Etienne, £3.5m
Kristoffer Nordfelt – Heerenveen, £0.6m
Oliver McBurnie – Bradford City, £0.25m
Andre Ayew – Marseille, Free
Josh Vickers – Arsenal, Free
Gerhard Tremmel – Swansea, Re-signed
Out
Jazz Richards – Fulham, £500,000
David Cornell – Oldham, Free
Alan Tate – Released
Dwight Tiendalli – Released
Nathan Dyer – Leicester City, Loan
Kenji Gorre – ADO Den Haag, Loan
Oliver Davies – Kilmarnock, Loan
Modou Barrow – Blackburn, Loan
Alex Samuel – Morton, Loan
Kommentar: Swansea har arbetat systematiskt och klokt ända sedan man tog steget upp till Premier League. Förra sommaren identifierade man Bafé Gomis, en gratisvärvning, som gjort stor succé så fort han fick kliva ut Wilfried Bonys skugga. I somras hämtade Swansea in André Ayew, också på free transfer, och denne valdes idag till förra månadens bäste spelare i Premier League. Swansea behövde bara göra småjusteringar i somras och Franck Tabanou är en intressant vänsterspelare som ger alternativ. Eder, anfallaren från Braga, har inte fått så mycket speltid hittills, men hans bidrag kommer att bli viktigt. Om Gomis blir skadad eller tappar formen förväntas Eder avlasta honom. Vi vet ännu inte om portugisen är kapabel till det. Swanseas mercato är extra stark då man inte tappat någon bärande spelare. Det fanns intresse för Ashley Williams, men Garry Monk avfärdade det enkelt genom att sätta prislappen till ”25 miljoner pund”. Det skrämde effektivt i väg alla köpsugna klubbar.
Betyg på silly season: 4/5.

Nedräkning, del 9 – Southampton

av Kalle Karlsson

Förra säsongens skräll. Nu är det ingen som dömer ut Southampton. Men jag tror att det här året blir tuffare.

Ni minns ju hur tongångarna gick vid den här tiden ifjol. Southampton hade förlorat halva elvan, Luke Shaw, Dejan Lovren, Rickie Lambert, Adam Lallana och Calum Chambers. Morgan Schneiderlin uppvaktades av Tottenham. Det lag som överraskat så positivt under Mauricio Pochettino hade köpts sönder. Nye managern Ronald Koeman samlade ihop spillrorna av ett lag, identifierade prisvärda ersättare – och ledde Saints till en succéhöst.
Det räckte inte hela vägen till att utmana topplagen om fjärdeplatsen, Southampton föll ihop under våren, men säsongen var likväl en framgång.
Det var framför allt en framgång för klubbens filosofi och långsiktiga tänk. Även om Southampton plundras på talang så finns en röd tråd som kommer att generera nya spelare. Akademin är förmodligen Englands allra bästa och har nu nya guldklimpar som väntar på sitt genombrott. Vänsterbacken Matt Targett, 19, är en. James Ward-Prowse, som debuterade som 17-åring i Premier League, hade en mellansäsong ifjol. Mittfältaren Harrison Reed, 20, och anfallaren Ryan Seager, 19, är andra intressanta namn.
Talangutvecklingen måste leverera för Southampton har blivit den mest attraktiva jaktmarken i hela Premier League. Liverpools scouter har klippkort till St Mary’s och i sommar handplockade Manchester United Morgan Schneiderlin, Southamptons viktigaste spelare.
Det är förstås en trist utveckling. Southamptons projekt, där man verkligen satsar på att fostra eget, är så sympatiskt och genuint att man önskar dem all framgång. Men i den hierarki som råder så är det i princip omöjligt att nå toppen med den strategin. För pengar pratar och förr eller senare – oftast rätt fort – så kommer de större drakarna och plockar det man vill ha.

Förlusterna av Schneiderlin, Nathaniel Clyne och Toby Alderweireld (som hamnade i Spurs) är tunga att bära. Lägg till att målvakten Fraser Forster kommer att missa hela hösten på grund av en knäskada (Maarten Stekelenburg har hämtats in som vikarie). Men Saints har gjort en del spännande nyförvärv.
Jordy Clasie har kallats ”Hollands Xavi” och ska ersätta Schneiderlin på mitten. Cédric Soares ska fylla luckan efter Clyne och Steven Caulker har lånats in för att agera försvarschef jämte José Fonte. Juanmi var en supertalang i La Liga en gång i tiden, jag är mer osäker på hans status nu.
Southamptons bästa tillskott kan istället vara en spelare som redan fanns i truppen.
Jay Rodriguez var högaktuell för Englands VM-trupp när han skadade knäet allvarligt våren 2014. Han spelade inte en enda match förra säsongen, men nu är han tillbaka och det kan bli en joker.

Ronald Koeman har aviserat att Southampton kommer att satsa på Europa League. Det är förstås en beundransvärd inställning, men det är lättare sagt än gjort. Torsdagsmatcherna kommer att dränera truppen på energi och det blir intressant att se hur man klarar dubbelmatchandet.
En plats på övre halvan ser jag som klart godkänt med tanke på att Southampton återigen tappat sina bästa spelare.

Tänkbar startelva:
Forster – Soares, Caulker, Fonte, Bertrand – Davis, Clasie, Wanyama – Tadic, Pellè, Mané.
Nyckelspelare: José Fonte.
Håll ögonen på: Jordy Clasie.

Nyförvärv
Jordy Clasie – Feyenoord, £8m
Juanmi – Malaga, £5m
Cuco Martina – FC Twente, £1m
Cedric Soares – Sporting CP, £4.7m
Maarten Stekelenburg – Fulham, Loan
Steven Caulker – QPR, Loan

Förluster
Morgan Schneiderlin – Manchester United, £25m
Nathaniel Clyne – Liverpool, Undisclosed (fee understood to be £10m plus add-ons)
Artur Boruc – Bournemouth, Free
Jos Hooiveld – Released
Cody Cropper – MK Dons, Free
Omar Rowe – Released
Jake Sinclair – Released
Dani Osvaldo – Released
Jack Stephens – Middlesbrough, Loan
Sam Gallagher – MK Dons, Loan

Tre slutsatser efter helgen

av Kalle Karlsson

Svårslaget rekord
Två minuter och 56 sekunder. Så lång tid tog det för Southamptons Sadio Mané att göra hattrick i lördags mot Aston Villa. Det borde inte vara möjligt, men Sadio Mané gjorde det.
Låt gå för att Aston Villas försvar var pinsamt, att spelare föll ihop som korthus framför Shay Given, att två av målen gjordes i öppet mål. Men ändå.
Tre mål på två minuter och 56 sekunder är förstås Premier League-rekord. Sadio Mané raderar ut Robbie Fowlers 21 år gamla notering från ett möte mot Arsenal (fyra minuter och 33 sekunder).
Sadio Mané har varit Southamptons mest undervärderade spelare denna säsong. Medan Morgan Schneiderlin, Dusan Tadic och Graziano Pellè fick alla rubriker i höstas har Sadio Manés form varit jämn. När Tadic och Pellè tappade formen var det Mané som stundtals bar offensiven. Det är en stor bidragande orsak till att Southampton parkerar på en finfin sjundeplats, bara två poäng bakom femman Liverpool.
För Aston Villa, som redan klarat kontraktet, betydde inte storförlusten särskilt mycket mer än stukat självförtroende inför FA-cupfinalen 30 maj. Det är illa nog.

Gerrards farväl väcker frågetecken
Steven Gerrard tog farväl av Anfield i lördags kväll med 1–3-förlust mot Crystal Palace. Det var allt annat än ett värdigt avslut för ”Captain Fantastic”. Scenerna efteråt var rörande, hur han hyllades av supportrarna, medspelare, motståndare och ex-tränare.
Samtidigt fick man en känsla av att Liverpool, som missar Champions League nästa år, redan försvagats inför nästa säsong.
Min kollega Peter Wennman har redan skrivit vad som behöver sägas (sågas) om insatsen, men så här i efterhand landar jag i en annan insikt.
Den om att man inte uppskattar det man har förrän det är borta.
Steven Gerrards roll i Liverpool har blivit mindre och mindre de senaste två åren. Ibland har han blixtrat till och skruvat tillbaka klockan, men det har också funnits stunder då fansen diskuterat om han borde sitta på bänken.
När han i januari offentliggjorde sitt beslut att lämna för LA Galaxy efter säsongen kom det inte så överraskande. Vissa hävdade att det fanns något positivt i det, att de unga spelarna skulle få ta över och ta mer plats och ansvar.
Men Liverpool utan Steven Gerrard? Det är svårt att tänka sig. På ett par år har klubben förlorat båda sina kulturbärare Jamie Carragher och Steven Gerrard. Gerrard har varit en ikon på Anfield under i stort sett hela 2000-talet. Går det att ersätta den typen av symbolspelare? Nej, givetvis inte.
Liverpool kan pricka rätt på transfermarknaden i sommar och få in en bättre spelare än dagens ”Stevie G”, men tomrummet efter kaptenen kan bli större än vissa anar.
Vissa sakers betydelse blir som allra tydligast när det försvunnit ut ur ens liv.

Leicesters ”Great Escape”
Något annat som inte borde ha varit möjligt var Leicesters uppryckning och säkrade kontrakt.
För andra året i rad har laget som låg sist vid jul lyckats resa sig och säkra fortsatt Premier League-spel. Ifjol var det Sunderland under Gustavo Poyet. Nu har Nigel Pearsons Leicester ordnat sin egen ”Great Escape”. Kanske inte i klass med West Bromwich 2004/05, men ändå: Leicester har tagit hälften av sina 38 poäng under de sista åtta matcherna.

Leicester spelade stundtals bra redan i höstas, vi minns förstås den otroliga 5–3-segern över Manchester United. Men bollen studsade inte alltid deras väg och poängen trillade inte in önskad takt.
Ägarna valde dock att fortsätta med managern Nigel Pearson, trots att denne var inblandad i sina kontroverser. Kanske var det kontinuiteten som segrade här?
Under våren snickrade Nigel Pearson ihop ett 3-4-3-system, enligt Brendan Rodgers-modell, och efter det kom segrarna. Marc Albrighton hittade en roll som wingback till höger, Jamie Vardy återfann höstformen, Leonardo Ulloa började göra mål och mittbackarna Wes Morgan och Robert Huth trivdes bättre när de fick sällskap av en tredje mittbackskompanjon.
Vinsten mot West Ham 4 april, då Andy King avgjorde i 86:e minuten, blev en nyckelmatch. Leicester har vunnit sex av de åtta senaste matcherna. Krysset borta mot Sunderland betydde säkrat kontrakt.

Sida 1 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB