Denna blogg är inte längre aktiv. För en lista på aktiva bloggar, gå till bloggar.aftonbladet.se.
Äntligen fredag, och äntligen äntligen jullov. Det killar i hela kroppen på mig av julstämning och jag har hört det viskas om att det kommer snö imorgon. Kanske blir det en vit jul, trots att Göteborg inte brukar leverera sådana i dylika sammanhang särskilt ofta.
Det mesta hos oss är färdigknåpat, eller i alla fall färdigplanerat, men en sak har jag kvar att sätta tänderna i: Julklappsinslagning! I år kommer jag använda mig av tidningspapper, rött sidenband och fina julklappsetiketter. Ett tips om man inte målat egna etiketter, är alla de superfina gratisbilderna som finns på diverse hemsidor och bloggar. Jag har samlat ett gäng av mina favoriter, och många av dem kommer med all säkerhet att dyka upp under vår julgran på måndag!
Årets bästa julklappstips måste nog vara följande, Kejsaren av Portugallien, av Selma Lagerlöf, med en dedikation inuti, skriven av finaste Selma själv! Jag våndas lite hela tiden över att den inte ligger i ett paket till mig under granen, men kanske någon annan vill ge den som försenad julklapp till en litteraturälskare? Drömklapp i alla fall.
Dan före dan före dan före dan före dopparedan är vi på nu. Även kallad torsdag. Även kallad Instagramtorsdag! Så, låt oss ta en liten kik på hur instagram sett ut, senaste tiden.
Jag har köpt mig själv en fin gul och glad klänning, samt hittat min leende nuna på Sofis Modes förstasida!
Jag har varit på snöpromenad i de allra juligaste områdena kring mitt barndomshem.
Jag har smugit runt på jobbet och knäppt bilder av mig själv, när jobbtristessen varit för stor.
Varit röpläppad under flyttstädningen, samt lyckats nosa fram min första present till Joakim, som varit försvunnen sedan evigheter tillbaka.
Och slutligen flyttat hem för en kort tid, till min kära mor och katten Samira Samuraj. Ätit avokado och räkröra, och njutit av att få vara i mitt gamla flickrum, återigen.
Det finns vissa saker som gör mig helt nipprig. Söta fluffiga djur, vintageklänningar som passar perfekt, gamla medaljer från gymnasieskolor och massor av andra saker. Men en sak gör mig alltid lite extra stum. Nämligen gamla glas, muggar och bestick i fint skick.
För över hundra, ibland 200 år sedan, så satte sig familjer, älskande och ensamstående, gamla som unga, ner vid matborden, på bänkarna, i krogmiljöer, och åt mat tillsammans. Det dracks te och breddes smörgåsar, någon kanske fick i sig för mycket vin, och någon tog en extra bit tårta, fastän de lovat sig själva att låta bli.
Det är något visst med köksmiljöer, matrum och de tillbehör som hör till. Det får mig alltid att känna en extra fin känsla i magen när jag letar igenom loppmarknader och auktionskammare och får syn på den där gaffeln eller stopet som någon för länge sedan fört till sin mun. Matlagning och faktumet att man äter tillsammans, är väl något av de få saker som man alltid har gjort, och alltid kommer att göra. Det blir så lätt på något sätt att föreställa sig maten läggas upp på tallrikarna, i allt från små ruckel till vackra herrgårdar. Och jag kan utan svårighet föreställa mig dekadenta ungdomar som vräker sig i salongernas fåtöljer med ett glas vin i sin hand. Pratar entusiastiskt om politik och konst, eller bara om den vackra kvinnan vid bordet bredvid.
Att få plocka fram riktigt gamla gafflar och knivar, och föreställa sig att de för många, många år sedan lagts fram varsamt vid vackra tallrikar. Vid kanske ett bröllop eller en vanlig hederlig torsdagsmiddag, gör mig bara så innerligt himla glad. Jag skall någon gång hitta den där perfekta uppsättningen från tidigt 1800-tal, men än så länge drömmer jag bara.
Jag var med i en liten bloggtävling för ett tag sedan, men tänkte inte så mycket mer på det efter att jag postat min bidragande kommanter. Men! Så dök det upp ett mail där det helfint nog stod att jag hade vunnit! Ett kollage av självaste Konstgrepps-Karin. Och inte vilket kollage som helst, utan Solarfall, med en sovande gräsand. Nedrigt fin och skall upp på väggen i nya lägenheten omedelbart när vi flyttat in.
Här kan ni se konstverket, och här kan ni kika in om ni vill titta mer på underverken som Karin knåpar ihop. (Och det vill ni, det lovar jag!)
Nu har flyttlasset äntligen gått och jag är nerpackad i allt för många lådor och en dramaten. För tillfället huserar jag hemma hos min mor och katten Samira. Här äter jag räkor, stjäl mammas fina hudkrämer och försöker få till en fin utstyrsel med hjälp av det lilla jag fick med mig i resväskan, och nu har hängt upp på den gamla kära klädstången. Åtminstone fram tills den riktiga flytten går av stapeln. Ganska avslappnad tillvaro om jag får säga det själv. Skall även montera upp stativet så att vi kan sparka igång lite bilder på allehanda outfits som jag lyckas knåpa ihop. Låter fint, så säg? Idag mjukstartar vi onsdagsmorgonen lite med en av mina favoritscener i en av mina favoritfilmer.
1. Vilken är din favoritfrisyr?
Jag älskar när mitt hår är lockigt! På senare tid har jag dock inte hunnit ordna med varken papiljotter eller bobby pins, men senare i veckan planerar jag att köra en helkväll med mitt hår…
2. Hur ser din sminkrutin ut på morgonen?
Under den här hösten och vintern har nästan allt mitt smink så smått börjat ta slut, utan att jag hunnit ersätta det. Så för tillfället går det till såhär: Jag smörjer in mig med någon av alla tusen ansiktskrämer som dräller här hemma, lägger på en foundation och ett lager puder, lite rouge och beroende på hur dagen ser ut lite läppstift och eyeliner. Min hud ropar högt efter primer och concealer, samt en ny foundation, men det får vänta till mellandagarna helt enkelt.
3. Var shoppar du helst vintage?
Allra helst kikar och handlar jag på små loppmarknader utefter bohusläns vägar. Garageloppisar är min stora kärlek. Annars är jag hemskt förtjust i Beyond Retro och Stadsmissionen Vallgatan.
4. Hur mycket lägger du på kläder varje månad?
Oj, det är väldigt olika! Någonstans mellan 100 kronor och 500 kronor skulle jag gissa. Det bästa med vintage och second hand, är ju just att det är väldigt snällt mot plånboken, så det behöver inte bli så dyrt, även om en handlar mycket.
5. Köper du mycket kläder online?
För tillfället så gör jag faktiskt inte det. Jag är så himla förtjust i att klämma, rycka, dra och kika på saker, att jag tycker att det tappar lite av tjusningen med shopping när man köper online. Därmed inte sagt att det inte finns otaliga mängder underbara webshopar att förkovra sig i, men i nuläget föredrar jag riktiga handlingspromenader!
I Mina Favoriter tipsar jag er om sådant som jag tycker är finfint och som gör min vardag lättare, tjusigare, mer lätthanterlig eller helt enkelt bara bättre.
De flesta kan nog hålla med om, att röda läppar är lite av en vintageklassiker. Jag känner mig nog aldrig så tjusig som när jag får skratta extra högt med rödmålad mun. Jag leter fortfarande efter det perfekt matta läppstiften i rött och orange, men tills dess så har jag fastnat för Max Factors Ruby Tuesday. Det sitter bra, är inte för glansigt, och med ett tunt lager puder ovanpå så jag kan pussas i varje fall nästan helt kladdfritt. Sen att namnet Ruby Tuesday är något jag hade velat heta för resten av mitt liv, är helt enkelt en extra fin bonus.
Ps: Hörni, bara så att vi är på det klara med följande: Detta inlägg är inte sponsrat på något sätt. Vid sponsrade inlägg så kommer det att tydligt stå med i texten. Bara så ni vet! Ds.
Såhär i juletid så får man förhoppningsvis några extra dagars ledighet. Och varför inte fylla dem med lite kultur i gamla tiders tecken? Vad sägs om kostymfilm från 1800-talet, svenska små stugor i mörka skogar, samt flådiga konstverk från Europas storhetstid?
Film: Balladen om Marie Krøyer. Peder Severin Krøyer är en av mina bästa konstnärer. Den här filmen handlar om hans hustru och livskamrat Marie och deras något turbulenta relation. Perfekt film att se en ruggig vinterkväll, för både historiens skull samt för att insupa vackra miljöer och 1800-talskläder.
Bok: Tomten är Vaken, av Astrid Lindgren. Så nedrans fint att Astrid Lindgren släppt en ny bok i sin frånvaro. Tomten är Vaken är en finstämd bilderbok som handlar om en gårdstomte som är precis sådär grå och lurig som man vill föreställa sig. Vill läsa den för en liten kusin eller två, i mellandagarna när snön förhoppningsvis har kommit tillbaka.
Utställning: Konstmuséet. Det var alldeles för längesedan jag bara strosade omkring i Fürstenbergska Galleriet, eller köpte några konstkort i souvenirbutiken. Nu finns det även en aktuell utställning om August Strindberg som man kan passa på att kika på om man hittar dit. Kostar knappt någonting alls, och man blir glad i hela kroppen av allt vackert.