Idag tänker jag helt skamlöst tipsa om några bloggposter på Same Same But Different, mediebloggen som jag driver om än inte ensam.

Idag har jag varit lite upprörd, om än inte jätteförvånad över ett mejl jag fick som innehöll ett intressant dokumet från Sveriges Radio. Och seriöst.  Är det här en policy för sociala medier som är värdig ett public service-företag i Sverige år 2009?

Under december månad publicerar alla vi som skriver på SSBD framtidsspaningar, och jag rekommenderar er att läsa dem alla, hittills har Annika Lidne, Pelle Sten och Jerry Silfwer kikat i sina kristallkulor och berättat vad som kommer att hända med nätet, medierna och journalistiken under nästa år.

Fredag igen, och dags att tipsa om en Twitterlista i sann #followfriday-anda.

Idag ger jag er en lista som satts ihop av Makthavare.se, och den samlar de riksdagsledamöter som twittrar. Den heter således Riksdagsledamöter.

Sedan länge finns annars också sajten Twixdagen som också samlar tweets från våra riksdagsledamöter och även delar in dem efter partitillhörighet.

Och apropå politiker och Twitter – häromdagen flög ett team från SVT:s Agenda hit och intervjuade mig om hur våra svenska politiker sköter sig i de sociala medierna. Eventuellt kan ni se och höra den i Agenda på söndag. Man vet aldrig, det är ju ett aktualitetsprogram och sannolikheten är stor att någon viktigare nyhet slår ut mig.

Det här med sociala medier. Jag har sagt det förr. Och jag säger det igen: Har man inte en bra produkt/tjänst att sälja eller kan stå för sin verksamhet, då kan man skippa de sociala medierna. Eller känna sig skräckslagen inför dem.

ComHem är ett lysande exempel på det. Ett företag som ligger i botten när det gäller Svenskt kvalitetsindex. De anlitar en utomstående PR-person för att twittra. För att ha en närvaro i sociala medier och ge ett trevligt intryck. Tyvärr räcker inte det. Det är jävligt illa, om ni frågar mig. För denne utomstående person har inget som helst mandat att lösa kundernas eventuella problem. Han kan svara trevligt på allmänna frågor.

För att sociala medier ska fungera måste man vara transparent och kunna stå för sin produkt eller tjänst. Man måste visa ett engagemang och i de sociala medierna är det munmotmunmetoden som gäller. Har man något bra att sälja kommer folk att berätta om det. Har man något dåligt att sälja kommer folk definitivt att berätta om det.

Jag har haft en hel del problem med ComHem. Idag tappade jag tålamodet. Och Twitter svämmas över, av kommentarer, hejarop, berättelser om ComHem #fail.

I min blogg får jag kommentarer och länkar till fler ComHemhistorier. Söker man på ComHem på Knuff.se får man en hel del träffar och det är inte mycket ros om man säger så.

De sociala medierna är i det här fallet en fiende till ComHem, men det är inte de sociala mediernas fel, utan beror helt och hållet på att ComHem är ett företag som säljer dåliga tjänster till höga priser och skriver avtal som det verkar omöjligt att ta sig ur. Det beror på att ComHem behandlar sina kunder illa när de klagar och ber om support.

Och då hjälper det inte att anställa en stackars twittrare som inte har mandat att hjälpa eller ens ge kunderna relevanta svar på frågor.

Men det ska bli väldigt intressant att se vad som händer. Han är ju också ComHems öron på Twitter och har idag fångat upp kritik och fört den vidare. Jag blev uppringd av ComHems pressansvariga under kvällen och hon lovade återkomma i morgon. Jag ser fram emot det. Och att få pengarna tillbaka för hemtelefonen som varit obrukbar sedan i somras.

Ikväll (torsdag) kommer för övrigt Plus i SVT att handla om ComHem och de ska ha någon därifrån i studion. Här kan du vara med och påverka vilka frågor Sverker ska ställa.

Uppdaterat: Nils Holmlöv har skrivit en bra artikel i Dagens Media om ComHem och deras agerande i sociala medier. Och sätter fingret på det att dubbla budskap inte funkar på nätet – man kommer att avslöjas direkt.

Jag fick en fråga från en frågeställare som vill vara anonym:

Det har uppstått en intressant diskussion på Twitter, Facebook och i en del bloggar rörande den hälsning som statsminister Fredrik Reinfeldt skickade till camparna på SSWC. (för er som inte vet är SSWC alltså Sweden Social Web Camp, ett läger i Blekinge för webbnördar som hölls i helgen, läs mer exempelvis här eller här.)

Hälsningen till camparna skickades från statsministern via MaryXJ, som träffade ministern och skickade ut hälsningen på Twitter, varpå det hela basunerades ut i lägret. Så långt alla nöjda. 

Så på söndagen när vi satt i bussarna på väg från Tjärö där campet hölls twittrade Mary igen, den här gången för att berätta att hälsningen resulterat i 8000 tweets. Tolkades av oss i bussen som om det hade skrivits 8000 tweets om Reinfeldt och hans hälsning till SSWC. Eftersom en tweet är detsamma som ett twitterinlägg. Naturligtvis utbröt ett visst jubel, åtminstone i den buss där jag satt. Men det hela lät ändå för otroligt, och jag anade att Mary menade att hennes tweet nått 8000 läsare. Vilket också visade sig stämma.

Det här kan kännas väldigt internt och ganska nördigt, men det är viktigt. MaryXJ är moderat politiker och hon kandiderar till valet 2010 om jag inte helt missförstått. Hon skriver själv att hennes initiativ att tala med statsministern och få honom att hälsa delvis handlade om att visa på genomslaget i de sociala medierna.

Ett lysande initiativ. Men. Att använda en felaktig siffra för att påvisa något är aldrig bra. Det förstör trovärdigheten. Det är också så att Twitter har stor genomslagskraft, och siffran 8000 hade kunnat användas som argument för genomslagskraften i massor av sammanhang. Fullständigt missvisande. Mary har förklarat. Hon hade inte riktigt förstått att ordet tweet är ett etablerat begrepp för ett twitterinlägg. Det är okej. Man måste skilja okunskap och tanklöshet från ont uppsåt.

Men det gör det inte precis enklare för oss internetpredikanter att göra oss förstådda och få respekt ifall felaktig statistik och siffror florerar. Därför den här diskussionen. Därför reder vi ut begreppen.

Det finns 75.000 twitteranvändare i Sverige, varav de flesta är rätt så inaktiva. Det är inte många, och kanske är det här läge att påpeka att i den nya världen har siffror en annan betydelse än i den gamla. En papperstidning räknar upplaga, räckvidd. På nätet finns så många kanaler, så många plattformar, och budskapen bör förfinas och anpassas för att fungera för rätt mottagare. Det kanske är bättre att nå 100 personer som är rätt personer, än att ha tusentals klick på sin sajt varenda dag. Därför är det så att Reinfeldts hälsning var en stor grej och den fick ett bra genomslag, även om man räknar korrekt.

Missförstånd genererar ofta fler missförstånd och för att undvika det är det viktigt att vi vet vad orden och siffrorna står för och betyder.

Twitter – mikrobloggtjänst, som jag skrivit om hur mycket som helst. Kolla kategorin twitter här till vänster om du vill veta mer.

En tweet – ett inlägg på twitter. Varken mer eller mindre. Kan bestå av ett meddelande på upp till 140 tecken, en länk eller en bild. När jag skriver en tweet når den alla dem som valt att följa mitt twitterflöde.

En retweet (RT) – en vidarebefordrad tweet. Om jag skriver ett inlägg på twitter kan andra klicka på RT och därmed når det även deras kontakter, inte bara dem som valt att följa min ström.

Mary kom fram till sina siffror genom att kolla hur många som retweetade hennes inlägg och sedan räkna hur många kontakter de i sin tur hade. Lite oturstänk. Eftersom många har gemensamma kontakter och räckvidden därmed inte alls når upp till 8000 hur man än räknar.

Mary försöker vifta bort detta och säger att det bara ”var en kul grej”. Men det är inte så kul längre om jag står och föreläser om sociala medier och använder hennes siffra för att tala om hur stor spridning saker får på Twitter. Då kommer lyssnarna att vända sig emot sociala medier och jag och många med mig tappar trovärdighet. Det finns ingen anledning att överdriva vikten av konversationen på internet, den talar så bra för sig själv.

Det här är inte en dissning av Mary. Hon får däremot statuera exempel på hur ett missförstånd skulle kunna ställa till mer skada än den nytta som var syftet. Och inspirera oss alla till att kontrollera källor, ifrågasätta och ställa frågor när vi inte riktigt förstår.

Uppdatering: Lyckades klanta till det och radera ett stycke text när jag skrev, men Jardenberg har räknat, och förklarar ytterligare varför det är viktigt att hålla ordning på siffrorna.

Uppdatering II: Mary har skrivit en till postning om hur hon tänkte, och vill ta diskussionen ett steg längre – till frågan om hur man mäter värdet av de sociala mediernas genomslagkraft. Bra där.

Här hittar du mig på Twitter.

En sak som diskuterats livligt i ett par dagar är den undersökning som konstaterar att 40 procent av alla statusuppdateringar på Twitter består av meningslöst babbel.

Frågor på det:

Meningslöst för vem? Hur definieras babbel? Är inte 40 procent ganska lite egentligen?

Framförallt så går det inte att använda detta prat om babbel som argument för att inte företag, journalister, organisationer, politiker eller för den delen privatpersoner ska hänga på Twitter. I så fall har man totalt missförstått hela grejen. Framförallt har man missförstått vad sociala medier går ut på.

Babbel är nämligen det sociala kittet. Det är pratet om vad man äter till middag, dödpratet och tjattret om meningslösa teveprogram och nattvak som skapar relationer. Utan det ”meningslösa babblet” blir avsändaren i stort sett ointressant.

Tänk fikarum. Tänk dig att du i ett fikarum på jobbet inte skulle få säga något som inte är relevant, enligt en särskild formel. Tänk dig att du inte skulle få uttala dig om vad du gjorde på semestern, be om receptet till någon annans fantastiska matlåda eller referera till teveserien de flesta runt bordet följer. Tänk dig att ingenting personligt eller privat fick nämnas. Vilken relation skulle du då ha till dina kollegor?

Sociala medier är väldigt hajpat just nu. ”Alla ska twittra”. Företag, journalister, organisationer, politiker. Men många verkar ändå ha missat poängen.

Twitter är nämligen inte enbart ytterligare en kanal för att få ut sitt budskap. Twitter är inte ännu en kanal där man kan pumpa ut reklam eller marknadsföring av sin produkt. Twitter är inte ännu en kanal för ensidig nyhetsrapportering.

Twitter är i allra högsta grad socialt. Och vad tycker vi om personer som bara pratar om sig själva? Som aldrig lyssnar på någon annan? Aldrig frågar hur någon annan mår? Som bara talar om sig och sitt och inte ens bryr sig om ifall någon lyssnar?

Twitter liksom alla andra sociala nätverkstjänster handlar om kommunikation. Tvåvägs. Det handlar om att bygga relationer. Och det handlar om att lyssna på andra. Och tänk efter lite. I ett fikarum eller på personalfesten försöker du lära känna andra. Ni talar om barnen, renoveringen, sport, och inte sällan om fullständigt tramsiga och babbliga saker som ingen minns dagen efter. För att det är så man kommer lite närmare varandra. Det är så man lär känna människor. Och det är så babblet på Twitter fyller en väldigt viktig funktion.

Inte minst för kändisar, så som Mona Sahlin eller varför inte Britney Spears. Om deras tweets inte innehåller något annat än officiella budkavlar och de aldrig någonsin svarar om någon tilltalar dem blir de ointressanta att följa på Twitter. Däremot om Mona eller Britney berättar om vad de ska äta till middag och med vem, vad händer då? Jo då känner sig läsaren lite speciell. Lite närmare. ”Jag vet vad Britney ska äta till middag ikväll, och jag fick veta det direkt av henne”.

När vi talar med varandra är det allra mesta vi kläcker ur oss ”meningslöst babbel”. Men det är väl knappast ett argument för att vi ska sluta umgås med andra människor?

Att så pass lite som 40 procent av allt som twittras är meningslöst babbel är definitivt inte ett argument för att inte twittra. Om man inte är en fullständigt asocial person och totalt ointresserad av andra människor eller att skapa relationer. Då är Twitter en dålig idé.

Om du är intresserad av mitt meningslösa babbel kan du följa mig här.

Miljontals människor är just nu ute på gatorna i Iran och protesterar mot resultatet i fredagens presidentval.

Skottlossning, en död och flera skadade rapporteras, och absolut bästa sättet att få senaste nytt är – Twitter. Via hashtagen #iranelection kommer rapporter varje sekund, från ögonvittnen. Det är den mest använda taggen på Twitter sedan flera dygn tillbaks.

Förutom ögonvittnesskildringar postas också länkar till filmer på Youtube och bilder på Flickr.

Det postas slagord och hejarop, och många som inte finns på plats skickar uppmuntran och mentalt stöd till demonstranterna på Twitter.

Om man inte orkar sortera i det ständigt uppdaterade flödet finns några twittrare som är extra bra att följa. StopAhmadi är en, iran09 en annan. Naturligtvis finns också oppositionsledaren Mousavi på Twitter.

Bloggen Revolutionary Road uppdateras flitigt med både text, filmklipp och bilder.

Daniel på Mindpark har skrivit om nyhetsrapporteringen i den sociala medierna.

För att följa händelserna på svenska – läs med fördel Nordic Dervish. Scaber Nestor bloggar också en del om Iran.

För lite bakgrund till det som händer rekommenderar jag läsning av dessa båda artiklar i Fokus.

Naturligtvis finns också en Facebookgrupp att gå med i för den som vill visa sitt stöd för oppositionen i Iran.

Uppdaterat: Naturligtvis ska man inte tro på allt som sägs. Många rykten florerar och desinformation sprids för att förvirra. Här kan du läsa om hur du undviker att gå på de största nitarna.