Det har blåst upp till nya stormar i och omkring Tyresö.
Sju spelare lämnar krisklubben inom loppet av en och en halv månad – dessutom tvingas årets stora stjärnvärvning, Fabiana da Silva Simoes, tillbaka till Brasilien.

Efter de senaste veckornas händelser börjar bilden av Tyresö att klarna allt mer.
Sannsagan om den lilla klubben som klättrade från division tre till toppen av Damallsvenskan och sedan spände bågen ännu högre var kanske för bra för att vara sann trots allt.

Med fyra dagar kvar till Damallsvenskans premiäromgång är fjolårets tabelltvåa en klubb i kaos – och vad det tycks också i fritt fall.
Fyra spelare, Christen Press, Meghan Klingenberg, Whitney Engen och Veronica Boquete, tackar för sig så snart Champions League-äventyret är till ända.
Någon vecka senare lämnar också Marta, Caroline Seger och Carola Söberg.

Som om det inte vore nog med det tvingas nu årets stora prestigevärvning, Fabiana da Silva Simoes, bort eftersom Migrationsverket avslagit hennes ansökan om arbetstillstånd.

Och jag tror inte att det stoppar där.
Jag har nämligen väldigt svårt att se hur klubben ska klara ut den minst sagt prekära ekonomiska situation man satt sig i – och det skulle inte överraska mig om Nacka tingsrätt beslutar att rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB ska avbrytas i början av juni.

Ett sådan beslut skulle sannolikt innebära slutet för Tyresö som elitklubb och därmed sätta punkt för en sanslös framgångssaga.

Alla duckar
I förrgår, mitt i Damallsvenskans upptaktsträff på Berns skickade Tyresö ut uppgifterna om att man inte kommer att förlänga kontrakten med Marta, Seger och Söberg, eller rättare sagt så nämndes aldrig den sistnämnda.

– Vi måste ta ett ansvar för ekonomin och då har vi inte utrymme för spelarlöner på den nivån de har legat på, uttalade sig Tyresös ordförande Hans Lindberg i pressmeddelandet.

Gott så. Men vem tar på sig ansvaret för det ekonomiska misslyckandet?

Lindberg gör det definitivt inte – och inte Hasse Löfgren (klubbens starke man bakom kulisserna) heller.

I de uttalanden som Lindberg har gjort sedan uppgifterna om de ekonomiska problemen blev kända har han hänvisat till orsaker som uteblivna sponsorintäkter, att sponsorer som inte hållit vad de lovat och de höga kostnaderna för ett läktarbygge.

Inte en enda gång har han, eller någon annan representant för klubben, valt att ställa sig med mössan i handen och faktiskt säga som det är – att man levt över sina tillgångar.

Detta är något som jag vet sticker i ögonen på klubbrepresentanter runt om i Fotbollssverige och det har jag verkligen förståelse för.

Medan ett antal andra klubbar sliter dag ut och dag in för att få sina verksamheter att gå runt har Stockholmsklubben fortsatt att leva stort och sikta högt trots att skulderna ökat.
Den ekvationen är så klart helt ohållbar och förhållningssättet inget annat än oförsvarbart.

Dags att ta ansvar
I förrgår blev det väldigt tydligt att Tyresöspelarna ledsnat på klubbens agerande.
Caroline Segers uttalanden andades en hel massa frustration:

– Med tanke på hur situationen ser ut har jag ingen anledning att stanna i något sånt här, sa hon bland annat till SVT.

Och Seger är inte den enda som vädrat sin besvikelse över klubben.
Målvakten Carola Söbergs kommentar på Twitter var väldigt talande.

Allra värst är nog ändå situationen för brasilianskan Fabiana som inte beviljas arbetstillstånd eftersom Tyresö Fotboll AB är under rekonstruktion och nu kan tvingas lämna Sverige.

Personligen tycker jag att det känns oerhört tråkigt att en maktfaktor i Damallsvenskan och i Europa är på väg att rasa samman, men jag har samtidigt väldigt svårt att tycka synd om klubben.

Det är ju faktiskt de ledande personerna i, den vad det verkar bristfälliga, organisationen som sett till att Tyresö befinner sig där man gör – i rekonstruktion och på väg mot … ja, kanske konkurs.

Men det som verkligen stör mig är att ingen tar på sig ansvaret.

Varken Hans Lindberg, Hasse Löfgren (ja, han är fortfarande verksam i föreningen) eller någon annan vill stå till svars för den kris som en i allra högsta grad osund äregirighet resulterat i.

Så här långt har man i stor utsträckning valt att bemöta relevanta och klart befogade frågor med irritation eller korthuggna svar istället för att göra det man borde göra – erkänna att man gjort fel och i ambitionen att vinna Champions League faktiskt förköpt sig och iklätt sig en kostym som varit alldeles för stor.

Det förhållningssättet och agerandet kan nu bli klubbens fall.
Oavsett om det här är början på slutet eller inte vill jag se att herrar Lindberg och Löfgren slutar ducka för frågor och faktiskt fejsar det man varit med att att bygga upp och sedan köra i botten.

Tio dagar före första Champions League-kvartsfinalen har Tyresö drabbats av en rejäl skadesmäll.
Målvakten Tinja-Riika Korpela är skadad och riskerar att missa matchen mot Neulengbach.

Det stormar i Tyresö just nu. Klubben har stora ekonomiska problem att ta itu med samtidigt som man håller på att förbereda sig inför kvartsfinalmatcherna mot österrikiska Neulengbach i Champions League.

Och som att klubben inte har nog mycket att reda ut vid sidan av planen har laget nu också drabbats av ett tufft avbräck inför de kommande cupmatcherna.
Den finska landslagsmålvakten, Tinja-Rikka Korpela, är skadad och riskerar att missa båda kvartsfinalmatcherna.

Enligt uppgifter har finskan ådragit sig en höftskada som kan hålla henne borta från spel i upp till en månad. Viktigt att nämna är att uppgifterna inte har bekräftats från Tyresö, vilka jag har sökt för en kommentar.

Däremot fick jag tag i Finlands förbundskapten Andrée Jeglertz, som var väg hem från Cypern där det finska landslaget spelat Cyprus Cup.
Jeglertz valde dock att vara ganska försiktig i sin kommentar:

– Det är inget jag vill kommentera. Det får klubben uttala sig om, sa förbundskaptenen.

Två av Jeglertz landslagsspelare var emellertid mer frispråkiga och bekräftade tidigare i dag att Tyresömålvakten dras med skadeproblem.

Nu står Tyresö förvisso inte och faller med Korpela. Man har ju faktiskt Carola Söberg att luta sig mot.

…

Tyresös ekonomiska situation har skapat en osäkerhet i klubben. Uppgifter om spelare som kontaktat andra klubbar avlöser varandra.

Bara i dag har jag pratat med ett par damallsvenska klubbar som uppger att de kontaktats av spelare som önskat prata eventuella lösningar för framtiden – om Stockholmsklubben inte skulle lyckas reda ut den minst sagt prekära situation man nu befinner sig i.

…

I Algarve pratade Pia Sundhage om hur viktigt det se vad man kan bli och kan göra.
I dag visade det svenska landslaget att man har en bra bit kvar att vandra innan man också gör det man vill kunna göra.

Sverige hade chansen att för första gången sedan 2009 ta sig till final i Algarve Cup. Ett kryss eller en seger mot Japan skulle göra förhoppning till verklighet.

Men så blev det inte. Trots ledning med 1–0.
Japan vann matchen (2–1) och Sverige får rikta in sig på tredjeprismatch istället.

Ingen vidare match
Och i ärlighetens namn så var det ingen vidare match i Faro i eftermiddag.
Tempot var långa stunder ganska lågt, passningsprocenten sannolikt ännu lägre och kvaliteten någonstans mellan mini- och lättmjölk.

Det tog liksom aldrig fart. Japan spelade sitt fina och rörliga, men inte alltid så effektiva kortpassningsspel medan Sverige blandade och gav såväl  i passningsspelet som i spelet i stort.

Men det fanns ljusglimtar, individuella insatser som gladde. En var Carola Söbergs målvaktsspel (bortsett från några skönhetsfläckar), Nilla Fischers alltid lika säkra agerande en annan och Hanna Folkessons kloka positions- och passningsspel en tredje .
Och så fanns det okej effektivitet, före paus.

Med mindre än fem minuter kvar av en ganska tråkig första akt slog Therese Sjögran en frispark som touchade den japanska muren, ändrade riktning och tog en perfekt båge för Linda Sembrants panna.

1–0 till Sverige och finalbiljetten mot Tyskland som i en liten ask.

Japanska jubel
Så blev det ju som bekant inte.
En svag inledning och en lite trist avslutning av andra halvlek tog Japan till finalmötet med de regerande Europamästarna istället.

1–1 kom efter en lika huvudlös som usel bakåtpassning av Jessica Samuelsson. Bollen gick fram till japanskan Ogimi som rullade in kvitteringen bakom Carola Söberg, som kom på mellanhand.

Och det var Japan som var det bättre laget efter paus.
I 30 minuters tid höll asiaterna i taktpinnen och förde spelet, utan att för den skull omsätta detta i riktigt farliga chanser.

Sen stack Sverige upp och skapade ett par fina möjligheter att avgöra.
En frispark från Sjögran hamnade via japansk kalufs i stolpen och någon minut senare serverade Lotta Schelin inhopparen Antonia Göransson ett gyllene läge att avgöra, men avslutet var för snällt och gick rakt på målvakten.

Trots det såg Sverige ändå ut att kryssa sig fram till final.
Fram till att de olyckliga omständigheterna gjorde entré i Faro.
Linda Sembrant fick bollen på handen i eget straffområde och Japan kunde avgöra från elva meter – en minut från slutet.

Tog inte chansen
Att ha chansen och att ta chansen är två väsentligt skilda saker. Sverige hade det ena och misslyckades med det andra.

Framför allt på grund av att man under långa stunder saknade skärpa och rörlighet, men också på grund av att passningsspelet under delar av matchen höll alldeles för svag kvalitet.
Men man förlorade också för att man faktiskt mötte ett bra landslag (Japan är rankat trea i världen).

Inför matchen ifrågasatte jag uttagningen av Carola Söberg (och det gör jag väl till viss del fortfarande). Men Söberg gjorde en bra match och svarade för flera fina aktioner. Hon var dessutom ganska nära att rädda straffen som avgjorde matchen.

Ytterbackarna, Samuelsson och Elin Rubensson, svarade för tämligen svaga insatser. Båda två hade problem i matchen och den förstanämnda var i allra högsta grad inblandad i det japanska 1–1-målet.

Desto bättre var då Sara Thunebro i sitt inhopp (kom in direkt i andra halvlek). Veteranen  var aktiv, klev in i närkamper och visade med tydlighet att hon verkligen inte vill släppa ifrån sig vänsterbacksplatsen utan fajt.

I övrigt var det, som jag skrev inledningsvis, framför allt Fischer och Folkesson som var de verkliga glädjeämnena.

Lotta Schelin spelade sin andra match från start efter skade- och sjukdomsuppehållet och var sin vana trogen löpvillig och aktiv.
Lyon-anfallaren fick dock inte sitt spel att stämma lika bra i dag som hon fick mot USA. Och det blev några offsidelöpningar för mycket dessutom.

Svart på vitt
Totalt sett svarade Sverige för sin spelmässigt sämsta match i turneringen. Det som fungerat tidigare stämde inte alls lika bra i dag och det som varit okej förut var inte godkänt i eftermiddag.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Landslagsledningen fick ganska klara besked om vad som behöver bli bättre om det det ska kunna bli ett lyckat VM nästa sommar.

Passningsspelet var en sådan detalj, rörligheten en annan.
Och det är väl klart bättre att få de beskeden nu än ett år fram i tiden.
Nu finns fortfarande en hel del tid att spela på. Det gör det inte i mars 2015.

Kopparbergs/Göteborg hade hoppats knyta till sig holländskan Sherida Spitse inför säsongen.
Men landslagsmittfältaren hamnade i norska Lilleström och jakten på en mittfältare har gått vidare.
Nu riktar man enligt uppgifter in sig på Wales landslagsmittfältare Jessica Fishlock.

Enligt obekräftade, men vanligtvis väldigt bra, källor ska Kopparbergs/Göteborg vara intresserade av att knyta till sig 27-åriga Jessica Fischlock.
Walesiskan tillhör visserligen Seattle Reign, men har tidigare varit utlånad från klubben till såväl Glasgow City som Melbourne Victory.

Hur mycket som ligger i de uppgifter som sipprat ut återstår att se, men Fishlock är en duktig mittfältare som sannolikt skulle stärka upp Göteborgslaget ytterligare om affären går i lås.

…

I helgen nåddes jag av uppgifter om att Vittsjös huvudsponsor, Wiwood, skulle ha avslutat sitt åtagande hos klubben.
Om informationen visar sig stämma är det ett hårt ekonomiskt slag för Skåneklubben.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det än så, innan jag tagit ett snack med klubbens ordförande Olof Sixten. To be continued, helt enkelt.

…

I eftermiddag spelar Sverige sin tredje och avslutande gruppspelsmatch i Algarve Cup. Världstrean Japan står för motståndet i en match där Pia Sundhage kastar om lite i den blågula elvan.

Tyresös Carola Söberg tar plats mellan stolparna och Linda Sembrant tar plats bredvid Nilla Fischer i det svenska mittförsvaret.
På mittfältet får Umeås Hanna Folkesson chansen från start, precis som Rosengårds Lina Nilsson.
Folkesson ersätter Lisa Dahlkvist medan Nilsson tar Sofia Jakobssons dito. Den sistnämnda spelar på topp tillsammans med Lotta Schelin.
Linköpings Charlotte Rohlin och PSG-spelaren Kosovare Asllani saknas på grund av skador.

Att Hedvig Lindahl skulle få vila en av matcherna var ganska väntat. Assisterande förbundskapten Lilie Persson berättade redan inför turneringen att man hade för avsikt att låta två målvakter spela i Algarve Cup.

Men att det skulle bli Söberg som fick chansen trodde jag nog inte.
Tyresökeepern, som 31 år gammal har en landskamp på meritlistan, är duktig, men håller enligt min mening inte för landslagsspel.

Och med tanke på att Söberg sannolikt spelar sin sista säsong i Damallsvenskan – och om det vill sig illa som backup till finska landslagskeepern Tinja-Riikka Korpela – känns valet av målvakt i mötet med Japan märkligt.

Klockan 15.30 sparkar matchen igång. Då får vi se om Tyresömålvakten kan motbevisa det jag just skrivit.

Gårdagen präglades av tveksamhet. Två omdiskuterade straffar, som kom att få påverka streckstriden, utdömdes – och en nybliven landslagsspelare gav ett valhänt intryck.

Tre bottenlag spelade i går. Två, Jitex och Mallbacken, får fortsätta kriga för nytt kontrakt efter att ha spelat 1–1. Men Mallbacken kunde ha knipit tre poäng om inte Jitex kvitterat på en omdiskuterad och tveksam (enligt flera av varandra oberoende rapporter) straff.

Fridolina Rolfö nitade dit bollen från elva meter och räddade en viktig poäng för Mölndalslaget. Därmed parkerar Mallbacken fortfarande på fel sida nedflyttningsstrecket, tre poäng bakom Jitex.

Men gårdagens stora vinnare var ändå Piteå som på en sent tilldömd och minst lika tveksam straff vann ”derbyt” i norr mot Umeå med 1–0.

På övertid pekade domaren Linn Andersson på straffpunkten efter en kort diskussion med en av de assisterande domarna. Kort senare placerade Josefin Johansson in segerbollen i nät bakom nyblivna landslagsmålvakten Malin Reuterwall.

Reuterwall såg med handen på hjärtar inte landslagsmässig ut på Johansson relativt välriktade straff – snarare tvehågsen.

Man ska ha klart för sig att Umeåmålvakten har gjort en bra säsong och tagit viktiga kliv i sin utveckling under året, men hon håller för den skull inte internationell nivå.

Att hon kommit med i Pia Sundhages VM-kvaltrupp mot Polen visar bara vilket glapp som finns bakom de tidiga 80-talisterna Sofia Lundgren, Kristin Hammarström, Hedvig Lindahl och Carola Söberg.

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Fyra är kallade. Bara en kan vara nummer ett. Målvaktskampen har intensifierats, men när Sverige möter Norge på lördag kommer Pia Sundhage avslöja vem hon väljer att spela i sommarens EM.

Valet blir Kristin Hammarström.

Hammarström har gjort riktigt bra ifrån sig i klubblaget Kopparbergs/Göteborg, varit stabil i det blågula målet och viktigast av allt –  hon har varit skadefri.

Att satsa på Hammarström är, sett över året, rätt och riktigt. Dessutom skulle en ändring 40 dagar före EM-premiären bara skapa osäkerhet i de bakre leden.

Sofia Lundgren är nummer två i landslagsledningens inofficiella ranking. Linköpingskeepern har kommit tillbaka starkt efter sitt diskbråck och visade i matchen mot Malmö senast att hon är i riktigt bra slag.

Hon är dessutom ett mycket bra alternativ till Hammarström eftersom de är väldigt lika i sitt spel och hade, om hon fått vara skadefri, varit högaktuell för EM-spel.

Ska Pia Sundhage satsa på någon annan än Hammarström så ska hon välja Lundgren. Dels för att Linköpingsmålvakten är i bra form och dels för att hon är samspelt med mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Bakom ettan Hammarström och tvåan Lundgren gör Carola Söberg (Tyresö) och Hedvig Lindahl (Kristianstad) upp om platsen som tredjealternativ.

I dagsläget har Söberg ett försprång på Lindahl. Tyresömålvakten har varit med på samtliga landslagsläger under året och därigenom svetsats samman med Hammarström och Lundgren på ett sätt som knappast kan underskattas.

Kvalitetsmässigt har Hedvig Lindahl en högre högstanivå än Söberg och hon har gjort en makalös comeback efter sin korsbandsskada, vilket imponerat på förbundskaptenerna.

Kristianstads sista utpost har utan tvekan förtjänat en chans att visa upp sig inför Sundhage & Co, men frågan är om hennes starka återkomst och fina form räcker för en EM-biljett.

Om Lindahl kommer med så blir det sannolikt på Carola Söbergs bekostnad.

Toppmatchen mellan Kopparbergs/Göteborg och Tyresö bjöd på läckra mål, men det är faktiskt de tama och ibland direkt dåliga försvarsinsatserna jag tar med mig från mötet.

Kopparbergs/Göteborg gick upp i tvåmålsledning mot guldfavoriten Tyresö, men bjöd sen in Stockholmslaget i matchen.

Catrine Johansson var mest generös av alla. Först assisterade hon Kirsten van de Ven och sen gick hon bort sig på juniorvis vilket gav Christen Press utrymme att kvittera.

Nu var inte mästarlagets defensiva insatser direkt glimrande.

Johanna Frisk och målvakten Carola Söberg var inte hundraprocentiga vid hemmalagets 1–0-mål och Anita Asante kunde tack vare ett passivt agerande Tyresö knoppa in tvåan.

Försvarsinsatserna lämnade mycket övrigt att önska.

Låt vara att målen präglades av både hög kvalitet och stort kunnande, men de visade också på uppenbara defensiva brister hos två av landets bästa lag. I Tyresö handlade det förvisso främst om passivitet, men i bryggerilaget saknas dessvärre kunnande.

Att det råder brist på svenska backar som håller för internationellt spel är en sak, men jag tycker att man kan kräva att försvarsspelare i Damallsvenskan ska vara riktigt skolade.

Så ser inte verkligheten ut och det är något som klubbarn och tränare får ta ansvar för. Med bättre skolade backar ökar också antalet försvarare som håller för landslagsspel.

……………………………………..

För Kopparbergs/Göteborg var poängen mot Tyresö ett måste för att inte helt försvinna från toppstriden. För Tyresö var 2–2 en missräkning – som man hade kunnat undvika om man hade skruvat upp tempot från första början.

…………………………………….

Två notoriska målskyttar klev fram i Skånederbyt mellan Vittsjö och Kristianstad. Josefine Öqvist inledde målskyttet och isländskan Margret Lara Vidarsdottir fortsatte detsamma med tre fullträffar.

Kristianstad vann och klättrar i en haltande tabell.

……………………………………

Jitex gjorde processen kort med Sunnanå och visade att nykomlingen inte räcker till i Damallsvenskan. Skellefteålaget har förlorat tre av sina fyra matcher klart och det kanske är dags för förbundet och EFD att se över seriepyramiden ytterligare.

Vad sägs om tio lag i Damallsvenskan istället för tolv?

…………………………………..

Det gjordes 16 mål i Damallsvenskan på lördagen, tio av dessa gjordes av utländska spelare …

Redan för flera veckor sedan bloggade jag om

Förra säsongen blandade man högt och lågt. I dagens träningsmatch mot Tyresö visade Umeå IK att man har tagit stora kliv under vintern och kommer att utmana topplagen i Damallsvenskan igen.

Det skiljde 29 poäng mellan Tyresö och Umeå när Damallsvenskan summerades sent i höstas. Det räckte med att se lagens två möten (som Tyresö vann med 5–1 och 6–0) för att få en förklaring till det enorma poängavståndet.

Men det Umeå som stundtals uppträdde aningen naivt och många gånger alldeles för ungdomligt är ett

minne blott. Det visade laget med eftertryck i dagens träningsmatch mot Tyresö som slutade 1–1 (målen inprickade av Emmelie Konradsson och Lisa Dahlkvist).

Umeå var nämligen väl så bra som Tyresö, kanske till och med bättre – och var klart närmare ett segermål än vad mästarna var.

Jag tog bussen till Tyresö för att se om det unga Umeålaget hade växt till sig och utvecklats under vintern. Svaret blev ett rungande ja. Talangerna har blivit bättre och värvningen av Hanna Folkesson har gjort lagets centrala mittfält till ett av landets allra tuffaste.

Med ett hav av tid kvar innan säsongen 2013 ska summeras sticker jag ut hakan och lanserar Umeå IK som en riktig utmanare. Inte till seriesegern, men väl om en plats just bakom topptrion.

Trögt i Tyresö
Tyresö är en bra bit från guldformen. Mästarlaget fick aldrig någon riktigt fart på sitt spel och skapade ganska få målchanser.

Nu ska det sägas att Stockholmslaget saknade en handfull riktigt högklassiga spelare i mötet med Umeå. Christen Press, Kirsten van de Ven, Carola Söberg och Linda Sembrant följde matchen från läktarplats medan Johanna Frisk och Meghan Klingenberg (anländer inom kort) inte var på plats.

På plats och på planen var däremot norskan Caroline Graham Hansen. Den 18-åriga skyttedrottningen glimtade till några gånger under de 45 minuter hon spelade ute till höger, men var på det hela taget ganska osynlig.

Jag hade nog förväntat mig att jättelöftet, som förra säsongen blev Norges bästa spelare, skulle spela centralt, men så blev inte fallet. Graham Hansen påverkades sannolikt av att spela i en ny miljö med nya spelare, men också av att Tyresö spelade med ett ganska lågt bolltempo och bara sporadiskt visade prov på den offensiva kvalitet som laget besitter.

Efter paus ersattes Graham Hansen av Pauline Hammarlund som faktiskt överglänste norskan.

Frågorna blev besvarade
Som jag bloggade om i går hoppades jag få svar på två frågor:

1) Kommer Umeå spela ett rakare spel och dra än mer nytta av sina speediga spelare än vad man gjorde förra säsongen?
Svar: Ja. Laget varierade sitt spel mer nu än vad jag upplevde att man gjorde förra säsongen och skapade ett antal målmöjligheter just tack vara sina snabba spelare.

2) Hur försvarsstarkt är Tyresö nu när man dras med skadeproblem på backsidan?
Svar: Så där. Karin Lissel (som byttes ut i halvtid) hade väldiga problem med Umeås snabba forwards och Emilia Appelqvist hann inte visa upp så mycket av sitt spel innan hon tvingades lämna planen på grund av skada. Klart är att Tyresö saknar Megan Klingenberg, Johanna Frisk och Linda Sembrant.

***

Pia Sundhage fanns på plats på Tyresövallen för att se en drös landslagsspelare i aktion. Hon fick bland annat se Hanna Folkesson svara för en grymt stark insats på mittfältet och ångrar knappast att hon tog med UIK-mittfältaren till Algarve Cup.