Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.

Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.

Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.

Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.

Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.

Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.

Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.

Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.

Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.

Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.

***

Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.

***

Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.

***

Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.

Linköping hade ännu en chans att haka på i toppstriden – men tog den inte. Det gjorde istället Umeå som bara behövde två skott på mål för att skjuta hemmalaget i sank och längre ifrån en Champions League-plats.

Ett massivt spelövertag,  tolv avslut och lika många hörnor till trots kammade Linköping noll mot Umeå. Tabelltrean kom knappt till riktigt farliga chanser. Det gjorde istället ett decimerat Umeå och Jenny Hjohlman.

Landslagsanfallaren fick två chanser, förvaltade båda och sköt sitt lag närmare nytt kontrakt – samtidigt som hon sköt bort Linköping från allt vad guldstrid heter. Vägen till tre poäng gick via ett organiserat och extremt uppoffrande försvarsspel, kryddat med två sylvassa omställningar.

På fredag tar Pia Sundhage ut sin första landslagstrupp sedan VM och det skulle överraska mig stort om målskytten Hjohlman, som gjort fyra mål på två matcher, inte finns med i den.

***

Glädjeämnena var få för Linköping. Pernille Harder tvingades kliva av efter en smäll och laget sumpade ännu en chans att haka på i toppen. Det enda positiva var väl att Renée Slegers gjorde comeback efter lång skadefrånvaro.

***

Kvällens mest överraskande val? Att låta Lina Hurtig spela vänsterback. Anfallaren skötte uppgiften med den äran dessutom. 

Damallsvenskan blir 57 kilo fattig fattigare och Rosengård, enligt uppgifter, 900 000 kronor rikare. I dag blev det klart att Ramona Bachmann lämnar Malmöklubben för Wolfsburg.

Så var det då klart att Ramona Bachmann lämnar damallsvenskan för att bli klubbkompis med Nilla Fischer i Wolfsburg. Att schweiziskan skulle byta Rosengård mot den tyska toppklubben har varit klart sedan länge, även om Malmöklubben har gjort sitt yttersta för att förneka det hela.

Klubbytet skulle dock ske först i januari, men Wolfsburg plockade fram plånboken och köpte loss Bachmann redan nu för en summa som enligt uppgifter landade på omkring 900 000 kronor.

Pengarna, om prisuppgifterna nu stämmer, kommer väldigt lägligt för Rosengård som så sent som förra veckan vädjade till Malmö kommun om bidrag till Champions League-deltagandet.

För enligt uppgifter som nått mig från flera olika håll är ekonomin långtifrån urstark i mästarklubben, vilket till viss del kan förklara försäljningen av anfallsvapnet.

Oavsett vilket så tappar Rosengård inte bara en fantastisk spelare av absolut högsta klass och en självklar publikmagnet, man förlorar nog också kampen om SM-guldet. För utan Anja Mittag, Therese Sjögran och nu Bachmann, som tillsammans svarade för 35 mål i fjol, ser offensiven betydligt svagare ut än vad den gjorde vid samma tidpunkt förra året. Ni vet, den offensiv som förra säsongen var landets och en av Europas allra bästa.

***

Rosengård och Piteå blev derbykvällens största förlorare. Nyheten om Bachmanns adjö hann inte mycket mer än komma ut innan Malmölaget tappade poäng i Skånederbyt mot Kristianstad (0–0).

Desto gladare då i Kristianstad som tog sin första poäng mot Malmö/LdB/Rosengård på 16 försök!

I Umeå fixade Jenny Hjohlman en poäng till hemmalaget via två mål i slutet av matchen mot Piteå. Norrbottningarna ledde dessförinnan med 2–0 (båda målen inprickade av Hanna Pettersson).

Och på Zinkensdamm gav Katrin Schmidt sitt Hammarby en fin start i derbyt mot AIK när hon smekte in 1–0 efter 15 minuter. Men AIK kvitterade precis innan paus genom Julia Zigiotti Olme. Fler mål än så blev det inte i en inte alltför välspelad match.

Summa summarum, slutade alla tre derbymatcherna (om man nu kan kalla dem det) med kryss. Missräkningar för Rosengård, Piteå och Hammarby således.

Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada.  Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?

VM-truppen 2015:
Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén.
F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson.
Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh.
Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius

Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.

Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.

Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.

Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.

/Maja Johansson

I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.

Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.

Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.

Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.

Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:

MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt.
Sofia Lundgren. Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher.
Zecira Musovic. 19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.

Pias målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic.

FÖRSVARARE
Nilla Fischer. Backlinjens mest givna spelare.
Emma Berglund. Den troliga mittbacken bredvid Fischer.
Charlotte Rohlin. Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form.
Elin Rubensson. Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget.
Jessica Samuelsson. Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant.
Lina Nilsson. Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen.
Annica Svensson. Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United. Rivig viljespelare som aldrig ger sig.
Magdalena Ericsson. Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.

Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.

MITTFÄLTARE
Caroline Seger. Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga.
Lisa Dahlkvist. ”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM.
Therese Sjögran. Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass.
Malin Diaz. Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik.
Josefin Johansson. En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson.
Linda Sembrant. I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ.
Pauline Hammarlund. Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough.
Filippa Curmark. Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.

Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.

ANFALLARE
Lotta Schelin. Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen.
Kosovare Asllani. Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet?
Sofia Jakobsson. Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår.
Fridolina Rolfö. En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott.
Stina Blackstenius. Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.

Pias anfallare: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman.

Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.

/Anders Nilsson & Maja Johansson

Eskilstuna är obesegrat i damallsvenskan efter tre omgångar. I går bärgade fjolårsnykomlingen sin tredje raka seger och gick upp i serietopp.

I en väldigt haltande tabell ligger Eskilstuna i topp efter tre spelade matcher. I går besegrades Umeå med 2–0 efter mål av Oliva Schough och Annica Svensson.

Matchen i sig bjöd väl inte på någon minnesvärd onsdagsunderhållning, men gav två tydliga besked:

1. Eskilstuna är ett lag för övre halvan.
2. Umeå får slåss med näbbar och klor för att överleva.

Trots att fjolårsnykomlingen inlett säsongens på bästa tänkbara sätt finns det utrymme för förbättring i Eskilstunas spel. Det offensiva spelet är emellanåt ganska enkelriktat och lättläst. Defensivt tar man risker som kan bli kostsamma i möten mot bättre lag än Umeå.

Å andra sidan finns det ingen anledning att klaga på ett lag som tagit nio poäng på tre matcher och inte släppt in ett enda mål.

Då har Umeå ett större och mer omfattande arbete framför sig. Det håller inte att be om ursäkt för sin existens i landets högsta serie – och framför allt inte att bli bolltittande.

Försvarsspelet vid Eskilstunas två mål var väldigt mjukt, på gränsen till mesig och långt ifrån välorganiserat.

Framåt var Umeålaget närmast tandlöst. Med Jenny Hjohlman en bra bit från toppformen såg laget väldigt trubbigt och ofarligt ut.

Lite rörigt, ganska ostrukturerat och stundtals stora brister i organisationen. Så kan Sveriges möte med Brasilien sammanfattas.

Jag såg första halvlek med ena ögat, jag följde andra halvan fullt fokuserad på händelserna som utspelade sig i Portugal. Sverige förlorade mot Brasilien efter ett vackert frisparksmål signerat Marta Vieira da Silva och ett straffmål som var långt ifrån otagbart.

Martas finfina frispark, som gick via stolpen och Hedvig Lindahls rygg i mål, var matchens absoluta toppnotering. För det här var ingen match som kommer att bli ihågkommen – och tur är väl det.

Det svenska spelet var inte rasande dåligt, men det var definitivt inte bra. Ostrukturerat, rörigt och under långa stunder helt utan en fungerande organisation. Lägg därtill att nyckelspelarna Caroline Seger och Kosovare Asllani var tämligen osynliga och att mängder av passningar slogs bort eftersom de så viktiga löpningarna lyste med sin frånvaro så blir bilden av en ljummen insats ganska tydlig.

Som lök på laxen tvingades Hedvig Lindahl kliva av i första halvlek efter en spark på handen och med ett halvt mål på sitt samvete – för frisparken som betydde 1-0 var inte otagbar.

Förbundskapten Pia Sundhage gjorde tre byten i halvtid i hopp om att tillföra energi. Antonia Göransson ersatte Sofia Jakobsson, Jenny Hjohlman tog Kosovare Asllanis plats och Linda Sembrant bytte med Caroline Seger.

Men trippelbytet gav ingen märkbar effekt på det svenska spelet som var minst lika rörigt och slarvigt som före paus. Felpassningar följdes av mängder av dåliga värderingar och märkliga beslut.

Brasilien ökade på till 2–0 på straff i mitten av halvleken efter att Sara Thunebro stått på hälarna. Carola Söberg gick åt rätt håll, men släppte det ganska mesiga avslutet under sig.

Sverige föll i en match som gav Pia Sundhage betydligt fler frågeställningar än besked.

***

Positivt!
Sofia Jakobsson var med sin enorma löpstyrka ett ständigt hot framåt.

Piggt!
Jenny Hjohlmans inhopp. Umeåspelaren gjorde avtryck och visade att hon vill vara med och slåss om en plats i VM-laget.

Ovisst!
Hur den svenska backlinjen ska se ut. Försvarsspelet sattes inte på särskilt många svåra prov mot Brasilien och jag har svårt att se att någon spelare stärkte sina aktier.

Negativt!
Sara Thunebros insats. Eskilstunabacken var ofta felpositionerad, blev överspelad för enkelt och kastade mängder av passningar rakt i händerna på brasilianska spelare.

/Anders Nilsson

Efter tre månader fick Umeå IK till sist sätta punkt för sin sju matcher långa förlustsvit. AIK besegrades med 3–2 efter mål av Jenny Hjohlman och Lisa Lantz.

Självförtroendet var knappast på topp på T3 Arena inför gårdagens möte mellan Umeå och AIK. Hemmalaget kom till spel med sju raka förluster i bagaget, gästande AIK med ynka sju poäng på kontot räknat över hela säsongen.

Det krävs ingen kärnfysiker för att räkna ut att Umeå knappast lyste av självförtroende när Sarah Storck gav AIK ledningen efter nio minuters spel. Ledningen blev dock kortvarig. Först satte Jenny Hjohlman dit kvitteringen, sen nickade Lisa Lantz in 2–1. Hjohlman ökade också på till 3–1, men AIK reducerade innan halvtid genom Filippa Angeldahl.

Och där tog målfabrikationen slut. Umeå hittade en väg att vinna och fick till slut stopp på den långa förlustsviten. AIK får ladda om inför kommande uppgifter.

***

Lina Hurtig tillbringade större delen av matchen mot AIK på bänken. 13 minuter före slutet byttes talangen in istället för en tröttkörd Jenny Hjohlman.

Talangen som inte tagit de kliv många, inklusive jag själv, hade förväntat mig den här säsongen får dock mer speltid vid sidan av planen.
Hurtig är nämligen veckans #damstar i Damallsvenskan. Se intervjun där Alvestatjejen säger sitt om Zlatan och ger svar till Caroline Seger.

Nollan sprack, segersviten förlängdes och gulddrömmen förstärktes.
Kif Örebro tog sin nionde raka seger när man besegrade Umeå med 3–2 och fortsätter att skugga serieledande Rosengård.

I fjol tippades Örebro att tvingas slåss för att undvika nedflyttning. Laget tystade tvivlarna och motbevisade majoriteten av expertisen när man slutade sexa i Damallsvenskan.

I år har närkingarna tagit flera kliv uppåt i tabellen och skuggar serieledande Rosengård efter tolv spelade omgångar.

Nionde raka segern kom i kväll, mot Umeå på bortaplan. Landslagsaktuella backen Marina Pettersson-Engström sköt laget i ledning och Sanna Talonen ökade på till 2–0 redan innan första kvarten var till ända.

Umeå kom tillbaka och Jenny Hjohlman spräckte Örebros supernolla (594 minuter utan insläppta mål) efter en halvtimmes spel, men några minuter senare ökade Irena Martinkova på gästernas målskörd. Med en halvtimme kvar att spela nätade Hjohlman igen, men närmare än så kom aldrig Umeå.

Örebro förlängde sin segersvit till nio matcher, Umeå förlorade för sjätte fajten i följd.

***

Kontinuitet är den största nyckeln till Örebros framgång i Damallsvenskan. Rickard Nilsson gör sin tredje säsong som huvudtränare för laget och spelartruppen ser i stort sett likadan ut som den gjort de senaste två åren.

Nilsson har gjort ett fantastiskt fint jobb i Örebro och är värd massor av beröm. Han har gjort mycket av lite under sin tid i klubben och lagets framgång är ett direkt resultat av hans hårda jobb dag ut och dag in.

***

Umeå har det betydligt tyngre. Efter en bra period med ett par stärkande storsegrar har poängen uteblivit. Kvällens förlust var den sjätte raka i Damallsvenskan.

***

Du har väl inte missat Damstars? Kampanjen där fem unga talanger, framröstade via sociala medier, kommer att lyftas fram under de fem kommande veckorna.
Först ut är intervjun med AIK:s Nathalie Björn som du hittar här.

För två veckor sedan skrev jag att Tony Gustafsson skulle ta över USA:s landslag efter Champions League-finalen mot Wolfsburg.
I dag blev han utnämnd till assisterande förbundskapten.

Att Tony Gustavsson var en het kandidat till posten som ny amerikansk förbundskapten var tydligt. Tyresötränaren fanns med på den lista över tänkbara personer för jobbet.

Men när Jill Ellis utnämndes till ny förbundskapten för världens kanske bästa landslag trodde många att Gustavsson gått miste om chansen.
Jag hade en annan känsla och tanke, vilken jag också lanserade här i bloggen:

”Kort efter Champions League-finalen 22 maj tror jag att det amerikanska förbundet presenterar Gustavsson som ny förbundskapten för USA – kanske tillsammans med Ellis”.

I kväll gick det amerikanska förbundet ut med uppgifterna om att Gustavsson blir assisterande förbundskapten för USA:s landslag och tillträder sin nya tjänst redan i juni.

Sannolikt var det möjligheten att kunna behålla basen hemma i Sverige som gjorde att Gustavsson fick rollen som assisterande coach.

Oavsett vilket så blir VM nästa sommar om möjligt än mer intressant, med svenska ögon sett.
Tänk en avgörande match mellan USA och Sverige där Pia Sundhage och Tony Gustavsson, som kamperade ihop under OS i London, ställs öga mot öga med varandra.

Det skulle vara en riktig höjdare.

…

På tal om Pia Sundhage så offentliggjorde hon truppen till VM-kvalmatcherna mot Skottland och Färöarna.
Och för ovanlighetens skull innehöll den blågula 23-mannatruppen ett par oväntade uttagningar.

Den största överraskningen i gruppen var utan tvekan Magdalena Ericsson.
Linköpingsbacken, med en landskamp i bagaget, har nyligen kommit tillbaka från en skada som hållit henne borta från planen under säsongsinledningen.

Men med lagkompisen Jessica Samuelsson på skadelistan fick nu Ericsson chansen. Riktigt intressant.

En annan spelare som kom med trots att hon missat större delen av vårsäsongen var Umeås Jenny Hjohlman.
Speedkulan gjorde en blek figur i sin första match från start (den mot AIK på Skytteholm), men svarade enligt uppgifter för en riktigt stark insats i segermatchen mot Vittsjö där hon också gjorde två mål.

Med i truppen kom också Umeås målvakt Malin Reuterwall som varit borta från landslagssnacket sedan förra hösten.

Däremot petades Antonia Göransson eftersom landslagsledningen anser att hon har fått för lite speltid i klubblaget Potsdam.
En motivering som haltar – i synnerhet eftersom Olivia Schough, som bara spelat några få minuter i Bayern München, kom med.

Med i truppen kom också Emma Berglund och Malin Diaz, som båda fick hoppa in i segermatchen mot Nordirland senast.