Eftersom året närmar sig sitt slut och jag kommer att vara bortrest och med stor sannolikhet offline under nyårshelgen tar jag tillfället i akt att lite i förtid försöka sammanfatta året som gått, här i Bloggvärldsbloggen.

Fast jag börjar i mars, då när jag tog över.

Då liksom nu var FRA och bloggbävningen en het fråga i bloggvärlden, fast kanske hetare då, många har tröttnat och är ganska uppgivna idag när lagen trots alla protester trätt i kraft. Frågan om bloggvärlden är demokratisk eller bara skendemokratisk diskuterades också.

Folk, eller i varje fall journalister – flockades på Twitter när Jan Helin började Twittra. Tyvärr slutade han ganska snabbt. Men en frukt av hans tillfälliga twittrande var det unika samarbete för Dawit Isaaks frigivning som inleddes mellan de stora tidningarna.

Fattigbloggen var på mångas läppar, och Thomas Bodström började blogga.

I april trädde IPred-lagen i kraft. Blondinbella satt fortfarande på den svenska bloggtronen, hyllad och hatad. Hans Kullin presenterade sin årliga undersökning om Bloggsverige och konstaterade att det är kvinnorna som är de mesta bloggarna.

Men den största snackisen var ändå den fällande domen i rättegången mot de fyra i The Pirate Bay, och domarens jäv. Och ett betydligt intressantare samtalsämne än bloggdöden, som aldrig verkar släppa taget.

I maj tipsade jag om hur man får fler kommentarer i sin blogg. Och så pratades det om Twitterdöden. Makthavare.se trädde in på arenan. Elisabeth Höglund gav sin in i diskussionen om bloggvärlden. Jonas Gardell skrädde inte heller orden, om den anonyma pöbeln, som han kallade det. Och Rupert Murdoch pratade om att ta betalt för nyheter på nätet. En diskussion som är mer aktuell idag än någonsin. Aftonbladet lanserade sitt nya bloggverktyg. Och jag lanserade veckans bloggtema här i Bloggvärldsbloggen.

I juni var det väldigt mycket som handlade om valet i Iran. Men det var val också i Europa. Ett val inför vilket fejkbloggen Sanningen måste fram fick en hel del uppmärksamhet.

I juli var det i vanlig ordning lugnare i bloggvärlden, men en fråga som diskuterades var döden på nätet. En diskussion som fortsatte i augusti. Augusti var också månaden när Christer Fuglesang började twittra. Och så diskuterades ett annat fenomen med ett konstigt namn – bloggmobbning. Det diskuterades också om Follow Friday på Twitter genom sitt exkluderande också är en form av mobbning. På Twitter där det för övrigt babblades en hel del.

Det pratades en del om att tonåringarna flyr Facebook. Varpå jag passade på att intervjua mina egna ungar om deras internetvanor.

Spotify hamnade i hetluften när Magnus Uggla gjorde ett utspel, som egentligen kanske borde riktats mot STIM. Han hotade att plocka bort all sin musik från Spotify, men det har inte hänt.

I september försökte sig Andreas Ekström på en Googlefri dag. Newsmill fyllde ett år. Och jag själv blev krönikör i Aftonbladet. I september lanserades också Blogipedia. Och så började sammanfattningarna av det här decenniet, som korandet av de hundra bästa låtarna.

Marcus Birro som under våren deltog i bloggdödandet började blogga igen, den här gången på Passagen. Isabella Lund gav ett livstecken ifrån sig.

Patrick Swayze dog. Och Anna Anka blev ett namn på var mans läppar. Det blev ett väldigt liv när Jan Helin meddelade att Aftonbladet stoppar all annonsering från Sverigedemokraterna. Diskussionen om att ta betalt för nyheter på nätet fortsatte. Och så var det bokmässa i Göteborg.

Och så bevisades det att bloggvärlden inte alls står för endast pladder och trams ställt mot gammelmedia.

I oktober lanserades Twingly Channels, fortfarande i Beta, men med stor potential. Själv så tog jag upp det här med att vara privat respektive personlig i sin blogg. Jag deltog också i en debatt om anonyma kommentarers vara eller icke vara. Och så bråkade jag med ComHem.

Ett upprop mot rasism spred sig i bloggvärlden. Samtidigt som Sverigedemokraterna bekände färg. Några sista försök gjordes att stoppa FRA-lagen. Det gick som bekant åt helvete. Twitter var såklart på tapeten också i oktober, månaden som avslutades med andra upplagan av 24 hour businesscamp.

I november fick Joakim Jardenberg för sig att han skulle ha en smileyfri vecka. Jag hakade på och flera med mig, och vågorna gick höga i snacket om smileysars vara eller icke vara hela veckan.

Twittersnacket kom även att handla om pekpinnar och regler. Men också om Stora Journalistpriset, som gick till Kinga Sandén för hennes twittrande. Och på tal om priser så nominerades det för fullt till Stora Bloggpriset. Pris delades också ut till landets bästa femtiotaggare.

Jag ägnade mig också åt lite internetnostalgi. Motsatsen till nostalgi är Google Wave, som hittills inte imponerat på mig. Månadens blogg i november måste utan tvekan vara Söderbloggen.

Och så kom döden på nätet närmare, när Tea dog i en tragisk olycka.

December är en mörk månad, och den började med en svart tisdag. Men allt är inte svart, julkalendrar kan vara ganska roliga. Sveriges bästa Kulturbloggar utsågs i Kulturblogg Awards.

December präglades också av Klimatkonferensen i Köpenhamn. Själv så debatterade jag tryckfrihet och yttradefrihet med avgående JK Göran Lambertz, med god hjälp av er läsare och twittrare. Månadens snackis har annars varit Tiger Woods.

I bloggvärlden har det pratats om inflytande, ryggdunkande och kommentarer.

Året är ju inte slut, men eftersom jag försvinner passar jag ändå på att med detta tacka alla er läsare för det här året, och önska er en riktigt God Jul, och ett Gott Nytt År!