Om vi ska låtsas för en stund att jag satt och kollade på när Spanien reste till Skottland och trodde på tre säkra (det gjorde jag inte, jag kollade på en lektion i orange energiläckage, men jag orkar inte prata om det just nu, kan ni bara acceptera det?) så kan vi också konstatera att David Villa just nu behöver ett handikapp i form av straffspark för att få nätkänning, medan Fernando Llorente bara behöver benskydd, matchdräkt och tre minuter för att slå in veckans tredje mål.
Llorente är glödhet. And doesn’t he know it.

 Även om han blandat och gett här på bloggen.

Leo Messi har, precis som lagkamraten Villa, lite svårt att hitta målet i landslaget, men har också, precis som Llorente, planer på en alternativ karriär.
Messi har, och nu ska jag försöka skriva det här utan att börja skratta, skrivit kontrakt med det italienska modehuset Dolce&Gabbana eftersom han ”alltid har uppskattat deras stil” (jag höll mig faktiskt fram till det citatet).
Några bilder har inte släppts än, men italienarna har i alla fall tagit några snapshots av Leo med your average postcolonial art på väggen bakom.

 Leo Messi. Till vänster. Foto: Gazzetta dello sport

Men herregud, Leo har väl gjort modejobb förut. Det här ska nog gå bra.
Han startar ju i alla fall på noll.

Och när vi ändå pratar mode; det florerar ett rykte i den rosa bloggosfären om att jag fått ett par kallingar från Robert Laul som jag glatt struttar runt i.
Ja, jag provade dem. Nej, de satt verkligen inte ”så snyggt”.
Det beror möjligen på (och det här behöver jag själv påminnas om ibland) att jag saknar vissa fysiska företräden som nittio procent av mina kollegor har. 
Men det är ju härligt att Robban tycker att jag har balls enough.

Barcelonasupportrarna väntar på tre poäng mot Teneriffa.
Svenskarna väntar på att domen över Zlatan ska falla.
Efter matchen mot Villarreal kändes Ibras inblandning i slutstriden av ligan väldigt långt borta. Pep Guardiola väntade till matchens 85:e minut med att byta in honom och det enda Zlatan kunde glädja sig över var de ståpälsframkallande hyllningarna från bortaklacken som sjöng hans namn ända till slutsignal.
Men. Pep Guardiola är också en man med ett aktat namn som är känd för att ha tålamod och mänsklig närvaro som ledord när han bygger lag. Expertåsikterna (journalister älskar att kalla sig ’experter’) går i sär lite, och det läcker aldrig ut någon startelva från Barças omklädningsrum förrän max timmarna innan match, men många tror att Guardiola gör en chansning med Zlatan från start igen.
Leo Messi är helig och Bojan var riktigt bra senast, men Pedro Pedrito är en tacksam periodare i Peps förstaelva, eftersom han aldrig surar ur när han blir petad.

– Det är Pep och man vet aldrig med honom, men risken han tar om han spelar Zlatan är också att han blir utvisslad på Camp Nou och det vill de nog helst undvika, filosoferade en kollega på Catalunya Radio i går.
Samma radiostation ringde upp mig efter matchen i helgen för att fråga vad jag skrev om saken. De skulle göra en grej på temat ’så skriver svensk press om Zlatans petning’ och jag mejlade över några översatta rader av mina åsikter om det hela.
I går stod radion och skvalade när inslaget om synen på Zlatans situation i svensk media påannonserades med orden ”Aftonbladets Johanna Frändén, en av svensk press viktigaste opinionsbildare, skriver så här om Ibrahimovic”.
Det går bra nu.

– Jag har pratat med Zlatan, men det betyder ju inte att jag vill dela med mig av den konversationen till dig, eller hur? frågade Mino Raiola retoriskt när vi (han) pratade på telefon om saken.
(Hade han inte klickat bort mig omgående hade jag ju kunnat påminna honom om att det var lite annat ljud i skällan senast vi sågs.)

Ivriga läsare har uppmärksammat mig på att Sports översättningsverktyg till engelska är något av en guldgruva om man vill veta vad folk egentligen säger. Här ska jag alltid hänga i fortsättningen.

Freud in translation?

Om ni vill chatta med en av Sveriges viktigaste opinionsbildare så finns det seriösa planer på att styra upp något klockan 18. Ställ frågor redan nu.

Det är dags för spelarstrejk i Spanien och innan ni ropar ”bortskämda, världsfrånvända fotbollsmiljonärer” till Leo Messi och kompani ska man ha klart för sig att det bara är 15 procent av de spanska klubbarna som betalar ut sina löner i tid.
Det kan bli lite svårt att ställa tortillan på matbordet då om man lirar i division tre och inte har ett Nike-kontrakt värt fjorton miljoner kronor om året.
Till exempel.

Men visst skulle det vara intressant att höra Cristiano Ronaldo berätta om den stridsvilja och solidaritet med Segunda B-spelarna han känner när helgens match mot Valencia skjuts upp. Just CR9 är ju i och för sig döpt efter Ronald Reagan, som kanske inte var de stora fackförbundens försvarare, men ni fattar.

Det är upp till kamp på flera håll i la liga just nu. Efter lördagens Clásico hade jag nog känt mig rätt mysig och snäll om jag var Carles Puyol, men Barças lagkapten har ”karaktär” och ”lojalitet” som ledord. Och möjligen ”muckar du med mina kompisar så muckar du med mig” också.
När Puyi sprang in i Real Madrid-direktören Jorge Valdano i Bernabéu-stadions katakomber efter matchen i lördags gjorde han det i Gabi Militos sällskap och drog sig till minnes Valdanos ord om Milito tidigare i våras.
– Vi gjorde rätt som inte värvade Milito för tre år sedan, med tanke på att han är så skadebenägen, sa Valdano efter att argentinaren varit borta i 16 månader från spel.
Carles glömde för en stund att han just vunnit matchernas match och konfronterade Valdano.
– Så gör man inte, så gör man bara inte, upprepade Puyol flera gånger under sin uppläxning av Real-bossen, innan Milito själv fick rycka in och sära på de två tupparna.
– Snyltare, mumlade Puyol innan han lämnade brottsplatsen mitt framför ögonen på sin míster Guardiola som enligt tidningen El País bad Valdano om ursäkt flera gånger om.

Man undrar hur nästa kvartsamtal mellan Puyi och Pep förlöper. 

Stjäl samvetslöst kvällens rubrik från Mundo Deportivo som konstaterar att ”Guden Leo Messi klivit ner från himlen för att spela huvudrollen i en utställning med en målpoker på hand”. 

Det är lätt att ondgöra sig över spansk hejaklacksjournalistik ibland, men de har en visst stilistiskt överhand på oss när det kommer till fotboll, det har de.

Jag ska inte ge mig in i den här diskussionen, dels för att jag inte vill döda partyt och dels för att smaken är som röven – klöven, men att säga att Leo Messi är världens genom tiderna bästa spelare är att gå i god för att om hans karriär tar slut här och nu så är det honom vi skulle ge det epitetet, också i jämförelse med de här andra typerna som har ett prisskåp fullt av VM-bucklor.
Och där gav jag mig in i diskussionen. Olé.

Att Leo är bäst just nu behöver vi väl inte bråka om. Jag hoppas att han njuter av det här nu och kanske rentav unnar sig att träna utan långbyxor resten av veckan.

 Kom, alla mina fyra kycklingar. Foto: AS.

Andrés Iniesta brukar ju målas ut som Barcelonas blekaste inslag i startelvan, men just nu leder nog argentinaren på den fronten. Också.

Och så får vi Messi, Mourinho, Milito x 2 och Malmöpågen i semifinal i Mästarligan.
Kalla mig anspråkslös, men jag kräver inte mer än så av mitt jobb faktiskt.

1.04166667 är Luis Lionel Andrés Messi nuvarande målsnitt/match i la liga. Jag vet inte, det känns ju som att fotboll är lite för lätt för honom just nu.

För Zlatan Ibrahimovic känns fotboll onödigt svårt för tillfället. Jag kommer på mig själv med att sitta på läktaren och tänka ”för fan, det här visste du precis hur man gjorde i Italien för ett år sedan” gång på gång.
Men när Leo Messi lämnar över straffen till Ibra ”eftersom han är anfallare och behövde göra mål för att bryta en dålig trend” visar det att den ettrige argentinaren har mer taktkänsla än jag givit honom cred för. Från min plats såg jag i alla fall inga instruktioner från Pep Guardiola och Leo Messi är lagets förste straffskytt.
Han är väl ioförsig Barcelonas förste vad han vill just nu.
Om Leo Messi känner för att prova på Víctor Valdés jobb på onsdag mot Osasuna så är han förste målvakt också. Jag lovar.
 
Zlatan var ovanligt lugn och avspänd efter matchen. Det var väl egentligen inte förrän Expressens/DN:s/Fokus/Offsides Olof Peronius frågade Ibra om han givit Mino Raiola instruktioner att säga det han sagt i veckan som han gick på counter attack:
– Är jag hans pappa eller? undrade Zlatan retoriskt och därmed var ämnet uttömt.

Kvällens hybrispris går annars till José Pinto, som på en fråga i mixade zonen svarade:
– Jag gör bara intervjuer när jag spelar match.
Vilket utslaget på ett år är ungefär tre gånger (beroende på hur långt Barça går i spanska cupen).
Chill life.

Är inte Pep Guardiola lite av ett PR-geni förresten? Att först byta ut Gerard Piqué och sen Gabi Milito, som båda spelat i Zaragoza och därför fick rejält med applåder, det är så goodwill-smart att jag blir lite matt. Men bara lite.

Och så en helt annan grej. Efter gårdagens Real Madrid-seger mot Sporting fick Rafael Van der Vaart frågan om det ändå inte var hands innan han gjorde Reals kvitteringsmål.
– Lite hands var det, svarade Rafael.

Nu väntar jag på lite offside, lite skott över mål och lite rött kort.

Man måste säga att Gonzalo Higuaín svarade på landsmannen Leo Messis fantastiska hattrick på ett högst sofistikerat sätt i går kväll. Higuaín spelade dessutom bort de tvivel på hans lagegenskaper som låg som en latent kritik i tidningarna dagen efter matchen mot Lyon och som såg ut att bli nästa lilla presskampanj i huvudstaden (som, liksom alla andra kampanjer, brukar utmynna i slutsatsen att saken aldrig hänt om Raúl fått mer speltid).
I Barcelona ser ju vi ofrälse ibland samma egosymptom hos Leo Messi, men har man bott här en stund vet man att det inte är en åsikt värd att saluföra om man vill ha några vänner kvar.
Krig är fred, jorden är platt och Messi är Gud.

– Du måste förstå att Barça är en religion här, det går inte att kritisera, upplyste min taxichaufför mig i dag när jag styrde kosan mot träning och presskonferens i Sant Joan Despí.
– Vet du var det ligger? frågade jag när jag hoppade in i bilen, för taxichaffisarna har faktiskt oftast inte koll på det.
– Jag vet det sedan jag körde dig dit senast.
– Eh, har du kört mig dit förut? undrade jag.
– Ja ja, för några månader sedan, svarade chauffören.
Jag brukar berömma mig själv med att ha ett bra ansiktsminne, men det här måste vara någon form av informellt katalanskt rekord.

Ute på Ciutat Esportiva höll Víctor Valdés presskonferens, men ungefär halva mediestyrkan flydde pressalen när tidigare nämnda Leo ryktades vara på väg att lämna omklädningsrummet och ta de tre stegen till sin bil. Det får man så klart inte missa.
Själv kände jag att jag vet ungefär hur den lille argentinaren ser ut i pösiga jeans, sneakers och alldeles för stor Audi och spanade i stället in klubbens nyförvärv i snacksautomaten.

 Så läcker, så krispig.

Mannen som borde glädjas åt både Higuaíns och Messis insatser, Diego Armando Maradona, har ju gästspelat en del i den spanska huvudstaden på slutet. Förra veckan skulle han, Pélé och Zinedine Zidane förevigas tillsammans (Jesus var också inbjuden, men han fick visst förhinder) av superfotografen Annie Leibovitz för Louis Vuitton på ett ölhak i Madrid.
Tyvärr kom Diego lite sent, så han missade själva fotosessionen. Klockan tre på eftermiddagen hade de tre legendarerna rendez-vous på Molly Malone.
Diego dök upp klockan halv åtta på kvällen.
Men han kom i alla fall.
Enligt uppgifter i spansk media hade det luttrade fototeamet garderat sig med en look alike för varje person. Utifall att.

Man undrar ju hur Diego skötte kvartssamtalen när Dalma och Giannina gick i skolan.

Barcelonas backlinje börjar likna en sån här slå-i-dörrar-och-trilla-på-bananskal-fars som ges på friluftsteatrar i södra Sverige sommartid. Nu har alltså Eric Abidal också gått sönder och det i två månader och helt plötsligt har mannen med Barcelonas mesta träsmak, Maxwell, inte bara en, utan två vägar in i startelvan. 
Nu lär han väl få ta just Abidals plats på vänsterkanten mot Atlético på söndag, men faktum är att brassen gjorde säsongens bästa insats hittills på högerbacken i helgen som gick.

Barcelona förlade förra tisdagens träning i Reus, för att även fansen som inte bor i Barcelona skulle få en chans att se laget, och experimentet föll så väl ut att det var dags i dag igen.
Så här såg det ut när Andrés Iniesta förevigade ankomsten till samhället och de väntande supporterskarorna i dag.
Nu är ju Andy Barças klart flitigaste Facebook-uppdaterare, men han är inte ensam om att använda nätverket.
Både Carles Puyol och Leo Messi använder Facebook privat, och är mer än lovligt svåra att spåra ner, men med våld, vaselin och viktiga vänner går ju som bekant allt. 

Puyol är medlem i sju olika intressegrupper som tar ställning mot djurplågeri, samt ’Jag skulle vilja stanna i duschen i över en timme på vintern’, gruppen ’Duscha varmt’ och ’Dusch/bada i par’.
Carles näst största intresse efter att spela fotboll tycks vara att duscha. 
Vi gratulerar honom till att han verkar få göra både och varje dag.
Dessutom är han ett fan av Elena Isinbajeva, Espanyols ikon Iván de la Peña och Dalai Lama. En klockren trio om ni frågar mig.
Ja, och så är ju el Capità medlem i gruppen ’Jag somnar när någon pillar mig i håret’ också.

Leo Messi är lite mer sparsmakad i sina åtaganden, men har han i alla fall valt sin profilbild med omsorg. Jag känner att ni måste se den.

 Nä alltså, vad kan en bildtext tillföra?

Och nej, han är inte kompis med Zlatan.

Vårvädret har gjort entré i Spanien, men alla är inte lika lättflörtade.
– Usch, vad kallt det är. Du tycker att det är varmt eller? huttrade en brunbränd Rodrigo Messi (a.k.a Messi+20) demonstrativt när jag själv satt och lapade sol på träningsanläggningen i Sant Joan Despí i eftermiddags.
Världens bästa fotbollsbrorsa hade varit en sväng i ett högsomrigt Argentina och inställningen till den europeiska vintern verkar vara ett familjedrag.

Rodde väntade på att lillbrorsan Leo skulle duscha färdigt och komma ut. Själv väntade jag på Pep Guardiola, som höll en spirituell presskonferens inför morgonens bortamatch mot Sporting Gijón.
Guardiola hade uppenbarligen läst Hola Barcelona i veckan och ville reda ut vissa begrepp och det omgående:

* Han slaktade körkortslöse och bilfientligt inställde Dimitro Tjigrinskijs mc-drömmar:
– Nej, han får inte åka motorcykel, det är för farligt. Tjigri får ta taxi i stället.

* Han förstod inte vad huset han växte upp i har att göra på en sightseeingtur för turister:
– Det verkar konstigt. Som jag förstår det är det en guidad tur i Santpedors medeltida stadskärna. Vad har jag med det att göra? Det känns mer som samtida fakta.

* Och han gav sin syn på det faktum att det föds 45 procent fler barn än normalt i Barcelona de här veckorna, som ni kan läsa mer om i fall ni har den goda smaken att plocka upp dagens rosa pappersutgåva.
Babyboomen är av allt att döma en följd av Barças 6–2-seger i el Clásico för nio månader sedan i maj förra året, samt att Andrés Iniesta skickade laget till final i Champions League.
– Ja, vad ska jag säga? Människor fungerar ju tydligen så… Kan vi hjälpa till att få upp barnafödandet är det ju bra. Men allt är Iniestas fel, skrockade Pep som för ovanlighets skulle såg ut att vara lite obekväm med samtalsämnet.

Lite obekväm kände jag mig själv när jag lämnade träningsanläggningen och blev omringad av ett gäng Barcelonasupportrar.
– Får vi ta en bild?
– Varför det? undrade jag.
– Är du inte känd? frågade en av killarna.
– Nej. Inte jätte, sa jag (antagligen på grund av samma inneboende reflex som gör att jag säger ’nej’ när folk ringer och väcker mig runt elvasnåret på förmiddagarna och frågar ’sov du?’).
– Äh, kan vi få ta en bild ändå? frågade killarna.
– Lätt, svarade jag och rättade till luggen, sög in kinderna och fixerade objektivet med blicken. Eller ja, fickdigitalkameran.

En liten smak av hur livet som fotbollsproffs är. Möjligen minus fråga nummer två. 

Att åka till Bilbao ska inte vara en schlager, det vet både Barcelona och Real Madrid nu. Publiken på San Mamés brukar göra sitt till och Athletic-målvakten Gorka Iraizoz hade god hjälp av en omutbar backlinje, där inte ens CR9 fick springa kant som han ville.
Bilbaos vänsterback Koikili Lertxundi fick ett litet brejk i våras när han satte totalstopp för Leo Messi i mötet med Barcelona och förutom sitt extraordinära science fiction-namn har Koikili lite andra särdrag som skiljer honom från fotbollsfolket.
Han driver ett personalföretag vid sidan av fotbollen och hann ta en högskoleexamen i historia innan Athletic fick upp ögonen för honom. Det var 2007 och Koikili sparkade boll i tredjedivisionsklubben Gernika mest för skojs skull. Tyvärr är uppdateringsfrekvensen på hans blogg lite i lägsta laget.

 Läget då, Lertxundi?

Leo Messi slår klubbrekord och håller på att älskas ihjäl av sina beundrare. Pep Guardiola uttryckte sig i alla fall kort och koncist angående argentinarens etthundraförsta mål i Barçatröjan:
– Det är barbariskt.

Det är inte så mycket mer att göra än att bocka, buga och niga åt Barcelonas überurladdning mot Estudiantes. Peps pack plockar titlar som andra pallar äpplen och det verkar inte finnas någon situation de inte kan krångla sig ur och vända till triumf i år.
Barça hade i alla fall anständigheten att bjussa publiken på en skräckis in på målsnöret. Big Z tycks ju ha gett upp drömmen om att vinna VM-guld med landslaget, men nu kan han titulera sig världsmästare i alla fall.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Pep G föll i tårar efter segern mot Estudiantes, medan Leo Messi fick parera ett gäng glåpord från argentinska supportrar på gatorna i Abu Dhabi, som tyckte att han förstörde festen för hemlandets hopp.

 Don’t cry for me Argentina.

La Pulga, som Messi kallas (och som faktiskt råkar vara ett smeknamn han delar med undertecknad om vi nu ska bli lite personliga, och det kan man ju kosta på sig när det lackar mot jul och yada yada yada) är van att få ovett från Argentina. Vi pratar Leo alltså. Jag brukar klara mig undan.
Men kanske ska han ställa sig frågan varför Carles Puyol vänder krullet till och Yaya Touré ser ut att ha missat sin tvättid när de borde fira Messimål.

 Ensamglädjen är den sanna glädjen. Foto: Mundo Deportivo

Med det lämnar jag Barça och bucklan åt sitt öde ett tag. Ni har noterat att inläggsfrekvensen minskat en smula den senaste veckan. Det är inget mot den totala bloggtystnad som kommer att möta er den närmaste tiden på Hola Barcelona.
Men snart har vi ringt ut det gamla och in det nya. Då kör vi så det ryker igen.
Hasta la andra sidan av nollnolltalet!