Det har ryckts i tabeller och det har CL-lottats mot Barcelona och som om Paris Saint-Germain behövde en reality check mitt i allt så är vi tillbaka i Saint-Etienne igen.

Och ska man till exempel lyssna på en PSG-supporter i min omedelbara närhet så är lottningen mot Barcelona bra ”eftersom vi nu åker ur Champions League och kan fokusera på att vinna den här jävla ligan som vi bara ska ha i år”.
Mycket kring Paris är glamour och europadrömmar i år, inte minst för de nyanlända superstjärnorna, men för dem som följt och lidit med det här laget i många år är det fortfarande de ligatitel som står högst på dagordningen, resten får gärna komma vad det lider.

Senast PSG var på Le Chaudron var det för att åka ut ut ligacupen (något som parisarna i lönndom var ganska nöjda med, vem orkar bry sig om en sån skitcup, liksom) på straffar.
Lagen har därefter träffat på varandra ännu en gång, i Paris, och då fick hemmalaget lämna arenan med en utvisad Zlatan Ibrahimovic och noll kammade poäng.

Ni hör ju själva: Saint-Etienne är PSG:s ”bête noire”, deras svarta best, eller kort och gott deras absoluta mardrömsmotstånd.
Sainté har dessutom krånglat sig upp ordentligt i tabellen på slutet via noll förluster på hela 2013, och efter att Marseille och Lyon gått på grund mot två korsikanska krigarlag i helgen är fältet öppet för det gröna gänget att utmana både trean och tvåan i Ligue 1 den närmsta tiden.
Men då måste man alltså slå Paris i kväll, som kommer till spel utan fyrlingen Jérémy Ménez, Lucas Moura, Marco Verratti och Thiago Motta.

I kväll ställs Paris mot tvåan i skytteligan, och även om Pierre-Emerick Aubameyang (ni känner ju honom rätt väl nu) med sina 16 strutar (varav hälften på de senaste sju matcherna) är hela åtta stycken från skytteligaledaren, så börjar det höjas intresserat på ögonbrynen för honom från olika håll, och inte minst från PSG:s, om man ska tro l’Équipe.
– För typ två år sedan gjorde jag två mål per säsong, nu är jag redo för allt, men det är klart att PSG skulle vara intressant. Det skulle inte vara så illa framåt va, ihop med Ibra, funderar Aubame själv i Le Parisien, även om han vidhåller att det är mycket som skiljer honom från svensken:
– Jag hör sällan pratas om honom vid sidan av planen, och det är ett gott tecken. Själv är jag ganska extravagant eftersom jag gillar paljetter och så, men egentligen är jag en enkel och lugn typ. Han ger ofta bilden av att vara en riktig krigare. Det är inte jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Precis som Zlatan Ibrahimovic har PEA i alla fall spelat i Milan och precis som PEA är Zlatan Ibrahimovic vad det verkar i fin form. Enligt hans míster Ancelotti är han inte heller på väg att lämna Frankrike i sommar.

Jag tänker hålla mig från frestelsen att spekulera i Ibrahimovics framtid redan nu. Dels för att det inte tjänar någonting till, och dels för att spelare oavsett i princip aldrig hamnar i den klubb det pratas om så tidigt som i mars.
Alla som vet något om Zlatan Ibrahimovic vet att han aldrig gjort någon poäng av att låtsas vara klubbtrogen och jag är säker på att hans agent Mino Raiola håller ett stadigt öra mot transfersurret även den här våren. Men jag förstår inte vilken klubb som skulle ha råd med honom riktigt om nu inte Real Madrid och Manchester City hostar upp en bunt med kontanter. Nåväl.

I ovanstående mittfältsmanfall har David Beckham seglat upp som en tänkbar startelvakandidat i kväll. Kanske är det läge för Becks att skaffa nya och lite mindre smärtsamma minnen från Geoffroy-Guichard-stadion när han nu är tillbaka på brottsplatsen, 15 år senare.