I första halvlek kostade ett bolltapp på egen planhalva ett mål i baken. Efter paus fick Piteå bättre ordning på sitt spel, vann fler närkamper och vände underläge till 3–2-seger.

Piteå kom till Kristianstad med bra form, ett riktigt starkt självförtroende och en skyttedrottning i riktigt gott slag. Pauline Hammarlund hade målat i fem raka matcher inför fajten på Vilans IP och Piteå hade tagit tio poäng på sina fyra senaste matcher.

I går fick Hammarlund dock nöja sig med en assist och glädjas åt tre nya poäng. Poäng som bärgades genom en stark vändning där June Pedersen var den stora regissören. Först låg hon bakom Hanna Petterssons 1–1-mål och lite senare skruvade hon in 3–1 direkt från hörnflaggan.

Kristianstad reducerade visserligen i den sista matchminuten genom Johanna Rasmussen, men räckte inte hela vägen fram till poäng. Piteå tog tre nya pinnar och har därmed bärgat 13 poäng på sina fem senaste matcher. Formstarkt var ordet för nya tabellfyran.

***

Gårdagens största nyhet var dock en helt annan. Tyska skyttedrottningen Celia Sasic avslöjade att hon lägger av – bara 27 år gammal.

63 mål på 111 landskamper, delad skytteligaseger i VM, bästa målskytt i Frauen-Bundesliga förra säsongen och en Champions League-titel fick sätta punkt för en enastående, men lite för kort, karriär.

Umeå IK tog tre nya poäng via 2–0 mot AIK på Skytteholms IP.
Och man gjorde det utan att imponera särskilt, åtminstone inte offensivt.
Defensivt däremot är laget starkt som stål.

En bra offensiv vinner matcher. En stark defensiv vinner titlar.
Bevingade ord som använts, stötts och blötts otaliga gånger.
Kanske är det delvis nybyggda Umeås väg tillbaka till toppen av Damallsvenskan.

Efter fyra spelade omgångar har laget fortfarande inte släppt in något mål, trots att man bland andra mött målfarliga Kopparbergs/Göteborg.

I eftermiddagens möte med nykomlingen AIK fyllde man på raden av matcher utan mål bakåt.
Samtidigt fick man fart, åtminstone lite mer av den varan, framåt.
För efter 1–0-vinsten mot Jitex i premiären har det blivit två mållösa tillställningar för Umeå – fram till i dag vill säga.

Och när ledningsmålet kom var det inte helt oväntat Lina Hurtig som gjorde det.
En för dagen ganska blek och till synes fortfarande långt ifrån formtoppad Hurtig.
Andra målet i 2–0-segern gjorde Emmelie Konradsson, som spelade fram till 1–0-målet.
När hon inte fick press på sig tittade hon upp, lade an och smällde in bollen i AIK-målet. Tack för kaffet.

Konradsson var bra i matchen. Stundtals riktigt bra.
Det visade hon i eftermiddag – inför ögonen på Pia Sundhage.

Umeå har något bra på gång, det är jag övertygad om.
Kanske är laget inte redo att lyfta redan i år, men man kommer att ta ett eller några kliv uppåt i sluttabellen – det är jag övertygad om.

Det organiserade och stenstabila försvarsspelet ligger till grund för mina ord.
Laget släpper nämligen till väldigt få chanser och är svårt att göra mål på. Det kan räcka riktigt långt, i synnerhet om man kan dra ner på antalet felpassningar på mittplanen.
Passningar som mot bättre motstånd än AIK lär kunna kosta både insläppta mål och viktiga poäng.

…

Att nykomlingen AIK skulle få det tufft trodde jag redan innan säsongen sparkade igång.
Fyra omgångar in i Damallsvenskan är det ett faktum.
Solnalaget har förlorat samtliga matcher och ännu inte lyckats göra mål.

Bra spel under långa stunder räcker bra, men tyvärr inte nog långt för att rädda nytt kontrakt.
Det kommer att krävas värvningar om AIK ska spela damallsvenskt också 2015.

…

På tal om försvarsstarka lag tog Piteå tre nya poäng via 3–1 mot Jitex.
Mittfältaren Josefin Johansson svarade för två av målen som placerade Stellan Carlssons gäng som trea i tabellen.

Mest positivt för Mölndalslaget var att man lyckades göra sitt första mål för våren.

…

Nykomlingen Eskilstuna tog ledningen mot Kopparbergs/Göteborg och såg ett tag ut att vara på väg mot ännu en seger.
Det satte Sara Lindén stopp för.
Göteborgsanfallaren kvitterade efter en dryg timmes spel och matchen slutade oavgjort.

Ny stark prestation av Eskilstuna och en väldigt viktig poäng för Göteborg som har ambitioner att vara med i toppen.

…

Även Linköping hittade en väg till tre nya poäng.
2–1 slutade bortamötet med Vittsjö och LFC hänger med i toppen av tabellen.

…

Mest rafflande var nog ändå slutskedet i matchen mellan Kristianstad och Rosengård.
Regerande mästarlaget ledde med 1–0 (inprickat av Anja Mittag i nionde minuten), fram till näst sista minuten – då kvitterade Johanna Rasmussen.

Men Rosengård vägrade förlora den match de enligt rapporter borde ha dödat tidigare. Anja Mittag hittade Therese Sjögran som gjorde precis som mot Nordirland i veckan, mål.

Det är med den här typen av mål ett lag tar titlar.

…

Tyresö tog också de tre nya poäng, efter 3–0 mot Kif Örebro.
Caroline Seger, Linda Sembrant och Madelaine Edlund gjorde målen som gav Stockholmslaget andra segern för säsongen.

Den danska taktiken var ruskigt genomarbetad, utförandet närmast perfekt. Kort före midnatt var dunderskrällen, som gav utslag på Richterskalan, ett faktum – och Frankrike ute ut EM.

Det kunde inte hända, men hände ändå.

Den största guldfavoriten av alla, Frankrike, skickades obönhörligen hem från EM av ett danskt lag som kravlades sig vidare till kvartsfinal med lottens hjälp. Vi snackar duktiga 1992-vibbar.

Av en händelse sprang jag på den danska ex-landslagsspelaren Maiken Vith Pape på väg till arenan. Hon hade en föraning om vad som skulle ske, eller så hoppades hon bara när hon sa:

”Danmark kan faktiskt överraska. Frankrike har ju allt att förlora”.

Pape fick rätt.

Danmark kunde överraska och gjorde det också. Ett kort, kompakt och ruskigt välorganiserat danskt lag fick franska världsspelare att tveka, tvivla och från stund till annan se fullkomligt håglösa ut.

Inte blev det bättre när Johanna Rasmussen dundrade in 1–0.

Frankrike fick för visso betydligt mer fart och bättre fason på sitt spel efter pausvilan, men skapade trots drösvis med avslut inte särskilt många heta chanser.

Det krävdes ju till och med en, som jag ser det, feldömd straff för att Bruno Binis lag skulle komma med i målprotokollet. Men sen tog det stopp igen.

Danmark sprang, slet och krigades sig fram till ett straffavgörande som man bara inte kunde förlora. Inte med Stine Lykke Petersen mellan stolparna.

Den danska målvaktstvåan nöp ju två straffar i öppningsmatchen mot Sverige, var någon ynka centimeter från att rädda Louisa Necibs elvametersskott i matchen och klev fram stort när det gällde som mest i kvartsfinalen.

I de franska psykena tittade nog bara spöken från tidigare mästerskapsslutspel fram. Demoner som återigen fick ett favorittippat Frankrike att misslyckas kapitalt i ett mästerskap.

Jag kan tänka mig att många lider med Frankrike och tycker att det är synd att den största guldfavoriten av alla är ute ur turneringen. Själv kan jag inte annat än njuta av skrällen.

För det handlar ju trots allt inte om att spela en för ögat vacker, snabb eller tekniskt skicklig fotboll. Det handlar om att hitta vägar att vinna.

Det gjorde Danmark i Linköping, staden där drömmar blir verklighet.

Hyllad efter genrepet mot England. Svag i och ratad efter premiären mot Danmark. Jag tror att Antonia Göransson är förbrukad i detta mästerskap.

Det var inget snack om saken. Antonia Göransson lyste i Sveriges genrep mot England i Ljungskile. Sex dagar senare var hon som förbytt.

Allt hon gjorde bra mot Anita Asante, Karen Carney och Rachel Yankey såg svårt, närmast omöjligt ut för henne mot Pernille Harder, Mariann Gajhede och Johanna Rasmussen.

Öppningsmatchen på Gamla Ullevi blev därför en enda lång mardröm för den spelare som Pia Sundhage hyllat vid flera tillfällen under året.

Göransson bänkades mot Finland och ersattes av rumskompisen Sofia Jakobsson. (Tänk er stämningen på det hotellrummet kvällen innan matchen …)

Rätt men fel
Sportsligt sett var det inget snack om att förbundskapten Sundhage gjorde rätt. Ser man på det hela ur ett psykologiskt perspektiv kan petningen ha varit förödande.

När Antonia Göransson tränade (frivilligt) tillsammans med reserverna dagen efter Danmarksmatchen lyste hon av frustration. Viljan fanns där precis som ambitionen, men ändå låste sig allt för skånskan.

Innan hon byttes in mot Finland i lördags klappades hon om av assisterande förbundskapten Lilie Persson. Lite som att Persson ville säga: ”Du klarar det här. Kör på bara”.

Visst klarade Göransson av inhoppet, men hon var dessvärre inte särskilt bra. Att hon tagit stryk av sin bleka insats i EM-premiären och av petningen syntes lång väg.

Stoppades från träning
När landslaget tränade på Rambergsvallen i går ville Göransson vara med, men stoppades av Helena Andersson, landslagets fysiolog.

Anledningen var att landslagsledningen ville bromsa yttermittfältaren. Få ner henne i var och samla ny energi efter en vecka som, lita på mig, har varit extremt turbulent för henne.

Men även om jag tycker att Sundhage & Co gjorde rätt som lät Göransson vila i går så tror jag inte att man kommer att ha särskilt mycket nytta av henne i det här mästerskapet.

Hade man önskat använda Antonia Göransson mer i detta EM borde man nog ha startat henne mot Finland. Gett henne chansen att revanschera sig och känna att det var okej att göra en dålig match.

Nu tror jag att turneringen är över. Tiden räcker inte till för att bygga upp tysklandsproffset klart medtagna självförtroende. Göransson är helt enkelt förbrukad i detta EM.

Det var i kväll som Pia Sundhages stjärnor Lotta Schelin och Caroline Seger skulle ta ansvar för, kliva fram i och leda det svenska laget till vinst mot Danmark.

Men stjärnglansen uteblev och landslagets viktigaste spelare gömde sig mer än de gick i bräschen. De som skulle lyfta laget underpresterade när det väl gällde.

Göteborg hade dukat upp till fest där Gamla Ullevi var ett smörgåsbord fyllt av delikatesser. Förutsättningarna fanns där, men festen uteblev eftersom elva, nej nio eller tio, av gästerna var för spända för att släppa lös och våga ta för sig.

Det var ju inte så här EM-premiären skulle sluta. 1–1 mot ett Danmark som till råga på allt var det bättre laget ger inga goda vibbar inför fortsättningen.

Särskilt inte som det svenska passningsspelet höll riktigt dålig kvalitet och de spelare som skulle kliva fram och leda laget iklädde sig skuggroller helt i skymundan.

Jag tänker så klart på Caroline Seger och Lotta Schelin. Spelarna som förbundskapten Pia Sundhage utsåg till stjärnor i vintras var faktiskt under all kritik i den här matchen.

Istället för att visa prov på de kvaliteter de bjöd på i genrepet mot England föll båda två tillbaka in i gamla synder.

Caroline Seger blev orörlig och gående under långa perioder. När hon väl hade bollen serverade hon nio av tio passningar i sidled eller bakåt. Precis som i flera tidigare mästerskap med andra ord.

Lotta Schelin löpte tomt eller fel – och ibland inte alls. När hon till sist fick en gratischans via en feldömd straff (fällningen skedde utanför straffområdeslinjen) slog hon en bollen rakt på danska keepern Stine Lykke Petersen.

Nej, Seger gjorde en blek figur mot Danmark och Schelin var helt under isen. Så rak och ärlig måste man faktiskt vara.

Tyvärr var det inte mycket i det svenska spelet som gladde i kväll. Inte mycket alls. Nilla Fischers 1–1-mål var det riktiga glädjeämnet, Kristin Hammarströms målvaktsspel det viktigaste.

Sveriges sista utpost var också den bästa i ett för kvällen väldigt blekt och karaktärslöst lag. Kosovare Asllani, Marie Hammarström och Josefine Öqvist var undantagen.

Men det var inte bara många av spelarna på planen som bjöd på svaga prestationer. Pia Sundhages coaching lämnade en hel del övrigt att önska också.

Mittfältet fungerade inte och Antonia Göransson var knappt närvarande, ändå väntade Sundhage en dryg timme innan Tysklandsproffset byttes ut. Nästa byte dröjde 16 minuter till och då var det Josefine Öqvist, lagets kanske piggaste spelare offensivt, som fick lämna planen.

Men Sundhages största misstag var nog ändå att låta en för dagen riktigt dålig Lotta Schelin bränna första chansen från elva meter, istället för att låta en spelare som var bra i matchen ta hand om straffen.

Allt var inte svagt och påtagligt påverkat av premiärnerver. De danska spelarna kom till Gamla Ullevi med skön anspänningsnivå, klok taktik och ett stort kollektivt självförtroende.

Linköpings Mariann Gajhede Knudsen överglänste både Caroline Seger och Marie Hammarström, styrde det danska mittfältet och bjöd på ett väldigt vackert 1–0-mål.

Klubbkompisen Pernille Harder glimtade till från tid till annan, Kristianstads Johanna Rasmussen var hela tiden på språng och inhopparen Julie Rydahl Bukh (med förflutet i Linköping) var ett ständigt hot mot den svenska backlinjen.

Bakom allt stod snart avgående förbundskaptenen Kenneth Heiner-Møller som hade scoutat Sverige in i minsta detalj, vilket blev väldigt tydligt när Nilla Fischer konstant screenades bort med avsikt att tvinga Charlotte Rohlin att ta hand om de svenska uppspelen.

Den taktiken var nära att ge Danmark tre värdefulla poäng i EM-premiären, men räckte nu bara till en.

Men den allra största skillnaden var att danskorna vågade ta för sig medan de svenska spelarna stelnade och blev försiktiga. Det fick danska medelmåttor att klart överglänsa svenska ”stjärnor”.

Sverige kom lindrigt undan och fick med sig en poäng i en match som Danmark ärlighetens namn var värd att vinna.

Nu gäller det för det svenska spelarna att lägga sårade egon åt sidan, knyta nävarna och ge sig fan på att göra en klart bättre match mot Finland om tre dagar. Tre poäng då och kvartsfinalplats kan mycket väl vara i hamn.