Kif Örebro och nykomlingen Mallbacken sparkar igång Damallsvenskan på lördag. Ett laddat möte mellan två lag som kommer att få fajtas hårt för nytt kontrakt den här säsongen. Ett av dem kommer att lyckas, ett åker ur.

Matcherna mellan Kif Örebro och Mallbacken brukar blir känsloladdade och innehålla derbydrag som franska nerver och prestige. Seriepremiären på lördag viker knappast undan från det mönstret – snarare tvärtom.

Räkna med ett extremt laddat möte mellan två lag som vet att varje match kommer att bli viktig under 2013.

Med sex dagar kvar till första avspark är det hög tid att tippa utgången av årets damallsvenska. Först ut är lagen som kommer att få lämna fotbollens finrum i höst.

11) Sunnanå SK

Nykomlingar brukar få det tufft och det kommer att bli ett svårt år för Sunnanå. Klubben har värvat rätt klokt, men inte tillräckligt bra. Dessutom har ett av nyförvärven, U23-landslagsspelaren Hanna Glas, slitit av ena korsbandet under försäsongen och kommer därmed att missa hela säsongen.

Jag ger Skellefteålaget en liten möjlighet att landa på ”rätt” sida om nedflyttningsstrecket när serien summeras, men då krävs segrar i matcherna mot bottenkonkurrenterna, ett visst flyt och en jävla moral.

Därtill måste målvakten Susanne Nilsson göra en riktig kanonsäsong. Då, men bara då, kan Sunnanå fixa nytt kontrakt – annars åker man ur.

Nyförvärv: Elin Ellman (Morön BK), Lovisa Koss (Kågedalens AIF), Susanne Nilsson (AIK), Julia Spetsmark (QBIK), Annika Kukkonen (Djurgårdens IF), Matilda Rosqvist (do), Hanna Glas (Sundsvalls DFF), Carys Hawkins (Perth Glory), Sandra Betschart (Vfl Sindelfingen).

Förluster: Anna Bodén, Fia Edholm, Yanru Zhang.

12) Mallbackens IF

Den lilla klubben från Värmlands djupa skogar är tillbaka i finrummet, men sejouren blir bara ettårig. Laget kommer att kriga hårt i varje match och det kommer inte att bli lätt för något lag att möta Mallbacken – särskilt i Mallbacken.

Tyvärr så tror jag ändå inte det räcker med hårt jobb för att Sunneklubben ska fixa nytt kontrakt. Truppen känns helt enkelt för tunn och för ihålig.

Nyförvärv: Sarah Bergman (QBIK), Emmie Johansson (QBIK), Maija Saari (AIK), Hayley Lauder (Åland United).

Förluster: Anna Arnfeldt, Louise Haraldsson.

—————————————————-

Som extra bränsle på brasan inför premiärmatchen har förra Mallbackenspelaren Maja Johansson (numer spelande i Kungsbacka) tippat nykomlingen före Kif Örebro.

Ett tips som närkingarna helt säkert vill köra ner i halsen på fröken Johansson.

I landslaget tycks hon ha en given plats i mittförsvaret, men hemma i klubblaget Linköping är Nilla Fischer inte lika given i rollen som mittback. En fotskada ser nu ut att förändra det.

Förbundskapten Pia Sundhage har tidigare slagit fast att hon helst vill se Nilla Fischer som mittback i klubblaget. Linköpings tränare Martin Sjögren har dock haft planer på att använda landslagsveteranen som central mittfältare.

Nu ser det ändå ut som att Fischer kommer att ta plats i Linköpings mittförsvar i premiären mot Kopparbergs/Göteborg den 17 april.

Anledningen till det är att det tilltänkta mittbacksalternativet, Jennie Nordin, är fotskadad.

Nordin, som värvades från AIK inför säsongen, skadade foten under en cupmatch i Växjö i februari och är ännu inte fit for fight, vilket innebär att Nilla Fischer med stor sannolikhet kommer få spela mittback också i Damallsvenskan.

——————————-

Seriepremiären närmar sig med stormsteg. Nästa helg startar Damallsvenskan och redan i morgon måndag inleder jag min nedräkning fram till första avspark.

Det var en bristning i baksida lår som Josefine Öqvist ådrog sig på gårdagens landslagsträning. Det visade den magnetröntgen som hon genomgick under fredagen.

– Så himla tråkigt, särskilt som det har känts så bra i kroppen, säger Josefine Öqvist i en kommentar.

Öqvist missar nu naturligtvis morgondagens landskamp mot Island, men kan om allt vill sig väl vara tillbaka redan till seriestarten då Kristianstad ställs mot Piteå.

– Det positiva är ju att det är en liten bristning och att jag snart är tillbaka, landslagsanfallaren.

Hur mycket är en klubb med sex SM-guld och tre segrar i Svenska cupen i bagaget värd? Inte en egen hemmaplan under vårsäsongen i alla fall.

Det beskedet fick Jitex fick av Mölndals kommun. Samma kommun som tidigare lovat en av svensk damfotbolls absolut mest framgångsrika klubbar genom tiderna att den nya Åbyvallen skulle stå klar till seriepremiären i nästa vecka.

Nu står det klart att arenan inte kommer att stå klar förrän i juni och att Jitex får försöka hitta andra spelplatser för sina hemmamatcher under vårsäsongen.

Man kan tycka att Mölndals kommun borde göra allt i sin makt för att hjälpa Jitex med alternativa spelplatser, men det göra man inte.

Istället för att vara hjälpsamma med den klubb som man rimligen borde behandla som det flaggskepp som Jitex faktiskt är för Mölndals stad har kommunstyrelsen med Marcus Claesson i spetsen visat nonchalans, arrogans och stor brist på såväl verklighetsuppfattning som kunskap.

Claessons uttalandet i gårdagens GP, där han menar att Jitex kan spela på planer som varken har strålkastare eller är i närheten av att vara godkända för spel i högsta serien, talar för sig själva.

Att Mölndals kommun behandlar Jitex så styvmoderligt och att Marcus Claesson bemöter den akuta planfrågan med sådan inkompetens känns inget annat än pinsamt.

Dagens dumstrut går därför till Mölndal och utmärkelsen till årets pinsammaste pamp tilldelas Marcus Claesson för hans fantastiskt korkade uttalande i media.

Förresten, korkat är bara förnamnet.

Jitex är värd en bättre kommun, så varför inte flytta klubb och verksamhet till en annan dito som vet att sätta värde på en klubb med en historia som ytterst få kan matcha.

Två sidor av samma mynt

Jitex hade självklart kunnat vara förutseende i arenafrågan och i ett långt tidigare skede bokat upp alternativa spelplatser för sina hemmamatcher under vårsäsongen.

Det har man inte gjort.

Så även om Mölndals kommun har felat i massor och så sent som i går bemött frågan med mycket dumhet och naivitet, så är det ändå Jitex som är ansvariga för att se till att ha en godkänd spelplan.

Att tjälen, som nu ställt till det för arenans färdigställande, kunde ligga kvar i april månad var ingen högoddsare. Därför borde Jitex ha sett om sitt hus i god tid och säkrat upp en reservarena för vårens matcher.

Istället för att vara proaktiva får klubben nu jobba hårt för att släcka den brand som uppstått.

Även om jag håller kommunala löften som bindande och förkastar de uttalanden som Marcus Claesson gjort så tycker jag faktiskt att Jitex också får bära en del av skuldbördan i den här frågan.

Framför allt så tycker jag att man borde ha fixat en alternativ hemvist under vårsäsongen.

Redan för flera veckor sedan bloggade jag om

Supercupfinalen utgör starten på tävlingssäsongen och ger fjolårets bästa lag en chans att vinna en ny titel. Men för min del är det helt andra aspekter än fajten om en styvmoderligt behandlad pokal som kittlar när Tyresö tar emot Kopparbergs/Göteborg på Tyresö IP.

Tyresö imponerade stort när jag såg dem senast. Det spel som laget visade upp i första halvlek mot Linköping på Bosön var inget annat än ruskigt bra.

Med en hög och aggressiv press, precisa spelvändningar och rent blixtrande omställningar fick man ett något skadeskjutet LFC att se ganska visset ut.

Kopparbergs/Göteborg kom tvärtemot inte upp i den nivå jag hade förväntat mig i de två matcherna mot Juvisy Champions League.

Låt vara att motståndet var tuffare än Tyresös dito på Bosön, men ändå.

Uppspelen fungerade inte, farten fanns inte heller riktigt där och det offensiva spelet klickade definitivt inte för det 4-2-3-1-spelande västkustlaget.

Så det är med funderingar på om Torbjörn Nilsson har fått fart ordning på lagets upp- och anfallsspel som jag åker till Tyresövallen i morgon eftermiddag – och med stora förväntningar på det krig som mycket troligt kommer att utspela sig på mittfältet.

Kampen mellan Tyresös centrala spelare (Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Veronica Boquete) och Göteborgs nav (Anita Asante, Yael Averbuch och Marie Hammarström) kommer att bli högintressant och kanske rent av matchavgörande.

Kan Kopparbergs/Göteborg vinna kampen på mitten så kan man också spela hem säsongens första titel.

Pia Sundhage har sedan hon tillträdde som förbundskapten för damlandslaget fått stor plats i media. Utrymme som hon inte sällan använt till att rikta hård kritik eller syrliga passningar.

Att mycket av vad Sundhage säger uppmärksammas av media är bra för svensk damfotboll, som ofta har fått och får nöja sig med ytterst lite uppmärksamhet och små notiser.

Det är på många sätt också väldigt positivt att damlandslaget nu har en engagerad och aktiv profil till förbundskapten, efter många år med en allt annat än entusiasmerande och ytterst slätstruken företrädare.

Men allt som Pia Sundhage tar i eller säger är inte guld.

Hennes utspel i Sydsvenskan där hon indirekt kritiserar antalet utländska spelare i Damallsvenskan och dessutom skickar en känga till Elitfotboll Dam (EFD) känns inte okej.

Den som läst min blogg de senaste åren vet att jag inte alls är särskilt positivt inställd till utländska importer – om de inte är högklassiga spelare som tillför något till lagen och ligan.

Tvärtom.

Det finns alldeles för många mediokra och halvdana utländska spelare i Damallsvenskan i dag. Spelare som med lätthet skulle kunna ersättas av svenska dito.

Anledningarna till detta faktum är flera.

Dels är utländska spelare är i många fall billigare än jämnbra svenska lirare, dels nappar många klubbar på de mejl som olika agenter skickar ut för att skaffa jobb till sina klienter och dels finns på många håll en övertro på utländska rekryteringar.

Det finns många andra orsaker också, som okunskap och dålig scouting för att nämna ett par.

Oavsett hur klubbarna nu gör så är det inget som Pia Sundhage har med att göra. I rollen som förbundskapten ingår nämligen inte mandatet att tala om för klubbarna i Damallsvenskan hur de ska värva, agera eller sköta sina verksamheter.

Sundhage får helt klart ha åsikter och för min del också gärna dela med sig av dem till landets tolv bästa klubbar, men hon ska inte göra det i media.

Nu väljer hon ofta att rikta slag, passningar eller vad man väljer att kalla det i media för att få genomslag. En väg som jag tror kan kosta mer än en smakar i det långa loppet.

Klubbarnas respekt för och relation med Sundhage gynnas knappast av att hon basunerar ut sina åsikter och för debatter i media.

Det är nog dags att hon väljer en annan strategi och börjar kommunicera med klubbar och EFD direkt istället för att gå via tidningar och tv. Annars är nog risken stor att klimatet mellan landslagsledningen klubbarna i Damallsvenskan försämras så att det förlängningen kommer att slå tillbaka på och påverka damlandslaget negativt.

Linköping fyller luckan efter korsbandsskadade Linda Sällström med ett spännande forwardslån från Turbine Potsdam

Lidija Kulis heter den 20-åriga bosniskan som kommer att spela med Linköping under vårsäsongen. Jag har själv inte sett Kulis spela, men har fått uppgifter om att hon ska vara löpstark till tusen och mycket målfarlig.

Om bosniskan, som spelade i den tyska andraligan förra säsongen, kan axla Sällströms fallna mantel återstår att se.

——————————————————

En anfallare som ser ut att bli ett intressant tillskott i Damallsvenskan är skottskan Jane Ross som smällde in tre mål för sitt Vittsjö i gårdagens träningsmatch mot Bunkeflo/Limhamn.

Ross, som gjorde 40 mål för Glasgow och utsågs till Skottlands bästa spelare förra året, valde som bekant Vittsjö före konkurrenten Piteå och ser onekligen ut att kunna bli ett utropstecken i sin nya klubb.

——————————————————

Från ett tänkbart utropstecken till ett stort frågetecken. Djurgården ramlade ur Damallsvenskan förra säsongen och har sedan degraderingen brandskattats på duktiga spelare.

I går blev Stockholmsklubben fullständigt överkörd av av finska Åland United (förlust med 8–1) och vägen tillbaka till Damallsvenskan ser milslång ut.

Risken för fritt fall finns faktiskt och den förra storklubben kan helt sonika falla rakt igenom Elitettan den kommande säsongen.

Sunnanå drabbades av dubbla bakslag i går. Förlusten i försäsongsderbyt mot Umeå sved, men den knäskada som U23-landslagsbacken Hanna Glas ådrog sig riskerar att sätta Skellefteåklubben i riktiga problem.

Det var i slutet av förlustmatchen (3–0) som olyckan var framme. Nyförvärvet Glas, som har imponerat stort under vintern och våren, fick en tackling och vred till ena knät – så illa att hon nu kan komma att missa hela säsongen.

Glas genomgick en korsbandsoperation för ett par säsonger sedan och kan nu om det vill sig illa tvingas till ytterligare en.

Det scenariot skrämmer helt säkert Sunnanå som i så fall tappar en nyckelspelare och går en stentuff säsong till mötes med ett klart försvagat försvar.

——————————-

Jag var i Örebro i går och snackade damfotboll. Riktigt kul och väldigt givande, måste jag säga.

Tillsammans med Finlands förbundskapten Andrée Jeglerts och Elitföreningen Damfotbolls generalsekreterare Linda Wijkström diskuterade (om debatterade) jag svensk damfotboll i allmänhet och Damallsvenskan i synnerhet.

Under den knappa timme vi befolkade scenen i Conventums mässhall hann vi också beröra ämnen som; Damallsvenskan kvalitet, Elitettan och vilka vägar svenska elitklubbar ska ta för att vi också fortsättningsvis ska ha en högstaliga i världsklass.

På det stora hela var vi tre överens om det mesta även om det fanns punkter där vi tyckte olika. Mer om hur snacket gick och vad vi (Jeglertz, Wijkström och jag) tyckte kommer i ett annat inlägg.

——————————–

I samband med gårdagens gästspel i Örebro sprang jag på Kif Örebrospelaren Sarah Michael som såg ut att vara i toppform.

Nigerianskan, som hade ett jobbigt fjolår till följd av en segdragen skada, är i ett helt annat läge nu och kan mycket väl vara på väg mot en succésäsong i bottentippade Örebro.

Michaels två mål i eftermiddagens 3–0-seger mot hårdsatsande elitettanklubben Sirius kan ha varit en liten försmak av vad som komma skall.

——————————-

Örebro lär vara nära en överenskommelse med de tjeckiska tvillingarna  Irena och Lucie Martinkova som visade upp sig i träningsmatchen mot Tyresö för ett par veckor sedan.

Tongångarna har enligt säkra källor varit positiva och bollen ligger nu hos systrarna Martinkova.

Som jag avslöjade redan för ett par dagar sedan blev det Norge och Toppserien för Linnea Liljegärd kommande säsong. Men var det äventyret, utmaningen eller ren lättja som styrde hennes val?

Efter en misslyckad sejour i ryska Rossijanka provar den förra landslagsanfallaren Linnea Liljegärd lyckan i norska Avaldsnes IL för att få fart på en karriär som tappat fart.

Frågan är förstås om hon verkligen kommer att utvecklas som spelare i grannlandet.

Topplagen i Norge är visserligen ganska bra och Liljegärd kommer till en klubb som satsar, men Toppserien är de facto inte i klass med Damallsvenskan och jag skulle gärna få reda på vad som egentligen fick 24-åringen att välja Avaldsnes före svenska klubbar (för det fanns damallsvenska alternativ).

Var det äventyret att spela i en ny liga, närheten hem till Västsverige, pengarna eller helt sonika ren bekvämlighet som avgjorde?

Liljegärd har ett rykte om sig att vara bekväm, kanske till och med lite lat. Hur mycket sanning som ligger bakom de ryktena låter jag vara osagt, men sällan rök utan eld …

Min förhoppning är hur som helst att det förmodade personlighetsdraget inte fanns med med i beslutprocessen när den forna succé-forwarden valde Norge före Sverige.

———————————-

Jag sitter på ett tåg på väg mot Örebro för en heldag i damfotbollens tjänst. Fotbollsforum har kallat och jag har självklart svarat.

Helt ärligt kan jag säga att det har börjat smyga sig in ett förväntansfullt pirr i magen inför många spännande diskussioner med intressant fotbollsfolk, Finlands förbundskapten Andrée Jeglertz och Elitföreningen Damfotbolls generalsekreterare Linda Wijkström bland andra, i eftermiddag.

Självklart kommer en sammanfattning av dagens diskussioner tillsammans med mina intryck och tankar här i bloggen närmare kvällen.

och jag kommer självklart att delge er en sammanfattning