Atlético Madrid svajar vidare i la liga, och de vore ju inte Atléti om de inte drabbades av kris redan några veckor in i säsongen. Förlusten mot Bilbao var inget att snacka om, men det brydde sig José Antonio Reyes föga om och utbrast ”Que cambie a su puta madre. Me cago en su puta madre” som en liten hälsning till Gregorio Manzano när han blev utbytt i 57:e minuten i matchen i Bilbao.
Ni får anlita ett översättningsprogram eller tro mig när jag säger att det är en ganska hård kapning av Atléticos tränare.
Ledtråd: Jag misstänker att han inte ordagrant menar att Manzano borde byta ut sin mamma i stället för Reyes själv. Hon var i alla fall inte med på planen varken i första eller andra halvlek.

En annan klubb som inlett säsongen i svajandets tecken är Mallorca som kommer på besök till Camp Nou i kväll. Michael Laudrup hoppade av tåget efter misstankar om att hans arbetsgivare, klubbens president Lorenzo Serra Ferrer, pröjsat en lokal journalist för att få en hetskampanj mot dansken.
Det var den typen av jobb som förre Athletic Bilbao-tränaren Joaquín Caparrós var sugen på att ta över. Och det är klart, han har haft att göra med lynniga presidenter tidigare.

– Vi kan vinna mot Barcelona, laget är i sin bästa situation, säger Caparrós, som verkar ha glömt att man förlorade mot bottenlaget Sporting Gijón häromsistens.

Osasuna har ett styck tabelletta på menyn i helgen och tränaren José Luís Mendilibar är bekymrad:
– Varken Madrid eller Barcelona spelar lika bra som Levante.

Det finns ioförsig gissningsvis ett gäng segervissa Real Madrid-lirare som inte ställer upp på det, och som uppladdning inför kvällens match mot Real Sociedad har klassföreståndare José Mourinho tagit med sig alla sina kycklingar ut på en promenad för att gå armkrok, titta på utsikten och ta lite bilder.

Att Sergio Ramos är lagets linslus är ingen nyhet och andalusen figurerar, oseedat nog, på alla bilder utom en från klassresan till Baskien. Visst känns det som att han tänker Facebook-profilbild här?

 Real-profil i profil. Foto: Real Madrid

Athletic Bilbao och Atlético Madrid har ett möte på San Mamés framför sig i kväll och det är två lag med mer eller mindre motsatt säsongsutveckling som ska nosa på varandra i Baskien.
Athletic Bilbao harklade i gång säsongen ganska illa, men när Marcelo Bielsa väl fått nöta in sina idéer i timslånga träningspass på olika träningstider beroende på position så har de baskiska lejonen börjat ryta rätt bra.
Atléti har inte vunnit en match sedan Barcelona tvålade till dem med 5–0 den 24 september.

Bielsa fick ändå frågan av en journalist häromdagen vad han tycker om målvakten Gorka Iraizoz insatser hittills och svarade:
– Bra, som alla mina spelare. Men er fråga antyder att ni tycker att han kunde göra det bättre.
Journalisten:
– Ja.
Bielsa:
– Jo, men det att man alltid kan bli bättre gäller för alla spelare.

Det är en smart och medietränad fotbollsprofessor vi har att göra med, om ni tvivlade.

En tråkig nyhet för ett totalt havererande Villarreal är att Giuseppe Rossi är skadad och kan bli borta i ett halvår. Skadebilder publicerar jag av etiska skäl inte på bloggen, men en bild om hur man kommit tillrätta med en skada kan ju inte, eh skada.
Marcas grafik över Gonzalo Higuaíns diskbråcksrehabilitering från förra året är så där gäckande att jag måste. Om vi behandlar den här bilden för vad den egentligen är; en ”hur många djur ser du?”-gåta så räknar jag ihop till minst ett kräldjur, bläckfisken Paul och ett okänt flygfä till vänster. Kanske också ett elefantkranium. Fler förslag?

Efter att Barça slog Granada med mycket möda och stort besvär försökte hemmalagets tränare Fabri González skaka hand med domaren Muñiz Fernández – men fick blankt nej.
– Jag känner mig som en föraktad människa, deppade González efter matchen.

Barcelona har en liten identitetskris och kompenserar med att sluta avtal med Bill Gates och se till att fläska upp bildbevis på självaste Times Square i New York.

 Good Times.

Men Peps pack blev av med tabelledningen bara ett dygn senare, eftersom inget kan stoppa det här mirakulösa Levante. Inte ens stopptid.
Jag vet, vi låter fantasin göra halva jobbet och lyssnar på highlights i stället. Ni kan gå direkt till 3:40 in i klippet om ni har ett livspussel att lägga och dåligt med tid. Det är alltså 3–2 i jättematchen Levante – Real Sociedad vi lyssnar på. Öronproppar i, vänner.

Och när jänkarna för en gångs skull visar lite intresse för la liga är det Los Granotes, under tränaren Juan Ignazio Martinez, JIM även kallad och under dagen omnämnd som ”The Special Juan” på Twitter, som får New York Times att vilja åka över Atlanten för ett reportage.
Det här är så stort att NY Times-reportern Jake Appelman själv får en sida i dagens spanska sporttidningar där han förklarar hur han helt plötsligt hörde talas om att ett nytt gäng ledde la liga.

Sist jag hörde att den amerikanska prestigetidningen ville skriva la liga var det en intervju med Pep Guardiola man ville åt. Men Peps principer ligger fast och några enskilda intervjuer blir det inte, vare sig man heter Östhammars Tidning eller New York Times.

Det har hänt något med Barcelona, det ser ni också. Där de förut gjorde fyra mål på ren inspiration krävs nu både ett stort bollinnehav plus en mängd chanser för att los culés ska sätta en enda boll alls.
Det är svårt att veta varför. David Villa är inte i sitt livs form, inte Leo Messi heller och Pedro Pedrito åkte på en fotvridning som såg ut att göra ont ont ont (inte bara en stund på natten) mot Granada.

Det är naturligt att det kommer lite dippar då och då, Barcelona tar ju trots allt oftast tre poäng med sig ändå, men ska vi enas om att det Barcelona visar upp just nu är en dykande formkurva, varken mer eller mindre? Ni vet att lagets spel börjar bakifrån (det är i alla fall en klyscha jag köpt) och när båda mittbacksbossarna Piqué och Puyol är borta blir det nästan alltid jobbigt för Peps pack. Var jag Sandro Rosell skulle jag sluta jaga Joan Laporta med blåslampa (oavsett om han bjudit hela sitt crew med privata livvakter på lyxrestaurang och privatflyg för klubbens pengar) och för stunden hitta en stabil gubbe att bekanta sig med a-lagets backlinje. Under vinterfönstret till exempel.

Kan nykomlingarna nästan hålla emot Barça kan så klart de lite mer etablerade lagen gå för oavgjort och låt mig gissa att ett Mallorca i fritt fall inte är helt missnöjda med att åka till Katalonien just i helgen som kommer.
Sevilla vet ju hur man tar poäng i Barças borg och vår vän José María del Nido känner inga skäl att dölja känslorna som bubblade upp.
– Jag njöt som en gris i en vattenpöl på Camp Nou, förklarar Sevillapresidenten vars franska revolution kanske kommit av sig en aning sedan Levante gått upp i täten.

Pep Guardiola har också ett annat imageproblem som i alla fall inte jag såg komma.
Zlatan Ibrahimovic gjorde förjobbet när han döpte om Pep till ”El Filósofo” vid sin klubbsorti, och nyligen plockade oväntat Bojan Krkic upp tråden. Nu är det Yaya Touré som fyller i bilden av en tränare som faktiskt inte pratar med alla sina spelare. Enligt dem själva i alla fall.

Real Madrid flyger fram just nu och stämningen är uppenbarligen så god att Iker Casillas kan kosta på sig att skämta lite om de böter Mourinho gav honom för att han fastnat i bilköer i veckan och missat början på träningen. Det är värre för lagets före detta vice kapten, som verkar ha det lite tråkigt i Istanbul och kompenserar det med att bråka med allt och alla via Twitter.
Guti är som en öppen bok, han filtrerar inga känslor alls och på något sätt blir det som att vi får ha honom med oss fast han är så långt borta.
I går fick Guti en kommentar på katalanska och svarade med ett ”den där dialekten eller språket förstod jag inte, var det polska? Blockad”.
Det roliga i kråksången är att katalaner kallas just polacker av resten av Spanien, men jag kan inte svära på att det var det Guti menade.
Oavsett vilket fick Besiktas bäste be om ursäkt några timmar senare, men då var skadan så att säga redan skedd. Och Mundo Deportivo var inte sena med att skriva en artikel i ämnet och välja bild med omsorg.

 Guti nacht.

Espanyol har fått lite medvind efter de tuffa förlusterna mot topplagen Levante och Real Madrid (är det lika roligt att läsa som att skriva om Levante som ”topplag”?) och kan ta tredje raka segern mot Betis på torsdag.
Det är lätt att tro att det är tillfälligheter som spelar in när Espanyol prickar formen och inte, men det gäller ju bara om man inte har koll på när Walter ”El Rifle” Pandiani dök upp med sin lastbil på Cornellà för första gången.
Under tiden i Osasuna bidrog några av hans vrålåk (alla med ett luftgevär schablonmålat på ena framdörren) till mytbildningen av uruguayanen, men det var inte förrän ett par veckor sedan som han vågade sig på att lufta sin röda här i Barcelona. Och se på resultatraden efter det.

Första grejerna först: Sevillas försvarsslit i går var fram till strax före midnatt i kväll helgens mest heroiska insats i Spanien. Ni kan ånga på allt ni vill om att det är roligare med lag som vill göra mål, men då undrar jag om ni har några färska exempel på lag som spelat go och gla anfallsfotboll och dessutom kommit hem med poäng från Camp Nou nyligen.
Jag har det inte.
Saker och ting slutade däremot inte så snyggt på Camp Nou i går och när Leo Messi bränt bort Barcelona från tabelltäten var kvällens två riktiga huvudrollsinnehavare långt ifrån färdiga med sin beef.

Det fina med att ha ett Twitterkonto som idrottsman är att du i princip helt oemotsagd kan gå ut och hävda din version av en påstådd konflikt.
Problemet är att om du inte gör det kommer din tystnad tolkas som medhållande.
Cesc Fàbregas tog inga risker i dag, och efter en maratondag av twitterdementier om påstådda rasistiska uttalanden som ska ha provocerat Frédéric Kanouté (”Skulle jag aldrig göra, jag har ju en arabisk tatuering och en libanesisk flickvän”) jämkade de båda lite och enades om en slutgiltig version.

Och så:

”Jag har precis pratat med Kanouté på telefon och vi har rett ut det som hände i går. Båda har bett om ursäkt.”

”Cesc och jag har pratat i telefon nu. Vi redde ut saken och vi är två vuxna människor som är medvetna om vår skuld i det som hände i går. Nu är det här över.”

Fortfarande osäker på vad Cesc egentligen bett om ursäkt för, men låt oss lämna historien här.

För det finns riktiga glädjeämnen i la liga och det största heter Levante. Valencias lillebror är inget ”ungt, spännande fotbollslag med mycket talang”.
Det här är lagets försvarslinje som sparkade stjärt med Champions League-laget Villarreal i kväll:

Munúa, 33 

Venta, 35 
Ballesteros, 36 
Nano, 32 
Juanfran, 35 

Siffrorna anger alltså spelarnas ålder (och inte skostorlek som hade varit fallet med Barcelona) och då är inte ens Johan Mjällby kvar i laget. Men alla vet ju att ålder är bara ett nummer och att några trivselkilon inte spelar någon som helst roll om man ändå springer i kapp världens snabbaste fotbollsspelare när man måste. 

Levante är precis det som Real Madrid och Barcelona inte är. De är ett totalt oglamoröst gäng enormt hårt arbetande gamla gubbar vars störste försvarsprofil mest är känd för att dela efternamn med en känd spansk avliden golfare.
Jojo nummer 1 drog statistiken för er häromdagen: Hela Levante tjänar 8 miljoner euro på ett år, Crille Ronaldo drar in 12 miljoner ensam och Real Madrid och Barcelona har var för sig tjugo gånger mer pengar att röra sig med när det kommer till spelköp.

Levante är en hyfsad lättviktare i jämförelse. 
Men jävlar vad bra de är.
På riktigt.

Jag inbillar mig inte att det ska hålla i sig särskilt länge, men låt oss fröjdas i några dagar till över det här fantastiska tabelläget.

En poäng kompis. Börja med att komma i kapp en poäng innan du börjar jiddra med mig.

Jag vet inte när det senast stod 0–0 i halvtid på Camp Nou, men jag vet att det inte händer särskilt ofta. Det är bara fem lag som lämnat Camp Nou utan att ha släppt in mål under Pep Guardiolas era och tar ni dem fem på volley blir jag mäkta imponerad.

Gör ni inte det ska jag hjälpa er: Chelsea, Osasuna, Hércules, Athletic Bilbao, Deportivo.

Sevilla är smarta och defensiva i kväll och för dagen också stolta över Andalusien. 
Idén med tröjtexten kom till efter att några katalanska politiker hävt ur sig ett gäng fördomsfulla grodor om livet och mentaliteten i södra Spanien.

– I Sevilla och Málaga pratas det kastiljanska (riksspanska) men ibland är det svårt att förstå vad de säger, tycker Artur Mas, president i det katalanska parlamentet.

Och:

– I Katalonien sliter våra bönder utan att få betalt för sina grödor, medan det finns lantbrukare i Andalusien som får a-kassa för att tillbringa hela dagen i en bar, funderar Josep Antoni Duran i Lleida, partikamrat till Mas.

Stolt andalus. Foto: AS

I Málaga är man möjligen inte lika stolta andaluser i kväll, eftersom man tvingades släppa tre Crillekanoner förbi sig. Efter matchen gnällde Álvaro Arbeloa lite över det jobbiga med medspelare som gör mycket mål, eftersom traditionen bjuder att alla i laget skriver sin autograf på matchbollen innan den följer med hattrickmakaren hem.
– Det blir så himla mycket skrivande. Det är bra att det varierar lite vem som gör hattrick, men jag är väldigt trött på det här signerandet av matchbollar. Snart har vi inga kulspetspennor kvar.

Nu ska vi spela andra halvlek i Barcelona.
Häpp. 

Athletic Bilbao möter Salzburg i Europa League i kväll.
Det var väl det jag hade på hjärtat mest.

Det var bara ett visst mått av anständighet som gjore att Barcelona ledde matchen med bara 1–0 i paus. Andrés Iniesta är ju normalt sett den mest anständige av dem alla, men när den här lilla godisbiten kom serverad med ett glas cava och en hälsning från Leo Messi kunde Andy inte hålla emot längre.

Barcelona såg ut att inte få roligare än så i kväll, och rätta mig gärna om jag har fel, men såg inte Leo Messi ut att sura mer över en utebliven straff än glädjas med David Villa när han slog in returen i mål?

Det blev som det brukar på Camp Nou, ett massivt spelövertag för hemmalaget på en motståndare som i alla fall fick några autografer med sig hem. I skrivande stund går tjeckerna runt på innerplan och applåderar sina medresta supportrar, medan katalanerna lämnat planen för längesen.
Det var en match där Pep Guardiolas Barcelona var bättre än Pavel Vrbas Viktoria Plzen på allt (utom möjligen att stapla konsonanter i följd).

Jag ska springa ner och lyssna på reaktionerna i mixade, men det är ju fler lag som spelar europaspel i kväll och jag lämnar er med en hittills oskriven anekdot från Mundo Deportivos Xavier Bosch som berättar att Zlatan Ibrahimovic vid ett tillfälle under sitt år i Barcelona sökte upp Bojan Krkic och frågade:
– Tror du på Gud?
Bojan visste inte riktigt vad han skulle svara, men tittade ner i marken och pep fram ett:
– Ja.
– Alltså tror du på mig, svarade Zlatan.

Och så var det en grej till.

Det som hände på Bernabéustadion i går är bland det jävligaste jag sett sedan jag kom till Spanien.
Jag tänker att jag lämnar orerandet till andra och att ni lyssnar på vad Simon says. Han är killen bredvid Mesut Özil.

 Mästare i kavaj.

José Mourinho gjorde egentligen bara ett fel i går.

 Mästare i pullover över randig t-shirt.

Men eftersom det här inte (bara) är en modeblogg så kommer han väl undan med det. En gång i alla fall.
Mou tog självklart tillfället i akt att prata lite om hur Reals framfart är extra betydelsefull eftersom de hamnat i en av de svåraste grupperna i Champions League.
– Andra lag har lottats mot motståndare som jag varit tvungen att kolla upp på internet för att se vilket land de kommer ifrån, sa José efter matchen.

Om han pratar om Otelul Galati är han inte ensam, men jag tror att han eventuellt pratar om Viktoria Plzen, som kommer till Barcelona i kväll och som kanske inte blev gårdagens trending topic när Leo Messi höll presskonferens i går.
Det är fint när stora egon tjivas om titeln som världens bäste genom tiderna, det har jag alltid tyckt, och extra fint blir det när playboys från förr ger sig in i leken.
– Messi kan utan tvekan bli världens bäste, men då måste han först överglänsa Maradona, sedan Romario och sen Pelé, säger mannen som nickade bort Sverige från en VM-final 1994, som numer är förtroendevald för Brasiliens socialistparti och sportar en lite mer intellektuell look.

Bonusinfo 1: Bebetos nyföding Mattheus som hälsades välkommen till världen med ”vaggan” i samma VM skrev i veckan kontrakt med brasilianska jätteklubben Flamengo. 
Bonusinfo 2: Den tredje musketören, han till höger om Bebeto, heter Mazinho. Hans son heter Thiago Alcantara. Han spelar i FC Barcelona. 
Bonusinfo 3: Bebeto har också sadlat om och valdes förra året in i den brasilianska politikens finrum för Det demokratiska arbetarpartiet.

Jag säger inte att det är fel att sälja dammsugarmunstycken, göra låtar med Doktor Alban eller fronta spelbolag. Jag säger bara att det finns alternativ.

Villarreal gick på en sen mina i går och är borta ur CL-sammanhangen för den här gången. Valencia har alla möjligheter kvar mot Leverkusen i kväll och Unai Emery har tagit med sig hela truppen till Tyskland för att visa att det är allvar. (Orden ”Trupp”, ”Tyskland” och ”allvar” ger väldigt spretiga träffar på Google förresten, sök inte på det).
Supernyförvärvet Adil Rami är CL-redo men väntar en avstängning i la liga efter att han sagt ”tu puta madre” till domaren efter matchen mot Mallorca i helgen och fått rött kort.
– Jag trodde inte det var allvarligt, så säger alla i Spanien, jag menade inget elakt med det, hävdade fransmannen efter matchen för att senare ändra versionen till att han pratat om sin egen mamma, i hopp om ett mildare straff.
Vad lättad hon ska bli, tänker jag.

Det kanske är dags för fransoserna i la liga att ta spansklektionerna på allvar innan de börjar glappa på planen. Och ska Rami nödvändigtvis dra på sig kort på fotbollsplanen kan vi väl enas om att det är bättre att han gör det genom att vara ett föredöme. Dra av sig tröjan när han firar mål och så.

 Brrrr. Ice moon cold.

Visst hinner vi med en liten Buster innan de stora matcherna sparkar loss? Bra.
Jo. Det hände sig 1991 att ett gossebarn vid namn José Luis Moreno Barroso, som senare skulle kallas Joselu, föddes i Cartaya.
Sen gick det tjugo år där det säkert hände en massa annat, men vi får snabbspola lite, fram till för tio dagar sedan. Då gick Joselu ut på planen med sitt Villarreal C, som spelar i Spaniens fjärdedivision, och gjorde tre raka mål på Nàstic och därefter ett supersnyggt på Córdoba och här nånstans får vi gissa att Juan Carlos Garrido fick upp ögon och öron för 20-åringen.
Dessutom hade han ganska allvarliga skador på Nilmar och Marco Rubén, så Garrido plockade helt enkelt upp Joselu till a-laget, kastade in honom mot Getafe och blev så nöjd med vad han såg att han tagit med sig den lille till Manchester i kväll.
Joselu startar på bänken i kvällens Champions League-möte med City.
För två veckor sedan spelade han i den spanska fjärdedivisionen.
Fint äre. 

Men för bövelen.

Spanska radiostationer brukar ha en trovärdighet som tidningarna i landet inte är i närheten av att komma upp till. Oftast.

Kära Punto Radio,

Nästa gång som ni har nyhetstorka kan ni väl i alla fall skicka ett internmejl till övriga spanska medier och förvarna att ni bara luras? Det går bra att cc:a johanna.franden@aftonbladet.se också.
Ni är också skyldiga mig två timmar av mitt liv. Jag kommer att ta ut dem måndag morgon.

Saludos jodidos
Johanna Frändén

En liten guldstjärna till tidningen AS som helt enkelt bara tagit bort nyheten om klockantolv-Clásicot, utan dementi, och låtsas som det regnar. Det gör enligt väderleksrapporten inte i Madrid.