För ett par timmar sedan landade Barcelona i Japan där klockan tack och lov var kväll och de fick en ny chans att sova av sig Clásico-ruset efter en 13 timmar lång flight till Asien.
Jag är djupt imponerad av vad Barça ställde till med på Bernabéustadion i går, trots att de egentligen spelade vad som för dem blivit en helt vanlig match mot Real Madrid.
Jag tänker på alla culés som är i åldern då man just upptäckt fotboll nu och hur de antagligen inte kan komma ihåg att man förlorat ett enda Clásico mot Real Madrid i ligan i livet. Och så tänker jag på alla små stackars maränger som lever med känslan att deras lag är den eviga tvåan i Spanien.

Hur som helst. Andrés Iniesta gjorde en snudd på anstötligt bra match i går (man måste inte vara mig för att tycka det, va?) och som av en händelse hade min vän och kollega Björnen på El País intervjuat Andresito inför match och inleder med den mycket svåra frågan ”vad har mest förändrat ditt liv; ett mål, få en dotter eller spela ett Clásico?”
– Få en dotter så klart. Resten är en del av mitt liv, men en dotter förändrar allt, säger Andrés som (så klart) inte tvekar att ta del av vardagssysslorna med sin Valeria.
– Det är en del av mitt liv att byta blöjor på min dotter. Jag tycker om att vara med henne och se henne le, säger Andresito.

Man kan tycka att frågan är lite 50-tal så där, men så är det med ganska mycket i Spanien och minns vilket liv det blev på Marcas intervjumaffia när Cristiano Ronaldo berättade att han byter blöjer på sin son Cristiano (han har ju ingen mamma, så så extraordinärt är det ju inte kan man tycka).

Att Andresito är en uppdaterad man på flera områden är ingen överraskning, och hans sätt att resonera liknar Pep Guardiolas på sina håll. Pep försökte ju tona ner Clásico-hajpen häromdagen med att säga att ”veckans viktigaste möte är inte det mellan oss och Madrid, det är mötet mellan Sarkozy och Merkel”. Andy är inne på liknand tankebanor:
– Att vinna är inte viktigast i världen. Varken inom fotbollen, livet eller ett Clásico. Krisen är ett bra exempel på det. Det är inte så att jag förstår hela problemet på djupet, men jag har känslan av att det är många saker som hade kunnat undvikas och att det finns ansvariga människor som borde ha förstått vartåt det bar, säger Andresito, som själv har ganska bra med pengar men ser hur folk runt omkring honom kämpar.
– Det är jobbigt att se familj, vänner och folk på gatan som har det svårt. Jag lever inte i en annan verklighet, jag kan inte vara blind inför vad som händer. Det här handlar om vart vi är på väg, vilken värld vi vill överlämna till våra barn. Jag vet inte…känslan är att utsikterna och perspektiven var bättre tidigare, säger Andresito, som uppenbarligen inte bara är ett fotbollsgeni utan dessutom kommit längre i sin analys av den ekonomiska krisen i Spanien än till exempel föregående regering.

Tänk några varv till och skriv ner vad du kommer fram till, Andresito, och vi kan snart börja diskutera Nobelpriset i ekonomi. Om det inte finns ett Nobelpris i vin, för då tycker jag att Iniesta ska ha det pronto.
– Jag har inveseterat i vinodlingarna i Albacete eftersom mina släktingar som bor där haft det tufft. Man får inte glömma varifrån man kommer, i din hemtrakt finns dina rötter. Det här är inget fåfängt projekt, det är mina principer. Och dessutom är det ett sätt för oss att aktivera hela området. Nu har vi kunnat anställa 20 människor. Det är arbetstillfällen, förklarar Iniesta.

Jag var ju lite putt på honom för något år sedan, när han lovade mig en flarra vin och inte höll sitt löfte.
Jag har kommit över det nu och efter intervjun i El País så är man ju lite så där Andresito-svag som vanligt igen. Inte sant?

Björnen frågar också Iniesta om det Zlatan Ibrahimovic sagt och skrivit om Pep Guardiola stämmer.
– Det där var personliga saker. Ibra hade inga problem i vårt omklädningsrum, för det här laget skapar inte problem. Jag hade förstås själv aldrig något bråk med honom. Han är ju två meter lång!

Jag vet inte om att det är för att det alltid är fotbollsfest när jag är i Madrid, men allt är liksom lite större i den spanska huvudstaden.
Marca TV kör 36 timmars Clásico-special dygnen innan match och dagens sändningar började klockan 13 och slutar klockan två i natt. Just nu är vi på besök på hotellet där Real Madrid sover över i natt, men trots att vi får titta till sängen där Cristiano Ronaldo vilar upp sig missar Marca TV det livsviktiga studstestet. Synd.
Det blir en del detaljtugg, det får man säga, och jag lider lite med kvinnan som var utskickad att bevaka presidentmiddagen mellan Sandro Rosell och Florentino Pérez och tvingades blotta sina tillkortakommanden tidigare i eftermiddags:
– För en liten stund sedan klev Rosell och Pérez ut från dörren bredvid mig, de hade då ätit lunch i en dryg timme. Vi har tyvärr ännu inte fått helt bekräftat vad menyn bestod av.

Ni såg att en Madrid-peña hängt upp en kaxig Mourinhohälsning inne på Bernabéustadion, och de delar uppenbarligen inte sinne för humor med Sandro Rosell som bad att banderollen skulle tas ner. Tito Vilanova är i kväll tillbaka för första gången sedan operationen av lymfkörtlarna, men flög inte med resten av laget till huvudstaden utan tog tåget. Ett vinnande koncept, får man säga, eftersom Barcelonas flygresa ner blev onödigt dramatiskt. Först ska det tänkta planet ha invaderats av råttor (oklart om det rör sig om sabotage, oflyt eller ett illasinnat rykte) och sedan fick de stackars Barçaspelarna vänta i 35 hela minuter på att planet skulle lyfta från Prat, på grund av dimman i Madrid. Där nånstans gick undertecknad om a-laget i Clásicouppladdning, när jag lyfte på utsatt tid från samma flygplats med samma destination som Peps pack.

Om man ska dö i en flygolycka på grund av risigt väder så ska man väl göra det som försökskanin för ett av världens bästa fotbollslag på väg till årets match. Eller om det var seniorsemester i Florida.

 
2–2?

Men i kväll luktar det fördel Real Madrid i luften och det är Mourinhos mannar som har oddsen hos bettingbolagen på sin sida. Jag tror att Barcelona blir livsfarliga just därför, men det är ju jag.
Det regnar både katt och hund i Madrid och enligt direktrapporter fårn Berra börjar underlaget likna det på Camp Nou, där Barça ofta vattnar lite extra för att få ut max av sin snabba passningsfotboll. Också värt att ha i åtanke. 

En halv miljard människor förväntas se matchen i kväll, med olika bombastisk uppladdning beroende på i vilket hörn av världen de befinner sig.
Jag befinner mig några minuter från fotbollsvärldens epicentrum och borde väl säga något ödmjukt om hur privilegierad jag känner mig. Och absolut, det gör jag, framför allt om jag kommer hem utan kallbrand och förfrusna kroppsdelar i ett Madrid som är kallare än jag någonsin upplevt det.

Det är inte mycket annan fotboll som tränger sig igenom Clásico-bruset, men när Levante precis nyss klev av planen efter att ha besegrat Sevilla, var det under ganska extrema omständigheter. I andra halvlek fick nämligen Vicente Iborra hoppa in i matchen, och det bara ett dygn efter att hans alldeles för tidigt födda dotter dött på sjukhus. Iborra hade själv vädjat till tränaren att bli uttagen till matchen och scenerna när han kliver av Ciudad de Valencia och blir omfamnad av sina lagkamrater är av typen att ni inte ska titta på dem om ni är upprymda mitt i er Clásico-bubbla.
Ta det i morgon i stället. Eller i natt, när ert lag förlorat matchen på Berra, för en påminnelse om att livet kunde vara värre.
Levante ligger efter en halv säsong på Champions League-plats i tabellen.

Jag har tagit del av så många spekulationsvarianter av de två startelvorna i kväll att jag känner mig snurrig. Jag tror inte att vi kommer längre här, vi får helt enkelt vänta på att klockan slår en timme före match för att få reda på om Ben är ze man för Mourinho, om Fabio Coentrãos startplats puttar ner Lass Diarra på högerbacken och om David Villa får nöta bänk till förmån för Alexis Sánchez och en Cesc Fàbregas som ”falsk nummer nio”.
Det senaste ryktet är dock att Isaac Cuenca får starta för Barcelona. Pep G kastar ju gärna in en rejäl överraskning i varje jättematch, så jag tror inte vi ska avskriva det ryktet alls.
Men får Xavi Hernández spela, och allt annat vore ju en bomb av kärnvapenmått, så gör han ikväll sin 600:e match i Barcelona, och vare sig Gonzalo Higuaín får spela eller inte så fyller han 24 år i dag. Grattis till båda.

Då så. Då återstår väl inte så mycket mer att säga än ”hala!”, ”força!” och ”jävlar vad kul jag ska ha på jobbet i dag!”.

Klassikern är bara ett par hjärtslag bort och då väljer José Mourinho det han gör bäst: att vara tyst.
Under hela uppladdningssträckan till el Clásico har Reals mister valt den tysta vägen och det är ju inte så vi känner honom. Just därför är det så smart att kasta ut Aitor Karanka för att prata med murvlarna, Mous andreman är inte direkt någon snackepåse han heller, och sprida lite lagom oro i motståndarlägret.

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.

Om Mourinho däremot väljer den tyska vägen är mer osäkert. Från Madrid spekuleras det i att Mesut Özil, som inte är i sitt livs bästa form direkt, bänkas i morgon, medan Fabio Coentrão får leka mittfältstrivote med Xabi Alonso och Sami Khedira. Att Karim Benzema startar kännas allt mer självklart, vilket skulle kunna vara ett ganska bra tecken på att Mou gör tvärtom och startar med Gonzalo Higuaín.
Pep G håller inte presskonferens förrän i kväll, men lär mest stångas med tanken hur han ska få in Alexis Sánchez i sin startelva. Jag föreslår långt fram på en position som blir över när Leo Messi valt sin och Cesc Fàbregas lagt sig strax bakom. Då måste han peta David Villa, och här har vi dagens moment 22.

Priset för dagens sämsta bortförklaring går utan någon större konkurrens till Real Madrid C-spelaren Fran Sol, som twittrade i väg att flera i klubbens ungdomslag är besvikna på att José Mourinho tog med sig landsmannen och ungdomslösftet Mendes till Amsterdam i veckan Champions League, och förklarar att ”vi ser det som att han favoriserar Mendes och det stör oss”.
Eventuellt är det inte det bästa sättet att vinna Mourinhos gunst i framtiden, och möjligen var det något Fran Sol insåg några timmar senare när han försökte släta över det hela genom att hänga ut en kompis i stället och twittrade: ”Ledsen över det som hände, det var min kompis #ismael som snodde min mobil och skrev så där eftersom HAN störs av det hela. Jag har inget lösenord på min telefon, och då blev det så här”.

Det är lite lugnare uppladdning inför jättematchen nu jämfört med vårens totala kalabalik, där det kändes som ett andra inbördeskrig låg och lurade runt hörnet. Men ja, det är ju inte så att Mundo Deportivo inte räknar ner med dagar, timmar, minuter och sekunder till matchen. 

Sanningens minut är här och José Mourinho måste göra ett val, som han skjutit upp ett tag nu.
Katten Karim eller El Pipita Higuaín, det är frågan det. För även om de två sett mer samspelta ut i år än tidigare har Mou bestämt sig för att bara starta med en av dem i el Clásico och hur han än väljer blir det en tjock smäll för en av dem.
Jag stod själv alldeles under hakan på Karim Benzema efter en match på Berra för kanske två år sedan då Higge hade ett guldläge att servera fransmannen bollen i friläge, men valde att gå på skott själv.
– Han passade mig inte. Det är sånt som händer, sa Karim i mixade zonen då och även om relationen dem emellan blivit betydligt bättre sedan säsongen då Karim skulle visa att han inte var ett felköp och Higuaín visa att han visst var det, så kan man inte blunda för att att de slåss om samma plats.

Jag tror ändå att det är Ben som blir ze man på lördag, i alla fall om jag tolkat Mourinho rätt på slutet.

En som inte tolkat honom rätt på slutet är Uefas tolk (lite av ett handikapp i det yrket kan man tycka) som gjorde sin egen direktöversättning av ett Mourinho-citat på presskonferensen inför matchen mot Ajax och fick mothugg av Mou.
– Nej, det där sa jag inte, förklarade Mou och stämningen blev genast lite osvensk.
Oklart varför Mourinho helt plötsligt inte tar frågor på engelska. Mannen är ett språkgeni även utanför den inte alltid så verbalt begåvade fotbollsvärlden och hans kometkarriär inom fotbollen har han (precis som undertecknad) mycket att tacka för sina språkkunskaper, eftersom han började som tolk åt Bobby Robson i FC Barcelona i en annan tid och ett annat liv.
Ännu roligare är incidenten om man betänker att José Mourinho där gjorde sig känd för att tolka Robson med lite väl stora utsvävningar från det exakt sagda. Till slut fick engelsmannen nog och satte Mou på att sköta mer fotbollsrelaterade sysslor, eftersom han märkt att den unge portugisen hade ett bra öga för den saken, och på den vägen blev han en av världens mest respekterade tränare. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. 

Mourinhos ögonsten Tito Vilanova var i går tillbaka på Barcelonas träning och fick en lång björnkram av Eric Abidal, som får tre extra dimensioner om man känner till de bådas sjukdomshistoria. Tidningen Sport bjullar i dag på en förstasida av närmast brittiskt rubriksnitt.

(Exakt här hade jag publicerat den om inte bloggverktyget hade känt att ”i dag är helt rätt dag att jävlas med Juanita”.)

Man vet el Clásico inte är långt borta när ännu en bläckfisk introduceras för den spanska fotbollspubliken. I år heter spådjuret Messi och så här tror han om matchen på lördag.

Vi som hade hoppats att los Che skulle skrämma upp Chelsea på läktaren fick verkligen inte många rätt i kväll. Jag tänker att Valenciaförsvararen Víctor Ruíz ska vara glad att Uefa har folk som rensar Youtube på målklipp från matchen i kväll.
Ju längre matchen led desto oftare kastade jag blickar på Camp Nous kindergarten som förvisso mötte ett trött Bate Borisov (jag kommer mest sakna dem för att det är ett så klockrent gangsternamn, Quentin Tarantino, be my guest) men de strutade för farao in fyra mål fördelat på ett gäng juniors.
Jag menar:

Jag vet inte vad som är mest fascinerande; att Barça b vann så stort eller att alla i laget orkade vara uppe så sent.

Isaac Cuenca har vi småpratat om tidigare. Hur han kom till Barcelona som 11-åring, stod ut några säsonger, flyttade hem till mamma och pappa igen, men fick en ny chans av Barcelona och gjorde la liga- och CL-debut ett halvår efter att han spelat i den spanska tredjedivisionen. 
Well, Pep Guardiola har också småpratat om Isaac Cuenca i veckan och det på ett ganska oväntat sätt.
– Isaac har kanske inte utseendet som tjejerna skriker efter, men på sin position är han fantastisk, kastade Pep ur sig i på presskonferens i veckan och det var inte nog där.
Inför matchen mot Bate skämtade han glatt om att han håller på att leta efter en flickvän åt Cuenca.

Jag blir väldigt illa berörd av Guardiolas mobbattack och vill påminna Isaac om att man kan nå långt på att bara vara snäll och bra på fotboll också.

Och Isaac, blir gubben jobbig på riktigt kan du ta ditt pick och pack och bli proffs i England där de gillar dig i stället. Bra fotboll, ljummen öl, flottig mat.
Eller så ringer du Zlatan Ibrahimovic och gör upp en plan för gemensam hämnd. Jag har hans nummer.

Vi är på gång, laddade och tända inför kvällens Champions League, och trots att jag brukar bry mig ganska lite (vad ni än tror) om de spanska lagens resultat så är jag mycket spänd på att se om Valencia kan skjuta bort Chelsea från tävlingen och skjuta sig själva vidare.
Det är en fantastisk bedrift i så fall för ett lag som startade turneringen lite sovande. Kvällen är också ett möte mellan en ifrågasatt landslagsanfallare och en mycket hajpad kille precis på väg in i la Roja.
Fernando Torres har lirat i landslaget sedan han var i målbrottet, medan Roberto Soldado är mer av en late bloomer som knackar extra hårt på Vicente Del Bosques dörr just i år.
Jag tror att Valencias speedade anfallsfotboll ändå kan räcka ganska långt på Estamford Bridge, som vi kallar det i Spanien och Unai Emery får aldrig ett bättre läge att bryta isen med en hemmapublik som aldrig riktigt tagit honom till sitt hjärta.

I Real Madrid tar José Mourinho med i alla fall en halv ordinarie startelva till Amsterdam, medan Pep Guardiola laddat upp med chips och popcorn och barnkalas på Camp Nou, där få spelare förutom José Manuel Pinto och Gerard Piqué hade klarat av 15-årsgränsen på bio. Det kan bli en familjefest även på planen, där Rafinha och Thiago Alcantará ryktas vara del av samma startelva för första gången någonsin i klubbens a-lag.
Bojan Krkic hade nog inte heller fått gå på systemet utan leg om han bott i, säg Arvika, men han håller ju hus i Rom (bättre val om jag får vara subjektiv) och i dagarna passar han på att släppa en bok om sin tid i Barça. Eller, jag tror att den handlar om det i alla fall. Den heter Meu Barça – Mitt Barça.

Boken har han skrivit med min kollega och bekant Ivan San Antonio från tidningen Sport och det är klart att Bojan hade fått all spotlight om han inte hade bett kompisen Andrés Iniesta skriva förordet. (Plats för ett ”åååh”. Nähä, inte det? Bara jag? Jaja.)
Ett skäl att köpa boken så gott som något.

Bojan och bästsäljaren. Foto: Sport

Men nu ska inte jag prata sönder den här kvällen. Vi låter Valencia och Chelsea sköta snacket och så ses vi på andra sidan, förhoppningsvis med tre spanska lag i åttondelsfinal.

En hyfsat väntad trio gör upp om årets guldboll och ni noterar att det återigen är trippelt la liga, men bara en gånger Spanien i årets tättrio.
Vi kan dessutom sluta oss till att det blir en redan prisbelönt kille som får bollen när spelare, förbundskaptener, journalister och kreti och pleti från 96 länder säger sitt den här gången.
Xavi Hernández kommer inte få Ballon d’Or i år heller.
Förra året fanns invändningar mot att prestationerna i ett världsmästerskap borde spela in.
Den här gången har Cristiano Ronaldo en monsterekorddeluxerseger i den spanska skytteligan från i våras att skylta med.
Men enligt alla förhandsprognoser får Lionel Messi, 24, liga- och Champions League-vinnare 2011, ännu en gång luta sig över pulpeten i Zürich lite så där världsvant blaserat som han brukar nuförtiden.

Det är där han ligger snäppet före Crille i min bok, eftersom en spansk cuptitel inte är lika mycket att flasha med i efterhand. 

Barcelona må ha tappat en av tre platser från förra året, då Andrés Iniesta fullbordade den katalanska trippeln.
Mundo Deportivo jobbar oavsett det inte med Real Madrid-spelare i sina bildlösningar.

På Camp Nou ska vi strax se Grodorna från Levante försöka ställa till det för Peps pack, som rimligtvis har ganska mycket Clásico i tankarna.
Gerard Piqué sitter ju på läktaren efter ett omstritt avsiktligt gult kort häromdagen, men Sergio Busquets får minsann starta trots riskabla fyra gula, möjligen i något form av kompensationstänk från Guardiolas sida.
Rent tekniskt och på pappret och allt det där ska ju ett Levante halvvägs in i pensionsålder så klart inte ha något att sätta emot i kväll, men vet vi något om det här laget så är det att de kan förbluffa oss.
Isaac Cuenca får starta för ett i övrigt toppat och trebackslinjeformerat Barcelona.

I Levante ska en formtoppad Arouna Koné göra grejerna framåt. Vi får väl ha överseende med hans anstötligt låga tröjnummer för en anfallare.

Real Madrid har i skrivande stund gjort tre mål på Sporting Gijón, ett mindre än Levante lyckades med senast.

Camp Nou är kallt, men sällskapet är det finaste tänkbara, inte minst när man får visa sportjournalistkårens två Isaac Cuencas runt i spansk fotbolls finrum.

Vamonos.

Det är EM-lottningsdags och eventuella europaallianser ska knytas mellan journalisterna.
Det här är en dag då utlandskorrespondenter är kårens kanske mest eftersökta och i dag har jag har typ fyra ”om vi kommer i samma grupp som Sverige kan vi ringa dig då?”-samtal utlovade till radio och tv i olika Medelhavsländer. 
Det enda som stör mig är att inga tyska radiokanaler hört av sig. Tydligen tror de inte att en treveckorsnybörjarkurs i Berlin i somras räcker för att jag ska prata löst och ledigt om Kim Källströms vänsterfot och hur Daniel Majstorovic ska sätta stopp för Miroslav Klose i tysk direktsändning.

Men vad som än händer kommer jag finnas med i den här sändningen och prata om reaktionerna i Spanien efter dagens tomboladragning. Det vore synd att säga att spanjorerna bävar för något motstånd. Det är ioförsig synd att påstå att det är en särskilt het potatis alls just här. Katalonien har sitt Barça och landslaget bryr de sig max om när de gått vidare ur gruppen i EM-slutspelet.

Desto mer bryr vi oss om nästa helgs omgång i la liga, då säsongens första Clásico ska smällas av på Bernabéustadion. Gerard Piqué får spela, det såg ni, och frågan är om Pep Guardiola först kommer riva av ännu en nybildad startelva i morgon mot Levante för att bestämma sig för vilka som ska få äran mot Real Madrid. På säsongens 23 matcher har Guardiola startat med smått ofattbara 23 olika elvor. 

Det är dubbelt Barcelona/Valencia i helgen, när Espanyol får ta sig an Valencia på Mestalla. Vid tre poäng mot Espanyol fortsätter Valencia att skugga Barcelona i tabellen och det mår både Leo Messi, la liga och undertecknad bra av.
En som gissningsvis inte mår så bra är Espanyols Romaric, som kom för sent till träningen i onsdags, blev hemskickad av Mauricio Pochettino och sedan straffats med att bara få träna med lagets skadade spelare. Men det var inte slut där, Romaric blev också kickad ut truppen som möter Valencia i helgen och måste dessutom dyka upp och köra egna pass på träningsanläggningen på söndag och måndag när resten av laget är ledigt.

DÅ tänker Pochettino att budskapet kanske har gått in.

Espanyols andre afrikan, Idriss Kameni, har i år också hamnat i rejäl onåd hos Pochettino och sitter så långt in i frysboxen att han inte gjort en match ens som avbytare under hösten, trots storspel de senaste säsongerna. 

 Äh.

Real Madrid framstår som små favoriter inför nästa helgs jätteclash, men Iker Casillas lillebror Unai håller inte blodsbanden först.
– Jag gillar att titta på Real, men jag är Barçasupporter och det gömmer jag inte, säger Unai som framhåller Iker som en ödmjuk person. Men inte bara:
– Han är också väldigt tankspridd och glömsk, framför allt när jag ber honom fixa en tröja av någon annan spelare till mig, säger Unai till radiostationen Cope.

 Lill-Casillas Unai. I oklart tröja. Foto: Marca

Nej, nu åker vi till Kiev en stund.

Barcelona klarade livhanken med god marginal i går kväll, och se där, Gerard Piqué fick en varning som gör att han blir avstängd mot Levante på lördag och händelsevis får spela el Clásico helgen därpå.
I dag höjs röster i Spanien (eller i alla fall i tidningar från Madrid) om att Piqués gula kort både ge honom avstängning i ytterligare en match, vilket alltså skulle innebära el Clásico. Ändå.
Jag håller det för väldigt osannolikt, och för egen del blir jag sällan upprörd av folk som använder kryphål i reglementet.
– Domaren uppfattade det så, men jag kommenterar inte det, lika lite som jag kommenter straffsituationerna mot Valencia eller det bortdömda målet mot Getafe, var Pep Guardiolas kommentar efter matchen och det blir jag lite provocerad av.
Frågan var inte vad han tyckte om domarens agerande utan att Piqué gör som han gör.
Men inga följdfrågor verkar ha kommit på presskonferensen.
Det är väl fan att inget funkar när man för en gångs skull är borta på annat.

I går dök en lite oväntad instruktion upp i närheten av Camp Nou inför matchen. Det var som att någon på Barcelonas trafikupplysning höll på ett annat lag nästan.

Atlético Madrid ska slå Celtic i Europa League i kväll är tanken, för att ta sig vidare ut i Europa från en ganska tajt grupp, men Gregorio Manzano har av allt att döma fortfarande inte kommit över matchen på Berra i helgen vad det verkar.
– Ja, vi måste slå Celtic. Vad det gäller Real Madrid är det inget som förvånar mig längre, säger en desillusionerad Manzano.

I Real Madrid har man ju spelledigt i veckan och massor med tid att lägga upp bra och halvbra bilder till sina följare på Twitter. 

 Massor med fritid.