På väg till Santiago Bernabéu-stadion där infravärmen från taket kommer att göra sitt bästa för att få oss att glömma att det här en väderlek ovärdig spansk fotboll.
Men vi är utlovade ett vitt tifo och en spektakulär match, vilket får duga.
Real Madrid har så klart lite svårt att springa in på sin hemmaplan och spela Champions League utan att tänka på att finalen ska hållas här i maj (även om just konceptet med månaden maj och dess temperatur är rätt svår att föreställa sig just nu).

Men frågan är om inte Barcelona-spelarna skulle få ut nästan lika mycket av att plocka hem CL-bucklan i fiendens borg.
Gerard Piqué fick den lika delar underhållande/ledande/klassiska frågan från Catalunya Radio i går: ’Skulle det kännas som en superorgasm att vinna Champions League på Santiago Bernabéu?’
Piqué funderade en stund och svarade sakligt.
– Det skulle vara trevligt att ta reda på det. Jag lovar att berätta för er huruvida det känns så bra, men det är i alla fall säkert att det skulle vara en väldigt speciell känsla.

Det står ju helt klart att man borde göra några veckors praktik på Catalunya Radio. I höst, kanske.

Kuriosa i sammanhanget är att Gerard Piqués andra efternamn är, sitter ni ner, Bernabéu. Jo visst.
Jag drabbades av en tvångstanke att fråga honom hur det kändes, när jag intervjuade honom i höstas. Då spände Gerard sina ögon i mig och sa:
– Det är ett sammanträffande och har ingenting med Real Madrid att göra. Ingenting.
Och då får vi väl tro honom.

Aj aj aj.
Det är inte en västanbris som fläktar i Barcelonas omklädningsrum just nu. Zlatan har fastnat i en ganska djup spiral och det är inte bara på planen som saker och ting går emot honom. Titta in på premiären av Laul Calling på fredag så lovar jag att utveckla saker och ting.

Jag har tagit ett litet brejk med Katalonien den här veckan, men enligt rapporterna faller snön yvigt över Barcelona.

Eller som Marca fyndigt och med illa dold skadeglädje presentar saken: ”Fattades bara det, Camp Nou är täckt i vitt!!!”

Det är en märklig omgång i la liga som vi har att göra med. Först vill jag rita ett kors i taket (eller kanske snarare ett kryss) för vännerna i Xerez, laget som både låter och på många sätt även i kväll uppträdde, som ett felmeddelande.
Momo gav gästerna ledningen, men Málaga satte två och klockan började ticka iväg mot avgrunden för jättejumbon. Men Momo tog upp kampen om tiden och när han utjämnade till 2-2 hade hans lag uppenbarligen massor mer att ge.
Två mål, nio gula och två röda kort senare stod Xerez som segrare med overkliga 4-2.

När Barcelonas Ibra mest viftar med armarna i huvudhöjd gör Atléticos Ibra mål. Det kom på övertid mot ett Zaragoza på uppgång, som fortsatt saknar trubbelgubben Jermaine Pennant i truppen efter att han kommit för sent till tre träningar på en och en halv vecka. I höstas uppgav Pennant att han var en man för det engelska landslaget, eftersom han är ’bäst i England på sin position’. Nu känns det som om Pennant får vara glad om han överhuvudtaget har en klubb till sommaren.

Hos los Colchoneros tycktes Antonio Reyes inspirerad Ibra 1 och drog på sig rött kort efter hög armföring i en match som sätter välbehövlig fart (eller inte) på domardebatten igen.
Reyes har ju annars hittat tillbaka till sitt spel under favvotränaren Kicki Flores styre.
– Han hjälpte mig vända på tortillan till den goda sidan, förklarar Reyes själv saken. 
I dag talar han ut i Marcas intervjuserie ’el diván de Olga Viza, där journalist-terapeuten Olga lägger allt möjligt löst folk på divanen och ställer en diagnos.
Vi får bland annat veta att hans passion är bilar och att han just inrett sin nya Hummer som ett mindre vardagsrum med två Playstation-konsoller, men att José Antonio annars är en mycket religiös typ som bär två viktiga foton i sin Jungfru Maria-berlock runt halsen: ett på hans son och ett på, ähum, målet han gjorde för Arsenal mot Chelsea i Champions League.
I övrigt är Reyes torsk på flamenco och håller på att fostra lagkamraterna Leandro Cabrera och Kun Aguëro in i de lidelsefulla tonernas värld.
– Häromdagen när vi satt på flyget klappade jag i händer, medan Kun sjöng, ja, han försökte i alla fall, och Lele la körer. Vi sa till varandra ’varför startar vi inte en grupp’?, berättar Reyes.
Jag håller med. Lele på kör vill man ju inte missa.

Dessutom nedmonterar Reyes sitt rykte som partyprisse ganska effektivt.
– Jag har aldrig smakat en droppe alkohol och aldrig rökt en cigarett. När vi skålar hemma till jul väter jag bara läpparna lite. Jag gillar det inte alls.

Den ambulerande enmansshowen Diego Armando Maradona befann sig på Bernabéu i går och verkar ha haft som mission att bryta mot alla relger jag kan komma på gäller där.
Han dök upp i det argentinska landslagets träningsoverall, något som inte går an på Reals nobla hedersläktare och gick ut starkt med att tända en havannacigarr, trots att det råder rökförbud på hela arenan (även om det efterföljs så där bra på pressläktaren).

Sen knöt el Pelusa ihop säcken genom att hälsa sin gamle vän, och numera fiende, Jorge Valdano att han inte har något att säga honom. För några veckor sedan anklagade ju Maradona Real-bossen för att avsiktligt ge lagets argentinska spelare dåligt med speltid. Det är väldigt oklart vilket intresse Valdano skulle ha i att sabba VM-uppladdningen för sina landsmän.

Pep Guardiola hålls ju generellt för en intelligent man, men jag vet inte om det var så smart att säga ’vi hade redan pratat om att byta ut Zlatan när han blev utvisad’ efter matchen i går. Guardiola hade ju själv ett tag innan blivit uppvisad på läktaren och där får han inte ha någon kontakt med sina underordnade på bänken, även om det inte var särskilt svårt att se att han ordnade en mindre telefonkonferens från sin nya utpost.

Men la liga rullar vidare efter gårdagens lilla paradigmskifte i tabelltoppen och strax ska Espanyol ta emot Villarreal i en möte där mer än hälften av startspelarna kommer från Sydamerika. Espanyol fick till slut göra sig av med jättevärvningen (och gigantiska floppen) Shunsuke Nakamura, som flyttar hem till Japan där han kan sitta och lukta på sina blommor i fred. Villarreal har ju gjort sig av med Sebastián Egúren, det kanske ni hört något om där hemma?

Mallorca tar emot Sporting Gijón på sitt närmast ointrängliga hemmafort Ono och Gijóns tränaren Manolo Preciado har fått kritik för att hans spelare sett lite väl avslappnade ut på slutet. Det håller inte Manolo med om.
– Enda gången mina spelare är avslappnade är när vi åker på spa, säger Preciado och så var det bra med det.

Här hade man snackat upp årets enda svenskmatch i Spanien och så faller Ibra/Henok-mötet på sex futtiga minuter. Det var väl inte meningen att det skulle hända.
Det hände ju en del annat i kväll om vi säger så.

Lite har man ju haft på känn att Real är inne i ett bättre flow än Barcelona, undantaget insatsen på Stade de Gerland häromveckan. Nu satte ju ett formtoppat Almería en del emot också.
Eller, som Henok Goitom uttryckte sig om att Juanma Lillos startade med Pablo Piatti, 1,63 meter lång på topp, flankerad av Albert Crusat, 1,64 meter på högerkanten:
– Det var ändå ett bra drag att ha de små dvärgarna på plan. Det är inget illa menat. De pressade bra.

Även i Barcelona var det ju en kortväxt typ som fick det mesta att hända framåt och jag tror att det var viktigt för Leo Messi att spela förstafiolen igen, efter en liten formdipp.
Lika ovälkommen kändes Zlatan Ibrahimovics utvisning, även om den såg ovanligt billig ut från min plats på läktaren. Jag gillar att Yaya Touré kallade den ’bisarr’ när vi pratade efter matchen (ja, utvisningen alltså, inte min plats på läktaren, den hade Touré inga direkta invändningar emot).
Zlatan behöver ro att hitta sig in i Barcelonas spel igen, och även om man ser väldigt bra från vip-luckan på Camp Nou, tror jag att han hellre upplevt matchen mot Valencia nästa helg från gräsmattan, även om Barcelona lär överklaga avstängningen och hoppas på Ibra till spel.

Det är oklart varför Clos Gómez och resten av domarteamet behövde tolv minuter för att fundera ut om Almeríaspelarnas tröjhälsning till jordbävningsoffren i Chile var politisk eller religiös propaganda. Sånt får man nämligen inte pyssla med på spanska fotbollsplaner.
Å andra sidan hade Gómez behövt lite tid för att tänka igenom ett helt gäng med domslut i kväll. Jag gillar inte att haka på antidomarmobben, men vid Gud, kunde inte någon påmint Gómez att packa ner sina kontaktlinser på resan till Andalusien?

På pressläktaren på Juegos del Mediterráneo-stadion (som för övrigt får priset som årets smidigaste arenanamn, grattis) får man inte pyssla med annat livsnödvändigt. Man får inte äta fågelfrö. Värdo.

 Fågelfröförbud.

När Real Madrid vänder ett 0-2-underläge mot Sevilla till seger är det hög tid att inse att de har något stort på gång. For Real. Jag tar flyget till huvudstaden i morgon för att reda ut vad det är.

Till sist tackar vi Fred för att uppmärksamt ha plockat upp det senaste på jeansjackefronten i kommentatorsfältet.

Henok Goitom får börja på bänken i kväll (kan det vara därför han inte svarade i telefon i går kväll trots att jag hade ringt så många samtal att han hade kunnat anmäla mig som stalker framåt tiotiden på kvällen).

Zlatan viftar i alla fall den svenska fanan på Estadio de los juegos mediterraneos i matchen som börjar om cirka en minut (eller ja, vi är i Andalusien, så kanske om fem minuter då, eller femton).

I Madrid stålsätter sig de vita inför returen av säsongens överkörning i höstas då en speedad Jesús Navas lekte motorväg på höger mittfält och gav Marcello så svåra men att han inte borde ha hämtat sig än. Navas har i veckan seglat upp som Real Madrids nästa tänkbara värvning, men jag tror att det faller på avståndet hem till mamma. Navas är ju inte en man av världen riktigt än.

Själv minns jag dock bäst Iker Casillas enhandsfantomräddning från matchen på Sanchéz Pizjuán som fick mig att gå i spinn och lite därtill.

I kväll finns en viss Guti på bänken efter en månadslång skadefrånvaro och jag tror att vi kan vänta oss underhållning deluxe.

Det har dragit ihop sig till svenskmöte i la liga, varför jag befinner mig i Andalusien, eller ’det enda vettiga stället för en människa att leva och dö’ som en god vän uttryckte saken. Henok Goitom hade ju inte så mycket med Almerías kräftgång att göra i höstas eftersom han var konstant skadeförföljd, men efter jul har Sveriges mesta fotbollsdoldis fastnat i startelvan och under nye tränaren Juanma Lillo har laget faktiskt bara förlorat en enda match under det nya året, borta mot Sevilla, vilket får ses som helt legitimt.
Trots det har Henok bara gjort ett enda mål i sin nya klubb hittills och både Goitom och Zlatan Ibrahimovic skulle må bra av nätkänning i kväll.

Förutom svenskmatchen har kvällens tränare en skapligt tajt relation att falla tillbaka på efter att ha sprungit på varanda i Oviedo i mitten på nittiotalet och sen även i mexikanska el Dorado, där Pep G tog sina sista löpsteg som spelare under míster Lillos översyn.

Av någon anledning var Guardiola inte alls särskilt pepp (sorry) på att prata om sin kollega på presskonferensen i går.

– Det är inget att tala om. Alla har vi våra nära inom fotbollen, det är inget mer med det, sa Pep när den tionde frågan om relationen till Lillo kom flygandes.

Jag har gjort ett hastigt besök i Lillos hemby under eftermiddagen, och upptäckt att han bor i ett samhälle med ungefär 14 invånare mitt i en nationalpark. Nu vet ni.

Om ni minns höstens möte lagen emellan så minns ni också Almería-backen Chicos markeringsmani av Xavi på Camp Nou. Chico, som har ett förflutet i blaugrana, täckte Barcelonas bolltrollare så hårt att Xavi lätt hade kunnat spela hela matchen utan tröja utan att det hade synts, och hakade på honom till sidlinjen när han skulle dricka vatten (ryktet säger att han dessutom tog rygg på Xavi in på muggen i paus för att kissa i kors, men det har inte gått att få bekräftat på officiell väg).

I kväll byter Chico upp sig, rent fysiskt i alla fall, och är tänkt att agera mänsklig sköld åt Zlatan Ibrahimovic som mäter 26 centimeter mer än Xavi (på längden) och han är full av beundran inför svensken, liksom hans tränare Lillo.
– Zlatan är en spelare som kan väcka en match som verkar död genom mun mot mun-metoden, konstaterar Almería-tränaren lite lagom kryptiskt.

Känslan är att Barcelona är inne i en period där de får slita lite mer för trepoängarna, inte sant? Full koncentration mot ett formstarkt Almería lär vara kvällens segerrecept för Pep, medan Henok och hans homies har precis allt att vinna.
Om ni vill ha lite statistik med er inför matchen så har Mundo Deportivo bakat ihop alla Barcelonas siffror mot lag från Andalusien under Pep Guardiolas tid i klubben och konstaterar att Barca bara förlorat en enda match. Alltid nåt.

Det var ett glatt Barça som kom tillbaka till moderskeppet i dag. Det var ju ett ganska lyckat landslagsuppehåll för alla utom Thierry Henry (och han tränade faktiskt på egen hand i dag, tveksamt om det nu hade med spanjorernas överkörning att göra).
Även Leo Messi hade drabbats av Fifa-viruset och fick permis direkt efter uppvärmningen. Men innan dess hann han göra en poäng av att det är väldigt kallt att vara argentinare i Espain, och hålla fast i modet han introducerade på träning redan förra veckan.

 Mode-Messi.

Som Spanien spelar just nu kan jag inte se vem som ska kunna göra något åt dem i VM. Det är inte just la Rojas förstaelva som ger mig skrämselhicka, men herregud, har ni spanat in bänken?
Ett lag som leder med 2–0 borta mot Frankrike och ännu inte har bytt in Fernando Torres, Xavi Hernandez, Jesús Navas och Marco Senna är…ett rätt ruskigt lag.

Men, mer kläder. För i dagarna lanserar Sport den senaste Barça-måste-ha-prylen på flera uppslag i tidningen.
”Spelarna bär nu jeansjackan och betonar dess kvalitet och dess moderna snitt” skriver Sport, som uppenbarligen tittat på journalfilmer från 40-talet för att hitta rätt ton i sitt modelingo.
 
 Så snygg, så rätt, så Galne Gunnar.

Men vi kan ju roa oss med att rösta fram vem som bär den bäst. Min röst faller, utan tveksamheter, på Andrés Iniesta. Jag tror att den var ett välkommet tillskott i Andys garderob.

Vincent del Bosque ska släppa ut sina kalvar på grönbete i Paris alldeles strax och ju närmre VM vi kommer desto större blir trycket på la Roja. De är inte vana att vara favoriter och flyttar gärna över den bördan på andra.
Ibland får de hjälp från goda grannar också.

När samtliga VM-coacher träffades i Sydafrika för att snacka ihop sig inför sommarens stora happening för ett par veckor sedan missade Marcello Lippi inte läget att trycka till Spanien på klassiskt italienskt manér. På frågan vem han tror vinner VM svarade Lippi:
– Det finns bara en favorit: Brasilien. Därefter kommer lag som Italien, Argentina och Tyskland. Spanien spelar vacker fotboll, medan vi andra åker till VM för att vinna, inte för att se bra ut.

Spanjorerna kippar fortfarande efter luft.

Min något sporadiska bloggfrekvens på slutet är helt och hållet beroende på att den här liraren sprungit lös i Barcelona ända fram till nu. Jag har varit och nosat på saken redan tidigare och visst är det bra att polisen gör sitt jobb, men man önskar ju nästan att Tony the Tigers fått starta ett coverband ihop innan bedrägeriet kom upp till ytan.

Men det finns svek och så finns det SVEK.
Det senaste har Sergio Superstar Canales gjort sig skyldig till – enligt hans pappa.
När Canales junior drog på sig sin nya vita Real Madrid-tröja i går, kysste klubbmärket och lät Marca föreviga stunden fick pappa Ángel ett mindre bryt.
Så han skickade ut ett pressmeddelande till tidningarna.
– Idén var min och jag tar på mig hela skulden. Jag trodde inte att bilderna skulle publiceras än.
– Jag tycker att vi alltid visat respekt inför Racing Santander och Sergio har gjort klart att enda skälet att lämna klubben är om hans dröm skulle gå i uppfyllelse, som den nu har gjort.
– Jag vill be om ursäkt till alla som känner sig kränkta av bilderna, till Sergios lagkamrater och alla som håller på Racing och jag lovar att det aldrig kommer att upprepas.

Jag kysste klubbmärket och jag gillade det.

Man ska akta sig för vem och vad man kysser. I alla fall om det finns fotografer närvarande. Sergio har ju nya lagkamrater som visat vägen. 
Vad Sergio själv tycker om saken är höljt i dunkel.
Det här är alldeles uppenbarligen fotbollspappornas vecka i Spanien.