– Vadå spara på nyckelspelare? Det är en semifinalplats i Champions League som står på spel, säger en oförstående Pep Guardiola, som sedan bloggen senast uppmärksammade hans humörsvängningar peakat i en intervju med TV3 och därefter fortsatt småsura under den del av säsongen då han borde ha roligast på jobbet.

Jag blir ändå mycket förvånad om Pep ställer ut en galaelva i Donetsk kväll, jag har till och med hört, från obekräftade källor, visst, att Leo Messi och Xavi bett om ledigt för att stanna hemma på hotellrummet och kolla United – Chelsea i kväll.

Matchen mot Sjachtar (hur många stavningsvarianter är vi upp i där, fyra?) är inte någon nagelbitare, men det är upptakten till två och en halv veckors Clásicogalenskap i Spanien.
Jag var inne på det i Fotbollskväll i går; den första matchen i ligan nu på lördag är den som båda lag gissningsvis är aningen mer redo att offra. Om det nu inte vore så att den var det första av de fyra mötena och det kan man ju herregud inte förlora. Framför allt inte om man spelar på hemmaplan och fick stryk med 0–5 senast det begav sig.

Gerard Piqué vet vad rivaliteten Barcelona – Real Madrid betyder hela vägen in i hjärteroten.
– För oss på plan kommer det bli 20 väldigt speciella dagar. Att tillfälligheterna gjort så att hela årets ansträngningar ska avgöras under en så kort period betyder så klart att vi kommer befinna oss på en annan våglängd. Vi kommer, för att använda ett modernt ord, tvingas ”koppla bort” resten av världen, säger Piqué till Gazzetta dello sport.

 Modern talking. Foto: Goal

Om ni springer på Piqué och vill reta honom lite kan ni påminna honom att han har Bernabéu som andra efternamn.

Barcelona är ganska klara favoriter hos spelbolagen i Spanien inför de fyra mötena, men det finns förstås roligare saker att spela på än Clásicoresultat.
Att Camp Nous vattenspridare drar igång direkt efter matchen om Real Madrid går vidare i Champions League ger exempelvis åtta gånger pengarna.
Som hittat. 

Man hade ju kunnat tänka sig att dagen efter att Pep Guardiola får stryk av mannen som pekas ut som näste Real-tränare skulle vara lite av en högtidsdag för Madridtidningarna.
Men både Marca och AS går med på att Diego Milito var offside på Sneijders målpassning, även om just AS inte var så imponerade av Barçaspelarnas insats i går.

 Finns tydligen en kille i Inter de inte heller gillar.

I Barcelona har konstpirationsteoretikerna fritt spelrum i dag och vad känns mer fruktsamt än att gå på José Mourinhos amigo och landsman Olegario Benquerença, som dömde matchen?

Olegario Benquerença – De som tvingades stoppa tjuvarna 3 – 1
”Vi visste att man bara kan slå Barça genom att sparka på dem eller råna matchen av dem… och vi bestämde oss för att göra både och”

Pep Guardiola å sin sida levererade ett ganska oseedat svar på frågan varför det blev 3–1 till Inter:
– Planen var väldigt dålig. Vi ville att de skulle vattna den, men det gjorde de inte. De är deras rättighet, det var en semifinal i Champions League. Det är sånt som händer. 

Det är lite hårt ändå det här att Zlatan Ibrahimovic inte får resa med laget till Madrid. Jag hade nog hellre scorat en bra stol på Bernabéu och sett matchen från läktaren än att tvingas sitta hemma och lida framför tv:n. Men regler är regler, inte minst i FC Barcelona.

Om jag själv inte drabbas av tourettes syndrom och säljer min egen plåt till högstbjudande (Zlatan, du får den för 15 000 kronor samt den här lilla svarta Porschen som du brukar köra till träningen och som jag tror skulle passa mig perfekt) så kommer jag alltså att beskåda mitt livs första Clásico på plats i morgon och det här är faktiskt något som till och med en luttrad sportmurvel som jag går i gång på. Men man ska ju inte ropa hej, i höstens Barça–Real-möte satte den spanska kräksjukan tänderna i mig i mitten på andra halvlek och roligare än så blev det inte.

Jag är på plats i Madrid, medan Barça väntar med att resa hit till i morgon bitti. Xavi Hernandez hade därför gott om tid att ta emot Terrassas hedersmedalj i går, som tack för att han spridit sin hemstads rykte ute i världen.
Xavi hade lite svårt att hålla tårarna tillbaka, enligt medier på plats. Man förstår honom, under en dryg veckas tid kommer han alltså ha blivit intervjuad i Sportbladet, fått en hedersmedalj och spelat ett Clásico som kan avgöra ligan. Det är mycket nu.

 A perfect suit. Foto: Mundo Deportivo

– Man måste klä sig perfekt och håret måste vara perfekt, filosoferade Xavi när vi pratade om de höga kraven man lever med som spelare i Barcelona.
Frisyren löser ju Hernandez med ett betongfast vax, men när det kommer till kläder finns det andra i omklädningsrummet som är värre.
– Jag brukar skämta med Piqué, han är ett ”fashion victim”, sa Xavi och när jag frågade lite artigt om han inte var det själv, svarade han:
– Eh nej, kolla på mig!

Piqué reser med laget i morgon, och kommer troligen till spel, medan Real Madrid saknar (eller gör de?) Kaká som är skadad. Men faktum är att Rafael Van Der Vaart och hans vänner ofta gjort det bättre utan brassen i år, så jag är osäker på om det är en försämring faktiskt. 

I Madrid tog sig lillebror Atlético till semifinal i the tournament formerly known as Uefacupen när man spelade 0–0 (ja, ni såg rätt) mot Valencia i går. Snart kan vi alltså få se Atléti triumfera i två cupfinaler (den spanska mot Sevilla och Europa League) samtidigt som man simmar runt i ingenmansland i mitten på Primeras tabell.

Bra skit, Atlético Madrid, alltså. 

– Vem är störst, du eller Messi? frågade en journalist Cristiano Ronaldo på presskonferensen i går.
– Jag är större, eller i alla fall längre, svarade CR9 och när årets riktiga tuppfajt äntligen fått lite fart vet man att det ligger Clásico i luften.

Zlatan Ibrahimovic missar matchen och jag fattar att det tar ner temperaturen en del i Sverige, men jag måste säga att den här matchen känns sinnessjukt het här nere i alla fall.  

I dagens tidning snackar jag loss med Xavi Hernandez inför el Clásico. Artikeln är låst, men om ni vill veta vad Barcelonas mittfältsgeneral tycker om att fylla trettio, vad han och Iker Casillas pratar om innan morgondagens match och vem som är Barças modeoffer numero uno tycker jag att ni ska lägga några slantar på att gå med i Plus och läsa.

Vad som inte framkommer i artikeln är att jag under intervjun med Xavi var tvungen att bryta mot en av mina personliga pressetiska regler rakt av.
Det finns några saker jag är noga med i mitt jobb:
Inte (avsiktligt) ljuga i text.
Redovisa källor.
Inte be fotbollsspelare om autografer.

Det sista får jag ganska många förfrågningar om från vänner och bekanta och släktingar och okända och mejlare och barndomsvänner, men det går inte.
Som Zlatan skulle ha uttryckt saken: ”det känns inte professionellt”.

Nu lever och verkar jag i ett land där många journalister tar alla chanser. Det är kompisar som ska gifta sig och vill ha en Leo Messi-hälsning i bröllopspresent, det är tonåriga brorsdöttrar vars hela liv skulle förändras om de fick en signerad tröja av Gerard Piqué.
Och hade man inte haft så jävla hög moral så hade nog autografjägare varit ett perfekt extraknäck när man ändå träffar Barça-spelarna flera gånger i veckan. För några år sedan avslöjades en snubbe som sökte pressackreditering för en engelsk tidning som inte fanns och levde på att hänga ut i mixade zonen på Camp Nou bara för att ta autografer som han kunde sälja vidare.
Ni hör, det är en potentiell guldgruva.
Men jag säger nej.
Eller, jag sa nej.

För häromveckan var jag i Sevilla och hamnade i ett läge där min överlevnad hängde på en skör tråd. Med det menar jag att en bankomat åt upp mitt kreditkort på kvällen strax innan jag skulle iväg på match och jag hade inga som helst pengar. Jag var helt enkelt fett strandad.
Men jag blev räddad av en vardagshjälte som jag i det läget hade gjort precis vad som helst i gentjänst för och frågade ”vad kan jag göra?”.
– Kan du skaffa Xavi Hernandez autograf till mig?

Så när jag babblat bort nästan en halvtimme med Xavi häromdagen tog jag sats:
– Alltså, jag gillar inte riktigt det här, men en person räddade mitt liv häromdagen och, ja, kan du skriva en hälsning?
– Självklart, sa Xavi, flinade lite, skrev ”varma hälsningar till Jesús från Xavi” på mitt anteckningsblock, och sa:
– Ibland måste man kompromissa lite i livet du vet.

Regler är till för att brytas.

Nu har jag biktat mig. Är vi fortfarande vänner?

Kvällens stora drama är bara ett par timmar bort och ändå är det osäkert om de egentliga huvudpersonerna spelar.
Cesc Fabregas för att han är en smula skadad och Thierry Henry för att han inte längre är någon stabil startspelare i Barcelona.
Den här typen av matcher skapar ju alltid ett gäng heliga och ett gäng mindre heliga allianser och helt utan att det egentligen finns någon anledning ger sig Robert Pirès in i leken.
– Jag känner verkligen med Titi, som är en stor vän, men jag håller på Arsenal in i döden, säger Pirès till Marca med den logiska bildlösningen att fransmannen poserar halvt dold bakom Cesc Fabregas matchtröja.

 Tittut.

Ska vi prata lite fotboll också? Ja, Eric Abidal är tillbaka i truppen, men lär få svårt att krångla sig rakt in i startelvan det första han gör. Gerard Piqué och Xavi Hernandez ska vara i gång, medan Andy Iniesta har flera veckors rehabilitering framför sig.

Det här kan sluta hursomhelst känns det som, och då brukar ju Barcelona vinna. 

Jag var väl inte ensam om att försumma Sevillas öden och äventyr i går för att spana in the return of the Special One på Stamford Bridge. Jag trodde dessutom inte att andaluserna skulle behöva gå upp i arbetspuls särskilt ofta för att stoppa ryssen på Sanchéz Pizjuán.
Jag hade fel.
I samma stund som slutsignalen ljöd började kraven på Manolo Jiménez avgång att skalla. Manolo tar själv saken ganska lugnt:
– Det handlar om fyra olika journalister som har insisterat länge. Det är ett resultat av stämningen som råder. Problemet är att Manolo Jimenez röv får ta emot sparkar som egentligen är menade för andra.

I år får Spanien max ett lag med till kvartsfinalerna. Om nu Barcelona avancerar i kväll. Jag har svårt att se något annat, men man ska inte hymla med att Xavi Hernandez återbud inför kvällens drabbning är ett rejält bakslag för Barça.
Seydou Keita är tillbaka och får nog en plats på mittfältet i kväll om han ber Pep G snällt.

Zlatan behöver knappast be om en startplats i kväll. Ni minns att det var Ibra som gav Barcelona hopp i den senaste matchen mot Stuttgart och jag undrar om han inte får en framträdande roll i kväll igen. Ska vi gissa på ett kramkalas à la grande?
Samuel Eto’o har ju lagt den symboliska ribban ganska högt efter att skjutit Inter längre än de någonsin kom i CL med Zlatan. Jag tror att Ibra går igång på den tanken.

Annars är jag lite förvånad över de lama protesterna i mejlbox och kommentatorsfält kring diskussionen om Zlatans plats i laget/gänget Barcelona.
Det fanns en tid då man inte kunde skriva en notis om Ibrahimovic utan att få trehundra mejl med teman som varierade mellan ”du är en rasist/du är en blatteälskare/du är en nolla/du är en brud/du är bara jeeevligt b”. 
Har vi tappat gnistan här?

Stuttgarts delegation verkade sent i går kväll ha gnistan på topp när delar av spelartruppen och hela den tekniska staben partajade loss på skybaren på Hotel W (eller Dubbel-Ove, för er som är nere med kastilianskan) som också är lagets hemvist under besöket i Barcelona. När klockan var 02.00 och jag tog en bulle hem letade tyskarnas klubbledning febrilt efter ett ställe att ta kvällen vidare på, iförda lagets halsduk för att påkalla eventuella konfrontationer med los culés på stan.

Pep Guardiola utsågs i går till ’årets katalan’, och hade spelat in ett tacktal, eftersom han inte kan dyka upp hursomhelst på en gala dagen innan viktig match. 

Man har olika sätt att ladda för Champions League.

Och nu när ni fått ett ansikte och en röst på mig inser jag att jag inte kan undanhålla er det här inslaget från svensk-katalanska tv-kanalen Infosuec som gjorde en grej på FCB:s handbollssvensk Magnus Jernemyr och undertecknad för ett tag sedan. 

Vi är väl fortfarande så chockskadade av Stuttgarts öppningstempo i går (Mercedes-Benz Arena känns som ett onödigt övertydligt namn) att det gått lite obemärkt förbi att Zlatan Ibrahimovic gjorde
1) mål
2) som gav poäng
3) i det här jävla Champions dessutom

Big Z har ju gjort några mål under vintern, men inte ett enda har kommit i en match som Barcelona gått segrande ur, vilket per automatik innebär att han inte fått särskilt mycket kredd för det.
Det här var målet som satte stopp för Ibras formdipp, det har jag en bestämd känsla av. Vi kan kalla det kvinnlig intuition om ni är anhängare av den särartsfeministiska skolan.

Och för er som jag inte tappat med den lilla utvikningen; visst var det här matchen då Barça på allvar blottade några svagheter som man inte riktigt trodde att de hade. När en tysk ångvält helt respektlöst stör katalanerna på mittfältet och ger Xavi i snitt 0,2 sekunder för att bestämma sig vad han ska göra med bollen (han är ju van vid mellan en halvminut och en livstid) då har Barcelona faktiskt inget direkt motgift att komma med.
Nu orkar ju inget lag vara Barcelona mot Barcelona i mer än 45 minuter. Och tydligen orkar inget Champions League-spöke fajtas med Zlatan i all evighet heller. Men ändå.

Annars är det ju i sammanhanget totalt bortglömda Sevilla som springer ut i ett tiominusgradigt (jaså, det tyckte ni inte var någon särskild temperatur att orda om?) Moskva alldeles typ nu som är min lilla CL-joker. Vi hoppas att Manolo Jiménez har en bättre inledningsplan än vad Pep Guardiola tycks ha haft med sig i trenchcoatfickan till Tyskland.
Å andra sidan talar en del emot det: i går åkte laget till Röda torget för att inmundiga lite samtida rysk historia. Dessvärre var det stängt.
I morse skulle de göra ett nytt försök.
Nästa gång jag ser Jesús Navas ska jag korsförhöra honom på Kremls historia.

Ni såg att även Xavi till slut föll för grupptrycket och drog på sig en skada i veckan. Det har spekulerats i kommentatorsfältet om vem som lägger muskelförtvinande medel i vattenflaskorna på Barçaträningarna, men för Xavis skull kan vi i alla fall glädjas åt att det var en fotbollsskada som fällde honom den här gången.
Så har det inte alltid varit om man ska tro hans självbiografi.
Under Louis van Gaals styre i slutet på nittiotalet gick han först sönder under en spontan judosession med Bolo Zenden, något som Xavi listigt vände till ”jag har trillat i duschen” när han undersöktes av klubbläkarna.
Några månader senare kom Xavi hem hungrig från en bortamatch (jag gissar att det handlar om fotboll) på småtimmarna och råkade famlandes i mörkret fälla ett vattenglas rakt på foten som fick sys med sju stygn.
– Du skadar dig under väldigt konstiga omständigheter, aldrig på planen. Det här har du råkat ut för när du var ute och dansade disko, bestämde van Gaal.

Spanska tidningar svämmar ju inte över av den hårda OS-bevakningen, men vissa saker går så klart rakt igenom mediebruset även här nere. Svenskar som både åker skidor, skjuter skarpt och tycker att dopade idrottsmän ska belönas med ’en rejäl pungspark’ alternativt dödsstraff tillhör den kategorin. 

 Very Ferry tales. Skärmdump från Marca.

En fråga som spelarna i Real Madrid och Barcelona får brottas med allt oftare är ”vinna Champions League eller ligan?”. Man får säga att vår vän Andrés Iniesta sätter en ganska effektiv punkt för den diskussionen i Mundo Deportivo i dag.
– Det är som att säga ”din fru eller din mamma?”. Det går inte att välja, säger Andy. 

Cristiano Ronaldo jobbar mycket med ytterligheter den här veckan. Han hade ju i princip avgjort matchen mot Málaga på egen hand när han bjussade Patrick Mtiliga på en omgång oönskad ansiktskirurgi i söndags.
Två matcher (eller ’Bara två matcher!’ som Mundo Deportivo sakligt uttrycker sig) blir CR9 nu avstängd.
Marca ser ett tillfälle att spä på de nya konspirationsteoretiska strömningarna i huvudstaden och konstaterar att Leo Messi minsann inte fick något straff alls i en liknande situation tidigare under säsongen.
Sport konstaterar att vissa av Ronaldos reklamkampanjer kommer i lite nytt ljus.
Tossigt värre.

I det barcelonska lägret är läget lugnare än långfil. Pep G har ju dagdrömt om en Robinho till Barça under hela hösten och eftersom Guardiola tyckte att Samuel Eto’os ego var för stort för att platsa i hans trupp undrar man lite var i ekvationen brassen kommer in.
Det undrade också Xavi Hernandez och Carles Puyol som tyckte att Robinho luktade trubbel och helt enkelt sa till sin míster att de inte vill ha honom till laget.

Xavi tillhör numer Barcelonas gamla garde efter att i går ha firat sin trettionde födelsedag i går. Och det är klart, lite har hänt på de senaste tio åren.

 Xavi?  Simson?

Xavi har bokstavligt talat växt i Barcelonatröjan. Dessutom har hans frisyr sett en utveckling rakt emot de flesta tjugonånting-killar: Han har ökat användandet av hårvårdsprodukter med prefixet ’extra strong hold’ uppskattningsvis tretusen procent på tio år.

För er som undrar vad jag gör i mixade zonen på Camp Nou innan Zlatan kommit ut kan jag berätta att Xavis rufs är så hårt staljat att han hade kunnat springa med huvudet före in i Cristiano Ronaldos magmuskler utan att kröka ett hårstrå.

Andres Iniesta och Xavi Hernandez är ju emellanåt så samspelta att man undrar om de separerades strax efter födseln och hittade varandra 25 år senare. För att verkligen förstärka den känslan byter de tröjnummer med varandra i landslaget. Pressplatserna på Atléticos hemmaarena är placerade ungefär 1,7 kilometer från mittcirkeln, så jag får väl skylla på det, men jag tyckte att Spaniens nummer åtta hade en ovanligt tät kalufs för att vara Andy. Det var det alltså inte. Det var Xavi.
Man undrar ju om de också har ett delat silverhjärta i en länk runt halsen som ett tecken på sin vänskap. Jag ska försöka få klarhet i det efter match.

Hur som helst har de båda inlett den här fajten piggt och precist, liksom Gerard Piqué, som inte varit sig själv riktigt i Barcelona de senaste omgångarna. Kanske hjälps han av att det inte finns någon Dimitro Tjigrinskij att slå sidledsbollar till i Spaniens elva.