Ganska exakt så här ser min utsikt ut just nu.

Det är inte det sämsta. Bernabéustadion har just tänts upp för ’un partidazo’, en jättematch, och av någon anledning tippade jag 3-1 till Real Madrid. Det tipset får jag kanske äta upp och skölja ner med vad jag hittar i minibaren på mitt hotellrum ikväll.
Jag tänker att det oavsett ska bli rätt spännande att se hur de här två snubbarna stämmer av med varandra i kväll, och vem som går vinnande av planen.

Zlatan verkar åtminstone tillfälligt ha ledningen i kriget med Pep Guardiola. I dag fick Barcelona-tränaren frågan om vad han tycker om Ibras kritik om att han är för oerfaren för att träna ett topplag.
– Då får jag väl lära mig det då, svarade Pep, som ändå tagit åtta titlar på sina två år som míster.

Om ni tittar in i Marcus Leifbys liverapportering under matchen kommer ni stöta på några twitterinlägg från mig vad det lider. Mina chefer har skapat ett konto där lösenordet har att göra med en spelare i Barcelona. Jag hoppas att den biten undgår alla de cirka tre miljoner vakter som hänger på Bernabéu i kväll.

Santander tog livsviktiga poäng i mötet med Almería, men fick vi äntligen ett svenskmöte i Spanien så fick vi i alla fall inga svenskmål. Kennedy Bakircioglü menade ju att Markus Rosenberg måste börja näta för att få fart på Racing men Mackan verkar inte ha tagit åt sig av den vänskapliga hinten och brände målchanser i parti och minut i går. Eller som Marca skriver i sin matchtext: ”Ett alldeles eget kapitel förtjänar Rosenberg. Svensken var lika briljant att skapa lägen som han var dålig på att sätta dem”. 
Hårda bud i Mellerud.

För egen del är jag på plats där det smäller i morgon. Inte i Mellerud då, men väl Madrid, där José Mourinho ska visa Milan att det inte är en tillfällighet att Real leder ligan, medan Robinho ska ge Bernabéu-stadion långfingret och dansa samba med Zlatan Ibrahimovic. 
Mou laddade med b-lagsfotboll i går och var eftermiddagens stora attraktion på Di Stéfano-arenan, även om han inte lämnade den inglasade vipläktaren när Castilla slog Conquense (hur många reservlagsarenor i Norden har förresten en privat lounge? Jag kommer på ganska exakt noll på rak arm, men rätta mig gärna om jag har fel).
Tidningen AS fotograf fick syn på Mou the man och knäppte en bild (med sin mobilkamera?) som ändå måste klassas som ofrivilligt jätterolig.

 Magic Mourinho. Lite speciell så där.

Strax dags att se portugisen kliva ner från andevärlden och höra vad han har att säga om matchen i morgon.

Redan i kväll kan dock Villarreal kliva i kapp och förbi Real Madrid i tabelltoppen om man lyckas få bukt med David Trézeguet och kompani i Hércules på bortaplan.

Men värre uppgifter kan man ha. I dag och i morgon måste till exempel Milan och Madrid hålla isär en armada av tre svenska Johannor: Reimers på Expressen, Garå på Svenskan och så yours truly.
Vi ska själva snart stämma av med en lunch vid Puerta del Sol i Madrids hjärta.
Ibland blir det krångligt. Då säger vi bara Ettan (Garå, age before beauty), Tvåan (Frändén, lurar i bakvattnet) och Trean (Reimers, som var sist på plats i Barcelona förra året och fick, som man gör när man är sist in i ett lag, ta det nummer som blev över).

Ibland funderar man ju på vad man skulle ha för treats om man var maktfullkomlig diktator i ett litet land och bestämde allt själv.
Ni vet, en snubbe som smakar av ens mat för att se att den inte är förgiftad, en brassorkester som spelar en fanfar när man går upp på morgonen och kanske ett mindre privat zoo med utrotningshotade cirkusdjur från Papa Nya Guinea. Den grejen.
Joan Laporta var dessvärre ordförande för en medlemsägd fotbollsklubb fram till i somras och när hans små extravaganser kommit i ljuset väljer alltså fotfolket i Barça att dra honom och hans styrelse inför rätta.
Laporta har använt Barcelonas jetplan för privata syften, han har lagt en halv miljon kronor på nattklubbar, middagar, parfymer (eh?) och hotellnätter, men framför allt, och det här ska jag alltid gilla honom lite för, han har wastat 25 miljoner kronor på ”säkerhet och privatdetektiver” för att spana på folk i klubben och på, tada, journalister.
Det är förstås åt skogen om man håller på Barcelona, men håll med om att den här typen av überparanoida inslag gör den moderna fotbollen lite, lite färgstarkare.
Tur att jag brukar låsa dörren om nätterna.

Jag kan bara spekulera (och gissa om jag gör det) hur mötet mellan Mino Raiola och Joan Laporta gick till när Zlatans agent lämnade förhandlingsbordet med en garanterad summa på nästan 80 miljoner kronor, mer än Sergio Busquets tjänar, för att ta sin svenska guldklimp till Katalonien.
Påminn mig att jag nästa gång jag pratar med Raiola ska kolla vad han tar för att representera mig i nästa löneförhandling med Aftonbladet.

Barcelona har ju mitt i detta en match att spela och det är en kille som har lite extra ögon på sig i kväll. David Villa har medieisolerat sig efter landslagsuppehållet. Förutom att skicka några tröjor till de instängda gruvarbetarna i Chile (Villas pappa är gruvarbetare varför han varit lite extra engagerad i chilenarnas öde) har han inte pratat med tidningarna och enligt klubben beror det på att han behöver lugn och ro inför kvällens match.
Jag förstår inte varför Barça mörkar att det bara handlar om att David Villa haft tvättvecka och varit upptagen med att hitta rätt tvättprogram för Leo Messis matchställ.

Hand upp alla som säger 40 grader med liknande textilier.

Årets första jättemöte står inför dörren och det är inte el Clásico jag talar om. När Barcelona möter Valencia på lördag är det serieledaren de tar emot på Camp Nou, men i skuggan av det spelas årets svenskmöte alla kategorier på söndag när Markus Rosenberg och Kennedy Bakircioglü tar emot Henok Goitoms Almería i Santander.
I morse tog jag morgonflyget (med betoning på ”morgon”, ska man behöva skaffa barn för att hävda sin rätt till åtta timmars sömn, eller vad?) till Santander för att kolla av vad Mackan och Kennedy egentligen tyckte om varandra när de spelade ihop i landslaget, om Rosenberg tog ett rött kort häromdagen för att få åka hem till Sverige och vad man gör i Santander när mörkret fallit.
Ni kan ju kolla runt lite i helgen så kommer det säkert en längre intervju i tidningen (jag har ännu inte status nog att få igenom en betald resa + intervju bara för att blogga om det, men fråga igen om ett par år så får vi se).

Vi möttes upp vid kasinot (och jag konstaterar att de båda läst bloggen och fattat var det händer i Santander) i en stad där de båda har betydligt lägre profil än i sina tidigare klubbar.
Kennedy:
– Det är rätt skönt i Spanien, folk är inte alls på en här, ingen som frågar om autografer eller så.
Jag (i ett lätt hybrisförsök att hitta gemensamma nämnare):
– Eller hur, jag menar, i somras jobbade jag på tv och det var en helt annan grej i Stockholm. Man kunde knappt gå utanför dörren.
Markus:
– Var du inte blond under VM?
Jag:
– Eh, jo (jag har mörknat en aning, det har jag).
Markus:
– Är det inte smartare att vara blond i Spanien, för att få intervjuer och så?
Jag:
– Alltså…
Markus:
– Jo, jag menar, det är ju lite ovanligare och så.

Markus Rosenberg har blivit småbarnsförälder och missade inte en chans att tala om hur det förändrat hans liv. På gott och ont.
Kennedy:
– När jag inte tränar så hänger jag väl i stan med min flickvän, vi sätter oss på en terrass, shoppar lite och så.
Markus:
– Vi lever så olika liv du och jag, gubben. När man har barn, förstår du…

Mackan har mest ägnat hösten åt att komma tillrätta i Santander (”det har varit lite kaos, en månad på hotell med en halvårsgammal dotter, du vet”) och inreda den nya lägenheten (”vi åkte till Ikea i Bilbao i går för att kolla på en soffa. Tio mil enkel resa och vi hittade ingen soffa. Men vi köpte massor med godis”) och förlita sig på att Kennedy har koll på läget.
Det har han. Oftast:
– En gång missade vi en halvtimme av träningen. De hade flyttat den, men de pratar så jäkla fort på spanska, så vi hade inte fattat det.

Racing Santander har haft ett hyfsat tufft primeramotstånd hittills i höst med Barcelona hemma och Valencia, Sevilla och Villarreal borta. Nu är det dags att göra det lilla rycket i tabellbotten om vi ska få en svenskhöst i Spanien utan krigsrubriker.

 
Det är du och jag som ska göra det, gubben.

Det blev stökigt i Italien i går kväll, det såg ni?
Vårt nya Tweetheart Giuseppe Rossi till exempel hade riktigt svårt att sova efteråt.

Om vi ska låtsas för en stund att jag satt och kollade på när Spanien reste till Skottland och trodde på tre säkra (det gjorde jag inte, jag kollade på en lektion i orange energiläckage, men jag orkar inte prata om det just nu, kan ni bara acceptera det?) så kan vi också konstatera att David Villa just nu behöver ett handikapp i form av straffspark för att få nätkänning, medan Fernando Llorente bara behöver benskydd, matchdräkt och tre minuter för att slå in veckans tredje mål.
Llorente är glödhet. And doesn’t he know it.

 Även om han blandat och gett här på bloggen.

Leo Messi har, precis som lagkamraten Villa, lite svårt att hitta målet i landslaget, men har också, precis som Llorente, planer på en alternativ karriär.
Messi har, och nu ska jag försöka skriva det här utan att börja skratta, skrivit kontrakt med det italienska modehuset Dolce&Gabbana eftersom han ”alltid har uppskattat deras stil” (jag höll mig faktiskt fram till det citatet).
Några bilder har inte släppts än, men italienarna har i alla fall tagit några snapshots av Leo med your average postcolonial art på väggen bakom.

 Leo Messi. Till vänster. Foto: Gazzetta dello sport

Men herregud, Leo har väl gjort modejobb förut. Det här ska nog gå bra.
Han startar ju i alla fall på noll.

Och när vi ändå pratar mode; det florerar ett rykte i den rosa bloggosfären om att jag fått ett par kallingar från Robert Laul som jag glatt struttar runt i.
Ja, jag provade dem. Nej, de satt verkligen inte ”så snyggt”.
Det beror möjligen på (och det här behöver jag själv påminnas om ibland) att jag saknar vissa fysiska företräden som nittio procent av mina kollegor har. 
Men det är ju härligt att Robban tycker att jag har balls enough.

Spanien ska leka ’kast med liten baltstat’, medan Erik Hamréns mannar laddar för VM-finalistfest i Holland och på det stora hela kan vi konstatera att det ändå finns ett party som är lite större än de andra i helgen.
Tyskland ska möta Turkiet i Berlin i morgon och alla som vet något om tysk immigrationspolitik och historia vet att det här är en match som man inte vill missa.
Bayern Münchens Hamit Altintop har tagit ett skamgrepp på Mesut Özil, som är tredje generationens tysk och ändå blir ifrågasatt för sitt val av landslag av den äldre anfallskollegan.
Att översätta fotboll/invandrings-debatten direkt till svenska omständigheter är att göra det lite lätt för sig, men Özil har i alla fall fattat att tysk är inget man blir, det är något man är. Hur man än ser ut.

Och hör sen. Foto: Focus Magazine

Även i Spanien har det blåst upp till storm i dricksglas på temat ’spansk eller inte’ och när Gerard Piqué i dag fick en fråga på katalanska från en ditrest hemmajournalist i Madrid flög fan i presskonferenssällskapet Sergio Ramos.
– Ska jag översätta svaret till kastiljanska (riksspanska)? undrade Piqué.
– Du kan dra det på andalusiska också, i fall det finns fler här som har svårt med spanskan, kastade sevillanen Ramos ur sig utan att tänka inom den politiskt korrekta boxen (han skojade väl, men den sydspanska dialekten är inte heller att leka med, kapa alla ’s’ ni någonsin hittar och smattra i över 200 km/h så är ni någonstans i närheten av Ramos eget lingo).

Vad sa du att du sa sa du? Foto: Mundo Deportivo

Ni vet att ämnet inte är helt okomplicerat i Spanien och under eftermiddagen har debatten gått galen i spanska medier. Ska man ha rätt att vårda sitt ursprung och ställa frågor på officiella minoritetsspråk när det handlar om la Roja eller ska man köra på kastiljanska enligt modellen ’alla ska med’?

Själv tar jag några dagars landslagstimeout på annan ort och tänker att vi ses när vi ses. På måndag till exempel. Då får ni berätta vad ni gjort i helgen. Jag kommer att ha ätit musslor, bälgat belgisk öl och minglat med EU-topparna.

Och för er som undrar hur jag kommit dit jag kommit: Räcker det här som förklaring?

Barcelona vaknar upp med en härlig baksmälla i dag. Jag har redan sagt vad jag tycker i tidningen i dag, och oavsett hur mycket alla culés deppar så är det bästa som kan hända att la liga blir lite jämnare i år.
Det är inte ofta man får sitta på Camp Nou och höra 85 000 supportrar busvissla och själv drabbas jag alltid av tourettes syndrom och kliver ner i presskatakomberna med ett motvilligt leende på läpparna när mina spanska kollegor ser ut som att världen gått under och sedan gått under en gång till (det är ungefär samma fenomen som att jag alltid började skratta när jag blev utskälld på NO-lektionerna för att jag ’störde ordningen med prat om vad man ska hitta på i helgen’ men det är ju jag det).
Ibland är man på rätt plats. Ibland inte.

Iker Casillas vaknar upp till priset ’bäst i VM’. Utmärkelsen delas ut av sporttidningen Marca som, av en händelse, har sin bas i Madrid och som, lika slumpmässigt får vi anta, har en lång historia av att stå bakom Real Madrid i vått och torrt och mulet väder. Men vi skickar så klart ett grattiskort med ballonger och teddybjörnar till Iker från Barcelona.
Real Madrid spelade löjligt bra fotboll i går och får man inte svaga föraningar om att José Mourinho ska paja festen för Barcelona igen?

Hans skadade sorgebarn Kaká har två landsmän och bollkollegor som tagit sig in i Brasiliens parlament i helgen. Jag vet inte vem av Romario och Bebeto Kaká röstade på, men på sin Twitter gör han i alla fall ett snyggt statement under parollen ’information kan man aldrig få för mycket av’ och vill upplysa sina läsare om hur mycket varje folkvald i hemlandet faktiskt kostar av Brasiliens skatteintäkter.
Rätt ska vara rätt. Jag väntar med spänning på att Ricky ska länka till en transparent översyn av transfersummorna mellan Milan och Real Madrid förra sommaren.

 Foto: Kakáfans.net

Camp Nous pressrum 21.19 efter FCB – Mallorca:
Jag: Kan ni sätta på Real Madrids match på tv:n här?
Tv-ansvarig man: Madrid? Nej nej, här håller vi på Barcelona.

Det blåser lite snålt i Katalonien just nu.