– I morgon tar tack och lov allt slut, sa en synbart sliten Pep Guardiola i går.
Barcelonas tränare har inte bara gått från nypensionerad lirare till silvergrå gentlemannatränare på ett par år, han ser faktiskt ut att ha gått rakt in i medelålder, trots att han bara är 40 fyllda. Han har ju haft rätt mycket att göra på jobbet de tre senaste åren. 

Frågan är om matchen i kväll är den då allt tar slut för José Mourinho också. Mou har haft världen emot sig förut (och domarna och Uefa, det har han ju per automatik, enligt Mou-logik) men han har samtidigt haft en förmåga att trollbinda sina spelare och skapa så tajta band med dem att man ibland undrar om de ingått äktenskap (tänk Zlatan Ibrahimovic, Didier Drogba och ett par till).
Cristiano Ronaldo är hans landsman, hans största stjärna och hans viktigaste byggsten i det Real Madrid han tog över efter Manuel Pellegrini i somras. Efter cupvinsten mot Barcelona för snart två veckor sedan sa CR7:
– Det är Mourinhos vinnarskalle som tagit oss hit.
Det var lätt att säga förstås eftersom det var Cristianos skalle som givit dem mål överhuvudtaget och några dagar senare var den beundrande tonen borta:
–  Om jag gillar att spela så här defensivt? Nej, det är klart jag inte gör, men jag får anpassa mig, sa Crille på ett så aggrofrustrerat sätt att jag inte hade släppt mina barn i närheten av honom. Och då har jag ändå inga.

Nästa match, förlusten mot Zaragoza, fick Crille se från läktaren och trots den intensiva kamerabevakningen (eller kanske just på grund av den) ägnade CR7 uppskattningsvis 20 minuter av varje halvlek åt att grovhångla med sitt matchsällskap, flickvännen Irina Shayk.
Hon är en pingla, så det är inga konstigheter, men budskapet han skickade till omvärlden kan ni ju räkna ut själva. Folk lackade ur. Tidningarna började skriva om en spricka utom räddning.

 Besame mucho.

Vart vill jag komma? Jo, att José Mourinho gjort sig ovän med hela Spanien är inga konstigheter, det var väntat och det måste Florentino Pérez ha kalkylerat med när han anställde honom. Att han gjort sig ovän med Jorge Valdano är väl lite värre, men det José Mourinho kan tappa jobbet på en sommar som denna är att han inte har sitt omklädningsrum med sig. I kväll har han en enormt viktig match att spela, för sin image, för sin framtid och för Real Madrids självbild som just nu är mycket grumlig.

Dessvärre är Mou the man avstängd och byggherrarna på Camp Nou har i veckan slitit hårt för att hitta en platslösning. Enligt Uefas stadgar (de som numer släpper igenom rasistiska påhopp och filmningar) får han inte sitta och ringa eller sms:a Aitor Karanka från sin plats på läktaren och av säkerhetsskäl vill Uefa ha honom inglasad och oåtkomlig för eventuella attacker från hemmapubliken.
Problemet med det? Det finns bara ett gäng sponsorbås bakom glas på Camp Nou och det här är inte matchen då någon av Barças sponsorer är sugna på att släppa sina stolar där. Framför allt inte till Mourinho, får man anta,
Nu skriver Marca att Mou i stället kan bli kvar på hotellet och kolla matchen därifrån, och därmed ostört skicka sms och ringa Aitor Karanka när han vill.
Annars kan jag meddela Mourinho att han kan få min plats på pressläktaren om han bjuder på bra Real-skvaller i paus. Jag kan sitta i trappan.

Det må stå 2–0 till Barcelona inför matchen, men vi ska ju spela i kväll också och jag tror att det kan bli ungefär hur kul som helst, nu när Real Madrid måste anfalla från minut ett. Om jorden tar slut i morgon, och det gör den alltid efter ett Clásico, så hoppas vi att den tar slut med en brakmatch i kväll.

Min morgon började annars med ett samtal klockan 05.50 från Gomorron Sverige-redaktionen på mitt andrahem SVT.
– Hej Johanna, vi har tyvärr inte plats för din medverkan i programmet som vi sa, eftersom vi nu fått tag på Carl Bildt efter mycket jagande.
– Okej, ingen fara, och tack så jävla mycket för att ni ringde och väckte mig för att tala om det, sa jag inte riktigt, men ni hajar.

Jag hann ju inte kolla programmet, men det gjorde kanske ni? Kom Carl Bildt med några vettiga synpunkter på hur José Mourinho ska hantera Pepes avstängning eller hur Pep Guardiola ska resonera om Andrés Iniesta ändå inte håller för 90 minuter? 

Hoppsan hejsan. Det är fullt drag i den spanska huvudstaden just nu, det får man konstatera, och lever man på att skandalisera Real Madrids spelare, som någon i kommentatorsfältet uttryckte det (fortfarande en av de roligaste kommentarer jag fått) så är det bråda dagar.
Pedro León har inte haft särskilt mycket förtroende från sin mister Mou sedan han petades en gång i höstas och åkte hem till sin förre tränare i Getafe Michel och grät ut, om ni minns.
Fernando Gago har inte haft speciellt mycket med startelvan att göra alls under året och vi kan väl konstatera att det är fel killar som råkat i luven på varandra på träningen på Valdebebas.

Dagen till ära rider dessutom Osasunas anfallare Pandiani, känd som ”El Rifle”, ”Geväret”, vidare på svallvågorna från helgens seger över de vita och förklarar att Cristiano Ronaldo ”har en skruv lös”.

Tur för Pandiani själv att han i alla fall inte ser ut som någon som just rymt från Kumlaanstalten.

 Jag ska stirra ihjäl dig. Foto: Marca

Ni är några som undrar varför det pratas om kaos och bråk inom Real Madrid så mycket oftare än Barcelona.
Förklaringen är tudelad, skulle jag säga.

Efter Joan Laportas avgång i somras är Barcelona en klubb i så total harmoni som det går när man omsätter miljarder och har några av världens bästa spelare anställda. Det är klart att det gnälls och tvistas och tjafsas även i den katalanska klubben. I nuläget är Dani Alves kontraktssoppa en tärande historia för alla inblandade. Men efter Zlatan Ibrahimovics avsked, som var klubbens och Pep Guardiolas senaste öppna konflikt, så har det varit löjligt lugnt på ytan.
I Real Madrid finns en tränare som har ”polemik” som en del av sin arbetsbeskrivning och var José Mourinho än dyker upp ställs saker och ting förr eller senare på sin spets, allt annat vore en överraskning.

Men viktigare är kanske det faktum att Madridtidningarna, och då framför allt Marca, stryker Real Madrid mycket mindre medhårs än vad som är fallet med Barcelona och lokaltidningarna här.
På samma sätt som alla journalister i hela Spanien vet att Jorge Valdano och José Mourinho inte går ihop så vet de allra flesta i Barcelona att Joan Laporta och Pep Guardiola knappt kunde vistas i samma rum i slutet av förra säsongen. Men de katalanska tidningarna tycker generellt det är mysigare att skriva om Gerard Piqués 24-årsdag (grattis guapo!) än om saker som kan störa klubben och sätta a-lagets framgångshistoria på spel.
Det är åt helvete så klart, och det är sånt som gör att rapporteringen i resten av världen blir lidande.
Det tvingar framför allt journalisterna här att bedriva en sorts självcensur som är det mest frustrerande man kan jobba mot som nyhetsreporter och som egentligen inte hör hemma någonstans utanför Nordkorea.

Det om det. Vi har en halvljummen och en stekhet cupmatch att ta tag i i kväll. Om man ska tro Almerías tränare José Luís Oltra, så är det hans lags 0–5-underläge som är värt att spana in i kväll.
– Om det skulle bli aktuellt har vi övat på straffar inför matchen, förklarar Oltra för AS. 

Matchen Matchsson är bara tre knappa timmar bort och det är dags att låta de som har koll göra en rejäl resultatprognos.
Bläckfisken Paul (R.I.P.) har gett sin dom från andra sidan och på Madridtidningen Marcas hemsida är aktiviteten från djurriket i full gång.
Senast var det emun Paolo som förutspådde rätt resultat, plus en av kvällens målgörare, och Paolo har så klart fått hänga med när bettingtävlingen ”El Clásico – om djuret själv får välja” gör entré.

Så här tror fyrbenta, reptiler och fjäderfän om kvällens drabbning:

José Luís, gorilla: 1–1
Paolo, emu: 2–3, Madrid vinner
Alfonso, exotisk papegoja: Var upptagen i telefon när Marca försökte nå honom
Aldelaida, leguan: Puyol får en straff och det lag som behåller kylan vinner
Ataulfo, brunbjörn: 3–1 och två mål av Villa
Miro, orangutang: Real Madrid vinner med 2–0
Ricky, ekorre: 7–3 till Barça, sätter 5 euro på resultatet
Miguelito, pingvin: 4–2 till Real, för de har flest argentinare

När Barcelona och Real Madrid kliver ut på planen i kväll gör de det med sina absolut bästa lag så när som på Gonzalo Higauín som verkar saknas i Madrids startelva, och vi har alla anledningar i världen att tro på en jättematch. Jag skulle vilja påstå att vi äntligen kommer att få svaret på vilket som är världens bästa lag just nu.

Eftersom min puls är uppe på ungefär samma nivå som när jag joggar längst med stranden nere i Barceloneta så kan jag bara ana hur Xavi, Ramos, Casillas och de andra känner just nu.

Och ni som tycker att pressreferenserna från Spanien varit aningen culétendentiösa på slutet; här är Marcas, för en gångs skull, helt neutrala bedömning av kvällens två förväntade huvudpersoner:

Matcher, mål, framspelningar, skott, skott på mål, lyckade passningar, misslyckade passningar (jag saknar skostorlek, favoritfärg, bästa film och antal segrar i PS3)

Och till er som uppmärksammade att Andrés Iniestas trolovade saknas i spelarfrumaterialet i tidigare inlägg ger jag: Andrés och Ana – beach 2010

 ”Jag drar upp byxorna lite, så kanske jag får mer färg”. ”Det blir jättebra, Andresito mio”.

Nu ska jag vila mig i form innan jag dundrar in på Camp Nous pressläktare och i den journalistiska objektivitetens namn skrålar: ”Força! Hala! Må bästa lag vinna!”

Visst hade man på känn att upptakten till el Clásico skulle bli något alldeles extra med José Mourinho vid rodret. Möjligen trodde jag inte att hans utspel i förlängningen skulle sabotera mitt arbete.
I dag åkte jag ut till Barcelonas träningsanläggning för att intervjua en spelare. Halvvägs i taxin ringer Barcelonas pressperson Txemi:
– Tyvärr, det kan inte bli någon intervju. Pep har bestämt nya regler, inga individuella samtal med spelare tills vidare.
– Nya regler? Sedan när?
– Eh, sedan tjugo minuter.
– Men vad i… Varför?
– Det är för mycket oväsen just nu, tycker Pep.

Och så tar man ett titt på Marca och saker och ting faller på plats.

Mourinho martyren.

Efter portugisens vilda viftande åt alla håll på slutet har kritiken mot Real Madrids tränare tagit närmast bibliska mått. Tycker Madrid-tidningen Marca, alltså. 

Och så Oscars eminenta förklaring i kommentatorsfältet för alla som inte har en fil. mag. i konsthistoria:

Bör väl påpekas att det inte är Jesus den här gången utan Goya-målningen som bilden anspelar på (Los fusilamientos de la montaña del Príncipe Pío) är en symbol för det spanska (kastiljanska) motståndet mot Napoleon (det motstånd som gav oss ordet ”Guerilla”) under tidigt 1800-tal. Katalonerna var väl inte helt avogt inställda till Nappe utan var ganska ok med att införlivas i Frankrike – öppet sår det där nere på halvön…

CR9 visade Real Madrid-fansen i går att de har ungefär en miljard anledningar att älska honom.
Trots att det inte borde vara möjligt med den perversa summan är Cristiano Ronaldo årets bästa spanska transfer i förhållande till vad han kostade. Han har varit Manuel Pellegrinis viktigaste spelare över hela året och om Marängerna mirakulöst skulle ta hem ligan i år så tror jag att de kommer resa en byst över portugisen på Florentino Perez kontor redan i sommar.

Kaká har ju inte direkt tagit upp kampen med CR9, men ändå kommit i gång någorlunda på slutet. I går fick han gå av i andra halvlek, men efter brassens mål förra veckan mot Zaragoza twittrade hans fagra fru Caroline Celico iväg med ett ganska väntat budskap:
”Min fine man gjorde äntligen mål. Det här var värt väntan, Gud är god trots allt!”
Kaká själv verkar vara måttligt road över Carolines skills med sociala medier och sa på en presskonferens i veckan:
– Jag ska säga till henne att lägga ner det där.
Så blev det inte, att döma av inläggsfrekvensen hos Celico som befinner sig i New York och i går använde sin Twitter för att efterlysa resultatet mellan Real Madrid och Osasuna.
Gud hörde bön igen. 

Andrés Iniesta såg inte heller Reals match i går, utan berättar för Marca att han i stället kollade på en film ”av lika låg kvalitet”. Jag undrar vad som får Andy att komma med så starka utspel. Var det för mycket våld? För mycket naket?

 Svårimponerad. Foto: Facebook

Man hade ju kunnat tänka sig att dagen efter att Pep Guardiola får stryk av mannen som pekas ut som näste Real-tränare skulle vara lite av en högtidsdag för Madridtidningarna.
Men både Marca och AS går med på att Diego Milito var offside på Sneijders målpassning, även om just AS inte var så imponerade av Barçaspelarnas insats i går.

 Finns tydligen en kille i Inter de inte heller gillar.

I Barcelona har konstpirationsteoretikerna fritt spelrum i dag och vad känns mer fruktsamt än att gå på José Mourinhos amigo och landsman Olegario Benquerença, som dömde matchen?

Olegario Benquerença – De som tvingades stoppa tjuvarna 3 – 1
”Vi visste att man bara kan slå Barça genom att sparka på dem eller råna matchen av dem… och vi bestämde oss för att göra både och”

Pep Guardiola å sin sida levererade ett ganska oseedat svar på frågan varför det blev 3–1 till Inter:
– Planen var väldigt dålig. Vi ville att de skulle vattna den, men det gjorde de inte. De är deras rättighet, det var en semifinal i Champions League. Det är sånt som händer. 

Det kan vara press nog att vara världens dyraste värvning i världens mest stjärntjocka lag. Men kanske kan Cristiano Ronaldo känna viss trygghet i att återbäringen av hans smått obscena övergångssumma börjat ticka in till Florentino Pérez konto igen.

Men jag känner att lite källkritik är på sin plats här. Om Real Madrid nu påstår att en miljon CR9-tröjor sålts enbart i den spanska huvudstaden går alltså var tredje eller, om vi räknar förorter, var sjätte person runt med en tröja med hans namn och nummer på. Det snittar dessvärre inte ens Bernabéu-publiken två minuter innan avspark.
Det luktar lite nordkoreansk statistik över de här siffrorna, gör det inte? 
Gör om, gör rätt, säger jag.

Ronnie själv har i alla fall fattat att man både kan ha kul på jobbet och sköta det samtidigt.

I morgon (today, that is) ska han lira fotboll med den 23-årige beundraren Antonio Luis Alberca Ferrer som vunnit en tävling som en av CR9:s sponsorer ställt till med.
– Även om jag är i bra form så tror jag att Cristiano Ronaldo blir omöjlig att slå. Men jag ska göra mitt bästa, säger Antonio Luís småoptimistiskt till Marca.

Vi tackar Marängerna för kvällens ansträngning att hålla liv i ligan i matchen mot Almería, där Henok Goitom sugits tillbaka till bänknötarnas skara, men i alla fall fick hoppa in med fem minuter kvar att spela. 
Kanske är det också på sin plats att påminna de vita om att David Silva gjorde så här och så här i kväll, information de kan ha nytta av när Valencia kliver in på Bernabéu-stadion på söndag.

Aj aj aj.
Det är inte en västanbris som fläktar i Barcelonas omklädningsrum just nu. Zlatan har fastnat i en ganska djup spiral och det är inte bara på planen som saker och ting går emot honom. Titta in på premiären av Laul Calling på fredag så lovar jag att utveckla saker och ting.

Jag har tagit ett litet brejk med Katalonien den här veckan, men enligt rapporterna faller snön yvigt över Barcelona.

Eller som Marca fyndigt och med illa dold skadeglädje presentar saken: ”Fattades bara det, Camp Nou är täckt i vitt!!!”

Det gick vildare till än man kunde ana på Mundo Deportivos idrottsgala i går kväll. Det var en viss Joan Laporta som kände att det var rätt tillfälle att läsa lusen av en av sina antagonister. Barcelonapresidenten stod och småpratade med Pep Guardiolas högra hand Manel Estiarte och Pedro Pedrito, när Ramón Canela, som äger en gymkedja i Spanien, tittade förbi.
Canela instämde förra veckan i den växande kören av kritiska röster om Laportas sätt att använda FC Barcelona för sina egna politiska intressen. I går ville han förklara sig.
Men Joan var på helt annat humör. I takt med att rösterna höjdes de två alfahannarna emellan och okvädningsorden började flyga i luften tog Estiarte (som för övrigt är världens genom tiderna mest berömde vattenpolospelare för er som går i gång på sånt) sitt ansvar och förde bort Pedro från den otrevliga scenen.
– Du är en stor lögnare! var det sista Laporta fick ur sig till Canela innan han lämnade brottsplatsen, enligt Marca.

Återstår att se om Pedro kan spela med Barça i kväll, eller om händelsen skakat om honom för mycket.

Pep G sa ju till slut att han tänkte stanna i klubben ett år till. Det var när hela familjen Guardiola var på konsert med bandet Manel som Pep började förstå att det inte var någon idé att skjuta upp saken mer. Bandets sångare lokaliserade Barcelonatränaren med barn och fru i publiken och passade på att ägna flera minuter av mellansnacket åt att be honom bli klubben trogen. Dagen därpå sa Pep ’ja’.

Kataloniens lustigkurrar firade med att dricka Pepsi.
Tänkte att 031-läsekretsen kunde uppskatta den informationen.

Det är inte alltid lätt att flytta till ett nytt fotbollsland med ett nytt språk. Det finns ett gäng la liga-stjärnor som inte riktigt fått kläm på spanskan genom åren.
Vi har David Beckham, som efter fem år i Madrid knappt kunde beställa en tortilla utan hjälp. 
Vi har Zlatan Ibrahimovic som ännu bara pratar italienska, vilket han så klart är förlåten för – än så länge.
Och vi har Robert Pirès som gör sin fjärde säsong i Villarreal, men fortfarande lider av vad som måste vara en rejält tjock fransk accent.
Efter helgens förslut mot våra vänner Xerez skrev domaren i sin matchrapport att fransmannen kallat honom ’hijo de puta’, ’horunge’, vid ett bråk som uppstod i spelargången.
Robert själv förklarar i dag att han utbrast ’joder’, ungefär ’fan’, och inget annat.
Det är jobbigt med språkförbistring.

Det är strax dags att ge sig av till Camp Nou, där Barcelona ska försöka hålla Champions League-hoppet vid liv mot ryska Kazan, eller nåt.
Det lät oroväckande illa med Zlatans fysiska tillstånd i går kväll, men får han chansen att spela så kan han peppa sig själv med det faktum att han har en supporter i motståndarlaget.
– Jag har följt

Ibrahimovic jättelänge och gillar honom väldigt mycket, säger Rubin Kazans spanske mittback César Navas till Marca.