Levante fick bekänna färg till slut, men för att proppen inte helt ska gå ur de valencianska grodorna så slöt ett hundratal supportrar upp och tog emot laget på flygplatsen. Det var inte mycket i välkomnandet som skvallrade om förlust mot Osasuna.
Nästa helg ska Levante spela derby mot Valencia, men först ska vi avverka ett styck Champions League-omgång där just Valencia ligger rätt skrynkligt till och inget annat än tre poäng på Bayer Leverkusen är något att skriva hem om. Nu spelar ju Valencia på hemmaplan, tänker ni, så det finns väl ingen anledning alls att skriva några vykort från Mestalla. Bra poäng.

I Barcelona har vi fullt upp med att fira Alla helgons dag, och det är ett som firas lite extra i år. Leo Messi kan göra sitt 200:e mål för Barcelona mot Pilsnerlaget i morgon.
Så här har de 199 första kommit till:

 158 med vänstern, 32 med högern, sju med skallen, ett med bröstet. Och så ett med handen. Inga konstigheter. Foto: Sport

Den tilltänkte efterträdaren till Messi, Gerard Deulofeu, är inte med på utflykten till Tjeckien, men lika glad är han för det.

God kväll! Hur är er dag? Själv väntar jag på att få fira Halloween med min familj, jag tillönskar er en fin kväll! Kram

Det är bara att gratulera FC Barcelona som år efter år fostrar den här typen av helyllekloner ute på La Masía, men ibland kan jag känna att de åtminstone borde ta dit en utomstående föreläsare med lite andra perspektiv på livet. Mario Balotelli kanske?

Visst har ni lika mycket som jag suttit och tryckt på Mallorcatränaren Joaquín Caparrós blogg på slutet och undrat vad den här loggan han använder sig av egentligen betyder?

Och plötsligt händer det:

”RR står för bokstäverna i mitt efternamn, som en symbol för min identitet. Vi associerar dem med styrka, uthållighet och energi, som är symbolerna för mitt sätt att förstå fotboll. Utrymmet mitt i bokstäverna symoliserar en fotbollsplan, min dagliga arbetsplats. Cirkeln runt: själva fotbollen. Sammanfattar allt det som min existens och mitt arbete kretsar kring”

Om Caparrós börjar lägga lika mycket tid på själva jobbet med sitt lag kommer Mallorca snart börja ta poäng igen.

Atlético Madrid har inte slagit Real sedan Raúl González just blivit byxmyndig och ni kan gissa om los Colchoneros tackade fru Fortuna när de får möta storebror i spanska cupens kvartsfinal.
Ni får gissa alltså, jag vet inte hur de ser på det än, men jag i Madrid för att höra efter. Och för att jobba lite.
På söndag ska Mous mannar ut på Bernabéu och ta emot en svårsänkbar gul ubåt och det med Pepe och Pipíta på skadelistan. Gonzalo Higuaín ska opereras i Chicago på tisdag och var väl lite skakig så där som man kan vara och ville helst ha mamma vid sin sida (han är bara 23 år gammal och det är för övrigt en inställning vi aldrig ifrågasätter på bloggen).
Men medan Higge har ett franskt pass som förenklar inresa i the US of A betydligt är hans päron hänvisade till den vanliga byråkratiska diplomatin, som inte behagar dela ut inresevisum hur som helst.
Real-anfallaren får helt enkelt klara sig själv under ingreppet.

Även om Villarreal imponerande vände ett 0–2-underläge, med en Giuseppe Rossi i storform (den enda form han besitter i år) lagom till mötet med Real Madrid på söndag så måste jag få berömma Almería, där Henok Goitom för tillfället frusit fast på bänken, för bedriften att komma till Mallorca med 4–3 från första mötet och upprepa siffrorna på Mallis, där hemmalaget brukar vara löjligt svåra att göra mål på. 4–0 i paus fick Michael Laudrup att tappa det lite.

– Med all respekt, man får inte släppa in åtta mål på Almería på två matcher, frustade dansken efter matchen och det är väl inte ett helt oseedat tips att Laudrup byter arbetsgivare ganska snart.

En som gjort just det och skrivit på för Valencia är den franske halvguden/försvararen Adil Rami.
Rami har fler strängar på sin tvättbräda än bara fotboll och bjussar fotbollsspanien på en ganska oväntad och högst välkommen nakenchock.

Och ja, om ni har målsmans underskrift får ni titta på bakom kameran-klippet också.

Seydou Keita är kanske inte Barcelonas mest färgstarke spelare på planen, men man måste ge honom att det alltid kommer något oväntat ur hans presskonferenser. Det är som att Keita inte alltid har, ska vi säga, total koll på läget.

– Du såg matchen mellan Real Madrid och Atlético i går, vad säger du om Reals insats? frågade en journalist i dag.
– Nej, jag såg inte matchen. Det var ingen idé tyckte jag, jag visste ändå att Real skulle vinna, svarade Seydou.
Det blev lite tryckt stämning i pressalen, innan någon fattade mikrofonen som går runt mellan murvlarna och frågade Seydou lite försynt:
– Hur tänker du nu?
– Alltså, det känns inte som att de andra lagen går för fullt när de möter Madrid, svarade Seydou.
Här gick först ett sus genom salen när hela presspacket flämtade efter syre (som det ioförsig är ganska dåligt om i den lilla baracken) och till och med Barcelonas pressperson Sergi som satt bredvid för att fördela ordet tittade med stora ögon på Keita.
– Men det är alltså min personliga uppfattning, att det är Barcelona och inte Madrid som alla lag vill slå i år, tillade Keita i ett försök att plåstra ihop den lilla olyckan han ställt till med.
Ungefär här avbröt Sergi presskonferensen och sa ”tack för i dag” till journalisternas stora protester.
– Hallå, vi har rätt till en halvtimmes presskonferens ju, gastade flera reportrar (det är en uppgörelse jag inte kände till och som oavsett inte gäller när Leo Messi sitter på podiet, men det är en helt annan historia). Å andra sidan hade Seydou Keita redan rubriksatt morgondagens tidningar.

Konspirationsteorier är nu ett mycket viktigt inslag i spansk fotboll (eller ska vi säga fotbollsjournalistik) men enligt en av många oskrivna regler är det medierna som ska ägna sig åt detta, medan spelarnas uppgift är att döda tankespökena när de blir tillfrågade.
Seydou Keita spelar inte riktigt enligt de här reglerna uppenbarligen.

Jag frågade l’Équipes utsände, som känner Keita lite privat, om maliern är av en anarkistisk natur, eller bara har dålig koll på läget.
– Dålig koll. Jag frågade honom vad han tyckte om Malis nye förbundskapten Gernot Rohr i dag, och han visste inte ens vem det var, fast det var flera veckor sedan han tog över som hans nye landslagstränare! utbrast min franske kollega.

Väl hemma var jag tvungen att googla grejen. Det kändes lite för corny. Och titta där, Gernot Rohr: ny förbundskapten för – Gabon.
Min franske kollega hade bara tagit ungefär 200 mil fel på land.
Jag känner att jag skulle hiva upp rätt bra med pengar för att få höra Seydous telefonsamtal till Malis fotbollsförbund i kväll.

Och från Mali till Mallis, för jag hoppas att ni inte missade Sportbladets fantasifulla layout i tidningen efter matchen Mallorca – Barcelona.
Jag kan ju ha lite svårt att komma nära intill Zlatan Ibrahimovic ibland. Men inget som inte lite redigering kan råda bot på.

 Freudiansk friläggning? 

För att vara ett lag som aldrig gjort mål på Coliseum Alfonso Pérez får man säga att Real Madrid visade väldigt lite pardon mot Getafe i går. Mest gläds jag åt att Pedro Mosquera äntligen fick komma in och känna på gräsmattan. Killen har ändå tagits ut i Manuel Pellegrinis trupp åtta gånger i år utan att få hoppa in, även om det varit löjligt nära, och när han gjorde det i går blev han faktiskt den förste att plockas upp från de egna leden under Pellegrinis tid i klubben. Mosquera är inte heller den starstuckna (eller?) typen. I stället för att byta tröja med Derek Boateng, som vilken normal kille som helst hade försökt med, tog Mosquera med sig sin hem.
– Jag ska ge den till pappa, säger Pedro till Marca.
Boateng fick ju noll poäng men ganska fina betyg i spanska tidningar med sig från matchen annars.

Just nu känns det som att de två stora, och övriga la liga också, bara går och väntar på att den andre ska göra ett misstag. Jag tyckte man såg det komma på Camp Nou i onsdags, men Pep G plockade tydligen fram hårtorken (eller ska vi säga Alex Ferguson-genen) och helt plötsligt gick Zlatan Ibrahimovic ut på planen och gjorde sitt jobb.
Jag tror inte att vi kan förstå hur viktigt på en skala det var för Ibra att fula in den där bollen, men ett titt på Guardiolas ansiktsuttryck direkt efter målet ger väl en hint.

I morgon står Barcelona inför ett potentiellt olycksfall i arbetet när de reser till Mallorca för att plocka med sig tre riktigt tunga bortapoäng till fastlandet, mot ett lag som bara förlorat en enda match på hemmaplan i ligan i år. Att åka till Mallis är inte en charter.

Själv får jag på köpet äntligen lämna den ljusskygga skara svenskar som inte varit på Mallorca och komma ut på den ljusa sida.
Jag tänker nattklubbar med skumbad, jag tänker Beck-filmer på hotellrummet, jag tänker ’special price for you’.
Det här blir en konceptresa, och jag behöver er hjälp: Var i Palma är man garanterad den mest nordiska atmosfären?

Den ambulerande enmansshowen Diego Armando Maradona befann sig på Bernabéu i går och verkar ha haft som mission att bryta mot alla relger jag kan komma på gäller där.
Han dök upp i det argentinska landslagets träningsoverall, något som inte går an på Reals nobla hedersläktare och gick ut starkt med att tända en havannacigarr, trots att det råder rökförbud på hela arenan (även om det efterföljs så där bra på pressläktaren).

Sen knöt el Pelusa ihop säcken genom att hälsa sin gamle vän, och numera fiende, Jorge Valdano att han inte har något att säga honom. För några veckor sedan anklagade ju Maradona Real-bossen för att avsiktligt ge lagets argentinska spelare dåligt med speltid. Det är väldigt oklart vilket intresse Valdano skulle ha i att sabba VM-uppladdningen för sina landsmän.

Pep Guardiola hålls ju generellt för en intelligent man, men jag vet inte om det var så smart att säga ’vi hade redan pratat om att byta ut Zlatan när han blev utvisad’ efter matchen i går. Guardiola hade ju själv ett tag innan blivit uppvisad på läktaren och där får han inte ha någon kontakt med sina underordnade på bänken, även om det inte var särskilt svårt att se att han ordnade en mindre telefonkonferens från sin nya utpost.

Men la liga rullar vidare efter gårdagens lilla paradigmskifte i tabelltoppen och strax ska Espanyol ta emot Villarreal i en möte där mer än hälften av startspelarna kommer från Sydamerika. Espanyol fick till slut göra sig av med jättevärvningen (och gigantiska floppen) Shunsuke Nakamura, som flyttar hem till Japan där han kan sitta och lukta på sina blommor i fred. Villarreal har ju gjort sig av med Sebastián Egúren, det kanske ni hört något om där hemma?

Mallorca tar emot Sporting Gijón på sitt närmast ointrängliga hemmafort Ono och Gijóns tränaren Manolo Preciado har fått kritik för att hans spelare sett lite väl avslappnade ut på slutet. Det håller inte Manolo med om.
– Enda gången mina spelare är avslappnade är när vi åker på spa, säger Preciado och så var det bra med det.

De vita gjorde verkligen vad man kunde begära av dem i snön i Madrid, men vad hjälper det när Leo Messi dansar tango på Teneriffa?
Barcelonas match hade knappt börjat när Real Madrid-spelarna kom ut i mixade zonen i tillfällig ligaledning.
Karim Benzema lite ledsen över att ha fått det slutgiltiga, eller tillfälliga, beviset på att han för tillfället är Pellegrinis andraval i anfallet. Jag vet inte om ni såg att Gonzalo Higuaín tvekade att passa Benz och i stället ville vänta in Cristiano Ronaldo i ett anfall på slutet?
– Det är inte hela världen, det blir nästa gång i stället, svarade Benz sammanbitet i mixade zonen.
Det är inte alltid lätt att spela i Real Madrid.

Det är inte heller alltid lätt att spela i Mallorca. Efter matchen siktade BBC:s Spanienkorre Ash in sig på motståndarna i mixade zonen för att plocka hem några värdefulla citat.
– Hej Nunes, pratar du engelska? undrade Ash.
– Nej, jag är inte Nunes och jag pratar inte engelska, svarade Borja Valero (märkligt nog på engelska), som ändå får betraktas som Mallorcas mest lysande stjärna den här säsongen.

 Me Nunes – tu Valero?

Priset som most casual i kväll går utan tvekan till Reals Esteban Granero, som jag i ett svagt ögonblick kallade Sebastian i en text på webben, men bättre det än à la Ash, kan vi konstatera. Granero var kanske hetast på plan i kväll (rent spelmässigt alltså, hans estetiska betyg kommer lite längre ner i texten).
Granero är ju Galaxernas intellektuella alibi, och den blivande psykologen hade verkligen ingen brådska i kylan efter att han avgjort matchen på Bernabeu.
Han ville absolut inte prata om Barcelona efter matchen. Det här var ju ändå kvällen då Real ledde ligan i över en timmes tid innan Messi messed it up.
– Vi ska bara koncentrera oss på oss själva nu, snart har vi en ny match och den måste vi fokusera på…
Men du ska väl se matchen i alla fall? avbröt jag.
– Jo, det ska jag, det måste man. Det är bra att titta på konkurrenterna, svarade Granero lite resignerat.

Det som slår en efter att Karim B och CR9 har glidit förbi pressfållan och mest lämnat en söt doft av parfym efter sig är att Esteban Granero mer påminner om estet-killarna på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde anno -00 som plockade ut Coldplay-ackord på gitarren på hemmafesterna (och rönte en del framgång, undertecknad inräknad). 

 Hur har du råd med din rock n’ roll-livsstil?

Det tog kanske längre tid än jag räknat med, men nu har la ligas två giganter skapat det där lilla försprånget i tabellen som man fruktat skulle komma.

Jag försöker räkna ut när jag bevakade fotboll i snö senast. Det måste ha varit någon gång under den gudsförgätna Royal league-eran för några år sedan på Stockholms stadion. Jag trodde inte då att nästa tillfälle skulle bli i Spanien, men voilà!
På gatorna utanför Bernabeustadion ligger ett fint snötäcke på marken och i Madrids trafiknät skapar detta ett gemytligt kaos (på de här breddgraderna snöar det ungefär en gång om året, men spanjackerna lyckas alltid förtränga det till nästa vinter och således bli totalt tagna på sängen).

 Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra!

Manuel Pellegrini plockar in Fernando Gago och låter Rafael Van Der Vaart vara kvar på mittfältet, samtidigt som efterlängtade Kaká får en startplats, vilket alltså innebär att han trotsar Madridmobben som hävdar att VDV och brassen inte kan spela samtidigt.
Fotbollslag från charterdestinationer brukar ju inte vara totalt bekväma med minusgrader, så jag tror att det här får värre konsekvenser för Mallorca.

Real Madrid får ju lite skit för att drabbas av storhetsvansinne då och då. Det har jag verkligen överseende med om följden är att man bumpar upp Nessun dorma med Luciano i högtalarsystemet innan match. Det blev just lite varmare på Barnabeustadion.

När Zlatan Ibrahimovic satte ner foten mot Villarreals Oscar Godín och blev avstängd i kommande match blev jag lite upprörd, det ska erkännas. Jag hade inte bangat en weekend i en solstol på Teneriffa. Men utan Big Z i Barcelonas trupp är det så klart Madrid som är Primera Divisións epicentrum i helgen och därmed dit jag styrt stegen. Real Madrid har ju också charterömotstånd (ni kan dela upp det ’charter’, ’ö’ och ’motstånd’ om ni tagit ett glas eller två) den här omgången och i morgon ska Mallorca kliva in på Bernabeu och egentligen bara göra vad de gjort fem gånger de senaste tio åren: Slå Real på bortaplan.

Killarna från Mallis har smugit sig upp på fjärde plats i tabellen, utan att någon i Spanien verkar ha någon vattentät förklaring till hur det hela gått till. I morgon har de två reella motståndare: Manuel Pellegrinis lag och kylan. Och Cristiano Ronaldo.
Men trots att Goyo Manzano tillhör portugisens fanbase har Mallorcas tränare ingen särskild markeringsstrategi med sig till Madrid. Däremot en ganska spektakulär kärleksförklaring till CR9.
– Vi ska inte markera oss tokiga, man ska inte fixera sig vid något som är så naturligt i fotboll. Han är så bra som han är för att Gud har skapat honom sån och vi andra kommer att få lida för det.

Cristiano behövde nog få höra det. Man får ju ofta känslan att han behöver en liten självförtroendeboost.

Det drar ihop sig till en av säsongens, på förhand, mest otippade toppmatcher. Men när Real Madrid tar emot Mallorca på Bernabeu på söndag är det tabelltvåan mot fyran som möts och hör sen.
Iker Casillas har inte haft sin bästa säsong men när han ger Marca en jätteintervju är det återigen sin skäggväxt han ställs till svars för.
Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt och det gör Iker med.
– Jag har låtit det växa bara!
Marca: Om ni vinner VM, rakar du dig då?
– Herregud, jag gör det och vad mer ni vill!

När det är dags för lite reality check är Casillas en man med fötterna på jorden. Han känner av den ekonomiska krisen (”vi fotbollsspelare är privilegierade, men jag har ju familj och vänner”) och har lagt ner tv-spelandet (”Jag spelar nästan aldrig längre, när jag var yngre gjorde jag knappt annat”) till förmån för andra aktiviteter, men ännu inte riktigt vuxit ut i köket (”Jag är bra på att göra skinksmörgåsar”).
Förutom att Iker alldeles uppenbarligen tagit moderåd av Erik Hamrén innan han kilade upp på Marcas redaktion i går är Real-keeperns senast lästa bok är Flickan som lekte med elden, vilket ju indikerar att han även läst Män som hatar kvinnor och hakat på tåget.

Man kan utan överdrift säga att Zlatan Ibrahimovic är Spaniens mest kände levande svensk just nu (tätt följd av mig då), men jag skulle nog påstå att Stieg Larsson har en ännu större publik.
Jag har ännu inte träffat en människa här nere som inte har läst Millenniumtrilogin. När en skönlitterär bok intar den extremt svårforcerade bastion som omklädningsrummet hos manliga fotbollslag brukar vara när det kommer till litteratur, då finns det inga spärrar kvar längre.

Påminn mig att jag ska be Iker göra en makroanalys av samhällsproblematiken med mäns våld mot kvinnor nästa gång vi ses. Ur valfri genusteori alltså.