Starkt gjort av Karim Benzema att glida in på bloggen bara tio minuter innan matchstart, köra den i Google translate och fatta vad som krävdes av honom i kväll.
Starkt gjort av Real Madrid att totalkrossa ett förvisso rätt uselt Málaga med pressen på sig.
Starkt gjort av CR7 att göra kvällens sjunde mål i den 77:e minuten.
Starkt gjort av José Mourinho att rota fram Fernando Gago och Sergio Canales ur materialskrubben och ge dem lite välförtjänt kärlek i andra halvlek.

Kärlek är väl annars inte riktigt ordet som bäst beskriver Mou och Manuels moment innan match.

 Men tjänare! Foto: Marca

Málagacoachen låtsades inte ens att han trodde på mirakel i kväll. Efter matchen klev han på en av spansk fotbolls ömmaste tår och det helt utan att skämmas.
– Vi visste att vi inte skulle kunna fajtas om några poäng i kväll. Det här var något vi var tvungna att göra, det kommer inte att påverka oss. Vi vilade flera spelare i kväll och hade vilat ännu fler om vi hade kunnat, förklarade Pellegrini stonefaced efter matchen.

Var det en passning till José Mourinho så var den rätt sofistikerad på sitt sätt.

Nu har vi det här spännande läget igen, där omvärlden skulle påstå att Cristiano Ronaldo gjort 27 mål i ligan, lika många som Leo Messi, och där tidningen Marca, som delar ut priset för Pichichi, skytteligavinnaren, tycker att han har gjort 28.

Real Madrid får lite arbetsro inför kommande två munsbitar Racing Santander och Hércules innan det är dags att skjuta åttondelsspöket och Kim Källström all världens väg på Bernabéu om knappt två veckor.

Levante är ett lag som vi behandlar högst styvmoderligt, utan tvekan. Men skönsång från fotbollsspelare letar sig alltid igenom mediebruset och ut på bloggen och när de här killarna tar ton så myser jag lite (även om jag sänker ljudet rejält, herregud, de är bättre på fotboll än musik i Levante).

 Sing along. 

Kvällens tänkta svenskfest i Almería kom av sig efter bara 23 minuter, då Markus Rosenberg fick kliva av och sätta sig bredvid Kennedy Bakircioglü på bänken. Därifrån kan han ägna sig åt att skicka röksignaler till Henok Goitom som sitter på bänken bredvid, en bit från bottenlaget Almerías startelva återigen.

I huvudstaden är det snart dags för ett återseende som möjligen blir kärare än man gissade i början av säsongen. Jag har lite svårt att tippa mottagandet, måste jag erkänna.
Manuel Pellegrini har inte direkt fått ordning på Málaga sedan han kom dit i vintras, men hans arbete med Real Madrid har reviderats en aning sedan han lämnade klubben i somras för att lämna plats åt José Mourinho.
Pellegrini hade dragit ihop fler poäng med Real i ligan vid samma tidpunkt förra året än Mou lyckats med hittills och José Mourinho har varit noga med att lyfta fram andra omständigheter på slutet (det är lite det han pysslar med nu för tiden, plocka fram förmildrande omständigheter). Och visst stämmer det att Pellegrinis Real Madrid hade rykt all världens väg i Copa del Rey, och det mot lilla Alcorcón.

En sak ville portugisen i alla fall göra väldigt klart inför kvällens match:
– Skillnaden på mig och Pellegrini är att jag inte skulle träna Málaga om jag fick sparken från Real Madrid. Jag skulle gå till ett storlag i Italien eller England, kungjorde Mourinho i går och reaktionerna från södra Spanien lät inte vänta på sig, även om Málagas borgmästare Francisco de la Torre var beredd att vända andra kinden till:
– Vi ska inte känna hat inför de här orden. Det var inte så lämpligt sagt, det var ganska klumpigt och misslyckat. Han vill bara sänka moralen för Málaga och spelarna, säger de la Torre till Marca.

Karim Benzema får chansen för Emmanuel Adebayor i kväll och det är nog dags för fransosen att visa att han är ze man i det här stjärnspäckade gänget och börja sticka ut lite på planen också.

Blanco y punto.

Sticker ut utanför planen gör ju klubbens intellektuella mittfältsalibi Esteban Granero sedan tidigare. Nu har Granero tagit steget ut på the world wide web och twittrar iväg om bortgångna litterära franska genier (inte Karim, han är ju inte död ju) och tipsar om anemiska singer/songerwritersnubbar som bär solglasögon inomhus. Som den melankoliske poppojke han innerst inne själv är.

Har ni tröttnat på tweets av typen ”Tack alla fans för stödet, riktigt viktig seger det här” alternativt ”Idag presenterar jag mina nya fotbollsskor, de lättaste som Adidas någonsin gjort” så är den här kulturknutten er kille.

Nu vet jag inte vad ni pysslar med, men jag tänkte kolla på fotboll. Hasta luego.

Nu när vi låtit den nya världsordningen sjunka in är det hög tid att samla ihop smulorna från gårdagen.
Det finns många sätt att värdera mål rent estetiskt, men för egen del håller jag den nästintill barnförbjudna typen som Giuseppe Rossi bombade in på Espanyol i går ett av årets absolut snyggaste i la liga.
Rossi har en delikat bollbehandling och förstatouch, men ibland känner jag att han är lite för light för att riktigt hävda sig i de stora sammanhangen. Gårdagens pärla – not so very light.

Cornellà-El Prat fick skåda säsongens andra hemmaförlust i går, men det är en arena som andas framtidstro, hopp och en massa kärlek till sina spelare, på ett sånt där sammansvetsat sätt som bara ett lag som opererar i skuggan av en gigant kan göra. Los pericos jabbar upp en hemmastämning som Camp Nou, som tar in en sisådär 60 000 fler åskådare, inte kan mäta sig med. Faktiskt.

Som väntat tävlar spelare och ledare från Barcelona och Real Madrid om att hävda att ligan inte alls är avgjord i dag. Jag nöjer mig med att konstatera att några krav på José Mourinhos avhopp inte rests från någon instans av vikt i dag, jämfört med förra året då Real aldrig var mer än fem poäng bakom katalanerna under hela säsongen och att det ändå ropades på en ersättare till Manuel Pellegrini från senhöst och framåt.
Då hade han ”bara” förlorat ett ganska jämnt Clásico på Camp Nou med 1–0. Det säger väl något om tilltron till portugisen och, kanske ännu mer, något om att det inte finns några goda alternativ att ta till.

La liga är världens bästa mest ojämna liga. Visst, Premier League har sina big four, Bundesliga har just i år en fullkomlig superdominant i Borussia Dortmund, Serie A har Zlatan Ibrahimovic. Men ingen av dem lider just nu av samma förutsägbarhet som den spanska och det är ett problem som ekonomiska världskriser och likviditetsproblem inte kunnat rå på, om ni missförstår mig rätt. Det är, i ärlighetens namn, inte särskilt smickrande för någon och inte ens FC Barcelona vinner på sin överlägsenhet, även om tröjförsäljningen i Asien säkerligen går ganska bra just nu.

Som om detta inte vore nog skakas Real Madrid i dag av avslöjandet om hur lömska nordiska aktörer dammsuger klubben på unga talanger. Samtidigt kan man inte blunda för det uppenbara. Hade jag varit José, Raúl eller Javi hade jag också vägt in livskvalité och förströelse utanför fotbollen i valet av klubb.
Can’t really blame them, can you? 

 Jag går och fiskar.

Man ska kalla saker vid dess rätta namn. Ingen kan förvänta sig att Betis från Segunda ska ha något att sätta emot Barça på bortaplan. Därför måste man imponeras lite av hur andaluserna ändå klev ut på Camp Nou med fradgan rinnande i mungiporna, bröstet blottat och inte en tanke på att hålla tillbaka.
Men åt Leo Messi finns inte så mycket att göra just nu och det som såg ut att bli en förvånansvärt jämn historia blev en vanlig promenad i lekparken för Barça.

Leo fick stående ovationer och hyllades som en Messias redan innan matchen då han sa hej till publiken och på hedersläktaren på Camp Nou fanns i dag både mamma och pappa Messi.
Leo är annars het i dubbel bemärkelse, i alla fall om man ska tro de katalanska skvallerblaskorna Sport och Mundo Deportivo som hävdar att förhållandet med hans Antonella är över. Jag vet inte så mycket om Leos preferenser hos det motsatta könet, mer än att ”kort” och ”söt” verkar vara två ledord när han letar.
Har vi några tjejer i läsekretsen som stämmer in på den beskrivningen och är intresserade så lovar jag att lämna över era kontaktuppgifter.

 Boy with golden balls. Foto: Marca

Annars var årets första match på Camp Nou för egen del väldigt mycket som vanligt. Vi bolmade på på pressläktaren som om inget rökförbud fanns, Hristo Stoitchkov strök längs väggarna i baren bakom pressläktaren (nej, strök är fel ord, han tar ganska mycket plats var han än befinner sig) och de tillresta journalisterna från Sevilla skrek sig hesa om offside, uteblivna gula kort och om domaren som tydligen är son till en kvinna som säljer sexuella tjänster.

Om Real gör vad de brukar och slår Atlético i cupderbyt så tyder mycket på att vi får oss ett Clásico i finalen den 20 april. Vilken fiesta. 

Alldeles nyss drog det helandalusiska returmötet i spanska cupen mellan Sevilla och Málaga i gång och frågan är om det blir en upprepning av första matchens hela-havet-stormar-resultat där Gregorio Manzanos gäng vann med 5–3 på el Nervión.
Sevilla har fått tillbaka Jesús Navas, medan Manuel Pellegrini gått på mellandagsrean och shoppat ett helt gäng spelare till Málaga varav fyrklövern Enzo Maresca (känd från just Sevilla), Sergio Asenjo och Ignacio Camacho (kända från Atlético Madrid) och Bayern München-utlånade Martin Demichelis kan starta redan i kväll.

Är det förresten inte magiskt hur tysk argentinaren lyckas se ut efter sju år i Bundesliga?

 It’s all about the sideburns.

Julio Baptista får klara av första dagen i nya klassen från läktaren. Och eftersom det firas Trettondagsafton för fulla muggar i dagarna i Spanien så får vi skicka en önskning till de tre vise männen att Baptista dyker upp i sin orientaliska skrud på läktaren.

 Kaspar, Melchior eller Balthazar? Foto: Marca

FC Barcelona har inget som helst målkalas att falla tillbaka på på San Mamés i kväll och ska Peps pack vara kvar i turneringen måste de skjuta skarpt och rätt i kväll och dessutom stoppa en Fernando Llorente vars formkurva är stigande.
Förslagsvis är det de här pjucken som kvällens mål ska komma ifrån.
Det är Leo Messi som donerat sina fotbollsskor till ett museum i Barcelona och innan ni frågar honom hur gammal han var när han använde dem så kan jag förekomma den potentiellt pinsamma situationen och berätta att de är från förra säsongen. 

 Storlek 27? Foto: MD

Skor är annars veckans stora tema i Barça (jag är själv lite ambivalent inställd till ämnet om ni minns) och efter ett gäng uppladdade bilder på Gerard Piqués Twitter och lika många missförstånd bestämde sig Gerard och hans wingman Puyol för att outa vem i omklädningsrummet som egentligen kommit med de här dojorna på sig.

Vem tror ni?
Ni får inte gå in och läsa artikeln, då blire ju inge rolit!

CR9 visade Real Madrid-fansen i går att de har ungefär en miljard anledningar att älska honom.
Trots att det inte borde vara möjligt med den perversa summan är Cristiano Ronaldo årets bästa spanska transfer i förhållande till vad han kostade. Han har varit Manuel Pellegrinis viktigaste spelare över hela året och om Marängerna mirakulöst skulle ta hem ligan i år så tror jag att de kommer resa en byst över portugisen på Florentino Perez kontor redan i sommar.

Kaká har ju inte direkt tagit upp kampen med CR9, men ändå kommit i gång någorlunda på slutet. I går fick han gå av i andra halvlek, men efter brassens mål förra veckan mot Zaragoza twittrade hans fagra fru Caroline Celico iväg med ett ganska väntat budskap:
”Min fine man gjorde äntligen mål. Det här var värt väntan, Gud är god trots allt!”
Kaká själv verkar vara måttligt road över Carolines skills med sociala medier och sa på en presskonferens i veckan:
– Jag ska säga till henne att lägga ner det där.
Så blev det inte, att döma av inläggsfrekvensen hos Celico som befinner sig i New York och i går använde sin Twitter för att efterlysa resultatet mellan Real Madrid och Osasuna.
Gud hörde bön igen. 

Andrés Iniesta såg inte heller Reals match i går, utan berättar för Marca att han i stället kollade på en film ”av lika låg kvalitet”. Jag undrar vad som får Andy att komma med så starka utspel. Var det för mycket våld? För mycket naket?

 Svårimponerad. Foto: Facebook

Även Manuel Pellegrini är på överraskningshumör i dag och mönstrar denna uppställning, där det mest sensationella ändå är att vi har tyskt på planen. Christoph Metzelder har bara gjort en match för Galaxerna i år, men nu var det tydligen dags igen.

Hos hemmalaget Racing Santander är det så klart Sergio Canales som är kvällens samtalsämne. Canales har ju redan skrivit kontrakt med Real Madrid och dessutom kysst klubbmärket på bild, med lite jobbiga familjegräl som följd, och i dag lär han få göra sitt yttersta för att visa var lojaliteten ligger. Om han nu har benat ut det själv.
– Jag är säker på att han kommer att gå för fullt mot Madrid. Och om han gör mål kan inte någon ta skada av att han firar det. Han är ju fortfarande en Santander-spelare, säger lagkaptenen Pedro Munitis till Marca.

Ni minns att jag åkte till Madrid för att ta reda på vad det var för stort los Merengues hade på gång. Svaret var uppenbarligen ’inget alls’, men efter förlusten mot Lyon har jag lite svårt att slita mig från huvudstaden. Här går det mesta i konfliktens tecken just nu:

CR9 bråkar med Higuaín om varför han inte passade bollen när Ronaldo hade två feta lägen mot Lyon. El Pipíta blev anklagad för samma sak när han inte spelade Karim Benzema i matchen mot Mallorca i vintras. Och där nånstans förstår man ju varför Marängerna inte lyckas hålla ihop det. En forward som vill bli pichichi är sund forward, men en spelare som spolar bra kompislägen för att själv glänsa måste jagas bort med piska, fjädrar och lera.

Kakás fru Caroline Celico gick loss på sin Twitter efter förlusten och återpublicerade inlägget ”Tränaren är en feg man, som byter ut en spelare för att dölja det faktum att han är en dålig tränare” som Kakás medierepresentant redan twittrat direkt efter matchen då Kaká fick kliva av planen. Synd att Manuel Pellegrini inte hoppade på tåget och startade en Twitterfajt med den 22-åriga frikyrkopastorn Celico. Å andra sidan kanske han inte har Gud på sin sida.

Den enda som verkar ha planer på att gå ur den här gyttjan med hedern i behåll är Raúl Albiol, som dessutom var en av planens bästa spelare i onsdags. El Chori, ”Korven” som Albiol också kallas av okända skäl (även om den oumbärliga brittiska sajten Kickette har sina teorier) sa i dag att han har fullt förtroende för Pellegrini och vice versa. El Chori tycker inte att Real underskattade sin motståndare genom att gå ut på förhand och säga att de skulle vinna matchen.
– Nej, det är normalt att säga så. Det hade varit konstigt om vi hade sagt att vi trodde på förlust med 0-2, säger Albiol och man får säga att han har en poäng där.

Ja, så såg ni att jag spekulerar loss lite om Zlatan Ibrahimovics plats i Barcelonas kamratgäng drygt 15 minuter in i Laul Calling i dag. Det här bygger på en känsla man får när man följer klubben och så klart snacket som går runt klubben. Jag tror inte att Zlatan är utan vänner i laget, men jag tror, som Erik Nivå också påpekar, att han ännu inte integrerats i den katalanska (+Messi +Iniesta) kärnan särskilt väl.
Källor i kontrollrummet säger för övrigt att Erik Nivå undrade om jag just kommit tillbaka från krogen när Skypelänken bandades (och att Anders Ellos Svensson, shame on him, flinade åt lustigheten).
Detta vill jag kraftigt dementera (inte minst för att det var en av få dagar i veckan då jag faktiskt inte gjorde just detta) och samtidigt skicka frågan vidare till teknikknuttarna på Laul Calling vad det är för masochister som justerar kamerorna så att Robert Laul ser ut att väga hundra kilo och jag själv påminner om dagen efter i Madrid.
Avgå alla.

Det är inte en dans på rosor att vara långtidsskadad, men Real Madrids old boys gjorde i alla fall vad de kunde för att underlätta för korsbandsskadade Pepe på hans 27:e födelsedag i går.
Portugisen blev tillsagd av Manuel Pellegrini, som var med på företaget, att komma ut på träningen med övriga laget för en genomgång, men vad Pepe inte märkte var att Real Madrids musketörer Casillas, Guti, Raúl och Ramos alla saknades.
Som de goda lagkaptener de är överraskade grabbarna grus födelsedagsbarnet från ett bakhåll med tårta och skönsång.

Ezekiel Garay har ju annars löst uppgiften bra ihop med Raúl Albiol i Pepes frånvaro och får förtroendet i kvällens mittlås.

 Fast man har ju saknat hans pyjamas, det har man. Foto: AS 

Galaxerna möter Teneriffa om en liten stund och får väl sina 45 minuters ligaledning innan Barcelona går om på Camp Nou lite senare i kväll.
Málaga har ju världens argaste mittback, och om ni minns hur han levde om när lagen möttes på la Rosaleda i början av hösten så förstår ni också att oddsen på att Weligton blir utvisslad på Camp Nou i kväll knappt är spelbara.

Vincent del Bosques landslagstrupp till vänskapsmatchen (eller ja) mot Frankrike nästa vecka är ju inget att orda om, men hur U21-förbundskaptenen López Caro tänkte när han inte tog ut Sergio Canales till Spaniens match mot Liechtenstein är något som jag tror att vi aldrig kommer att få klarhet i.
Avgå alla, säger jag.

Tillbaka i Barcelona där en större del av stadens befolkning strax sätter sig tillrätta i tv-fåtöljen (Champions League sänds tack och lov på en helt vanlig katalan-banankanal) med förhoppningen att serveras en fransk film noir till kvällskaffet.
Real Madrid hade inte kunnat komma till Lyon med ett bättre självförtroende. Barças förlust i söndags har inte bara gett Galaxerna hoppet om att vinna ligan åter. Nu ska man bara jämna Kim Källström och kompani med marken innan det praktiskt taget är dags för Champions League-final för de vita.
– Vi ska visa att vi är Real Madrid, deklarerar vår vän Esteban Granero i Marca i dag.
Det verkar dumt, tycker jag, eftersom Real Madrid åkt ur CL i åttondelsfinalen på löpande band de senaste åren. Inte minst mot Lyon.
Det vore kanske bättre att visa att de är Barcelona, om vi säger så. Fast jag gissar att det uttalandet får svårt att kämpa sig över Graneros läppar om han inte lider av svåra tvångstankar.
Nåväl.

Annars är det så klart Ben ze man som är just ze man i kväll och jag hoppas att Manuel Pellegrini ger honom i alla fall några minuters adrenalinrusher på sin gamla hemmaplan. 
– Den dagen då lottningen skulle vara kände jag på förhand att vi skulle få OL och att jag skulle få komma tillbaka hit, säger Karim, som precis som sin lagkamrat Guti alltså tycks besitta klärvoajanta krafter.
Det är ju ioförsig väldigt lätt att dra till med efteråt, precis som jag själv i efterhand trumpetade ut att jag haft på känn att Atlético Madrid skulle tufsa till Barcelona. Men se det finns faktiskt på pränt, längst ner på den här sidan.
Nu väntar jag på att Karim Salabim postar liknande bevis i kommentatorsfältet, innan jag tar hans övernaturliga förmågor på allvar.

Näst efter Benzema i Real-truppen unnar vi också Pedro Mosquera, 21, speltid om han nu får sista platsen på bänken. B-lagstalangen satt på bänken i matchen mot Deportivo för två veckor sedan och blev beordrad att börja värma upp en bit in i andra halvlek. När matchen så gick in på övertid gav Pellegrini det magiska tecknet som innebar att Mosquera skulle få göra sin efterlängtade debut.
Men. Bollen ville aldrig rulla ur spel och Pedrito fick förgäves se på när lagkamraterna passade bort hans (bokstavliga) femton sekunder i rampljuset.
Eller ja, han gjorde ju vad han kunde.
– Jag sa till fjärdedomaren att han skulle signalera till huvuddomaren att inte blåsa av matchen innan jag hade fått komma in och debutera. Flera gånger sa jag till honom och jag hörde hur han förde informationen vidare till huvuddomaren, men till slut blåste han och jag stod kvar med min lust att få göra debut, berättar Pedro för Marca.

 Nej, man kanske inte hade sagt nej om han bad snällt. Foto: Joinfutbol.com

Den här killen lär vi få höra mer av. Är man 21 bast, står på randen att få göra debut för Real fucking Madrid och inte bara 

1) ber fjärdedomaren att maska/missköta sitt jobb för att man ska få speltid utan dessutom
2) kräver att fjärdedomaren drar in sin överordnade på företaget och
3) lyckas nå fram med det budskapet

då har man precis allt för att bli en superstar.