Karim Benzema valde rätt läge att kliva ut och göra vad som måste vara hans snyggaste mål hittills i Real Madrid, just när Pantern landat och olyckskorparna kraxade som mest.
Men vet man något om fransk hiphop så vet man varför Ben tycks bli ze man på Nervión i kväll. Han har featureat (ja, vad fan) sin ganska tunga homeboy Rhoff i låten Fais moi la passe, eller ”passa mig bollen” som vi säger på svenska (eller kanske ”långa bollar på Benzema”) nyligen och i kväll fick vi se att formen är i stigande.
Även om han inte lyssnade på låttitelns uppmaning just i kväll.

1–0 borta mot Sevilla är starkt. Nu luktar det så mycket Clásico-final i den här cupen att det nästan stinker.
Men först ska ju Barcelona spela av två matcher mot Almería och den första är vi på Camp Nou för att se just nu. Kvällens svenska glädjeämne är att Henok Goitom spelat till sig en plats i startelvan och vi får hoppas att det inte blir som sist han var med mot katalanerna från första minut.
Det blev 8–0 då, om ni minns. Jag säger inte till vilket lag.

Hej på ett tag. 

Ja men se där.
Emmanuel Adebayor är inte fotbollsvärldens hetaste striker (de brukar av förklarliga skäl inte söka jobb i januari) men det är verkligen inte en dum lösning för ett Real Moudrid i skriande behov av en ny nummer nio. Togolesen har bara gjort ett mål på åtta ligamatcher under hösten, men känns helt klart som spelaren som kan uträtta stordåd (måldåd) i rätt klubbmiljö.
Tydligen var Manchester City enklare att övertala än Hamburg och medan Ruud Van Nistelrooy blev sittande med skägget i brevlådan kommer Emmanuel Adebayor tas emot som en frälsare i ett lag som inte är i behov av omedelbar frälsning alls, men som på sikt kanske blir och därför kände att de behövde en (lång, fysisk) kille till längst fram.
Vad Karim Benzema säger om saken är ännu okänt, men om José Mourinho tycker att spela med fransmannen är som att gå ut på jakt med en katt så tycker Marca, i den politiska korrekthetens namn, att Mourinho nu fått sig en panter att jaga med.

Härligt, då kan vi andas ut och gå vidare med förvissningen att Real Madrid har alla medel för att bjuda upp till dans i ligaspurten.

Det finns två dåliga saker med att ligga däckad i feber tre dagar i rad:
1) Man har feber, det suger
2) Man riskerar att missa ett av årets snyggaste skamgrepp i fotbollsspanien

Men, redan i morgon ska Real bjuda upp till dans i cupslutspurten där Sevilla står för motståndet och ligaåttan har tydligen drabbats av en aning hybris inför mötet. Så till den grad att de lanserar en video där slutorden är ”vi kommer att se till att du blir utan titlar”. På portugisiska. Jo men.

Gregorio Manzano sa på sin presskonferens i dag att han tyckte att påhittet var lite buskul så där, José Mourinho sa ingenting. Han kom nämligen inte, utan skickade sin assisterande tränaren Aitor Karanka i stället, eftersom han inte ville elda upp stämningen mer efter videobudskapet.
En Mourinho som inte vill elda upp är en Mourinho som jag inte känner mig helt bekväm med.
Men grattis Karanka och njut av dina 15 minuter. Det är inte helt lätt att få medial istid när man jobbar strax bakom José Mourinho.

Jag känner att José Mourinhos krig alldeles för ofta börjar från den egna fronten. Det är ju egentligen när motståndarna sätter i gång först som det blir riktigt roligt.
Och herregud vad jag misstänker att Sevilla kommer att få äta upp det här. 

Almería har inte lanserat någon ”vi ska sno dig på titlarna”-video inför morgondagens cupsemi mot Barcelona. Lite lamt tycker jag.

Ja, och så har vi då fått bekräftat att Real Madrid försökte köpa Kun Agüero för 45 millar från Atlético, precis som tidningen Sport skrev häromveckan.
Har för mig att någon i kommentatorsfältet gnällde om att katalanska tidningarna aldrig haft rätt om ett enda rykte angående Madridklubbarna, men jag kan missminna mig. 

Vår vän Abdullah Bin Nasser Al Thani tycks ha startat en mindre trend när han gick loss på Málaga i somras. Så sent som i går gjorde den indiske affärsmannen Ahsan Ali Syed slag i saken och köpte Racing Santander på den spanska januarirean. Det känns lite väl optimistiskt att tro att laget redan i dag ska dra nytta av de 50 miljarder kronor som Ali Syed sägs vara god för och skrämma FC Barcelona på Camp Nou, men Markus Rosenberg och Kennedy Bakircioglü är i alla fall i Katalonien för att försöka.

Om två och en halv timme vet vi om Racing lyckats göra en Hércules och sparka uppåt. Kantabriens president Miguel Ángel Revilla, som tänker se matchen hemifrån, eller möjligen inte alls, har i alla fall själv tagit ut förlusten i förskott.
– Att vinna på Camp Nou är omöjligt om inte deras spelare skulle ätit dålig mat. Knappt något lag kan slå Barcelona, och absolut inte Racing. Jag kommer inte vara på plats, jag är ingen masochist, hälsar Revilla.

 Segersäker. Inte. Foto: Marca

Bara att tuta och köra och känna vind i seglen för Mackan och Kennedy med andra ord. 

– Jag vill härifrån.
Orden är José Mourinhos och kommer från onsdagens presskonferens.
Frågan är vad vi ska göra med dem.

Att något inte står rätt till i det vita huset står utom allt tvivel. Mou och Jorge Valdano har varit som katt och hund hela hösten och när Real Madrids sportdirektör funderar högt över varför klubbens tränare sätter sin ende striker (Karim Benzema) på bänken mot Almería när det enda han ber om är en striker, så slår Mourinho bakut.
– Jag är för gammal för att man ska skicka budskap till mig via medierna. Jag har hållit på med det här jobbet i femtio år, man kan säga att jag är en dinosaurie, konstaterade José Mourinho på presskonferensen.

Teamwork?

En snabb googling av José Mourinho ger vid handen att han fyller 48 år i veckan som kommer, men vi ska inte haka upp oss på detaljer. 
Mou är man nog att slippa ta del av Jorge Valdanos funderingar via radio och tv, tycker han. Så långt allt gott.
Men det var ju inte förrän en kvinnlig journalist gjorde sitt jobb i går, tog tag i mikrofonen och frågade varför José var så otroligt stingslig, som vi fick lite action – och kanske en indikation på hur illa det är ställt ute på Valdebebas.

”Det är för att jag vill härifrån” är ett briljant dubbeltydigt svar på sitt sätt, inte minst när portugisen faktiskt stegar ut från pressalen, utan utrymme för följdfrågor.
José Mourinho vet precis vilka rykten som kommer att ta fart efter den här typen av utspel, och han tycker uppenbarligen att det är värt det.

I kväll möter Real Madrid Atlético i cupen. Det finns alla skäl att tro att José Mourinho säger ”äh, jag menade bara att jag ville lämna rummet” efter matchen, för att inte åsamka los blancos mer skada än de klarar av just nu och för att ledningen vill tona ner kalabaliken och rädda det som räddas kan. 
Men onsdagens events visar på en problematik som väntat på att få presentera sig för Florentino Pérez: 
Antingen anställer du en speciell tränare och ger honom fria tyglar, värvningsveto och obscent mycket pengar att röra sig med för att plocka ihop och fostra ett lag han tror på 

eller 

så anställer du någon som sjösätter och förvaltar dina bombastiska miljardplaner, lyssnar på dina önskemål och tackar för möjligheten att få vifta med frisparksvariantpärmen inför storheter som Cristiano Ronaldo under en säsong och för att släkten får så bra platsbiljetter på Santiago Bernabéustadion. 

Med José Mourinho kan man inte få både och.

Andra lärdomar av dagen? Jo, att det finns kvällar i Spanien då Leo Messi bränner straffar och Henok Goitom sätter dem också.  
Men frågan är om inte Henoks lagkamrat Corona slog in kvällens vackraste pärla. Och plötsligt har kris- (och svensk-) laget Almería sänkt Real Madrid och tagit sig till semifinal i spanska cupen på en och samma vecka.
Jag säger som Ralf Edström: Världsrekord! 

Herregud, jag glömde att berätta en grej i går. Sitter ni ner?
Okej, Marca pratade ju fotboll och livet med Cristiano Ronaldo häromdagen och i veckan portioneras intervjun ut.
I tre dagar kommer Crille täcka upp förstasidan av Spaniens största tidning, en klassisk följetong i miniformat alltså. Och det blir som vanligt ganska förutsägbart med fotbollsbiten (”jag vill vinna ligan, jag vill gärna göra många mål, säsongen är inte avgjord, det skulle vara bra med en anfallare till för oss”) och lite mer spektakulärt när det pratas livet.
Det är en grej som får Marcas redaktörer att hoppa till lite extra. Det är när de ställer frågan, eller snarare poppar påståendet, att CR7 inte ser ut att vara en kille som byter blöjor.
–  Då har ni fel, det är klart att jag byter blöjor på min son! Okej, det är inte det roligaste jag vet, men jag gör det, svarar Cristiano.
Marca (och deras tre manliga intervjuare och två fotografer) är förbluffade så till den grad att blöjbytesinfon får plats i artikelns rubrik, ingress, brödtext och slutkläm. 

Vänta lite, måste kolla en grej.
Jo, men titta, det är år 2011, precis som jag hade för mig.

Cristiano den äldre berättar också att han kommer att stötta Cristiano den yngre vad han än vill med sitt liv, men att han kommer bli extra glad om lill-Crille bestämmer sig för att satsa på fotbollen ”och bli min efterträdare” säger CR7.
Ingen press, säger bloggen.

 Not so square.

I övrigt berättar Ronaldo att han störs en smula av alla nidsånger han får utstå på bortaplanerna i Spanien, men att hans vänner brukar trösta honom.
– De brukar säga att folk älskar mig utanför planen och alltid vill ta autografer och foton, och att de bara vill döda mig när jag spelar. 

Marcas Sergio Fernández avslutar artikeln med ett litet tips på nya hatramsor för Cristiano Ronaldos antagonister. ”Det är något de kanske aldrig kommer att sjunga, men: ’Den där portugisen byter blöjor!'”.

Real Madrid får (om inte Atlético ställer till med något de inte gjort på tolv år) möta Sevilla i semifinalen av spanska cupen, efter att andalusierna (blink Bank blink) slagit ut Villarreal klart och tydligt med 3–0 i går.
Bra för de vita, som hade det lurigt med Villarreal senast, men som borde slå ut Gregorio Manzanos mannschaft skapligt enkelt över två möten.
Och så står vi då där med vårt extra-Clásico den 20 april. Mumma.

Cristiano Ronaldo ger i dag säsongens första intervju till Marca (ni som undrar varför jag bara intervjuar Barcelona-spelare, här har ni en liten ledtråd. Marca, som ändå är Real Madrids husorgan, har fått vänta i ett halvår på en intervju, ni kan ju gissa var i realmadrid.com:s inbox intervjuförfrågan från Aftonbladet ligger).
– Vi kan inte spela en säsong till utan en titel, säger Crille och det har han förstås rätt i.

 It’s raining balls, hallelujah! Foto: Marca

I morgon kväll kan marängerna ta ett rejält steg mot cuptiteln, om de håller nerverna i styr på Vicente Calderón och skickar Atlético ut ur turneringen.
I ligan är det kämpigare.
Man ska inte dra för stora växlar på fyra poängs skillnad, men att Barçaspelarna själva körde med ”är ni dumma i huvudet”-uppsynen när vi journalister frågade om det här var rycket som kan avgöra ligan provocerar mig lite. 
– Fyra poäng är ingenting, det är en detalj, sa till exempel Andrés Iniesta efter matchen mot Málaga, men man behöver inte spana länge på tabellen för att inse att det inte var mer än fyra poäng fem poäng (2+3 = 5) som Barcelona tappade under hela hösten.
Men jag förlåter ju herregud Andresito för hans lite loja attityd. Jag tror det kom på order uppifrån.

Så, är ligan avgjord?
Nej, det är klart att den inte är. Däremot har Real Madrid och José Mourinho, som söker efter en striker med ljus och lykta men ändå satte Karim Benzema på bänken i Almería, en bajonett vilande mot halspulsådern just nu. Och läget tenderar att hålla i sig resten av våren om inte Barcelona skulle tappa fattningen totalt i två raka matcher och det muy pronto.
Förra året krigade Real Madrid på beundransvärt ett par poäng efter Barcelona, men att hela tiden bara kunna täppa till ett avstånd utan att ta över ledningen är ingen tacksam uppgift.
Det får inte begås några misstag i det vita lägret.

Att Mou rör upp känslor vet vi. I matchen mellan Atlético Madrid och Mallorca i går förde domaren Miguel Ángel Ayza Gámez hotfulla ramsor mot portugisen från Atléti-mobben till matchprotokollet.

Men veckans pris för ”kast av liten sten i glashus” vinner ju ändå Mario Balotelli, som tycker att:
– Mourinho måste lära sig hyfs.

En gång till: ”Mourinho måste lära sig hyfs”. Säger. Mario. Balotelli. 

Det är inte lätt att slitas mellan viljan att vinna och vara sina medmänniskor till lags.

Real Madrid åkte just på en chockartad poängförlust på Juego del Mediterráneo-stadion i Almería och Barcelona kan göra ett januariryck mot Málaga just i detta nu.
Eftersom vår webbredaktion är underbemannad och överbelamrad lägger jag ut dagens shejkdokument i bloggen i stället. För ni vet väl att matchen i kväll är Spaniens första oljederby?

BARCELONA. När Málaga möter Barcelona i kväll är hemmaseger knappt spelbart hos bettingbolagen.
Men med shejkpengar från Qatar tänker andaluserna bygga ett storlag som utmanar den spanska tabelltoppen och får de inhemska talangerna att välja Solkusten för sin fotbollsfostran.
Om några år ska ”oljederbyt” på Camp Nou vara ett av Spaniens hetaste.

När Málaga springer ut på Camp Nou klockan 21 i kväll är det inte mycket som påminner om förra årets upplaga. Det är däremot ett doldislag med fler bekanta ansikten än någonsin som är på poängjakt i Barcelona. 
Pep Guardiola kommer att skaka hand med förra årets reella tränarrival Manuel Pellegrini, David Villa ska försöka överlista förre Altéticotalangen Sergio Asenjo i mål och Gerard Piqué och Carles Puyol lär få hålla ett öga på tidigare Real Madrid-anfallaren Julio Baptista, som lovat ”åtta till tio mål” under vårsäsongen för sitt nya lag.
De tre är inte ensamma nyförvärv i Málaga, som stått för la ligas överlägset mest aggressiva värvningsvinter och räknar in tio nya namn i a-laget bara sedan förra sommaren.

Men det är inte det sköna klimatet och möjligheten till dopp i Medelhavet längs Costa del Sol som gjort Málaga till la ligas nya uppsamlingsplats för tidigare världsanfallare som Baptista och uppmärksammade VM-spelare som argentinaren Martín Demichelis och ghananen Quincy Owusu-Abeyie.
Det är pengar från den europeiska fotbollens nya outsinliga källa som flyttat till Solkusten.
När Shejk Abdullah Bin Nasser Al-Thani, 43, tog över aktiemajoriteten hos den andalusiska klubben i somras var det för 36 miljoner euro – och med löften om mycket mer.

Al-Thani, som har sin bakgrund i allt från Qatars bankväsende till mobiltelefoniföretag, lyxhotell och handel med dyra bilar, säger själv att han vill investera ansvarsfullt i klubben som på sikt ska utmana om en Champions League-plats och tabellpositionerna strax under Real Madrid och Barcelona.
– Vi måste börja från grunden; med talangen, med spelarna. Det här handlar inte om att investera pengar så mycket som att ge den här klubben en god grund att stå på, säger Al-Thani. 
Hans utmaning är snarare att övertyga europeiska toppspelare att Málaga är rätt klubbadress, än att erbjuda spelarnas klubbar vad de vill ha i ersättning.
– Vi har ingen begränsad budget. När vi bestämmer oss för att köpa en spelare tittar vi inte så mycket på kostnaderna, säger Al-Thani.

Utmaningen under vintern blir att ta steget upp från la ligas botten till säker mark, via de mest iögonenfallande spelarköp klubben någonsin gjort. Men på sikt vill Al-Thani säkra talangtillväxten i regionen själv. 
Över 300 miljoner euro har öronmärkts för bygget av en fotbollsakademi i Málaga som är tänkt att utmana Barcelonas klassiska La Masia och till en ny arena med kapacitet för 65 000 åskådare. Málagas nya arena, som ska bära namnet ”Qatar Stadium”, kommer att bli den tredje största i landet.

I ett fotbollsspanien som brukar berömma sig med att klara sig utan oljemecenater från Främre orienten och Ryssland och där de två storklubbarna kollektivt samägs av sina medlemmar är shejkväldet uppenbarligen här för att stanna.
Även om Abdullah Bin Nasser Al-Thanis inflytande på spansk fotboll ännu är för nytt för att hans Málaga ska ställa till med underverk på Camp Nou lär shejken från Solkusten inte gråta vid bortaförlust i kväll. I höstas investerade hans familj 150 miljoner euro i den historiska första tröjsponsringen av FC Barcelona, som gör att Qatar Foundation dyker upp på var tv-tittares näthinna var gång Leo Messi och de andra gör mål.
I Spanien pratar folk redan om Barcelona – Málaga som ett oljederby.
Johanna Frändén

 Shejk it Al-Thani! Foto: AP

Känns det inte lite oroväckande att Real Madrid har så svårt att scora en anfallare under vintertransferfönstret?
Klubben som är känd för att aldrig få ett nej har nu lagt in en stöt på halva Europas tillgängliga och icke tillgängliga strikers i något som mer och mer börjar likna en dejtingsåpa på tv.

Jag ger er: Spansk superklubb söker anfallsstjärna.
I dagens avsnitt får vi bekanta oss med Ruud Van Nistelrooy. Ruud och Real hade ett förhållande i fyra år baserat på ”många mål, mycket mys”, men när passionen klingade ut tog Ruud saken med jämnmod, satte sig på bänken och såg från första parkett hur Real strulade runt med nyförälskelser från Portugal, Frankrike och Brasilien.
Ruud höll huvudet högt, drog till en annan famn i en annan hamn och väntade ut Real. 
Och nu har Real ångrat sig, saknar tryggheten som Ruud garanterade och vill ha honom tillbaka.

Men Ruud är upptagen och Hamburg tänker inte släppa iväg honom till ett ex som hela tiden spökat i relationen bara för att vinden vänt.
”Älskling, det är inte vem som helst, det här är Real Madrid, det handlar bara om ett halvår, du måste låta mig gå” säger Ruud.
”Nein” säger Hamburg och här nånstans är vi alltså nu.

Jag skulle säkert också sura ur en aning om jag var boss i en halvstor Bundesligaklubb och min stora stjärna ville ta tjänstledigt ett halvår för att dra till Spanien, men om vi glömmer det för en stund; vilken fantastisk lösning det skulle kunna bli för Real, för Ruud och för la liga.

 Rebound time? Foto: Guardian

Efter Mesut Özils övertidsmål mot Atlético i går känns en spanska cupen-final vid namn Clásico de la Copa del Rey allt mindre som en hägring på Baleariska Havet och allt mer som en rimlighet, även om Madrid har en tuffare semifinalväg att vandra.
Så mycket att spanska tidningar går händelserna rejält i förväg och planerar in en Barça-Real-final den 20 april.
Frågan är ju om Barcelonas spelare håller på Real Madrid i kvartsfinalen mot Atlético för att det ska kunna bli verklighet. Jag kände att jag ville gå till botten med det hela och frågade Xavi Hernández efter 5–0-segern mot Betis i onsdags.
Men Xavi valde att spela ut ”tanken har inte slagit mig”-kortet och det ganska väl.
– Finalen? Vi är ju bara i kvartsfinal än, sa Xavi med ett förbryllat ansiktsuttryck. 
– Jo jo, men om du får välja hade du velat ha en Clásicofinal? försökte jag.
– Calma, calma! (ungefär ”nu tar vi det lilla lugna!”) svarade Xavi innan han spatserade vidare för att ducka den nordiska skjutjärnsjournalistiken i mixade zonen.

Hans lagkamrat Gerard Piqué däremot har redan börjat småhetsa inför vårens stora affär i la liga och säger till holländska Voetbal att Cristiano Ronaldo, som han känner väl sedan tiden ihop i Manchester United, inte är som folk tror. Inte bara i alla fall.
– Många säger att han är arrogant, men jag minns honom bara som en älskvärd och rolig person. Visst, han har svårt att slita sig från spegeln, men det är en bra snubbe, säger Piqué som själv inte har några som helst problem att slita sig från spegeln.

 Älskvärd, rolig och på jobbet går det också bra. Foto: Marca