Det har gått på dagen en månad sedan den här bloggen var vid liv senast och hur firar man det bättre än med att hosta igång igen?
Just det.
Zlatan Ibrahimovic och hans vänner i PSG firade in det nya året i Qatar,
där svensken själv gjorde en entré värdig en rockstjärna när han dök upp två dagar senare än övriga spelare och eskorterades in i landet som en ”haut personnage”, vilket innebär att man glider förbi alla vanliga kontrollinstanser, något som normalt sett är förbehållet diplomater och kungligheter.
Synd, kan man tycka, när Zlatan ändå lokaliserat sitt pass igen.

Livet i Qatar var annars något som gav Nenê klar mersmak.
Han är höstsäsongens klaraste offer för Paris stenhårda satsning framåt, men inte det enda. Även Guillaume Hoarau städade ur sitt skåp i omklädningsrummet, gav nyckeln till Lucas Moura och drog till Kina.
Nu är frågan om Jérémy Ménez blir nästa offer för den parisiska offensiven. Som tränare hade jag gärna haft Ménez som gubbe nummer tre, fyra någonting efter Zlatan, Moura och möjligen Ezequiel Lavezzi, men det gäller ju att Jerry själv är med på de premisserna.

I’m thinking no.

Nu var det ju långt ifrån den stora islossningen Ménez fick se från bänken när PSG bara klarade 0–0 mot Ajaccio på hemmaplan.

Det slås ofta på den stora kristrumman i Sverige när Paris Saint-Germain inte tar tre poäng, men man ska komma ihåg att de fick spela hela andra halvlek med en man mindre och ändå var klart närmast segern i fredags.
Jag förstår att ni är många där hemma som vill att Zlatan Ibrahimovic ska vinna Ligue 1, men själv (och detta kan bero på att jag tillbringat tre år med att följa en av världens mest ojämna fotbollsligor) tycker jag att det absolut bästa med franska ligan är att den halvvägs fortfarande inte har några tendenser att vara oavgjord.

Vad mer? Ja, vi firade ju in 2013 med att få in ordet ”zlatanera” i de svenska ordlistorna, och man hade ju kunnat tänka sig att det var mitt bidrag till nysvenskan, men jag ligger faktiskt bakom ett annat ord med på listan. Om ni orkar kan ni gissa vilket.

Zlatanera är ju annars ett importerat ord från franskan, eftersom det var fransoserna som först gjorde ett verb av saken, och bli inte förvånade om vi snart har en hel zlatan-flora i de franska ordböckerna.
Under nyåret blev jag kontaktad av franska vänner och kollegor som förutom att hoppas att jag skulle ”zlatanera vidare 2013” också önskade mig ”ett år fyllt av zlatanerier” (”une année pleine des zlataneries”) och ”att 2013 blir ett zlataniskt år” (”une année zlatanesque”).

Ni hör själva. Det har bara börjat.
Det har jag också. Nu kör vi. Ett, två tre.