Damallsvenskan bjuder på två matcher i dag, en enkel och en viktig.
Den ena av matcherna är helt betydelselös, den andra det rakt motsatta.

I Västerbotten spelas ett derby som för några år sedan var hett, häftigt och fyllt av prestige. Eftermiddagens möte mellan Umeå och Sunnanå lär däremot inte bli något av detta.

Umeå är två klasser bättre – minst, och kommer att vinna mot slagpåsen från landskapets norra domäner.

Matchen på Valhallas konstgräs är av en helt annan kaliber. Kopparbergs/Göteborg har den viktiga tredjeplatsen i serien att spela för (laget ligger fyra poäng bakom Linköping) medan Vittsjö har chansen att klättra i tabellen och lägga ytterligare mark mellan sig själva och nedflyttningsstrecket.

Framtiden är här
Många av Damallsvenskans lag jobbar hårt med sina lagbyggen inför nästa säsong.

Tabellettan Malmö är av de klubbar som har kommit riktigt långt i nästa års lagbygge och i veckan förlängde man kontraktet med ytterligare en spelare från den befintliga truppen, Katrin Schmidt.

Men det jobbas hårt även på andra håll.

Umeå IK fortsätter sin satsning på att knyta upp unga talanger med lokal eller regional förankring. Den senaste i raden av talangfulla norrländskor som uppvaktats av UIK är Östersunds 16-åriga mittfältare Emma Danielsson.

Om jättelöftet från Jämtland flyttar efter säsongen återstår väl att se. Oavsett vilket så gillar jag Umeås modell som känns lika sund för ekonomin som för svensk talangutveckling.

Projekt för utveckling
Appropå talangutveckling så har Malmö sjösatt ett intressant projekt där 18 spelare från den egna klubben och LB07 ingår. Projektet som pågår under syftar dels till att ge spelarna riktigt goda möjligheter att ta stora utvecklingssteg, men också till att, som klubben skriver, fylla de luckor som finns kring kvinnlig talangutveckling.

Just nyss nämnda Umeå har redan ett liknande projekt där man genom ett nära samarbete med Umeå Universitet jobbar för att optimera utvecklingen av sina talanger.

Systematiska tester skapar kapacitetsprofiler som är tänkt att identifiera styrkor och brister hos spelarna som ingår i projektet. Dessa profiler används sedan för att skräddarsy individuella träningsupplägg.

Båda klubbarnas projekt känns riktigt intressanta och har, som jag ser det, potential att ge goda resultat – för de inblandade spelarna, klubbarna och för svensk talangutveckling i stort.

Damallsvenskan ljuger inte. Den visar hur verkligheten faktiskt ser ut. Sunnanå och Mallbacken är sämst.

Klassikerklubben från Skellefteå sladdar rejält i tabellen och har med fem matcher kvar att spela bara inkasserat tre futtiga poäng. God natt.

När det gäller Mallbacken så finns fortfarande chansen att greja nytt kontrakt, men jag har väldigt svårt att tro att man faktiskt ska ta sig förbi ett föga imponerade Jitex (tre poäng före) och gå vinnande ur streckstriden.

Att det är säsongens två nykomlingar som återfinns i botten av tabellen när slutspurten närmar sig överraskar inte särskilt. Hälften av nykomlingslagen brukar ju ramla ur redan efter en säsong.

I år räckte det med ett par omgångar på våren för att se att Sunnanå inte var bra nog för att överleva säsongen. Mallbacken började minst lika risigt, men hostade igång i och med 3–0-segern över Piteå i fjärde omgången och har sen dess krigat till sig ytterligare elva poäng.

Laget från värmlandsskogarna har nu trots allt chans att överleva – även om den chansen kan försvinna redan i nästa omgång när laget får på nöten av tabelltvåan Tyresö.

Som för att tydliggöra att bottenkollegorna faktiskt inte håller måttet är det just de två som nu har spelat färdigt i Svenska cupen av de damallsvenska lagen.

I går kväll vann Kristianstad plättlätt över Eskilsminne och sällade sig till övriga nio lag från Damallsvenskan som fortfarande har en titelchans.

Jag har sagt det förut och det tål verkligen att sägas igen: Damallsvenskan bör bantas ner från tolv till tio lag. Det skulle ge en än mer spetsad liga utan slagpåsar som Sunnanå – samtidigt som Elitettan skulle höjas ytterligare ett snäpp i kvalitet.

Den enkla sanningen är ju trots allt att det inte finns tillräckligt många bra lag för en någorlunda jämbördig tolvlagsserie i toppen av seriepyramiden.

Sverige presterade sin sämsta fotboll på väldigt länge – och fick bästa tänkbara start på resan till VM i Kanada 2015.

Det var inte bra. Det var tvärtom riktigt dåligt. Det svenska spelet i VM-kvalpremiären saknade alla de ingredienser som förbundskapten Pia Sundhage hade efterlyst inför matchen.

Det ”nya” svenska landslaget var inte tillnärmelsevis nytt, spelade med lågt passningstempo, risig ackuratess och närmast helt utan initiativ före paus.

Det tackade ett lika samlat som välorganiserat polskt landslag för.

Att Sverige parkerade på offensiv planhalva och hade ett massivt spelövertag kvittade ju när lagen skapade lika många farliga chanser – det vill säga noll.

Jag gissar att Pia Sundhage hade en del att säga sina spelare under halvtidsvilan. Vad hon än sa eller gjorde så gav det viss effekt.

En undermålig första halva följdes av en klart bättre andra där bolltempot höjdes, löpningarna blev fler – särskilt de i maxfart – och initiativen riktigt många.

Det var just efter en djupledslöpning som Caroline Seger nickade Sverige till ledning och en snabb bolleverans signerad Therese Sjögran som gav Lotta Schelin chansen att rulla in 2–0.

Tillräckligt mycket för att vinna matchen och starta resan mot VM i Kanada på bästa tänkbara sätt, med andra ord. För det enda som egentligen räknades i mötet med Polen var de tre poängen. Allt annat var sekundärt, i kväll.

Ser man framåt så finns det emellertid en del för Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson att fundera över.

Sverige behöver ett bättre grundspel, kunna driva upp bolltempot utan att kvaliteten försämras och lära sig att dyrka upp välorganiserade lag som spelare med lågt utgångsläge, bland annat.

Tills dess räcker tre poäng mot Polen ganska bra, för mer än tre poäng kan man ju trots allt inte begära.

………………………………………

Det jag tar med mig från VM-kvalmatchen mot Polen, förutom de tre poängen, var Jessica Samuelssons insats.

Högerbacken spelade vårdat och klokt, tog många initiativ och löpte mängder av meter. Kvällens match var utan tvekan hennes allra bästa i den blågula landslagsdressen.

Jag tar också med mig Pia Sundhages byte tio minuter före full tid när Antonia Göransson ersatte Sara Thunebro på vänsterbacken och fick påbörja den omskolning som Sundhage hintat om.

En färdigskolad Göransson kan bli precis den moderna ytterback som det råder enorm brist på i svensk fotboll.

Förbundskapten Pia Sundhage bygger om sitt landslag efter EM. Antonia Göransson skolas om till vänsterback och Caroline Seger får en mer defensiv roll på det svenska mittfältet.

Bakom förändringarna ligger feedback från personer i kretsen runt landslagsledningen och en utvärdering som gjorts efter sommarens EM.

Att Caroline Seger flyttas bakåt i planen grundar sig bland annat på det faktum att hon, trots en klart godkänd turnering – spelmässigt, alltför sällan utgjorde något egentligt offensivt hot och alldeles för sällan var inblandad i farliga målchanser.

Tyresöstjärnans statistik från EM gav ganska övertygande bevis på detta:

Mål: 0
Assist: 0
Avslut mot mål: 0
Avslut utanför: 3

På fem matcher noterades landslagskaptenen alltså bara för tre avslut utanför målramen. Ett facit som naturligtvis inte är bra nog för en offensiv spelmotor – särskilt inte på internationell nivå.

Genom att skräddarsy en ny roll, lite bakom övriga mittfältare, hoppas Pia Sundhage få ut mer av sin spelmotor. Förhoppningen är att en lägre utgångsposition ska kunna ge Seger mer tid och utrymme att visa prov på sitt fina spelsinne och faktiskt vara den som styr det svenska spelet – utan att därigenom bromsa upp spelet.

Slår rokaden väl ut kan Seger mycket väl bli den nyckelspelare som hon har talang och potential att vara.

Få alternativ
Att Sundage väljer att testa Antonia Göransson som ytterback är ganska lätt att förstå. Sara Thunebro är i slutskedet av sin karriär och bakom henne är utbudet av gångbara vänsterbackar minst sagt… skralt.

Göransson är van kantspelet och har med sin löpstyrka och sitt ganska hyfsade passningsspel potential att bli en bra back.

Faller omskolningen väl ut får Sundhage en ytterback som har kraft och förmåga att fylla på framåt i anfall efter anfall, men tills dess får hon finna sig i en klart ovan försvararsspelare som kommer att behöva tid på sig för att hitta rätt i positionsspelet och för att acklimatisera sig i en helt ny roll.

”Safety first”
Tyvärr väljer dock Sundhage trygghet före förändring i kvalmötet med Polen.

Precis som tidigare spelar Sverige 4-4-2 med Thunebro till vänster i försvaret och med Seger intill Marie Hammarström på mitten.

Med tanke på att vägen till VM ser enkel ut hade jag gärna sett att ombyggnationen av det svenska landslaget påvörjats redan nu istället för att gå vidare i gamla fotspår.

Lina Hurtig sköt Umeå till en lika överraskande som viktig poäng mot tabelltvåan Tyresö – och LdB FC Malmö väldigt nära ett SM-guld.

Det som inte skulle kunna ske, skedde. Umeå, som inte gjort mål i sina två senaste matcher, hittade helt plötsligt rätt igen och gick fram i ledning två gånger om mot guldkandidaten Tyresö.

Som lök på laxen var det talangen Lina Hurtig som nätade båda gångerna. Hon som inte hittat rätt sedan hon sänkte nästjumbon Mallbacken med två mål – 26 maj!

Tyresö kom visserligen tillbaka och knep en poäng i matchen (som slutade 2–2), men förlorade mark och sannolikt också guldet till Malmö.

Och faktum är att Tyresö har sig själva att skylla, åtminstone delvis.

Att Marta ådrog sig ett diskbråck och därför missat delar av höstsäsongen kunde man naturligtvis inte påverka, men spelarruljansen som varit har påverkat laget negativt

Den som har sett Tyresö spela vet vad jag pratar om. 08-laget har de facto inte alls fått spelet att fungera lika bra efter EM-uppehållet som före detsamma – vilket också resultaten under höstsäsongen kan intyga.

Som det ser ut nu har värvningarna i jakten på en Champions League-succé inneburit att Tyresö tappat greppet om det SM-guld man verkligen ville försvara.

Nu kvartstår frågan om sommarens supersatsning kan bära frukt internationellt. Om den inte gör det får Tyresös 2013 bokföras som ett monumentalt misslyckande.

…………………………………….

Linköpings 3–0-seger mot Kopparbergs/Göteborg hamnade lite i skymundan när Tyresö tappade poäng och guld i Umeå. Vinsten innebar att Östgötalaget ryckte ifrån Göteborg i kampen om tredjeplatsen och nu ligger fyra poäng före i tabellen.

Än mer noterbart var att finska landslagsanfallaren Linda Sällström gjorde comeback efter sin andra raka korsbandsskada.

En rakt igenom positiv afton för Linköping således.

I morgon samlar Pia Sundhage sitt landslag inför VM-kvalmötet med Polen på lördag, men Kosovare Asllani saknas. PSG-stjärnan är fotledsskadad.

Asllani fanns inte med när PSG besegrade Soyaux i den franska ligan den gångna helgen och kommer inte att finnas med när Sverige möter Polen i Malmö på lördag heller. Anledningen stavas: fotledsskada.

Under förmiddagen gjorde ”Kosse” sitt frånfälle i landslagstruppen offentligt på Twitter.

Asllanis skada skapar ett tomrum i den svenska truppen, men inte större än att Pia Sundhages adepter ska vinna matchen mot Polen. Den mest aktuella frågan är väl om Sundhage väljer att kalla in någon i Asllanis ställe eller inte.

Nästjumbon Mallbacken var på väg mot tre livsviktiga poäng mot Kif Örebro när Sarah Michael slog till – igen. När matchuret tickat upp till 94 minuter sköt nigerianskan sitt elfte mål för säsongen och Mallbacken lite närmare Elitettan.

Blytungt, sa Bill.

I Norrbotten fick Kristianstad samma typ av behandling. Skånelaget såg ut att få med sig en poäng i bagaget när Josefin Johansson gjorde 3–2 till Piteå – i den 92:a minuten.

Surt, sa Bull.

I övrigt tog Vittsjö en lika enkel som programenlig seger mot superjumbon Sunnanå (segersiffrorna skrevs till 5–0) medan Malmö ryckte i tabelltoppen i och med sin 2–0-vinst mot Jitex.

Mest noterbart i de matcherna var väl att Vittsjö tog ett trepoängskliv ifrån Jitex i bottenstriden medan Malmös fotskadade (stukning) landslagsback Lina Nilsson satt på bänken i Mölndal.

Det senare fick debatten om att skadade spelare sitter på bänken för att lagen ska uppfylla kravet på att minst halva matchtruppen ska bestå av hemmafostrade spelare (se förklaring här i ett tidigare blogginlägg) att komma igång på twitter igen.

Tyresö gjorde samma sak i förra omgången när Caroline Seger, trots skada, fanns med i matchtruppen.

Man kan säga vad man vill om bestämmelserna gällande hemmafostrade spelare, men i min värld så känns det väldigt märkligt att ta med skadade spelare i matchtrupper.

…………………………………

Malmös tränare Jonas Eidewall tog kontakt med mig efter matchen och klargjorde att Lina Nilsson satt på läktaren i mötet med Jitex, vilket naturligtvis kändes som ett bra mycket bättre val än att låta en skadad spelare uppta en plats på avbytarbänken.

Men faktum kvarstår att Damallsvenskans två bästa klubbar tvingas jonglera med spelare i sina matchtrupper för att uppfylla kraven gällande hemmafostrade spelare.

Landslagsanfallaren Sofia Jakobssons flytt till tyska nykomlingen Cloppenburg överraskade – ända till hon berättade om sin vardag i Chelsea.

Med facit i hand, och efter att själv ha pratat med den flyfotade forwarden (läs artikeln här), känns klubbytet klockrent. Det håller inte att träna tre gemensamma pass med laget per vecka om man vill fortsätta att utvecklas som fotbollsspelare, åtminstone inte på internationell nivå.

För landslagets, och självklart också för Jakobssons, del hoppas jag att att tiden i Cloppenburg blir bra mycket bättre än vad sejourerna i ryska Rossijanka och engelska storklubben Chelsea blev.

Sofia Jakobsson är trots allt bara 23 år och har sina allra bästa fotbollsår några år fram i tiden. Har hon nu bara hittat rätt, hamnat i en riktigt bra träningsmiljö och får rikligt med speltid i sin nya klubb så finns alla förutsättningar för att hon ska bli den internationellt gångbara anfallare hon spåddes att bli redan när hon lämnade Umeå IK 2011.

…………………….

I helgen smäller det i Damallsvenskan igen. Spännande nog spelar samtliga sex lag på den nedre halvan i tabellen på söndag.

Tian Jitex har chansen att rycka ifrån elvan Mallbacken i striden kring nedflyttningsstrecket, men måste då sno åt sig poäng mot serieledande Malmö – samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Kif Örebro i en match som har klar derbykaraktär.

Å andra sidan kan Mallbacken ta in tre av de fyra poäng som man sladdar bakom Mölndalslaget om man vinner sin fajt mot Örebro samtidigt som Jitex går på pumpen mot Malmö.

Det finns en del att se fram emot med andra ord.

……………………………..

Själv tänker jag se en match i Elitettan i helgen. Vilken lär du bli varse här i bloggen redan i morgon.

Tyresö besegrade Vittsjö med 2–1 och tog i går sin tolfte seger för säsongen. Tacka Christen Press för det. Amerikanskan gjorde segermålet när 08-laget vände underläge till uddamålsseger.

Press mål innebar att hon ryckte i skytteligan som hon toppar på 20 mål, sju bättre än Linköpings Pernille Harder. För Tyresö innebar trepoängaren att man hakade på Malmö i toppstriden där det nu skiljer två poäng.

Mer noterbart var att de regerande mästarna inledde matchen med endast två svenska spelare i startelvan. Förutom Linda Sembrant och Lisa Dahlkvist bestod Tony Gustavssons startelva av idel utländska namn. Nytt svenskt rekord?

Jag kan inte erinra mig att jag sett en startelva i Damallsvenskan med endast två svenska spelare, men kanske har jag fel.

Lika noterbart var att landslagskaptenen Caroline Seger trots sin fotskada satt på bänken.

En kvalificerad gissning är att Seger fanns med på bänken för att Tyresö skulle uppfylla kraven på att halva matchtruppen ska bestå av så kallade hemfostrade spelare. För om stjärnmittfältaren hade varit hel och fit for fight så hade hon knappast suttit kvar på avbytarbänken matchen igenom.stjärnmittfältare 

Hon inledde matchen med att dra på sig sin andra varning för säsongen, fortsatte med att avlossa tre fruktlösa skott och avslutade med att göra sitt och Malmös kanske viktigaste mål för säsongen.

Sara Björk Gunnarsdottir var skillnaden mellan serieledande LdB FC Malmö och tabellsjuan Piteå. Hennes mål tio minuter före full tid var distinktionen mellan att fortsätta guldracet i pole position och att sannolik tvingas se argaste konkurrenten Tyresö gå förbi.

Det var länge sedan ett mål hade så stor betydelse som Sara Björk Gunnarsdottirs fullträff hade för Malmö i kväll.

Jag såg bara matchen bitvis och kan inte ge någon fullödig analys av händelserna som utspelade sig inför 732 åskådare på Malmö IP – men av det jag såg så hade Malmö stundtals problem med att få sitt offensiva spel att fungera fullt ut i sista tredjedel.

Gång efter annan fastnade anfallen på ett samlat och ganska väl organiserat Piteåförsvar, eller så tvingades Skånelaget till avslut från distans.

Det såg faktiskt ut som att Malmö skulle tappa väldigt viktiga poäng mot ett hårt arbetande Piteåkollektiv – trots att man vann skottstatistiken med förkrossande och för matchbilden väldigt talande 14–0.

Men det var fram till att isländskan Gunnarsdottir testade skottlyckan för fjärde gången i matchen. Då förändrades läget radikalt, både för Malmö och för den fortsatta guldstriden.

I och med kvällens vinst drog Malmö ifrån i toppstriden och skaffade sig fem poängs försprång till tvåan Tyresö, som dock har en match mindre spelad.

Försprånget krymper sannolikt tillbaka till två poäng redan på tisdag kväll när Tyresö tar emot Vittsjö hemma på Tyresövallen, men fram tills dess toppar Skånelaget Damallsvenskan med bred marginal – trots att formen såg ut att vara på nedgång.

……………………………

Noterbart var att Therese Sjögran fick inleda matchen mot Piteå på bänken. Landslagsveteranen byttes in efter en timmes spel och fanns på planen när avgörandet kom.

Med när avgörandet kom var också Elin Rubensson som ersatte Lina Nilsson efter 70 minuters spel och som tio minuter senare assisterade Sara Björk Gunnarsdottir till segermålet.

Där kan vi snacka om ett betydelsefullt inhopp.