Mycket känns säkert inför Oscarsgalan. Kanske är det därför vi bör förvänta oss att tappa hakan natten till måndag. Biobloggens Stefan Hedmark (SH) och Sandra Wejbro (SW) dammar av spåkulorna och berättar vilka som vinner i de största kategorierna.

Bästa film: 

SW: ”12 years a slave”. Jag tror att det står mellan den och ”Gravity”, men liksom på Golden Globes och Baftas drar nog det starka slavdramat det längsta strået.

SH: ”12 years a slave”. Den känslomässiga styrkan är vad som kommer att segra över ”Gravitys” tekniska briljans.

Regi:

SW: Alfonso Cuarón (”Gravity”). Han har utkristalliserat sig som solklar favorit under galasäsongen.

SH: Alfonso Cuarón (”Gravity”). Har bara fortsatt att imponera under sin karriär.

Kvinnlig huvudroll:

SW: Cate Blanchett (”Blue Jasmine”). Solklart. Hon har kammat hem precis alla priser under vintern.

SH: Cate Blanchett (”Blue Jasmine”). Har en birolls-Oscar sedan tidigare, för ”The aviator”. Nu är det dags för den stora statyetten.

Kvinnlig biroll:

SW: Lupita Nyong’o (”12 years a slave”). Den största konkurrenten i kategorin är Jennifer Lawrence, men frågan är om juryn vill ge henne pris två år i rad? Min favorit är underbara June Squibb i ”Nebraska”, den största behållningen i en annars sedvanligt mansbitter Alexander Payne-rulle.

SH: Lupita Nyong’o (”12 years a slave”). Oerhört stark insats som överglänser Jennifer Lawrence.

Manlig huvudroll:

SW: Matthew McConaughey (”Dallas buyers club”). Konkurrensen i kategorin är mördande. Chiwetel Ejiofor borde naturligtvis vinna, men han är britt och McConaughey gör ett fysiskt förvandlingsnummer som juryn brukar älska. DiCaprio skulle också kunna ta hem priset, men filmen ”The wolf of Wall Street” är nog lite för omstridd.

SH: Matthew McConaughey (”Dallas buyers club”). Hans karriäromvandling är oemotståndlig. Vad som kan tala emot Matt är att Burt Reynolds och Mickey Rourke imponerade på liknande sätt med ”Boogie nights” och ”The wrestler” – men förlorade i sina kategorier, trots att allt talade för dem.

Manlig biroll:

SW: Jared Leto (”Dallas buyers club”). Han har, med undantag av Barkhad Abdi, plockat hem alla priser under galasäsongen. Leto gör en lysande insats, men i mina ögon finns det ingen större än Michael Fassbender.

SH: Jared Leto (”Dallas buyers club”). Hans rollfigur är lite klyschig, men det lär gå vägen ändå.

Foto:

SW: ”Gravity”. Vackra rymdepos-bilder lär tilltala juryn.

SH: ”Gravity”. Den där viktlösa känslan i bilderna som nästan gör en illamående – fotografen Emmanuel Lubezki är enligt en intervju i Time särskilt stolt över det.

Animerad:

SW: ”Frost”. Årets stora publik- och kritikersuccé.

SH: ”Frost”. Imponerar som saga, äventyr – och framtida Broadwaymusikal.

Icke-engelskspråkig:

SW: ”Den stora skönheten” (Italien). Filmen påminner om Fellini och den italienska filmens storhetsdagar.

SH: ”Den stora skönheten” (Italien). ”Jakten” får nog se sig besegrad.

Originalmanus:

SW: ”Her”. Jag hoppas (och tror) att juryn vågar belöna Spike Jonze udda manus.

SH: ”Her”. Närmaste konkurrenten är ”American hustle”, men det är den filmens svagaste ingrediens, så jag hoppas också på Jonze.

Manus efter förlaga:

SW: ”12 years a slave” av John Ridley. Favorit strax före ”Philomena”.

SH: ”12 years a slave”. Originalboken är inte helt lätt att göra film av, så Ridley gjorde ett lysande jobb.

Dokumentär: 

SW: ”20 feet from stardom”. ”The square” om den egyptiska revolutionen har också en chans, medan makalösa ”The act of killing” är den som verkligen borde vinna. Men den fina skildringen av bakgrundssångare i ”20 feet from stardom” är den enda publiksuccén i gänget, vilket har premierats sedan hela Oscarjuryn och inte bara en expertpanel fått döma.

SH: ”The act of killing”. Sandra har verkligen en poäng, men den här filmen tycks imponera stort på alla som ser den och har tunga namn i bakgrunden, som Errol Morris och Werner Herzog. Vi får se om det räcker hela vägen.

Originalmusik:

SW: ”Her”, William Butler och Owen Pallett. Jag måste erkänna att detta är lite av ett önsketänkande, men jag älskar både Arcade Fire-Butler och Final Fantasy-Pallett och tycker det vore kul med ett lite nytänkande val.

SH: ”Gravity” av Steven Price. Den stora favoriten är också min favorit, musik som förmedlar både skönhet och fullständigt kaos på ett originellt sätt. John Williams är nominerad för ”Boktjuven”, men det får nog betraktas som något vi visste skulle ske oavsett vad han levererar.

Originallåt:

SW: ”Ordinary love” av U2 från ”Mandela”. ”Frost”-låten kan säkert också ha en chans hos den aningen konservativa Oscar-juryn.

SH: ”Let it go” från ”Frost”. Jag hade fel på Golden Globe-galan, men håller ändå fast vid den här. Dels för att det är en bättre låt än U2:s småtrista ”Ordinary love”, dels för att musikalsmockor som ”Let it go” älskas av Oscar.

Foto: Fox, Canal +, Sony Pictures Classics, Focus Features

Adam Sandler och Drew Barrymore är svaga för varandra. Tre gånger har de mötts och blivit förälskade i romantiska komedier. Häromdagen återförenades de i ”Tonight show starring Jimmy Fallon” för en söt duett, ackompanjerad av värden själv (som spelade mot Barrymore i ”Whip it”).

De tre filmer där Sandler och Barrymore har mötts är ”The wedding singer”(1998), ”50 first dates” (2004) – och ”Blended”, som har svensk biopremiär den 6 juni. Var tionde år möts de alltså. Själv hyser jag en förhoppning om att de kanske höjer ambitionen med sina romantiska komedier en smula. Lagom till 2024 då kanske?

”Dallas” gjorde comeback i amerikansk tv häromdagen med nytappningens tredje säsong. Det är den första utan Larry Hagman som JR Ewing, även om hans ande märks tydligt. Första avsnittet börjar med att Bobby (Patrick Duffy) står och tittar på Miss Ellies, Jocks och JR:s gravar och konstaterar att ”Det är bara jag kvar nu”.

I övrigt kämpar man på med de väntade ingredienserna. Cliff Barnes är en ständigt närvarande fiende till familjen Ewing, även om Mitch Pileggi (Skinner i ”Arkiv X”) bidrar med färskare blod. För de verkliga ”Dallas”-nördarna var den bästa nyheten dock att splitscreenen är tillbaka i introt. En snygg koppling till den gamla serien, sorgligt frånvarande i de två första säsongerna.

Så här ser det alltså ut nu:

Och så här såg det ut 1986:

Steve Jobs spöke svävar över Hollywood just nu. I går släpptes, via Entertainment Weekly, en poster för nya HBO-serien ”Silicon Valley” där det är tydligt att inspirationen kommer från ett klassiskt foto på Apple-pionjären.

Dessutom fick vi veta för några dagar sedan via Variety att David Fincher funderar på att regissera en film om Jobs, som baseras på Walter Isaacsons suveräna biografi. Det kommer inte direkt som en nyhet eftersom Aaron Sorkin har skrivit manus och Scott Rudin producerat – tillsammans skapade trion en riktig Silicon Valley-klassiker, ”The social network” (2010).

Sorkin kommer att fokusera sitt manus på tre nyckelscener, tillfällen då Steve Jobs skulle presentera avgörande produkter i sin karriär – första Mac:en, NeXT (efter att han lämnat Apple) samt iPoden. Detta i ett försök, skriver The Daily Beast, att komma undan vad Sorkin beskriver som en oundviklig ”från vaggan till graven”-känsla som biografier ger. Låter som en frisk fläkt.

Trailern till ”Guardians of the galaxy” slog ner som en bomb i förrgår – inte för att den var hett efterlängtad bland fansen, utan för att Björn Skifs kom in på ett hörn genom att trailermakarna arbetat in ”Hooked on a feeling” på ett effektfullt sätt. I natt dök så även en poster upp där Marvel hänvisar till sina tidigare succéer.

Kanske känner Marvel ett extra starkt behov av att knyta filmen till framgångsmaskiner som ”Iron man” och ”Avengers”. ”Guardians of the galaxy” är ett rätt okänt varumärke bland gemene man och på diverse sajter görs inte alltför smickrande jämförelser mellan hur filmen ser ut och Mel Brooks ”Det våras för rymden” (1987). För att inte tala om det öppna sår som ”John Carter” fortfarande är för Disney. Ett storslaget rymdäventyr (baserat på ett för allmänheten rätt okänt koncept) som floppade oerhört tungt sommaren 2012. Det fiaskot vill inte Disney (som äger Marvel) vara med om igen.

Räkna med tung (och kanske lite nervös) marknadsföring fram till premiären. ”Guardians of the galaxy” går upp på svenska biografer den 1 augusti.

Nöjesbladet lade upp både trailern samt ett snack med Björn Skifs om ”Hooked on a feeling” i förrgår. Kolla in det här.

Efter helgen stod det klart att ”Lego-filmen” fortsätter att dominera den amerikanska biomarknaden. Bit för bit roffade filmen åt sig ca 314 miljoner kronor och är en mycket stor hit. Desto sämre gick det för Joel Kinnaman och ”RoboCop” som sålde biljetter för 138 miljoner kronor under sin första helg i USA. Med tanke på en budget som ska ha legat på över 800 miljoner kronor så är det lätt att få skrämselhicka av de siffrorna… men det blir världen utanför USA som kommer till undsättning. Där är intresset för ”RoboCop” betydligt större. Enligt Variety räknar man med att filmen kommer att tjäna över 1,2 miljarder kronor i slutändan.

”Lego-filmen” ligger etta på amerikanska biotoppen; ”RoboCop” är trea. På andra plats finner vi ännu en 80-talsnyinspelning, ”About last night”. Originalet hette ”Härom natten” och hade Rob Lowe och Demi Moore i huvudrollerna. Nu är det komikern Kevin Hart främst i rollistan och det finns all anledning för honom att korka upp champagne. Inte nog med att han hade en stor hit i januari med actionkomedin ”Ride along” i USA. Även ”About last night” (vars svenska premiär ännu är oklar) ser ut att tilltala biobesökarna rejält. Under helgen spelade den in 173 miljoner kronor och dess budget låg på en spottstyver. Att den här dejtingfilmen hade premiär på Alla hjärtans dag hjälpte säkert, men vi lär få se betydligt fler filmer med Hart i huvudrollen framöver.

”Winter’s tale” då, som har svensk biopremiär på fredag? Jo, den romantiska filmen med Colin Farrell visade sig vara ett riktigt giftpiller. Sågad av kritikerna, och floppade rejält under premiärhelgen i USA.

Beskedet kom precis.

Andra säsongen av hyllade ”Orange is the new black” släpps på Netflix den 6 juni, even känd som Sveriges nationaldag. Huruvida dessa två händelser har något samband är ytterst oklart. Som vanligt langar Netflix ut alla 13 avsnitt på en gång.

En första teaser inför säsong två har också släppts. Men den säger väl…inte särskilt mycket, nej.

Vem är den största stjärnan – Ben Affleck eller Matt Damon? Därom kan man sannerligen tvista. Och det är precis vad de gamla vännerna gör i nedanstående klipp, inspelat inför en tävling på nätet där man kan vinna en kväll i Hollywood med dem… så länge man är med och skänker pengar till två utvalda välgörenhetsprojekt.

Kul, gnabbigt klipp. Men vem ÄR störst av dem numera? Visst har Damon nått större framgångar som skådespelare. Men Afflecks regikarriär har ju imponerat de senaste åren. Hans producent-Oscar för ”Argo” väger riktigt tungt. Sedan tidigare har duon varsin Oscar för manuset till ”Will Hunting” (1997).

Damon är aktuell härnäst i Terry Gilliams ”The zero theorem” och Christopher Nolans ”Interstellar”. Afflecks syns i höst i David Finchers ”Gone girl”. Hur det går för honom som Batman får vi se om några år…

I dag är det premiär för andra säsongen av ”House of cards” på Netflix – och luften dallrar av spänning. Det är inte bara du och jag som är sugna på att klämma allt på en gång, även politiker älskar den här serien. Det gäller inte minst den tyngsta av dem alla, Obama. Men även amerikanska kongressledamöter är så pass förälskade i serien att de ställer upp i nedanstående, en slags halvpajig reklamfilm/parodi ihopsatt av sajten NowThisNews.com.

Flera av de som medverkar i klippet är ganska tunga, både demokrater och republikaner. Jag förstår varför de älskar serien; den är mycket välgjord och gör Washington till en betydligt mer rafflande plats än vad den är i verkligheten. Men samtidigt kan man ju fundera på om dessa representanter för kongressen, som alltid hamnar lägst i förtroendeundersökningar bland amerikanska väljare, tycker att de tjänar på att idolisera en korrumperad, mordlysten politiker som Frank Underwood (Kevin Spacey).

Kanske hade det varit bäst för dem om de nöjt sig med att bara älska serien privat, som vi andra, och inte varit så töntigt ivriga att kasta sig på succétåget.

Efter Pierce Brosnans farväl som James Bond 2002 med ”Die another day” har han visat ett svalt intresse för att hålla i en pistol och ränna runt efter skurkar. Visst, han drev med sin agentroll i ”The matador” (2005) och medverkade i thrillers som ”Seraphim Falls” (2007) och ”The ghost writer” (2010)… men i den sistnämnda var han blott premiärminister och inte en pistolsvingande hjälte.

Men nu har Pierce fått blodad tand igen. Bilden nedanför är den första ur ”November man”, en thriller där han spelar en före detta CIA-agent som tvingas konfrontera en kollega som han en gång lärt upp. Låter som en roll klippt och skuren för Liam Neeson, men han kan ju inte spela alla före detta CIA-agenter som tvingas tillbaka i tjänst på film.

Men visst ser Pierce bekväm ut? Stadigt grepp om pistolen, lämpligt klädd för generisk action, bestämd blick som vägrar se bakåt bara för att det nyss exploderade något bakom honom. Man får önska honom lycka till.

”November man” regisseras av Roger Donaldson som regisserade Brosnan även i ”Dante’s Peak” 1997. Filmen beräknas få premiär senare i höst.

 Foto: Irish Dream Time