Kunnande och kvalitet vägde tyngre än motivation och en historisk möjlighet. Linköping besegrade Kristianstad med 2–1 och vann Svenska cupen för fjärde gången.

Segermarginalen blev knapp, men Linköpings finalseger var betydligt klarare än vadslutresultatet visade. Ett bättre spelarmaterial, spetsigare spelare och en betydligt större bredd blev utslagsgivande – allt mer ju längre matchen led.

Kristianstad fick visserligen en smakstart med ledningsmål redan efter fyra minuters spel. Marija Banusic utnyttjade ett misstag av comebackande landslagsbacken Charlotte Rohlin och satte dit matchens första mål.

Men Linköping kom tillbaka per omgående. Bara två minuter senare kvitterade Fridolina Rolfö (efter en miss av Hedvig Lindahl i Kristianstadsmålet) och med en dryg halvtimme kvar att spela tryckte danska landslagsmittfältaren Mariann Gajhede Knudsen dit segerbollen efter att Lindahl släppt retur.

Och det kunde blivit fler Linköpingsmål. Pernille Harder hade ett par chanser och Stina Blackstenius en riktigt bra. Men segersiffrorna stannade vid 2–1 och Linköping bärgade sin fjärde cuptitel – väldigt välförtjänt.

***

Linköpings portugisiska nyförvärv Claudia Neto visade att hon kommer att bli ett rejält tillskott på mittfältet. Portugisiskan visade gång efter annan vilken fin blick och bra passningsspel hon har. Samma sak gällde för debuterande danskan Janni Arnth som stundtals briljerade med sin fina passningsspel.

***

Samtliga tre mål kom efter tre, större eller mindre, misstag.

***

Kristianstad kändes hela tiden farligt framåt före paus. Gång efter annan tilläts laget ställa om från missade uppspel och passningar. Efter halvtid blev matchbilden en annan. Linköping spelade mer noggrant, tajtade till mittfältet och kontrollerade matchen närmast totalt.

***

Cupfinalen sändes i SVT, vilket var glädjande såväl för lagen som för svensk damfotboll.

***

Samtidigt som Linköping tog sin fjärde seger i Svenska cupen tog Kopparbergs/Göteborg tre sköna poäng i Damallsvenskan via 1–0 mot Piteå. Segerskytt blev Lisa Ek i sin första tävlingsmatch sedan återkomsten till Göteborg. Skoj för Ek som varit så skadedrabbad de senaste säsongerna.

Damallsvenskan är rekordjämn.
Fem futtiga poäng skiljer mellan serieledande Rosengård och tabellnian Kristianstad.
När ska något eller några lag ta chansen?

Under de senaste tio åren har jag följt och bevakat svensk damfotboll på riktigt nära håll, men jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin upplevt en så jämn vårsäsong som jag gör nu.
Efter sju spelade omgångar (för alla lag utom Umeå och Tyresö som spelat sex matcher vardera) är det sardinburkstrångt i tabellen.

Regerande mästarlaget Rosengård är med sina 15 poäng bara tre pinnar före trion Linköping, Eskilstuna och Örebro.
Umeå och Piteå, med elva poäng vardera, parkerar just bakom tätkvartetten och följs i sin tur av tre lag på tio poäng; Göteborg, Tyresö och Kristianstad.

Frågan är när något lag ska ta chansen att på allvar haka på Rosengård eller kanske till och med gå ifrån?
Både Linköping och Eskilstuna hade möjligheten att gå upp på 14 poäng i går, men tog den inte. Matchen lagen emellan slutade 1–1.

Även Piteå och Umeå kunde göra sig själva till topplag i går, men för Piteå slutade bortamatchen mot AIK med en 2–1-förlust och för Umeå blev resan till Kristianstad poänglös (förlust med 1–0)

Tidigare i veckan räknade jag bort Kopparbergs/Göteborg från tabelltoppen när laget förlorade mot Örebro med 2–0. Det uttalandet kan jag få ta tillbaka eftersom Stefan Rehns gäng trots allt bara är fem poäng från förstaplatsen.

På tal om tabelltoppen så hade ju Rosengård ett riktigt fint läge att rycka ifrån, men Skånelaget föll mot Tyresö (2–1) och därmed är Damallsvenskan fortsatt rekordjämn.

…

Noterbart är att Umeå valde att ställa Tove Enblom i mål istället för ordinarie målvakten Malin Reuterwall i matchen mot Kristianstad.
Enblom fick tuffaste tänkbara starten på sin debut när hon tvingades släppa Linnea Liljegärds avslut förbi sig.

…

Att Charlotte Rohlin blev besviken när hon drog upp sin lårskada i comebacken mot Kristianstad har kanske undgått någon, men gör det sannolikt inte lika mycket längre.

Landslagsbacken bröt nämligen ett ben i lillfingret när hon i frustration gav avbytarbåset en smäll i samband med att hon tvingades kliva av

Rosengård hade chansen att rycka i toppen av tabellen.
Det gjorde man inte.
Efter tre raka segrar åkte mästarlaget på stryk mot Linköping som hakar på topplagen.

Två lag hade full pott inför dagens matcher i Damallsvenskan, regerande mästarlaget Rosengård och nykomlingen Eskilstuna United.
Men istället för att rycka ifrån i tabelltoppen tappade båda lagen poäng.

Eskilstuna tog dock poäng och toppar nu tabellen!

I och med att toppduon tappade poäng hade trean Kopparbergs/Göteborg och fyran Piteå chansen att ta över serieledningen, men även de tappade poäng och spänningen i Damallsvenskan lever vidare i allra högsta grad.

Jag var lite rädd att Rosengård i mötet med ett skadedrabbat Linköping skulle ta sin fjärde raka seger och dryga ut försprånget i tabelltoppen.
Det behövde jag inte vara, visade det sig.

För trots att Linköping saknade enormt viktiga kuggar som Pernille Harder, Charlotte Rohlin och Magdalena Ericsson hittade man en väg att besegra Malmölaget – samtidigt som man hakade på topplagen.

Inte heller vårens stora överraskningslag, nykomlingen Eskilstuna lyckades behålla sin segersvit intakt. Laget tog visserligen ledningen mot Piteå på övertid i första halvlek, men direkt efter pausfikat kom hemmalagets replik, vilken fastställde slutresultatet till 1–1.

Och när Umeå samtidigt tog poäng mot Göteborg tajtade toppstriden till sig ytterligare några procent.
Linköping och Kristianstad, som bortaslog AIK, hakade på samtidigt som Umeå såg till att avståndet uppåt inte drygades ut ytterligare.

I och med dagens resultat lever spänningen i Damallsvenskan vidare, vilket jag gillar.

…

Lite senare spelar Kif Örebro mot Vittsjö.
Hemmaseger innebär att ytterligare ett lag har fem poäng eller mindre upp till förstaplatsen.

Uppdatering:
Sara Michael och Sanna Talonen såg till att det blev ett trevligt första maj-firande för Örebro. Nigerianskan gjorde två mål och finskan ett när Örebro slog tillbaka Vittsjö med 3–1.

…

För AIK och Jitex ser framtiden betydligt tuffare ut.
Lagen har varken gjort mål eller tagit poäng i de tre första omgångarna och lär, vilket jag också tippat, få ett helsike med att fixa nytt kontrakt.

Sällan har väl en match handlat så mycket om vinna eller försvinna som Tyresös returmöte med Birmingham gör.
En vinst innebär Champions League-final, en förlust kan innebära slutet för elitlaget.

I eftermiddag ställs allt på sin spets för Tyresö.
Den andra semifinalen i Champions League mot Birmingham avgör ödet i världens mest prestigefyllda klubblagsturnering – och kanske också för elitlagets framtida existens.

Förlust i eftermiddag innebär att en dröm går i kras och att fyra av stjärnorna (amerikanskorna Christen Press, Whitney Engen och Meghan Klingenberg samt spanjorskan Veronica Boquete) packar sina väskor och drar.
Det innebär också slutet för den satsning som gjorts med pengar man faktiskt inte haft.

En vinst betyder något helt annat.
Då lever hoppet om den största titeln för ett klubblag vidare och möjligheten att rädda några närmast livsviktiga miljoner till det skuldberg som nu är uppe i 9,1 miljoner kronor.
Kanske är det också den enda räddningen för elitverksamhetens fortsatta existens, även om den kommer att devalveras när de största stjärnorna lämnar klubben om några veckor.

Det råder definitivt inget snack om väldigt mycket står på spel när Champions League-semifinalen sparkas igång kvart i tre i eftermiddag.
Mycket mer än ära, berömmelse och prispengar. Det här är matchen som kan avgöra Tyresös elitverksamhets framtid helt och hållet.

…

Det spelas tre matcher i Damallsvenskan i dag också.
Eskilstuna möter Jitex, Kristianstad tar emot Piteå och så möts toppkandidaterna Linköping och Kopparbergs/Göteborg.

Den sistnämnda matchen är den mest intressanta.
Den kommer sannolikt att visa vilket av de två lagens som kommer utgöra det största hotet mot Rosengård i guldstriden den här säsongen.

Göteborg har imponerat offensivt, men har en del frågetecken att räta ut när det gäller försvarsspelet.
Linköping har fått tillbaka Stina Blackstenius och behöver visa att man kan hitta vägar att vinna trots att motorn Pernille Harder och backklippan Charlotte Rohlin blir borta några veckor till.

I övrigt så tror jag att Eskilstuna tar sin tredje raka seger och att Piteå kniper minst en poäng i Skåne.

I morgon spelar ett brandskattat svenskt landslag VM-kval mot Nordirland – med Hanna Folkesson i den centrala nyckelrollen på mittfältet.

Förbundskapten Pia Sundhage mönstrar ett stora delar väntat lag i mötet med Nordirland.
Lina Nilsson och Sara Thunebro tar ytterbacksplatserna och flankerar duon Linda Sembrant och Charlotte Rohlin.

Inga konstigheter där.

Med Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Elin Rubensson borta är kampen om backplatserna helt enkelt ganska svag.
Jag hade gärna sett att Umeås Emma Berglund hade varit med i truppen, men det är hon nu inte och kan därför heller inte utmana de som nu spelar.

Däremot finns en annan Umeåspelare med i truppen såväl som i startelvan.
Hanna Folkesson tar den centrala mittfältsposition som egentligen skräddarsytts för skadade Caroline Seger.

Ett helt riktigt val av Sundhage om du frågar mig.

Folkesson övertygade under Algarve Cup och har de verktyg som krävs för att spela i positionen och dessutom göra det bra. Jag tror till och med att hon har goda möjligheter att göra en riktig kanonmatch.

Framför henne bildar Sofia Jakobsson, Therese Sjögran och Olivia Schough en slags mittfältstrio i den diamantvariant som Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson valt att fortsätta använda sig av.

Att Jakobsson finns med köper jag, precis som att rutinerade Sjögran flyttas in centralt, men att Olivia Schough skulle få en startplats hade jag inte räknat med.
Här går helt enkelt Sundhages och mina tankar och åsikter isär.

Medan Sundhage har höga tankar om Schough är min åsikt bänkspelaren från Bayern München inte håller landslagsklass.
Låt vara att landslagsledningen fått ta emot en handfull återbud inför kvalet och att Lisa Dahlkvist inte är hundraprocentig efter sin knäskada, Schoughs spetsegenskaper är inte tillräckliga för att ta plats i en svensk startelva. Möjligen som inhoppare.

Då hade jag mycket hellre sett att Antonia Göransson (även hon bänkspelare numera) i laget.

Men det är min åsikt, inte Sundhages.

Bättre, enligt min mening, och mer väntat är det då på topp där Lotta Schelin och Kosovare Asllani bildar anfallsduo.

Nu tror jag inte att laguttagningen kommer att spela någon större roll. Sverige ska vara klart bättre än Nordirland och vinna oavsett vilka spelare som Sundhage och Persson ställer på planen.

Om drygt år blir det en annan femma.
I VM håller det knappast att ge startplatser till vilka spelare som helst. Då måste de bästa spela och i min bok är Olivia Schough inte en av dessa.

Då tycker jag att det finns spelare begåvade med betydligt mer talang, spets och kvalitet – exempelvis Lina Hurtig.

…

Jag läste att Pia Sundhage ville att Sverige ska komma runt på kanterna i morgondagens match mot Nordirland.
En lite märklig matchplan kan jag tycka, i synnerhet eftersom det svenska laget drar in sina falska yttermittfältare i planen. Hade inte ett klassiskt 4–4–2-spel varit bättre om ambitionen är att attackera ute från kritan?

Kopparbergs/Göteborg hade hoppats knyta till sig holländskan Sherida Spitse inför säsongen.
Men landslagsmittfältaren hamnade i norska Lilleström och jakten på en mittfältare har gått vidare.
Nu riktar man enligt uppgifter in sig på Wales landslagsmittfältare Jessica Fishlock.

Enligt obekräftade, men vanligtvis väldigt bra, källor ska Kopparbergs/Göteborg vara intresserade av att knyta till sig 27-åriga Jessica Fischlock.
Walesiskan tillhör visserligen Seattle Reign, men har tidigare varit utlånad från klubben till såväl Glasgow City som Melbourne Victory.

Hur mycket som ligger i de uppgifter som sipprat ut återstår att se, men Fishlock är en duktig mittfältare som sannolikt skulle stärka upp Göteborgslaget ytterligare om affären går i lås.

…

I helgen nåddes jag av uppgifter om att Vittsjös huvudsponsor, Wiwood, skulle ha avslutat sitt åtagande hos klubben.
Om informationen visar sig stämma är det ett hårt ekonomiskt slag för Skåneklubben.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det än så, innan jag tagit ett snack med klubbens ordförande Olof Sixten. To be continued, helt enkelt.

…

I eftermiddag spelar Sverige sin tredje och avslutande gruppspelsmatch i Algarve Cup. Världstrean Japan står för motståndet i en match där Pia Sundhage kastar om lite i den blågula elvan.

Tyresös Carola Söberg tar plats mellan stolparna och Linda Sembrant tar plats bredvid Nilla Fischer i det svenska mittförsvaret.
På mittfältet får Umeås Hanna Folkesson chansen från start, precis som Rosengårds Lina Nilsson.
Folkesson ersätter Lisa Dahlkvist medan Nilsson tar Sofia Jakobssons dito. Den sistnämnda spelar på topp tillsammans med Lotta Schelin.
Linköpings Charlotte Rohlin och PSG-spelaren Kosovare Asllani saknas på grund av skador.

Att Hedvig Lindahl skulle få vila en av matcherna var ganska väntat. Assisterande förbundskapten Lilie Persson berättade redan inför turneringen att man hade för avsikt att låta två målvakter spela i Algarve Cup.

Men att det skulle bli Söberg som fick chansen trodde jag nog inte.
Tyresökeepern, som 31 år gammal har en landskamp på meritlistan, är duktig, men håller enligt min mening inte för landslagsspel.

Och med tanke på att Söberg sannolikt spelar sin sista säsong i Damallsvenskan – och om det vill sig illa som backup till finska landslagskeepern Tinja-Riikka Korpela – känns valet av målvakt i mötet med Japan märkligt.

Klockan 15.30 sparkar matchen igång. Då får vi se om Tyresömålvakten kan motbevisa det jag just skrivit.

Sverige fick den start man ville ha på årets Algarve Cup.
Danmark besegrades med 2–0 och Pia Sundhage revansch för EM-premiären förra sommaren.

Jag har precis kommit tillbaka till hotellet efter att ha sett Sverige slå tillbaka ett vingklippt danskt landslag (som bland andra saknade Pernille Harder) mitt i en generationsväxling.

Med mig har jag ganska positiv känsla, även om matchen som sådan inte var någon jättehöjdare.
Den blågula insatsen kan nog bäst sammanfattas som godkänd.
Varken mer eller mindre.
Stabilt, tryggt och säkert, utan kosmetika och extra allt.

Kosovare Asllani jobbade in 1–0 efter 16 minuters spel och Charlotte Rohlin var sist på frisparken signerad Elin Rubensson, som ledde fram till 2–0-målet.
Sen var matchen i praktiken över.

Nilla Fischer var den verkliga ledargestalten som agerade med kvalitet, kraft och pondus – både defensivt och offensivt.
Hon skötte uppspelen, tog ansvar för laget och var både delaktig och giftig framåt.

I den defensiva mittfältsrollen skötte sig Caroline Seger bra (även om det sannolikt finns mer att hämta ), och var den kloka gumma som Pia Sundhage ville att hon skulle vara.

Längst fram svarade Antonia Göransson för en fin insats.
Tysklandsproffset var med sin löpstyrka, kraft och vilja ett ständigt hot för den danska backlinjen.

Därtill tyckte jag att Hedvig Lindahl gav ett säkert intryck och utstrålade riktig pondus, även om hon inte sattes på några jättesvåra prov.

Men det är ändå svårt att bedöma den svenska prestationen, för hur bra är egentligen det danska landslag man mötte?
Svaret kommer sannolikt på fredag när USA står för motståndet.

Tills dess nöjer jag mig med att konstatera att försvarsspelet kändes stabilt, att flera spelare svarade för positiva insatser och att Sverige fick bästa tänkbara start på turneringen.

Hur fungerade spelsystemet då?
Nja, okej i alla fall. Eller som Sundhage själv sa:

– Det var lite segt och sådär. Men man måste börja någonstans.

I kväll inleds Algarve Cup för svensk del med match mot Danmark.
Då får Pia Sundhages nya spelsystem sitt första riktiga test i turneringen, med Caroline Seger i en nyckelroll.

På plats i Portugal ser jag fram emot Sveriges möte med Danmark i kväll – och att på nära håll få se och analysera det ”nya” svenska spelsystemet 4–1–3–2.
Jag har torgfört mina funderingar och tankar om landslagets förändrade taktiska uppställning, i synnerhet efter Frankrikematchen.
Men nu har jag möjligheten att se hur den, laget och spelet ser ut från läktarplats.

Sundhage offentliggjorde sin startelva redan i går kväll.
Och det är ett kanske inte helt väntat, men ändå intressant lag som förbundskaptenen mönstrar:

Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Antonia Göransson, Kosovare Asllani.

Det mest noterbara i elvan är nog att Lisa Dahlkvist får den offensiva rollen på innermittfältet samtidigt som Antonia Göransson tar plats i anfallet.

Men den verkliga nyckelfiguren i Pia Sundhages lag mot Danmark är Caroline Seger. Tyresömittfältaren är ”ettan” på mitten, i en roll mellan försvar och mittfält, spelaren som ska göra skillnad och som Sundhage själv sa när vi pratades vid i går: ”ska vara en klok gumma”.

Seger är en utmärkt fotbollsspelare, med en kunskapsbank som få andra svenska spelare kan jämföra sig med.
Men hon behöver visa att hon är rätt spelare i den här rollen.

Den chansen får hon i kväll, och sannolikt i någon eller några av de kommande matcherna i turneringen.
Jag hoppas få se en Caroline Seger som använder sin utsökta touch till att på få tillslag sätta fart på Sveriges spel i offensiva omställningar och med sin klokhet kan bromsa upp motståndarnas spelvändningar  – och det tror jag hon kan göra.

Dahlkvist i ovan position
Lisa Dahlkvist, som tillvardags spelar i en utpräglad defensiv mittfältsroll i Tyresö, får nu chansen i den offensiva mittfältsrollen.
Ett intressant val av landslagsledningen, men också ett val som kräver sina svar.

Att Dahlkvist kan spela riktigt bra i en offensiv roll vet alla som såg VM i Tyskland 2011, men det var ett tag sedan nu.
Hur har hon präglats av att inte agera i den positionen i klubblaget? Och kan hon vara samma offensiva hot som den där sommaren för snart tre år sedan?

Sofia Jakobsson är tillbaka i landslaget efter att ha stått utanför ett tag. Nu får hon chansen från start.
Frågan är om hon också tar den.

Chansen från start får också Antonia Göransson – som forward.
Tysklandsproffset har från tid till annan varit i frysboxen i klubblaget under säsongen, men har nu chansen att visa vad hon går för och hitta tillbaka till bra form.

Unga ytterbackar
I försvaret hittar vi två relativt unga ytterbackar i Jessica Samuelsson och Elin Rubensson, vilket känns piggt och spännande.

Personligen hade jag gärna sett Rosengårdspelaren till höger, men det kanske är en smaksak. Hur som helst är jag nyfiken att se hur hon står sig i en ny match mot internationellt motstånd och på hur vintern i Australien har påverkat Linköpings fysfenomen, Samuelsson.

Klockan 19.00, svensk tid, sparkar matchen igång. Då är jag på plats och då får förhoppningsvis några av mina frågor sina svar.

…

Det jag är allra mest spänd på är att se hur den svenska spelidén ser ut.
Jag har varit frågande till den tidigare, men jag hoppas att matchen i kväll rätar ut de frågetecken jag haft och fortfarande har.

…

Värt att veta om Danmark är att man saknar två riktiga nyckelspelare från fjolårets EM-slutspel. Katrine S Pedersen har lagt skorna på hyllan och Pernille Harder är fotskadad.

Två tunga avbräck för danskorna som dessutom tappat ytterligare några spelare sedan i somras, däribland förra Linköpingsspelaren Julie Rydahl Buhk (slutat).

Tre rutinerade spelare har lämnat återbud till mötet med Frankrike – och en fjärde, Lotta Schelin, ser också hon ut att stå över landskampen.
Återbuden försvagar helt klart den svenska truppen, men ger också nya möjligheter.

Det blir ett devalverat svenskt landslag som ställs mot Frankrike på lördag. Frankrikeproffset Josefine Öqvist meddelade tidigt att hon behövde stå över landskampen, Charlotte Rohlin lämnade återbud efter att ha ådragit sig en lättare skada på Linköpings träningsläger i Thailand så sent som i går meddelade förbundet att även Therese Sjögran uteblir.

Och i kväll kom nästa bakslag – Lotta Schelin dras med en lårskada och det mesta tyder på att även hon missar mötet med världsfemman.

Läget kunde onekligen se ljusare ut för assisterande förbundskapten Lilie Persson.
Men återbuden är inte enbart av ondo, de ger också möjligheter.

Istället för att matcha fyra mer eller mindre självskrivna startspelare får Persson nu låta nya, eller åtminstone andra, spelare visa vad vad de håller för mot Europas näst bästa landslag.

Matchen mot Frankrike blir därför en bra värdemätare – för de spelare som vanligtvis inte är ordinarie och för ett något devalverat svenskt landslag.

Sex landslagsdebutanter finns som bekant på plats i Amiens och minst ett par av dem kommer sannolikt att få duktigt med speltid.
Målvakten Stéphanie Öhrström lär bli en av dem. På förbundets hemsida antyds nämligen att Verona-keepern troligen får spela en halvlek på lördag.

Den halvleken är Öhrström värd. Trelleborgstjejen har gjort bra ifrån sig i Italien under lång tid och med Kristin Hammarström helt ute ur bilden och Sofia Lundgren långtidsskadad är hon därför en klar kandidat till den blågula målvaktsplatsen.

En annan spelare som kan, och borde, få chansen (särskilt som Schelin är skadad) att visa framfötterna är Emma Lundh. AIK-forwarden har fina kvaliteter och spetsegenskaper som det råder brist på i landslaget och har helt klart kapacitet att utvecklas till en framtida startspelare.

Spetsegenskaper finns det gott om hos Lina Hurtig också. Jättetalangen tog nya kliv i rätt riktning under fjolåret och kommer säkert att ta ännu fler i år.

Men man ska samtidigt komma ihåg att Umeåforwarden är ung och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som landslagsspelare. Med det sagt hoppas jag att landslagsledningen har ambitionen att skynda långsamt med Hurtig och inte kasta in henne i laget för mycket och för fort. Hennes tid i blågult kommer snart nog i alla fall.

Enligt de rapporter jag fick från Frankrike tidigare, så gjorde Emilia Appelqvist bra ifrån sig på eftermiddagens träning. Trots det är hon ingen spelare för det svenska landslaget, som jag ser det. Spelförståelsen är bra, men farten räcker inte till på internationell nivå.

Då tycker jag nog hennes klubbkompis i Piteå, Josefin Johansson, har gjort mer rätt för sin plats i truppen. Johansson svarade för sin bästa säsong någonsin i fjol och har potential att utvecklas ytterligare detta år.
Förhoppningsvis får hon lite speltid mot Frankrike, och chansen att visa om hon håller för spel på högsta tänkbara nivå.

Jag hoppas också att Elin Rubensson får duktigt med speltid – i försvaret.
Ni som såg Rosengårdsspelarens insats som högerback i Champions League-spelet i höstas förstår varför. Rubensson var riktigt, riktigt bra och visade att hon kan bli en ytterback av internationellt snitt.

Oavsett hur Lilie Persson väljer att formera laget och hur mycket speltid debutanterna får blir matchen mot Frankrike bra som värdemätare och som start på landslagsåret.

Efter ett och ett halvt års frånvaro är Linda Sembrant tillbaka i landslaget igen. Tyresöbacken ersätter Linköpings Charlotte Rohlin som är skadad.

Så sent som i fredags lämnade Montpellieranfallaren Josefine Öqvist återbud till landskampen mot Frankrike den 8 februari. I dag meddelade landslagsledningen att även Charlotte Rohlin står över matchen.

Anledningen till Rohlins återbud är en skada som hon ådrog sig under lagets träningsläger i Thailand i förra veckan. Enligt rapporter ska mittbacksgiganten då ha fått en smäll på ena knät.

Med Rohlin borta går chansen istället till Tyresös Linda Sembrant som varit borta från landslaget sedan mötet med Holland i september 2012.

Sembrant missade ju som bekant halva fjolårssäsongen, till följd av den korsbandsskada hon drabbades hösten innan, men var tillbaka i spel igen i början av augusti och spelade sedan kontinuerligt under hela höstsäsongen.